SE459740B - Limningskomposition innefattande en karboxylsyraanhydrid och en nonjonisk polyoxialkentensid och foerfarande foer limning av papper daermed - Google Patents

Description

15 20 25 30 4:0 2. 459 740 o C \\\.

R-çc H o (l) l p 2p-lííí c/ o och O O 112-c--o--c--R3 (2) vari Rl och R2 är hydrofoba grupper med mer än 5 kolatomer, valda ur klassen bestående av alkyl-, alkenyl- , aralkyl- och aralkenylgrupper, R 3 är vald ur klassen bestående av alkyl-1 alkenyl-, aralkyl- och aralkenylgrupper, p är ett helt tal från 2 till 3, och (II) en emulgatorkomponent, omfattande minst en emulgator, vald ur en grupp bestående av (i) en blockerad polyoxialkenförening (b) med den allmänna formeln f 114-42- o-x]m (3) vari R4 är en återstod av en nonjonisk tensid av polyoxialkentyp, X är -R5, -CO-Rs, -CONH-RS eller -CO-Q-COOM, R5 betecknar en envärd kolvâtegrupp med 1 till 6 kolatomer, av_en dikarboxylsyra, M är en katjon, l till 8, och (ii) en svavelinnehâllande, anjonisk tensid (c) i form av ett alkaliskt jordartsmetallsalt.

Q är en återstod m är ett helt tal från EQ Syraanhydrid I de allmänna formlerna (1) och (2) inkluderar de hydrofoba gngpena Rl och R2 t.ex. alkyl-, alkenyl-, aralkyl- och aralkenylgrupper med 6-30 kolatomer. Föredragna är rakkedjiga och grenade alkyl- och alkenylgrupper, isynnerhet sådana med 12-25 kolatomer.

Föredraget p-värde är 2. I den allmänna formeln (2) är exempel på R3 hydrofoba grupper enligt ovan samt lägre alkyl- och alkenylgrupper med l-5 kolatomer. Föredragna är alkyl- alkenylgrupper med l-25 kolatomer. och Syraanhydriderna med den allmänna formeln(l) beskrivas full- ständigt 1 us patenfskrifcer 3 102 064 och 4 040 9oo. 3 Som specifika exempel på sådana anhydrider kan namnas de följande: (1) Alkenylbärnstenssyraanhydriderz grenade alkenylbärnsten- syraahydrider [t.ex. monoalkenylbärnstenssyraanhydrider, som t.ex. 1-metyl-2-pentadecenylbärnstensyraanhydrid, l-etyl-2- tetradecenylbärnstenssyraanhydrid och l-propyl-2-pentadecenyl- bärnstenssyraanhydríd, och polyalkenylbärnstenssyraanhydrider, som t.ex. poly(4-10)propenbärnstenssyraanhydrider, poly(3-8)- butenbärnstenssyraanhyderider och poly(3-6)isobutenylbärnstens- syraanhydri§7 och rakkedjiga alkenylbärnstenssyraanhydrider [šom t.ex. n-oktadecenylbärnstensyraanhydrid, isooktadecenylbärn- stenssyraanhydrid, n-hexadecenylbärnstenssyraanhydrid och eiko- senylbärnstenssyraanhydri§7. (2) Alkylbärnstenssyraanhydrider: dodecylbärnstenssyraanhydrid, n-hexadecylbärnstensyraanhydrid etc. (3) Alkylglutarsyraanhydrider: dodecylglutarsyraanhydrid, hexa- decylglutarsyraanhydrid etc.

Exempel på lämpliga syraanhydrider som âskâdliggöres med hjälp av den allmänna formeln (2) är distearinsyraanhydrid, dipalmitin- syraanhydrid, ättiksyra-stearinsyraanhydrid och liknande före- ningar.

Bland dessa syraanhydrider föredrages alkenylbärnstenssyra- anhydrider, i all synnerhet grenade alkenylbärnstenssyraan- hydrider (isynnerhet polyalkenylbärnstenssyraanhydrider) samt blandningar av två eller flera av dessa. ÜI] Emulgatorkomponent (II-1) Blockerad polyoxialkenförening De blockerade polyoxialkenföreningarna (b) med den allmänna 'formeln (3) är nonjontensider av polyoxialkentyp, vilkas hydroxylgrupp eller -grupper har blockerats eller substituerats med substituent X. Substituenten X kan vara -R5, -CO-RS, -CONH-RS, -CO-Q-COOM eller tvâ eller flera av dessa substituenter.

R5 är en envärd kolvätegrupp och måste ha högst 6 kolatomer.

Lämpliga kolvätegrupper inkluderar t.ex. alkylgrupíver, som t.ex. metyl-, etyl-, n-propyl-, isopropyl-, butyl~ och pentylgrupp, och alkenylgrupper, som t.ex. allylgrupp. Föredragna är metyl 10 15 20 2s_ 30 40 459 740 “ och etyl, isynnerhet metyl.

Användning av föreningar med envärda kolväteradikaler (som t.ex. alkylgrupper) med mer än 6 kolatomer, istället för R 5, resulterar i dålig emulgerbarhet.

Q är en grupper återstod av en dikarboxylsyra, från vilken tvâ karboxyl- eliminerats. Lämpliga dikarboxylsyrorimdndææm Lex. och omättade, alifatiska dikarboxylsyror, 4 till 8 kolatomer, som t.ex. mäiade vanligen innehållande maleinsyra, itakonsyra och bärn- stenssyra, samt aromatiska dikarboxylsyror, som t.ex. ftalsyra.

Lämpliga exempel på katjoner M inkluderar H och alkalimetaller, som t.ex. Na och K.

I den allmänna formeln (3) betecknar R nonjontensid av polyoxialkentyp, grupp eller hydroxylgrupper. 4 en återstod av en från vilken eliminerats hydroxyl- Såsom nonjoniska tensider av polyoxialkentyp, vilka bildar åter- stoden R4, kan nämnas de med den allmänna formeln R6 ___E(Ao+n_H]m (4) vari R6 är en återstod av en förening med aktiv väteatom, A är en alkengrupp med 2 till 4 kolatomer, n är ett helt tal av minst l, m är ett helt tal från l till 8.

I den allmänna formeln (4) betecknar R förening med aktiv väteatom, väteatom eller -atomer. 6 en återstod av en från vilken eliminerats aktiv Vilka som helst föreningar innehållande en eller flera aktiva väteatomer och med förmåga att reagera med alkenoxider under bildning av nonjontensider av polyoxialkentyp kan användas och här kan nämnas fenoler, alkoholer, karboxylsyror, aminer, merkaptaner och amider.

LämPlíga 521101913 inkluderar bar. de med den .allmänna formeln (5) 10 15 20 25 30 35 ;*4D 5 459 740 Ar-_+omq i (s) där q är ett helt tal från 1 till 3 och Ar är en bensen- eller naftalenkärna, vilken kan vara substituerad med åtminstone en grupp, vald bland alkylgrupper med l-15 kolatomer där Z betecknar väte, hydroxylgrupp, en alkylgrupp med 1 till 15 kolatomer och Y betecknar en alkengrupp med 1-5 kolatomer eller en fluorsubstituerad alkengrupp med l-5 kolatomer, samt de som framställes genom omsättning av föreningarna med formeln (5) med styren eller en substituerad styren, som t.ex.0<-metylstyren.

Illustrativa exempel på fenolerna är ensamma fenoler, som t.ex. fenol, alkylfenoler och flervärd fenol, och polyringfenoler, som t.ex. fenylfenol, kumylfenol, bensylfenol, hydrokinonmono- fenyleter, naftol och bisfenoler (som t.ex. bisfenol A), samt styrenreagerade fenoler, vilka erhålles genom omsättning av 1 mol av dessa fenoler med omkring l till 20 mol, företrädesvis 1 till l0 mol, av styren eller GK-metylstyren.

Lämpliga exempel på alkoholer inkluderar naturliga och syntetiska, mättade och omättade, raka och grenade, alifatiska alkoholer med vanligen 8-20, företrädesvis 12-18 kolatomer, som t.ex.

Ziegler-alkoholer med 6 till 20 kolatomer, oktylalkohol och hydrerad kokosnötoljaalkohol, och flervärda alkoholer med 2-8 hydroxylgrupper, dänüfland -alkanpolyoler, som t.ex. etenglykol, propenglykol, butenglykol, hexandiol, glycerol, trimetylolpropan, hexantriol, pentaerytritol, sorbitol och intramolekylära an- hydrider av dessa, som t.ex. sorbitan, och sockerarter, t.ex. sackaros. Andra exempel pâ alkoholer är partiella estrar av dessa flervärda alkoholer med fettsyror med vanligen 8-20, företrädesvis 12-18, kolatomer, såsom de nedan beskrivna.

Exempel på lämpliga karboxylsyror inkluderar mättade och omättade fettsyror med i allmänhet 8-20, företrädesvis 12-18, kolatomer, , såsom laurinsyra, stearinsyra och oljesyra, polykarboxylsyror med 4-36 kolatomer och 2-4 karboxylgrupper, som t.ex. bärnstens- 10 15 20 25 30 35 40 459 740 f” syra, maleinsyra, och liknande syror liksom dimersyror (t.ex. dimeriserad rínolsyra) och hydroxikarboxylsyror med 10-20 kolatomer, t.ex. ricinolsyra etc.

Exempel på lämpliga aminer är monoaminer, däribland alkylaminer med 8-20 kolatomer, som t.ex. sfluykmfin, och polyaminer, som t.ex. (2-6 C) alkendiaminer (etendiamin etc.) och polyalken (2-6 C) polyaminer (dietentriamin etc.). Exempel på lämpliga merkaptaner är alkylmerkaptaner med 8-20 kolatomer, såsom oktylmerkaptan. Lämpliga amider inkluderar t.ex. alkylolamider med den allmänna formeln (6) R'coN”/R (6) RU I där R' är en kolväteradikal med 5-20 kolatomer, R" är en hydroxialkylgrupp med 2-4 kolatomer, R“' betecknar H, hydroxi- alkylgrupp med 2-4 kolatomer eller en kolväteradikal med l-18 kolatomer. Exempel på sådana alkylolamider är reaktionsprodukter av fettsyror med mono- eller dietanolamin, som t.ex. laurinsyra- dietanolamid.

Bland dessa aktiva väteatominnehâllande föreningar föredrages fenoler, isynnerhet alkylfenoler och alkylnaftoler (med 8-12 kolatomer i alkylgruppen), styrenreagerade fenoler [reaktions- produkter av styren (l-20 mol) med mono- och polycykliska fenoler (fenol,(l-l2C) alkylfenoler, fenylfenoler, kumylfenol, naftoler och (l-l2C) alkylnaftolerL7, alkoholer, isynnerhet alifatiska alkoholer (särskilt de med 12-18 kolatomer), och fettsyror (särskilt de med 12-18 kolatomer). Lämpligast är alkylfenoler och isynnerhet med styren omsatta fenoler.

Nonjontensiderna av polyoxialkentyp med den allmänna formeln (4) kan vara addukter av en eller flera föreningar som inne- håller en eller flera aktiva Väteatomer, med en eller flera alkenoxider. Lämpliga alkenoxider inkluderar etenoxid, propen- oxid, 1,2-, l,3-, 2,3- och 1,4-butenoxider samt kombinationer av två eller flera av dessa alkenoxíder (som t.ex. kombination av etenoxid och propenoxid). Föredragna är etenoxid och kombina- tioner av etenoxid med annan oxid (isynnerhet propenoxid) (vikt- förhällanae 100 = o - 10 =9o, företrädesvis 100 = 0 - 40 - 60). 10 l5 20 25 30 35 raw w 459 740 Alkenoxidernas mängder och arter kan variera i stor omfattning i den utsträckning som nonjoniska tensider kan erhållas. Om den aktiv väteatoninnahâllande föreningen har en hydrofob grupp (en kolväteradikal med 8 eller flera kolatomer), är vanligen 2-50 mol alkenoxider, huvudsakligen bestående av etenoxid (etenoxid eller kombination därav med mindre mängd av någon annan oxid, t.ex. propenoxid) tillsatta till l mol (ekvivalent) av föreningen som innehåller en eller flera aktiva väteatomer.

Föredragna mängder (antal mol per mol aktiv väteatom-innehållande förening) av alkenoxiderna är 5-20 mol i samband med sådana med en relativt sett lägre hydrofob grupp, som t.ex. alkyl- fenoler, fettalkoholer, fettsyror, alkylaminer, alkylmerkaptaner och fettsyraalkylolamider, och 5-40 mol i samband med den med en högre hydrofob grupp, som t.ex. med styren omsatta fenoler och fettsyraestrar av flervärda alkoholer. När föreningen inne- hållande aktiv väteatom (-er) är sådana utan någon hydrofob grupp, som t.ex. flervärda alkoholer, polykarboxylsyror och polyaminer, tillsättes (företrädesvis blocktillsättning) i allmänhet både etenoxid och högre alkenoxider, som t.ex. propen- oxid, och sammanlagda mängder av alkenoxiderna är vanligen 10-500 mol, företrädesvis 15-400 mol, per mol av föreningarna innehållande en eller flera aktiva väteatomer. Exempel på addukter av sådana alkenoxider är etenoxidaddukter av polypro- penglykol med en genomsnittlig molekylvikt av 900-2900. Eten- oxidhalten i molekylen (den resulterande nonjontensiden av polyoxialkentyp) är vanligen l0-80 viktprocent, företrädesvis 40-80 viktprocent.

Specifika exempel på dessa nonjontensider med formeln (4) anges i kolumn B i tabell I.

De blockerade polyoxialkenföreningarna (b) med den allmänna formeln (3) kan framställas genom att man omsätter de non- joniska tensiderna enligt formeln (4) med ett eller flera företringsmedel, acyleringsmedel och karbamoyleringsmedel.

Exempel på lämpliga företringsmedel, inkluderande alkylerings- och allyleringsmedel, är alkylhalogenider (som t.ex. metyl- klorid och etylklorid), dialkylsulfater (t.ex. dimetylsulfat och dietylsulfat) och allylhalogenider (t.ex. allylklorid och allylbromid). Lämpliga acyleringsmedel innefattar t.ex. mono- karboxylsyror med 2 till 7 kolatomer, dikarboxylsyror med 10 15 20 25 30 35 ÅO 459 740 g 4 till 8 kolatomer och anhydrider och halogenider av dessa syror [som t.ex. ättiksyra, propionsyra, maleinsyra, itakon- syra och bärnstenssyra, samt motsvarande anhydrider, acetyl- klorid och propionylklorig/. När en dikarboxylsyra eller an- hydrid därav användes för blockering, kan den erhållna pro- duktens (halvester) fria karboxylgrupp neutraliseras med ett alkali, t.ex. natriumhydroxid. Lämpliga karbamoyleringsmedel inkluderar t.ex. alkylmonoisocyanater (som t.ex. metylisocyanat och etylisocyanat) samt allylmonoisocyanat.

Föreningarna (b) som âskâdliggöres med den allmänna formeln (3) kan även framställas genom omsättning av alkenoxidaddukter av envärda alkoholer ¿§5O§7 med fettsyror med 8-20 kolatomer, dikarboxylsyror med 4 till 8 kolatomer eller anhydrider av dessa syror, aromatiska, eller organiska polyisocyanater (däribland alifatiska och cykloalifatiska polyisocyanater med 4-15 kolatomer), som t.ex. tolylen- hexametylen-, lysin-, isoforo nater. , difenylmetan-, n- och dicyklohexylmetandiisocya- Bland de blockerade polyoxialkenföreningarna (b) föredrages sådana med HLB-värde av 5-20, isynnerhet 10-20.

Belysande exempel på de blockerade polyoxialkenföreningarna (b) är de som härstammar från de nonjoniska tensiderna med formeln (4) och som finns uppräknade i kolumn B i tabell I, vilkas hydroxylgrupper har blockerats (alkylerats, acylerats eller karbamoylerats) under bildning av derivat íšlkyletrar, acetater eller alkylkarbamater (uretaner)7 såsom angivits i kolumn A i tabell I. Åfiedan står AO för alkenoxid innehållande 2 till 4 kolatomer, BO för etenoxid, PO för propenoxid och PPG för polypropen- glykol. Sifferuppgifterna inom parentes anger antalet mol.

Uttrycket "styrenbehandlad (2) fenol-PO(lO)EO(25)P0(3)" be- tyder t.ex. en produkt som erhållits genom mass-tillsättning av 10 mol PO, 25 mol EO och 3 mol P0 i denna ordningsföljd till en reaktionsprodukt av 1 mol fenol med 2 mol styren.

Delar och % anger viktdelar resp. víktprocent, såvida icke annat särskilt anges¿7 ' 10 15 20 25 30 35 459 740 °\ Tabell I Nr Kolumn A Kolumn B 1 acejzater av styrenbehandlad(2)fenol-ED(l0) 2 styrenbeharxilad ( 2) fenol-BOÜ) PO (2) 3 styrenbeïlanälad (2) fenOl-ED (20) PO(3) 4 styrenbelxaxudladü) fenol-POUO) EO( 25) 5 styrenbduandlad (2) fenol-POHO) EO(25) PO ( 3) 6 styrenbehandladü) fenol-1~D(l7)PO(2) 7 styrenbehaxxdlad (2) fenol-POQO) ED(30) PO (3) 8 nonylfenol-EDQO) 9 nonylfenol-EDHO) l O nonylfenol-ED (8) ll dcšdecylfenol-ECLO) 12 C12_14-Zieg1er-aJJ l 3 cetylalkohol-ED (10) l 4 oktylalkohOl-m (10) 15 stearjnsyra-I-'DHH _ 16 oljesyra-Eïfllš) 17 PPG (MlZOO) ~1'33(40%) 18 PPG (Ml750) -Bí)(50%) 19 glycerol-Eo/m (vmförh. 1/1, slumpvis) * 20 Tetronic 304, 704 och 707 (Wyandotte) 21 bišferxol A-ED(8) 22 ricinolja-EDBO) 23 stearylaInin-E) (10) 24 cetyhruerkaptan-HNN) 25 laurinsyradietanolaxnid 26 sorbí tanrnonooleat-H) ( 35) 27 nxetyletrar av styrenbeharxdladß) feno1-PO(lO)EO( 25) 28 nonylfæol-EDGO) 29 oktylfenol-EDQO) 30 C12_14-Zieg1er-a]koho1er-ED(8) 31 laurinsyra-BD (10) 32 etyleter av nonylfenol-EDHO) 33 propyleter av nonylfenol-IDHO) 34 metykarbarnater av nonylfenol-HDUO) 35 nonylfenol-BO (18) PO (2) 36 stearinsyra-EDUS 10 15 20 25 30 35 40 459 740 :o Tabell 1 (forts.) Nr Kolumn A 37 netylkarbamflæm av 38 39 40 habmæüeatav Kolumn B oktyl faxol-ED (15) hydrerad kokosnötoljealkohol-ED(10) styrenbehandlad(5)feno1-ED(l7)PO(2) nonylfenol-EO(l0) Anm: * M 2800 (II-2) Anjonisk tensid i form av alkaliskt jordartsmetallsalt De svavelinnehâllande, anjoniska tensiderna (c) i form av alkaliska jordartsmetallsalter, vilka användes istället för eller i förening med den blockerade polyoxialkenföreningen (b), innefattar dem av sulfonsyratyp och sulfatestertyp.

Exempel på lämpliga sulfonsyror är följande: (l) Alkylbensensulfonsyror med en eller flera grenade eller raka alkylgrupper (i allmänhet 8-20 C-atomer, företrädesvis l0-18 C-atomer), som t.ex. dodecylbensensulfonsyra och undecyl- bensensulfonsyra; (2) alfa-olefinsulfonsyror (i allmänhet 8-20 C-atomer, före- trädesvis 10-18 C-atomer), som t.ex. de med 12-16 C-atomer; (3) sulfobärnstenssyraestrar (estrar av suffobärnstenssyra med alkoholer (vanligen 6-20 C-atomer), t.ex. dialkylsulfobärn- stenssyreestrar som t.ex. di~2-etylhexylsulfobärnstenssyra- ester och dicykloalkylsulfobärnstenssyraestrar, t-ex. dicyklo- hexylsulfobärnstenssyraester; (4) naftalensulfonsyror och alkylnaftalensulfonsyror med en eller flera alkylgrupper (1-18 C), som t.ex. diísopropyl- naftalensulfonsyror, liksom kondensationsprodukter av dessa med formaldehyd (polykondensationsgrad : vanligen l till 20, företrädesvis 1 till 8); ' (5) alkansulfonsyror (vanligen 8-20 C), som t.ex. tetradecyl- sulfonsyra; och (6) fettsyra (10-20 C) amidsulfonsyror (t.ex. N-metyloleyl- amidoetylsulfonsyra), petroleumsulfonsyror, ligninsulfonsyra osv.

Lämpliga sulfatestrar innefattar t.ex.: (1) Alkylsulfater: sulfatestrar av rakkedjiga och/eller grenade, 10 15 20 25 30 35 459 740 (\ mättade och/eller omättade alkoholer (i allmänhet 6-20 C-atomer, företrädesvis l2-18 C-atomer), som t.ex. decylsulfat, lauryl- sulfat, sulfater av C -oxoalkoholer med en sidokedjehalt C av 50 % eller däröverïïochzsulfaterade alfa-olefiner (vanligen 12-18 C)} som t.ex. Teepol (Shell); (2) polyoxialkenalkylsulfater Åšulfatestrar av AO-addukter av raka och/eller grenade, mättade och/eller omättade alkoholer (vanligen 6-20, företrädesvis 12-18, C-atomer), vanligen inne- hållande 2 till 50 mol, företrädesvis 2 till 20 mol, AO per mol av alkoholen7, som t.ex. sulfater av decylalkohol-EO(l), laurylalkohol-EO(4) och cetylalkohol-EO(8); (3) polyoxialkenalkylaryletersulfater íšulfatestrar av AO- addukter av alkylfenoler med minst en alkylgrupp (vanligen B-12 C) innehållande vanligen 2-50 mol, företrädesvis 2-20 mol, per mol av fenolen7, som t.ex. nonylfenol-EO(2)sulfatester; (4) fettsyraestersulfater [šulfater av mättade och/eller omättade fettsyra (10-20 C) estrar (som t.ex. mono-, di- och tri- glycerider och lägre och högre alkylestrar)7, t.ex. monoglycerid- sulfater, t.ex. kokosnötoljefettsyramonoglyceridsulfat, sulfate- rade oljor (däribland kraftigt sulfaterade oljor), såsom turkröd- olja, och sulfaterade fettsyraestrar, t.ex. sulfaterat metyl- oleat; (5) fettsyraalkylamidsulfater ¿šulfater av mättad eller omättad fettsyra (vanligen 10-20 C) alkylol (2-4 C) amide§7, som t.ex. kokosnötoljefettsyramonoetanolamidsulfat, och (6) sulfaterade fettsyror (vanligen 10-20 C-atomer), som t.ex. sulfaterad oljesyra och liknande.

Bland dessa anjoniska tensider är alkylbensensulfonsyror, alfa-olefinsulfonsyror och alkylsulfatestrar föredragna.

Alkaliska jordartsmetaller, som bildar salter med dessa an- joniska tensider, inkluderar kalcium, magnesium, beryllium, strontium och barium. Föredragna bland dessa är magnesium och isynnerhet kalcium.

(II-3) Andra tensider Förutom emulgatorerna (b) och (C) kan andra ytaktiva ämnen, som t.ex. nonjontensider och anjontensider, användas om så är nödvändigt. 10 15 20 25 30 h) U1 40 459 74Û *Z- Andra nonjoniska tensider, vilka användes valfritt, inkluderar sådana av oblockerad polyoxialkentyp och flervärd alkohol-fett- syra-estertyp.

Exempel på nonjontensiderna av oblockerad polyoxialkentyp inklu- derar dem med den allmänna formeln (4), såsom beskrivits ovan, vilka kan vara delvis blockerade.

Fettsyraestrarna av flervärd alkohol omfattar t.ex. partiella estrar och fullständiga estrar av flervärda alkoholer med 3-8 hydroxylgrupper, t.ex. glycerol, pentaerytritol, sorbitol, sorbitan, sackaros etc.) med C8_20-fettsyror (t.ex. laurinsyra- monoglycerid, sorbitanmono- eller -seskvistearat och sackaros- mono- eller distearat samt sorbitantrioleat och sorbitantristea- rat) och blockerade föreningar av de ovannämnda, partiella est- rarna, vilkas aktiva väteatomer har blockerats eller substituerats med X, definierad i samband med formeln (3), som t.ex. reaktions- produkter av ovannämnda partiella estrar med ovan angivna för- etrings-, acylerings- och karbamoyleringsmedel, och dessutom fullständiga estrar av polyoxialkenpolyoler med 3-8 hydroxyl- grupper tillsammans med C8_20-fettsyror, som t.ex. polyoxi- etensorbitantristearat och polyoxietensorbitolhexaoleat.

Bland dessa föredragna är sådana med ett HLB-värde av 5 till 20, isynnerhet 10 till 20.

Nonjoniska tensider med grupper som innehåller aktiva väte- atomer (t.ex. hydroxylgrupper) andra än karboxylgrupp (t.ex. oblockerade polyoxialkennonjontensider och~partiella estrar) användes företrädesvis i kombination med anjontensiderna (c) och inte med nämnda blockerade polyoxialkenföreningar (b).

Bland dessa nonjontensider föredrages polyoxialkenalkylaryl- etrar, polyoxialkenstyrenbehandlade aryletrar, polyoxi- alken-alkyletrar och kombinationer av tvâ eller flera av dessa.

Andra anjoniska tensider, vilka eventuellt kan användas, inklu- derar t.ex. alkalimetallsalter (t.ex. Na- och K-salter) av däribland de av sulfonsyratyp och sulfatestertyp, och anjontensider av ovannämnda, svavelinnehâllande anjontensider, 10 15 20 25 30 -40 Û 459 740 karboxylattyp, t.ex. alkalimetallsalter av mättade eller omättade fettsyror (i allmänhet 6-20, företrädesvis 12-18, C-atomer), och eterkarboxylat (reaktionsprodukter av ovannämnda oblockerade nonjontensider med C2_5-monohalofettsyror, t.ex. monokloro- ättiksyrà).

[III] Komposition I limkompositionen enligt föreliggande uppfinning kan halterna av komponenten (I) [šyraanhydriden (a)7 och emulgatorkompo- nenten (II) [åtminstone en av (b) och (c) och valfritt andra ytaktiva ämnen_7 variera i stor utsträckning. Med hänsyn till limningsverkan och emulgerbarhet användes (I) en mängd av vanligen 75-99 %, företrädesvis 80-97 %, i all synnerhet 83-95 %, och (II) utnyttjas i en mängd av vanligen l-25 %, företrädesvis 3-20 %, i all synnerhet 5-17 %, räknat på limkompositionens vikt.

Mängderna av (b) och (c) i emulgatorkomponenten (II) kan variera i hög grad. I allmänhet kan mängden (b) varieras från O till 100 %, företrädesvis minst 20 %, i all synnerhet minst 50 %, medan mängden (c) vanligen kan vara högst 80 %, företrädesvis 20 till S0 % och den sammanlagda mängden av (b) och (c) vanligen är minst 10 %, företrädesvis minst 40 %.

Såsom en aspekt av föreliggande uppfinning begagnas den blocke- rade polyoxialkenföreningen (b) som en nödvändig komponent.

I detta sammanhang kan föreningen (b) användas i en mängd av 0,05 - 20 %, företrädesvis 1 - 15 %, räknat på anhydridens (a) vikt. Föreningen (b) kan användas i förbindelse med en eller flera andra ytaktiva ämnen såsom beskrivits ovan (II~3), inkluderande anjoniska tensider, t.ex. de av sulfonsyratyp och av sulfatestertyp, i form av alkaliska jordartsmetallsalter och andra (t.ex. alkalimetallsalter), och de av karboxylattyp, liksom andra nonjoniska tensider utan någon aktiv väteatom.

Dessa anjoniska tensider kan begagnas i en mängd av vanligen högst 80 %, företrädesvis högst 50 %, räknat på vikten av komponenten (II). Viktförhâllandet mellan (b) och de andra nonjontensiderna är vanligen 100 : O - 50 : lO0 : 0 ~ 70 : 30. 50, företrädesvis 10 15 20 25 30 35 40 459 740 . N Vid en annan aspekt av denna uppfinning användes den anjoníska tensiden (c) i form av ett alkaliskt jordartsmetallsalt som en viktig komponent. Med hänsyn till självemulgeringsförmåga är det att föredraga att använda (c) i en mängd av 0,05-20 %, särskilt l-15 %, räknat på vikten av (a). I allmänhet användes tensiden (c) i kombination med en eller flera nonjontensider, som t.ex. nämnda blockerade polyoxialkenförening (b), non- jontensider av oblockerad polyoxialkentyp och nonjontensider av typen flervärda alkhol-fettsyraester-typ, såsom beskrivits ovan. Mängden av dessa nonjoniska tensider är i allmänhet 20-90 %, företrädesvis 50-80 % och den anjoniska tensidens (c) mängd är vanligen 10-80 %, företrädesvis 20-50 %, räknat på vikten av komponenten (II). fiv] Limemulsion Limkompositionen enligt föreliggande uppfinning kan användas för papperslimning i form av en vattenhaltig emulsion. Den vattenhaltiga emulsionen kan beredas med hjälp av någon god- tycklig känd emulgeringsmetod.

Som exempel på sådana emulgeringsmetoder kan nämnas de följande: (i) Hela mängden emulgatorkomponent och syraanhydrid (a) för- blandas utan vatten, och sedan sättes den erhållna limbland- ningen till vatten och emulgeras. (ii) Emulgatorkomponenten dispergeras i vatten och därefter tillsättes (a) och emulgeras. (iii) En del av emulgatorn och (a) blandas ihop och dispergeras sedan i vatten, varefter resterande andel av emulgatorn till- sättes och blandningen emulgeras. (iv) En del av emulgatorn dispergeras i vatten och därefter tillsättes en blandning av (a) med resterande andel av emulga- torn och blandningen emulgeras.

Bland dessa metoder föredrages metod (i), då enklaste metoden och man med denna kan uppnå denna är den emulsioner med mindre partikelstorlek och utmärkt limningseffekt för papper med användning endast av en liten mängd av emulgatorn.

Den till vatten tillförda mängden av limkompositionen kan variera i stor utsträckning, men det är vanligt att till- sätta tillräcklig mängd för att erhålla en emulsion inne” 10 15 20 25 30 h! UI 40 xí 459 74Û hållande anhydriden (a) i en koncentration av omkring 0,1-20 %.

Metoderna kan genomföras antingen genom utformning av en lim- emulsion och efterföljande tillsättning av denna till massa- systemet, eller genom tillsättning av beståndsdelarna i lim- blandningen direkt till massasystemet [nämligen under användande av massasystemet som vatten (istället för vatten) i ovannämnda metoder (1)-(iv¿7.

Emulgering kan genomföras genom användning av emulgeringsut- rustningar, som t.ex. homogeniseringsblandare, högtrycks- homogenisatorer, ultraljudshomogenisatorer och turbinblandare, men limkompositionerna, isynnerhet de som innehåller anjon- tensiden (c), kan emulgeras helt enkelt genom omröring utan användning av några sådana komplicerade anordningar med hög skärverkan, utan helt enkelt omröring med enkla omrörare av typen blandare i rad, omrörare av propellertyp och skoveltyp, eller genom vanlig omröring som förekommer i ett mäldbered- ningssystem.

Limkompositionerna enligt föreliggande uppfinning kan med fram- gång utnyttjas för limning av papper (däribland ark och formade produkter), tillverkade av alla typer av såväl cellulosafibrer (härstammande från naturliga och syntetiska råvaror) och kom- binationer av cellulosafibrer med icke-cellulosahaltiga fibrer ¿t.ex. sådana syntetiska fibrer som polyamid-, polystyren-, polyester-och polyakrylfibrer och mineralfibrer som härstammar från asbest och glas? liksom sådana fibrer som tillverkats av enbart icke-cellulosahaltiga fibrer. Exempel på sådant papper inkluderar papper för allmän användning, t.ex. tryck- papper, skrivpapper och omslagspapper, specialpapper och kartong liksom byggnadsmaterial, t.ex. väggmaterial och takmaterial.

Vid genomförande av papperslimning kan vilken känd metod som helst användas, t.ex. de som beskrives i US patentskrifter 4 040 900 och 3 102 064.

Beståndsdelarna i limkompositionen, vilka kan blandas ihop i förväg eller inte och vilka kan vara föremulgerade eller inte, kan dispergeras i ett pappersmäldsystem eller våt massa, 10 15 20 25 30 35 40 459 740 (Q före den slutliga omvandlingen av massan till en torr bana.

Exempelvis kan de sättas till pappersmassasystemet medan massan är i inloppslådan, holländaren, kokaren eller mäldkaret eller till papperstillverkningsmaskinens våta ände. Limemul- sionen kan även sprutas pâ ytan av den formade banan vid någon punkt före torkningssteget.

Limmängden kommer att vara beroende på betingelserna, massatypen och den slutliga användningen av papperetf men limmet tillsättes för att ge en koncentration av anhydriden (a) av vanligen 0,01- 5 %, företrädesvis 0,05 - 2 %, räknat på torr fibervikt.

Limkompositionen enligt uppfinningen kan användas i förbindelse med katjoniska medel vilka är lämpliga för att bidra till kvar- hållningen av anhydriden (a) och dessutom för att bringa (a) i nära anslutning till massafibrerna. Lämpliga katjoniska medel omfattar t.ex. oorganiska, katjoniska föreningar av flervärda metaller (aluminium och liknande), t.ex. alun, aluminiumklorid och natriumaluminat, och katjoniska polymerer, t.ex. olika katjoniska stärkelsederivat, polyamin-polyamid-epiklorohydrin- polymerer, cykliska polymerer av diallylammoniumhalogenider, polyvinylpyridiner och olika katjoniska polyakrylamider etc.

Vilka som helst av de ovan nämnda katjoniska kvarhâllningsmedlen kan tillsättas till mälden, massauppslamningen, antingen före, tillsammans med eller efter tillsättningen av limkompositionerna (eller limemulsionerna). Det är föredraga att tillsätta de kat- joniska medlen efter limkompositionerna för att uppnå maximal fördelning. Det katjoniska medlet kan tillsättas till massa- systemet i en mängd av vanligen minst 0,01 %, företrädesvis 0,025-3 %, räknat pä torr fibervikt.

Allätyper av pigment och fyllmedel kan sättas till pappret, som skall limmas med limpositionerna enligt denna uppfinning.

Sådana material inkluderar kalciumkarbonat, talk, lera, titan- dioxid och kalciumsulfat. Sådana mäldtillsatser som skumdämpare, hartsdispergermedel, slembekämpningsmedel etc. limföreningar (t.ex. liksom andra kolofoniumhartser,. P8tr0lêUmhêrtS6If alkylketendimerer och paraffinvax) kan dessutom begagnas tillsammans med limkompositionerna enligt denna uppfinning.

Efter tillsättningen av limblandningen (eller limemulsionen) 10 15 20 25 30 40 f? 459 740 och kvarhållningshjälpmedlet, formas och torkas den våta banan på pappersmaskinen på sedvanligt sätt, varvid banan i allmänhet uppvärmes till temperaturer i området från 70 till l50°C.

Limkompositionen som innefattar syraanhydriden (a) och den blockerade polyoxialkenföreningen (b) i enlighet med denna uppfinning är stabil under en lång tidsperiod och har förmåga att ge stabila och homogena limemulsioner utan att sänka deras emulgeringsförmåga, även när de användes efter lagring i t.ex. 6 månader. Följaktligen är det möjligt att tillverka, lagra och använda limföreningen och emulgatorn i form av blandningar, vilka lätt och snabbt kan emulgeras och att sålunda eliminera nackdelen med kända limkompositioner, som är sammansatta av (a) och oblockerade nonjontensider, vilka måste användas inom en kort tidsperiod. Dessutom har kompositionerna av (a) och (b) förbättrad emulgerbarhet jämfört med de kompositioner, som innehåller (a) och polyoxialken-nonjontensider, blockerade med högre fettacylgrupper.

Limpositionerna, som omfattar (a) och den anjoniska tensiden (C) i form av alkaliska jordartsmetallsalter är också stabila och uppvisar likartade effekter som de ovannämnda.

Dessutom kan limkompcsitionerna, innehållande (a), (c) och andra emulgatorer [(b) och andra nonjontensider7 lätt emulgeras i vatten genom att man helt enkelt omrör med måttlig hastighet och utan något behov av att använda dyrbara och komplicerade emulgeringsapparaturer med hög skjuvkraft, som t.ex. homoblanda- re, högtryckshomogenisatorer och turbinblandare. De erhållna emulsionerna har liten partikelstorlek hästan alla partiklar är mindre än 3 /um) och uppvisar utmärkt limningsverkan. Vidare bör noteras, att kompositionen lätt kan emulgeras och disper- geras i pappersmäld genom att man helt enkelt tillsätter lim- kompositionen direkt till pappersmäldsystemet vid inloppet till pumpen eller silinloppet vid arkutformningsystem och detta kan eliminera komplicerade metoder och användning av komplicerade emulgeringsapparaturer med hög verkan, och det kan uppnås en anmärkningsvärd reducering av kontakttiden för anhydriden (a) med vatten och således utmärkta limningseffekter utan att reducera effektiva reaktiva grupper i (a). 10 15 20 25 30 35 40 459 740 *g Efter föregående allmänna beskrivning av uppfinningen kan en fullständigare förståelse och bild därav erhållas med hjälp av vissa specifika exempel, vilka är medtagna endast i illustrerande syfte och de är inte avsedda att begränsa uppfinningen, såvida icke annat särskilt anges.

I exemplen avses med delar och viktprocent viktdelar resp. procent. vikt- I det följande betecknar föreningar nr 5-40 de blockerade polyoxialkenföreningarna i tabell I med motsvarande nummer, oblockerade föreningar nr l-39 representerar de nonjoniska tensiderna, som är angivna i kolumn B i tabell I med motsvarande sifferbeteckningar. och Exempel l-l2 Alkenylbärnstenssyraanhydrider, vilka framställts genom omsätt- ning av rakkedjiga, inre olefiner lhuvudsakligen sammansatta av ß - och 3'-olefiner) och innehållande 14 till 20 kolatomer, blandades homogent med 5 %, räknat på alkenylbärnsstensyraanhydridens vikt, av varje emulgator som finns angiven i tabell II varefter blandningarna fick stå vid 3000 i 5 timmar. Därefter utspäddes varje blandning med vatten och emulgerades under utnyttjande av en snabbgående laboratorieblandare.

De erhållna limemulsionernas partikelstorlek mättes enligt kolräknarmetoden (coal counter method) som partikelstorleks- fördelning för minst 90 %.

Under användande av dessa limemulsioner i en mängd av 0,2 % eller 0,3 % av limmet, räknat på vikten av torr massa, fram- ställdes neutrala pappersark under följande betingelser: Massa LBKP 100 %, 430 c.s.f. uwmt,tmxt 70gA? Askhalt 20 % Fyllmedel tungt kalciumkarbonat Kvarhâllningsmedel katjonisk stärkelse Pappersmaskin Tappi-maskin för kvadratiskt papper Torkning 1o5°c, 2 minuter - Stöckigt limningsgrad för på så sätt formade, neutrala pappers- ark mättes enligt JIS P-8122. ' 10 15 20 25 30 35 40 459 740 [Q Dessa resultat finns angivna i tabell II.

Limkompositioner enligt uppfinningen (exemplen l till 9) upp- visade ett gott emulsionstillstând med en partikelstorlek i emulsionen av 0,5 till 8/um och god limningseffekt, under det att limkompositioner innehållande de konventionella emulgatorerna (exemplen 10 till 12) resulterade i otillfreds- ställande emulgerbarhet och limningseffekt.

Tabell II Exempel emulgatorer Emulsionens Stöckigt limnings- nr partikelstor- grad (s) lek ( um) O¿2 % _ 053 % / lnu lnn 1 förening nr 9 0,5-3 27 32 2 förening nr 13 0,5-3 28 33 3 förening nr 28 0,5-3 25 31 4 förening nr 32 l ~ 4 26 34 5 förening nr 6 0,5-3 28 30 6 förening nr 15 1 -3 25 30 7 förening nr 34 l -4 25 30 8 förening nr 40 l -4 24 29 9 förening nr 33 2 -4 24 29 :Lo snor: *l m) ll oblockerad fläæming nr9 (*2) 12 oblockerad fönaüng nr 15 (*2) 0 0 ¿anmärkningar7 * l sorbitanmonooleat - EO(l0) * 2 separerade i två faser vid lagring på grund av dålig emulgeringsförmâga.

Exemglen 13 till 22 Alkenylbärnstenssyraanhydrider som erhållits av rakkedjiga, inre olefiner med 15 till 20 kolatomer blandades homogent med varje i tabell III angiven emulgator.

Varje blandning sattes till vatten och dispergerades regelbundet med användning av en laboratorieomrörare för att erhålla en lim- emulsion som innehöll 0,5 % av alkenylbärnssyraanhydriderna. 459 74Ü w Utseende (visuell kontroll) och partikelstorlek (med hjälp av kolräknarmetoden) hos de erhållna limemulsionerna noterades.

Under utnyttjande av dessa limemulsioner i en mängd av 0,1 till 0,3 % av limmetf räknat på vikten av den torra massan, framställ- des neutrala pappersark under samma betingelser som i exempel l till 12 med undantag för att ytarean i torrt tillstånd var 75 g/m2.

Limningsverkan mättes medelst Stöckigt limningsgrad för papper (JIS P-8122)- Dessa resultat framgår av tabell IV.

Tabell III Exempel Mängd emulgator *7 nr Enulgatorer (%) 13 mas - ca*3 obldfl«flfld,föremür;nr 35 oblodquad fönaüxg nr 9 14 DBS - Ca oblockerad förenhrynr 5 obloflaflad fiünaüng nr l2 15 DBS-Ca ctflrckerad fönaüzg nr 22 oblodkerad fiüæïfing nr l 16 DBS-Ca cblockerad förafi:g'nr_3 förening nr 9 i: 17 Aos-ca4 förening nr l5 fönafingxm'26 * 18 LAs-cas oblockerad förening nr 39 oblodkerad fönaüng nr 10 19 DBS - Ca fönaüng nr S fönaflngIu'l2 20 EBS-Ca fönæfingIu'7 förening nr 9 m uwßcn u1ß u1m:n u1mLn uvn-m u1ß Zl obhuflwflad fönaüng nr 9 * 6 |-' U'| 22 SLE F' UI l0 15 20 25 30 35 40 459 740 24 * 3 dodecylbensensulfonsyra -Ca-salt * 4 alfa-olefin (12-16 C) sulfonsyra-Ca-salt * 5 laurylsulfat-Ca-salt * 6 sorbitanmonolaurat~EO(10) * 7 räknàt på vikten av alkenylbärnstenssyraanhydriderna.

Tabell IV Exempel Ehulsionsegenskaper Stöckigt limningsgrad (s) nr unäæmde partflaflstor- lflmüügd lek (Anm 0,1 % 0,2 % 0,3 % I 13 mjölkvit 0,5-3 4 35 50 14 svagt blâaktig 0,5-3 4 36 52 nüöüadt ' 15 mjölkvít 0,5~4 6 38 53 16 mjölkvit 0,5-4 '5 37 52 l7 mjölkvit l -8 2 32 45 18 mjölkvit 2 -10 0 30 42 19 svagt blåaktig 0,5-3 4 36 52 nüëflkvit 20 svagt blåaktig 0,5-3 4 36 52 nüölkvit 21 svagt brunaktig 5-30 0 0 6 vit 22 svagt brunaktig 5-30 0 O 7 vit Malå 23 och 24 Exemplen 1 till 12 upprepades med undantag för att följande emulgatorer begagnades.

De erhållna limemulsionernas partikelstorlek och papprets Stöckigt limningsgrad hade följande värden. 459 740 22 Tabell V EXempel Emulgatorer Emulsionens Stöckigt mfi partíkel- limningsgrad storlek (så (pm) 0,2 % &.3 % ' lim lim 5 23 1:1:1-blandning av DBS-Ca, förening nr 5 och förening nr 12 0,5 - 3 32 37 24 1:1:1-blandning av DBS-Ca, förening nr 7 och förening nr 9 0,5 - 3 32 37 Exempel 25 och 26 Exemplen 1 till 12 upprepades, med undantag av att nedanstånde emulgatorer användes.

Partikelstorleken hos den resulterande emulsionen och papperets limningsgrad enligt Stöckigt var sam följer.

Tabell VI |Exempel: Emulgator Emulsionens Stäckigt I partikel- limníngsgrad storlek än ( ) Q 2 % 0 3 % Pm lim lim 25 PEG-dilaurat *8 5,4 5 13 26 PEG-monolaurat- . monohexanoat *9 1,63 15 21 *s etylen-delen var 600. *9 vikten hos polyoxietylen~delen var 600.

Polyoxietylendilauratester där molekylvikten på polyoxí~ Po1yoxietylenmonolaurat-monohexanoat-ester, där molekyl-

Claims (20)

10 15 20 25 30 35 40 lb 459 740 Patentkrav

1. l. Limkomposition, k ä n n e t e c k n a d av att den inne- fattar: (I) minst en syraanhydrid (a) ur klassen bestående av sådana med den allmänna formeln o c \ R1_'_6CpHzp-1< / O fi' (l) o och o R2 -- -- O -- ç -- R3 (2) vari Rl och R är hydrofoba grupper med mer än 5 kolatomer, valda ur en klass bestående av alkyl-, alkenyl-, aralkyl- och aralkenylgrupper, R3 är vald ur en klass bestående av alkyl-, alkenyl-, aralkyl~ och aralkenylgrupper, p är ett helt tal från 2 till 3, och (II) en emulgatorkomponent, omfattande minst en hydroxylfri emulgator, vald ur en grupp bestående av (i) minst en blockerad polyoxialkenförening (b) med den allmänna 114_-E o-x]m (3) formeln där R4 är en återstod av en nonjonisk tensid av polyoxialken~ typ, X är -R5, -CO-R5, -CONH-R5 eller -CO-Q-COOM, R5 envärd kolvätegrupp med l till 6 kolatomer, Q är en återstod är en av en dikarboxylsyra med 4-8 kolatomer, M är en katjon, m är ett helt tal från l till 8, och (ii) minst en svavelinnehâllande anjontensid (c) i form av ett alkaliskt jordartsmetallsalt.

2. Limkomposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den nonjoniska tensiden utgöres av minst en polyoxialkenföre- ning, vald ur en grupp bestående av oxialkenderivat av fenoler, alkholer, karboxylsyror, aminer, merkaptaner och amider.

3. Limkomposition enligt krav 2, k ä n n e t e C k n a d av att 10 l5 20 25 30 35 40 459 74:: l” fenolen är minst en, vald ur en grupp bestående av en förening med formeln (5): Ar --+ OH )q (5) där q är-ett helt tal från l till 3, Ar är bensenkärna eller naftalenkärna, vilken kärna kan vara substituerad med ât- minstone en gruppering, vald ur en grupp bestående av en alkylgrupp med l till 15 kolatomer, , __,0 och ...Y z z Z där Z betecknar H, OH eller en alkylgrupp med l till 15 kolatomer och Y är en alkengrupp med l till 5 kolatomer eller en fluor- substituerad alkengrupp med l till 5 kolatomer, och en reak- tionsprodukt av en förening med formeln (5) med minst en före- ning, vald ur en grupp bestående av styren och en substituerad styren.

4. Limkomposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att alkoholen utgöres av minst en, vald ur en grupp bestående av alifatiska alkoholer med 8-20 kolatomer och flervärda alkoholer med 2-8 hydroxylgrupper.

5. Limkomposition enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att karboxylsyran utgöres av minst en, som är vald ur en grupp bestående av fettsyror och hydroxikarboxylsyror med 8-20 kolatomer.

6. Limkomposition enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d av att den nonjoniska tensiden utgöres av minst en nonjonisk förening, vald ur en grupp bestående av polyoxialken-styrenreagerad aryl- _etrar, polyoxialkenalkylaryletrar, polyoxialkenalkyletrar, polyoxialkenfettsyraestrar, polyoxialkenpolyoler, polyoxi- alkenalkylaminer, polyoxialkenalkylmerkaptaner och nonjon- tensider av alkylolamidtyp.

7. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att den anjoniska tensiden är vald 10 15 20 25 30 35 40 ”g 459 74o ur en klass bestående av sulfonsyror och sulfatestrar.

8. Límkomposition enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att sulfonsyran utgöres av minst em som är vald ur en grupp bestående av-alkylbensensulfonsyror,(X-olefinsulfonsyror, sulfosuccinater, naftalen- eller alkylnaftalen-sulfonsyror och kondensationsprodukter därav med formaldehyd samt alkan- sulfonsyror.

9. Limkomposition enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att sulfatestern utgöres av minst en, vald ur en grupp beståen- de av alkylsulfater, polyoxialkenalkylsulfater, polyoxialken- alkylaryletersulfater, fettsyraestersulfater, fettsyraalkylol- amidsulfater och sulfaterade fettsyror.

10. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att emulgatorkomponenten inne- håller den blockerade polyoxialkenföreningen (b) och/eller den anjoniska tensiden (c) i en mängd av minst 10 %, räknat på vikten av komponenten.

11. ll. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att emulgatorkomponenten omfattar (1) 20-100 viktprocent av den blockerade polyoxialkenföreningen (b) och (2) 0-80 viktprocent av minst en anjonisk tensid.

12. l2. Limkomposition enligt krav ll, k ä n n e t e c k n a d av att den anjoniska tensiden är vald ur en grupp bestående av anjontensider av sulfonsyratyp, anjontensider av sulfat- estertyp och anjontensider av karboxylattyp.

13. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att emulgatorkomponenten omfattar 20-100 viktprocent av den blockerade polyoxialkenföreningen (b) och 0-80 viktprocent av den anjoniska tensiden (c).

14. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att emulgatorkomponenten omfattar (l) 10-80 viktprocent av den anjoniska tensiden (c) och (2) 20-90 viktprocent av åtminstone en andra tensid. 10 15 20 25 30 35 40 459 740 S50

15. Limkomposition enligt krav 14, kñä n n e t e c k n a d av att den andra tensiden är vald ur en grupp bestående av de blockerade polyoxialkenföreningarna (b), nonjontensider av oblockerad polyoxialkentyp och nonjontensider av flervänd alkohol=fettsyraester-typ.

16. Limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav, ' ' k ä n n e t e c k n a d av att den omfattar (I) 75-99 vikt- procent av syraanhydriden (a) och (II) 1-25 viktprocent av emulgatorkomponenten.

17. Förfarande för limning av papper, k ä n n e t e c k n a t av att en limkomposition enligt ett eller flera av föregående krav noggrant dispergeras i den våta massan före den slutliga omvandlingen av massan till en torr pappersbana.

18. Förfarande enligt krav 17, k ä n n e t e c k n a t av att limkompositionen föreligger i form av en vattenhaltig enmlsion.

19. Förfarande enligt krav l7 eller 18, k ä n n e t e c k n a t av att man före den slutliga omvandlingen av massan till en torr pappersbana dispergerar in minst 0,01 % ünxa vikten av massan, , räknat på den av minst ett katjoniskt kvarhållnings- medel i pappersmassan.

20. Förfarande enligt ett eller flera av kraven 17-19, k ä n n e t e c k n a t av att man (i) åstadkommer ett pappersmassesystem, (ii) utformar en limemulsion, som omfattar limkompositieen och vatten, i närvaro eller frånvaro av höga skhvkrafter och under normala eller höga tryck, (iii) utformar en pappersbana av pappersmassasystemet och (iv) intimt dispergerar emulsionen i pappersmassan antingen före eller efter utformning av banan men innan man låter banan passera genom torkningssteget i papperstillverkningsprocessen, i en tillräckligt stor mängd för att ge en koncentration av .' ' syraanhydriden (a) av från 0,01 till 2,0 %, räknat på torr fibervikt. '