SE459469B - Urinuppsamlingsdon foer kvinnor - Google Patents

Description

459 469 10 15 20 25 30 35 2 mot generellt igenkännliga kvinnliga kroppsytor.

Medicinska auktoriteter lär oss, att den kvinnliga människokroppens yttre könsorgan är mons veneris, labia majora och minora, klitoris, uretralmynningen och vaginal- öppningen; och vidare definieras termen "vulva" eller "pudendum" såsom innefattande alla dessa delar. använt i samband med den kvinnliga kroppsformen medicinskt såsom liggande inom ett triangulärt, "Förgård“ definieras slätt område mellan klitoris och vaginaöppningen samt på ömse sidor avgränsat av labia minora.

Slutligen lär oss medi- cinska auktoriteter att meatus urinarius (även kallad uretralmynningen) är belägen vid en bakre (eller undre) del av förgârden, cirka 25 mm nedanför klitoris, nära kanten av vagina, samt att meatus urinarius omges av en markant upphöjning av en slemhinna (även benämnd mucosa).

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att skapa ett urinuppsamlingsdon för kvinnor, som kan anligga läck- fritt och tätt mot kvinnokroppen medan man intar stående, sittande eller utsträckt liggande läge.

Ett generellt ändamål med föreliggande uppfinning är följaktligen att tillhandahålla ett system som kan hantera kvinnliga inkontinenser utan användning av innesittande katetrar, blöjor eller liknande. Detta åstadkommes genom tillhandahållandet av ett förbättrat urineringsdon, som är anordnat att tätande ansättas mot kvinnans yttre, vilket ansättande understöds av ett vakuum eller negativt tryck- tillstånd.

Ett mera specifikt ändamål är att tillse, att ett försiktigt vakuumtillstånd för ett dylikt förbättrat don kan upprätthàllas nâgmæánär konstant och permanent i det omrâde, där donet anligger mot och omger förgàrdsvävnaden.

Ett mera specifikt ändamål är att tillhandahålla ett system, som innefattar ett utloppsrör med förutbestämd höjd och en ventil, som är anordnad att åstadkomma ett vakuum- tillstånd genom att upprätthålla en vätskepelare med förutbestämd och tämligen konstant höjd. Ännu ett ändamål är att tillhandahålla en ventil, som ' är i drift i huvudsak opàverkad av att luft eller annan gas inkommer i ventilen genom ventilutloppet. 10 15 20 25 30 35 'plats. 459 469 Ett därmed sammanhängande ändamål är tillhandahållandet av en dylik ventil med en ventilkropp, som är anordnad att acceptera en hydrofobisk, filtrerad luftningsport, som tillåter att luft eller annan gas diffunderar genom den- samma.

Ytterligare ett allmänt ändamål med föreliggande uppfinning har varit att tillhandahålla ett förbättrat urinuppsamlingsdon, en ventil och ett samlingssystem, som vid användning tillsammans samverkar för att tillåta uppnåendet av ett speciellt gott resultat.

Ett mera preciserat ändamål med uppfinning har följ- aktligen varit att för det första tillhandahålla ett förbättrat don, som är tätt ansättbart mot en viss för- gárdsvävnad hos kvinnan, varvid ansättningen understöds av förutbstämda vakuumtillstånd, och för det andra att till- handahàlla ett nytt slags ventil, som ger det förbättrade donet det önskade förutbestämda vakuumtillståndet. Även om ett flertal kända ventilformer kan användas utgörs de föredragna, illustrativa utföringsformerna av ventiler av klafftypen, som kräver ett förutbstämt tryck för anordningens funktion och som normalt intar stängt läge. I en föredragen utföringsform utnyttjas två filter- försedda luftningsportar, som innefattar ett hydrofobiskt filter, vilket tillåter diffusion av av gas men icke av vätskor genom detsamma. I ett föredraget system, som har ca. 20 cm. rörledning mellan donet och backflödesventilen uppkommer följande tryck/vakuumföljd, när donet är på Under urinflödet föreligger ett 5 - 10 cm vätske- tryck (positivt) i den del av systemet, som är belägen ovanför ventilen. När flöder stoppar faller detta tryck omedelbart till ett negativt värde, vilket resulterar i en vakuumnívå om 30 - 40 cm vätskepelare. Den uppströms belägna hydrofobiska, filtrerande luftningen i ventilen tillåter sedan att luft inkommer i systemet intill dess att jämvikt uppnås. I det beskrivna systemet innebär detta ett vakuum om ca. 8-10 cm vätskepelare. Systemet förblir pâ denna nivå och säkerställer därigenom att inget läckage uppkommer mellan donet och förgårdsvävnaden, intill dess att urin åter strömmar fritt genom donet och förorsakar en 459 469 10 15 20 25 30 35 ' ningen och tätar sekundärt mot förgàrden. 4 ökning av trycket i systemet till ett positivt värde om 5-10 cm vätskepelare och förloppet upprepas. Användningen av filtrerande luftningsport på nedströmssidan om ventilen tillåter utdiffusion av eventuella gastryck, som har uppbyggts i samlingspåsen och upphäver därmed varje skadlig effekt som dylika tryck kan ha på ventilen. Ett otillàtet högt tryck, som uppbyggs i påsen, skulle kunna förorsaka att ventilen förblir i stängt läge och därigenom förhindrar att ytterligare urin införs i påsen, eller alternativt uppbyggandet av en stor vätskepelare på inloppssidan om ventilen, vilket kunde leda till läckage runt donet.

De nyss angivna och andra ändamål med föreliggande uppfinning kommer att uppenbaras vid genomläsningen av detaljbeskrivningen och efter studium av bifogade rit- ningar.

Sammanfattning av uppfinningen.

I överensstämmelse med ändamålen med föreliggande uppfinning beskrivs här ett urineringsdon för kvinnor, vilket är anordnat att tätande anligga utvändigt mot den kvinnnliga kroppsformen. Urineringsdonet för kvinnor enligt föreligande uppfinning kan användas för uppsamling av urin halvkontinuerligt eller till och med kontinuerligt.

Vidare kan donet enligt uppfinning användas av kvinnan för uppsamling av urin medan hon intar stående, liggande eller sittande läge.

Donet täta när det hålls försiktigt på plats. Donet anligger först tätande mot slemhinnan kring uretralmyn- utsträckt För uppnåendet av ett dylikt dubbelt tätningsingrepp har donet försetts med ett par upphöjda tätningsytor. Ett försiktigt tryck utövat mot baksidan eller undersidan av donet, placerat mitt för ett urinmottagande hàlrum, förorsakar att en av de båda upphöjda tätningsytorna och en upphöjd del av donet att samverka för att tvinga vävnad kring uretralöppningen att markant intränga i donets urinmottagande hàlrum, varefter man kan rikta en ström av urin som utkommer från uretralöppningen in i detta hàlrum. Donets tätande anligg- ning understöds ytterligare på grund av den allmänna formen och ytgeometrin hos tätningsytorna, som har anpassats att i 10 15 20 25 30 35 _ 459 469 5 allt väsentligt överensstämma med vinkeln och kroppsytorna hos förgàrden.

Närmare bestämt anligger donet tätande mot förgården och isolerar uretralöppningen från vaginaöppningen. Donets anliggning mot förgården innefattar en serie av tätande anliggningar mellan labia minora, det köttiga partiet mellan vaginalöppningen och uretralöppningen och vissa andra vävnader belägna nära klitoris men på något avstånd från klitoris i riktning mot uretralöppningen.

En andra utföringsform av uppfinningen uppvisar istäl- let för den ovoid- eller äggformiga formen ett par i _ huvudsak elliptiskt formade àsar med en mindre lutning mellan varandra motsatta ändar av donets storaxel. Detta har åstadkommits genom en empirisk anpassning efter ett flertal kvinnor i och för etablerandet av en halvuniversell form för vuxna kvinnor.

Den andra utföringsformen utnyttjas även såsom en del av ett system varvid donet initialt appliceras genom utövandet av ett försiktigt tryck mot donets baksida, antignen manueller eller företrädesvis under användning av underbyxor med en central öppning i grenen. Vid använd- ningen av en föredragen utföringsform av det förbättrade donet har det befunnits vara önskvärt att inkoppla en I backventilanordning mellan urinsamlaren och utloppskanalen för donet. Då urin strömmar från donet genom anslutnings- röret och ventilen till urinsamlaren uppkommer ett vakuum vid donets tätningsytor, vilket uppkommer till följd av 'urinflödets venturi-effekt. Den åstadkomma vakuumnivàn utgör en funktion av förbindningsledningens längd, dess diameter och donets relativa höjd i förhållande till urinsamlaren och ventilen. Uppkomsten av ett dylika vakuumtíllstånd för donet vid ytorna för anliggningen mot kvinnokroppen understöder tätningen mot förgàrdens vävna- der.

Vakuumeffekten kan kumuleras under följande urinavgiv- ningar och kan nå en nivå, som förorsakar besvär. Till lösning på detta problem kan ventilen förses med en eller flera luftningsportar med hydrofoba filterorgan, vilket ger luftning som tillåter omgivande tryck att nå systemets inre 459 469 10 15 20 25 30 35 6 och att reducera vakuumnivån, som användaren erfar.

Sammanfattningsvis utgör den andra utföringsformen av det förbättrade donet enligt föreliggande uppfinning ett i ett stycke utfört, för kvinnor avsett, yttre urinuppsam- lingsdon, som är anordnat att placeras innanför användarens blygdveck för att ligga i kontakt med förgårdsvävnaden kring uretralöppningen och att hållas varsamt och stabili- serat medelst mekaniska organ, understött av ett försiktigt vakuumtillstånd.

Donet utgörs av ett i huvudsak elliptiskt och öppet skålformigt element och har en ralt belägen borrning, som öppnar sig så, i huvudsak cent- att urin kan- strömma fritt genom organet och borrningen. Donets över- sida innefattar en i huvudsak elliptisk och inàtriktad, såsom en sluten slinga utformad, näsformig yta och en i huvudsak koninuerlig, bågformig ås, som skjuter uppåt från densamma.

Delar av donets övre yta, som är belägna på avstånd från den näsformiga ytan, motsatt den bågformiga åsen, och den bàgformiga åsemn avgränsar dubbla övre delar av ett hålrum inom donet. Dessa dubbla övre delar bildar ett par av till varandra angränsande tätningsytor, som sträcker sig i huvudsak kontinuerligt kring donets yttre omkrets. Den inre ytan är belägen längre uppåt, bort från hålrummet, i förhållande till den yttre ytan. Nedâtskju- tande från en baksida av donet och utförd i ett stycke med densamma samt i förbindelse med borrningens öppning och hålígheten förefinns ett skaft eller en cylindrisk fläns.

Formen på detta skaft är avpassad att förbindra störnng av 'vätskeflöde genom borrningens öppning genom att bilda en tunnväggig kammare och en undre, tjockare väggdel vid kammarens ände motsatt donet och anordnad att förbindas med röret, som leder till ventilen.

Denna kraftigare sektion och flexibla, tunnväggiga kammare är anordnade att undvika kinkningsproblem och förhindra störning av flödet genom borrningens öppning.

Förutom att den är i huvudsak elliptisk till formen har det öppet skålformiga organet en svagt lutande ytgeometri, som tillåter att donet tätt fästs vid den ovan beskrivna förgårdsvävnaden utan otillâtet stora tryck, varvid denna O noggrant tätande applikation understöds av ett försiktigt 10 15 20 25 30 35 459 469 vakuumtillstànd, som pàförs donets hålrum.

Kort beskrivning av ritningarna.

Fig. 1 är en perspektivvy sedd nedåt mot en del av ett par tätningsytor, som är belägna runt hálrummet vid donets urinmottagande ände; Fig. 2 är en andra perspektivvy av donet, återigen sett nedát mot tätningsytorna såsom i fig. l men med donet vridet cirka 1800 kring en central axel; _ Fig. 3 är en planvy uppifrån mot donets urinmottagande hàlrum, varvid tätningsytornas i huvudsak äggformiga utformning visas; _ Fig. 4 visar ett tvärsnitt genom urinuppsamlingsdonet för kvinnor, taget längs linjen 4-4 i fig. 2 och åskådlig- görande utloppskanalens antikinkningssärdrag, som tillåter fritt utflöde av urinen från hálrummet, även sedan utlopps- kanalen förflyttats så mycket som 900 från den centrala axeln; Fig. 4A visar ett tvärsnitt liknande det i fíg. 4 visade, utom i det att utloppskanalen har svängts och är belägen i ett läge i huvudsak 900 från läget i fig. 4 för att närmare åskådliggöra antikinkníngssärdragets verkan; 4A i snitt men vridet 90° att åskådliggöra öppningen, Fig. 4B visar donet i fig. kring utloppskanalens axel för som är tillgänglig på grund av antikinkningssärdraget; Fig. 5 är en perspektivvy, som visar donet funktionellt förbundet med en vätskebehàllare och använt i samband med en föredragen utföringsform av ett i handeln förekommande 'fastsättnings- och uppsamlingsdon; Fig. 6 är en frontvy av ett don för fastsättning vid kroppen; Fig. 7 är en vy bakifrån av den föredragna utförings- formen av donet för fastsättning vid kroppen, varvid donet har anpassat sig efter kroppens form; Fig. 8 visar de yttre könsorganen, varvid områdena för ytanliggningen mellan urinuppsamlingsdonets tätningsytor och kvinnans kropp visas; Fig. 9 visar en vertikal mittsektion av det kvinnliga pelvic-området, varvid den ungefärliga orienteringen och anliggningen hos donet visas, medan kvinnan intar ett 459 469 10 15 20 25 30 35 8 upprättstàende, i huvudsak utsträckt liggande eller sitt- ande läge; Fig. 10 är en perspektivvy av en föredragen utförings- form av det förbättrade, enligt uppfinningen utförda urineringsdonet för kvinnor; Fig. 11 är en sidovy av donet i fig. 10; Fig. 12 är en planvy uppifrån av donet i fig. 1; Fig. 13 är en sidovy i snitt längs linjen 13-13 i figä 12 och visande ett don för anslutning av samlingsledningen till det kvinnliga donet; Pig. 14 är en sidovy i snitt av donet i fíg. antíkinkningssärdraget visas; 13, varvid Pig. 15 visar ytterligare en modifikation enligt uppfinningen, som visar användningen av med insatser pressat anslutningsorgan, vilket är användbart för utlopps- ledningens anslutning till det kvinnliga urinuppsamlingsdo- net; Fig. 16 visar ännu en modifikation för utloppsledning- ens anslutning till donet; Fig. 17 visar ytterligare en modifikation av ett anslutningsorgan för utloppsledningens anslutning till urinuppsamlingsdonet; Fig. 18 är en sidovy, delvis i snitt, av systemet utnyttjande urinuppsamlingsdonet enligt föreliggande uppfinning; Fig. 19 är en sidovy av ventil- och filtermekanismen, som används i systemet enligt figi 18; Fig. 20 visar ett snitt längs linjen 20-20 i fig. 19; Fig. 21 är en planvy av klaffventilen, som används i den med filter försedda ventilen enligt fig. 20; Fig. 22 är en planvy av en andra utföringsform av ventilen, delvis i snitt, systemet i fig. 18; av en typ som är användbar i Pig. 23 är en “exploderad" sidovy i snitt längs linjen 23-23 av ventilen i fig. 22.

Pâ ritningarna hänvisar lika hänvisningsbeteckningar till lika delar.

Detaljbeskrivníng av den föredragna utföringsformen.

För'att nu hänvisa till fig. 1 så visar denna donet 10 10 15 20 25 30 35 459 469 9 i perspektiv och donet visas bestå av en behållare 12 och ett ihåligt skaft 14. Behållaren 12 innehåller ett hålrum 16. utgör en vertikal förlängning av hålrummet 16.

Hàlrummet 16 har en inloppsöppning 18, som i huvudsak Hálrummet 16 är i huvudsak radiellt orienterat kring en central axel 20 och behållaren 12 har en i huvudsak ovoid eller äggformig yttre omkrets samt en i hvudusak elliptisk eller ovalliknande inre tvärsektion, varvid båda är orien- terade vinkelrätt mot den centrala axeln 20. öppningen 18 är försedd med två i huvudsak elliptiska tätningsytor 22,24, som är i huvudsak konvexa i snitt. _ Vardera tätningsytan uppskjuter från behållaren 12 i sadelliknande form i den centrala axelns 20 riktning. vardera tätningsytan har i sidovy tvâ àsar liggande mellan tvà toppar (eller spetsar) och vardera toppen är belägen vid respektive ände av behållarens 12 storaxel.

Den första (eller inre) i huvudsak kontinuerliga tätningsytan 22 har en första eller främre topp 26, som är utformad att tätande anligga mot kvinnans kropp i en första punkt omedelbart under klitoris. Denna första punkt är generellt belägen mellan klitoris och uretralöppningen och är vanligen belägen nära klitoris men något förskjuten från denna i riktning mot uretralöppningen. Den inre tätnings- ytan 22 är även försedd med en andra eller bakre topp (eller “puckel“) 28, som är anordnad att anligga mot kroppen vid en andra punkt mellan uretralöppningen och vagina öppningen. Den inre tätningsytan 22 är försedd med 'ett första par av åtskilda, varandra motsatt belägna sidolister eller förbindningslister 30,32, som är anordnade att tätande anligga mot undersidan eller insidan av de båda inre blygdläpparna längs ett par av varandra motsatta första elliptiska områden.

Den andra (eller yttre) tätningsytan 24 är belägen huvudsakligen längs den första tätningsytans 22 yttre periferi. Ytkonturerna på dn yttre tätningsytan 24 övergår i den första tätningsytan 22 vid en första topp 26. Den andra tätningsytan 245 har ävven ett andra par av àsar 34,36, som på liknande sätt är anodnade att tätande anligga mot de båda inre blygdläpparna längs ett par av varandra 459 '10 15 20 25 30 35 tätande mot vävnaden kringuretralöppningen. 10 motsatta andra elliptiska eller ovala områden. Utom vad beträffar ytans 24 överging i toppen 26 är vartdera andra elliptiska eller ovala omrâdet något förskjutet bortåt, både radiellt och axiellt, från angränsande första ellip- tiska omrâde, såsom visas i fig. 1 oh 2.

Den yttre tätningsytan 24 har en andra topp 38, som är anordnad att tätande anligga mot kroppen i en tredje punkt mellan den andra punkten och vaginaöppningen.

Behállarens 12 ytgeometri är sådan, att den inre tätningsytan 22 generellt skjuter utåt och längre bort från behállarens 12 huvuddel än vad den yttre tätningsytan 24 gör. Detta utskjutande går i sadelliknande form och längs den centrala axelns 20 riktning.

Ytkonturerna pá den inre tätningsytan 22 och den yttre tätningsytan 24 är konvext krökta i utátgàende riktning, varvid krökningen är positivt riktad bort från hàligheten 16. Den inre 22 tätningsytan övergår dessutom mjukt i hàligheten 16 och bildar därigenom öppningen 18.

Den inre tätningsytan 22 och den yttre tätningsytan 24 har en tillräcklig väggtjocklek för att vardera av den inre tätningsytan 22 och den yttre tätningsytan 24 skall behålla sin form och icke deformeras, när urineringsdonet 10 hálls på plats mot kroppen med ett försiktigt tryck generellt utövat längs behållarens 12 baksida eller undersida, motsatt hàligheten 16. De inre och yttre tätningsytorna 22,24 på donet 10 tillåter att urineringsdonet 10 anläggs Ytkurvaturen, de sadelliknande konturerna och den elliptiska tvärsektio- nen hos de båda tätningsytorna och då närmare bestämt den upphöjda puckeln eller toppeen 28 på den inre tätningsytan 22 samverkar med den yttre tätningsytan 24 för att ge en svag utåtbuktning av köttiga partier (meatus urinarial) in i donets 10 hålighet 16 och förorsakar därigenom att urinstràlen riktas in i hàligheten 16.

De dubbla tätningsytorna fyller två ändamål. Om för det första ett urinprov skall användas för analys kommer det icke att förorenas av vaginalavsöndringar och för det andra kan man separat ta hand om den normala menstruations- cykeln under ordinär användning av kommersiellt tillgäng- 10 15 20 25 30 35 459 469 liga menstruationsförband, utan att störa urinhanteringen.

Fig. 1, 2 och 3 visar ytgeometrin hos donets 10 inre och yttre tätningsytor 22,24; och fig. 8 och 9 visar hur donet 10 tätande anligger mot kroppen.

Det ihåliga skaftet 14, fig. 1, 2 och 4, är radiellt orienterat kring den centrala axeln 20 och är utfört i ett stycke med en del av behållarens 12 baksida eller under- Det ihåliga skaftet 14 kommu- nicerar med hâlrummet 16 och ger hâlrummet 16 ett utlopp 40§ Sett generellt nedåt längs den centrala axeln 20 och in i hâlrummet 16 är det ihåliga skaftets 14 inre diameter Det ihåliga skaftet 14 har tämligen konstant väggtjocklek och har i riktning bort från behål- sida, motsatt hâlrummet 16. i huvudsak cirkulär. laren progressivt något avtagande ytterdiameter.

Det ihåliga skaftet 14 har tillräcklig väggtjocklek och består av ett tillräckligt elastiskt material för att kinkningar, som normalt skulle störa urinflödet ut ur hâlrummet 16, icke inträffar, eftersom det ihåliga skaftet 14 har ett kinkningsförhindrande särdrag i det att det innefattar en ihålig övergångszon 42 (som omfattar yttre hörn 42a, en horisontell fläns 4S2b och inre hörn 42c) samt en ihålig krage 44 för att minska sannolikheten för kink- ningar.

En utloppskanal (för hâlrummet 16) är utförd i ett stycke med beh,llarens 12 baksida eller undersida, motsatt hâlrummet 16, och innefattar det ihåliga skaftet 14, den ihåliga övergångszonen 42 och den ihåliga kragen 44. Såsom 'visas i fig. 4 är det ihåliga skaftet 14 utfört i ett stycke med de ihåliga övergángszonerna 42 a, b och c; och de ihåliga övergångszonerna 42 är utförda i ett stycke med den ihåliga kragen 44, som också är utförd i ett stycke med behållarens 12 baksida eller undersida, motsatt hâlrummet 16.

För att beskriva utloppskanalen skall det nämnas, att det ihåliga skaftets 14 inre diameter avtar något progres- sivt på vägen utåt och bort från behållarens 12 huvuddel medan det ihåliga skaftets 14 väggtjocklek förblir i allt väsentligt konstant. Såsom en del av utloppskanalens kinkningsförhindrande särdrag har det ihåliga skaftet 14 459 469 12 större väggtjocklek än de ihåliga övergángszonerna 42a, 42b och 42c, som själva har större väggtjocklek än den ihåliga kragen 44.

Det ihåliga utförandet på skaftet 14, övergångszonen 42 och kragen 44 tillåter kommunikation mellan hålrummet 16 och utloppet 40. Den tämligen tunnväggiga ihåliga kragen eliminerar i allt väsentligt de eljest uppkommande skadliga effekterna som skulle förorsakas genom kinkningar, då utloppskanalen böjs under användningen. Såsom visas i fig. 4a och 4b kan utloppskanalen böjas upp till 900 från den centrala axeln 20 medan i huvudsak fullt flöde från utlop- pet 40 upprätthålls. 10 Den progressivt avtagande tjockleken på de skilda elementen sett axiellt uppåt från skaftet 14 genom över- gângszonen 42 till den ihåliga kragen 44 tillåter en inåtgående hoptryckning av kragen 44 på dennas ena sida för att bilda åtminstone en elliptisk öppning, 15 d v s en något tillplattad ände på skaftet 14, där detta är fäst vid övergångszonen 42 , som öppnar sig mot det övriga inre av 20 kragen 44.

Detta visas tydligast i fig. 4A och 4B och säkerställer en öppen utloppskanal även då skaftet har svängts i huvudsak 900 från sitt normala läge, när patien- ten rör sig från stående läge eller utsträckt liggande läge till sittande läge. 25 Liksom det ihåliga skaftet 14 har vardera av den ihåliga övergàngszonen 42 och den ihåliga kragen 44 en i huvudsak cirkulär tvärsnittsform. 'Den ihåliga kragens 44 'yttre diameter är markant större än ytterdiametern på den ihåliga övergängszonen 42, som i och för sig är något större än det ihåliga skaftets 14 yttre diameter.

När ett försiktigt tryck utövas i riktning i huvudsak parallellt med den centrala axeln längs baksidan eller undersidan på behållaren 12 kommer de inre och yttre tätningsytorna 22 och 24 och då närmare bestämt puckeln 28 att samverka för att effektivt isolera och separat avtäta samt ge behållarens 12 hålrum 16 ett par tätande anligg~ ningar mot kroppen. 30 35 En tätande anliggning åstadkommas generellt kring uretralöppningen. Dessa dubbla tätnings- ytor 22,24 icke blott säkerställer en tät tillslutning med 10 15 20 25 30 35 459 469 13 ett minimum av tryck utan stabiliserar även urineringsdonet 10 mot rörelse uppåt och nedåt eller åt sidorna.

Urinuppsamlingsdonet 10 tillverkas av ett lämpligt mjukt gummimaterial, ett gumiliknande material eller plast.

Urinuppsamlingsdonet 10 kan hållas på sin plats mot kvinnokroppen medelst vilken som helst av flertal i handeln förekommande anordningar, som har utformats att hålla uppsamlingsdonet i tätande anliggning mot kroppen. Donet 10 kan exempelvis hållas på sin plats medelst en band- eller bältesanordning. Den beskrivna utföringsformen, som visas i fig. 5, innefattar just ett sådant arrangemang, bestående av ett bälte 46, fyra band 48, 50, 52 och 54 samt en dyna 56.

Bältet 46 är anordnat att passa kring midjan och tillverkas av ett lämpligt elastiskt material, så att det förblir i allt väsentligt på sin plats, när det dras nedåt av banden. Det föredragna bandet utgörs av en i handeln förekommande typ, som tillverkas av en kombination av vävnad och elastmaterial. Det föredragna bältet har försetts med en i handeln förekommande låsanordning 47 ("VELCRO“), så att det kan anpassas efter en mångfald skilda midjemått.

De fyra banden 48, 50, 52 och 54 tillverkas likaledes av ett lämpligt elastiskt material, så att dynan 56 kommer att utöva ett försiktigt tryck mot baksidan eller under- sidan på behållaren 12, motsatt hàlrummet 16, när bältes- 'och bandarrangemanget bärs av någon, som befinner sig i stående, sittande eller eljest i huvudsak utsträckt läge.

I den föredragna utföringsformen består vart och ett av banden av en vävnadsdel och en elastisk del. Varje väv- nadsdel är fäst vid bältet 46 och varje elastisk del är fäst vid dynan 56, såsom visas i fig. 5, 6 och 7. Detta fastsättningssätt orsakar att dynan 56 anpassar sig efter baksidan eller undersidan på behållaren 12, motsatt hål- rummet 16, varigenom de ovan beskrivna tätande anliggning- arna åstadkommas. I den föredragna utföringsformen visas de båda undre (eller yttre) banden 48, 54 i fig. 6 och 7 såsom gående på var sin sida om rektum, varefter de följer 459 469 14 sätesvecket och därefter är fästa vid bältet 46. I denna utföringsform är dessa undre band 48, 54 fästa vid bandet 46 antingen vid höftbenet eller vid spina iliaca anterior superior. I fig. 6 och 7 visas även övre (eller inre) band 50, 52, som har fästs vid bältet 46 i lägen nära respektive undre band 48, 54. I den föredragna utföringsformen är dessa inre och yttre band reglerbara till sin längd, förutom att de är elastiska och därför kan sträckas.

Dynan S6 består av ett lämpligt mjukt och formbart 10 material. I den föredragna utföringsformen är den sida av * dynan, som är vänd mot kroppen, tillverkad av ett mjukt, filtliknande mmaterial, medan dynans baksida, från kroppen, är fiberarmerad. som.är vänd Den föredragna dynan är något skivliknande till formen och något större i tvärsnitt än tvärsnittet på behàllarens 12 baksida eller undersida, motsatt hålrummet 16, så att ett försiktigt tryck kan utövas över hela baksida eller undersidan på behållaren 12, motsatt hâlrummet 16. Banden 48, 50, S2 och 54 fästs vanligen vid dynans 56 yttre periferi på ett sätt som gör att dynan 56 tillåts ha avsevärd ytkontakt med behâllarens 12 baksida eller undersida, motsatt hâlrummet 16.

Dynan 56 är försedd med ett ungefärligen centralt beläget hål 58. När urinuppsamlingsdonet 16 har förts till tätande anliggning mot kroppen komer i den föredragna utföringsformen den ihåliga kragen 44 att utskjuta genom hålet 58 och i riktning bort från kroppen. När det används i denna föredragna utföringsform ansluts uppsamlingsdonet '10 medelst ett lmpligt förbindningsorgan-60 (såsom en 15 20 25 koppling) till ett rörledninsstycke 62 med lämplig diameter 30 och lämålig böjlighet. Rörledningsstycket 62 ansluts i sin tur till en vätskebehållare 64, vilken är försedd med lämpliga anslutningsorgan 66 och klämorgan 68. Under dagen kan vätskebehållaren 64 utgöras av en benpåse och nattetid kan den utgöras av en dräneringspáse. En del av rörled- ningen 62 tejpas normalt fast vid låret, ovanför knät.

När rörledningsstycket 62 tejpas fast vid benet mot- verkar det ihåliga skaftet 14 kinkning vid behållarens 12 baksida eller undersida, motsatt hålrumet 16. 35 När det _ ihåliga skaftet 14 böjs från den centrala axeln 20 defor- 10 15 20 25 30 35 459 469 15 meras först den ihåliga kragen 44 och sedan den ihåliga övergångszonen 42 samt slutligen det ihåliga skaftet 14.

Den tämligen stora diametern på den tunnväggiga, ihåliga kragen 44 (i motsats till det ihåliga skaftets 14 mindre diameter tillåter en kraftig förskjutning av utloppskanalen från den centrala axeln 20 medan fortfarande det fria utflödet från hålrummet 16 upprätthålls. Det ihåliga skaftet 14 kan böjas ungeför 900 från den centrala axeln 20 . och urin, som strömmar in i hålrummet 16 kan ändå fortsätta i att strömma ut från hàlrummet 16 genom utloppet 40 till rörledningsstycket 60. _ Hålet 58 i dynan 56 är något stärre än den ihåliga kragen 44 för att tillåta dylik böjning eller rörelsefrihet hos dräneringskanalen eller rörledningsstycket 62 utan kinkningar eller stopp.

I denna utföringsform har urinuppsamlingsdonet till- verkats under användning av i handeln normalt förekommande § pressgjutningsutrustningar. Normalt tillverkas urinerings- tillbehör av gummi, gummiliknande material eller plast genom doppning, varvid det är mycket svårt att reglera väggtjockleken. Vid tillverkningen av urinuppsamlingsdonet enligt föreliggande uppfinning kan regleringen av vägg- tjockleken på kragen, den ihåliga övergångszonen och det ihåliga skaftet styras mycket exakt under utnyttjande av i handeln normalt förekommande pressgjutningsutrustningar. I den föredragna utföringsformen tillverkas uppsamlingsdonet antingen av en lämplig termoplastisk gummipolymer eller en 'för medicinst bruk lämplig elastomer (såsom en flytande silikongummikvalitet).

För att nu känvisa till fig. 10-14 på ritningarna kommer nu enföredragen andra utföringsform av urinuppsam- w.M lingsdonet att beskrivas.

Urinuppsamlingsdonet l30 i fig. 10 utgörs av ett i ett stycke utfört, för kvinnligt, utvändigt bruk avsett urinupp- samlingsdon, som är anordnat att placeras i blygdvecken (generellt utmed deras insidor eller undersidor) och anordnat att ligga i kontakt med förgårdsvävnaden kring det köttiga parti, som avgränsar uretralöppningen. Uppsamlings- donet 130 innefattar ett i huvudsak elliptiskt och öppet 459 469 10 15 20 25 30 35 16 skàlformigt organ 132 med en avsmalnande övre kammare 134, vilken vid sin smalare ände slutar med en i huvudsak centralt placerad öppning 136, så att urin kan strömma genom organet 132 och uppsamlingsdonet 130. Organets 132 övre ytgeometri innefattar en i huvudsak elliptisk och inåtriktad, sluten, spetsad yta 138 och en i huvudsak kontinuerligt krökt äs 140, vilken sträcker sig uppåt från denna. Delar av uppsamlingsdonets 130 översida, som är belägna på avstånd från den spetsade ytan 138, motsatt den krökta àsen 140, har betecknats 142 och bildar ett par angränsande tätningsytor 140,142. Den inre ytan 140 är belägen längre uppåt, bort från hálrummet 134 i förhållande till den yttre ytan 142. 0 En tämligen tunnväggig cylindrisk fläns eller ett rörformigt element 146 sträcker sig nedåt i huvudsak vinkelrätt fràn en baksida (generellt betecknad 144 i fig. 11 och 13) på organet 132 och i ett stycke med detta, vilket rörformiga element står i förbindelse med öppningen 136 och således bildar en utloppskanal för hàlrummet 134.

Flänsen 146 är orienterad kring axeln 148 (se fig. 13).

Ytterligare detaljer hos det rörformiga elementet 146 kommer att beskrivas i det följande.

Tätningsytorna 140,142 och organet 132 är orienterade kring en axel 150, som är i huvudsak parallell med axeln 148 och är förskjuten ett avstånd D (fig. 13) från denna.

Sett från uppsamlingsdonets 130 översida (fig. 12) är tätningsytornas l40,142 projektioner i huvudsak elliptiska.

Uppsamlinsgdonet 130 visas ha en storaxel “A", som går genom axellinjerna 148 och 150 och en lillaxel "B", som är belägen i sidled i förhållande till axellinjen 148 men vinkelrätt i förh,llande till storaxeln "A" (fig. 12).

Båda dessa axlar "A" och "B" bildar ett plan, huvudsak vinkelrätt mot axellinjen 148. till fig. som är i Med hänvisning 11 framgår det vidare att uppsamlingsdonets sidoprojektion också är i huvudsak elliptisk i ett andra plan, som antingen innehåller eller är i huvudsak paral- lellt med axeln 148 med en halvlillaxel “C“ vertikalt pà liknande sätt som axeln 148. orienterad Generellt i planet innehållande axlarna “A", "B" (fig. 10 15 20 '25 30 35 459 469 17 12) eller i ett plan (icke visat) i huvudsak parallellt därmed, som ligger vinkelrätt i förhållande till axeln 150, förefinns en origopunkt (hjälpledes betecknad B i fig. 12) för en första krökningsradie R1, som generellt anger den elliptiska yttre kantlinjen för uppsamlingsdonet. En andra krökningsradie R2 med en andra origopunkt, belägen i ett läge generellt såsom beskrivits ovan för den första origo- punkten, anger generellt läget för den spetsade ytan 138, som åtskiljer de till varandra angränsande tätningsytorna l40,142. I planet innehållande axlarna "A","C" (fig. ll) och från en origopunkt på axeln 150 utanför uppsamlingsdo- net 130 (fig. 13) beskriver en tredje krökningsradie R3 den lätt lutande ytgeometrin (hos uppsamlingsdonet 130) vid ingången till hålrummet 134, där uppsamlingsdonet generellt anligger mot förgården och blygdvecken. Såsom bäst visas i fig. 13 definieras uppsamlingsdonets 130 ändytor av origo- punkter pà axeln “A", varvid radien R5 definierar den yttre ändytan på uppsamlingsdonet 130 medan radien R4 definierar den spetsade ytan 138.

En vakuumförslutning av det förbättrade uppsamlingsdo- net 130 är generellt uppnåeligt om följande värden upprätt- hålls: Med hänvisning till fig. 11 och 12 skall längden 160 utmed axeln "A" uppgå till ca. 4,01 till 4,78 cm.

Längden 160 är företrädesvis omkring 4,39 cm. Bredden 162 längs axeln "B" uppgår till omkring 2,62 till 3,12 cm och är företrädesvis omkring 2,87 cm. Den nominella projek- tionshöjden "C" är från omkring 0,94 cm till omkring 1,19 'cm och företrädesvis omkring 1,07 cm. Förskjutningsför- hållandet, definierat såsom sträckan "D", är från omkring 0,178 till omkring 0,218 cm, företrädesvis 0,198 cm. R1 sträcker sig från omkring 3,81 cm till omkring 4,57 cm, företrädesvis 4,19 cm. R2 sträcker sig från omkring 2,48 cm till omkring 2,98 cm och är företrädesvis omkring 2,73 cm. R3 sträcker sig från omkring 2,32 till omkring 2,83 cm och är företrädesvis omkring 2,58 cm. R4 är från omkring 1,00 till 1,22 cm och är företrädesvis omkring 1,11 cm. RS sträcker sig från omkring 1,143 till omkring 1,397 cm och är företrädesvis omkring 1,27 cm. R6 sträcker sig¿från om 3,77 till omkring 4,61 cm och är företrädesvis omkring .J 459 -469 10 15 20 25 30 35 18 4,191 cm.

De till varandra angränsande tätningsytorna 140,142, som är kontinuerliga och bildar dubbla till varandra angränsande tätningsytor kring hela periferin på uppsam- lingsdonet 130, tillåter att uppsamlingsdonet 130 tätande och kontinuerligt anligger mot kvinnokroppen under anligg- ning mot de inre delarna av blygdläpparna och resten av den ovannämnda förgàrdsvävnaden.

För att nu hänvisa speciellt till den cylindriska, rörliknande flänsen 146, som visas tydligast i fig. 13 och 14, så utgörs flänsen 146 av ett tunnväggigt organ med väggtjocklek inom området från omkring 0,635 mm till -ell omkring 0,889 mm, företrädesvis omkring 0,787 mm, längden på den tunnväggiga delen, varvid mätt fràn organets 132 baksida 144 är endast föga större än flänsens 146 inre diameter. En tjockväggig förlängning 152 innefattar en central öppning 154 och en undre borrning 156, som kan motta ett rörstycke 158 med en inre diameter i huvudsak lika med öppningen 154, så att fritt och ostrypt flöde till rörstycket tillåts. Rörstycket 158 är fäst i borrningen 156 pâ lämpligt känt sätt, såsom medelst bindemedel eller genom värmeförsegling. Såsom visas i fig. 14 resulterar en t böjning av flänsen 146 i en måttlig tillstrypning av den inre diametern genom böjning av den ena sidan och sträck- ning av den andra sidan, utan att öppningen stängs av, och därigenom tillåts en fri framströmning av urin genom flänsens 146 inre, den förtjockade delen 152 och rörled- ningen 158 till en lämplig samlingsbehàllare.

I fig. 15-17 visas ytterligare utföringsformer av förbíndningsorgan, varvid lika delar har försetts med samma hänvisningsbeteckningar med tillägg av suffixen a, b och c.

I fig. 15 innefattar den flexibla flänsen 146a en förtjoc- kad del 152a med en central borrning l54a och en röranslut- ning 170 med en förstorad fläns 172 är ingjuten i den förtjockade delen l52a. fria, Röranslutningen 170 har vid sin yttre ände ett flertal stegformiga avsatser 174 av i och för sig känt slag för att utvidga och tätande motta rörledningen l58a, som har påträtts anslutningen under någon expansion. Anslutningen 170 har en central borrning, 10 15 20 25 30 35 459 469 19 icke visad, i huvudsak lika med borrningens 154a diameter för att tillåta ett ostrypt flöde av urin från det icke visade uppsamlingsdonet.

I en andra utföringsform är den tunnväggiga flänsens 146b ände 176, som ursprungligen är koaxiellt med flänsen, bockad inåt för att bilda en inåtriktad fläns 178, vilken är fäst vid rörledningen 158b medelst bindemedel eller genom värmeförsegling, fig. 16. _ I utföringsformen i fig.'l7 är den tunnväggiga flänsen 146c försedd med en inàtriktad fläns 180 och en nedàtrik- tad, cylindrisk flläns 182. Den inåtriktade flänsen 180 har en central borrning anordnad att motta rörledningen l58c medan den nedàtriktade flänsen 182 bildar en kammare eller ficka mellan sig själv och rörledningen 158c för mottagnade av en tätnignsring 184, antingen av bindemedel eller i form av en O-ring med kvarhàllningsdon.

De kinkningsförhindrande särdragen i var och en av de sist beskrivna tre utföringsformerna enligt fig. 15, 16 och 17 fungerar samtliga pá samma sätt som det i fig. 14 visade i det att de innefattar en tunnväggig fläns, som slutar med en tjockväggig stelare del, vilken orienterar höjningen och sträckningen till den tunnväggiga delen 146a, b och c, utan kinkning eller total avstängning av urinflödet genom flänsen.

Det hänvisas nu till fig. 18-23 och speciellt fig. 18, där systemet enligt föreliggande uppfinning visas gene- rellt. l ett urinuppsamlingskärl eller en urinsamlingspáse 190 (fig. 18). och från begynnelsen plan plastpåse av i och för sig Uppsamlingsdonet 130 kan frán början fästas Urinsamlingspàsen 190 utgörs vanligen av en sluten välkänt slag. vid kvinanns förgårdsvävnad såsom har omtalats ovan under användning av varsamt verkande fasthållnings- och tryckpà- föringsmedel, såsom ett par underbyxor 192 (varav endast grenpartiet visas i snitt) med en central öppning för de nedàtskjutande delarna 146 och 152. en liten dyna 194 med ett bindemedelsskikt 196 för fast- sättning vid underbyxan 192 till att stabilisera uppsam- lingsdonet 130 och hålla detta i det förutbestämda, önskade Företrädesvis tjänar Uppsamlingsdonet 130 är företrädesvis anslutet till- 459 469 10 15 20 25 30 35 20 läget. Detta understöds genom att man åstadkommer ett försiktigt vakuumtillstánd i uppsamlingsdonets 130 hålrum 134. Ett sätt att åstadkomma ett vakuum i hâlrummet 134 är att åstadkomma en förutbestämd vätskepelare (såsom av urin) under uppsamlingsdonet 130. För att ástadkoma detta inkopplas företrädesvis backventilen enligt föreliggande uppfinning mellan uppsamlingsdonet 130 och pàšen 190 för att reglera vätskepelaren och därmed undertryckets storlek.

Den nya ventilen 200 innefattar en ventilkonstruktion 202, som har ett ventilinlopp 204 och ett ventilutlopp 206 samt innehåller en klaffventil 208. En föredragen utföringsform av en klaffventil 208 har en ventilklaff 210, som under förmedling av en hals 212 är utförd i ett stycke med en runt om gående krage 214, fig. 20 och 21.

Såsom tydligast visas i fig. 20 innefattar ventilinloppet 204 en ringfor- mig, axiellt riktad och med en avrundad kant utförd fläns 220, som tjänar såsom ett säte, mot vilket ventilklaffen 210 kan ansättas i normalt stängt läge, medan utanför densamma förefinns en andra fläns 222, som är axiellt riktad och slutar i samma plan som flänsen 220, samt diametralt utanför desamma en skuldra 224. Ventilutloppet 206 innefattar en borrning, som bildar en skuldra 226 och en axiellt gående fläns 228. Ventilinloppet 204 och ventil- utloppet 206 med deras koaxiella arrangemang förorsakar att flänsen 222 och skuldran 226 griper kragen 214 i tätt förslutande läge. Förslutningen kan åstadkommas antingen medelst ett kommersiellt tillgängligt bindemedel eller 'alternativt genom att de båda plastdelarna värmeförseglas mot varandra. Genom att flänsarnas 222 och 228 axiella dimensioner tilltas så att klaffventilens 208 tjocklek upptas mellan dem uppkommer en normalt sluten anliggning mellan ventilklaffen 210 och den axiellt riktade flänsen 220, som tjänar såsom säte för ventilklaffen 210. När urin strömmar nedåt àstadkoms en förutbestämd urinpelare i rörledningen 158 och verkar mot ventilklaffen 210, så att denna påverkas till öppet läge på i och för sig känt sätt.

Klaffen 210 anligger mot och täcker i allt väsentligt samt tätar mot sätet, som bildas av flänsen 220 och upp- rätthàller därigenom en initial pelare av urin (eller annan 10 15 20 25 30 35 459 469 21 vätska) i den rörformiga delen 230 av ventilinloppet (vätskan visas icke). Klaffventilen 208 tillverkas av ett lämpligt, i handeln förekommande, elastiskt material, som tillåter att den initiala vätskepelaren antar ett förut- bestämt värde. Den föredragna ventilen av klafftypen tillverkas av en cirka 0,13 mm tjock polyesterfilm. Halsen 212 och kragen 214 samverkar till att påverka klaffen 210 mot sätet 230 för att därigenom förhindra att denna vätska strömmar ut ur röret 230 genom ventilutloppet 206.

När vätskepelaren tilltar i höjd ökar gradvis vikten på vätskan i röret 230 till en punkt då klaffen 210 pâverkas bort från sätet 220. vätskepelaren i röret 230 och röret 158 alltmedan vätskan Härefter avtar snabbt höjden pá strömmar förbi ventilklaffen 210. Det mesta av denna vätska strömmar vanligen direkt ut ur ventilutloppet 206 och fyller småningom påsen 190, som är ansluten till rörledningen. till en punkt där klaffen 210 åter kan bära vikten på Härefter rör sig klaffen 210 åter Höjden pà vätskan i röret 230 minskas snabbt vätskan i röret 230. uppåt mot sätet 220, nämligen under påverkan från halsen 212, och tätar mot sätet 220.

Det har emellertid befunnits, att passagen av urin genom uppsamlingsdonet 130 och röret 158 samt ventilen 200 genom en venturiliknande effekt utvecklar ett initialt vakuumtillstànd som genom donet 130 pàförs kroppen, och allt eftersom ytterligare urin avges till hálrummet 134 i uppsamlingsdonet 130 erfars en markant känsla av tilltagan- 'de obehag (med tiden) vid förgårdsvävnaden, mot vilken uppsamlingsdonet har applicerats. Det har indirekt note- rats, att alttefter som urin avges till donets 130 hålrum 134 kommer denna urin att innesluta något av luften och vissa andra gaser, som initialt förefinns i hàlrummet 134.

Detta inneslutande berövar hàlrummet 134 på en viss initial mängd eller volym av luft eller annan gas och tjänar till att med tiden öka vakuumkänslan.

Mellan klaffen 210 och donet 130 är ventilkonstruktio- nens 200 inloppsdel 204 försedd med en första luftnings- öppning 240, genom vilken luft och vissa andra gaser tillåts passera, så att ett initialt vakuum, som har 459 469 10 15 20 25 30 35 22 påförts donets 130 hàlrum 134 kan upprätthállas.

Luftningsöppningen är försedd med ett hydrofobt filter eller membran 242, som övertäcker luftningsöppningen och tillåter inträngning eller utträngning av gaser men på grund av sin hydrofoba natur förhindrar passage av vätskor, såsom urin. I den rörformiga delen 230 är höjden på vätskan generellt väl över luftningsöppningen 240 och det är det hydrofoba filtret 242, som förhindrar att vätskan läcker ut ur den rörformiga delen 230. Filtermembranet 242 har en porstorlek, som är sådan, att den mesta gasen tilläts diffundera genom densamma, men samtidigt sådan,-att urin eller andra vätskor icke tillåts till nämnvärd ut- sträckning diffundera igenom. Då porstorleken sträcker sig från omkring 3 mikron till omkring 15 mikron (ett föredra- get porstorleksomràde) har ingen diffusion av urin märkts.

Den visade utföringsformen av systemet, inkluderande uppsamlingsdonet 130 med dess utloppsflänsar l46,l52 kopplade till ett stycke ihålig och flexibel plastslang 158 med lämplig längd, utnyttjas vanligen för anslutning av donet 130 till ventilen 200 enligt föreliggande uppfinning.

I flertalet applikationer föredras en längd om cirka 20 cm för slangen 158. Under urinflödet uppkommer ett (positivt) tryck om 5-10 cm vattenpelare i den ovanför ventilen belägna delen av systemet. När urinavgivningen upphör faller detta tryck omedelbart till ett negativt värde, vilket resulterar i en vakuumnivá om 30-40 cm vätskepelare.

Den uppströms belägna luftningsöppningen 240 med det hydrofoba filtret tillåter sedan att luft inkomer i systemet, intill detta att ett halvjämviktstillstând uppnås. I det beskrivna arrangemanget innebär detta ett undertryck om ungefärligen 8-10 cm vätskepelare.

Systemet förblir på denna nivå, vilket säkerställer tät anliggning av uppsamlingsdonet 130 mot förgårdsvävnaden, intill dess att urinströmmen äter fortsätter och förorsakar en ökning av trycket i systemet till ett positivt värde om 5-10 cm vätskepelare och förloppet upprepas. Jämviktsvakuumnivàn bestäms delvis av slangens längd och uppsamlingsdonets vertikala avstånd ovanför vnetilen. Det övre anslutninga- organet i ventilen (ovanför luftningsöppningen uppströms) 10 15 20 25 30 35 459 469 23 har generellt en inre diameter av från omkring 4.44 mm till omkring 7,11 mm med en föredragen optimal inre diameter av ungefär 5,08 mm för uppnàende av den ovan beskrivna tryck/vakuumföljden.

Det skall anmärkas, att när urin avges till uppsam- lingsdonets 130 hàlrum och då urin strömmar nedför slangen 158 och genom ventilen 200 kan små bubblor synas i urin- pelaren. Dylika bubblor visar sig först vid vätskesidan av det halvpermeabla membranet 242 och har observerats passera genom luftningsöppningen 240 och inåt i urinen i ventilens 200 rörformiga del 230. funnes pâ den rörformiga delen 230 skulle några dylika Om icke luftningsöppningen 240 bubblor icke observeras.

Det har vidare observerats att höjden pà vätskepelaren i ventilen 200 och slangen 158 förutom att förorsakas av pàverkandet fràn klaffventilens 208 hals 212 innefattar ett ytspänningsfenomen hos den ifrågavarande vätskan. När exempelvis den använda slangen 154 utgör en speciell i handeln förekommande sprutad latexslang med en nominell inre diameter av omkring 0,794 cm noterades den kvinnliga urinpelaren ventilen 200 och i röret 158 sträcka sig generellt 7,5 till l0,0 cm ovanför luftningsöppningen 240.

En dylik i handeln förekommande slang har en inre diameter- tolerans om cirka 0.4 mmFör en nominell slanginnerdiameter om cirka 0,953 cm noterades det att ingen sådan urinpelare kunde upprätthàllas i slangen 158 och i ventilens 200 rörformiga del 230, ovanför ventilinloppet 240. Urinpela- 'ren i slangen 158 sträckte sig uppåt från klaffventilen 208 Vid en nominell slanginnerdimeter of cirka 0,635 cm noterades det endast generellt upp till luftningsöppningen 240. att de i urinen observerade bubblorna icke kunde röra sig uppåt i den rörformiga delen 230 eller i ventilen 200.

Experimentet med en nominell slanginnerdiameter om cirka 0,794 cm upprepades och en avsevärd mängd av i handeln förekommande tvållösning tillfördes urinpelaren, varvid höjden på urinen i röret 230 och slangen 158 noterades vara avsevärt lägre än vad som har angivits ovan. För slangen 158 uppgår den föredragna nominella inenrdiametern till cirka 0,794 cm. Den föredragna innerdiametern vid venti- 459 469 10 15 20 25 30 35 24 lens 200 inloppsände 204 är cirka 0,508 cm.

Slangen 158 är företrädesvis i huvudsak genomskinlig medan ventilen 200 företrädesvis tillverkas av ett lämpligt och klart plastmaterial samt företrädesvis är transparent.

Ett andra stycke av en böjlig plastslang 198 förbinder ventilens 200 utloppsänddel 206 med en lämplig inloppsan- slutning 188 på urinsamlaren 190. När urinen strömmar nedåt genom ventilens 200 utloppsdel 206 och fyller urin- samlaren 190 utskiljs småningom innesluten luft och andra gaser och börjar samla sig i urinsamlaren 190 och kan småningom föras ut ur urinsamlaren och stiga upp genom- utloppsslangen 198 och störe klaffventilens 208 funktion.

Ventilens 200 utloppsdel 206 förses följaktligen företrädesvis med en luftningsöppning 244 för att tillåta att gas i utloppsslangen 198 passerar genom ventilens 200 vägg. Denna ventilluftningsöppning 244 är ävenledes försedd med och är täckt av ett hydrofobt filtermembran 246, som bildar en vätskeförslutning på detta ställe. Det andra membranet 244 består företrädesvis av samma material som det första membranet 242 och har samma porstorlek som detta. nat skall nämnas, att bada dessa membran kan antingen insatspressas under tillverkningen av inloppsdelen 204 och utloppsdelen 206 till ventilen 200 eller alterna- tivt utformas såsom en del av ett (icke visat) tillslut- ningslock, som insätts i de båda portarna 240 och 244. Det torde inses, att den med ett hydrofobt filter utrustad luftningsöppningen 244 tillåter att luft utsläpps från uppsamlings-/benpåsen 190 och således tillåter en högre vätskenivá innan ett mottryck uppkommer, som försämrar systemets rätta funktion, d v s att innesluten luften verkar mot ventilklaffen 210, så att denna förblir i slutet läge, vilket resulterar i en otillåtet hög vätskepelare i slangen 158 och eventuellt en utläckning av vätska från urinuppsamlingsdonet 130. Även om detta icke visas har det befunnits att en ventil med en enda nedströms belägen luftningsport, d v s luftningsöppningen 244 med det hydrofoba filtermembranet 246, fungerar tillfredsställande för utsläppning av luft och andra gaser från påsen, och på grund av klaffventilens 10 15 20 25 30 35 'denna tätt anligande mot sätet 308 medan ventiklaffen 312 459 469 25 208 icke positiva natur tillåts tillräcklig mängd omgiv- ningsluft inkomma i systemet för att delvis upphäva vakuum- tillståndet då uppsamlingsdonet 130 anligger mot förgårds- och blygläppsvävnaderna. En dylik konstruktion skulle vara identisk med den som har beskrivits ovan med hänvisning till ventilen 200 men med den övre luftningsporten 240 och dess filtermembran 242 utelämnade.

Den första utföringsformen av ventil och filter (visade i fig. 19-21), som har beskrivits ovan, utgör blott ett exempel på ventil och filter "i linjen", som kan användas.

En andra utföringsform av en dylik med filter försedd _ ventil visas i fig. 22 och 23. Medan den första ventilen, nämligen inloppsdelen 204 och utloppsdelen 206 kan pressas i en enkel slät form med minimal sidoverkan för portarna 240 och 244 kräver den andra utföringsformen enligt fig. 22 och 23 något större verktygskostnad på grund av mångfalden av ingående detaljer. Denna utföringsform av ventilen 300 innefattar en huvudkropp 302 med en inloppsände 304 som är utformad pà lämpligt sätt för att öppna sig mot slangens 158 inre och en utloppsöppning 306 som öppnar sig genom ett snedställt säte 308.' En klaffventil 308 av i huvudsak samma utförande som klaffventilen 208 innefattar en ventil- klaff 310, som anligger mot sätet 308 och täcker öppningen 306, en gångled 314 och en omslutande ring 316. öppning 320 bildar i kroppen 302 en kammare, som inkluderar sätet 308 och är täckt av ett lock 322 med en fläns 324 för ingrepp med vnetilklaffens 310 kantring 316 för att hålla En sido- tillåts röra sig fritt för att öppna och tillåta utström- ning gneom öppningen 306. Huvudkroppen har en utloppsöpp- ning 330, som är utformad att öppna sig mot utloppsslangen 198, som leder till uppsamlingspåsen 190.

I denna utföringsform förefinns en luftningsöppning 332 pà ventilens 310 uppströmssida, vilken port har ett med ett É häl försett lock 334, att man kan insatta ett hyatofobt 1 filter 336, som fyller samma funktion som filtren i de ovan ¿ På liknande sätt är en nedströms belägen luftningsport 340 täckt av ett lock 342 med ett liknande hydrofobt membran 344. beskrivna utföringsformerna.

Funktionen hos 459 469 10 15 20 25 30 35 26 denna ventil är i huvudsak lika med den först beskrivna ventilens, när den används i ett system av det i fíg. 18 visade slaget.

Det torde inses, att klaffventilerna 200 och 300 utgör endast två utföringsformer av ventiler, som är anordnade att tillåta vätskeflöde i endast den ena riktningen, såsom erfordras enligt föreliggande uppfinning. Variationer och modifikationer av klaffventiler av detta slag är generellt väl kända i litteraturen, men användningen av en dylik ventil med en luftningsöppning med ett hydrofobt filter i densamma i den här visade och beskrivna miljön återfinns så vitt känt icke i litteraturen. Ett system av den beskrivna typen tillhandahåller ett varsamt verkande mekaniskt hjälpmedel för initialt ingrepp med förgàrdsvävnaden och säkerställer efter en första urinavgivning en kontinuerlig tätande anliggning mot förgârds- och blygdläppsvävnaderna genom upprätthàllandet av vakuumtillståndet. Vakuumtill- ståndets menliga effekter undviks genom de med hydrofoba filter försedda luftningsportarna, som reducerar obehags- känslan men säkerställer ett tillräckligt vakuum för att tätningen skall upprätthàllas. Systemet är ekonomiskt i tillverkning och återanvändbart under tillämpande av allmän renlighet och kända tekniker. Urinuppsamlingsdonet kan sprutas av “Kraton" (reg. varumärke), som tillverkas av Shell Oil Company, av polyeten och även av andra sprut- pressbara, mjuka, gummiliknande material, som kan kännas bekväma. Ventilelementen kan sprütas av en mångfald vitt skilda, mot urin inerta, lämpliga plastmaterial, som förekommer på marknaden. Även om specifika storlekar har angivits för ett urinuppsamlingsdon som kan användas av den "normala vuxna kvinnan" inses det, att mindre storlekar kan användas av mindre kvinnor och att uppsamlingsdon, som har samma generella proportioner men mindre längd och bredd än de angivna storlekarna utvecklas för ännu icke vuxna kvinnor, d v s tonåringar, som behäftas med inkontinens.

Modifikationer och detaljändringar kan företas inom ramen för uppfinningstanken.

Claims (5)

459 469 27 Patentkrav

1. Ett i ett stycke utfört urinuppsamlingsdon för kvinnor, anordnat att placeras innanför blygdvecken och i kontakt med förgârdsvävnaden kring uretralöppningen, kännetecknat därav, att donet består av en i huvudsak ovoidformig, öppet skålformig behållare (12) med ett hålrum (16) och en i huvudsak centralt belägen öppning (18),som öppnar sig genom organet och definierar en vertikal axel (20) genom donet, varvid organets övre periferi har en generellt konvext krök utsida och en i huvudsak kontinuer- ligt krökt às sträckande sig uppåt från densamma för att avgränsa de övre delarna av hâlrummet i organet, varvid den övre periferin och àsen generellt avgränsar ett par av till varandra angränsande tätníngsytor (22, 24) och varvid donet har en i huvudsak elliptisk tvärsektion i ett plan vinkelrätt mot den vertikala axeln (20), varjämte tätningsytorn (22, 24) har en konkav yta längs det elliptiska tvärsnittets lillaxel och varjämte den inre ytan (22) av nämnda till varandra angränsande ytor är generellt belägen längre uppåt i förhållande till en yttre yta av dessa tätningsytor för att tätande och kontinuerligt kontakta och anligga mot blygdläpparna och förgárdsvävnaden.

2. Urinuppsamlingsdon enligt patentkravet 1, känne- tecknat därav, att det är försett med en utloppskanal (14), som går i ett med nämnda organ vid dettas baksida och sträcker sig utåt frán detta samt kommunicerar med öpp- ningen (l8), samt medel för att förhindra att utlopps- 'kanalen bildar kinkar.

3. Uppsamlingsdon enligt patentkravet 2, kännetecknat därav, att avtappningskanalens utlopp inkluderar en kammare (44), en övergàngsdel (42) och ett ihàligt skaft (14), som alla kommunicerar med hàlrummet (16) och gemensamt bildar medlet för att förhindra kinkning.

4. Uppsamlingsdon enligt patentkravet 3, kännetecknat därav, att kammaren (44) har större diameter än övergångs- tecknat därav, att väggtjocklekarna pá kammaren (44), delen (42), som i sin tur har större diameter än skaftet (14).

5. Urinuppsamlingsdon enligt patentkravet 4, känne- 459 46.9 28 övergángsdelen (42) och skaftet (14) är omvänt propor- tionella mot diametrarna, varvid kammarens väggtjocklek är mindre än övergångsdelens väggtjocklek, som i sin tur är mindre än skaftets väggtjocklek, så att vinkelrörelser hos skaftet (14) om upp till 90° från normalt läge förorsakar en delvis omvåndning av kammarväggen och övergàngsdelen men kvarhâller en öppen borrning i skaftet i förbindelse med kammaren och hàlrummet.