SE458889B - Maalfoeljande monopulsradarapparat - Google Patents

Description

458 889 2 brus och ha flera vibrationssídband, varigenom statio skaper försämras. Det är känt att i andra antenn, nens egen- sâdana fall anordna dels en s.k. sídoantenn eller bakantenn som är bakåtriktad för mottagning av en referenssignal, som exempelvis avges av ett projektilavskjutande flygplan eller av en markstation, och dels en faslåst krets, som låser oscillatorns fas till en refer fas, så att sambandet mellan de båda faserna hålles kon sådan faslåst referenskrets dämpar avsevärt oscillatorn band och förbättrar märkbart stationens egenskaper. enssignals stant. En s brussid- Om en radarapparat enligt uppfinningen skall användas i ett rörligt_föremâl, bör den helst vara utförd enligt krav 6. Den fas- låsta kretsen anpassar eller inställer sig då automatiskt till refe- ranssignalens tillstånd. I början är referéñssígnalen vanligtvis kraftig och den faslåsta kretsens bandbredd är stor, så att oscilla- torsvängningarnas brussidband dämpas betydli gt. Om referenssignalen skulle bli svagare, blir nämda bandbredd automatiskt smalare så att den mottagna referenssignalens signal-brusförhållande blir bättre fastän oscíllatorsvängningarnas brusandel ökar.

Vid en apparat enligt uppfinningen kan målföljningen ske genom att ändra själva oscillatorns frekvens i s tället för att på känt sätt ändra frekvensen av en extra oscillator, som befinner sig närmare mottagarens utgång än den första oscillatorn. Härigenom kan det smalbandiga bandpassfiltret anordnas närmare mottagarens ingång, vilket medför att de efterföljande mottagarstegen kan förenklas.

Vid en apparat enligt krav 10 verkar den faslåsta kretsen på samma sätt som ett smalbandigt bandpassfilter, så att en enda mellanfrekvens utväljes, varigenom det blir lättare att skilja mellan mål, som ger upphov till olika dopplerförskjutningar.

I samband med bifogad ritning beskrives nedan ett exempel på en radarstation enligt uppfinningen.

Fig l visar stationens antenn framifrån.

Fig 2 är ett blockschema av mottagaren, medan fig 3 och Ä visar var sin variant härav.

Den nedan beskrivna radarapparaten utgör en del av en s.k. jaktrobot, dvs en raket, som skjuts från flygplan mot luftmål. Hela systemet är vad som kan kallas halvaktivt i det att målet bestrålas med radiovågor från en sändare, som är helt skild från roboten och exempelvis befinner sig på det robotskjutande flygplanet. 3 458 889 Dig l visar en antenn l, bestående av fyra delantenner la...ld, var och en med egen mataranordning och spegelreflektor. De fyra del- antennernas axlar är alla parallella med varandra. Vid mottagning av en signal från målet avger därför alla fyra delantennerna signaler av i huvudsak samma amplitud men olika fas i beroende av mâlets oriente- ring relativt antennen. Hela antennen l är anordnad i en kardanring så att antennen medelst servomotorer kan svängas både i höjd- och sidled.

Pig 2 visar ett adderande och subtraherande (dvs ett aritme- tiskt) steg 2, som matas med de av de fyra delantennerna mottagna signalerna Al...AH, så att man vid stegets 2 utgång erhåller de tre följande signalerna 1 S = Al + A2 + A3 +«Aü Del = (Al + A2) - (A3 + AU) Daz = (Al + A3) - (A2 + AH) Summasignalen S är alltså lika med summan av de fyra del- antennerans signaler. Dessutom erhåller man höjdvinkel- och sidvinkel- differenssignaler Del resp. Daz (höjdvinkel = elevation, sidvinkel = agimut), varvid dessa båda signalers amplituder är mått på höjd- resp. sidvinkelfelet mellan antennaxeln och målet. Genom att fasförskjutas med 900 i det som signaljämförare verkande steget 2 blir signalerna Del och Daz ungefär likfasiga med summasignalen. Dessa tre signaler fortsätter genom en vridbar eller roterbar mikrovågskoppling på antennen l till följande anordning. (Med "koppling" avses här en materiell koppling mellan två vågledare e.d.).

De båda differenssignalerna hopföres i en multiplexer 3, som styres av en från en oscillator Å härrörande rektangulär modulerings- signal M och innehåller tvâ fasomkopplare 5 och 6 för fasmodulering av var sin av signalerna Del resp. Daz. Omkopplaren 5 manövreras direkt av oscillatorns H signal och åstadkommer hos signalen Del fas- förskjutningar på 00 och 1800 omväxlande med varandra, varvid fasom- kopplaren manövreras i fas med den modulerande signalen M. Fasom- kopplaren 6 manövreras av oscillatorn U via en med 900 fasförskjutande länk 7 och fasförskjuter signalen Daz på samma sätt med omväxlande 00 och 1800 men med 900 fasläge i förhållande till moduleringen av signalen Del.

De av de båda fasomkopplarna 5 och 6 avgivna signalerna adderas ihop i en hybridkrets 8, som avger en multiplexbehandlad differenssignal D. Det kan lätt visas att denna signal D underlvarje period av moduleringssignalen M får följande värden Dl-DH i tur och 458 889 ordning: Dl = Del + Daz D2 = Del - Daz D3 = -Del - Daz DH = -Del + Daz Differenssignalen D och summasignalen S tillföres en annan hybridkrets 9, som då avger två signaler S+D och S-D till var sin kanal i en superheterodynmottagare 10. Fram till denna punkt är alla signaler, givetvis utom moduleringssignalen M, högfrekvenssignaler, dvs har mikrovågsfrekvens, varför det aritmetiska steget eller jäm- föraren.2, fasomkopplarna 5 och 6 samt hybridkretsarna 8 och 9 alla är mikrovågskomponenter, som på ett enkelt och lämpligt sätt kan ut- föras enligt mikrovågshandledningsteknik. r Mottagaren 10 innehåller en första oscillator ll, vars signal blandas med signalerna S+D och S-D i var sin blandare 12 resp. 13, så att dessa signaler erhålles med en lämplig första mellanfrekvens och därefter över var sin förstärkare lä resp. 15 tillföres var sitt bandpassfilter 16 resp. 17.

Dessa filter har ett smalt passband och släpper därför igenom endast ett smalt omrâde av de dopplerförskjut- ningsfrekvenser, som uppträder i den från målet mottagna högfrekvens- signalen. Filtren väljer med andra ord ett smalt hastighetsområde av skillnader mellan målets och antennens relativa hastighet i förhål- lande till varandra.

Filtren l6 och 17 utgör således hastighetsfönster eller -grindar genom att ha endast smala passband inom hela relativhas- tighetsområdet.

De sålunda filtrerade signalerna fortsätter över ytterligare mellanfrekvensförstärkare 20 och 21 till blandare 2fl och 25, i vilka de blandas med en andra oscillators 26 svängningar och därigenom om- vandlas till en lämplig andra mellanfrekvens. Därefter passerar des- sa omvandlade signaler genom trimkretsar 27 och 28 för förstärknings- och fastrimning till ytterligare mellanfrekvensförstärkare 30 och 31. Dessa förstärkare avger sina signaler till både en adderare 32 och en subtraherare 33, som avger var sin signal S' resp. D'.

Under nominella förhållanden, dvs om man antar att den ena av mottagarens 10 båda kanaler har precis samma förstärkning och fasskillnad som den andra, är den av adderaren 32 avgivna mellan- frekventa signalen S' proportionell mot den högfrekventa (mikrovågs- frekventa) summasignalen S, och subtraherarens 33 mellanfrekventa 458 889 utsignaf D' är proportionell mot den högfrekventa multiplexbehandlade differenssignalen D. Nominellt har således signalen D' de redan nämnda fyra värden Dl-Du i tur och ordning och ändrar därför på symmetriskt sätt periodiskt sitt fasläge i förhållande till signalen S', vars medelvärde är noll. Eftersom emellertid en del av varje signal S och D har passerat genom varje mottagarkanal, påverkas signalerna S' och D' av varje skillnad i förstärkning eller fasskillnad mellan kanalerna.

Särskilt om förstärkningen är olika i de båda kanalerna, påverkas amplituderna av signalens D' fyra värden med olika belopp, så att signalens D' medelvärde inte förblir noll utan blir positivt eller negativt i beroende av, vilken av de bådaçkanalerna som har högre förstärkning än den andra. Även om fasskillnaden mellan de båda kana- lerna inte stämmer, påverkas faserna av signalens D' fyra värden med olika belopp, så att även i detta fall signalens D' medelvärde inte förblir noll utan blir positivt eller negativt alltefter vilken kanal som uppvisar större fasskillnad än den andra.

För att detektera någon icke-överensstämmelse av de båda kanalernas förstärkningsfaktorer jämföres signalen D' med signalen S' i en fasdetektor BH. Denna detektors medelutsignal har nominellt vär- det noll, men om förhållandet mellan de båda förstärkningsfaktorerna inte stämmer eller ändrar sig, uppträder i detektorns 34 utsignal en likströmskomponent. Denna komponent mätes i en integrator och åter- föres eller återkopplas till förstärkningstrimkretsen 27 på sådant sätt, att sambandet mellan de båda kanalernas förstärkningar korrigeras och integratorns 35 minskas till noll.

För att detektera en avvikelse mellan faserna bibringas signalen S' en fasförskjutning på 900 i fasförskjutaren 36, varefter denna signal jämföras med signalen S' i en fasdetektor 37. Nominellt är denna detektors utsignal noll, men i händelse av fasfel uppträder en likströmskomponent i denna utsignal. Denna komponent mätes i en íntegrator 38 och återföres på sådant sätt att den styr fastrimkretsen, vilket sker så, att denna krets strävar att korrigera de båda kanaler- nas fasskillnader och att härigenom minska integratorns 38 utsignal till noll.

När kanalernas förstärkning och fasskillnad är anpassade till varandra, är fasdetektorns 33 utsignal proportionell mot den multi- plexbehandlade differenssignalens D amplitud och innehåller därför information angående de båda differenssignalerna Del och Daz. För att separera denna information överföres detektorns BH utsignal till en demultiplexer 39. Denna styres av den från oscillatorn H kommande 458 889 moduleringssignalen, som dessförinnan medelst en fördröjningskrets H0 fördröjts med en tid lika med den totala fördröjningen i mottagaren 10. Demultiplexern 39 innehåller en första fasdetektor Ål, i vilken detektorns 34 utsignal jämföres med moduleringssignalen, varvid denna detektor avger en signal Eel, som är proportionell mot felsignalens Del amplitud. Demultíplexern 39 innehåller dessutom en andra fas- detektor #2, i vilken den från detektorn 34 kommande signalen jämföras med den fördröjda moduleringssignalen efter dess fasförskjutning med 900 i en fasförskjutare Ä3, så att en mot felsignalens Daz amplitud proportionell utspänning Eaz erhålles.

Demultiplexerns 39 båda utsignaler användes som felsignaler för styrning av inte visade servomotorer, som svänger antennen 1 på sådant sätt , att differenssignalernas Del och Daz strävar att bli noll. Följden härav blir, att antennen l följer målet. Felsignalerna tillföres även en inte visad autopilot i projektilen för att korri- gera projektilens kurs så att projektilen fortsätter på kollisions- kurs mot målet.

Adderaren 32 avger sin summasignal till en automatiskt för- stärkningsreglerande detektor UH, som styr mellanfrekvensförstärkarnas 20, 21, 30 och 31 förstårkningsfaktorer på sådant sätt, att adderarens 32 utsignal konstanthålles.

Adderarens 32 utsignal tillföres även en frekvensdiskriminator H5, vars utsignal är proportionell mot frekvensskillnaden mellan ett i förväg bestämt värde och en spänningsstyrd oscillators H7 frekvens.

Efter integrering i en integrator H6 användes utsignalen för styrning av en spänningsstyrd oscillators 47 frekvens. Ändamålet härmed be- skrives längre ned.

Vid användning är radarapparaten utsatt för kraftiga vibra- tioner, som härrör frân projektilens drivmotor. Därför uppkommer mycket brus och således kraftiga sidband i den första oscillatorns ll utsignal. Av denna anledning användes en faslåst krets 49 för s.k. sidoreferens eller bakre referens genom att en bakåtriktad antenn 50 är anordnad för mottagning av den från det projektilbärande flyg- planets utsända strålningen, som användes för "belysning" av målet.

Uttrycket "bakre" referens eller antenn beror på att referensen härrör från en bakåt (mot flygplanet) riktad antenn på projektilen. Denna mottagna delstrålning användes som referenssignal och kan erhållas från någon av huvudantennens sidolober. Denna referenssignal blandas i en blandare 51 med oscillatorns ll svängningar och omvandlas på detta sätt till en mellanfrekvenssignal, som fortsätter genom en förstärkare , 458 889 52 och ett bandpassfilter 53. Förstärkarens förstärkning är automa- tiskt reglerbar medelst en härför avsedd detektor 5H på sådant sätt, att filtret 53 avger en konstant signal. Denna signal jämföres i en fasdetektor 55 med oscillatorns H7 svängningar, och den av fasdetek- torn 55 avgivna signalen integreras av en integrator 56 och styr därefter oscillatorns ll frekvens.

Ovanstående medför att oscillatorns ll frekvens låses till ett fast samband med referenssignalens frekvens. Särskilt lämpligt är det att fastlåsa oscillatorfrekvensen vid ett värde lika med skill- naden mellan referenssignalens frekvens och oscillatorns 47 frekvens.

På så sätt undertryckes praktiskt taget helt de från vibrationer här- rörande sidbanden i oscillatorns ll svängningar. .

Den automatiskt förstärkningsreglerande detektorn SU styr en vippa (triggkrets) 57, som i sin tur reglerar integratorns 56 tids- konstant i enlighet med den förstärkningsreglerande signalens nivå på sådant sätt, att den faslåsta kretsens H9 bandbredd minskas, om referenssignalens nivå underskrider ett visst givet värde. Kretsen H9 anpassar således automatiskt referenssignalens nivå till nämnda förhållanden. Om alltså den från den bakåt riktade antennen 50 kom- mande referenssignalen är kraftig, är kretsens H9 bandbredd ganska stor, varvid brussidbanden i oscíllatorns ll svängningar kraftigt dämpas. Om däremot den mottagna referenssignalens nivå är låg, blir kretsens H9 bandbredd mindre (smalare) och bidrar då till att filt- rera bort referenssígnalen från det av antennen 50 mottagna bruset.

Härigenom ökas referenssignalens signal-brusförhâllande (dvs den s.k. relativa brusnívån minskas), varvid dock kretsens H9 förmåga att undertrycka nämnda brussidband försämras.

Alternativt kan utförandet vara sådant, att kretsens H9 bandbredd ändras kontinuerligt i beroende av referenssignalen i stället för att omkopplas mellan två bestämda värden.

Såsom redan nämnts styres den spänningsstyrda oscillatorn M7, som styr den första oscillatorns ll frekvens, medelst diskrimina- torn 45 och integratorn 46 med hjälp av den av mottagaren 10 avgiv- na mellanfrekvenssignalens frekvens. Den faslåsta kretsen H9 fast- håller den från blandarna 12 och 13 kommande första mellanfrekvens- signalens frekvens vid de_båda som hastíghetsfönster eller -bländare verkande filtrens 16 och 17 passbandmittfrekvens på följande sätt.

Om den relativa hastigheten mellan målet och projektilen ändrar sig något, ändrar sig dopplerfrekvensen hos de av antennen mottagna hög- 458 889 frekventa signalerna. Därför uppträder signalen en frekvensförskjutning bort frekvens, i den första mellanfrekventa från filtrens 16 och 17 mitt- varför en frekvensförskjutning uppträder även i tagaren avgivna andra mellanfrekventa signalen. detekteras av frekvensdiskriminatorn H5 och åsta av oscíllatorns #7 frekvens och därför även av den första oscilla- torns ll frekvens. Detta leder i sin tur till en frekvensändring av den första mellanfrekventa signalen i sådan riktning, att tendensen blir att denna signals frekvens ändras till att sammanfalla med mitt- frekvensen av filtrens 16 och 17 passband, kretsen #9 åstadkommer således, att den första mellanfrek- vensens överensstämmelse med nämnda mittfrekvens upprätthålles och att radarapparaten följer målets dopplerfrekvens och således kan skilja mellan olika mål, som har olika hastigheter, exempelvis i det fallet att flera målflygplan flyger hastighet på grund av sådana rörelse hålla planens formation. den av mot- Denna förskjutning dkommer en ändring i formation och har något olika r, som erfordras för att bibe- Apparaten kan skilja mellan mål av olika hastighet även i det fallet, att målens inbördes vinkelavstând är för litet för en tillfredsställande vinkeldiskriminering.

Vid känd sedvanlig målföljande dopplerradar sker målföljningen medelst en oscillator i eller för ett mellanfrekvenssteg i Vid den ovan beskrivna radarapparaten enligt uppfinningen s dopplermâlföljningen emellertid medelst den fö för de som "hastighetsfönster" verkande filtre nas i något av mottagarens första steg. delen av mottagaren 10 behöver vara utfö mottagaren. ker rsta oscillatorn, var- n 16 och 17 kan anord- Detta innebär, att större rd endast för ett litet frek- vensområde, varigenom mottagaren förenklas betydligt och i viss mån även dess funktion.

Fig 3 visar en variant av kopplingsanordningen enligt fig 2.

Mottagarens 10 utgång är ansluten till en faslåst krets 60 håller en fasdetektor 61 för att jämföra adderarens 32 uts en spänningsstyrd oscillators 62 signal. Detektorns 61 resulterande utsignal integreras av en integrator 63, som styr oscillatorns 62 frekvens, vilken på detta sätt låses vid frekvens mellanfrekventa utsignal. , som inne- ignal med en av adderarens 32 Oscillatorn 62 har därför samma frekvens som den av mottagaren avgivna signalen men har mycket mindre band- bredd. Kretsen 60 verkar således som ett mycket smalbandigt bandpass-' filter för mottagarens utsignal, varvid passbandet är beroende av integratorns 63 tidskonstant. Detta bidrar till diskrimineringjmellan 9 458 889* mål, som ger tätt intill varandra belägna frekvenser.

I stället för adderarens 32 utsignal användes oscillatorsigna- len för matning av diskriminatorn H5 och även för jämförelse med subtraherarens 53 utsignal i fasdetektorn 3ü för att alstra en åter- kopplingssignal (återföringssignal), som styr förstärkningstrimkretsen 27.

Fig H ásar en annan variant av kopplingsanordningen enligt fig 2. Anordningen enligt fig H är särskilt lämplig för att eliminera störningar, särskilt sådana från störbrussändare, om störningarna utgår från en källa, som bildar en viss vinkel med antennaxeln.

Vid denna anordning är de båda mottagarkanalerna korskopplade enligt följande. Den av den ena kanalens förstärkare lå avgivna signalen blandas i en blandare 71 med en osoillators 70 signal, som i typiskt fall kan ha en frekvens av storleksordningen 100 kHz, så att förstärkarens utsignal frekvensomvandlas innan den tillföres det som hastighetsfönster verkande filtret 17 i den andra kanalen via en blandare 72. På samma sätt blandas även den av den andra kanalens förstärkare 15 avgivna signalen i en blandare 75 med oscillatorns 70 svängningar, och den resulterande signalen tillföres filtret 16 via en blandare 7U.

Genom denna korskoppling överföres en del av Varje kanals störande brus med en från dopplerfrekvensen avvikande frekvens till den respektive andra kanalens nämnda filter 16 eller 17 (hastighets- fönster eller -grind) förutom det störbrus, som redan finns i den respektive andra kanalen. Härigenom erhålles två störningskomponenter i vardera kanalen, den ena komponenten motsvarande positiv målföljning och den andra motsvarande negativ följning. Dessa fyra störkomponenter strävar att kompensera varandra vid utgången av mottagarens fasdetek- tor BR, varför de inte ger upphov till en vinkelfelsignal vid denna utgång. För att denna kompensering skall uppnås, måste signalvägarna i de båda kanalerna före nämnda filter (16, 17) ha samma förstärknings- faktor och fasförskjutning, och även de båda korskopplande blandarna måste vara anpassade till varandra.

Claims (2)

1. 458 889 (0 Patentkrav _ 1. lülföljande nenepnlaradarapparat ned en antenn (1), aon har Ilera annlntningar (A144), vilka vid nettagnin; avger var sin antennnignal till en neta, vilken från denna antenn- eignnler hirleder ninot två nottagarinoiçnaler (E+-D ooh. B-D), vilken relativa Iaaligen ooh/eller anplituder lr ett nått på ett nale riktning I förhållande till antennen, varvid iettege- ren har tva ned denna nottagerinnignaler natnde kanaler (12, 14, 16, ao, 24 »en u, 15, 17, 21, 25), vina; uegugu ar anslutna. till en eignalhoptörande krete (52, 35) :för nlatring av aterröringsaignaler (B', D'), eon representerar en eventuell icke-överennatännelee nollan de 'blda kanalerna: nignaler, k i n- n e t e o k n e. d av dela nedelet var ein lteriöringenignal atyràtrinkretsar (2?, 28), eon antonatinkt korrigerar en even- puell ioke-överenaetinnelae nollan kanalernan taaligen een/eller enplituder, och dela en nodnleringeanordning (5, 6), non nodule- rar nottagaringlngakanalernao nignaler (Ba-D, 8-13) eynkrent ned neduleringeeignalen (H) ai att nottegarena ineigneler ifråga en inbördes Ian ooh enplitud varierar periddiakt, varvid Iandetek- torer (34, 36, 57) 'beatinner nedelvirdet noll :för eiatninnda aiçnalere difztereno under en hel pågående cykel av nodnleringa- signalen (H).

2. Äpperatenligtkravfi,kinneteoknad av att den eignnllxopförande kretsen ir töraedd ned organ (2), non :ar ermlune avuvuqe aeerrarnguignu (f, f) bum nean- val-ae: av skillnaden nanm ae man nottagunanalem :mande signalerna under minst en hel period av neduleringaeignalen (H) så att återtöringeeignolen blir noll vid övereneetännelee nollan de från kanalerna konnande aignalernn och avviker från noll, en denna signaler avviker från varandra. 5. 1pparaten1igtkrav2, kännetenknad aven krets (2), som adderar och subtnaherar de ninndn entennnignaler- na (11-14) och bilder en eunnaoignnl (S) och ninet två. differen- signnler (Del, Du), och att noduleringen aker genon att nedelot En nultiplextrete (5, 6) xultiplexa ditferenneignalerna tillsan- B 87.l0.77 55170 ” 458 889 nan: aynkront nad nødnlaringaaignalan (H) för att bilda an nal- tiplaxad dittaramaignal (D). 4. Apparat anligtkravfikinnatacknad av an addaranda och aubtraharanda krata (9), aon addarar dan rinn- da aunaaignalan (S) ooh dan nultiplaxada diflaranaaignalan (D) ooh avgar raaultatat (Sa-D) till dan ana aottagarkanalan aant aubtraharar aunnaaignalan (S) och dan nultiplanda ditta- ranaaignalan (D) och avgar raaultatat (S-D) till dan andra not- tagarkanalan. S. Apparat anligt krav 3 alla: 4,_k i n n a t a o k - n 1 a av ae: 1 aan nxnnfla -nlcipiaxrraešan (5, 6) ingar andel för raanodularing av de 'nada förstnämnda diftarannaignalerna (Du, Du) nad 180° aynkront mad nodularingsaignalan (H), var- vid nodularingan av dan ana diffaranaaignalan (Du) :kar nad 9o° raaförargutning 1 zörnallanaa till bada noaularingnaignalen och dan andra difiaranaaignalana (Du) nodularing, och att an addarara (8) addarar da 'båda nodularada diflaranaeignalarna nad varandra och häriganon bildar dan ninnda nultiplaxada difrarans- signalen (D). 6. Apparat anligt något av Iöraglanda krav, k i n n a - t a o k n a d av att nottagaran ir an auparhatarodynnottagara (10) nad an oaoillator (11), ooh att an andra antenn (50) är anordnad för nottagning av an raíaranaaignal ooh an taallat krata (49) för Irakvanaldanin; av oacillatorn i att tant aaa- band nad rafaranaaignalan, varvid dan Iaaliata krataana (49) bandbradd antonatiakt inatâllaa i baroanda av dan nottagna ra- Iaranaaignalana styrka på sådant sätt att bandbraddan blir brad vid kraftig nottagan rafareaaaignal oah blir ralativt anal vid avag ratarannaignal. 7. Apparat anligt ndgot av krav 1-5, kännat ack- n a d av att noügaran 'ar an auparhataradynnottagara (10) nad an oacillator (14), vara avfingningar blandna nad nottagarans ingingaaignalar (S+D och B-D), at. att an nallanirakvanaaignal (IE) erhållas, och att att hirnad natat bandpaaafiltar (16, 17) släpper iganan endast att bagrânnat nallanfrakvanaonrida ooh natar an Irakvanadißkrininator (45), vara utaignal rapraaanta- rar akillnadan mellan mallanfrakvaalsígnalans irakvana och til- tarpasabandats nittfrekvana sant styr oscillatarna (11) trakvona på sådant sätt att nallanfrakvanssigxalans (IF) Irakvans strävar _; 458 889 li att övaransstïnna nad passbandats nittn-akvans si. att apparaten följa: da från att nål nottagna radiovdgornas Iratvanaindringar. 8; lpparatanligtkravfikinnataoknad avatt den Inlåsta n-atsan (49) styr osoillatorn ('11) i anlighot med sn från an andra aatann (50) nottagan rstaranssignsl. 9. Lpparatanligtkravß, kïnnata oknad av att Irakvansâiskriniaatom (45) atyr dan .taslasta hatsan (49) i och för raglarin; av oaoillatorns (11) trakvans. 10. Apparat anligt nagot av krav 3-5, Ik i n n a t o c k- n a d av att nottagaran (10) :Lnnahallar organ (32, 35) för om? vanåling av sunna- och dittaranssignflaraa till notsvezando sallurnxvanta signaler (s', r), att sn :uluc :moi (so) jintör dan nallantrakvanta sunnasignalan (81) nad an. asoilla- 'cors (62) signal, varvid dan rasnltaranda aignslan lasar oscil- latorn (62) pi. don nallanirakvanta suanasignalan, ooh att an ras- dataktor (54) Jlnför dan nallanirakvonta dirtaranssígnnlan (V) nad osoillatorns (62) signal ooh avgar on signal, son :aprasan- tara:- Iassfillnadan nollan sunna- och dirtoranssignalarna.