SE457496B - Anordning foer att reglera magnetroner, vad avser deras mikrovaagseffekt - Google Patents

Description

457 496 Ett problem är således att varje magnetron måste regleras individuellt, samtidigt som en strävan är att nedbringa antalet kraftaggregat med till- hörande styrsystem.

En lösning på detta problem anges i det svenska patentet nr. ......... (p.ans. nr. 86029§0-7), vilken lösning utmärkes av, att två eller flera magnetroner ansluts parallellt med ett kraftaggregat för alstrande av hög- spänning för drift av magnetronerna, av, att en för varje magnetron sepa- rat reglerkrets ansluts till resp. magnetron, vilken reglerkrets innefat- tar ett mätorgan, medelst vilket anodströmmen genom resp. magnetron mäts på magnetronens högspänningssida, av, att nämnda mätorgan är galvaniskt skilt från en styrkrets, vilken styrkrets är anordnad att styra ifrågava- rande magnetrons anodström i beroende av en signal från nämnda mätorgan.

Enl. nämnda patent mäts således eauodströmmen på resp. magnetrons högspän- ningssida. Detta medför bl.a. att mätorganet måste vara galvaniskt skilt från styrkretsen.

Ett bärande skäl för att mäta anodströmmen på magnetronens högspännings- sida är att magnetronens anod därvid är direkt jordad. För det fall anod- strömmen utan vidare skulle mätas på lâgspänningssidan skulle magnetronen kunna lyftas upp på en hög potential, vilket skulle vara oacceptabelt ur säkerhetssynpunkt.

Emellertid skulle det vara fördelaktigt att kunna mäta anodströmmen på lâgspänningssidan, genom att man därvid undviker problemet att skilja mät- kretsarna från den höga drivspänningen. ~ Föreliggande uppfinning avser en anordning för att kunna mäta anodspän-I ningen på lâgspänningssidan, där magnetronens anod inte kan uppnå en ur säkerhetssynpunkt hög potential.

Föreliggande uppfinning hänför sig således till en anordning för regle- ring av magnetroner vad avser dessas mikrovâgseffekt, där flera magnetro- ner förefinns anslutna parallellt med ett kraftaggregat för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna, där en för varje magnetron sepa- rat reglerkrets förefinns, vilken resp. reglerkrets innefattar ett mätor- gan, medelst vilket anodströmmen genom resp. magnetron är anordnat att mätas och där de vågledare, till vilka magnetronerna är kopplade har jord- potential och utmärkas av, att varje magnetrons anod är isolerad från jord- potentialen och av, att nämnda mätorgan förefinns anslutet mellan magnetro- nens anod och kraftaggregatets ena pol samt av, att parallellt med mätorga- 457 496 net förefinns ett överspänningsskydd anordnat att begränsa spänningen på o magnetronens anod för det fall avbrott sker | mätorganet.

Nedan beskrives uppfinningen närmare i samband med på bifogade ritningar visade utföringsexempel av uppfinningen, där - fig. 1 visar ett schematiskt kopplingsschema för två eller flera mag- netroner av permanentmagnettyp. - fig. 2 visar ett schematískt kopplingsschema för tvâ eller flera mag- netroner av elektromagnetisk typ. - fig. 3 - 5 visar olika alternativa utföranden av ett mätorgan och ett överspänningsskydd. l fig.1 och 2 visas schematiska lopplingsscheman för två eller flera magnetroner anslutna till ett gemensamt kraftaggregat, vilka kopplingsschema, förutom att l föreliggande fall magnetronernas anodspänning mäts på lågspännings- sidan, i huvudsak överensstämmer med de kopplingsscheman, som anges och beskrives i ovan nämnda patent.

I fig. 1 visas tvâ magnetroner 1,2 av den typ, där permanentmagneter ut- nyttjas. Dessa matas via ett gemensamt kraftaggregat 3, vilket innefattar en transformator och en likriktare. Utspänningen från kraftaggregatet kan vara exempelvis 3 - Ä kV.

Magnetronerna 1, 2 är anslutna parallellt över kraftaggregatet 3. Såsom antyds i fig. 1 kan flera magnetroner anslutas till de streckade ledarna 5,6 på sama sätt som de två magnetronerna 1,2 med tillhörande kretsar är anslutna till ledarna 7,8.

En för varje magnetron separat reglerkrets, allmänt betecknad med siffran 9, föreflnns ansluten till resp. magnetron. Reglerkretsen 9 innefattar ett mätorgan 10 anordnat att mäta anodströmmen genom resp. ledare 11,12. Mätor- ganet 10 är enl. uppfinningen placerat på magnetronens lågspänningssida mellan magnetronens anod Å och kraftaggregatets pluspol, vilken i fig. 1 är jordad. Företrädesvis utgöres mätorganet av en resistans R, över vilken spänningen mäts via ledare 13,i4;15,l6. Nämnda ledare är anslutna till en mätkrets 17;18 av lämpligt känt slag och anordnad att analogt eller digi- talt överföra mätvärdet i form av nämnda spänning till en styrkrets 19;20. 457 496 Styrkretsen 19,20 är anordnad att styra magnetronens 1,2 anodström i be- roende av en signalfrån mätorganet 10. Lämpligen utgöres styrorganet 19, 20 av en mikroprocessor eller motsvarande, i vilken ett börvärde avseen- de önskad uteffekt inmatas. Spänningen över anslutníngsledarna 23,2ü;23, 25 till kraftaggregatet kan även inmatas i styrkretsen. Styrkretsen är därvid anordnad att beräkna produkten av sistnämnda spänning och anod- Strömmen, vilket utgör ett relativt noggrant mått på från resp. magnetron avgiven uteffekt. Magnetronernas verkningsgrad är omkring 70%.

Givetvis kan i stället magnetronens anodspänning - anodström diagram vara ínmatat i styrkretsen för att denna därvid skall beräkna aktuell uteffekt.

Styrkretsen l9,2U kan vara av lämpligt känt slag och kan ha vilken som helst lämplig detaljuppbyggnad.

Nämnda börvärde avges i form av en elektrisk signal. Signalen utgör före- trädesvis ett mått på önskad anodström. Emellertid kan signalen i stället påverkas av en utsignal från en temperaturgivare í den volym eller det om- råde den ifrågavarande magnetronen avger sin effekt, varvid egentligen en temperaturreglering sker medelst uteffekten. Med siffran 26;27 betecknas det inställningsorgan, som är anordnat att avge ett börvärde till styr- kretsen. Givetvis kan detta organ utgöras av ett övergripande styrsystem i form av en dator eller motsvarande, till vilka samtliga magnetroners styrkretsar är anslutna.

Således erhåller styrkretsen ett börvärde från organet 26;27 och ett är- värde från mätkretsen l7;18. Styrkretsen l9;20 är anordnad att avge en styrsignal via ledare 28;29 till ett reglerkretsen innefattande styrdon 30;31 för direkt styrning av anodströmmen.

Styrdonet kan utformas enl. flera föredragna utföringsformer.

Enl. en utföringsform kan styrdonet vara ett toppspänningsaggregat, vil- ket antingen kan vara utfört att tillföra en högspänning till den av kraftaggregatet genererade spänningen, såsom beskrives i ovan nämnda pa- tent, eller kan styrdonet vara utfört att sänka den av kraftaggregatet genererade spänningen, såsom ävenledes beskrives i ovan nämnda patent.

Ett gemensamt kraftaggregat kan således utnyttjas för två eller flera magnetroner med permanentmagneter, genom att endast ett billigt och en- kelt toppaggregat ansluts till var och en av magnetronerna. Genom topp- aggregaten kan var och en av magnetronerna utstyras till önskad effekt oberoende av övriga magnetroners aktuella uteffekt. 457 496 Till varje magnetron är även en glödtransformator 50;51 ansluten på vanligt sätt, vilken matas från en spänningskälla S2;S3.

För det fall magnetronerna är av den typ, där en magnetlindning förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält bringas enl. uppfinningen ett för varje magnetron separat magnetíseringsaggregat, som är anslutet till nämnda lindning, att utstyras av styrkretsen,'så att magnetfältets styrka i magnetronen vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom magnetronen. l fig. 2 üsas ett exempel på ett dylikt utförande. l fig. 2 har vissa detaljer, sun motsva- rar detaljer i fig. 1 givits samma beteckningar. Säedesåtenïnnes i fiq.5 ett kraftaggregat 3 och ledare 7,8. Mätorganet 10, liksom mätkretsen 17;18 och styrkretsen l9;20 samt organet 26:27 kan vara anordnade på samma sätt som ovan beskrivits.

Således är även enl. denna utföringsform mätorganet beläget mellan mag- netronens anod 62,63 och kraftaggregatets 3 pluspol, vilken i utföringsex- emplet i fig. 2 är jordad.

Magnetronerna 60,61 är försedda med en magnetlíndning 6h,65 med tillhöran- de magnetkärna för att alstra ett magnetfält i magnetronerna. Dylika mag- netroner kan dessutom vara försedda med en permanentmagnet, vilken dock inte ensam kan generera ett tillräckligt starkt magnetfält för att mikro- vågor skall genereras.

För magnetisering förefinns ett för varje magnetron separat magnetise- ringsaggregat 66;67, vilket är ett strömaggregat för strömförsörjning av magnetlindningarna 6å;65. I det inledningsvis omnämnda diagrammet flyttas anodspäningen-anodström kurvan uppåt och nedåt med magnetfältets styrka.

Vid denna utföringsform är således spänningen över magnetronen i huvudsak konstant medan uteffekten regleras genom att sänka eller höja nämnda kur- va. Detta sker genom att reglera strömmen genom magnetlindningarna.

Liksom ovan beskrivits erhåller styrkretsen l9;2O ett börvärde och ett ärvärde. Styrkretsen 19,20 är i denna utföringsform anordnad att avge en styrsignal via en ledare 68;59 till magnetiseringsaggregatet 66;67 för att därigenom utstyra detta så att magnetfältets styrka i magnetronen vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom mag- ÛEÉFODGU. 457 496 Hagnetiseringsaggregatet 66,67 innefattar en likriktare samt ett strömreg- leringsdon, såsom en transistor eller motsvarande. Transistorn eller mot- svarande utstyres medelst nämnda styrsignal.

Vilken som helst lämplig krets kan härvid utnyttjas. Magnetiseringsaggre- tatet 66;67 matas lämpligen via en transformator från en spänningskälla, vilken exempelvis kan vara 380 Volt växelström.

Det är uppenbart att ytterligare magnetroner med tillhörande reglerkrets kan anslutas parallellt över kraftaggregatet via de streckade ledarna 5,6 i fig. 5.

Eftersom vågledarna, vilka är anslutna till magnetronerna ur skyddssyn- punkt bör jordas blir denna potential gemensam i alla mikrovågssystem.

Magnetronernas hölje ligger normalt pâ anodens potential och är via de vågledarinkopplingar, som magnetrontillverkare specificerar galvaniskt förbundna med varandra. Därigenom får vågledarna och anoden samma poten- tial. Drivspänningens pluspol är gemensamt och därmed skulle ett motstånd mellan resp. magnetrons anod och pluspolen bli parallellkopplade för alla magnetroner och spänningen över alla motstånd densamma.

Enl. föreliggande uppfinning isoleras därför varje magnetrons anod från jordpotentialen så att mätorganet 10 lyfter upp magnetronens anod och där- med hölje på en potential något över jordpotential.

Såsom ovan framgått utnyttjas spänningen över mätorganet 10, såsom ärvärde för magnetronernas anodström till reglerkretsen 9. x l och med att magnetronernas anod och höljd icke är direkt anslutna till jordpotential kan detta utgöra en säkerhetsrisk, när ett fel uppstår, om inte särskilda åtgärder vidtages.

Olika fall av fel kan inträffa. l ett första fall kan mätorganet kortslutas. Härvid blir spänningsfallet över mätorganet noll, varför reglerkretsen försöker styra upp spänningen över magnetronen eller alternativt strömmen genom magnetlindningarna 6ü, 65. Detta innebär dock ingen säkerhetsrisk, eftersom anoden då är jordad.

I ett andra fall kan avbrott ske i mätorganet. Härvid stigerspännïngen hos anoden till hög spänning; Emellertid stiger då även spänningsfallet över mätorganet varför reglerkretsen styr ned spänningen över magnetronen eller alternativt strömmen genom magnetlindningarna 6ü,65. 457 '496 i ett tredje fall kan kortslutning uppträda i magnetronen, varvid anodens spänning stiger till en hög spänning. Härvid kommer mätorganet att brännas sönder, varför avbrott i detta eller kortslutning i detta kommer att upp- träda.

Dessa tre fall kan uppträda var för sig eller i en följd, där de fel som vart och ett av fallen innebär kan orsaka ett fel enl. ett annat fall.

Enl. uppfinningen förefinns ett överspänningsskydd parallellt anslutet över mätorganet, vilket överspänningsskydd är anordnat att begränsa den spänning, som kan uppträda på anoden när nämnda andra eller tredje fall uppträder.

Enl. en föredragen utföringsform utgöres som ovan sagts mätorganet 10 av en resistans R med ett lågt motstånd, exempelvis 0.1 till 10 Ohm, företrä- desvis 0.5 Ohm.

Enl. en första utföringsform är varje vâgledare 7, till vilken en magnetron l,2;60,6l är inkopplad och vilken är anordnad att leda mikrovågsenergi till ett förbrukningsställe, elektriskt avbruten medelst en skarv mellan två vågledardelar 7l,72. I skarven mellan vågledardelarna 7l,72 förefinns en tunn bricka 73 av ett elektriskt isolerande material, företrädesvis ett plastmaterial, såsom Teflon (Reg. varumärke) för att elektriskt skilja magnetronens anod från vågledardelens 72 potential, se fig. 3.

Skarven 7Ä placeras lämpligen så nära magnetronen som det är praktiskt gynnsamt på grund av att ur skyddssynpunkt vågledarna 7% skall vara jordade.

Enl. ett utförande är härvid mätorganet 10 anslutet mellan de två vågle- dardelarna 71,72, som är förenade med skarven 74.

Enl. ett annat utförande är, såsom markerats med streckade linjer i fig. 3, mätorganet 10 anslutet mellan kraftaggregatets pluspol 23 och magnetro- nens anod. Eftersom den vågledardel 71, i vilken magnetronen är infäst har metallisk kontakt med magnetronens l,2,60,6l anod och hölje kan mätorganet omslutas antingen direkt till magnetronens anod eller, såsom indikeras i fig. 3 till vågledardelen 71.

Enl. en andra utföringsform är magnetronen l,2,60,6l modifierad från vad som är vanligt förekommande. På en magnetron finns normalt en tätnings- bricka vid dess inkopplingsställe, vilken bricka är elektriskt ledande och vilken är anordnad att förhindra mikrovågsläckage till omgivningen. Enl. den andra utföringsformen är nämnda tätningsbricka 75 utförd i ett elekt- 457 496 riskt icke ledande material, företrädesvis keramik eller plast. Även de normalt förekommande infästningsskruvarna eller liknande mellan magnetro- nens hölje och vågledaren 70 är därvid elektriskt isolerade från vågleda- ren 70. Härvid är således magnetronen elektriskt isolerad från vågledaren 76. I detta utförande är mätorganet anslutet mellan kraftaggregatets plus- pol 23 och magnetronens anod eller, såsom visas i fig. Ä, dess hölje 77. l detta utförande är således vågledaren 76 inte försedd med någon skarv motsvarande skarven 74 i fig. 3.

I dessa två utföringsformer förefinns nämnda överspänningsskydd 78 anslu- tet parallellt över mätorganet 10.

Enl. en tredje utföringsform är var och en av vågledarna försedda med en skarv 80 motsvarande skarven 7Å i fig. 3, där de två vågledardelarna Bl, 82, se fig. 5, är förenade med en bricka 83 med en känd resistans, före- trädesvis en s.k. halvledarbricka, såsom en s.k. díodbricka av lämpligt känt slag. Brickan 83 har härvid en resistans av exempelvis 0.5 Ohm och utgör mätorganet 10.

Enl. ett utförande av den tredje utföringsformen är överspänningsskyddet 78 anslutet mellan de två vågledardelarna 81,82.

Enl. ett annat utförande av den tredje utföringsformen utgöres överspän- ningsskyddet av ett luftgap i nämnda skarv 80, nämligen mellan vågledar- delarnas flänsar 8ü,ö5. Luftgapets längd motsvarar således brickans 83 tjocklek. I detta utförande finns således ej något överspänningsskydd i form av en särskild komponent, såsom komponenten 78. Luftgapets längd är härvid anpassat till den högsta spänning, som magnetronens anod skall kunna antaga och rör sig således om delar av en millimeter.

Enl. en fjärde utföringsform är nämnda tätningsbricka 90 för att förhind- ra mikrovågsläckage till omgivningen utförd i ett material med begränsad elektrisk ledningsförmåga, såsom ett motstånd av omkring 0.1 till 10 Ohm.

Brickan 90 kan härvid vara utförd i en elektriskt sämre ledande metall eller annat lämpligt material. Exempelvis kan materialet vara kanthal el- ler konstantan. Brickan 90 är därvid dels anordnad att utgöra en skärm mot mikrovågsläckage, dels anordnad att utgöra mätorgan 10. Överspän~ ningsskyddet 78 är anordnat mellan magnetronens anod eller dess hölje 9l och den vågledare 92, i vilken den är inkopplad. 457 496 överspänningsskyddet 78 kan, för det fall det inte utgöres av ett luftgap, som ovan nämnts som en utföringsform, utgöras av olika komponenter.

En gynnsam komponent är en eller flera parallellkopplade dioder, vilka en- dast leder en liten eller ingen ström vid normal drift d.v.s. då ström flyter genom mätorganet 10, men som vid avbrott i mätorganet 10 leder en ström, som är så hög att magnetronens anods spänningsnivå begränsas till för människan ofarliga värden. överspänningsskyddet kan enl. ett andra utförande utgöras av en resistans med högre resistans än mätmotståndet, exempelvis en resistans, som är 10 gånger högre än mätorganets 10 resistans.

Enl. ett tredje utförande kan överspänningsskyddet bestå av ett urladd- ningsrör, vilket börjar att leda ström när magnetronens anods spänningsni- vå ökat, men understiger för människan farliga värden. I stället för ett urladdningsrör kan överspänningsskyddet bestå av en urladdningskomponent med en styrd gatenivâ, såsom en thyratron. För det fall en thyratron an- vändes kan dess urladdning styras av styrkretsen 19,20 via en ledare 80, 81 visad streckad i fíg. 1 och 2. Härvid är styrkretsen 19,20 anordnad att styra ut överspänningsskyddet när spänningen över mätorganet 10 över- stiger en förutbestämd nivå, exempelvis 50 V.

Det är uppenbart att fackmannen kan välja de ovan nämnda komponenterna för överspänningsskyddet, liksom andra icke angivna komponenter ur väl- kända kommersiellt tillgängliga komponenter.

Ovan nämndes tre»olíka fall, nämligen att mätorganet kortsluts, att det blir avbrott i mätorganet och att kortslutning uppträder i magnetronen. l de två sistnämnda fallen kommer således överspänningsskyddet att leda ström, så att potentialen på magnetronens hölje begränsas, där överspän- ningsskyddets prestanda och egenskaper väljs med hänsyn till den önskade maximala potentialen på magnetronens hölje. Ett dylikt val göres lätt av fackmannen utgående från den spänning spänningsaggregatet- genererar och resistansen hos överspänningsskyddets eller luftgapets längd.

Förutom att överspänningsskyddet förhindrar att anodens spänningsnivå blir farligt hög skyddar överspänningsskyddet reglerkretsarna 9 från att utsättas för höga spänningar. 457 496 10 Det är tydligt av det ovan sagda att när ett eller flera av de ovan angivna fallen av fel inträffar är anordníngen enl. föreliggande uppfinning så ut- förd att spänningsnivån hos magnetronens anod eller dess hölje kan begrän- sas till understigande för människan farliga nivåer.

Om ett fel av ovan angivet slag inträffar är det dock lämpligt och önskvärt att spänningsmatfingen tillifrågavarandenagnetronbryts.Dettakanskepåflera olikasätt.

Såsom redan nämnts kan styrkretsen 19,20 vara anordnad att avkänna att spän- ningen över mätorganet plötsligt ändras trots att styrkretsen 19,20 inte ut-' styrt styrdonet 30,31 resp. magnetiseringsaggregatet så, att spänningen över mätorganet plötsligt skulle ha ändrats.

Ett annat sätt att upptäcka att ett fel inträffat är att anordna en ström- transformator 85,86 på magnetronens högspänningssida, vilken strömtransfor- mator är ansluten till en separat detektor, exempelvis en peakdetektor.

Strömtransformatorn kan i stället, såsom visas i fig. 1 och 2, vara anslu- ten till styrkretsen 19,20 via ledare 87,88, vilken styrkrets därvid är an- ordnad att detektera snabba strömändringar på högspänningssidan.

När således en spänningsändring uppträder över mätorganet, vilken inte mot- svarar en av styrkretsen verkställd utstyrning av ifrågavarande magnetron eller när en snabb strömändring uppträder på högspänningssidan är enl. upp- finningen styrkretsen 19,20 anordnad att styra ut ett eller flera organ I syfte att bryta spänningsmatningen till ifrågavarande magnetron.

Mellan varje magnetron och kraftaggregatet förefinns en säkring 90,91. Ett förfarande för att bryta spänningsmatningen är att åstadkomma en strömrus- ning sådan att säkringen 90,91 snabbt utlöses. Enl. ett utförande förefínns därför ett triggbart urladdningsrör 92,93, såsom en thyratron, anslutet pa- rallellt över kraftaggregatets poler, men efter säkringen 90,91.

När ett fel detekteras av styrkretsen 19,20 på ovan angivet sätt är styr- kretsen anordnad att styra ut det triggbara urladdningsröret 92,93 via le- dare 9Ä,95. Härvid sker en strömrusning genom urladdningsröret 92,93 så att säkringen 90,91 löses ut.

För det fall en kortslutning skulle uppträda i magnetronen kommer därvid en strömrusning att uppträda i kraftaggregatets sekundärkrets av sådan storlek att säkringen 90,91 kan dimensioneras att lösa ut även om ett triggbart ur- laddningrör 92,99 inte förefinns. 457 496 11 Ett alternativt utförande att bryta spänningsmatningen är att anordna styr- kretsen i9,20 att styra ut en elektromagnetisk brytare 96,97 via ledare 98, 99.

Det är för fackmannen uppenbart att ytterligare alternativa kretsar kan tän- kas för att bryta spänningsmatningen till ifrågavarande magnetron, när ett fel uppkommer I magnetronen eller de till den hörande reglerkretsarna.

Såsom framgått ovan medför föreliggande uppfinning att mätning av anodström- men för reglering av magnetroner kan göras på lågspänningssldan, där varje magnetrons anodström mätes separat och utan att risk föreligger för att mag- netronens hölje skall antaga för människan farliga nivåer.

Ovan har ett antal utföringsexempel beskrivits och ett antal olika föredrag- na komponenter angivits.

Emellertid är det, som ovan sagts, uppenbart att modifieringar kan ske inom fackmannens möjligheter så att helt ekvivalenta kretsar och funktioner er- hâlles.

Föreliggande uppfinning skall därför inte anses begränsad till ovan angivna utföringsexempel, utan kan varieras inom dess av bifogade patentkrav angiv- flê fam.

Claims (12)

457 496 l2 Patentkrav

1. Anordning för att reglera magnetroner,vad avser dessas mikrovågsef- fekt, där flera magnetroner förefínns anslutna parallellt med ett kraft~ aggregat (3) för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna, där en för varje magnetron (1,2;60,61) separat reglerkrets (9) förefinns, vil- ken resp. reglerkrets innefattar ett mätorgan (10), medelst vilket anod- strömmen genom resp. magnetron är anordnat att mätas och där de vågledare (70), till vilka magnetronerna är kopplade har jordpotentíal, k ä n n e - t e c k n a d a v, att varje magnetrons (1,2;60,61) anod (ü;62,63) är iso- lerad från jordpotentialen och av, att nämnda mätorgan (10) förefinns an- slutet mellan magnetronens anod (ü;62,63) och kraftaggregatets (3) ena pol (23) samt av, att parallellt med mätorganet (10) föreflnns ett överspän- ningsskydd (78) anordnat att begränsa spänningen på magnetronens anod (ë; 62,63) för det fall avbrott sker i mätorganet (10).

2. Anordning enl. krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda våg- ledare (70) är elektriskt avbruten medelst en skarv (70), i vilken ett tunt elektriskt isolerande material (73) förefinns för att elektriskt skilja magnetronens anod (4;62,63) från vågledarnas potential (70).

3. Anordning enl. krav 2, k ä n n e t e c k n a d a v, att mätorganet (10) är anslutet mellan de tvâ vâgledardelarna (71,72), som är förenade vid nämnda skarv (7ü).

4. Anordning enl. krav 2, k ä n n e t e c k n a d a_v, att mätorganet (10) är anslutet direkt mellan kraftaggregatets pluspol (23) och magnetro- nens anod (h;62,63).

5. Anordning enl. krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att en tätnings- bricka (75), som förefinns på magnetronen (1,2;60,61) vid dess ínkopplings- ställe och vilken är anordnad att förhindra mikrovâgsläckage till omgiv- ningen är utförd i ett icke ledande material, företrädesvis keramik eller plast och av, att nämnda mätorgan (10) är anslutet mellan kraftaggregatets pluspol (23) och magnetronens anod (ü;62,63).

6. Anordning enl. något av kraven 1 - 5, k ä n n e t e c k n a d a v, att mätorganet (10) utgöres av en resistans. x ' 457 496 13

7. Anordning enl. krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att en tätnings- bricka (90), som förefinns på magnetronen vid dess inkopplingsställe och viiken är anordnad att förhindra mikrovågsläckage till omgivningen är ut- förd i ett material med begränsad elektrisk ledningsförmåga, såsom med ett motstånd av omkring 0.1 till l0 Ohm, vilken bricka därvid dels är anordnad att utgöra en skärm mot mikrovâgsläckage, dels är anordnad att utgöra mät- motstånd samt av, att nämnda överspänningsskydd (78) är anordnat mellan magnetronens anod (Ä;62,63) och den vågledare (70), i vilken den är inkopp- lad.

8. Anordning enl. krav l, k ä n n e t e c k n a d a v, att var och en av nämnda vâgledare (70) är försedd med en skarv (80), i vilken nämnda mät- organ är anordnat i form av en bricka (83) med en känd resistans, företrä- desvis en halvledarbricka, såsom en s.k. diodbricka.

9. Anordning enl. krav 8, k ä n n e t e c k n a d a v, att överspän~ ningsskyddet (78) utgöres av ett luftgap i nämnda skarv (80), vilket luft- gap motsvarar brickans (83) tjocklek.

10. W. Nmmnmgenh M¶v1,2,3,ü,5,6,7eHer8,kä|1ne tec k- n a d a v, att överspänningsskyddet (78) utgöres av ett motstånd med hög- re resistans än mätmotstândet (10).

11. ll. Anordning enl. krav l, 2, 3, Å, S, 6, 7 eller 8, k ä n n e t e c k - n a d a v, att överspännlngsskyddet (78) utgöres av ett urladdningsrör el- ler motsvarande.

12. Anordning enl. krav 1, 2, 3, A, 5, 6, 7 eller 8, k ä n n e t e c k - n a d a v, att överspännlngsskyddet (78) utgöres av en eller flera paral- lellkopplade dioder.