SE453043B - Forfarande och anordning for att styra mikrovagseffekten hos flera magnetroner medelst endast ett kraftaggregat - Google Patents

Description

453 043 Om två eller flera magnetroner parallellkopplas till ett kraftaggregat och magnetronen har något olika arbetskurvor, vilket är det vanliga, ger den ena magnetronen en högre uteffekt än den andra. Den som ger den högre uteffekten blir varmare, varvid arbetskurvan sjunker sä att kraftaggregatet _ ger en lägre utspänning. Detta medför i sin tur att den magnetron som ger den lägre effekten ger ännu mindre effekt o.s.v., till dess att bara den ena magnetronen ger all effekt därför att man underskrider knäspänningen för den andra magnet- FOHEFI .

Grundproblemet är således att varje magnetron mäste regleras individuellt samtidigt som en strävan är att nedbringa antalet kraftaggregat med tillhörande styrsystem.

Föreliggande uppfinning löser detta problem och erbjuder en lösning där magnetroner med permanentmagneter, resp. magnetroner med elektromagnet kan matas från ett och samma kraftaggregat.

Föreliggande uppfinning hänför sig således till ett förfarande för att styra magnetroner vad avser dessas mikrovågseffekt där flera magnetroner Förefinns, och utmärkes av att två eller flera magnetroner ansluts parallellt med ett kraftaggregat för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna, av att en för varje magnetron separat reglerkrets ansluts till resp. magnetron, vilken reglerkrets innefattar ett mätorgan medelst vilket anodströmmen genom resp. magnetron mäts pâ magnetronens höspänningssida, av att nämnda mätorgan är galvaniskt skilt från en styrkrets, vilken styrkrets är anordnad att styra ifrågavarande magnetrons anodström i beroende av en signal från nämnda mät- organ.

Vidare hänför sig uppfinningen till en anordning för styrning av två eller flera magnetroner från ett och samma kraftaggregat, vilken anordning i huvud- sak har de särdrag som anges i det bifogade patentkravet l0.

Nedan beskrivas uppfinningen närmare i anslutning till på bifogade ritningar visade olika utföringsexempel av uppfinningen, där - figur 1 schematiskt visar ett kopplingsschema enl. en första utföringsform för tvâ eller flera magnetroner anslutna till ett gemensamt kraftaggregat och med individuella reglerkretsar, 453 045 - figur visar ett första utförande avett reglerkretsen tillhörande styrdon, 2 - figur 3 visar ett andra utförande av ett reglerkretsen tillhörande styrdon, - figur H visar ett tredje utförande av ett reglerkretsen tillhörande styrdon, - figur S schematiskt visar ett kopplingsschema enl. en andra utföringsform för två eller flera magnetroner anslutna till ett gemensamt kraftaggregat och med individuella reglerkretsar, - figur 6 visar ett typiskt anodspänning~anodström (VA - IA) diagram för en magnetron¿ - figur 7 schematiskt visar en krets, vilken galvaniskt âtskiljer tvâ kretsar. l figur 6 visas således ett typiskt- anodspänning - anodström diagram för en magnetron. Den i diagrammet visade kurvan uppvisar ett knä vid spänningen V0.

Under knäspänningen V0 ger magnetronen ingen uteffekt. över knäspänníngen är den dynamiska resistansen låg och spänningssökningen från ingen uteffekt till full uteffekt är liten. Magnetronens uteffekt är med god noggrannhet propor- tionell mot anodströmmen IA.

Det förefinns, som ovan nämnts, tvâ typer av magnetroner, nämligen dels magnetroner försedda med permanentmagneter för alstrande av ett magnetfält i magnetronen, dels magnetroner försedda med en magnetlindning och en magnet- kärna för alstrande av magnetfältet. För den förra typen är knäspänníngen fast.

För den senare typen kan knäspänningen styras såsom antyds av den streckade kurvan och pilen i figur 6 genom att strömmen genom magnetlindningen styrs.

Som ovan nämnts är beroende på variationer från magnetron till magnetron VA-IA diagrammet inte helt lika för varje magnetron med samma specifikation.

Detta är således grunden i problemet att mata två eller flera magnetroner med ett gemensamt kraftaggregat.

Föreliggande uppfinning anvisar ett förfarande och en anordning för att styra flera magnetroner vad avser dessas mikrovågseffekt, där två eller flera magne- troner ansluts parallellt med ett kraftaggregat för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna. Enl. uppfinningen ansluts en för varje magnetron separat reglerkrets till resp. magnetron. Reglerkretsen innefattar ett mät- organ medelst vilket anodströmmen genom magnetronen mäts på magnetronens hög- spänningssida. Genom att mäta anodströmmen på magnetronens högspänningssida kommer anodströmmen att mätas individuellt för var och en av magnetronerna under det att magnetronens anod är direkt jordad, vilket ur säkerhetssynpunkt är ytterst väsentligt. 453 043 Om anodströmmen skulle mätas på lågspänningssidan, d.v.s. ex.vis mellan anod och jord, skulle magnetronen lyftas upp på en viss potential, vilket ur säker- hetssynpunkt är oacceptabelt förutsatt att inte hela magnetronen är omgiven av ett jordat hölje vilket är isolerat från magnetronen, vågledare och ev. uppvärmningskavitet.

Mätorganet är anordnat att avge en signal till en styrkrets. På grund av att mätorganet befinner sig på högspänningssidan är detta galvaniskt skilt från styrkretsen vilken opererar med en relativt låg spänning, såsom vanlig nät- spänning. Styrkretsen är anordnad att styra magnetronens anodström och därmed uteffekt i beroende av signalen från mätorganet.

Enl. en utföringsform utgöres mätorganet av en resistans över vilken spänningen mäts, där spänningen utgör nämnda signal till styrkretsen.

Nedan beskrives uppfinningen mer detaljerat för det fall magnetronerna är av den typ som endast är försedda med permanentmagneter, i samband med utför- íngsexempel visade i figur 1-R.

I figur i visas ett schematiskt kopplingsschema där två eller flera magnetroner 1,2 av nyss nämnda typ förefinns. Dessa matas via ett gemensamt kraftaggregat 3 vilket innefattar en transformator och en likriktare. Utspänningen från kraftaggregatet 3 kan exempelvis vara 3-Å KV.

I figur l visas två magnetroner 1,2 anslutna parallellt över kraftaggregatet 3.

Magnetronernas 1,2 anoder Å är jordade. Såsom antyds i figur l kan flera magne- troner anslutas till de streckade ledarna 5,6 på samma sätt som de två magne- troner 1,2 med tillhörande kretsar är anslutna till ledarna 7,8.

En för varje magnetron separat reglerkrets, allmänt betecknad med siffran 9, förefinns ansluten till resp. magnetron. Reglerkretsen 9 innefattar nämnda mätorgan 10 anordnat att mäta anodströmmen genom resp. ledare ll,12. Företrädes- vis utgörs som nämnts, mätorganet av en resistans R över vilken spänningen mäts via ledare l3,lk;l5,l6. Nämnda ledare är anslutna till en mätkrets l7;l8 av lämpligt känt slag anordnade att analogt eller digitalt överföra mätvärdet i form av nämnda spänning till en styrkrets l9;20.

Mätorganet är galvaniskt skilt från styrkretsen l9;2Û medelst en krets 2l;22.

Denna krets kan ha flera olika utföranden. Gemensamt för olika utföranden är dock att kretsen 2l;22 innefattar en analog-digitalomvandlare ex.vis'en spän- ning-frekvens-omvandlare och en digital~digitalomvandlare eller en digital- analogomvandlare ex;vis en frekvens-spänningsomvandlare där omvandlarna är galvaniskt skilda från varandra. 453 043 Enligt ett utförande visat i figur 7 används optokopplare. Härvid innefattar kretsen 2l;22 en spänning-frekvens-omvandlare 80 vilken driver ett ljusemitter- ande organ 81, såsom en lysdiod, så att exempelvis detta utsänder ljuspulser med en pulsrepetitionsfrekvens motsvarande på omvandlaren 80 pålag spänning.

Vidare innefattar kretsen 21;22 en frekvens-spänningsomvandlare 82 till vilken ett ljussensitivt organ 83, såsom en fototransistor, vilken mottager från det ljusemitternade organet 81 utsänt ljus och omvandlar. detta till elektriska pulser motsvarande de mottagna ljuspulserna. Omvandlaren 82 omvandlar dessa pulser ex.vis till en spänning motsvarande den över den förstnämnda omvandlaren pålagda spänningen. Mellan organen 81,83 leds ljuset lämpligen i en ljusledare BÅ såsom en plast- eller glasfiber.

Enligt ett annat utförande kan nämnda organ för omvandling av en spänning till en frekvens istället vara anslutet till primärlindningen på en transformator, vars sekundärlindning är ansluten till ett organ för omvandling av en frekvens till en spänning, varvid sistnämnda spänning avges till styrkretsen 19;20.

Styrkretsen 19,20 är anordnad att styra magnetronens 1,2 anodström i beroende av en signal från mätorganet 10. Lämpligen utgöres styrorganet 19,20 av en mikroprocessor eller motsvarande i vilken ett börvärde avseende önskad uteffekt inmatas. Spänningen över ledarna 23,24;23,25 till resp. kraftaggregat kan även inmatas i styrkretsen. Styrkretsen är därvid anordnad att beräkna produkten av sistnämnda spänning och anodströmmen vilket utgör ett relativt noggrant mått på från resp. magnetron avgiven uteffekt. Magnetronernas verkningsgrad är omkring 70%.

Givetvis kan istället magnetronens anodspänning - anodström diagram vara in- matat i styrkretsen för att denna därvid skall beräkna aktuell uteffekt.

Styrkretsen 19,20 kan vara av lämpligt känt slag och kan ha vilken som helst lämplig detaljuppbyggnad.

Nämnda börvärde avges i form av en elektrisk signal. Signalen utgör företrädes- vis ett mått på önskad anodström. Emellertid kan signalen istället utgöra en utsignal från en temperaturgivare i den volym eller det område den ifråga- varande magnetronen. avger sin effekt, varvid egentligen en temperaturreglering sker medelst uteffekten. Med siffran 26;27 betecknas det in- ställningsorgan som är anordnat att avge ett börvärde till styrkretsen. Givet- 453 043 vis kan detta organ utgöras av ett övergripande styrsystem i form av en dator eller motsvarande till vilka samtliga magnetroners styrkretsar är anslutna.

Således erhåller styrkretsen ett börvärde från organet 26;27 och ett ärvärde från mätkretsen l7;l8. Styrkretsen l9;20 är anordnad att avge en styrsignal via ledare 28;29 till ett reglerkretsen innefattande styrdon 30;31 för direkt styrning av anodströmmen.

Styrdonet kan utformas enl. flera föredragna utföringsformer.

Enligt en första föredragen utföringsform, visad I figur 2, utgöres styr- donet 30;3l av ett toppspänningsaggregat 85.

Detta är anslutet mellan kraftaggregatet 3 och mätorganet 10 och är anordnat att pâlägga en ytterligare spänning, om ex.vis 200-800 Volt, utöver spänningen från kraftaggregatet, över magnetronen l,2.

Toppspänningsaggregatet innefattar en transformator 32 med en likriktarbrygga 33, vars ena diagonalpunkter är anslutna till ledarna betecknade 2ü,3b;2S,35 i figur 1 och 2. Likriktarbryggans 33 andra diagonalpunkter är anslutna till transformatorns 32 sekundärlindning. Transformatorns primärlindning är an- sluten tilltyrgstorer 36, en trhc eller motsvarande medelst vilken fasvinkel- styrning är avsedd att utföras av den till toppaggregatet via dess terminaler 37,38 tillförda effekten. Toppaggregatet kan matas med exempelvis 380 V växel- ström.

- Halvledarelementet 36 kan vara en s.k. SCR (Silicon Control Rectifier)-krets.

Nämnda tyristor 36 styrs direkt via en styrledare betecknad 28;29 från styr- kretsen l9;2Û.

I serie med tyristorn 36 kan en drossel #3 eller läcktransformator förefínnas.

Enligt ett andra föredraget utförande visat i figur 3, där motsvarande beteck- ningar som i figur 1 och 2 använts, förefinns ävenledes ett toppspännings- aggregat 86, vilket innefattar en transformator 39 och en första likriktar- brygga 40 ansluten till transformatorns 39 sekundärlindning. En chopper SÅ eller motsvarande finns ansluten parallellt över en andra likriktarbrygga ål, vilken chopper Sh är anordnad att mata transformatorns primärlindning med en hög frekvens ex.vis 20 kHZ_Medelst choppern Sh är således en s.k. primärswitchad styrning avsedd att utgöras. Parallellt över den andra likriktarbrygflšn Ål finnse en kondensator #2 ansluten. 453 043 Den andra líkriktarbryggan matas via terminalerna üÄ,Å5 ex.vis med 380 V växelström. Choppern styrs direkt medelst styrledaren 28;29 från styrkretsen l9;20. Utspänningen från den första iikriktarbryggan ÄO kan vara ex.vis. 200-800 Volt.

Genom att via ett likspänningsmellanied enl. denna utföringsform generera en hög frekvens kan en mindre transformatorkärna 39 utnyttjas för att generera högspänning, jämfört med utföringsformen visad i figur 2.

Enligt en tredje föredragen utföringsform, visad i figur h, är kraftaggregatet 3 anordnat att avge en spänning som är högre än den för magnetronerna 1,2 högsta erforderliga spänningen, varvid toppaggregaten är anordnade att reducera spänningen över magnetronerna.

Mellan kraftaggregatet och vart och ett av nämnda mätorgan 10 förefinns en transistorswitch hå, eller motsvarande, ansluten, där var och en av transistor- switcharna är anordnade att kunna utstyras så att anodströmmen begränsas genom resp. magnetron, jämfört med den anodström som skulle uppkomma om toppaggregatet utstyrdes till att icke reducera kraftaggregatets spänning. Transistorswitchen åh styrs med en styrström genom en sekundäriindning ÅS av en transformator #6, vars primärlindning #7 matas med ström via styrledaren 28;29 från styrkretsen l9;20. Transformatorn #6 har till uppgift att skilja transistorswitchen hå på högspänningssidan från reglerkretsen 9 vilken opererar på låg spänning.

En drossel 48 och en över denna parallellt ansluten diod #9 förefinns för att begränsa.anbdströmmens ökning med tiden.

Gemensamt för de i samband med figurerna i-Å beskrivna utföringsformerna är således att ett gemensamt kraftaggregat kan utnyttjas för två eller flera magnetroner med permanentmagneter, genom att endast ett billigt och enkelt toppaggregat ansluts till var och en av magnetronerna. Genom toppaggregaten kan var och en av magnetronerna utstyras till önskad effekt oberoende av övriga magnetroners aktuella uteffekt.

Till varje magnetron är även en glödtransformator 50;5i ansluten på vanligt sätt, vilken matas från en spänningskälla 52;53.

För det fail magnetronerna är av den typ där en magnetlindning förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält bringas enl. uppfinningen ett för varje 453 043 magnetron separat magnetiseringsggregat, som är anslutet till nämnda lindning, att utstyres av styrkretsen så att magnetfältets styrka i magnetronen vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom magne- tronen.

I figur 5 visas ett exempel på ett dylikt utförande. l figur 5 har vissa detaljer som motsvarar detaljer i figurerna 1-H givits samma beteckningar.

Således återfinnas i figur 5 ett kraftaggregat 3 och ledare 7,8. Mätorganet 10, liksom mätkretsen l7;l8, kretsen 2l;22 och styrkretsen l9;20 samt ° organet 26;l7 kan vara anordnade på samma sätt som ovan beskrivits.

Magnetronerna 60,61 är anordnade med en jordad anod 62,63. Magnetronerna 60,61 är således försedda med en magnetlindning 6ü,6S med tillhörande magnetkärna för att alstra ett magnetfält i magnetronerna. Dylíka magnetroner kan dessutom vara försedda med en permanentmagnet vilken dock inte ensam kan generera ett tillräckligt starkt magnetfält för att mikrovågor skall genereras.

För magnetisering förefinns ett för varje magnetron separat magnetiserings- aggregat 66;67 vilket är ett strömaggregat för strömförsörjning av magnet- lindningarna 6fi;65. Som inledningsvis nämndes flyttas anodspänning-anodström kurvan uppåt och nedåt med magnetfältets styrka. Vid denna utföringsform är således spänningen över magnetronen i huvudsak konstant medan uteffekten regleras genom att sänka eller höja nämnda kurva. Detta sker genom att reglera strömmen genom magnetlindningarna.

Liksom ovan beskrivits erhåller styrkretsen l9;Z0 ett börvärde och ett ärvärde.

Styrkretsen 19,20 är i denna utföringsform anordnad att avge en styrsignal via en ledare 68;69 till magnetiseringsaggregatet 66;67 för att därigenom utstyra detta så att magnetfältets styrka i magnetronen vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom magnetronen.

Hagnetiseringsaggregatet 66,67 innefattar en likríktare samt ett strömregler- ingsdon såsom en transistor eller motsvarande. Transistorn eller motsvarande utstyres medelst nämnda styrsignal.

Vilken som helst lämplig krets kan härvid utnyttjas. Magnetiserings- aggregatet 66;67 matas via en transformator 70;7l från en spänningskälla 72;73, vilken exempelvis kan vara 380 Volt växelström. al; 453 043 I den nedre delen av figur S visas ett utförande där magnetlindningen óh är skild från den ledare 7Å som är ansluten till magnetronens 60 anod 75.

Enligt ett annat utförande, vilket visas i den övre delen av figur 5 är emeller- tid magnetlindningen till en del 76 serieansluten till den ledare 77 som är ansluten till magnetronens 61 anod 63. Mellan lindningen 76 och magnetronens anod 63 förefinns en jordningspunkt 79, vilket innebär att anoden 63 befinner sig på jordpotential.

Lämpligt är dock att samma typ av magnetronlindning och reglerkrets förekommer hos alla magnetroner som försörjs av samma kraftaggregat även om två varianter visas i figur 5.

Det är uppenbart att ytterligare magnetroner med tillhörande reglerkrets kan anslutas parallellt över kraftaggregatet via de streckade ledarna 5,6 i figur S.

Det är vidare uppenbart att medelst resp. reglerkrets och resp. magnetíserings- aggregat varje magnetrons uteffekt kan styras individuellt och oberoende av övriga magnetroners aktuella uteffekt.

Föreliggande uppfinning löser således det inledningsvis nämnda problemet genom att ett gemensamt kraftaggregat används för två eller fiera magnetroner sam- tidigt som anodströmmen för varje magnetron mäts på högspänningssidan och används för att reglera varje magnetron separat. Kostnaden för de individuella reglerkretsarna utgör endast en bråkdel av kostnaden för ett kraftaggregat.

Föreliggande uppfinning är synnerligen fördelaktig vad gäller värmningssystem med många magnetroner. Fördelarna består, förutom av att endast ett kraft- aggregat behövs, i att vikten och materialâtgången för installationen blir lägre samtidigt som volymen blir väsentligt mindre genom att flera kraft- aggregat inte behövs.Erforderlig ledningsdragning blir ävenxësentligtreducerad.

En annan fördel som ernàs är att i en större anläggning kraftaggregatet kan dimensioneras för att driva alla magnetroner förutom exempelvis 2 till Å stycken. Härvid styrs inte alla magnetroner ut vid normal drift. När emellertid en magnetron behöver bytas stängs denna av och en annan tidigare icke utstyrd magnetron styrs ut så att den ger mikrovågseffekt. 453 043 10 En ytterligare fördel består i att genom den individuella regleringen där anod- strömmen avkännes kan varje magnetron utstyras så att en kompensering sker för ex.vis åldersförändringar.

Ovan har ett antal utföringsexempel behandlats. Det är uppenbart att de som exempel givna kopplingarna och komponenterna av fackmannen kan utbytas och förändras för att ernå samma funktion utan att frångå den grundläggande tanken att individuellt reglera varje magnetron genom att mäta anodströmmen på hög- spänningssidan.

Föreliggande uppfinning skall således inte anses begränsad till de ovan angivna utföringsformerna utan kan varieras inom dess av bifogade patentkrav angivna Fâfll -

Claims (19)

453 043 ll Patentkrav

1. Förfarande för att styra magnetroner vad avser dessas mikrovågseffekt där flera magnetroner förefinns, k ä n n e t e c k n a t a v, att tvâ eller flera magnetroner (1,2;60,6l) ansluts parallellt med ett kraftaggregat (3) för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna, av att en för varje magne- tron separat reglerkrets (9) ansluts till resp. magnetron (l,2;60,6l) vilken reglerkrets (9) innefattar ett mätorgan (10) medelst vilket anodströmmen genom resp. magnetron mäts på magnetronens högspänningssida, av att nämnda mätorgan (10) är galvaniskt skilt från en styrkrets (19;20), vilken styrkrets är anordnad att styra ifrågavarande magnetrons anodström i beroende av en signal från nämnda mätorgan (10).

2. Förfarande enl. krav 1, för det fall magnetronerna är av den typ där endast permanentmagneter förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält, k ä n n e t e c k n a t a v, att utöver spänningen från nämnda kraftaggregat (3) pålägges en ytterligare spänning medelst ett för varje magnetrons (1,2) separat toppspänningsaggregat (85;86) anslutet mellan kraftaggregatet (3) och nämnda mätorgan (10).

3. Förfarande enl. krav 2, k ä n n e t e c k n a t a v att toppspännings- aggregatet (85) innefattar en transformator (32) med en likriktarbrygga (33) som styrs medelst s.k. fasvinkelstyrning där etttill transformatorns (32) primärlindníng anslutet tyrïstorpar (36), en triac eller motsvarande utstyres. Å.

4. Förfarande enl. krav 2, k ä n n e t e c k n a t a v, att toppspännings- aggregatet (86) innefattar en transformator (39) med en första likríktarbrygga (#0) som styrs medelst s.k. primärswitchad styrning , där transformatorns (39) prïmärlindning matas med en hög frekvens alstrad medelst en parallellt över en andra likriktarbrygga (#1) ansluten chopper (Sh) eller motsvarande, vilken chopper (SÅ) utstyres.

5. Förfarande enl. krav 1, för det fall magnetronerna är av den typ där endast permanentmagneter förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält, k ä n n e t e c k n a t a v, att nämnda kraftaggregat (3) bringas avge en spänning som är högre än den för magnetronerna (1,2) högsta erforderliga spän- ningen och av att varje magnetron styrs medelst s.k. strömswitchad styrning där 453 045 mellan kraftaggregat (3) och vart och ett av nämnda mätorgan (10) förefinns en transistorswitch (åh) eller motsvarande ansluten vilken bringas att ut- styras så att anodströmmen begränsas genom resp. magnetron (1,2).

6. Förfarande enl. krav I, för det fall magnetronerna är av den typ där en magnetlindning förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält, k ä n n e t e c k n a t a v, att ett för varje magnetron (60;61) separat magnetiseringsaggregat (66;67) är anslutet till nämnda lindning (6Ä;65), där nämnda magnetiseringsaggregat bringas att utstyras av nämnda styrkrets (19;20) så att magnetfältets styrka i resp. magnetron (60;61) vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom magnetronen.

7. Förfarande enl. krav 6, k ä n n e t e c k n a t a v, att anodströmmen flyter I en ledare (7#) som är separat från nämnda magnetlindning (óü).

8. Förfarande enl. krav 6, k ä n n e t e c k n a t a V, att anodströmmen bringas flyta genom en del (76) av magnetronens (61) magnetiseringslindning.

9. Förfarande enl. något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t a v, att nämnda mätorgan (10) utgöres av en resistans (R) över vilken spänningen mäts.

10. Anordning för att styra magnetroner vad avser dessas mikrovâgseffekt där flera magnetroner förefinns, k ä n n e t e c k n a d a v, att ett kraft- aggregat (3) för alstrande av högspänning för drift av magnetronerna (1,2;60,61) förefinns, till vilket tvâ eller flera magnetroner (l,2;60,61) är parallellt anslutna, av att en för varje magnetron (1,2;60,61) separat reglerkrets (9) förefinns ansluten till resp. magnetron, vilken reglerkrets (9) innefattar ett mätorgan (10) anordnat att mäta anodströmmen genom resp. magnetron (l,2;60,61) på magnetronens högspänningssida och av att nämnda mätorgan (10) är galvaniskt skilt från en styrkrets (19;20), vilken styrkrets (19;20) är anordnad att styra ifrågavarande magnetrons anodström i beroende av en signal från nämnda mät- organ (10). 453 043 ll.

11. Anordning enl. krav 10, för det fall magnetronerna är av den typ där endast permanentmagneter förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält, k ä n n e t e c k n a d a v, att ett för varje magnetron (1,2) särskilt topp- spänningsaggregat (85;86) förefinns, vilket är anslutet mellan kraftaggregatet (3) och nämnda mätorgan (10), vilket toppspänningsaggregat (85;86) är anordnat att pålägga en ytterligare spänning, utöver spänningen från kraftaggregatet, över magnetronen (l ,2). i2.

12. Anordning enl. krav ll, k ä n n e t e c k n a d a v, att topp- spänningsaggregatet (85) innefattar en transformator (32) med en likriktarbrygga (33), vilken transformators (32) primärlindning är ansluten till etttyristorpar (36),eniiiaceller motsvarande medelst vilken fasvinkelstyrning är avsedd att utföras.

13. Anordning enl. krav 11, k ä n n e t e c k n a d a v, att topp- spänningsaggregatet (86) innefattar en transformator (39) med en första lik- riktarbrygga (A0) och av att en chopper (SÅ) eller motsvarande finns ansluten parallellt över en andra likriktarbrygga (ål), vilken chopper är anordnad att mata transformatorns (39) primärlindning med en hög frekvens och medelst vilken chopper (SA) s.k. primärswitchad styrning är avsedd att utföras. lb.

14. Anordning enl. krav 10, för det fall magnetronerna är av den typ där endast permanentmagneter förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält, k ä n n e t e c k n a d a v, att kraftaggregatet (3) är anordnat att avge en spänning som är högre än den för magnetronerna (1;2) högsta erforderliga spänningen, av att mellan kraftaggregatet (3) och vart och ett av nämnda mät- organ (10) förefinns en transistorswitch (Ah) eller motsvarande ansluten, där var och en av transistorswitcharna (åh) är anordnade att kunna utstyras så att anodströmmen begränsas genom resp. magnetron (l;2).

15. Anordning enl. krav 10, för det fall magnetronerna är av den typ där en magnetlindning förefinns för alstrande av magnetronernas magnetfält (60;6l) k ä n n e t e c k n a d a v, att ett för varje magnetron (60;6l) separat magnetiseringsaggregat (66;67) är anslutet till nämnda lindning (6Ä;65), av att nämnda styrkrets (l9;20) är anordnad att kunna utstyra magnetiserings- aggregatet (66;67) så att magnetfältets styrka i magnetronen (60;6l) vid aktuell spänning över magnetronen ger en förutbestämd anodström genom magne- tronen (60;6l). 453 043 ik.

16. Anordning enl. krav 15, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda magnetlindning (GA) är skild från den ledare (7A) som är ansluten till magnetronens (60) anod.

17. Anordning enl. krav 15, k ä n n e t e c k n a d a v, att magnet- lindningen till en del (76) är serieansluten till den ledare (77) som är ansluten till magnetronens (61) anod (63).

18. Anordning enl. något av kraven 10-17, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda mätorgan (10) utgöres av en resistans (R) över vilken spänningen är avsedd att mätas.

19. Anordning enl. något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d a v, att en krets (21;22) förefinns mellan resp. mätorgan (10) och resp. styrkrets (19;20) vilken krets innefattar en spänning-frekvensomvandlare (80) och en frekvensspänning-omvandlare (82) där omvandlarna (80;82) är galvaniskt skilda från varandra.