SE457488B - Anordning foer att lagra och oeverfoera elektrisk energi - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 35 457 488 pulserna kan bildas.

Föreliggande uppfinning innebär en anordning för att ta emot, lagra och omvandla elektrisk energi vilken lämpar sig för pulsbildande system och liknande samt är pålitlig, billig att tillverka och enk- lare och effektivare än tidigare kända anordningar och system.

Föreliggande uppfinning innebär en anordning för att lagra och om- vandla elektrisk energi och ge utgångspulser varvid den elektriska energi som utnyttjas för att bilda pulsen från början lagras i ett elektrostatiskt fält och varvid denna lagrade energi används för att bilda ett magnetfält som snabbt ändrar sin styrka och därvid indu- cerar en utgångspuls i en induktivt kopplad anordning.

Föreliggande uppfinning innebär en krets med strömplattor med induk- tans vilken kan lagra och omvandla elektrisk energi och varvid le- dande strömplattor med induktans kopplas till varandra induktivt och kapacitivt så att elektrisk energi kan lagras mellan dessa kopplade strömplattor och urladdas och därvid bilda ett önskat magnetfält i förändring.

Föreliggande uppfinning innebär en krets med strömplattor med in- duktans vilken har induktivt och kapacitivt kopplade ledande ström- plattor med induktans vars elektriska parametrar inklusive resistans, kapacitans och induktans och dessa storheters inbördes förhållanden kan kontrolleras i huvudsak oberoende av varandra.

Föreliggande uppfinning innebär ett system för att bilda elektriska pulser som utnyttjar en krets med strömplattor med induktans vari elektrisk energi tas emot och lagras mellan ledande sammankopplade strömplattor och, när en utgångspuls eftersträvas, urladdas så att elektronflödet i de båda strömplattorna ger varandra förstärkande magnetiska fält som inducerar en önskad utgångspuls i en induktivt kopplad induktans. 10 15 20 25 30 35 457 488 Föreliggande uppfinning innebär ett system för att ge tändgnistan till en förbränningsmotor vilket utnyttjar en krets med strömplattor med induktans som kan ta emot och lagra elektrisk energi mellan le- dande kopplade strömplattor och, när en utgångständpuls önskas, ur- laddas så att elektronströmmen i de båda strömplattorna bildar varandra förstärkande magnetiska fält som inducerar en önskad ut- gångständpuls i en induktivt kopplad induktans.

Föreliggande uppfinning innebär en anordning för att lagra och om- vandla elektrisk energi i form av en krets med strömplattor med in- duktans som är ledande och har kopplats induktivt och kapacitivt, vilka kan ta emot och lagra elektrisk laddning i form av ett elek- trostatiskt fält mellan de så sammankopplade strömplattorna med induktans. När den sålunda lagrade energin urladdas, skapar urladd- ningsflödet av elektroner i vardera plattan ett övergående magnetiskt fält som kan överföras med induktion till en utgångsspole med induk- tans och därvid ge den önskade elektriska utgångspulsen.

Mera detaljerat består kretsen med strömplattor med induktans minst en första och en andra ledande strömplatta med induktans vilka åt- skiljs och isoleras från varandra av ett dielektriskt medium så att denna krets med strömplattor med induktans kan ta emot och kvarhålla en elektrisk laddning som resultat av ett elektronflöde som bildas i plattorna där dessa förbinds med en strömkälla. De ledande ström- plattorna kan vara anordnade, till exempel i form av en rulle så att kretsen får resistans, kapacitans och induktans. Kretsen kan laddas genom att ett elektronflöde framkallas i de ledande plattorna genom att dessa förbinds med en strömkälla och på samma vis urladdas, till exempel genom att de båda ledande plattorna kortslutes med varandra, så att det därvid uppstående elektronflödet i de båda plattorna bildar ett magnetfält som är övergående och som inducerar en elek- trisk puls i ett induktivt organ.

I ett föredraget utförande utgörs kretsen med strömplattor med in- duktans av avlånga ledande remsor och dielektriska remsor lagda på varandra och sammanrullade till en rulle och med minst en anslut- 10 15 20 25 30 35 457 488 ningsledning förbunden med varje ledande remsa. Inuti den sålunda av ledande och dielektriska remsor bildade rullen förlägges en utgångss- pole med induktans och en kärna så att energi kan överföras genom induktans. Elektrisk energi från en lämplig strömkälla, såsom ett batteri eller en induktionsgenerator i samband med ett tändsystem, tillförs till de båda ledande remsorna för att upplagra en elektrisk laddning i form av ett elektrostatiskt fält mellan dem, varvid ladd- ningen kvarhålls tills utgångspulsen önskas. När en utgångspuls efterfrågas, triggas en strömbrytare så att de båda ledande remsorna kortsluts och en avklingande urladdningsström flyter som ger upphov till ett magnetfält som ändrar sig snabbt vilket i sin tur inducerar en elektrisk puls av önskad storlek i utgångsinduktansen.

Enligt en aspekt på uppfinningen kan den ena eller båda av anslut- ningsledningarna till de ledande remsorna placeras emellan ändarna på respektive remsa för att ändra kretsens förmåga att bilda ett magnet- fält utan att påverka dess kapacitiva egenskaper varvid förhållandet mellan induktans och kapacitans ändras.

Fig. 1 är ett schema av kretsen med strömplattor med induktans enligt föreliggande uppfinning; Fig. 2 är en delvy av de ledande och dielektriska remsorna ut- vikta vilka bildar en sådan strömplattekrets med induktans som schematiskt illustreras i Fig. 1; Fig. 3 är en perspektivisk vy av som visar remsorna i Fig. 2 sammanfogade till en spiralrullad rulle som exempel; Fig. _4 är en perspektivisk sprängskiss av en anordning för att ge upphov till impulser med hjälp av en krets med ström- plattor med induktans enligt föreliggande uppfinning; Fig. 5 är ett snitt genom en anordning enligt Fig. 4 ihopmon- terad; 10 20 25 30 35 457 488 Fig. 6 visar ett tändsystem av magnettyp för en motor med tänd- stift vilket utnyttjar den pulsbildande anordningen med strömplattor med induktans enligt figurerna 2-5; Fig. 7 är ett kretsschema av de elektriska komponenter som an- vänds i samband med tändsystemet i Fig. 6; och Fig. 8 är en ídealiserad grafisk bild av signalen från induk- tionsspolen i tändsystemet i Fig. 6.

Fig- 1 är ett Schema S0m visar vissa av de elektriska egenskaperna-hos en krets med strömplattor med induktans enligt föreliggande upp- finning. Där visas att en krets med strömplattor med induktans inne- fattar minst två ledande strömplattor med induktans CSI 1 och CSI 2, som är så placerade i förhållande till varann vilket nedan beskrivs mera i detalj att de får kapacitans och induktans. Det illustreras visserligen inte i Fig. 1 men är underförstått att strömplattorna med induktans vardera har fördelad resistans- StrÖmPlatt0rna har fixerade anslutningar T1-4 så att en krets med fyra anslutningar bildas, även om, som illustreras med den streckade linjen och di- skuteras nedan, anslutningar placerade på godtyckliga ställen kan användas. Kretsen med strömplattor med induktans enligt Fig. 1 är användbar som en anordning för att lagra och omvandla elektrisk energi, vilken har resistans, kapacitans och induktans och dessa storheter kan i stort sett varieras oberoende av varandra vilket möjliggör avsevärd flexibilitet vid konstruktionen och gör anord- ningen särskilt lämplig vid skapandet av elektriska pulser.

Figurerna 2 och 3 illustrerar ett sätt att framställa kretsar med strömplattor med induktans, som nedan kommer att kallas "CSI-kretsar", som har de egenskaper som räknas upp ovan. Som visas i Fig. 2 bildas en CSI-krets lämpligen av en första och en andra ledande folieremsa S1 och S2 emellan vilka remsorna DS1 och DS2 av ett isolerande di- elektriskt material lägges. De ledande och de dielektriska remsorna läggs om varandra och rullas, som visas i Fig. 3, så att en rulle bildas med en inre öppning av önskad diameter, företrädesvis mellan 10 15 20 25 30 35 457 488 2 och 3 cm. De ledande remsorna S1 och S2 har en bredd a som före- trädesvis är mindre än bredden b hos de där emellan belägna dielek- triska remsorna DS1 och DS2, och de ledande och de dielektriska remsorna är så placerade i förhållande till varandra att de ledande remsorna S1 och S2 inte kommer i elektrisk kontakt med varandra längs sina kanter. På sama sätt är den totala längden på de icke ledande dielektriska remsorna DS1 och DS2 större än längden hos de mellan- liggande ledande remsorna S1 och S2 så att remsorna på det viset kommer att hållas isär och isoleras från varandra.

Anslutningsledningarna T1-4 förbinds till exempel genom punktsvets- ning eller helsvetsning med sina respektive ledande remsor S1 och S2 innan de sammanlagda remsorna rullas till rullen enligt Fig. 3.

Enligt den beskrivning som ges mera i detalj nedan kan en eller flera av anslutningsledningarna T1-4 placeras längs respektive ledande remsa S1 och S2 på ett godtyckligt avstånd i syfte att förändra kvoten mellan kapacitans och induktans för CSI-kretsen.

Vid användning i ett tändsystem som nedan beskrivs, kan de ledande remsorna S1 och S2 göras av en ledande metall, typ aluminium eller aluminiumlegering med önskad resistivitet, och ges en tjocklek mellan 4 och 12 um, en bredd mellan 12 och 32 mm och en längd mellan 5 och 7 m. De isolerande dielektriska remsorna kan göras av ett icke le- dande material som Mylarø, med en filmtjocklek mellan X och 12um,. en önskad dielektrisk konstant, och bredd och längd företrädesvis större än bredd och längd hos de utvalda ledande remsorna enligt vad som diskuterades ovan. Fackmannan inser att andra material och tillverkningsmetoder naturligtvis kan komma till användning, in- klusive möjligheten att belägga ett ledande metallskikt på en di- elektrisk remsa, till exempel genom vakuumdeposition eller sprut- ning av aluminium, så att en kombinerad ledande/dielektrisk remsa bildas som kan användas tillsammans med en eller flera andra remsor av samma slag så att CSI-kretsen kan bildas.

CSI-kretsens resistans, kapacitans och induktans bestäms delvis av de material och de dimensioner som kommer till användning vid dess 10 20 25 30 35 457 438 uppbyggnad. Resistansen är en funktion av det ledande materialets resistivitet, av de ledande remsornas S1 och S2 genomsnittsarea och längd och i viss utsträckning av användningstemperaturen. Kapaci- tansen bestäms av de ledande remsornas S1 och S2 varandra motstående areor, avståndet mellan de ledande remsorna, som avgörs av de di- elektriska remsornas DS1 och DS2 tjocklek, och av de dielektriska remsornas dielektriska konstant. Induktansen beror som bekant för lindade strömplattor med induktans i allmänhet på strömplattornas tvärsnittsarea, deras totala längd och antalet varv. Man inser vid beaktande av hur föreliggande CSI-krets är uppbyggd att det före- ligger avsevärd inbördes induktiv koppling mellan de ledande remsorna S1 och S2.

Genom att variera materialegenskaperna och dimensionerna enligt vad som diskuteras ovan kan kretsens resistans, kapacitans och induktans varieras i huvudsak oberoende av varandra. Induktansen kan varieras genom att uttagen placeras på olika ställen och genom att strömrikt- ningen styrs vid laddning och urladdning så att de fält som bildas antingen helt eller delvis förstärker eller försvagar varandra. Man kan också inse att merittalet Q, både ifråga om induktans (XL/RL) och kapacitans (XC/Rc),kan styras.

När elektrisk energi tillförs de två ledande remsorna med likström, uppstår ett varierande elektronflöde under en viss tid tills de båda ledande remsorna S1 och S2 är lika laddade med motsatt tecken och den elektriska energin kvarhålls i form av ett elektrostatiskt fält mellan de ledande plattorna. Under den tid som elektroner strömmar, bildas ett magnetfält, och de båda magnetfälten från vardera remsan kommer, beroende på hur anslutningsledningarna utnyttjas och hur elektronflödena riktas, att helt eller delvis antingen förstärka eller försvaga varandra. Kapacitansen i CSI-kretsen gör att den tillförda laddningen komer att kvarhållas under den tid som bestäms delvis av det dielektriska mediets resistans och eventuella läckte- sistanser. Under urladdning av det elektriska fältet som lagras enligt ovan kan-elektronflödet kontrolleras så att ett magnetfält uppstår. Om man sålunda kortsluter de två helt uppladdade remsor- 10 15 20 25 30 35 457 488 na S1 och S2 medelst anslutningar som gör att de båda magnetfälten förstärker varandra kommer ett magnetfält att bildas som mycket snabbt ändrar sin styrka, och om man kortsluter två fullt uppladdade ledande remsor S1 och S2 med hjälp av anslutningar så att de båda magnetfälten försvagar varandra kommer bildandet av ett magnetfält att motverkas. Genom att välja lämpliga mittuttag vid kortslutning kan man åstadkomma övergående magnetiska fält med godtyckliga egen- skaper. Man kan koppla det övergående magnetiska fält som bildas vid urladdning av uppladdade ledande remsor till en índuktivt kopplad spole så att elektriska utgångspulser bildas.

Ett pulsbildande system med CSI-kretsen enligt ovan visas i en sprängskiss i Fig. 4 och i tvärsnitt i Fig. 5 och betecknas där 10.

Den pulsbildande kretsen 10 innefattar en CSI-krets 12 som uppbyggts enligt ovan i Fig. 1-3, och en induktivt kopplad spole 14 och en kärna 16.

Den induktivt kopplade spolen 14 som skall ge utgångspulsen och som visas i Fig. 4 och 5 är lämpligen lindad med pi-konfiguration med ett antal seriekopplade bobbinlindade delspolar L1_n, där n är lika med 4 i det föredragna utförandet. Pi-konfiguration föredras därför att spänningsfallet över vardera av de bobbinlindade delspolarna L1-L4 kommer att vara lika med den totala utgångsspänningen på spolen 14 dividerad med antalet bobbinlindade delspolar. Följdaktligen blir- spänningsfallet mellan enskilda varv eller lager i varje bobbinlindad delspole Ln förhållandevis mindre än till exempel om en enda spole hade kommit till användning. Dessutom blir det möjligt med pi-konfi- guration att ha olika antal varv i vardera delspolen Ln i syfte att optimera elektriska egenskaper och ekonomi. Som framgår av Fig. 5 är delspolarna L1 och L4 utförda med färre antal varv än delspolarna i dessémellan; det lägre antalet varv komer alltså att ligga där färre kraftlinjer finns och det större antalet varv kommer att finnas där ett större antal kraftlinjer koncentreras.

I samband med ett tändsystem utförs utgångsspolen 14 av fyra bobbin- lindade delspolar som vardera lindas med tråd nr 38 med tusen varv 10 15 20 25 30 35 457 488 på de båda mellersta delspolarna och 700 varv på ytterspolarna så att det totala antalet varv är 3 400. Kärnan 16 görs av ett magnetiskt material med lämplig och företrädesvis hög permeabilitet, såsom ferrit, och placeras inne i utgångsspolen 14 för att förstärka flödeslinjerna. Av Fig. 5 framgår att utgångsspolen 14 har större total längd än CSI-kretsen 12 så att spolen sträcker sig utanför sidorna på CSI-kretsen 12 med avståndet d. Den visade utliggningen d gör att trådvarv kommer att befinna sig i flödet på ett fördelaktigt sätt så att den elektriska effektiviteten stiger.

Det pulsbildande systemet 10 kan beskrivas funktionellt med utgångs- punkt i Fig. 4. De två ledande remsorna S1 och S2 förbinds genom sina respektive anslutningar T1 och T2 till en likströmskälla, till exem- pel batteriet 18 via strömbrytaren 20. När strömkällan aktiveras komer fria ledningselektroner att strömma så att den ena av remsorna kommer att få ett överskott av elektroner (negativt laddad) och den andra ett underskott av elektroner (positivt laddad) så att ett elektrostatiskt fält uppstår och kvarblir mellan de båda ledande remsorna så att deras laddning upprätthålls. Hastígheten varmed ladd- ningen överförs kommer att bero på de olika reaktanser och konduk- tanser som remsorna S1 och S2 uppvisar liksom även av strömkällans 18 inre impedans Rí. Den laddning som tillförts det pulsbildande systemet 10 kan avlägsnas genom att en urladdning åstadkommas genom kortslutningsbrytaren 22. När kortslutning sker kommer en stor övergående ström att uppstå varvid den urladdade elektronströmmen kommer att ge upphov till ett företrädesvis förstårkande magnetfält.

Flödeslinjerna koncentreras av kärnan 16 och skär också varven i utgångsspolen 14. Beroende på det övergående strömförloppet kommer det magnetiska fältet att ändra sig snabbt så att en spänningspuls induceras i och över utgången på utgångsspolen 14. Denna spännings- puls kan tas tillvara genom en anordning som utnyttjar pulser som till exempel gnistgapet G.

Ett praktiskt utförande av ovan beskrivna CSI-krets 10 i samband med ett elektroniskt pulsbildande tändsystem för en förbränningsmotor visas i Pig. 6 och betecknas där 100. Tändsystemet 100 innefattar 10 15 20 25 30 35 457 488 10 en spole 102 som utgör laddningsgenerator och triggningsspole med en mångvarvig lindning 104 på ett ben 106 av en laminerad, i princip U- formad, magnetisk kärna 108; kärnans 108 andra ben 106' syftar till att fullborda en.nedan beskriven magnetisk krets. Ett pulsbildande system 110 har placerats ovanför laddnings/triggningsspolen 104 enligt figuren. Pulsbildande systemet 110 innefattar en CSI-krets 112 och en utgångsspole 114, med en kärna 116 enligt vad som beskrivs ovan i relation till figurerna 1-5. Laddnings- och triggningsspolarna 102 och CSI-kretsen 112 är sammankopplade med olika elektriska kom- ponenter, företrädesvis placerade på ett tryckt kretskort (ej utritat), varvid dessa komponenter företrädesvis inkapslas i ett inkapslingsma- terial, i figuren allmänt betecknat 118.

Tändsystemet 100 monteras i ett typiskt fall vid ytterkanten på svänghjulet hos en förbränningsmotor (ej utritat) vid vilken finns en eller flera permanenta magneter som föres förbi ändarna på kärnan 108 för varje motorvarv och därvid skapar elektrisk energi till tänd- systemet genom laddnings- och triggningsspolen 102 enligt nedan- stående förklaring. Delarna enligt Fig. 6 och de elektriska anord- ningar som samverkar med dessa âr samanbundna enligt kretsschemat i Fig. 7. CSI-kretsen 112 återges i Fig. 7 av konventionella induk- torsymboler placerade bredvid varandra utan att vara förbundna elek- triskt. Utgångsspolen 114 visas som fyra seriekopplade delspolar L -L 1 och den magnetiska kärnan 116 återges som placerad mellan CSI- krítsen 112 och utgângsspolen 11Å. Anslutningarna T1 och T2 visas som släputtag på vardera om de ledande remsorna för att indikera att dessa uttag kan placeras emellan ändarna på sina respektive ledande remsor för att ändra förhållandet mellan kapacitans och induktans.

Uttagen är så placerade att elektronflödet i åtminstone en del av den ledande remsan vid urladdning flyter i sama riktning så att de magnetiska fälten förstärker varandra enligt diskussionen ovan.

Laddnings- och triggningsspolen 102 visas som en lindning med mitt- uttag bredvid en schematiskt återgiven permanentmagnet M som enligt känd teknik sveper förbi laddnings- och tríggningsspolen vid varje 10 15 20 25 30 35 457 488 11 motorvarv och därvid inducerar ett elektriskt flöde i spolen. En del GEN av spolen åstadkomer laddning och en mindre del TRIG av spolen åstadkommer triggningssignal. Den ena änden av laddningsdelen GEN av spolen är förbunden med anslutningen T1 via en PN-diod D1 medan den andra änden av spoldelen GEN är förbunden med anslutningen T2 på CSI-kretsen 112. En styrd kisellikriktare SCR1 med uttagen MT1, MT2 och G, och en PN-diod D2 är kopplade över uttagen T1 och T2 medan en resistor R1 är förbunden över laddningsdelen GEN av spolen 102.

Triggningskretsen inkluderar en PN-diod D3 och en resistor R2 som är kopplade i serie med ingången Mï2 på SCR1 och en resistor R3 kopplad mellan styret G och förbindelsepunkten mellan dioden D3 och resistorn R2.

Som visas i Fig. 8 är magneten M (eller magneterna) som passerar laddnings- och triggningsspolen 102 varje gång motorns svänghjul (ej utritat) gör ett varv utformad för att ge upphov till en strömsom karakteriseras av att en positiv puls först uppstår varefter följer en negativ puls och pulståget avslutas av en positiv puls enligt en beskrivning som återfinns mera i detalj i patentskriften US 4 169 446 till vilken föreliggande ansökan ansluter. När permanentmagneten M passerar spolen 102 ger den första positiva pulsen upphov till en positiv spänning över resistorn R1 som ger önskad last och dioden D1 likriktar utsignalen så att CSI-kretsen 112 tar emot laddning; denna laddning är tillräckligt stor för att ge den önskade utgångspulsen.

Förloppet vid laddning påverkas av impedansen hos de komponenter som är i samma krets som CSI-kretsen 112 med följd att eventuella mag- netfält som uppstår under uppladdning kommer att vara på ett önskvärt sätt mindre än det magnetfält som behövs för att inducera en puls i utgångsspolen 114. Den därpå följande negativa pulsen ändrar ström- riktningen i spolen 102 medan dioden D1 förhindrar urladdning av den nu uppladdade CSI-kretsen 112. Dioden D3 likriktar triggningsutsig- nalen från triggningsdelen TRIG av spolen när magneten M passerar så att en triggningsström når styret G på den styrda kisellikriktaren SCR1 vars triggningspunkt avgörs av spänningsdelaren R2 och R3. När styrströmmen på SCR1 når triggnivån, blir SCR ledande och kortsluter de ledande remsorna så att en avklingande urladdningsström bildas som 10 15 20 25 30 457 488 12 åstadkommer ett snabbt föränderligt magnetiskt fält, vars flödes- linjer koncentreras av kärnan 116 och skär igenom lindningsvarven i utgångsspolen 114 och därvid åstadkommer den önskade spänningspulsen vid gnistgapet G. Eftersom kretsen har LCR-karaktär, kan oscillering eller egensvängning uppstå, vilket dämpas av dioden D2. På den sista eftersläpande positiva spänningspulsen laddas åter CSI-kretsen 112 enligt ovanstående beskrivning och behåller sin laddning tills sväng- hjulet med sin magnet M åter passerar generator/triggningsspolen 102 vid nästa varv. Då kommer en första positiv puls att tillföra ytter- ligare energi till uppladdning av CSI-kretsen 112, till exempel om CSI-kretsen inte uppladdades till fullo av den eftersläpande positiva pulsen från föregående pulståg. På detta sätt fungerar kretsen perio- diskt för att ge pulser till gnistgapet.

Tändsystemet i Fig. 6 och 7 passar utmärkt för motorer med en cy- linder. Man inser att pulsbildande tändsystem som utnyttjar batteri- ström kan utnyttjas i motorer med flera cylindrar, som till exempel motorfordon. Ett tändsystem för pulsbildning kan fästas vid eller förbindas med varje tändstift och laddningsförlopp och urladdnings- förlopp kan triggas av en central kontrollenhet som till exempel en central kontrollenhet för elektronisk bränsleinsprutning.

Förutom i ovan nämnda tändsystem kan pulsbildande kretsar med ström- plattor med induktans utnyttjas vid generering av radarpulser och inom pyrotekniken, till exempel.

Som fackmannen inser, innebär föreliggande uppfinning en strömplatt- krets med induktans och ett pulsgenererande system som kan ta emot elektrisk laddning, behålla denna laddning kapacitivt och också skapa ett magnetisk: fält vid snabb urladdning av den så kvarhållna ener- gin.

Claims (5)

10 15 20 25 30 35 457 488 13 PATENTKRAV

1. Anordning för att lagra och överföra elektrisk energi innefattande en induktorkrets med strömledande folieelement innefattande åtminstone första och andra folieelement skilda av och isolerade från varandra av ett dielektrikum så att kapacitiv och induktiv koppling erhålls mellan folieelementen, varvid nämnda krets är anordnad att ta emot elektrisk laddning som en följd av ett elektronflöde, som uppstår i nämnda folieelement, för att lagra den sålunda mottagna elektriska laddningen och för att urladda nämnda elektriska laddning genom ett elektronflöde i folieelementen, varvid nämnda elektronflöde åtminstone under urladd- ning är tillräckligt stort för att bilda ett magnetfält, k ä n n e ~ t e c k n a d av att kretselement är förbundna med nämnda första och andra ledande folieelement och anordnade att a) förmedla en likriktad elektrisk laddningsström till nämnda induktorkrets med strömledande folieelement genom att orsaka ett elektronflöde i de ledande folierna, b) lagra den elektriska laddningen under en förutbestämd tids- period, och c) urladda den elektriska laddningen genom att i huvudsak kort- sluta de laddade första och andra ledande folierna, så att ett elektronflöde uppstår, vilket är tillräckligt för att generera ett magnetiskt fält, som inducerar en utgående elektrisk puls i ett utgångsorgan för elektrisk energi, att ett induktororgan på induktivt sätt är kopplat till nämnda induktorkrets med strömledande folieelement sålunda att det skärs av de magnetiska flödeslinjerna vid genereringen av det efter- följande magnetiska fältet så att ett elektronflöde uppstår i nämnda induktororgan, varvid nämnda induktororgan innefattar åtminstone en tråd av lämplig längd vilken bildar en utgângsspole 457 10 15 20 25 30 35 488 14 (14) lindad till att definiera en inre öppning med önskad dia- meter, och att nämnda utgångsspole innefattar N stycken skilda serieförbunda del- spolar (LI-LN) och ett par anslutningar anslutna till de motsatta ändarna på nämnda utgångsspole, varvid den första och den Nze delspolen har färre lindningsvarv än delspolarna däremellan, så att det lägre antalet lindningsvarv finns där man har färre kraft- linjer i det åtföljande magnetfältet och det större antalet lind- ningsvarv där fler kraftlinjer är koncentrerade för att åstadkomma nämnda elektronflöde via nämnda anslutningar till utgångsspolen.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda strömledande folieelement innefattar åtminstone en första (S1) och en andra (S2) långsträckt, ledande remsa lindad till en spole (12) till- sammans med åtminstone en första (DS1) och en andra (DS2) dielektrisk remsa som åtskiljer och isolerar de nämnda ledande remsorna från varandra.

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av åtminstone en första anslutningsledning (T1) till nämnda första remsa och en andra anslutningsledning (T2) till den andra remsan, varvid nämnda anslut- ningsledningar är avsedda att förbindas med elektrisk kraftkälla (18) som åstadkommer elektronflöde i.nämnda remsor.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att åtminstone en av nämnda första och andra änslutningsledningar är förbundna med sin respektive remsa i en punkt mellan remsans ändar.

5. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av en kärna med önskad permeabilitet placerad inuti utgângsspolens inre öppning.