SE455989B - Lingual ortodontihallare - Google Patents

Description

20 25 30 35 _A_-_55 989 2 bakom utdragningsställen för att dra tillbaka tänderna framför utdragningsställena med intra- och intermaxilla elastiska organ. Lättrådsanordningarna är nu många och varierar från vr), den ursprungliga konstruktionen, ehuru alla utnyttjar förfi- nade idéer i teorier för tandrörelse och förankringsreglering.

Standardlättråd§terapi_utnyttjar icke extrapral dragning och innebär ofta utdragning av tänder och använder i typfallet mer hjälpanordningar än den konventionella kanttypsterapin.

Den mest utnyttjande ortodontiterapitekniken i USA och den teknik, vilken föreliggande uppfinning är inriktad på, är kanttypstekniken, vilken bringats till industrin av Dr Edvard H Angle. Det inses dock att föreliggande uppfin- ning även är tillämpbar på andra ortodontitekniker, såsom t,ex. multifas- och dubbeltrådstekniker. I begynnelsesteget av kanttypsterapin användes bågtrådar av cirkulär tvär- snittsform. Den större flexibiliteten hos den runda tråden, som användes vid initial kanttypsterapi, medger större rörelseomrâde för felplacerade tänder med mindre kraft på tänderna. För sekundär- och avslutningsterapi innefattar kanttypstekniken i typfallet en multibandprecisionsanordning, bestående av en labialbågtråd av rektangulär tvärsnittsform, som ordinärt är av större dimenstion vid sina sidor än vid kanterna. Bågtrâden inpassas och ligeras med metalligatur- tråd eller elastiska ligaturorgan eller annan lämplig form av mekanisk kvarhållning vid precisionsanpassning i hori- sontella bågtrådslitsar, som bildas i hållarna på alla de permanenta tänderna, inkluderande de första molarerna och ofta de andra molarerna. Bägtrâdarna avslutas i buckalrör, som vartdera har en rektangulär passage, genom vilken änd- delarna av den rektangulära bågtråden sträcker sig. Båg- tråden, som kan bestå av rostfritt stål eller ädelmetall- legering, förläggas i typfallet med sin smala dimension eller~kantliggande not labial- och buckalytorna av tänderna.

Detta kännetecken ger tekniken dess namn "kanttyp". Kanttyps~ tekniken gör reglering möjlig i alla riktningar, och varje individuell tand kan föras samtidigt i tre riktningar. Exempel- 1 vis kan en framtand föras lingualt, distalt och roteras runt 10 15 20 25 30 k - s 455 989 3 sin längsaxel med en justering av bågtràden. Den rektangu- lära tvärsnittsformen för kanttypens bågtråd medger att den vrides i en önskad utsträckning och, då den är av fjäder- liknande natur, kommer vridningskrafterna att påföras genom bågtråden till tänderna, varigenom åstadkommes en vrid- momentrörelse av tänderna, då bågtråden vrides upp och åter- går till sin normala form. Hållarna är precisionsbearbetade för att bilda bågtrådslitsar av rektangulär form, så att ortodontisten kan utvälja precisionsbearbetade bàgtràdar för att passa exakt såsom önskas. Tippning, vridning och rotation genomföras genom passningen mellan bågtråden och hållaren. Extraoral förankring kan eller behövs icke an- vändas, allt efter önskan. Reciprok förankring kan åstad- kommas genom utdragning av tänder och selektivt utnyttjande av tänder bakom utdragningsställena för att dra tillbaka främ- re tänder till utdragningsställena med intra- och intermaxilla elastiska organ och/eller bågtrådar med sluten slinga.

Föreliggande uppfinning är generellt inriktad på kanttyps- tekniken och avser ett ortodontiskt anordningssystem, som har specifika fördelar, vilka erbjudes genom kanttypsan- ordningar med både enkla och dubbla ligeringsfästvingar.

Såsom ovan nämnts genomföres konventionell kanttyps- terapi i typfallet med hjälp av en labial bågtråd, som mot- tas av precisionsbågtrådslitsar utformade på ortodontihâllare, som förläggas vid labialytorna av en patients tänder. I många fall uppkommer icke önskvärda psykologiska fenomen, eftersom det annars tilltalande utseendet av en patients tänder kan betraktas såsom icke tilltalande, speciellt av patienten, på grund av närvaron av ortodontianordningar på labial- och buckalytorna av patientens tänder. Till- verkare av ortodontihållare och -system har för att åstad- komma mer estetiskt tilltalande anordningar i en del.fall eliminerat metallband, som omsluter tänderna, och har utvecklat hållare, som är utformade för direkt fästning vid emaljytan hos tänderna. Fortfarande är det med bågtrådar, som föreligger på labial- och buckalytorna hos patientens tänder, icke möjligt att förse patienten med ett ortodonti- 10 15 20 25 30 35 1155 989 H anordningssystem, som visar tänderna i deras normala ut- seende. Genom att förlägga ortodontihållarna på labial- och buckalytorna hos patientens tänder orsakar vidare ortodonti- hâllarna ofta vävnadsirritation på läpp- och munvävnader hos patienten. Vidare kan blotta närvaron av ortodonti- hållare mellan tänderna och läpparna eller käkarna i viss utsträckning störa muskeltonus och utveckla icke önsk- värda talegenskaper. I en del fall kan en patients tänder tendera att urkalkas eller bli permanent missfärgade inom det område som täckts av eller ligger intill metallband. I många fall stör även ortodontianordningarna den effektiva munhygienen och karíes kan utvecklas på de tandytor som icke kan rengöras på riktigt sätt. Följaktligen kan, då an- ordningarna avlägsnas från patientens tänder, det annars tillta- lande utseendet av riktigt sammanförda tänder störas genom irreguljära ytor, bandlinjer med missfärgning och sprickor, som kan utvecklas i emaljen. Genom att lokalisera anord- ningarna på lingualytorna av patientens tänderkommer labialytan att förbli fri från hinder, som annars skulle störa den effektiva munhygienen. Det är därför önskvärt att ordna förlingual kanttypsortodontiterapi på grund av den effek- tiva naturen hos denna och medge att labialytorna av pati- entens tänder förblir fria förnattnöjliggöra effektiv ren- göring av desamma och ge patienten ett tilltalande ansikts- utseende under ortodontiterapiperioden. Det är även önskvärt att åstadkomma lingual kanttypsortodontiterapi utan att ut- sätta patienten för närvaron av hållare och bågtrâdar mellan tänderna och läppen och kindytorna.

I en del fall är det önskvärt att ortodontisten kan påföra tandrörelsekraften på lingualytorna av patientens tänder. Med den konventionella kanttypsterapin påförs krafter i typfallet genom hållare, som är förlagda endast på labial- och buckalytorna. Det är därför önskvärt att åstadkomma ortodontihållare, som medger kanttypsterapí genom placering av ortodontihållare på lingualytorna av patientens tänder.

Enkelhållare fallet en bas, som är utformad för att definiera en aktiv för kanttypsterapin innefattar i typ- 10 15 20 25 30 35 L _ 455 989 5 precisionsbågtrâdslits, som i sig mottar den rektangulära kanttypstråden. Enkelhållare innefattar även ett par fästvingar, som sträcker sig frán basen och är förlagda på motsatta sidor om precisíonsbågtràdslitsen. Dessa fäst- vingar är i typfallet centrerade i förhållande till hållaren och är därför avsedda att förläggas i en väsentlig cent- rerad mesio-distal relation till facialytan av den tand vid vilken hållaren är fäst. En ligaturtråd eller eU:elastiskt organ är draget runt över var och en av fästvingarna och föres över bågtråden och fäster sålunda bågtråden fast i dess precisionsslits.

Enkelhållare ger maximal effektivitet vid tippnings- och vridningsrörelser hos tänderna, men är minimalt effek- tiva vid rotationsreglering. Från början genomfördes rota- tionsreglering genom att löda eller svetsa öglor på yttermesi- alen eller distalen av det band som är fäst vid tanden.

Ortodontisten kunde ligera öglan vid bågtråden, dra denna yta närmare bågtråden och orsaka att tanden roterar kring den centralt lokaliserade hållaren. Detta är en besvärlig och ineffektiv metod för rotationskontroll.

Därefter tillfördes fixerade eller flexibla rotations- armar, som sköt fram mesialt och distalt till den centralt lo- kaliserade enkelhållaren. En roterad tand skulle sålunda be- höva rotationsvingen utskjutande mer facialt än hållaren.

Bågtråden skulle vidröra rotationsvingen och, då tråden är ligerad i hàllaren, orsaka att tanden roterades kring hållaren. Rotationsarmen är justerbar för att skjuta fram mer eller mindre facialt efter önskan. Detta medger ortodontis- ten att välja storleken av den rotation som önskas genom att justera rotationsarmen i stället för att justera bågtråden.

Olägenheten med rotationsarmen är uppenbar vid ini- tialstegen av behandlingen. Bâgtrâden kommer icke att vidröra rotationsarmen, om en tand tippas och roteras kraf- tigt, och kommer att förhindra vardera verkan att ske, om icke bàgtråden justeras för att slå emot rotations- armen, då den ligeras. Den initiala bågtrådinföringen kan sålunda vara ineffektiv och kräva mer expertis för ligering. 10 15 20 25 30 35 _1255 989 6 Dubbelhållare infördes för att undvika den ineffek- tiva rotationseffektiviteten hos enkelhållaren. I stället för en centralt belägen hållare placerades två hållare på mesial- och distalpartierna på tanden. Då varje hållare li- geras vid bâgtràden kommer sålunda facialytan att inrikta sig själv med bâgtrâden under rotation av tanden.

En av principerna för rotation inom ortodonti är över- korrigering av origínalproblemet för att kompensera för àtergángs- och àterföringstendens. Detta gäller speciellt för roterande tänder. Dubbelhållare har icke kapacitet att överrotera inom sig själva. För överrotation med dubbel- hållare måste bägtråden böjas eller något hjälpmedel till- fogas för att tvinga mesial- eller distalpartiet av hål- larna bort från bågträden. Kanttypens enkelhâllare utan rota- tionsarmar saknar även vid överrotation reglermöjlighet, vilket skall diskuteras med i detalj nedan.

En av de mer betydande fördelarna med enkelhållare är den fördelen som erbjudes genom den aktiva bågtråd- längd som föreligger mellan förbindningspunkterna till angränsande hållare. Denna aktiva bågtràdlängd är känd inom industrin som “hållarmellanbredden". Eftersom förbind- ningspunkten mellan angränsande enkelhållare upprättas väsentligen på mitten av angränsande tänder, sträcker sig båg- trådlängden och sålunda hållarmellanbredden till punkten nära centra av angränsande tänder. Det långa bågtrådspann som föreligger mellan enkelhållarna medger att krafter av lägre storlek pâförs tänderna under längre tidsperioder jämfört med omständigheter, då hàllarmellanbredden är be- gränsad och det aktiva bâgtrådspannet är kort. Det långa span- net vid bågtråden kan vridas mycket mera utan att orsaka permanent eftergivning eller deformation av metallen i bägtrâden. Då bâgtråden mellan hållarna är av begränsad längd, vilket är typiskt, då dubbelhállare användes med kanttypstekniken, kan påföringen av krafter av stor styrka på tänderna ske med endast minimal vridning eller annan de- formation av bâgtråden. Efter det att begränsad rörelse sker, kommer sålunda de krafter som orsakas av bågtråden att 10 15 20 25 30 35 L - 455 989 7 snabbt försvinna, varigenom kräves ofta förekommande jus- tering för att bibehålla optimal kraftpåföring. Det är naturligtvis uppenbart att många gånger skeende justeringar av ortodontianordningar nödvändiggör att patienten ofta gör besök för justering av ortodontianordningen och är där- för ofördelaktig för patienten i detta hänseende. Sådan ofta förekommande justering kräver även en avsevärd stolbeläggningstid i ortodontistens mottagning, varigenom antingen kostnaden för behandlingen ökar för patienten eller den kommersiella fördelen med ortodontibehandlingen å ortodontistens sida reduceras. Det är därför önskvärt att åstadkomma ett system för ortodontibehandling, där pati- entens besök minimeras och stolbeläggningstiden även mini- meras till den ömsesidiga nyttan för både patienten och ortodontisten.

Dubbelhållare för kanttypstekníken har använts under en avsevärd tidsperiod. Dubbelhållare innefattar i typfallet ett par med mellanrum anordnade utsprång, som sträcker sig från eller är formade genom hållarbasen, varvid varje utsprång är format för att bilda ett aktivt precisione- bågtrådsslitssegment. De aktiva med mellanrum fördelade båg- trådslitssegmenten samverkar för att bilda en precisions- bågtrådslits, som har verkan att utvidga hela längden av basen. Vart och ettav utsprången är försett med gingivala och ocklusala fästvingar, varvid fästvingarna avslutas vid motstående sidor av basen. Med basen centrerad i förhållande till den tand som röres kommer fästvingarna att förläggas parvis på motsatta sidor om tanden, varigenom bildas en hållare med rotationsreglering. Ortodontisten kan ut- nyttja ligaturtrådar eller elastiska organ mellan valda fästvingar och bågtråden för att utveckla de kraftrörelser som är nödvändiga för effektiv rotationsreglering. _ En av de typiska nackdelarna med användning av dubbel- hållare är den åtföljande minimering av hållarmellanbredden som existerar sàsom resultat av föreläggningen av fästvingarna på motsatta sidpartier av hàllaren. Vanligen och såsom ovan 10 15 20 25 30 35 .._= 455 989 8 förklarats lider minimeringen av hållar mellanbredden i sam- band med kanttypsterapi av olägenheten att kräva att pati- enten gör många besök och ökar stolbeläggningstiden på grund av nödvändigheten att ofta justera anordningen för att upprätthålla kraftnivåerna inom det optimala området för effektiv tandrörelse. Det är därför önskvärt att åstadkomma lingualkanttypsterapi med dubbelhållare, som har hållar- mellanbredden för enkel hållare.

En annan signifikant olägenhet vid användningen av dubbelhållare är att de utrymmen som är typfallet är tillgäng- liga mellan fästvingarna på angränsande hållare lämnar otill- räckligt rum mellan tänderna för slutning av slingor och backfästslingor. Det är därför önskvärt att åstadkomma ett lingualt ortodontianordningssystem, som erbjuder de för- delar som erbjudes av dubbelhållarna. men ändå ger till- räckligt utrymme mellan vissa fästvingar hos angränsande hållare för att underlätta effektiv användning av slutande slingor och backfästslingor i samverkan med kanttypens orto- dontiterapi.

Det är ett huvudsyfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontihållarsystem, som medger användningen av kanttypens ortodontiterapi på lingualdelarna av tänderna.

Det är även ett syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontianordningssystem, som innefattar medel medgivande påförandet av effektiva rotationsreglerkrafter på patientens tänder.

Det är också ett ytterligare syfte med uppfinningen att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontianordnings- system, som medger att labial- och buckalytorna på patientens tänder förblir fira från ortodontianordningar, varigenom med- ges att det normala relationsförhållandet för facialväv- nader och tänder förblir ostört och gerpatienten ett till- talande utseende i munnen under ortodontiterapi.

Bland de många syftena med föreliggande uppfinning skall anges anordnandet av ett nytt lingualt ortodontianord- ningssystem, vilket möjliggör mesial-ocklusal införing av en 10 15 20 25 30 35 M _455 989 n 9 kanttypens bågtràd till inpassning med de olika ortodontihâllar- na på framtänderna, kuspiderna, bikuspiderna och molarerna.

Det är också ett ytterligare syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett lingualt ortodontianordnings- system innefattande ett speciellt konstruerat lingualrör, som medger mesial-ocklusal införing av änddelarna av en bâgtråd i detsamma och ytterligare medger rotation av båg- tråden i relation till lingualröret för afi:möjliggöra ocklusal införing av bågtråden i precisionsbågtrådslitsarna i andra hållare i ortodontianordningssystemet.

Det är ett annat syfte med föreliggande uppfinning att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontianordningssystem utnyttjande dubbelfästvingar för effektiv rotations- och tippningsreglering och som även medger att bibehålla effek- tivt mellanrum mellan hällarna för att medge effektiva vrid- momentrörelser i beroende av kanttypstekniken.

Det är ävenledes ett syfte med föreliggande upp- finning att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontianordningsysten som möjliggör att ortodontisten valbart utnyttjar olika kombinationer av rotations- och överrotationsreglering, vridmoment- och tippningsreglering helt enkelt genom val av olika linguala kanttypshállare av enkel- eller dubbelform, varvid åtminstone en del av dessa har ett centraliserat vridcentrum och åtminstone en aktiv precisionsbåg- trådslits i överensstämmelse med uppfinningens principer.

Det är också ett ytterligare syfte med uppfinningen att åstadkomma ett nytt lingualt ortodontianordningssystem innefattande vridcentrumreglering och vilket system är av enkel natur, är jämförbart med andra ortodontihållare ur synpunkten med lätthet i installation och användning och icke lider av någon olägenhet jämfört med andra liknande orto- dontihållarsystem. _ I korthet innefattar lingualortodontianordnings- systemet enligt föreliggande uppfinning en bas, som är in- rättad att fästas orörligt i förhållande till en tand. Basen kan fästas vid band, som är belägna runt tanden och cemten- teras på plats, eller basen kan anordnas för direkt fästning 10 15 20 25 30 35 ...A55 989 10 vid tandstrukturen. Lingualbas- och hållarstrukturen kan ha någon av flera olika former inom ramen för uppfinningen beroende på de tänder vid vilka hållarna skall fästas.

Oberoende av konstruktionen av de särskilda hâllarna, som in- går i lingualtandtypsterapin, är bågtrådslitsarna ori- enterade för ocklusal införing av bågtråden i desamma.

Lingualändfästanordningarna är utformade för att bibehålla rörfunktionen av desammma men har även en form som medger mesio-ocklusal införing av bågtrådänddelarna i desamma för att sålunda möjliggöra ocklusal införing av båg- delen av bågtrâden i resp.bågslitsar i var och en av de andra hållarna.

För att ge effektiv rotation kan lingualhållarna vara i form av dubbelhållarstrukturen, som har bågtrådavlastning mellan vart och ett av paren fästvingar och en mellanliggande vridcentrumdel, som bildar precisionsbågtrådslitsen i hållaren. Sålunda åstadkommes dubbeltypens linguala orto- dontihållare, vilka har maximal hållarmellanbredd, som för bibehållande av maximal aktiv bågtrådlängd mellan angränsande hållare. vanligtvis erbjudes genom enkelhållare Genom att anordna en mellanliggande vridcentrumsektion med par av fästvingar vid vardera änden av densamma och genom att anordna bàgtrâdavlastning mellan vart och ett av paren fäst- vingar åstadkommes en lingual dubbelhàllare, som har effek- tiv rotationsreglering. Eftersom vidare den mellanlig- gande vridcentrumsektionen av hâllaren är bearbetad för att bilda en aktiv bågtrådslits, innefattar även dubbel- lingualhållarna den effektiva tippnings- och vridmoment- aktivitet som vanligtvis uppnås genom enkelhållare.

Lingualhållare av enkelfästvingtypen kan även vara anordnade enligt önskan för särskilda tänder hos patienten.

Enkelfästvinglingualhållaren kommeratt ha en bàgtrådslits, som är öppen ocklusalt och kommeratt förlängas för att åstadkomma fästvingar för ligering och stiftning. Systemet kommer att innefatta lingualrörhållare, som är anordnade för mesio-ocklusalinföring av bågtrådändarna i riktigt läge däri. Varje lingualrör är så utformat att bågtråden 10 15 20 25 30 35 455 989 11 kan införas i vinkel- eller i mesio-ocklusal relation till detsamma. Efter att ha införts mesio-ocklusalt i lingual- rören vippas bågtråden kring de vippartier som bildas av rören för att sålunda medge ocklusal införing av bâgparti- erna av bâgtråden i riktig sätesrelation inom de bâgtrád- slitsar som bildas av de andra hållarna inom lingualanord- ningen.

För att på det sätt på vilket ovan angivna fördelar med och kännetecken på uppfinningen uppnås skall kunna förstås i detalj skall en speciell beskrivning av uppfinningen, som i korthet ovan sammanfattats, göras med hänvisning till sär- skilda utföringsformer av densamma, vilka visas på bifogade ritningar. Det inses dock att de bifogade ritningarna endast visar typiska utföranden av uppfinningen och därför icke skall anses vara begränsande för dess omfattning, ty upp- finningen medger andra lika effektiva utföranden. På rit- ningarna visar fig. 1 lingualortodontíanordningar, som fästes vid tänderna hos en ortodontipatient, fig. 2 en perspektivvy av en lingualorotdontidubbel- hållare, utformad enligt föreliggande uppfinning, fig. 3 en partiell perspektivvy av en lingualdubbelhàl- lare enligt fig. 2, representerande ett alternativt ut- förande, som visar bågtrådavlastning med hjälp av vinkel- ställda ytor, som sträcker sig från den aktiva bågtråd- slitsen, fig. U en perspektivvy, illustrerande en ortodontihållare av enkelfästvingtyp, utformad för ocklusal införing av en bågtråd i den aktiva precisionsbågtrådslitsen i densamma, fig. 5 en ändvy av en lingual ortodontihållare av enkelfästvingtyp sådan som visas i fig. H, vilken hållare är inrättad för fastsättning vid framtänderna hos en patient, fig. 6 en partiell planvy av en hâllarstruktur sådan som visas i fig. M och 5 och representerar en ytter- ligare modifierad utföringsform, där den aktiva bågtråd- slitsen hos hållaren visas vara av bågform för att motta bågpartiet av en kanttypsbågtråd, 10 15 20 25 30 35 455 98-9 .._4 12 fig. 7 en perspektivvy av en lingual bikuspidhållare, som är i överensstämmelse med föreliggande uppfinning och inrättad för ocklusal införing av en bágtràd i densammas aktiva bàgtràdslits, fig. 8 en ändvy av den linguala biskupidhållaren en- ligt fig. 7, fig. 9 en perspektivvy av ett lingualt rör, ut- format i överensstämmelse med föreliggande uppfinning och visande med heldragna linjer en del av en bågtråd upptagen i detta och vinkelrelationen för en bågtråd i relation därtill under mesio-ocklusal införing av bågtråden i detsamma, fig. 10 en snittvy enligt linjen 10 - 10 i fig. 9, illustrerande med heldragna linjer en kanttypsbàgtråd, som upptas i verksamt läge och med punktstreckade linjer vinkel- läget av bågtràdenundermesio-ocklusal införing av båg- tråden, fig. 11 en planvy av 1ingualrörhållaranordning en- ligt fig. 9, fig. 12 aielevationsvy av en lingual bikuspidhållare representerande en modifierad utföringsform av föreliggande uppfinning, där kanttypsbâgtràden är fäst i bägtrådslitsen i hållaren med hjälp av ett kvarhållningsstíft, fig. 13 en snittvy enligt linjen 13 - 13 i fig. 12, 'fig. 1H en snittvy av en främre lingualhâllare visande stiftkvarhâllning av kanttypsbågtråd, fig. 15 en vy av en lingual rörhållare för mesio- ocklusal bågtrâdinföring med stiftfasthållning av en kanttyps- bågtråd, fig. 16 en gingivalt riktad vy av en lingual rör- hållare, som representerar ett modifierat utförande av upp- finningen med en införingsslits för mesio-ocklusal bågtrådsinföring, fig. 17 en snittvy av hållaren enligt linjen 17 - 17 i fig, 18, fig. 18 en planvy av underkäksbàgformen och tänd- erna hos en patient, som undergår ortodontibehandling, och med en lingual ortodontianordning av kanttypen utformad i 10 15 20 25 30 35 455 989 13 enlighet med en ytterligare utföringsform av föreliggande uppfinning, fig. 19 en sid- eller proximalvy av en lingual orto- dontihållare av kanttypen, som är en undre främre hållare i ortodontianordningen enligt fig. 18, fig. 20 en elevationsvy av hållaranordningen en- ligt fig. 19, varvid vyn är riktad lingualt, fig. 21 en planvy av hållarkonstruktionen enligt fig. 19, fig. 22 en snittvy av hållaren längs linjen 5 - 5 i fig. 20, fig. 23 en vy liknande fig. 19 visande ligaturele- ment, som fäster en bågtrâd av kanttypen i fast sätesrela- tion inom bàgtrådslitsen i hållaren, fig. 24 en planvy av en kombinationen/enkel/dubbel- ortodontihållare bikuspiderna, representerande en ytterligare utföringsform av kanttypen för lingual applikation på av föreliggande uppfinning, fig. 25 en snittvy enligt linjen 8 - 8 i fig. 29, visande en elastisk ligaturdel, som fäster en bågtråd av kanttypen i bágtrådslitsen i hållaren, fig. 26 en elevationsvy av ortodontihållaren enligt fig. 24 och visar även den elastiska ligaturdelen, fig. 27 en planvy av en lingual ortodontirörhållare för kanttypsapplikation, vilken representerar en del av orto- dontianordningen enligt fig. 18, fig. 28 en elevationsvy av lingualortodontirör- hållaren enligt fig. 26, fig. 29 en perspektivvy av lingualhållaren enligt fig. 18 - 27 utformad i överensstämmelse med föreliggande uppfinning och utnyttjande tre fästvingar i T-formad ori- entering, t.ex. för applikation vid framtänderna. - fig. 30 en perspektivvy av en lingual ortodonti- dubbelhållare, representerandeett alternativt utförande av föreliggande uppfinning samt fig. 31 en perspektivvy, illustrerande en lingual- ortodontihållare utformad enligt uppfinningen och utnytt- Kjande enkelfästvingar. 10 15 20 25 30 35 _55; 989 14 Hänvisningsbeteckningarna i nedanstående beskrivning avser intill annat anges fig. 1 - 17.

I fig. 1 visas lingualdelar av maxill- och mandibelbå- garna hos en patient, som undergår ortoüontiterapi i över- ensstämmelse med kanttypstekniken och innefattande ett lingualt ortodontianordningssystem. Såsom visas i denna figur är de olika hállarna inom lingualortodontisystemet av olika konstruktion beroende på egenskaperna hos de tänder vid vilka hâllarna skall fästas. I den vänstra delen av fig. 1 kommer hâllarna 10 och 12 för framtänderna 14 resp. 16 att ha den generella form som framgår av resp. sidvyer.

För bikuspiderna, sådana som 18 och 20, kommer lingualhållarna att i typfallet ha en annan lämplig form, såsom visas vid 22 och 24. Vid resp. ändar av var och en av maxill - och mandibelbågarna fästes lingualrör- ortodontianordningarna, sådana som visas vid 26 och 28, vid resp. molarer 30 och 32 och kommer att motta resp. änd- partier av bågtråden 33 och 35. Såsom i detalj förklaras nedan, är lingualrörhållarna 26 och 28 vardera in- rättade att motta bågtrådsändarna genom mesio-ocklusal in- föring och åstadkomma den vanliga rörfunktionen likaväl som att medge ocklusal införing av bågtråden i bågtråd- slitsarna hos andra hållare inom ortodontianordningssystemet.

De olika ortodontihållarna för lingualanordningssystemet i fig. 1 förklaras i detalj i samband med fig. 2 - 11 nedan.

Med hänvisning till fig. 2 visas en ortodontidubbel- hållare generellt vid 34, vilken innefattar en hållarkropp 36, som är av sammanhängande konstruktion t.ex. utformad av gjut- metall. Hållarkroppen 36 innefattar en fästkudde 38, vilken i typfallet består av metall och som är anordnad att fästas vid lingualemaljytan på en patients tänder. Fastsätt- ningskudden 38 kan vara av varje lämplig form som är lämlig för fastsättningsprocessen och kan utformas sammanhängande med hållarkroppen 36 eller fästas vid hållarkroppen genom svetsning eller genom något annat lämpligt sätt för fastsätt- ning. :r 10 15 20 25 30 35 I. - e 455 989, 15 Hàllarkroppen är även utformad för att bilda ett par fästvingar, sådana som vid H0 - 42 och nu - 46, vilka medger att bâgtråden ligeras vid hállaren med hjälp av ligaturtråd, elastiska ligaturorgan eller annat lämpligt medel för att fästa bågtråden vid hàllaren eller påföra kraft mellan båg- tråden och hállaren.

Det är önskvärt att åstadkomma en lingual ortodonti~ hållare för kanttypstekniken, som principiellt är i form av en dubbelhàllare, som även innefattar överrotationsmöjlighet.

I överensstämmelse med föreliggande uppfinning är ortodonti- hàllarkroppen 36 utformad för att bilda en mellanliggande vrid- centrumsektion 50, som utgör ett mellanutsprång 52. Mellan- vridcentrumsektionen 50 bildar en mellanvridcentrumkant SU, som är belägen i mellanrumsrelatíon till en motsatt krökt vrid- centrumyta 56, som bildas av utsprånget 52. Vridcentrumkanten 54 och den krökta vridcentrumytan 56 samverkar för att bilda ett aktivt precisionsbågspår, som är anordnat att mot- ta resp. kanttypens bågtråd 33 - 35 i tät passning. Ehuru denna kanttyp bågtrådar för avslutningsaktiviteter är av rektangulär tvärsnittsform, skall det påminnas om att kanttypens bågtrådar för att genomföra tandrörelse i initial- stegen av ortodontiterapin bildas av trådar, som har en rund tvärsnittsform. Bâgtrådslitsen fullbordas av en botten- vägg eller -yta 58, som sammanhänger med flata ytor 60 och 62 och vilka är vända ocklusalt. I själva verket kan de flata ytorna 60 och 62 tillsammans med bottenväggytan 58 för den aktiva bågtrådslitsen sägas bildas av en enda flat yta.

Det är emellertid icke nödvändigt att ytorna 60 och 62 har en flat form,utan att dessa ytor icke skall störa rela- tíonsförhållandet för bâgtråden till bottenväggstrukturen 58 för bägtrådslitsen.

Mellanvridcentrumsektionen 50 åstadkommer rotation av hâllaren och tanden i relation till bägtråden, för att förse hållaren med denna rotationsmöjlighet är det nöd- vändigt att hàllaren åstadkommer bågtrådavlastning på var- dera sidan om vridcentrumsektionen. För att genomföra dessa ändamål är bàgtrádkroppen 36 utformad för att bilda 10 15 20 25 30 35 ...455 989 16 konkava, krökta avlastningsytor GR och 66, vilka är förlagda i urtagsrelation i förhållande till vridcentrumkanten 54 av bågtrådslitsen. Det är önskvärt att ytorna GH och 66 är tillräckligt avlastade i relation till bågtråden, så att dessa ytor icke kommer i kontakt med bågtráden, t o m under om- ständigheter då bågtråden är i vinkelrelation till bàgtråd- slitsen vid fästvingpartierna av hàllarstrukturen. Ehuru det är att föredra att bågtråden icke kommer i kontakt med avlastningsytornà 64 och 66, skall det påminnas om att under de tidiga stegen av ortodontibehandling, speciellt vid fallen stor malocklusion, bågtråden kan kräva tillräcklig böjning, så att den kommer i kontakt med ytterkanten 65 och 67, som bildas av en av bågtrådavlastningsytorna vid resp. sidpartier av hållaren. Hållarmellanbredden är därvid logiskt begränsad. Så snart som de malockluderade tänderna börjar röra sig i beroende av terapin, kommer emellertid ytterkanten 65 eller 67 av hållaren att föras ut ur kontakt med bågtråden. Så snart detta sker, upprättas maximal hållar- mellanbredd och från denna punkt och vidare framåt kommer ytterligare tandrörelse att bli beroende av totala hållar- mellanbredden mellan angränsande vridcentrumssektioner.

Bågtråden kan därför ligeras med ettdera av paren fäst- vingar på hållaren på sådant sätt att bågtråden ger hållar- I och tandrotationsmöjlighet, då bågtråden tenderar att åter- gå till sin normala form och sålunda genom hållaren bi- bringar en rotationskraft åt tanden. Vidare samverkar mellan- vridcentrumsektionen av hâllaren och de avlastade partierna av hållarstrukturen inom fästvingområdena för att bilda en hållare, som har större hållarmellanbredd än som vanligt- vis erbjudes vid ortodontidubbelhållare. I själva verket och under antagande av att den aktiva bågtrådslitsen i hålla- ren i fig. 2 är av samma eller mindre bredd jämfört_med längden av bâgtràdslitsen i en konventionell ortodontienkel~ hållare, bildar lingualdubbelhâllaren enligt fig. 2 därför en hållarmellanbredd, som är åtminstone lika stor som den hållarmellanbredd enkelhållare. Såsom ovan nämnts medger den längd av bågtrådspan- som bildas genom konventionella ortodontí- 10 15 20 25 30 35 455 989 17 net som föreligger mellan angränsande ortodontienkelhållare att krafter av lägre storlek påförs tänderna under längre tídsperioderjämföpt med förhållanden då hållarmellan- bredden är begränsad och bågtrådspannet är kort, såsom är typiskt vid fallet angränsande dubbelhållare av konventionell natur. Genom att anordna dubbelhållaren enligt fig. 2 med en mellanvridcentrumsektion och med avlastningsareor mellan' paren fästvingar kommer den fria bågtråden mellan an- gränsande vridcentrumsektioner av angränsande hållare att vara så lång som vanligtvis är möjligt vid kanttypens orto- dontiterapi. Det långa spannet för bågträden kan därför vridas mycket mer utan att orsaka permanent eftergivning eller deformation av den metall av vilken bågtråden är bildad.

Vid återgång eller tillbakafjädring till sin normala form kommer därförkanttypens bågtråd att påföra en tandrörelse- kraft åt tänderna under en längre tidsperiod jämfört med konventionella dubbelhållare utan justering av ortodonti- anordningen. Detta kännetecken minimerar naturligtvis antalet justeringar av ortodontianordningen och minimerar sålunda avsevärt stolbeläggningstiden och frekvensen för de besök som erfordras under ortodontiterapiperioden.

Mellanvridcentrumsektionen av hållaren tillsammans med de avlastade fästvingpartierna av hållaren ger effektiv överrotationsreglering och medger sålunda ortodontisten att föra tänderna snabbt till slutlägena för desamma öch mini- mera den behandlingstid som kräves för att utföra rörelsen av tänderna för lämplig tillslutning inom alveolarbågen.

Pig. 3 är en partiell perspektivvy, som visar en hållar- struktur liknande den i fig. 2, där bågtrådavlastningen bil- das av de vinkelytor 80 och 82 som divergerar från en central vridcentrumkant 8D. Såsom visas i fig. 3 innefattar den alter- nativa utföringsformen, som generellt visas vid 70,_en hållar- kropp 72 bildande dubbelfästvingareor liknande den i fig. 2 och bildar en mellanliggande vridcentrumsektion, som har en aktiv bågtrådslits, som bildas av en vertikal vridcentrum- kant 7! och en krökt vridcentrumyta 76 tillsammans med en bottenyta 78. önskad bågtrådsavlastning för överrotations- 10 15 20 25 30 35 _9255 989 18 reglering och maximering av hållarmellanbredden bildas av ett par vinkelställda avlastningsytor 80 och 82, som sträcker sig fràn vridcentrumkanten 8U. Vridcentrumkanten SH samverkar.med den krökta vridcentrumytan 76 för att bilda linjekontakt på vardera sidan om bågtråden. Denna parallella linjekontakt upprättar motstäende linjer av aktiv bågtrâdreaktion och bildar hâllarmellanbredd med maximalt spann. Varje böjning eller vridning av bågtråden mellan an- gränsande hållare går från linjekontakten med vridcentrum- kanten 80 och linjekontakten meàmkflïkrökta vridcentrum- ytan 76. Funktionen för ortodontihållaren i fig. 3 är väsentligen samma som den som ovan beskrivits i samband med fig. 2.

Det kan vara önskvärt att åstadkomma en lingualtypens ortodontienkelhållare under omständigheter, där storleken gör dubbelfästvingar opraktiska, i ett sådant fall kan hâllarkonstruktionen konventionellt ha den form som visas i fig. H, där en lingual ortodontienkelhâllare generellt visas vid 88. Drtodontihållaren 88 innefattar en hållarkropp 90, vid vilken är sammanfäst eller sammanhänger en fastsätt- ningsbas 92 för fastsättning av hållaren vid lingualytorna av tänderna hos en patient, som undergår ortodontiterapi.

Hållarkroppen är utformad för att bilda ett enda par motstående fästvingar QR och 96, vilka möjliggör att båg- tråden ligeras vid hållaren med ligaturtråd, ligaturelastiskt organ eller annat lämpligt ligeringsmaterial. Kroppen 90 är även utformad för att bilda ett par krökta avlastnings- ytor 95 och 97, vilka är förlagda på motsatta sidor om en centralt orienterad vridcentrumkant 98, som sträcker sig till ytterkanterna 99 och 100. En plan yta 101 är även bildad av hâllarkroppen,som även bildar bottenväggen hos den ak- tiva bågtrådslitsen. Ett utsprång 102 sträcker sig från kroppen 90 motsatt vridcentrumkanten 98 och bildar en krökt vridcentrumyta 103. Utsprånget 102 är förlagt mellan de mot- stående fästvingarna 9H och 96, så att en ligaturtråd eller en elastisk del kan dras runt omkring fästvingarna och även kommer att dras runt det mellanliggande utsprånget 102 w» 10 15 20 25 30 35 M 455 989 19 för att sålunda fästa bågtråden vid hållaren i intim närhet till utsprànget 102. Utsprànget 102 är bildat samman- hängande med hållarkroppen 90 och uppvisar den krökta vridcentrumytan 103 i parallellorienterad relation till den motstàende vridcentrumkanten 98. Den motstâende vrid- centrnmkanten 98 och den krökta vridcentrumytan 103 sam- verkar för att bilda en precisionsbågtrådslits 10%, inom vilken en kanttypsbàgtråd mottas i aktiv relation därmed.

Den del av den plana ytan 101 som sträcker sig mellan den motstâende vridcentrumkanten 98 och den krökta vridcentrum- ytan 103 bildar även bottenväggen i precisionsbågtrâdslitsen.

Den flatsidade kanttypsbågtråden kommer att ha linjekontakt med vridcentrumkanten 98 och den krökta vridcentrumutspràngs- ytan 103.

Utsprånget 102 fungerar såsom en sammanhängande vrid- centrumdel av hållarstrukturen och ger sålunda en vipparea mel- lan hållarändarna. Vidare är utsprânget 102 vid varje ände av detsamma avlastat och medger att bågtråden har en maximal hållarmellanbredd i förhållande till mellanutsprånget eller vridcentrum för angränsande ortodontihàllare.

Eftersom bågtråden i det linguala ortodontianordnings- systemet kommer att ha en bàgformad eller krökt del, som har mindre krökningsradie än vanliga labialortodontianordningar, kan det vara nödvändigt att för de olika bågtrådslitsarna i hållarna åstadkomma möjligheten att motta den krökta bågtråden i aktivt ingrepp med desamma. Såsom visas i fig. 6 kan hållare enligt föreliggande uppfinning anordnas försedda med en precisionsbågtrådslits, sådan som visas vid 106, vilken åtminstone delvis bildas av en generellt plan yta 108 och en bildas ytan 108 av hållarens kropp,medan den konvexa ytan 110 bildas motstående konvex yta 110, vilka samverkar och av hàllarens kropp. Såsom visas bildas den plana av ett mellanutsprâng 112, som sträcker sig från kroppen.

Pâ annat vis kan den hållare som visas i fig. 6 vara helt lik hållaren enligt fig. 5 eller kan överensstämma med hållarna enligt fig. 2 och 3. Uppenbarligen skulle endast de Ortodonti- hållare som är belägna på framtänderna vara försedda med 10 15 20 25 30 35 _ 455 989 ._- 20 aktiva bågtrådslitsar av krökt form, eftersom hàllarna för bikuspiderna och molarerna vanligen mottar relativt raka partier av kanttygsbâgtrâden.

I överensstämmelse med lingualkanttypstekniken enligt uppfinningen måste ortodontihållarna för bikuspider och molarer ha en form, som väsentligt skiljer sig från formen av hâllarna för framtänderna. Såsom visas i fig. 8 och 9 kan en lingual hållare för kanttypstekniken lämpligen ha den form som visas generellt vid 11H. Den linguala bikuspidhällaren kan innefatta en hållarkropp 116 av generellt rektangulär form, som har en fästkudde 118, som utgår från densamma.

Fästkudden kommer vanligen att vara sammansatt av metall och kan bildas i ett stycke med hållarkroppen 116 eller vid ett alternativt utförande anslutas till hållaren på något lämp- ligt sätt såsom genom svetsning, limning etc. Om så önskas, kan fästkudden 118 vara sammansatt av varje lämpligt material annat än metallen för fastsätting av hållaren vid lingual- ytan av en bikuspid eller molar. Fästkudden bildar en krökt fastsättningsyta 119, som svarar mot krökningen av lingual- ytan av bikuspiden.

Kroppen 116 hos hållaren är utformad för att bilda en mellanliggande hylla 120, som sträcker sig i sidled från mellandelen av hållarkroppen och är orienterad i en gene- rellt ocklusalparallell riktning. Ehuru den mellanliggande hyllan kan vara av generellt rektangulär form, kan den även vara av den formation som visas i fig. 8, där hyllan bildar med mellanrum utstående fästvingkvarhållningspartier 122 och 124. Dessa fästvingkvarhållningspartier är anordnade för att underlätta kvarhållning av bågtråden i riktig rela- tion till hyllan och till bågtrådslitsen. Fästvingkvar- hâllningsutsprången hos hållarstrukturen bildar vardera övre oöh undre fästvingutsprång 128 och 130, som respektive sträcker sig förbi horisontalytorna avhyllan 120, Över- delen 128 hos var och en av fästvingarna 122 och 12H bildar vardera en inre plan yta 132, såsom visas i fig. 8, som är belägen i parallell mellanrumsrelation till en plan yta 13H, som bildas av hållarkroppen 116,och sålunda bildas en aktiv 10 15 20 25 30 35 455 989 21 bågtrådsslits för att motta kanttypens bågtråd. Den plana ytan 136 av hyllan 120 samverkar med de parallella ytorna 132 och 134 för att bilda bottenväggen eller ytan av den aktiva bágtrådslitsen. Hållaren 114 är även utformad för att bilda en vinkelartat generellt plan yta 138, som fungerar såsom en styryta för\attnædge effektivt inträde av kanttypens bågtrád i dess aktiva relationsförhållande till den bågtrådslits som bildas av ytorna 132 - 134 - 136.

Den vinklade plana ytan 138 åstadkommer även avlastning för att därmed möjliggöra effektiv ligering av bågtråden i förhållande till hållarens fästvingparti. Det skall på- minnas om att bågtrådslitsen i hållaren 114 lätt är an- passad för att medge ocklusalt införande av bågtråden däri.

Detta kännetecken underlättar effektiv hantering av båg- tråden under installation av denna. För malockluderade tänder kommer vidare en kraftapplikation pâ bågtráden att möjliggöra att denna sryres av ytan 138 in i den aktiva bågtrådslitsen och sålunda lämplig böjning eller vridning av bågtråden för att medge bågtråden att utveckla kraftpåföring på hållaren och tanden.

I överensstämmelse med kanttypens ortodontiterapi är de motstående ändpartierna av varje bågtràd i typfallet upptagna i molarrör.För att medge ocklusalt införande av bågtråden i de aktiva bågtrâdslitsarna i resp. hållare i det linguala ortodontianordningssystemet är det önskvärt att anordna en lingualtypens rörhållare, som har möjlighet att motta ändarna av bàgtråden i överensstämmelse med typisk rörfunktion, men ändå har möjlighet att medge mesio-ocklusal ínföring av bågtråden däri för att medge ocklusal ínföring av bågtrâden i båg- trådslitsarna i de återstående hållarna. I överensstämmelse med föreliggande uppfinning kan en lingual rörhållare lämp- ligen ha.denform som visas i fig. 9 - 11. Såsom framgår av perspektivvyn i fíg. 9 visas lingualrörhållaren generellt vid 140 och innefattar en kropp 142, som definierar en bågtrådslítsdel 144 vid ena änden avhållaren, som mynnar gingi- valt, medan vid den motsatta änden avhållaren en bågtråd- slitsdel 146 bildas, vilken mynnar ocklusalt. Bågtrádslits- 10 15 20 25 30 35 _ 455 989 .4-4 22 delen 144 definieras av parallella mellanliggande hållar- ytor 148 och 150 visade med streckade linjer i fig. 11 och en tvärgående plan yta 152, som skär ytorna 148 och 150 vinkelrätt. Ytorna 148, 150 och 152 samverkar för att bilda en rektangulär bâgtràdslitsdel 144.

Bägtrådslitsdelen 146 bildas av parallella ytor 154 och 156, vilka är parallella, och en tväryta 158, som skär ytorna 154 och 156 vinkelrätt. Paren av parallella ytor 148 - 150 och 154 - 156 bildas vartdera genom precisionsmaskin- sålunda bearbetning eller - gjutning, så att bàgtråden 160 upp- tas aktivt i resp. bågtrådslitsdelar 144 och 146.

Såsom ovan nämnts är det önskvärt att bågtråden 160 har möjligheten att införas i enhetennædlingualrörhàllar- strukturen 140 genom mesio-ocklusal införing. Detta särdrag visas med heldragna och punktstreckade linjer i fig. 9 och 10.För att medge mesio-ocklusal införing av bâgtráden är den _linguala rörhållaren utformad för att bilda en öppning 162, som sträcker sig helt genom hållaren.

Denna öppning bildas delvis av ytorna 164 och 166, vilka tydligare identifieras i snittvyn i fig. 10 och plan- vyn i fig. 11. Kanten 168, som bildas av skärningsytorna 158 och 166 fungerar såsom en vipptapp, kring vilken bågtrá- den 160 kan rotera, då den föres från det lutande, med punktstreckade linjer i fig. 10 visade läget till det nor- mala verksamma läget, som visas med heldragen linje i fig. 9 och 10. Ändarna av bågtråden 160 införes sålunda mesio- ocklusalt genom öppningarna 162 i lingualrören, och efter att de förlagts roteras bågtråden sedan kring kanten 168 till det med heldragna linjer visade läget i fig. 9 och 10. Då den når det med heldragna linjer visade läget, införes de återstående delarna av bågtråden ocklusalt i resp. aktiva bågtrådslitsar i de yttre hållarna i den linguala ortodontianordningen. Då bågtråden 160 är i kontakt med det rör som bildar ytorna 152 och 158 i lingualröret, fungerar den på samma sätt som om lingualröret vore försett med en enda avlâng rektangulär öppning. Bågtråden ligeras då i förhållande till lingualröret med hjälp av ligaturtrådar 10 15 20 25 30 35 k _ 455 989 23 eller elastiskt material, som sträcker sig ungefär kring motsatta fästvingpartierna 170 och 172 hos hållaren. Kroppen i hållaren är bortskuren vid 171 och 173 under bildande av hörn eller urtag, som anpassar hållaren till att motta ligeringsanordningar, såsom trådar, elastiska delar, etc, såsom visas med en punktstreckad linje. Såsom framgår av den punktstreckade linjen, kan fästvingarna 170 och 172 vara belägna mittför ytterväggytan 174 av hållaren eller, såsom visas med heldragna linjer, sträcka sig utanför förbi vägg- ytan för att underlätta ligeringar. Ligeringsanordningar, såsom trådar, elastiska band etc, kan även dras runt fästvingarna 170 och 172, såsom visas med den punktstreckade linjen vid 175.

Ett lingualt ortodontihållarsystem har visats i fig. 1 - 11, där en kanttypens bågtråd kan införas mesio- ocklusalt i bågtrådslitsarna hos inbördes relaterade hållar- system och och sedan kan ligeras vid hållarna med hjälp av ligaturtråd, elastiska band etc. Det kan vara önskvärt att fästa kanttypens bågtràd i anordningen inom de aktiva bågtrâdslitarna hos hållarna med hjälp av något annat än ett ligeringssystem. I överensstämmelse med kännetecknen enligt föreliggande uppfinning kan en sådan hâllarstruktur lämpligen ha den form som framgår av fig. 12 - 1H. Pig. 12 och 13 avger linguala ortodontihållarstrukturer, som mot- tas av bikuspiderna hos patienten, medan fig. lb visar en lingual ortodontihållare för framtänderna. I varje fall fästes bågtråden vid hållaren med hjälp av ett kvarhållnings- stift liknande det som användes i samband med Beggs lättràd- teknik.

Med hänvisning till fig. 12 och 13 visas en lingual ortodontihållare generellt vid 180, vilken innefattar en fästsättningsbas 182, som har en fastsättningsyta, som har en kontur för tät passningsrelation med lingualytan hos bikuspiden.

En hållarkropp 18H sträcker sig från fastsättningsbasen och bildar en utskjutande bärhylla 186, som sträcker sig utmed bredden av kroppen. Fästvingutspräng 188 och 190 sträcker sig från resp. ändar av bärhyllan 186 och bildar 10 15 20 25 30 35 _4455 989 29 övre och undre fastsättningsvingar, som mottar lígerings- anordningar för att fästa en kanttypens bågtràd i hopmon- tering med hållaren.Sàsom visas har fästvingutsprånget 188 víngpartiet 190 och 192, medan fästvingutsprànget 190 har fästvingförlängningar 194 och 196. Pà detta sätt liknar lingualhållaren 180 den hållarkonstruktion som visas i fig. 7.

För att åstadkomma stiftkvarhàllning av kanttypens bågtrâd i samverkan med hållaren sträcker sig ett mellan- utsprång 198 från den centrala delen av bärhyllan 186. Mellan- utsprånget 198 bildar ett hål eller en passage 200, genom vilken dras skaftpartiet 202 av ett kvarhállningsstift 20H.

Kvarhàllningsstiftet innefattar ett tvärgående kvarhállnings- huvudparti 206, som ligger över kanttypens bàgtràd 208, som mottas inom de aktiva bâgtrâdslítsdelar som bildas vid varje ände av hâllaren på det sätt som ovan diskuterats i samband med fig. 7. Den avlånga skaftdelen 202 av kvarhållnings- tappen sträcker sig gott och väl förbi en ände av mellan- utsprânget 198 och kan böjas över såsom visas i fig. 12 och sålunda låsa kvarhållningsstiftet i samband med mellan- utsprånget. På detta sätt kan bågträden fästas samman med hållaren utan att nödvändiggöra någon användning av ligeringsanordningar. Om så önskas, kan ligeringsanordníngar även användas på det ena eller andra av fästvingutspràngen 188 och 190 för att genomföra tandrörelse i överens- stämmelse med kanttypstekniken. Stiftet 209 avlägsnas för att räta ut den undre änden och sedan draga det från hålet 200.

En stiftkvarhållningstypens ortodontihållare för framtänderna visas generellt vid 210 i fig. 10. Hållaren 210 innefattar en fastsättningsbas 212 för fastsättning av hålla- ren vid lingualytan av en patients tand. Hållaren innefattar även en kropp 219, som bildar en bågtrådslits 216 pä samma sätt som diskuterats ovän i samband med exempelvis fig. H och 5.

Den mellanliggande vridcentrumdelen av hållaren bildar en stiftmottagar- eller utsprångsdel 218, som bildar ett hål eller en passage 220, inom vilken det avlånga skaftet eller skaftdelen 224 av ett kvarhållningsstift 226 mottas. Kvarhåll- 10 15 20 25 30 35 .___ ' 455 989 25 ningsstiftet bildar även en tvärgâende kvarhállningshuvuddel 228, som ligger över bågtrådslitsen 216 och fungerar för att fästa en kanttypens bågtråd aktivt däri. Det avlånga skaftet 224 av stiftet sträcker sig gott och väl förbi en ände av utsprânget 218 och kan böjas över på samma sätt som visas i fig. 12 för att fästa stiftet i låsläge i hålet eller passagen 222.

Kvarhållningsstiften 204 och 226 i fig. 13 resp. 14 kan sammansättas av varje lämplig smidbar metall eller annat material, som kan böjas över för att fästa stiftet på plats och som kan rätas ut utan att brytas, fastän hål- laren, som visas i fig. 12 - 14, innefattar ett Begg- typens kvarhållningsstift ingår icke desto mindre dessa hållare i kanttypens teknik och skall icke sammanblandas med lättrådstekniken enligt Begg.

Det kan även vara önskvärt att fästa en bågtråd vid en lingualrörhållare genom stiftning i stället för genom ligering, såsom är fallet med lingualrörhållaren i fig. 9.

För att genomföra detta kan en modifierad lingualrörhållare anordnas på ett sätt som generellt visas vid 230 i fig. 15.

Lingualrörhållaren 230 innefattar en kropp 232, som bildar ett avlångt aktivt bågtrådspår 234 på samma sätt som ovan diskuterats i samband med fig. 9. Bågtrådspåret eller -slitsen 234 är av generellt rektangulär form och har ett aktivt relationsförhâllande till de flata ytorna av den rektangu- lära kanttypens bågtråd 236. Kroppen 232 är formad för att bilda ett kvarhållningsutsprång 238, som har en avlång passage 240, som sträcker sig därigenom. Ett kvarhållningsstift 242, som har ett avlångt skaft 243, är anordnat att dras genom passagen 240 på sådant sätt att en änddel av skaftet sträcker sig förbi kvarhållningsdelen 238 av hållaren. Kvarhållnings~ stiftet 242 är vid ena änden utformat för att bilda-ett förstorat kvarhållningshuvud 244, som är förskjutet relativt skaftpartiet av kvarhållningsstiftet. En del av det för- storade huvudet är anordnat att ligga över och ingripa med överdelen av bågtråden 236 för att därigenom tvångsmässigt fästa denna i aktiv relation inom bågträdslitsen 234. 10 15 20 25 30 35 _¿455;9s9 26 För mesio-ocklusal ínföring av en kanttypens bågtråd i en aktiv bågtrâdslits i en lingual rörhållare kan hållaren ha den form som generellt visas vid 250 i fig. 16 och 17.

Pig. 16 är en gingivalvy, medan fig. 17 är en snittvy längs linjen 17 - 17 i fig. 16 och är riktad lingualt.

Såsom visas i fig. 16 innefattar lingualrörhållaren 250 en hàllarkropp 252, som har en fastsättningsbas 251, som sträcker sig därifrån. Fastsättningsbasen bildar en båg- formig fastsättningsyta, som överensstämmer med krök- ningen hos molaren, vid vilken hållaren skall fästas.

Kroppen 252 hos hållaren bildar en avlàng aktiv bågtråd- slits 254, delvis bildad av övre och undre ytor 256 och 258 och av plana ytor 262 och 26%. En kantypens bàgtràd 268 mottas aktivt i bâgtrâdslitsen 254.

För att underlätta införandet av de fria ändarna av kanttypens bâgtrâd 268 är kroppen 252 hos hållaren utformad för att bilda ett inträdesspâr 266, vilket delvis bildas av en vinklad styryta 260 och av utdragna partier av de plana ytorna 262 och 26H. Såsom visas med punktstreckade linjer i fig. 17, förlägges bågtråden 268 i vinkel till bågtrådslitsen 25k och införes mesio-ocklusalt i bågtrådslitsen. Den vink- lade styrytan 260 styr de fria ändarna av bågtråden från inträdes slitsen 266 till aktiv relation inom bågtrådslitsen. Ehuru bâgtråden 268 kan vara ganska styv, såsom under avslutnings- terapin, är den icke'desto mindre i viss grad flexibel. Efter det att de fria ändarna av bågtråden har införts i inträdes- slitsen 266 och matats in i begynnelsedelen av bâgslitsen 254, kan bågtråden i viss utsträckning böjas gingivalt. Böjning av de fria ändarna orsakar att ändpartierna av bågtråden blir orienterade i en väsentligen parallell relation till den aktiva bågtrådslitsen 254. Genom att helt enkelt pâ- föra en kraft på bågtråden kommer de fria ändarna av bäg- tråden att styras in i och ut ur bågtrådslitsen. Vinkel- relationsförhållandet för bågtràden under sådan mesio- ocklusal införingsrörelse är helt litet, eftersom den krökta delen av bågtråden endast behöver gå fri från framtänderna, innan bågtråden vippas för att föra den krökta delen in i de 10 15 20 25 30 35 M _ 455 989 27 aktiva bågtrådslitsarna för de främre bikuspiderna och molartänderna.

Vid jämförelse av lingualrörhållarna enligt fig. 16 och 17 med den enligt fig. 9 - 11 framgår det att båg- tråden icke behöver dra fullständigt genom hällaren i fig. 16 och 17 för att genomföra mesio-ocklusal införing av bágtràden i de aktiva slitsarna hos resp. hållare.

På grund av det ovan sagda framgår det att ett lingualt ortodontianordningssystem åstadkommíts, vilket kan effektivt användas i överensstämmelse med kanttypens teknik för effektiv ortodontiterapí. Ortodontiterapi kan lätt genom- föras, under det att samtidigt labíal- och buckalytorna hos patientens tänder förblir fria från hinder, så att effektiv rengöring lätt kan genomföras och munhygienen lätt kan upprätt- hållas. Vidare är utseendet utåt av patientens tänder helt tillfredsställande och patienten kommer därför icke att ut- sättas för den grad av psykologiskt trauma som vanligen samman- hänger med anbringandet av orotodontianordningar på labíal- ytorna av tänderna.

De linguala ortodontianordningarna enligt föreliggande uppfinning är så konstruerade, att kanttypens bågtråd är an- passad att införas i resp. aktiva bågtrådslitsar med hjälp av ocklusal införing. Detta kännetecken underlättar effek- tivt installationen av bàgtràden och lätthet vid de jus- teringar som i typfallet göres under ortodontiterapi.

De olika ortodontianordningarna enligt detta lingual- system skall utnyttja en vridcentrumreglerad dubbelfästving- teknik, där så är lämpligt,för att genomföra effektiv rota- tion, vilket ordinärt ligger utanför möjligheterna för ortodontidubbelanordningar i samband med kanttypens teknik.

Det linguala ortodontianordningssystem enligt föreliggande uppfinning innefattar även molarrör, vilka medger mesio-ocklusal införing av bågtråden däri och vilka åstadkommer en typisk rörhållarfunktion, då bägtråden är i verksam relation till desamma. Hàllarkonstruktionerna kan utformas för ligatur- eller stiftkvarhàllning av kanttypens bågtråd eller efter önskan.

Hänvisningsbeteckningarna avser hädanefter fig. 18 - 31. 10 15 20 25 30 35 .__- 455 989 28 Vid ortodontiterapi av kanttypen är bàgtràden åt- minstone vid slutaktiviteten av rektangulär tvärsnittsform.

Vid labial insättning av anordningen är bàgtràden med rek- tangulärt tvärsnitt i typfallet orienterad med den parallella ytan av större dimension orienterad väsentligen labialt-lingu- alt. De parallella kantytorna av mindre dimension är gene- rellt orienterade ocklusalt-gingivalt. Sålunda är kanten av bågtråden orienterad generellt parallellt med labial- ytorna av de tänder som är utsatta för vinkling av bågtrâds- slitsarna för att erhålla inbördes aktiv kraftöverföring från den fjäderlika bågtråden genom hållarna till tänderna.

I överensstämmelse med föreliggande uppfinning är uttrycket "av kanttypen" avsett att omfatta bâgtrâdar av varje rektangulär tvärsnittsform, inkluderande kvadratisk. I tvärsnitt kan bågtråden vara förlagd med sin större dimen- sion orienterad antingen horisontellt, d v s labialt-lingualt, såsom vid konventionella anordningar av kanttypen, eller vertikalt, d v s ocklusalt-gingivalt. För det mesta disku- teras föreliggande uppfinning med den större dimensionen hos bågtråden förlagd vertikalt, d v s ocklusalt-gingivalt Detta är icke avsett att begränsa innebörden och omfånget av uppfinningen på något som helst sätt.

I fig. 18 visas bágformen av en patients tänder under undergående av ortodontiterapi, varvid det inses att denna särskilda hågform endast är ett representativt exempel.

I detta fall har tänder blivit avlägsnade, såsom vid 10 och 12, och under ortodontibehandling kommer utrymmet att till- slutas, allteftersom framtänderna 1H föres i aleveolar- bågen mot baktänderna 16 och 17, innefattande bikuspider och molarer. Ävenledes visas i fig. 18 en lingual ortodonti- anordning, som är utformad i överensstämmelse med föreliggande uppfinning och innefattar linguala hållare av olika karak- tär för framtänderna 14, bikuspiderna och molarerna in- klusive molarrörhållarna 20 och 22 för de sista molarerna 2% och 26, vilka tjänar som förankringar för de fria ändarna av bågtrâden 28. Såsom visas i fig. 18 kommer de olika hål- larna i lingualortodontisystemet att vara av olika konstruk- 10 15 20 25 30 35 h 455 9s9t 29 tion beroende på egenskaperna hos de tänder vid vilka hål- larna skall anbringas. Ehuru bågtråden 28 visas vara av det för- skjutna slaget,är detta icke avsett att begränsa innebörden av omfånget av uppfinningen, i det att det är uppenbart att bàgtråden kan vara av det jämnt krökta slaget, om så önskas vid det slag av behandling som avses. Bâgformen i fig. 18 visas vara en underkäksbåge. Både maxill- och mandibelbâgarna kommer att vara försedda med linguala ortodontihàllare för att möjliggöra ortodontibehandling i enlighet med kant- typsterapin.

Ehuru lingualtypens ortodontihållare har utvecklats under en avsevärd tid, har deras användning icke varit ut- bredd på grund av vissa icke önskvärda egenskaper. Vid fallet ganska styva bågtràdar av kanttypen föreligger svårigheter ofta vid insättandet av bågtrådänddelarna i lingualrörhållarna och ändå kunna placera bågtrâden inom bâgtrådslitsarna hos de olika lingualhâllarna i an- ordningen . Bågtrådinföring är speciellt svår, om tänderna är kraftigt felplacerade. Föreliggande uppfinning underlättar verksamt enkel och effektiv insättning av bågtrådänddelarna i lingualrörhållarna 20 och 22 för molarerna 24 och 26.

Såsom nedan i detalj beskrivas, är língualrörhållarna 20 och 22 var och en anordnade att motta bàgtrådändarna genom mesio-ocklusal införing och åstadkomma den vanliga rör- funktionen liksom att medge ocklusal insättning av båg- tråden i bågtrådslitsarna i andra hållare i ortodonti- anordningssystemet. Olika aspekter på lingualanordnings- systemet i fig. 18 förklaras i detalj i samband med fig. 19 - 31 nedan. larna för fastsättning med bindemedel vid lingualytorna av För enkelhets skull visas och beskrives hål- tänderna. Detta är icke avsett att begränsa föreliggande uppfinning, eftersom hållarna kan fästas vid band, som cemen- teras runt tänderna, eller kan fästas vid tänderna genom något annat lämpligt medel.

På grund av den generellt triangulära formen av lingualytorna av framtänderna föreligger i typfallet otill- räckligt utrymme för dubbelfästvingtypens ortodontilingual- 10 15 20 25 30 35 ___. 455 989 30 hållare. Av denna orsak har en hållarkonstruktion utvecklats såsom visas hållare och sidan om bågtrâdslitsen och en enda gingivalfästvinge i fig. 19 - 22, vilket typiskt benämnes en T- som innefattar två ocklusalfästvingar på ena på den motsatta sidan av bågtrådslitsen. Hållaren upp- rättahåller icke desto mindre verkan av en kombination av enkel/dubbelhållare, som har effektiv hållarmellanbredd och definierar en centraliserad bågtrâdslits av kant- typen med bâgtrådavlastning vid varje ände av densamma.

T-hållarkonstruktionen, som generellt visas vid 30, inne- fattar en kropp 32 bildande en vinkelställd fästyta 3U, som är orienterad under en vinkel motsvarande vinkeln för lingualytorna på framtänderna. Varje lämpligt bindemedel kan användas för àttfästa hällaren vid lingualemaljytan på en tand. Såsom visas i fig. 20 - 22 bildar ocklusaldelen av hâllarkroppen ett par med mellanrum anordnade fästvingar 36 och 38, medan en enkelfästvinge H0 bildas av gingival- delen av kroppen. En bågtråd av kanttypen kan ligeras vid hâllaren med hjälp av en ligaturtrâd, elastisk ligatur eller andra lämpliga medel för att fästa bâgtrâden vid hållaren eller påföra kraft mellan bågtråden och hållaren för att uppnå rotationsrörelse av en tand.

Kroppen bildar en hållarmellansektion H2, som är belägen åtminstone partiellt mellan de med inbördes mellan- rum anordnade fästvingpartierna 36 och 38, som har ett förlängt parti, vilket bildar den enda fästvingen H0 hos hållaren.

Bâgtrådslitsen MH åstadkommes av hållarmellansektionen och bildas av motstående parallella ytor H6 och H8 tillsammans med en bottenyta 50. Ytorna H6 och H8 har precisionsmellanrum för att motstående parallella ytor av en bågtråd av kant- typen skall kvarhållas i aktiv intim passningsrelation i_bâgtrådslitsen nu för utvecklande av en aktiv kraftöver- föring mellanbågtràden och hâllaren.

Det är önskvärt att åstadkomma en lingualortodonti- hållare för kanttypstekniken, som principiellt är i form av en dubbelhållarkonstruktion, men som även har enkelhâllarmellan- bredd i rotationsplanet. I överensstämmelse med föreliggande 10 15 20 25 30 35 k - 455 989 31 uppfinning är bàgtràdslitsen 44 avlastad på vardera sidan av densamma med hjälp av avlastningsytor 52 och 54 på mot- satta sidor om den enda reglerfästvingen 140, såsom visas i elevationsvyn i fig. 2 och i planvyn i fig. 4. Botten- väggen 50 i bågtràdslitsen innefattar sålunda förlängningar på vardera sidan om slitsen, som bildar sidväggytan H8.

Detta kännetecken ger minimal effektiv bredd av hållaren för optimal hållarmellanbredd i rotationsplanet.Hållar- mellansektionen och de avlastade partierna av hållaren vid varje ände av bâgtrådslitsen samverkar för att bilda en hållare, som har större hàllarmellanbredd än som vanligen föreligger vid konventionella ortodontidubbelhållare. Med antagande att den aktiva bågtrådslitsen hos hållarmellan- u sektionen är av samma eller mindre bredd jämfört med ilängden hos bågtrâdslitsen i en konventionell ortodonti- enkelhållare bildar i själva verket kombinationen enkelldubbel- lingualhållarkonstruktion enligt fig. 19 - 22 en hållar- mellanbredd, som är åtminstone lika stor som den hållarmellan- bredd som bildas av konventionella ortodontienkelhállare.

Såsom ovan nämnts tvingar den längd av bàgtràdspannet som föreligger mellan angränsande ortodontienkelhållare att medge att krafter av lägre storlek påförs tänderna under längre tids- perioder,jämfört med de omständigheter där hâllarmellan- bredden är begränsad och bâgtrådspannet är kort, såsom är typiskt vid fallet med angränsande dubbelhållare av konven- tionell natur. Genom att förse kombinationen av enkel/dubbel- ortodontihàllare med en hållarmellansektion av begränsad bredd och med avlastade ytor mellan de angränsande paren av fästvingar, kommer det fria bågtrådspannet mellan de an- gränsande hållarmellansektionerna av angränsande hållare att vara så långt som ordinärt är möjligt vid kanttypens orto- dontiterapi. Det långa spannet hos bàgtråden kan därför vridas mycket mera utan att åstadkomma permanent eftergivning eller deformation av den metall av vilken bågtråden bildas. Vid återgående eller återfjädring till sin normala form kommer kanttypens bågtråd därför att påföra en tandrörelsekraft på tanden över en längre tidsperiod jämfört med konventionella 1 10 15 20 25 30 35 _g_g55 989 32 ortodontidubbelhållare utan justering av ortodontianordningen.

Detta kännetecken minimerar naturligtvis frekvensen för justering av ortodontianordningen och minimerar sålunda avse- värt den stolbeläggningstid och besöksfrekvens som krävs av patienten under ortodontiterapiperioden.

Hållarmellansektionen i kombination enkel/dubbel- lingual ortodontihàllare tillsammans med de avlastade fäst- vingepartierna av hàllaren ger effektiv rotationsreglering, vilket medger att ortodontisten för tänderna snabbt till deras slutliga lägen och minimerar den behandlingstid som krävs föratt åstadkomma rörelse av tänderna för lämplig ocklu- sion inom aleveolarbägen.

Vid typiska labial-eller lingualortodontihâllare ligeræäbâgtråden vid hâllaren med tråd eller elastiska delar, som träcker sig under fästvingarna och över båg- tråden. Ligaturdelarna påför en kraft mellan bågtråden och hållaren, vilken hjälper till att förlägga bågtråden i båg- trådslitsen. Mestadels är kanttypens bågtrådar av rektangu- lär tvärsnittsform typiskt mer styva än bâgtrâdar av rund tvärsnittsform. Typiskt påför ligaturdelarna vinkelkrafter till bågtråden, vilket ger en resulterande kraft, som strävar att tvinga bågtråden i bàgtràdslitsen. I många fall orsakar vinkeln för kraftpåföríngen mellan lígaturdelen och bågtråden att den resulterande kraft som verkar på bâgtråden blir midnre än som kräves föratïsätesförlägga bågtrâden, speci- ellt då bågtråden är ganska styv. Följaktligen är det önskvärt att åstadkomma en ortodontihållarkonstruktion, som är utformd för att befrämja pâförandet av avsevärd kraft mellan bågtråden och hållaren, vilken kraft riktningsmässigt påföres i mer nära inriktad relation till precisionssidväggarna i bàgtrâdslitsen. Ligaturdelarna kommer då att åstadkomma en ökad kraft av hög styrka, som bibehåller bågtråden tvångsmässigt i bågtrâdslitsen.

Enligt föreliggande uppfinning och såsom visas i fig. 19 och 20 är hàllarbasen 32 utformad för att bilda motstående ligaturslítsar 60 och 62, vilka modifierar konstruk- tionsformen av en lígaturdel, som fäster en kanttypens bågtråd 10 15 20 25 30 35 M 455 989 33 inom bågtràdslitsen. Såsom visas i fig. 6 kvarhàlles en kanttypens bågtråd SN inom bågtrådslitsen av en ligaturdel 66, som i detta fall visas vara en elastisk ligaturdel sådan som kan bildas av gummi eller någon lämplig elast. Såsom visas sträcker sig ligaturdelen 66 kring ocklusalfästvingarnai 36 - 38 och gingivalfästvingen H0 hos en ortodontihállare, som har den form som visasi fig. 19 - 22. Ligaturdelen 66 sträcker sig även genom de motsatta ligaturslitsarna 60 - 62, varigenom orsakas att den böjs tvärt över bâgtråden 6U och sålunda påför krafter, såsom visas med kraftpilarna, på ligaturdelen till bågtråden, såsom visas med den resul- terande kraftpilen på bâgtråddelen. På detta sätt möjlig- göres att en konventionell elastisk ligaturdel kan åstad- komma en avsevärt ökad förläggningskraft på bågtråden 64 för att sålunda hålla den fast i bàgtrådslitsen. Vidare ökar detta avsevärt de resulterande kraftfunktionerna för att övervinna de mer styva egenskaperna hos en kantypens bàgtråd för att övervinna dess motstånd och förlägga den fast inom bågtråd- slitsen hos hållaren.

För tillämpning av föreliggande uppfinning på de bakre tänderna, såsom t.ex. bikuspiderna och molarerna, kan lingualhållarsystemet innefatta en sådan hàllarkonstruktion som visas generellt vid 70 i fig. 2% - 26. Hàllaren 70 är utformad av en hållarbas eller kropp 72, som bildar en krökt fästyta 7U väsentligen svarande mot krökningen för de lingualtandytor vid vilka hållaren skall fästas. Varje lämp- ligt bindemedel kan användas för attåstadkomma fast kvar- hållníng av hållarstrukturen vid de bakre tänderna. Alterna- tivt kan hållaren fästas vid ett metallband,ssm cementeras kring tanden.

Den centrala sektionen av hâllarbasen eller -kroppen 77 bildar ett centralt beläget utsprâng 76, som bildar en kant- typens bågtrådslits 78 för att däri mottaga en bågtråd av rektangulär tvärsnittsform i intim aktiv, kraftöverförande passning. Bågtràdslitsen bildas av motstående parallella plana ytor 80 och 82 och en plan bottenvägg 8U, som är för- lagd väsentligen vinkelrätt mot de parallella ytorna 80 och 82. Hållarbasen bildar även ett par med mellanrum fördelade 10 15 20 25 30 35 _g§5 989 34 gingivala fästvíngar 86 och 88 förlagda på motsatta sidor om kontrollfästvingen 76. De med mellanrum anordnade fäst- vingarna är underskurna såsom visas vid 89 i.fig. 25 och bildar kroklika fästvingorgan, som kan mottaga ett ligatur- element såsom en träd eller en elastisk del i kvarhållnings- relation med desamma. Överytorna av gigivalfästvingarna är koplanara med bottenväggytan 84 i bågtrådslitsen för att åstadkomma en förlängd bottenväggyta för effektiv tippnings- reglering.

Vid.ocklusaldelen av basen 72 (den övre delen i fig. 2H - 26) bildar basen ett par motstående avvinklade fäst- vingutsprång 90 och 92, som möjliggör att ligaturdelarna fäster kanttypens bâgträd 94 inom den centrala bågtrådslitsen 78, visad i fig; 26.För att fästa bågtrâden kommer ett ligaturelement 85, som visas med punktstreckade linjer i fig. 25 sig kring bâgtråden spåren 89 och med heldragna linjer i fig. 26 att sträcka de avvinklade fästvingutsprången 90 och 92 över 9U och genom de underskurna bågtrådslitsarna eller i gingivalfästvingarna 86 och 88. Ligaturdelen förläggas valbart för kraftpvåerkan mellan bågtråden och hållaren för att uppnå effektiv bågtrådförläggning. Under tillverkning bildas bågtrådutsprângen 90 och 92 i väsent- ligen koplanart relationsförhâllande parallellt med botten- väggytan i bågtrådslitsen. Utsprången böjs sedan ungefär 300 till de avvinklade lägena visade i fig. 26.

Med hänvisning till fig. 27 och 28 genomföres förank- ringen av ytterändpartierna av bågtrâdcn med hjälp av molarrörhållare, som generellt visas vid 22 och som kan vara monterade på lingualytorna av molarerna 2H och 26 genom fastsättning såsom visas i fig. 18 eller medhjälp av band.

För enkelhets skull vid tillverkningen och för att reducera lagerbehoven innefattar molarrörhâllaren en hållarbas eller kropp 96, som bildar en krökt fästyta 98 för fastsättning vid basen 96 av lingualemaljytan hos en molar. Hållar- basen bildar en kanttypens bågtrådslits 100, som har en bot- tenväggyta 102, som är förlagd i vinkelrätt mot ett par med mellanrum anordnade parallella sidväggsytor 10U och 106. 10 15 20 25 30 35 ._. - i 455 989 35 Hållarbasen är konstruerad för att påföra vridmomentkrafter på molaren, vilka krafter överföres från bâgtráden.

Enligt föreliggande uppfinning är det önskvärt att kontakttypens bâgtråd kan införas i anordningen tillsammans med ortodontianordningssystemet genom en vippningsrörelse kring ytterändarna av densamma för att bringa de motsatta sidorna och krökta bakre partierna av densamma direkt till de ocklusalt mynnande bågtrådslitsarna hos de olika främre och bakre hàllarna. För att realisera detta känne- tecken är det önskvärt att ändpartieran av bågtràden har möjlighet att insättas genom bäfirädslitsarna i lingualrören med inträngandet åtminstone initierat med bågtråden i ett vinkelläge, såsom viss med den streckade linjen vid 108 i fig. 28. Förattnædgiva vinkelinföring av bågtråden 108 och åstadkomma utnyttjande av en rörbågtrådslits är ett till- slutningselement 110 fäst vid kroppen 96 t.ex. genom punkt svetsning på ett flertal puntsvetsningsställen 112. Till- slutningsplattan 110 är bortskuren vid 113, vilket bringar bågtrådslitsen att vara öppen vid densammas bâgtrådsingångs- ände, vilket medger vinkelförläggning av bâgtråden. Ett gingi- valkrokelement 114 bildar organ för att fästa bågtråden i lingualröret för att förhindra mesialrörelse av bågtråden, sedan den fast sätesförlagts inom de olika bågträdslitsarna i ortodontianordningen. Gingivalkrokelementet möjliggör även anslutning av elastiska mellan- och inner-maxilldelar eller backfästelement vid molaren, t.ex. för mellanrums- tillslutning. Krokelementet är även punktsvetsat eller på annat sätt fäst vid basen 96. Då bàgtråden 108 införas i bäg- trådslitsarna i lingualrörhållarna förlägges den på vinkel- artat sätt såsom visas med den punktstreckade linjen i fig. 28. Sådan förläggning medgeI'attändarna av bàgtråden glider utmed ytan 102 av bågtrâdslitsen 100 för att.sâlunda medge lätt införing av bågtråden genom bågtrådslitsen.

Då bågtråden införas, böjes den för att därigenom medge att ytterpartierna av bâgtråden införes fullständigt genom de inneslutna bågtrådslitsarna 100. Bågtråden böjes ocklusalt, då ytterändarna införes i molarrörhâllarna. Sedan bågtråden 10 15 20 25 30 35 __, -455 989 36 fullständigt införts i bägtràdslitsarna i lingualrör- hållarna, får bågtråden fjädra tillbaka och bringas till in- ställning míttförbâgtrådslitsarna i olika hållare genom vipp~ ning av den gingivalt genom en vippningssätesrörelse.

Bågtråden tvingas sedan gingivalt till fullständigt sätes- förhållande inom de olika ocklusalt mynnande bågtrådslit- sarna. Bågtråden ligeras sedan vid de olika hållarna med hjälp av elastiska eller metalliska ligaturelement, som sträcker sig kring de olika fästvingarna på hållarna.

T-hållarna för framtänderna, dubbelhâllarna och enkelhållarna kan åstadkommas med tekniken enligt föreliggande uppfinning såsom visas i fig. 29, 30 resp. 31. Såsom visas i perspektivvyn i fig. 29 är en T-typens hållare anordnad, vilker visas generellt vid 120, för fastsättning vid framtänderna hos en patient. T-hållaren är av den form som visas i fig. 19 - 22. Hållaren 120 innefattar en hâllarbas eller kropp 122, som.bildar ett par med mellanrum fördelade ocklusala fästvingar 124 och 126.Den centrala delen av hållaren bildar en centralgingivalfästvinge 128. För att bilda bâgtrådslitsen i hållaren bildar kroppen 122 motsatta parallella plana ytor 130 och 132, vilka upptar en kanttypens bågtråd 13H mellan sig. Bottenytan 136 och bågtrådslitsen sträcker sig förbi ändarna av bågtrådslitsen för tippnignsreglering. För att åstadkomma lämplig förläggning av kanttypens bågtråd inom bågtrådslitsen 138 bildar hållarbasen ett par motsatta ligatur- slitsar 140 liknande ligaturslitsarna 60 och 62 i fig. 20.

En ligaturdel lindas därför runt ocklusalfästvingarna 120 och 126 genom ligaturslitsen 1H0 och kring den centrala fästvingen 128. Ligaturelementet vilar sålunda på bågtråden och utvecklar en resulterande kraft, som tenderar att tvinga bågtråden till fast sätesförhållande och kvarhåll- ningsrelation inom bågtrådslitsen. _ Såsom generellt visas i fig. 30 vid 1H2 är en kanttypens hållare anordnad för införande av en kanttypens bäg- tråd 1UH i en bägtrådslits 148, som är ocklusalt öppen. Hål- laren bildas av en bas 1U8, som har en fästyta 150 för fast- sättning av hâllaren vid tandstrukturen. Basen bildar ett par 10 15 20 25 30 35 M - p 455 989 37 ocklusala fästvingar 152 och 154, vilka är förlagda med mellan- rum, och ett par gingivalfästvíngar 156 och 158, vilka är på liknande sätt anordnade med mellanrum. Den centrala delen av hållaren bildar ett pelarelement 160, som har en cy- lindrisk yta 162 för väsentligen linjekontakt med bågtråden 14%. Den cylindriska ytan är förlagd parallellt i precisions- mellanrumsförhållande till en plan yta 16U,och sålunda bildas bågtrådslitsen. Liksom vid fallet med den hållarkonstruktion som visas i fig. 29, ger anordnandet av pelaren 162 båg- tråden 1HH tillräcklig avlastning på vardera sidan om den relativt trånga bågtrådslitsen, som i samverkan bildas av pelaren 160 och den plana ytan 168. Detta kännetecken medger att bâgtråden län har maximal hållarmellanbredd i var och en av hållarkonstruktionerna, som visas i fig. 29 - 31. I fig. 31 visas en ortodontienkelhållare generellt vid 170, vilken bil- das av en hållarbas 172, som bildar en fastsättningsyta 174.

En enda central ocklusal fästvinge 176 och en enda central gingival fästvinge 178 sträcker sig från det centrala partiet av kroppen och åstadkommer ligering av en kant- typens bågtràd 180 bildas i samverkan inom en bågtrådslits 182. Bägtrådslitsen av en krökt yta 18H bildad av hållar- basen 172 och en cylindrisk yra 186 bildad av pelarkon- struktion 188, som sträcker sig från det centrala partiet av hållarkroppen, varvid vinkelförhållandet mellan fast- sättningsytan 17H och de parallellt belägna ytorna 18U och 186 bringar bågtrådslítsen 182 att vara ocklusalt öppen för ocklusalt införande av bågtråden 180 i bågtrådslitsen.

Ortodontihållaren 170 med den enda fästvingen är alltså formad för riktningsorienterad kraftpâföring mellan fäst- vingarna på hållaren och ligaturdelen för att sålunda åstad- komma fast anliggning av bågtråden 180 i bågtrådslitsen 182. _ Av det föregående framgår att vid uppfinningen åstadkommes minst ett lingualt ortdontianordningssystem, som kan effektivt utnyttjas i enlighet med kanttypens teknik för effektiv ortodontiterapi. Ortodontiterapi kan lätt genom- föras under det att samtidigt de labila och buckala ytorna av tänderna hos patienten förblir fria från hinder genom 10 15 20 25 30 35 __. 455 989 38 anordningen, så att effektiv rengöring lätt kan genomföras och munhygienen lättare kan upprätthållas. Vidare kommer utseendet utåt av patientens tänder att vara helt till- talande och patienten kommer därför icke att vara utsatt för den psykologiska skada som vanligen sammanhängerfmednappli- cerandet av ortodontianordningar på labialytorna av tänderna.

De linguala ortodontianordningarna enligt förelig- gande uppfinning är så konstruerade att kanttypens bågtråd införes i resp. bâgtrådslitsar genom ocklusalt införande, eftersom bågtrådslitsarna vardera mynnar ocklusalt även på vinkelytorna hos framtänderna. Detta kännetecken under- lättar effektivt insättandet av bågtrâden och de justeringar som göres under ortodontiterapi.

De olika ortodontihâllarna hos det linguala ordnings- systemet enligt föreliggande uppfinning med undantag av linguala rörhållare är vardera försedda med central eller mellanliggande aktiv del, som bildar en ocklusalt öppen bågtrådslits, vilken slits har den längd som vanligen förefinnes vid enkelfästvingtypens ortodontihâllare. Detta kännetecken befrämjar hållarmellanbredd av tillräcklig dimension för att uppnå väsentlig tandrörelse mellan anord- ningsjusteringarna. Vidare ger hållaren tillräckligt med rotationsegenskaper för att därigenom åstadkomma ett orto- dontianordningssystem, som effektivt utnyttjar de gynnsamma egenskaperna hos både ortodontidubbelhållarna och ortodonti- enkelhâllarna. Det linguala ortodontianordningssystemet enligt föreliggande uppfinning innefattar även molar- rörhållare, vilka medgiver mesio-ocklusalt införande av bâgtråden i dessa och som ger en typisk rörhållarfunktion, då bágtråden är i verksam relation med desamma. Det är därför uppenbart att föreliggande uppfinning är väl anpassad till att uppnå alla de ändamål och kännetecken som ovan angivits tillsammans med andra kännetecken, som framgår av beskriv- ningen av själva apparaturen.

Ehuru ovanstående är inriktat på föredragna utföranden av uppfinningen, kan andra och ytterligare Uïföräfldfifi av förê- liggande uppfinning åstadkommas utan att densammas grundidé frångås, och ramen för föreliggande uppfinning bestämmes av de bifogade patentkraven.

Claims (9)

1. 0 15 20 25 30 35 k 455 989 PATENTKRAV 1. kanttyp, k ä n n e t e c k n a d Lingual ortodontihållare (30) för ortodontiterapi av av a) en bas (32) för förläggning på lingualytan av en tand, b) nämnda bas och bildar precisionsbågtrådslitsar (A4) öppna en centralt belägen aktiv bågtrådsektion, som bildas av ocklusalt för införande av en bâgtråd av kanttyp i desamma, varvid bågtrådslitsarna (44) bildas av parallella aktiva ytor (46, 48) och en bottenyta (50) belägen väsentligen vinkel- rätt mot de parallella aktiva ytorna, c) dade av basen på ena sidan om bågtrådslitsarna och sträckande ett par med mellanrum anordnade fästvingar (36, 38), bil- sig förbi den centrala aktiva bågtrådsektionen till proximal- kanterna av basen, samt d) bågslitsarna och sträckande sig från den centrala aktiva båg- fästvingorgan (40), bildade av basen på motsatta sidan om trådsektionen, varvid e) basen bildar bågtrådavlastningsytor (52, 54), som sträcker sig från bågtrådslitsarna till basens proximalkanter. 2. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att a) fästvingorganen omfattar ett andra par med mellanrum an- ordnade fästvingar (90, 92), som sträcker sig förbi basens proximalkanter och i vinkel mot ocklusalytan och b) centrala hållarsektionen mot ocklusalytan, varvid utsprånget _basen bildar ett utsprång (76), som sträcker sig från den bildar en av de parallella aktiva plana ytorna (82), av vilka den andra sträcker sig förbi bågtrådslitsen mot basens proximal- kanter, och bottenytan och bågtrådslitsarna sträcker sig förbi dessa slitsar mot basens proximalkanter.

2. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att nämnda par med mellanrum anordnade fästvingar bildar plana fästvingytor (84, B6) riktade ocklusalt, varvid de plana fästvingytorna är förlagda i samma plan som bottenytan (50) av bågtrâdslitsarna och av att nämnda par fästvingar är oriente- rade för att motta en ligaturdel på så sätt att ligaturdelen^ böjas tvärtöver bågtråden, vilket förorsakar påförande av kraft- .455 989 a ...n 10 15 20 25 30 35 40 vektorar på bågtråden,väsentligen inriktade med de parallella aktiva ytorna (80, 82) av bågtrådslitsarna. 4. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att a) basen (32) är inrättad för fastsättning vid en tand och för förläggning på tendens lingualyta, varvid basen bildar en av- lång bâgtrådslits (44), som har parallella sidoytor (46, 48) och en bottenyta (50) förlagd väsentligen vinkelrätt mot de parallella sidoytorna,vilken bågtrådslits är öppen mot ocklusal- ytan, b) en tillslutningsplatta (110) är fäst vid basen vid ocklusal- ytdelen av denna och bildande en tillslutning för bågtrådslit- sen, vilken tillslutningsplatta(110) har mindre längd (113) än bågtrådslitsen, medgivande att mesialänden av bågtrådslitsen är öppen och medgivande mesio-ocklusal initialinföring av båg- trådsänden i bågtrådslitsen, samt c) hållaren innefattar krokorgan (114), fixerade vid basens gingivalytdel. 5. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att basen bildar ligaturoríenteringsorgan (60, 62) vid varje proximalkant av de med mellanrum anordande fästvingorganen för att dirigera ett ligaturelement (85) till att påföra kraft- vektorer väsentligen inriktade med de parallella aktiva ytorna av bågtråden för förläggning av bågtråden fast i bågtråds1its~ arna (78), att ligaturorienteringsorganen innefattar mesio- distala slitsar (60, 62), bildade på varje proximalkant av hållaren, vilka slitsar sträcker sig från en nivå på litet ocklusalt avstånd från bottenytan av bågtrådslitsen till en nivå med litet ocklusalt avstånd från bågtråden och styr liga- turdelen (85) till att tvärt böjas över bågtråden. 6. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d .av att _ a) fästvingarna (36, 38, 40) är orienterade på T-formigt sätt med nämnda par med mellanrum anordnade fästvingar (36, 38) utskjutande generellt ocklusalt från basen, b) enkelfästvingelementet (40) skjuter generellt ut gingivalt från basen och 10 15 20 25 30 35 L _ 455 989 41 c) basen har ett par ligaturslitsar (60, 62) vid resp. proxi- malkanter av de med mellanrum anordnade fästvingarna, varvid ligaturslitsarna mottar en ligaturdel (25) och styr ligatur- delen till att böjas tvärt över bågtråden, vilket orsakar på- förandet av ligaturkraftvektorer på bågtråden, väsentligen inriktad med den parallella aktiva ytan (46, 48) av bågtråd- slitsorganen. c 7. Hållare enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a d av att a) bottenytan (50) av bågtrådslítsarna sträcker sig förbi båg- trådslitsarna mot basens proximalkant och ger hållaren till- räcklig tippningsreglering, b) _en av de parallella aktiva ytorna (46) sträcker sig förbi bågtrådslitsarna mot basens proximalkanter och ger hållaren rotationsreglering och c) basen bildar ett centralt orienterat utsprång (42), som sträcker sig bort lingualt, varvid nämnda centralt orienterande utsprång bildar en av de parallella aktiva plana ytorna (48) i bågtrådslitsarna och även bildar enkelfästvingelementet (40). k ä n n e t e c k n a d 2 8. Hållare enligt patentkravet 1, av att a) basen bildar mellanliggande vridcentrumorgan (46, 160, 188), som bildar de aktiva bâgtrådslitsarna, b) Fästvingorganen omfattar par av Fästvingar (152, 154; 154, 158), som sträcker sig förbi respektive sidodelar av vridcentrum- organen för underlättande av ligering av bågtråden vid hål- laren och c) bågtrådsavlastningsytorna bildas mellan respektive par av Fäst fästvingar (152, 159; 156, 158) och sträcker sig från ändarna av bågtrådslitsen till respektive ändar av basen (150), Vilken bågtrådsavlastning är både labial-och lingual för till- lâtande av reglerad vridningsrörelse För dee tand vid vilken hållaren är Fäst och bildas av lingualt divergerande ytor (80, 82), som sträcker sig från respektive ändar av bågtrådslitsen till respektive ändar av basen. 10 15 20 25 30 35 __-455 989 42 9. Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d av att a) basen bildar en vridcentrumdel (76, 160, 168) mellan sina ändar, varvid vridcentrumdelen bildar den aktiva precisione- bågtrådslitsen, b) ett par med mellanrum anordnade ligeringsfästvingar (124, 1263 150, 152) sträcker sig från basen och är belägna på ena sidan av precisionsbågtrådslitsen och c) åtminstone en ligeringsfästvinge (123) sträcker sig från basen och är förlagd på motsatt sida om precisionsbågtrådslitsen 10. av att Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d a) paret med mellanrum anordnade fästvingar (90, 92) sträcker sig i vinkel mot ocklusalytan och förbi mesial- respektive distalkanterna av basen och b) fästvíngorganet bildas av ett par åtskilda fästvingar (86, BB) placerade så i förhållande till det fästvingar (90, 92) att ett ligeringselement (85), som omger nämnda paret den i vinkel sig sträckande fästvingen och paret åtskilda fäst- vingar,avböjes tvärt över bågtråden (94) och utvecklar en kraft- vektor, som tvingar bågtråden i fixerat läge i bågtrådslitsen (78). 11. av att basen bildar ligaturorienteringsorgan (140, 166, 60, 62) Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d vid varje proximalkant av de med mellanrum anordnade fästving- organen för att dirigera ett ligaturelement (85) till att på- föra kraftvektorer väsentligen inriktade med de parallella aktiva ytorna av bågtråden (94) för förläggning av bågtråden fast i bågtrådslitsarna. 12. av att ligaturoríenteringsorganen innefattar šlitsar (60, 62, 140, 166), bildade på varje hållaren, vilka slitsar sträcker sig från en Hållare enligt patentkravet 11, k ä n n e t e c k n a d mesio-dístala proximalkant av nivå på litet ocklusalt avstånd från bottenytan av bågtrâdslitsen till en nivå med litet ocklusalt avstånd från bågtråden. 10 15 20 25 30 35 k _ , 455 989 43 1

3. k ä n n e t e c k n a d av att Hållare enligt patentkravet 1, a) fästvingarna (36, 38, 40) är orienterade på T-Formigt sätt med nämnda par med mellanrum anordnade fästvingar (26, 32) ut- skjutande generellt ocklusalt från basen och b) enkelfästvingelement (40) skjuter generellt ut gingivalt från basen. 1

4. av att Hållare enligt patentkravet 6] k ä n n e t e c k n a d a) bottenytan (50) av bågtrâdslitsarna (A4) sträcker sig förbi bågtrådslitsarna med basens proxímalkant och ger hålla- ren tillräcklig tippnipgsreglering och b) en av de parallella aktiva ytorna (46) sträcker sig förbi bågtrådslitsarna mot basens proximalkanter och ger hållaren rotationsregleríng. 1

5. av att basen (32) bildar ett centralt orienterat utsprång (h2), Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d som sträcker sig bort lingualt, varvid nämnda centrala orienter- andre utsprång bildar en (G8) av de parallella aktiva plana ytorna (46, 48) i bågtrådslitsarna (44) och även bildar enkel- fästvingelementet (40). 1

6. av att Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d a) Fästvingorganet bildar ett andraupar åtskilda fästvingar (90, 92), som begränsas av basen på motsatt sida om bågtråd- slitsen, vilket andra par utskjuter förbi basens proximalkant, och b) paret med mellanrum anormmde fästvingar (90, 92) sträcker sig i vinkel mot ocklusalytan och är orienterade För att uppta ett ligeringselement (85) så, att detta avböjes tvärt över bågtråden,Förorsakande att en kraftvektor pålägges_bågtråden väsentligen i riktning av parallella aktiva ytor (80, 82) i bågtrådslitsen (78). 1

7. av att basen bildar ett utsprång (42), som sträcker sig från Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d den centrala hållarsektionen mot ocklusalytan, varvid utsprånget bildar en av de parallella aktiva plana ytorna (48), av vilka 10 15 20 25 30 35 __,455 989 44 den andra (46) sträcker sig förbi bågtrådslitsen mot basens proximalkanter. 1

8. av att nämnda par med mellanrum anordnde fästvingar (86, 88) Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d bildar plana fästvingytor (84, 86) riktade ocklusalt, varvid de plana fästvingytorna är förlagda i samma plan som botten- ytan (84) av bågtrådslitsarna (78). 1

9. av att den centralt placerade aktiva bågtrådsektionen bildar Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d ett vrídcentrumorgan (52), som åtminstone delvis är placerade mellan paret med mellanrum anordnade fästvingar (42, 46; 40, 49) och bildas av en vridcentrumkant (54) och en krökt vridcentrumyta (56), som befinner sig åtminstone delvis mel~ lan detta fästvingpar, vilken vridcentrumyta (56) är parallell med vridcentrumkanten (54). 20. av att bågtrådavlastningen bildas av lingualt divergerande Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d lutande ytor (80, 82), som sträcker sig från bågtrådskontakt- organen (84) till resp. ändar av basen (32). 21. av att bågtrådavlastningen bildas av uttag (64, 66) Hållare enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a d formade i basen och sträckande sig från bågtrådskontaktoragnen till resp ändar av basen. 22. Hållare enligt patentkravet 1, k å n n e t e c k n a d av att a) en mellanliggande vridcentrumsektion (76) bildar den cent- ralt placerade aktiva bågtrådsektíonen och avgränsar bågtråd- slitsen, b) paret med mellanrum anordnade fästvingar (86, 88) och fästvingorganet (90, 92) bildar motsatta par fästvingar och sträcker sig förbi respektive sidodelar av den mellanliggande vridcentrumsektionen (72) för att underlätta ligering av båg~ tråden vid hållaren och c) bågtrådsavlastningen bildas mellan varje par fästvingar (90, 92; 86, 88) och åstadkommer bågtrådsinducerad vridning och övervridning av hållarna och de tänder vid vilka hållarna är fästa, vilken bågtrådsavlastning har samma utsträckning som bågtrådslitsen (78). 10 45 23. Hållare enligt patentkravet 1, av att a) 455 989 k ä n n e t e c k n a d bågtrådsavlastningen sträcker sig från ändarna av båg- trådslitsen (54-56) till respektive ändar av basen och om- Fattar båda labial och ldngual avlastning för tillåtande av reglerad vridrörelse hos den tand vid vilken hållaren är och b) bågtrådsavlastningen bildas av lingualt divergerande fäst ytor (80, 82; 6&, 66), som sträcker sig från respektive ändar av bågtrådslitsarna till respektive ändar av basen (32).