SE454834B - Sett och anordning for digitalisering av en fergvideosignal - Google Patents

Description

454 834 tiïïhör samma iinjesignai e11er olika ïinjesignaier. Om varje videosignaisampie x(n) i denna deibiid muitipïiceras med en konstant faktor h(m,n) och de erhåT1- na produkterna summeras erhåiies koefficienten y(m). Matematiskt kan denna ' operation uttryckas på föijande sätt: y(m)_å§ïíi.h(m,fl) x(n) (1) n=0 m = O, 1, 2, 3, ... N-1 De konstanta faktorerna h(m,n) kan antagas vara eñementen i en NxN-matris'H, som kommer att kaïïas en transformationsmatris.

För svart-vit TV där videosignaien bara representerar en tidsvariabel storhet, nämiigen ijusheten, representerar basbiiden B(0) deibiidens medelijus- het och y(0) dess ampiitudvärde. Denna koefficient är föijaktiigen den vikti- gaste koefficienten och måste därför kodas med hög noggrannhet. De återstående basbiiderna B(1),... B(N-1) ger information om deteïjer i deibiiden. Det visar sig att koefficienterna y(1) ... y(N-1) som.âr tiiiordnade dessa basbiider van- iigen kan kodas med avsevärt mindre noggrannhet. I praktiken omvandias koeffi- cienten y(0) vaniigen tiïi ett kodord z(0) som har åtta_e11er nio bitar, medan var och en av de återstående koefficienterna y(n) omvandïas tiïi ett kodord zim) som bara omfattar D, 1, 2, 3, 4 eiier 5 bitar. Eftersom a11a kodorden z(m) som erhâiies på detta sätt har en ordiängd som är mindre än de PCM-kodade videosignaisamplernas xin) ordlängd är bithastigheten också iägre. Genom ett iämpiigt vai av transfonnationsmatrisen H är det t.o.m. möjligt att reducera denna bithastighet ti11 ett värde som iigger under den bithastighet som erhåi- les genom DPCM-kodning av videosignaïsampierna. De transfonnationsmatriser som användes mest i detta sammanhang är Hoteiiing-, Fourier-, Hadamard- och Haar- matriserna. Även om en ytteriígare reduktion av bithastigheten i förhåiiande ti11 DPCM kan erhåïias vid svart-vit TV genom att använda transformkodning så ger använd- ningen av transformkodning vid färg-TV knappast någon reduktion i bíthastíg- heten, ens jämfört med PCM; Vid färg~TV är DPCM-kodning av videosignaisamplerna att föredra. Referensen 6 visar att i detta faïi en ytteriigare reduktion av bithastigheten kan åstadkommas. I denna referens påvisas att PAL-färgvideo- signaien kan sampias med en sampiingsfrekvens fs som är dubbeit så hög som färgunderbärvågsfrekvensen f C förutsatt att sampiíngstidpunkterna bara sam- manfaïier ned fasiägena 45° och 2250 i färginformationssignaïen u(t). Refe- rensen 7 visar att också NTSC-färgvideosignaien kan sampias med en sampiings- frekvens som är dubbeit så hög som färgunderbärvågsfrekvensen fsc färutsatt nu 454 834 att samplingstidpunkterna omväxlande först under tvâ linjesignaler sammanfaller med faslägena 45° och 2250 och under de två efterföljande linjesignalerna sammanfaller med faslägena l35° och 315° i färginformationssignalen u(t).

B. Sammanfattning av uppfinningen.

Uppfinningen har till ändamål att åstadkomma ett sätt att digitalisera en PAL- eller en NTSC-färgvideosignal, vid vilket en fördelaktig reduktion av bit- hastigheten åstadkomnæs relativt DPCM.

Genom uppfinningen erhålles en metod för att digitalisera en färgvideo- signal som består av en sekvens av linjesignaler var och en omfattande en kom- bination av en ljushetssignal och två färginformationssignaler u(t) och vit) som var och en består av en färgskillnadssignal som är modulerad på en under- bärvåg med en färgunderbärvägsfrekvens fsc, vilket sätt omfattar följande steg: a) sampling av färgvideosignalen med en samplingsfrekvens fs som är lika med två gånger färgunderbärvågsfrekvesen fsc och vid tidpunkter som sammanfaller med faslägena :_Z7y4 + M 7T'hos färginformationssignalen u(t) i linjesignalen, varvid M representerar ett heltal, för att generera videosignalsampler x(n); b) framställning av en delbild omfattande Q videogrupper som var och en bildas av en sekvens av P videosignalsampler i den aktuella linjesignalen och till- hör Q konsekutiva linjesignaler; cl omvandling av en sådan delbild till en grupp av koefficienter bestående av N koefficienter y(m) som var och en är lika med summan av versioner av delbild- videosignalsamplerna som har viktats ned en faktor +1 eller -1, där m = O, 1, 2, ... N-1 och där N är lika med produkten av P och Q; dl omvandling av var och en av koefficienterna y(m) till ett kodord z(m) som omfattar ett antal bitar, som är tilldelat den aktuella koefficienten.

Steget al definierar det sätt för sampling av en färgvideosignal som är föreslaget i referensen 6 för en PAL-signal i referensen 7 för en NTSC-signal.

Detta steg a) i kombination med steget b) ger en delbild, vars bildelement (videosignalsampler) har förskjutits relativt varandra från linje till linje.

Steget cl anger att för omvandlingen av delbilden Hadamard-matrisen skall väljas såsom transformationsmatris. Det aktuella kodningssteget d) resulterar i den önskade reduktionen av bithastigheten.

Uppfinningen är baserad på insikten om följande faktum. Såsom nämnts i det föregående representeras medelljusheten vid svart-vit TV av basbilden B(0) och amplitudvärdet hos denna medelljushet av y(0). Detta betyder att då en delbild har jämn gråkulör bara denna koefficient y(0) skiljer sig från 0 och bara denna koefficient behöver kodas. Detta är oberoende av samplingsfrekvensen, tom nu antages vara lika med Nyquist~samplingsfrekvensen. ._ ..-J 454 854 g Betrakta nu en färgvideosigna1 som har sampïats med Nyquist-samp1ingsfrek- vensen och som förutom en konstant ïjushetssignaï bara innefattar en färginfor- -mationssignaï med en konstant ampïitud. Liksom vid svart-vit TV kan ïjusheten hos en deïbiïd också representeras genom den'enklaibasbi1den B(0). Även om färginformationssignaïen har en konstant ampïitud så kan denna signals bidrag tiïï deïbiiden bara representeras genom summan av ett reiativt stort antaï bas- bilder. De tiT1 de sistnämnda basbiïderna hörande koefficienterna måste a11a kodas noggrant. Detta är skälet tili varför transformationskodning tilïämpad på en färgvideosignaï, som har sampïats med Nyquist-sampiingsfrekvensen, knappast resuïterar i någon reduktion i bithastigheten oberoende av den typ av trans- formtionsmatris som användes. Detsamma visar sig vara faiiet om färgvideosigna- 1en samp1as med en frekvens som är dubbeït så hög som färgunderbärvågsfrekven- sen fsc och en transformationsmatris användes, viïken ej är identisk med Hadamard-matrisen. * Med tiiïämpning av uppfinningen uppnås t.ex. att vid en färginformations- signai med konstant ampïitud dess bedrag ti11 deibilden kan korrekt beskrivas såsom en enda basbiïd, så att bara den koefficient som är tiïiordnad denna behöver kodas noggrant. Detta ger den avsedda reduktionen i bithastigheten.

Reduktionen uppgår t.ex. ti11 en faktor av 5.

C. Terminino1ogi.' 1. En färgvideosignai biidas av en sekvens av iinjesignaier som var och en innehåiïer kombinationen elïer överïagringen av en ïuminanssignal Y och två färginformationssignaier u(t) och v(t), där uuwusifmzïfsctmü) (2) v(t) = Z/ V cos ( 2 zrfsc t + ia) (3) Här är U proportioneii mot B-Y och V mot R-Y. Storheten B representerar den biå primärfärgsignaïen och R representerar den röda primärfärgsignaïen. Vid NTSC är = 1 och vid PAL är Ö/ omväxïande +l och -1 för konsekutiva iinjesignaïer.

Storheten fsc kaïïas färgunderbärvâgsfrekvensen_ Om färgvideosignaïen beteck- nas E så kan den matematiskt skrivas: E = Y + U sin (2'¶-fsct + fy) + B/V cos(2 2?-fšct + ia) (4) 2. Nyquist-sampiingsfrekvensen är en frekvens som är dubbeit så hög som den 454 834 högsta frekvensen fm i färgvideosignalen. Denna frekvens fm är högre än fsc.

D. Referenser. 1. Differential Encoding of Composite Color Television Signals Using Chrominance - Corrected Prediction; J.E. Thompson; IEEE Transactions on Communications, vol. CDM-22, nr. 8, augusti 1974, sid. 1106-1113. 2. Picture Coding; A Review; A.N. Netravali, J.0. Limb, Proceedings of the IEEE, vol. 68, nr. 3, mars 1980, sid. 366-406. 3. Digital Differential Quantizer for Television; J.0. Limb, F.w. Mounts; sen systems iecnniaai Jam-nan, m. 48, 1969, sid. 2593-2599. ' 4. Transform Picture Coding; P.A. Wintz; Proceeding of the IEEE, vol. 60, nr. 7, juli 1972, sid. 809, 820. 5. Real-time orthogonal transfonnation of colour-television pictures; H.

Bacchi, A. Moreau; Philips Technical Review, vol. 38, nr. 4/5, 1978/1979, sid. 119-130. 6. Digital-Video; Sub-Nyquist Sampling of PAL Colour Signals; V.G.

Devereux; BBC Research Department, Report nr. BBC RD 1975/4; januari 1975. 7. Sub-Nyquist Sampled PCM NTSC Colour TV Signal Derived from Four Times the Color Subcarrier Samples Signal; J.P. Rossi, IBM 78, Conference Publication No. 166, sid. 218-221.

E. Sammanfattning av figurerna.

För att uppfinningen lättare skall förstås hänvisas nu såsom exempel till bifogade ritningar, där fig_1 visar den generella strukturen av en kodnings~ anordning där transformkodning användes,_fig,@¿1Q visar samplingstidpunkter, delbilder och färginformationssignaler u(t} och v(t) för att förklara kodnings- anordningens enligt fig 1 funktion vid PAL-systemet och med delbilder av inbör- des samma form, fig_11¿17 visar samplingstidpunkter, delbilder och färginfonna- tionssignaler u(t) och v(t) för att förklara anordningens enligt fig 1 funktion vid NTSC-systemet och med delbilder av inbördes samma form, fig“1§¿§§ visar samplingstidpunkter och delbilder för att förklara kodningsanordningens enligt fig 1 funktion vid PAL-systemet och med delbilder av inbördes olika form, fig 23 och 24 visar samplingstidpunkter och delbilder för att förklara kodnings- anordningens enligt fig 1 funktion vid NTSC-systemet och med delbilder av in- bördes olika fonn, jjg_§§ visar den föredragna utföringsformen av transform- anordningen, fig_§§ visar den föredragna utföringsformen av hjälptransformatorn avsedd att användas i transformanordningen enligt fig 25, j1g_gZ visar en ut- föringsfonn av en hjälpkodningsanordning för variabel ordlängd, fjg_§§_visar en - .fl--t-tww. -flr-l e. . .~ -. 454 834 utföringsform av ett bittilldelningsminne 6 avsett att användas i kodnings- anordningen enligt fig 1, fig_§g visar ett bittilldelningsminne avsett att an- vändas i en kodningsanordning som är lämplig för behandling av NTSC-färgvideo- signaler, fig 30 visar en styrkrets avsedd att användas i kombination med en kodningsanordning som är lämplig för behandling av PAL-färgvideosignaler, jjg ål visar en styrkrets avsedd att användas i kombination med en kodningsanord- ning som är lämplig för behandling av NTSC-färgvideosignaler, fig 32 visar en alternativ utföringsform av den delbildsalstrande kretsen avsedd för användning i transformanordningen, fig 33 visar förhållandet mellan adresskoderna AD(U) och AD(l) som användes i den delbildsalstrande kretsen enligt fig 32, fig¿§í visar 16x16 Hadamard-matrisen och jjg_§§ visar i form av en tabell antalet bitar som är tilldelade de olika koefficienterna y(m).

F. Kodningsanordningen.

F(1). Allmän struktur.

Fig 1 visar en kodningandrdning vars struktur är baserad på sättet enligt uppfinningen. En färgvideosignal §(t) som kommer från en videosignalkälla l matas till kodningsanordningen. Denna videosignal tillföras en samplingsanord- ning 2 som tar sampel av videosignalen och alstrar videosignalsampler Q(qT} under styrning medelst samplingspulser S(l) som uppträder med en samplingsfrek- vens fS=l/T. Härvid gäller att q =..., -2, -l, 0, 1, 2 .... Dessa video- signalsampler matas till en analog-digitalomvandlare 3 som alstrar de digitala videosamplerna í(q). Dessa digitala videosampler §(q) matas till en transform- anordning 4, som kommer att beskrivas i det efterföljande och som: 1. arrangerar de digitala videosamplerna till en delbild bestående av Q video- grupper som är tillordnade konsekutiva linjesignaler, varvid varje videogrupp är bildad av en sekvens av P videosignalsampler i den aktuella linjesignalen; 2. transformerar en sålunda framställd delbild till en koefficientgrupp bestående av N koefficienter y(m) som var och en är lika med summan av video- signalsampelversionerna i delbilden, vilka versioner har viktats med en faktor +1 eller.-1,- där m = 0, 1, 2, ... N-1 och där N är lika med produkten av P och Q.

Om ett videosignalsampel i delbilden nu betecknas x(n) så definieras för- hållandet mellan en koefficient y(m) och de N videosignalsamplerna i delbilden genom uttrycket (1), för vilket det därvid närmare bestämt gäller att h(m,nl +l eller -1.

Såsom tidigare nämnts kan faktorerna h(m,n) betraktas såsom elementen i en transformationsmatris H som i detta fall är identisk med Hadamard-matrisen.

Detta kommer i det följande att uttryckas så att Hadamard-matrisen är tillord- 454 834 nad transformationsanordningen.

Transformationsanordningen alstrar följaktligen koefficienterna y(m) som matas till en hjälpkodningsanordning S med variabel ordlängd, vilken omvandlar varje koefficient till ett kodord zfm) med en lämplig ordlängd. Denna ordlängd är bestämd av en storhet b(j) som alstras av ett bittillordningsminne 6 och matas till denna hjälpkodningsanordning 5 genom en styringång 501.

F(2). Funktion vid användning av PAL-färgvideosignaler.

Såsom nämnts tidigare är samplingsfrekvensen fs lika med dubbla färg- underbärvågsfrekvensen fsc. Denna frekvens fsc står i ett mycket speciellt förhållande till linjefrekvensen fl. För PAL gäller nämligen att: fcs = fi - 1/4) fl (5) där i är ett heltal.

Härav följer att: fs = (Zi - 1/2) fl = 1/T (6) Detta förhållande mellan fs och fl har mycket speciella konsekvenser. Antag t.ex. att linjesignalen, som har nr r, startar vid tidpunkten t0,r. Antag vidare att det jze videosignalsamplet i denna linjesignal alstras vid tidpunk- ten to,r +_A t + (j-1)T. Antag nu att linjesignalen med numret r+1 på mot- svarande sätt startar vid tidpunkten to r+1 > denna linjesignal uppträder vid tidpunkten to r+l+ A t + (j-l)T_jl/2T. Fig 2 visar som illustration schematiskt medelst punkter de tidpunkter, vid vilka . Det jze videosignalsamplet i videosignalsamplerna i linjesignalerna med numren r=1,2,3....8 tas. Men i denna figur är linjesignalerna ej visade konsekutivt utan startar vid tidpunkten t=O, såsom är visat på ritningen. I verkligheten representerar figuren därför en TV-bild.

I referensen 6 bevisas att ¿3 t måste väljas på sådant sätt att argumentet eller fasläget 2fi'fSct+ Q för var och en av de goniometriska funktionerna i de föregående uttrycken (2), (3) och (4) vid samplingstidpunkterna t är lika med Ü'/4 + M ñf, där M representerar ett heltal.

Som illustration visas återigen de tidpunkter, vid vilka videosignal- samplerna i linjesignalerna med numren r = 1,2,3....8 tas i mindre skala än i fig 2, medelst punkter i var och en av figurerna 3 och 4. 454 834 I dessa figurer är starttidpunkten toår för var och en av linjesignalerna återigen fixerad till tidpunkten t=0 och 'fär vald lika med 0, så attA t=T/4.

Dessutom visar fig 3 färginfonnationssignalen u (t) för varje linjesignal.

Amplituden U antages vara konstant. På motsvarande sätt visar fig 4 färginfor- mationssignalen v(t) för varje linjesignal, varvid det antages att amplituden V är konstant. I båda figurerna antas vidare att i = 5 (se uttrycket 5). Av fig 3 framgår att färginformationssignalen u (t) vid varje samplingstidpunkt har_sam- ma absolutvärde. Närmare bestämt är detta absolutvärde lika med 1/2lJ V 2. Av fig 4 framgår att färginformationssignalen v(t) vid varje samplingstidpunkt också har samma absolutvärde som nu är lika med 1/2 VVFš: ~ De digitala videosignalsamplerna som alstras av analog-digitalomvandlaren 3 ordnas som delbilder i transformanordningen 4. I det efterföljande antages att denna delbild har den i fig 5 visade formen och att P = Q= 4. Denna delbild som betecknas Bl omfattar således 16 videosignalsampler som i fig 5 är angiv- na genom tecknet "x". Varje full TV-bild antages nu, såsom är schematiskt visat i fig 2, vara sammansatt av ett flertal sådana delbilder. Såsom är visat i fig 5 genom streckade linjer kan varje delbild antas vara implementerad av ett flertal kvadrater av lika storlek var och en omfattande ett videosignalsampel.

En sådan kvadrat kallas ibland ett bildelement eller Pel (= Picture element).

Det antages därvid att färgvideosignalen E (se uttrycket 4)) är densamma för varje punkt i ett sådant bildelement.

Om ett bildelement med ett standardiserat signalvärde +l representeras genom den blanka kvadraten, som är visad i fig 6a, om ett ett bildelement med ett standardiserat signalvärde -1 representeras av den streckade kvadraten, som är visad i fig 6b, kan de sexton inbördes ortogonala basbilderna Bl(0), B1(l)...B1(15) som är visade i fig 7 sättas samman. Dessa basbilder kan härledas på det sätt som är beskrivet i referensen 5 av den 4x4 Hadamard-matri- sen H4 som är visad i fig 8 och består av helt "vita" och helt "svarta" bild- element.

Såsom nämnts är en ortogonal bildtransform baserad på idén att var och en av de i fig 2 visade delbilderna kan beskrivas såsom en linjär kombination av de i fig 7 visade 16 basbilderna, varvid varje basbild Bl(m) multipliceras med en förutbestämd koefficient y(m).

Emedan det speciella sätt på vilket färgvideosignalen samplas och genom att välja “bidimensionella" delbilder, varvid varje rad innefattar samma antal videosignalsampler, framgår det av fig 3 att bidraget från färginformations- signalen u(t) till var och en av delbilderna är detsamma och att detta bidrag 9 4s4isa4 kan representeras genom den i fig 9a visade hjälpbilden. Härvid anger tecknet "+" att färginformationssignalen u(t) är positiv vid den aktuella samplingstid- epunkten: närmare bestämt gäller då att u(t)=l/2U Yršï Tecknet "-“ anger att u(t) är negativt vid den aktuella samplingstidpunkten; närmare bestämt gäller därvid att u(tl= -1/2U Ypšï Då absolutvärdet av u(t) nu är detsamma vid alla samplingstidpunkter kan denna hjälpbild enligt fig 9a standardiseras och repre- senteras genom den hjälpbild som är sammansatt av sexton bildelement och är visad i fig 9b. Emedan Hadamard-matrisen som också består av element med inbör- des identiska absolutvärden har valts som transformationsmatris kan fig Qb och fig 7 jämföras med varandra. Av denna jämförelse framgår att bidraget från u(t) till en delbild är helt beskrivet genom bidraget från en enda basbild till denna delbild. Vid den numrering av basbilderna som användes i fig 7 ger detta därför B1(6).

Av fig 4 framgår på motsvarande sätt att bidraget från färginformations- signalen v(t) till varje delbild är detsamma och att detta bidrag kan represen- teras genom den i fig 10a visade hjälpbilden, vilken hjälpbild kan omvandlas till den i fig 10b visade hjälpbilden. Om fig 10b nu jämföras med fig 7 ser man att bidraget från vt till en delbild också är fullt beskrivet genom bidraget från en enda basbild till denna delbild, i detta fall genom Bl(7).

Såsom nämnts i det föregående är luminanssignalens Y bidrag till en del- bild till övervägande delen beskrivet genom basbildens Bl(0) bidrag till denna delbild och följaktligen genom koefficienten y(0).

Den önskade reduktionen av bithastigheten erhålles nu genom det faktum att bara de tre koefficienterna y(0), y(6) och y(7) måste kodas noggrant.

F(3). Arbetssättet vid NTSC-färgvideosignaler.

Såsom nämnts i det föregående är också i detta fall samplingsfrekvensen fs lika med dubbla färgunderbärvågsfrekvensen fsc. Men denna frekvens står nu i ett annorlunda förhållande till linjefrekvensen fl än vid PAL. Närmare bestämt gäller för NTSC-systemet att: f = (1 _ 1/2) fl ; f SC = (Zi-llfl (7) s där i representerar ett heltal.

Detta förhållande mellan fs och fl har till resultat att det om linjesignalen med numret r startar vid tidpunkten to r, för alla värden på r gäller att dess jze videosignalsampel uppträder vid tidpunkten to F + t +¿§ (j-1)T. _10 454 834 I referensen 7 har det visats attlå t måste väljas så att lst omväxlande för två linjesignaler först är lika medgß tl och för tvâ efterföljande linje- signaierß 1: = A H1 T/z. 1 fig 11 är ae tidpunkter, via vilka video- signalsamplerna i linjesignalerna med numren r = 1,2,3....8 är tagna, schema- tiskt visade medelst punkter som illustration. Liksom i fig 2 är linjesignaler- na i denna fig visade under varandra och på sådant sätt att starttidpunkten för varje linjesignal sammanfaller med tidpunkten t=0, såsom framgår av figuren, så att denna fig 11 också representerar en TV-bild.

Referensen 7 visar vidare attlk tl måste vara så valt att 2ü“fSc 11 tl ='7ï/4 så att argumentet eller fasläget 2 Iffsc t + løför var och en av de goniometriska funktionerna i uttrycken (2),(3) och (4) vid samplingstidpunkterna t omväxlande för tvâ linjesignaler först är lika med + 27/4 + M Û", där M = 0,1,2.....och för två efterföljande linjesignaler 5/47/1 n //”= - 7/74 + ln + 1) TF . ett antai sampiingstfapunkter för iinjesig- nalerna med numret r 1,2,3 .....8 är angivna medelst punkter i var och en av figurerna 12 och 13. I dessa figurer sammanfaller starttidpunkten för var och en av linjesignalerna åter med t = 0 och ¥' har valts lika med 0, så attfitl = T/4. Dessutom visas färginformationssignalen u (t) i fig 12 för varje linjesignal och signalen v (t) är visad i fig 13. Antag också här att U och V är konstanta och att vidare i = 5. Också nu framgår av fig 12 och uttrycket (2) ll att u (t) har samma absolutvärde vid varje samplingstidpunkt. Av fig 13 och uttrycket (3) framgår att också detta gäller för v (t).

Till följd av det speciella läget av samplingstidpunkterna väljes del- bilderna nu så att de har den form, som är visad i fig 14 för B = Q = 4, vilken delbild betecknas med Cl. Analogt till det som sagts i stycket F (2) kan de sexton inbördes ortogonala basbilderna Cl (0), Cl (1), . . . . ..C1 (15) som är visade i fig 15 nu sättas samman, varvid det är möjligt att härleda dessa basbilder ur den 4x4 Hadamard-matrisen H4 som är visad i fig 8. Också här består dessa basbilder av helt "vita" och helt "svarta" bildelement. Av figur 12 respektive 13 framgår att bidraget från u(t) respektive v(t) till var och en av delbilderna kan representeras genom den delbild som är visad i fig 16 respektive 17. Om man jämför fig 16 respektive 17 med fig 15 ser man att bidraget från ult) respektive v(t) till en delbild är fullt beskrivet genom bidraget av basbilderna Cl(5) respektive Cl(7) till denna delbild och följ- aktligen genom koefficienterna y(5) och y(7).

Den önskade reduktionen av bithastigheten erhålles även nu då åter enbart koefficienterna y(0), y(5) och y(7) måste kodas noggrant. n 454 834 F(4). Inbördes olika delbilder.

Figurerna 2 och 11 visar hur en TV-bild kan delas upp i delbilder. I dessa figurer har dessa delbilder alla samma form, varigenom färginforinationssignalen u(t) vid PAL är fullt beskriven genom basbilden B1(6) och v(t) genom BII7) så att bara koefficienterna y(0),y(6) och y(7) måste kodas noggrant. vid NTSC är färginformationssignalen u(t) fullt beskriven genom basbilden Cl (5) och vitl genom C1(7) så att bara koefficienterna y(0),Y(5) och y(7) näste kodas . noggrant. I praktiken visar det sig vara fördelaktigt att använda flera del- bilder av inbördes olika fonmer och att vid varje delbildsform definiera ett system av inbördes ortogonala basbilder som är härledda från en Hadamard= matris. Detta kommer att förklaras ytterligare i det efterföljande för fallet där P=Q=4.

Vid PAL kan den i fig 18 visade delbilden B2 ersätta delbilden Bl i fig 5. Systemet med sexton ortogonala basbilder som är visat i fig 19 är till- ordnat denna delbild 82. En basbild B2(i) avledes från basbilden Blíi).

För detta ändamål förskjutes raderna i B1(i) på sådant sätt relativt varandra att denna basbild antar basbildens B2 form.

En TV-bild kan nu på det sätt som är visat i fig 10 delas upp i delbilder Bl och delbilder BZ. För att realisera detta måste varje linjesignal upp- fylla kravet att den kännetecknas av 16j + 12 videosignalsampler. Här represen- terar j ett heltal. Av fig 3 kan man nu härleda i vilken grad u (t) bidrar till de olika delbilderna. Detta bidrag är schematiskt visat i fig 21. Om denna figur 21 jämföres med figurerna 7 och 19 så ser man att detta bidrag är helt beskrivet genom basbilden Bl(6) eller basbilden B2(7).

På motsvarande sätt kan bidraget av v(t) till de olika delbilderna här- ledas ur fig 4. Detta bidrag är schematiskt visat i fig 22. Om denna figur 22 jämföres med figurerna 7 och 19 ser man att detta bidrag är fullt beskrivet genom basbilden Bl (7) eller genom basbilden BZ (6). Om nu y(6) och y(7l näste kodas med samma noggrannhet är det inte nödvändigt att veta om en delbild Bl eller en delbild B2 har transformerats. I detta fall är det därför till- räckligt att noggrant koda bara de tre koefficienterna y(0), y(6) och y(7).

En liknande metod kan användas vid NTSC. Det är då nämligen möjligt att förutom delbilden Cl som är definierad i figur 14 ta en eller flera av del- bildflrflfi 02, 03, c4 son är visade 1' fig 23. En iv-biid kan nu på det sätt som är visat i fig 24 delas upp i delbilder Cl, CZ, C3 och C4. Ett sys- tem av sexton inbördes ortogonala basbilder är också tillordnat var och en av dessa delbilder. De delbilder som är tillordnade delbilden Cl kan betecknas 454 834 H 'med Cl (.), de delbilder som är tillordnade C2 med C2 (.l 0.s.v. Dessa delbilder kan också härledas från de i fig 15 visade basbilderna Cl (.). En basbild Cm (i) erhålles nu genom att förskjuta raderna i Cl (i) relativt varandra så att Cl (i) antar delbildens Cm form. Härvid är m = l,2,3,4 och i = 0,1,2.....15. Analogt med det föregående kan man nu härleda att bidraget av u (t) till delbilden Cm är fullt beskrivet genom basbilden Cm (5). Det kan också härledas att bidraget av v (t) till delbilderna Cl-respektive 83 är fullt beskrivet genom basbilderna Cl (7) respektive C3 (7) och att detta bidrag av v (t) till delbilderna Ca respektive C4 är fullt beskrivet genom basbilderna C2 (6) respektive C4 (6). Vid NTSC måste således bara koeffiêi- enterna fy(0l, y(5), y(7)] och {y(0), y(5), y(6)} omväxlande kodas noggrant.

G. Detaljerad konstruktion av några komponenter.

G(1). Transformationsanordningen.

Fig 25 visar den föredragna utföringsformen av transformanordningen 4. Den är utförd att dela upp TV-bilden i delbilder på det sätt som är visat i fig 20 eller fig 24. Antag för det här betraktade fallet att P=Q=4. För detta ändamål innefattar transformanordningen en delbildsalstrapde krets 401 och en transfor- mationskrets 402. En kaskadkoppling med Q-1 fördröjningsledningar 404 (1), 404 (2) och 404 (3) är ansluten till ingången 403 på kretsen 401. Varje fördröj- ningsledning har en tidsfördröjning av (R-P)/fs sekunder och tar upp R-P vi- deosignalsampler. Här representerar R antalet videosignalsampler i en linjesig- nal och är lika med R = j. P.Q. + (Q-l)P = 16 j + 12. Ingången 403 på denna delbildsalstrande krets och utgången på varje fördröjningsledning är anslutna till en respektive ingång på en ELLER-grindkrets 406 via en respektive 0CH- grind 405 (.). Dessutom matas styrpulser till varje OCH-grind.

Närmare bestämt matas först fyra styrpulser till OCH-grinden 405 (3), se- dan fyra pulser till OCH-grinden 405 (2), därefter fyra pulser till OCH-grinden 405 (1) och slutligen fyra pulser till OCH-grinden 405 (0). 0 Dessa styrpulser alstras av en modulo-16-räknare 407 till vilken samp- lingspulserna S (1) matas. Anslutet till denna räknare är ett avkodningsnät 408 med fyra utgångar 408 K.) som var och en är anslutna till en ingång på en OCH- grind 405 (.). Detta avkodningsnät 408 alstrar nu en logisk "1":a vid sin ut- gång 408 (3) varje gång räknaren intar ett av räknelägena 1,2,3 eller 4.

Logiskt värde "l" uppträder på utgången 408 (2) varje gång räknaren intar ett av räknelägena 5,6,7 eller 8. Ett logiskt värde "l" uppträder på utgången 408 (1) varje gång räknaren intar ett av räknelägena 9,l0,1l,l2, medan värdet logiskt "1“ uppträder på utgången 408 (0) varje gång räknaren intar ett av räk- 454 854 13 nelägena 13,14,l5 eller 16.

Videosignalsamplerna x(n) i en delbild uppträder nu sekventiellt på ut- gången av ELLER-grinden 406. Dessa videosignalsampler matas till transforma- tionskretsen 402 som bildas av en kaskadkoppling av en första hjälptransforma- tor 409, ett minne 410 och en andra hjälptransformator 411. Dessa hjälptrans- formatorer har samma konstruktion och en utföringsform kommer att beskrivas med hänvisning till fig 26. Det observeras att 4x4-Hadamard-matrisen enligt fig 8 är tillordnad var och en av dessa hjälptransformatorer.

Minnet 410 kan bildas av ett RAM-minne och användes för att lagra de signalsampler w(m) som alstras av hjälptransformatorn 409. Adresseringen av dessa minnen 409 är sådan att signalsamplerna wim) som är lagrade däri läses i en annorlunda sekvens än den sekvens i vilken de införes. För detta ändamål matas den adresskod som alstras av en första eller av en andra adressgenerator 413 respektive 414 till minnets adressavkodare 412. För detta ändamål är var och en av dessa generatorer 413,414 ansluten till ingången på adressavkodaren 412 via OCH-grindar 415 respektive 416 och en ELLER-grind 417. Till var och en av OCH-grindarna 415 och 416 matas en styrsignal som genereras av en T-vippa 418 till vilken avkodningsnätets 408 utgångspulser matas. De signalsampler som tillhandahålles av minnet 410 matas till hjälptransformatorn 411 som alstrar koefficienterna y(m) i serie och med en hastighet fs.

I denna transformanordning antages delbilden vara en 4x4-matris X beståen- de av sexton videosignalsampler. Denna matris X multipliceras i hjälptransfor- matorn 409 med 4x4-Hadamard-matrisen H4, vilket resulterar i 4x4-matrisen N med elementen w(m) på sådant sätt att följande gäller: För att erhålla de önskade koefficienternê y(m) med användning av H4 måste matrisen W först transponeras. Detta åstadkommas genom att använda minnet 410 och de två adressgeneratorerna 413 och 414 under styrning med vilka W införes rad för rad i minnet 410 och återigen läses kolumn för kolumn. Genom att nu multiplicera den transponerade matrisen NT med H4 erhålles en matris Y så att: Y = wTH4 vars element är de önskade koefficienterna. 14 454 834 Fig 26 visar en utföringsform av hjälptransformatorn. Den nämnda Hadamard~matrisen H4 är tillordnad denna hjälptransformator._Den har en ingång 419 och en utgång 420 mellan vilka en kaskadkoppling av ett antal hjälp- kretsar 421 (.) har anordnats. Var och en av dessa hjälpkretsar har en ingång 422 (.) och en utgång 423 (.); En kaskadkoppling av två fördröjningselement 424 (.) och 425 (.) är ansluten till ingången 422 (.). Ingångar och utgångar på dessa fördröjningselement 424 (.) och 425 (.) är på det i figuren visade sättet anslutna till ingångar på en summeringsanordning 433 (.) medelst en inverterar- krets 426 (.) 0CH-grindkretsar 427 (.), 428 (.), 429 (.) och 430 (.) samt ELLER-grindar 431 (.) och 432 (.). Styrpulser som är avledda från samplingspul- serna S (1) medelst en delarkrets 434 (.) matas till OCH-grindarna 427 (.), 428 (.), 429 (.) och 430 (.). Utgången på summeringsanordningen 433 (.) är ansluten till hjälpkretsens utgång 423 (.) genmu en fördröjningskrets.

I den visade utföringsformen där Hadamard-transformationsmatrisen H4 skall realiseras innefattar hjälptransformatoranordningen två hjälpkretsar 421 (1) och 421 (2) och fördröjningselementens 424 (1), 425 (1), 435 (1) tidsför- dröjning är lika med T=1/fs medan elementens 424(2), 425 (2) och 435 (2)tids- fördröjning är lika med 2T. Delarkretsen 434 (1) har en delningsfaktor av två och bildas av en T-vippa. Delarkretsen 434 (2) har en delningsfaktor av fyra och bildas av en kaskadkoppling av två T~víppor.

Om Hadamard-transformationsmatrisen H8 skall realiseras så är det sedan tillräckligt att ansluta en tredje hjälpkrets 421 (3) till utgången 423 (2), varvid fördröjningselementens 424 (3), 425 (3) och 435 (3) tidsfördröjning är lika med 4T. Delarkretsen 434 (3) måste då ha en delningsfaktor av 8 och kan I bildas av en kaskadkoppling av tre T-vippor.

G(2). Hjälpkodningsanordningen med variabel ordlängd.

Fig 27 visar en utföringsform av hjälpkodningsanordningen 5 med variabel ordlängd. Denna kodningsanordning har den tidigare nämnda ingången 501, till vilken storheter B(j) matas, vilka i det efterföljande kommer att kallas bit-tillordningselement. Dessutom har den en ingång 502 till vilken koefficien~ terna y(m) matas och en utgång 503 där kodorden z(m) uppträder. Ett antal hjälpkodare, i detta fall tio, 504 (1), 504 (2).....504 (10) som i detta fall exempelvis alstrar 1,2,3.....respektive 10-bitskodord är anslutna till ingången 502. Via OCH-grindar 505 (.) och en ELLER~grind 506 är dessa hjälpkodares ut- gångar anslutna till utgången 503. Dessutom har denna kodningsanordning 5 ett minne 507 i vilket bit-tillordningselementen b(j) lagras temporärt. Ett avkod- ningsnät 508 med tio utgångar 509 (.) är anslutet till detta minne. Var och en “ 454 834 av dessa utgångar är ansluten till en ingång på en OCH-grind 504(.). Om nu ett element bij) skrivs in i minnet 507 avges en puls från en förutbestämd utgång 509 (il på avkodningsnätet 508. Denna puls matas till OCH-grinden 505(i) som är ansluten till denna utgång, som svar på vilken det kodord som alstras av hjälp- kodningsanordningen 504(i) matas såsom utgångskodord z(m) till utgången 503.

Det observeras att bit-tillordningselementet b(j) i många fall represente- rar numret i hos den hjâlpkodningsanordning 504(i), vars utgångskodord skall matas till utgången 503 såsom kodordet z(m). Bara i den beskrivna utföringsfor- men är i också lika med antalet bitar i z(m).

Det observeras också att förhållandet mellan z(m) och y(m) kan vara'ett linjärt förhållande; ett olinjärt förhållande är emellertid alternativt möjligt.

Då koefficienterna y(m) i den här beskrivna utföringsfonnen redan är till- gängliga i digital form är hjälpkodarna 504(.) företrädesvis utformade såsom ett minne, t ex ett ROM-minne, som adresseras genom koefficienten y(m).

För att få bit-tillordningselementen b(j) att uppträda sekventiellt, såsom antages här, har bit-tillordningsminnet 6 företrädesvis formen av ett cirku- lerande skiftregister. Figur 28 visar en schematisk utföringsform därav. Det innefattar ett skiftregister 601 med totalt 16 skiftregisterelement 601(j), som vart och ett är utfört att lagra ett bit-tillordningselement b(j). Innehållet i detta register skiftas genom pulserna S(1). Utgången 602 på detta skiftregister är ansluten till ingången 501 på hjälpkodningsanordningen med variabel ordlängd 5. För att erhålla den cirkulerande karaktären är utgången 602 också ansluten till skiftregisteringången 603.

Såsom är beskrivet i stycket F(4) skall systemet av koefficienter {y(0), y(5l, y(7)} och {y{0), y(5), y(6)} omväxlande kodas noggrannt i NTSC-fallet.

Detta kan ske på enkelt sätt genom att realisera bit-tillordningsminnet 6 som två cirkulerande skiftregister. Detta är schematiskt visat i figur 29. Det här visade bit-tillordningsminnet innefattar de båda cirkulerande skiftregistren 601 och 601' som vart och ett är av den i figur 28 visade typen. Vart och ett av dessa cirkulerande skiftregister har sin ingång 602 respektive 602' ansluten till en ingång på en omkopplingsanordning 604 som bara är schematiskt visad på ritningen och som är styrd genom styrpulser S(2). Utgången 605 på denna omkopp- lingsanordning är ansluten till hjälpkodningsanordningens med variabel ordlängd 5 ingång 501. I registret 601 är nu bland annat lagrade de bit-tillordningsele- ment b(j) som tillordnar jämförelsevis många bitar till var och en av koeffi- cienterna y(0), y(5) och y(7), medan i registret 601' bland annat är lagrade de 14454 854 16 bit-tillordningselement som tillordnar jämförelsevis mångs bitar till koeffici- enterna y(0), y(5), y(6l.

G(3). Styrkretsen. 4 Detta stycke innehåller en detaljerad beskrivning av det sätt, på vilket de erforderliga styrsignalerna genereras för att styra de beskrivna anord- ningarna.

För PAL-systemet kan den i figur 30 visade styrkretsen användas. Antag att i = 284, så att 4fS¿ = 1135 fl och att totalt 556 sampler krävs från varje linjesignal som har en varaktighet av 64 mikrosekunder. Denna styrkrets inne- fattar en klockpulsoscillator 701 som alstrar utgângspulser med en hastighet av fsc och som på känt och vanligt sätt hâlles i synkronism lt ex medelst en faslåst slinga) med färghjälpbärvågen som har färgunderbärvågsfrekvensen fsc.

Utgångspulserna frn denna oscillator 701 matas till en kaskadkoppling av tvâ frekvensmultiplikatorer 702 och 703 som var och en har en multiplikationsfaktor av två. De klockpulser som alstras av multiplikatorn 703 och uppträder med en hastighet av 4f5c matas till en modulo-ll35~räknare 704. Ett avkodningsnät 705 som alstar en signal a(t) är anslutet till denna räknare. Denna signal a lt) har det logiska värdet "O" så länge räknaren 704 befinner i ett av räkne- lägena 1-23 medan alt) har logiska värdet "1" så länge som denna räknare 704 befinner sig i något av räknetillstånden 24 till 1135. Tillsammans med de pul- ser som alstras av frekvensmultiplikatorn 702 och vilka uppträder med en has- tighet Zfsc matas denna signal alt) till en OCH-grind 706 vid vars utgång samplingspulserna S(1) uppträder. Närmare bestämd leds de av multiplikatorn 702 alstrade pulserna genom OCH-grinden 706 då alt) har det logiska värdet “l". Men om alt) har det logiska värdet "0" så leds dessa pulser ej genom OCH-grinden 706.

Den i figur 31 visade styrkretsen kan användas för NTSC-systemet. Antag att i = 228 så att 4fSC = 910 fl och att totalt 444 sampler krävs från varje linjesignal. Denna styrkrets innefattar också en klockpulsoscillator 701 som alstrar utgångspulser med en hastighet av fsc och som på känt och vanligt sätt hâlles i synkronism med färgunderbärvågen. Utgångspulserna från denna klockpulsoscillator matas till en kaskadkoppling av tvâ frekvensmultiplikatorer 702 och 703 som var och en har en multiplikationsfaktor av två. De av multipli- katorn 703 alstrade klockpulserna vilka uppträder med hastigheten 4 fsc matas till en modulo-910-räknare 707. Ett avkodningsnät 708 som alstrar en signal c(t) och en signal d(t) är anslutet till denna räknare 707. Signalen c(t) har det logiska värdet "O" så länge räknaren 707 befinner sig i något av räkne- lägena 1 till 22 medan c(t) har det logiska värdet "l" så länge räknaren 17 707 befinner sig i något av räknetillstânden 23 till 910. Signalen d(t) har det logiska värdet "l" om och endast om räknaren befinner sig i räknetillståndet 910. Denna signal d(t) i vilken pulserna därför uppträder med en hastighet fl, matas via tvâ frekvensdelare 709 ch 710 till en exklusiv-ELLER-grind 711, till vilken också utgângspulserna från multiplikatorn 702 matas. Var och en av frekvensdelarna 709 och 710 har en delningsfaktor av tvâ så att pulser uppträ- der på utgången av frekvensdelaren 709 vilka har en hastighet av 1/2f1. De sistnämnda pulserna bildar styrpulserna S12) vilka matas till bit-tillordnings- minnets 6 enligt figur 29 omkopplingsanordning 604. Tillsammans med signalen c(1) matas utgångspulserna från exklusiv-ELLER-grinden 711 till en OCH-grind 712 som alstrar samplingspulserna S(1).

G(4). En alternativ transformanordning.

Figur 25 visar en utföringsform av en transformanordning vars delbilds- alstrande krets 401 har ett antal fördröjningsledningar (i detta fall tre).

Denna krets 401 är särskilt lämpad för att på det sätt som är visat i figur 20 eller i figur 24 dela upp TV-bilden i delbilder av inbördes olika former. Men om TV-bilden på det sätt som är visat i figur 2 eller i figur 11, skall delas upp i delbilder vilka delbilder alla har samma form, så kan denna delbilds- alstrande krets 401 realiseras på det sätt som är visad i figur 32. Denna krets innefattar två minnen 436(1) och 436(2) som vart och ett har formen av ett RAM-minne (random access memory) och vilka användes omväxlande. I ett sådant minne 436(.) införes videosignalsamplerna för fyra konsekutiva linjesignaler i sekvens. I den visade utföringsformen antages att varje linjesignal består av 556 videosignalsampler. De 556 signalsamplerna i den första linjesignalen av nämnda fyra konsekutiva linjesignaler lagras i de minnesställen som har numren 1, 2, 3, ... . respektive 556. De 556 signalsamplerna i den andra linjesignalen lagras i minnesställen med numren 557, 558 ..... respektive 1112. Videosignal- samplerna i den tredje och den fjärde linjesignalen lagras på motsvarande sätt.

De så lagrade videosignalsamplerna utläses i block om 4x4 signalsampler, dvs på utgången av detta minne uppträder det ena efter det andra de videosignalsampler som lagrats i minnespositionerna som har numren 1, 2, 3, 4, 557, 558, S59, S60, 1113, 1114, 1115, 1116, 1669, 1670, 1671 respektive 1672. Därefter uppträder på utgången det ena efter det andra de videosignalsampler som lagrats i minnes- positionerna med numren 5, 6, 7, 8, 561, 562, 563, 564, 1117, 1118, 1119, 1120, 1673, 1674, 1675, 1676. Ett tredje och fjärde block utläses därefter på mot~ svarande sätt. Genom en OCH-grind 437(.l nmtas därefter de videosignalsampler som uppträder på utgången av minnet 436(.) till ELLER-grinden 406, vars utgång 454 834 e - m är ansluten till transformationskretsens 402 ingång (jämför fig 25).

För att minnena 436(.) skall arbeta på ovan beskrivet sätt innefattar vart och ett av dessa minnen en adressavkodare 438(.l som var och en tar emot adresskoder D(.) liksom en läs-skrivsignal F(.,t). Härvid gäller att F(2,t) är den logiska inverterade versionen av F(1,t) och att om F(.,t) har det logiska värdet "D" denna signal därvid fungerar såsom en skrivsignal, så att det är möjligt att skriva in videosignalsampler i det aktuella minnet. Om F(.,t) har det logiska värdet "l" fungerar den såsom en lässignal som gör att innehållet det aktuella minnet matas till dess utgång. Såsom är visat på ritningen matas dessa läs-skrivsignaler också till OCH-grindarna 437(.).

Dessa adresskoder och dessa läs-skrivsignaler genereras av en styrkrets 439. Denna styrkrets innefattar en modulo-2224-räknare 440, till vilken samp- lingspulserna S(1) matas och vars räknetillstând användes såsom adresskoder AD(0). Dessa adresskoder AD(0) matas till ett ROM-minne 441 som ger adressko- derna AD(l). Förhållandet mellan AD(0) och AD(1) är delvis visat i fig 33. Vi- dare är ett avkodningsnät 442, som alstrar en puls på sin utgång varje gång denna räknare antar räknepostionen 1, anslutet till denna räknare 440. Denna J» puls matas till en dela-med-två-delare 443 (t.ex. en T-vippa) som alstrar läs-skrivsignalen F(2,t) på sin utgång Q och signalen F(1,t) på sin utgång Ü.

Dessa signaler F(l,t) och F(2,t) liksom adresskoderna AD(O) och AD(1) matas på det på ritningen visade sättet till OCH-grindar 444(.) vilkas utgångar är an- slutna till ingångar på ELLER-grindar 445(l) och 445(2) vilka alstrar adress- koderna D(1) respektive D(2). Närmare bestämt gäller att om F(l,t) har logiska värdet "O" så är D(l) = AD(0) och D(2) = AD(l). Om å andra sidan F(1,t)har lo- giska värdet "1“ så gäiier att o<1) = Ao(1) och o(2) = Ao(o).

H. Slutanmärkningar.

I. Fig 25 visar schematiskt hur transformationskretsen företrädesvis realise- ras medelst två hjälptransformatorer, varvid 4x4 Hadamard-matrisen enligt fig 8 är tillordnad varje hjälptransformator. Alternativt kan denna transforamtions- krets vara realiserad på det sätt som är beskrivet i referensen 5. Videosignal- samplerna x(n) i en delbild, som alstras i följd av den delbildalstrande kret- sen 40l, betraktas därvid i enlighet med uttrycket (1) såsom utgörande elemen- ten i en kolumnvektor X'. På motsvarande sätt betraktas koefficienterna yím) som alstras av transformationskretsen 402 såsom utgörande elementen i en ko- lumnvektor Y' varvid -förhållandet mellan vektorerna X' och Y' t.ex. är givet genom 16x16-Hadamard-matrisen H16 enligt Fig 34, så att följande gäller: Yl ___ W 454 334 II. I de utföringsformer av kodningsanordningen, vilka undersökts i praktiken, var N valt till 16. Det antal bitar i vilka koefficienterna y(m) kodades är visat i tabellen enligt fig 35. Närmare bestämt visar kolumnen m i denna figur koefficientens ylm), medan kolumnen [y(m)} visar antalet bitar i vilka den ak- tuella koefficienten y(m) kodades i PAL-systemet, varvid TV-bilden uppdelats i delbilder på det sätt som är visat i fig 20.

III. I det föregående har antagits att varje koefficient har kodats kontinuer- ligt med samma antal bitar. En sådan kodningsmetod kallas "ej adaptiv". Härvid skall observeras att också en s.k. “adaptiv kodningsmetod" kan användas, t.ex. någon av metoderna som är beskrivna i referensen 4, men företrädesvis den metod som är beskriven i patentansökningen 8104105-5.

Claims (2)

454 854 Éfli Patentkrav

1. Sätt att digitalisera en Färgvideosignal som utgöres av en sekvens av linjesignaler var och en innefattande en kombination eller överlagring av en ljushetssignai och två färginformationssignaler u(t) och v(t), vilka var och en bildas av en färgskillnadssignal som är modulerad på en underbärvåg med en färgunderbärvâgsfrekvens FSC, vilket sätt k ä n n e t e c k n a s därav att det omfattar följande steg: a) sampling av färgvideosignal med en samplingsfrekvens FS som är lika med' dubbla färgunderbärvågsfrekvensen fsc och vid tidpunkter som sammanfaller med faslägena_t ¶/Ä + M n hos färginformationssignalen uit) i linjesig- nalen, varvid M representerar ett heltal, för att generera videosignal- sampler x(n); b) framställning av en delbild omfattande Q videogrupper som var och en I är bildad av en sekvens av P videosignalsampler i den aktuella linjesig~ nalen och tillhör Q konsekutiva linjesignaler; c) omvandling av en sådan delbild till en grupp av koefficienter bestående av N koefficienter y(m) som var och en är lika med summan av versioner av delbildsvideosignalsamplerna vilka har viktats med en Faktor +l eller -l, där m = 0, 1, 2, ... N-1 och där N är lika med produkten av P och Q; d) omvandling av var och en av koefficienterna y(ml till ett kodord z(m) som omfattar ett antal bitar som är tilldelat den aktuella koeffícienten.

2. Anordning för utförande av sättet enligt patentkravet l för att digi- talisera en färgvideosignal som utgöres av en sekvens av línjesignaler var och en omfattande en kombination eller överlagring av en ljushetssignal och två färginformationssignaler u(t) och v(t), som var och en är bildad av en färgskillnadssignal som är modulerad på en underbärvåg med en färgunderbär- vågsfrekvens FSC, vilken anordning k ä n n e t e c k n a s därav att den innefattar: a) medel (Z, S(l), 3) för att sampla färgvideosignalen med en smplingsfre- kvens FS som är lika med två gånger färgunderbärvñgsFrekvensen FSC och vid tidpunkter som sammanfaller med Faslägena É W/Å + H W hos Färgínformations- signalen u(t) i linjesignalen, varvid M representerar ett heltal, för att ge- nerera videosignalsampler x(n); 2* 454 834 b) medel (Ä) för att ur de genererade videoslgnalsamplerna x(n) bilda en delbild omfattande Q videogrupper, som var och en innefattar en sekvens av P videoslgnalsampler i den aktuella línjesignalen och tillhör Q konsekutiva linjesïgnaler; c) medel (Ä) för att omvandla en sådan delbild omfattande Q vldeogrupper till en grupp av koefficienter bestående av N koeffícienter y(m) som var och en är lika med summan av versioner av delbíldsvideosignalsampler vilka har viktats med en faktor +1 eller -1, där m = 0, 1, 2, _.. N-1 och där N är lika med produkten av P och Q; _ d) medel (5,6) för att omvandla var och en av koefficienterna y(m) till ett kodord z(m) som omfattar ett antal bitar som är tilldelat den aktuella koef- Fíclenten.