SE453309B - Skarv- eller endforankringsanordning for en spennarmeringskabel - Google Patents

Description

15 20 25 30 453 309 För att minska nedsättningen i utmattningshållfasthet är det kan: att på elika sätt minska eller eliminera ae .lokala böj- och tryckpåkänningarna genom att t.ex. minska tråd- eller lin- knippets vidgning genom att nyttja så geometriskt koncentrerade ankarkroppar som möjligt, genom utformning av sneda hål för armeringstrådarna eller -linorna i ankarkroppen, genom att minska armeringselementens (trådarnas, linornas) vinkelavvikel- ser med långa övergångssträckor för foderröret mellan kabel och ankarkropp samt genom att utföra förankringsorgan (trådhuvuden, kilhylsor etc.) på optimalt sätt med avseende på påkänningsför- delning.

Ett annat känt sätt att minska riskerna för utmattningsbrott i skarvzoner för spännkablar är att vid tillverkning av en kon- struktion anordna mängden icke spänd parallell tilläggsarmering så stor att den påtagligt minskar pâkänningsvariationen i spänn- armering och skarvkopplingar. Tilläggsarmering föreskrivs där- vid så väl förankrad, att dess avslutning planeras på stort av- stång från skarvställena. Denna åtgärd förändrar emellertid inte skarvsnittets relativt intilliggande tvärsnitt mindre motstånds- förmåga mot sprickbildning. Åtgärden är alltså kvantitativ och ej kvalitativ.

Uppfinningen har till ändamål att anvisa medel för att förhindra, att sådana imperfektioner i ankar- och skarvzoner, som är omöj- liga eller dyrbara att eliminera, blir svaghetsställen med av- seende på utmattningsí lfastheten i ankar- eller skarvarrange- mang. Uppfinningen s âïâ med andra ord tillse, att uppträdande sprickor i huvudsak flyttas bort från skarv- eller förankrings- zoner till sådana områden, där spännarmeringen har full kapacitet.

Detta innebär alltså att spännarmeringen blir mindre påkänd vid svaghetsställena. f* Detta har enligt uppfinningen åstadkomits genom att man i huvud- sak parallellt med spännarmeringens armeringsenheter anordnat åtminstone ett extra armeringselement, vilket är direkt eller 10 15 20 25 30 453 309 indirekt via ett ändankarorgan anslutet till åtminstone en ankar- KFQPP Qgh äêmvêrkêr med i foderröret injekterad bruksmassa eller detta omgivande konstruktionsbetong samt ej är längre än att en språngvis styvhetsförändring i konstruktionen sker i anslut- ning till en kabelskarv eller ändförankring på sådant sätt, att uppträdande böjdragsprickor i huvudsak inträffar i anslutning till området för den språngvisa styvhetsförändringen och däri- genom ej passerar genom eller intill skarv- eller ändförankrings- anordningens svaghetsställen.

Uppfinningen skall närmare förklaras med hänvisning till bi- fogade schematiska ritningar, på vilka fig. l visar ett axiellt snitt genom en vanlig typ av skarvanordning mellan två spänn- kablar, fig. 2 visar en första komplettering enligt uppfinningen av den kända skarvanordningen enligt fig. l, varvid i anslutning till fig. 2 ritats ett kraftdiagram för den däri visade extra- armeringen, fig. 3 visar anordningen enligt fig. 2 i axiell vy, fig. 4 visar en andra komplettering av den kända anordningen enligt fig. l, fig. 5 visar en tredje komplettering av den kända anordningen enligt fig. 1, fig. 6 visar en ankarkropp enligt fig. 5 i axiell vy, fig. 7 visar ett axiellt snitt genom en annan känd typ av skarvanordning, som är kompletterad med en ytterligare form av extra armering enligt uppfinningen, och fig. 8 visar en utföringsform av uppfinningen, vid vilken de vidgade ändpartierna av foderrören är förtjockade.

Den i fig. 1 visade kända skarvanordningen utnyttjas för att skarva två spännkablar l och 2, vilka var och en består av ett flertal armeringsenheter, t.ex. linor eller trådar, av vilka i det visade exemplet för tydlighetens skull är utritade endast tvâ trådar 3 resp. 4. Kablarna löper inuti relativt tunnväggiga, oftast skruvlinjeformigt korrugerade foderrör 5 resp. 6, vilka tjänar dels som skydd för trådarna, dels som injekteringsled- ning för bruksmassa, som efter uppspänning av spännarmeringen injekteras i foderrören för uppnâende av samverkan mellan å ena sidan spänntrådarna och foderrören och å andra sidan mellan 10 15 20 25 30 35 453 309 foderrören och den dessa kringgjutna konstruktionsbetongen.

I ändarna är trådarna förankrade i ankarkroppar i form av ring- formiga, invändigt gängade muttrar 7 resp. 8, vilka uppvisar ett flertal i ringform ordnade, axiellt genomgående hål 9 resp. 10. Trådarna 3 och 4 sträcker sig med sina ändar genom dessa hål och är förankrade mot utdragning genom uppstukade huvuden ll resp. 12. Själva skarven mellan kablarna l och 2 har åstad- kommits genom en gängad skarvspindel 13, på vilken de tvâ an- karkropparna 7 och 8 är skruvade.

För att ge plats åt ankarkropparna 7 och 8 är foderrören 5 och 6 försedda med vidgade ändpartier 14 resp. 15, s.k. trumpeter, bestående av relativt tunnväggiga rör med en cylindrisk del 16 resp. 17 och en till foderröret anslutande konisk del 18 resp. 19.

Den i fig. l högra delen av skarvanordningen är utformad som ändankare för kabeln 2. För detta ändamål är ankarkroppen 8 gängad också utvändigt och på denna är skruvad en invändigt gängad ring 20, som i sin tur anligger mot en utanpå den cylind- riska rördelen 17 anordnad stödplatta 21, vilken samverkar med en kring trumpeten 15 lindad trâdskruv 22. En änd- eller fogyta är antydd vid 23.

Såsom framgår av fig. l vidgar sig knippena av trådar 3,4 från övergången mellan foderrören 5,6 och de koniska delarna 18,19 av trumpeterna 14,15 fram till ankarkropparna 7,8. Härigenom utsätts trådarna för ogynnsamma drag- och tryckpåkänningar dels i den nämnda övergången och dels i mynningarna till hålen 9,10.

För att förhindra att denna lokala defekt i spännarmeringen får ett avgörande inflytande på betongkonstruktionens hâllfasthet i ett skarv- eller fogsnitt, föreslås nu enligt uppfinningen de i patentkraven angivna åtgärderna, vilka skall exemplifieras i det följande. 10 15 20 25 30 35 5 - - 453 309 I en första utföringsform av uppfinningen är stödplattan 21 förbunden med ett antal i huvudsak parallellt med spänntrådarna 3,4 gående armeringsstänger, i det i fig. 2 och 3 visade exemp- let fyra i underkant av stödplattan 21 fastsvetsade stänger 24, 25,26,27, av vilka de två yttre stängerna 24 och 27 avslutas ungefär i övergången mellan trumpeternas 14 och 15 cylindriska delar 16,17 och deras koniska delar 18,19, medan de mittre stängerna 25,26 sträcker sig något förbi övergången mellan de koniska delarna 18,19 och foderrören 5,6. Via stödplattan 21 och ringen 20 är armeringsstängerna anslutna till åtminstone ankarkroppen 8. De extra armeringselementen 24-27 är avsedda att kringgjutas med konstruktionsbetong. Som exempel visas stängerna i den vänstra delen av fig. 2 vara kamjärn, medan de i den högra delen av figuren är släta, men har uppstukade änd- huvuden.

Det i anslutning till fig. 2 ritade kraftdiagrammet avser att åskådliggöra den språngvisa styvhetsförändring, som sker i en konstruktion till följd av närvaron av extraarmering enligt uppfinningen, varvid F anger dragkraft i de extra armerings- elementen och L dessas utsträckning. Såsom framgår upphör armeringselementens verkan relativt tvärt vid eller nära än- darna av trumpeterna 14,15. Härigenom försäkrar man sig om att sprickor, som initieras i eller nära fogsnittet 23, ej passerar genom skarvanordningen, utan antingen upphör vid densamma eller passerar utanför trumpeternas ändar, där momentet är väsentligen detsamma som i fogsnittet, men där verkan av extraarmeringen upphört. På detta sätt har sprickbildningen styrts bort från spännarmeringens svaghetsställen. Av diagrammet framgår också den något olikartade verkan av kamjärn, som gerettnüukare styv- hetssprång, och av ändhuvuden, som ger ett skarpare styvhetssprång.

I den i fig. 4 visade utföringsformen är den gängade skarvspin- deln 13' åt båda hållen försedd med stångformiga förlängningar 28,29 som sträcker sig till eller in i de koniska delarna 18,19 av trumpeterna 14,15. Den av spindeln 13' och förlängningarna “' 453 309 6 28,29 bildade armeringsenheten är avsedd att kringgjutas med genom foderrören 5,6 injekterad bruksmassa, genom vilken den via trumpeterna 14,15 får samverkan med den konstruktionsbetong, som gjuts utanför trumpeterna. De stångformiga förlängningarna 5 28,29 kan för förbättrad vidhäftning till den injekterade bruksmassan vara försedda med ytojämnheter, åtminstone i än- darna.

I fig. 5 och 6 visas en utföringsform av uppfinningen där också 10 samverkan mellan extra armeringselement och injekteringsbruk eftersträvas. Här är ankarkropparna 7' och 8' försedda med extra genomgående hål 30,31, som lämpligen är anordnade i en ring utanför hålen §,l0 för spänntrådarna. Genom hålen 30,31 är löst trädda extra armeringstrådar 32,33, vilka kan ha olika 15 utsträckning, t.ex. så att några trådar 32 sträcker sig in i de koniska delarna 18,19, medan andra trådar 33 sträcker sig ett stycke in i foderrören 5,6. Dessa senare trådar undergår därvid givetvis en viss böjning. 20 De hittills beskrivna utföringsformerna av uppfinningen har samtliga utgjort kompletteringar av den kända anordningen enligt fig. l.

I fig. 7 visas en annan känd anordning, där själva skarven 25 mellan kablarnas l och 2 trådar 3 och 4 åstadkommits genom skruvning av en mutterformig ankarkropp 34 för trådarna 3 på en skruvformig ankarkropp 35 för trådarna 4. Den senares hål 36 för trådarna 4 är så centralt placerade, att trådarna 4 inte utsätts för någon hållfasthetsnedsättande påverkan, medan 30 hålen 37 i ankarkroppen 34 är placerade så långt från centrum, att knippet av trådar 3 undergår en relativt kraftig vidgning från foderröret 5 fram till ankarkroppen 34. Skadlig påverkan av trådarna 3 sker således vid övergången från foderröret 5 till den koniska delen 18. Genom att hålen 37 riktats i trå- 35 darnas 3 konicitetsriktning sker ingen skadlig påverkan av 10 15 20 455 309 trådarna 3 vid hålen 37, åtminstone inte så länge trådknippet löper centriskt ut ur foderröret. I varje fall är det här endast den i figuren vänstra delen av skarvanordningen som be- höver extra armering, och detta har åstadkommits genom att de från höger kommande armeringstrådarna 4 förlängts förbi sina ankarhuvuden l2'med trådpartier 33, som sträcker sig till samma eller varierande avstånd från ankarkroppen 34.

I fig. 8 visas slutligen ett arrangemang, där den extra arme- ringen har ordnats genom att de båda mötande foderrörens trum- peter, d.v.s. deras vidgade delar l4',l5', gjorts så tjock- väggiga, att de förmår uppta förekommande pâkänningar.

Den i figuren högra trumpetens 15' cylindriska del l7' stödjer mot tillhörande stödplatta 21' och är vid 39 fastsvetsad vid denna. Pâ stödplattans 21' från trumpeten 15' vända yta är vid 40 fastsvetsad en invändigt gängad ring 41. I denna ring är iskruvad den i detta fall utvändigt gängade cylindriska delen 16' av den i figuren vänstra trumpeten l4'. I övrigt är arrangemanget detsamma som enligt fig. l. De två på detta sätt med varandra fast förbundna förtjockade trumpeterna l4', 15' bildar således här en kontinuerlig extraarmering kring och längs kablarnas l och 2 svaghetsställen.

Claims (9)

453 309 8 PATENTKRAV

1. Skarv- eller ändförankringsanordning för en spännarmerings- kabel, vilken anordning är avsedd att fullständigt ingjutas i sådana avsnitt i en betongkonstruktion, där växelpåkän- ningar i kabeln kan befaras, varvid kabeln (1,2) omfattar ett flertal armeringsenheter (3,4), som löper genom ett foder- rör (5,6) och i ändarna är förankrade i ankarkroppar (7,8), som befinner sig inuti ett vidgat ändparti (14,15) av foder- röret och är inrättade att överföra spännkraften från kabeln till ett ändankarorgan (21) eller - vid en skarv mellan två kablar - till en annan ankarkropp, k ä n n e t e c k n a d a v att i huvudsak parallellt med spännarmeringens arme- ringsenheter (3,4) är anordnat minst ett extra armerings- element (24,25,26,27;28,29;32,33;38; 14',15'), vilket är direkt eller indirekt via ett ändankarorgan (21;21') anslu- tet till åtminstone en ankarkropp (8';8) och samverkar med i foderröret (5,6) injekterad bruksmassa eller detta om- givande konstruktionsbetong samt ej är längre än att en språngvis styvhetsförändring i konstruktionen sker i an- slutning till en kabelskarv eller ändförankring på sådant _sätt, att uppträdande böjdragsprickor i huvudsak inträffar i anslutning till omrâdet för den språngvisa styvhetsföränd- ringen och därigenom ej passerar genom eller intill skarv- eller ändförankringsanordningens svaghetsställen.

2. Anordning enligt krav 1, vid vilken ändankarorganet är en stödplatta, k ä n n e t e c k n a d a v att det extra armeringselementet (24-27;17') är fäst i stödplattan (21;21').

3. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att det extra armeringselementet är fäst i det vidgade änd- partiet av foderröret.

4. Anordning enligt krav 1, vid vilken tvâ kablar är skar- vade medelst ett kablarnas ankarkroppar förbindande organ, k ä n n e t e c k n a d a v att det ankarkropparna för- bindande organet (13') är förlängt (28,29) för bildande av det extra armeringselementet.

5. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d a v att flera extra armeringselement (32,33) är löst förda genom hål (30,3l) i åtminstone en ankarkropp (7',8').

6. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d a v att spännarmeringens armeringsenheter (4) sträcker sig genom den ankarkropp (34), till vilken de överför spännkrafter, och som extra armeringselement (38) slaka fortsätter förbi denna ankarkropp (34).

7. Anordning enligt krav l, k ä n n e t e c k n a d a v att väggarna i foderrörets vidgade ändparti (l4',l5') är så dimensionerade, att foderröret självt utgör det extra armerings- elementet.

8. Anordning enligt krav 7 vid en skarv mellan två kablar, k ä n n e t e c k n a d a v att de vidgade ändpartierna (l4',l5') av de två kablarnas foderrör är kraftöverförande förbundna med varandra.

9. Anordning enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a d a v att de vidgade ändpartierna (l4',l5') av de två kablarnas foder- rör är förbundna med varandra genom ett gängförband.