SE448124B - Anordning for detektering av variationsgraden av en egenskap i ett omrade av en i diskreta bildelement uppdelad bild - Google Patents

Description

448 124 2 program av något slag. Som följd av detta blir de bearbet- ningstider som är aktuella orimligt långa för alla tillämp- ningar av intresse.n D D Kort beskrivning av uppfinningen.

Föreliggande uppfinning avser således erbjudande av en anord- ning som med hög snabbhet ooh tillförlitlighet åstadkommer. sådan detektering av variationsgraden hos en egenskap i ett område av en i diskreta bildelement uppdelad bild.

De för uppfinningen kännetecknande särdragen framgår av de bifogade patentkraven. D D D Det har visat sig att en sådan anordning vid de speoiella tillämpningar som här avses kan vara tusentals gånger snabbare än en generell dator. W Uppfinningen skall nedan närmare beskrivas med avseende på en anordning för undersökning av ett.lokalt område i en i diskre- ta bildelement uppdelad bild. Bildelementens värden kan sedan vara representerade i antingen digital eller analog form, beroende på implementeringen av systemet. Ett fullständigt system för undersökning av en hel bild kan antingen innehålla en mängd sådana enheter som arbetar parallellt med olika delområden av bilden, eller en enda enhet som bringas att successivt analysera varje delområde av bilden. Dessa delom- råden kan delvis överlappa varandra. Det förutsättes här att de egenskaper som skall beaktas är representerade i form av komplexvärda signaler eller två-dimensionella vektorer, en för ivarje bildelement. Dessa signaler eller vektorer representerar en egenskap, exempelvis dominerande orientering. Varje vektor är så beskaffad att dess riktning beskriver den dominerande orienteringen hos en struktur i bilden, medan vektorns längd representerar säkerheten i angivelsen_av denna riktning. Denna vektorrepresentation av bilden kan erhållas exempelvis genom transformation av den ursprungliga digitaliserade bilden, i vilken varje bildpunkt kan vara tilldelad en gråskalenivå 448 124 eller en intensitetsnivå kombinerad med en färgkod, i enlighet med de principer som beskrivs i "IEEE TRANSACTIONS ON COMMUNI- cATIoNs", voLJcoM-al, nr 3. mars 1983, sia 388-406.

Den anordning med vilken föreliggande uppfinning löser ovan angivna problem kan kort karaktäriseras av en kombination av fyra huvudkomponenter. En eller flera enheter tillhandahåller bilddata inom det betraktade området och komplexvärda multi- plikationsfaktorer som beskriver den förutbestämda variations- graden för motsvarande område. En första summeringsenhet korrelerar vektorerna inom det betraktade området på ett förutbestämt sätt med sagda multiplikationsfaktorer. En andra summeringsenhet summerar upp aktuella komplexvärda bilddata och multiplikationsfaktorer på ett förutbestämt sätt. En enhet normerar sedan utsignalerna från.den första summeringsenheten resp¿ den andra summeringsenheten på ett förutbestämt sätt.

Den härigenom erhållna komplexvärda utsignalen utgör ett mått på överensstämmelsen mellan den av multiplikationsfaktorerna iförutbestämda variationsgraden och den faktiska variationen av nämnda egenskap inom det detekterade området. Den komplexvärda utsignalens fas utgör en kvalitativ utsaga om egenskapen inom området, medan signalens magnitud utgör ett mått på säkerheten i utsagan, dvs ju större magnitud desto säkrare utsaga.

-Kort beskrivning av ritningen.

Uppfinningen kommer att beskrivas närmare nedan under hänvis- ning till den bifogade ritningen, i vilken fig. l illustrerar den aktuella problemsituationen, fig. 2 visar ett blockschema av anordningen enligt' föreliggande uppfinning, D fig. 3 visar ett mera detaljerat blockschema av en adresseringsenhet med minnen för bilddata och Dmultiplikationsfaktorer, fig. fig. fig. fig. fig. fig. fig. 7 44s~124 i a A? visar ett mera_detaljerat blockscnema av den första summeringsenheten för korrelationsberäkning.i fig. 2, visar ett mera detaljerat blockschema av den andra summeringsenheten för summering av komplexvärda signaler i fig§ 2, visar en mera detaljerad illustration av normeringsenheten i fig. 2, visar två exempel på "masker" beskrivande två olika tförutbestämda variationsgrader ooh innehållande nämnda multiplikationsfaktorer;a 8-9 visar delar av alternativa, analoga utföringsformer av föreliggande uppfinning, 10 visar några vidareutvecklingar av uppfinningen, och ll visar en alternativ utföringsform av normeringsenheten i fig, 2. i Beskrivning av föredragna utföringsformer.

Fig. 1 illustrerar den aktuella problemsituationen. Ett område 1 med en jämnt varierande egenskap, exempelvis representerande en viss orientering hos strukturer inom området, är karaktäri-_ serat av komplexvärda signaler eller vektorer med en riktning som varierar på ett kontinuerligt sätt. Ett område 2 med en slumpmässigt varierande eller icke-homogen egenskap innebär att de karaktäriserande vektorerna har en orientering som varierar på ett brusigt sätt. Problemsituationen är den att det är önskvärt att på ett snabbt och tillförlitligt sätt kunna skilja områden av typ l från områden av typ 2; Det är sålunda önskvärt att kunna mäta variationsgraden hos egen- skapen inom ett område kring ett bildelement. u 448 124 .Fig..2 visar ett blockschema av en anordning i enlighet med föreliggande uppfinning. Figuren visar en enhet 3 som tillhan- dahåller komplexvärda multiplikationsfaktorer såväl som bild- data för ett område svarande mot ett delområde eller "fönster" av en enligt ovan transformerad bild, inom vilket en mätning skall genomföras. Detta område kan typiskt innehålla 11 x 11 två-dimensionella vektorer. värdena av vektorkomponenterna inom detta område avkänns av två olika beräkningsenheter 4 och 5. Utresultaten från dessa två beräkningsenheter jämförs sedan i en enhet.6,.där ett normerat resultat bildas. Denna norme- ringsenhet 6 avger en komplexvärd signal 7, som karaktäriserar variationsgraden hos egenskapen inom det aktuella området.

En utföringsform av anordningen enligt fig. 2 kommer nu att beskrivas under hänvisning till fig. 3-6.

Fig. 3 visar mera i detalj enheten 3 i figur 2, för tillhanda- hållande av komplexvärda multiplikationsfaktorer ooh bilddata för det betraktade området. Det förntsättes här att de olika komplexvärda signalerna eller vektorerna som förekommer inom en omgivning kring "mätpunkten" i bilden, signal 8, såväl som multiplikationsfaktorerna, signal 9, är representerade av komponenterna magnitud och fas, dvs i polärt format. Vid A digital representation kan exempelvis magnituden representeras av ett heltal mellan 0 och 255, dvs av en byte. På samma sätt .kan även fasvinkeln representeras av en byte. Härigenom kommer varje bildelement att vara tilldelat två byte i ett minne, vilka representerar den till bildelementet hörande signalen.

Om annan digital upplösning önskas är givetvis andra minnes- tilldelningar tänkbara. Informationen kan även vara represen- terad i analog form såsom en spänning eller en ström. En adressgenerator 10 tillhandahåller ur bilddataminnet ll aktuella vektorvärden 8 för en omgivning kring mätpunkten i form av en magnitudsignal 12 och en fassignal 13. Adress- generatorn 10 tillhandahåller även en korresponderande upp- sättning av komplexvärda multiplikationsfaktorer i form av en magnitudsignal 15 och en fassignal 16 från ett koefficient- minne 14. Enheterna 10, ll och 14 utgör var för sig välkänd 448 124{= 2 _ gg 6 teknik och är ej föremål för denna ansökan.

Till varje bildelement i det betraktade området av bilden svarar sålunda dels en faktisk komplexvärd signal eller vektor, dels en komplex multiplikationsfaktor. multiplika- tionsfaktorerna bildar tillsammans en "maskfl som beskriver en förutbestämd, idealiserad variation av den aktuella egenskapen inom området. Exempel på sådana masker visas i fig. 7. Uppfin- ningen syftar nu till att mäta överensstämmelsen mellan den faktiska vektoruppsättningen och denna hypotetiska, idealise- erade variation. _ Fig. 4 visar mera i detalj uppbyggnaden av enheten för korre- lering av vektorerna inom det betraktade området med sagda komplexvärda multiplikationsfaktorer. Bilddataminnets 11 magnitudsignal 12 och koeffícientminnets 14 magnitudsignal 15 leds till en multiplikator 17. De så erhållna produktkomponen- terna 18 summeras upp iden summator 19, och den resulterande produktsumman för den betraktade_omgivningen erhålls på ut- gången 20.2 I I I I Bilddataminnets ll fassignal 13 leds till en ingång av och koefficientmínnets_l4 fassignal 16 till en inverterande ingång av en adderare 21, varefter den så erhållna fasskillnaden leds till en uppslagstabell 22 för cosinus och en uppslagstabell 23 för sinus, De därvid erhållna värdena går till varsin multi- plicerande summator 24 resp. 25, där de multipliceras med signalen 18 och resultatet summeras. Detta ger produktsummor 26, 27 för realdelen resp. imaginärdelen för den betraktade 2 omgivningen._ I ål' få J 2 å Big. 5 visar mera i detalj uppbyggnaden av enheten 5 i fig. 2 för summering av aktuella komplexvärda bilddata inom omgiv- ningen såväl som komplexvärda multiplikationsfaktorer. Bild- dataminnets ll fassignal 13 och koefficientminnets 14 tecken- inverterade fassignal 16; leds till var sin uppslagstabell 28 resp. 30 för cosinus och var sin uppslagstabell 29 resp. 31 för sinus. De därvid erhållna värdena leds till varsin multi- .ab m .,.......-.... . se.. . .w-.ufl-u-az- 448 124 plicerande summator 32, 33, 34 och 35. Som ytterligare insig- nal till varje multiplicerande summator föreligger magnitud- produkten 18. Detta ger produktsummor för realdelen, 36 resp. 38, och imaginärdelen, 37 resp. 39, för den betraktade omgiv- ningen. ' ' ' Fig. 6 visar mera i detalj normeringsenheten 6 i fig. 2. De tidigare erhållna produktsummorna 36, 37 resp. 38, 39 för den betraktade omgivningen leds till en enhet 40 för komplexvärd multiplikation av dessa summor. Den resulterande produktens realdel 41 och imaginärdel 42 leds till var sin divisionsenhet 43 resp. 44, där de divideras med den tidigare erhållna magni- tudproduktsumman 20; för att bilda värdena 45 resp. 46. Dessa subtraheras nu från de tidigare erhållna produktsummorna 26 och 27 i två adderare 47 resp. 48 med teckeninvertering på ena ingången. Därefter divideras de erhållna värdena i divisions- enheter 49 och 50 med signalen 20 i och för alstring av de slutliga önskade utsignalerna 51 resp. 52. Dessa kan sedan om så önskas bringas på polärt format genom användning av en rektangulär/polär-omvandlare 53. I -I Fig. 1 visar två exempel på multiplikationsfaktorer som är användbara i samband med föreliggande uppfinning. Eftersom det antagits att det betraktade området av bilden bildas av en uppsättning om ll x ll bildelement (givetvis är även andra storlekar tänkbara) bildar även multiplikationsfaktorerna en uppsättning om ll x 11 komplexvärda signaler, varvid varje faktor motsvaras av en bildvektor inom området.

Fig. 7a visar en "divergens"-mask som är lämplig för detekte- ring av exempelvis ändpunkter på linjer och hörn i bilden. i Fig. 7b visar en flrotationsß-mask som är lämplig för detekte- ring av exempelvis radiella och cirkulära strukturer i bilden.

Det inses sålunda att tolkningen av mätresultatet beror av vilken mask av komplexvärda multiplikationsfaktorer som använts vid.mätningen. 448 124 8 Den tidigare beskrivna implementeringen hänför sig framför allt till digital teknik, varvid bildelementens vektorer är representerade i digital form. De angivna funktionerna kan dock med fördel utföras även i analog teknik. De strukturer som blir speciella för denna implementationsform återges i' fig. a och 9. i ' Fig. 8 visar en analog variant av enheten 4, medan fig. 9 visar en analog_variant av enheten 5.

Enligt fig- 8 summerar den första summeringsenheten 4 alla realdelar och imaginärdelar av signalerna 8 multiplicerade med resp. multiplikationsfaktorer implementerade av motståndsnät 90-93 eller multiplicerande D/A-omvandlare styrda av digitala styrsignaler 100-103, varefter signalerna leds vidare till summatorer 110-113, exempelvis i form av återkopplade opera- tionsförstärkare. Observera att hela omgivningen kring mät- punkten (n =r1l x 11 = 121 vid sammma förutsättningar som ovan) behandlas parallellt i denna utföringsform. Multiplika-0 tionerna i näten 90-93 kan ses som en avspegling av Ohms lag.

Fördelen med multiplicerande D/A-omvandlare är att det resul- terande resistansvärdet som svarar mot multiplikationsfaktorn är inställbart genom en digital styrsignal;'Utsignalerna från summatorerna 110-113 summeras i adderare 120; 121 för erhål- lande av signaler svarande mot signalerna 26, 27. w Magnitudproduktsumman 20 erhålls på liknande sätt med hjälp av magnitudsignaler för vektorerna resp. multiplikationsfaktorer- na för omgivningen, varvid de senare är implementerade genom ett nät 80 av motstånd eller multiplioerande D/A-omvandlare.

Produktsignalerna summeras i en summator 82 för erhållande av signalen 20. 7 0 d Enligt fig. 9 summerar den andra summeringsenheten 5 alla real- resp; imaginärdelar av signalerna 8 med magnitnderna av multiplikationsfaktorerna implementerade av nät 130, 131 avi motstånd eller multiplicerande D/A-omvandlare styrda av 448 124 styrsignaler. Utsignalerna från resp. nät summeras i summato- rer 140. 141. På liknande sätt summeras magnitudsignalerna av *vektorerna multiplicerade med real- resp. imaginärdelarna av multiplikationsfaktorer implementerade av nät 132, 133 av motstånd eller multiplicerande D/A-omvandlare styrda av styr- signaler, varefter signalerna leds vidare till var sin summa- tor 142 resp. 143, den senare med inverterande ingångar. Från summatorerna 140-143 erhålls de tidigare nämnda signalerna 36-39.

Vid utföringsformen enligt fig. 8 och 9 förutsättes signa- lerna vara tillgängliga dels såsom real- och imaginärde1,de1s såsom magnitud. Detta ger en.synnerligen enkel uppbyggnad av anordningen. Det inses sålunda att det kan vara önskvärt att lagra bildsignalerna dels i rektangulär form, dels i polär form. eller att förutom den rektangulära formen åtminstone även lagra vektormagnituderna. Det extra minnesbehov detta ger upphov till kompenseras av anordningens förenklade uppbyggnad.

Detta gäller i synnerhet om hela eller stora delar av bilden skall undersökas i ett steg i flera parallellt arbetande anordningar. 5 i I fig. 10 visas några vidareutvecklingar av uppfinningen för erhållande av en något generellare anordning.

Ibland kan det vara önskvärt att kunna variera normering- en. I de ovan beskrivna utföringsformerna är normeringen maximerad, och utsignalen är oberoende av insignalens energi.

I syfte att ytterligare reducera mätníngens bruskänslighet kan en enhet 150 vara anordnad för divisionsenheterna H9, 50 i normeringsenheten 6. Denna enhet upphöjer signalen 20 med en exponent mellan 0 och 1. Exponentens storlek låter sig före- träaeevie instäliee med en spyr-signal 151. speeialfailec där exponenten är O kan även implementeras genom att enheten 150 -och divisionsenheterna H9, 50 utelämnas. Specialfallet där exponenten är 1 är ekvivalent med utföringsformen enligt fig. 6, dvs i detta fall kan enheten 150 utelämnas. ka... _-. .. - .,.,.........__._:. 448 424 V10 Ytterligare en generalisering av uppfinningen erhålls om en adderare 160 till signalen 20, eventuellt behandlad enligt föregående stycke, adderar en referens- eller basnivå 161.

Detta är särskilt lämpligt vid små insignalnivåer då dessa annars kan ge ett missvisande resultat vid normal normering.

I specialfallet då referensnivân är 0 kan adderaren 160 ute- lämnas och återfâs utföringsformen enligt fig. 6. Big. 11 visar en alternativ utföringsform av normeringsenheten 6 i fig" 2. Eftersom denna utföringsform till stora delar liknar _ utföringsformen enligt fig. 6 har samma hänvisningsbeteokning- ar använts där så är möjligt. Vid denna utföringsform har divisionsenheterna 43, 44 i fig. 6 utelämnats. I stället har ett par multiplikatorer 180, 181 kopplats framför adderarna 47, 48. I dessa multipliceras signalerna 26, 27 med signalen 20 innan de tillföres adderarna. En annan skillnad är att g signalerna 41, 42 nu direkt tillföres adderarna 47, 48. Dessa gadderare är som tidigare anslutna till ena ingången av var sin divisionsenhet 49, 50. Innan signalen 20 tillföres-andra ingången_av dessa divisionsenheter kan den i analogi med fig. 10 tillföras en enhet 170 som upphöjer den med en styrbari exponent 171, vilken i detta fall ligger mellan 1 och 2. I det speciella fallet att exponenten är lika med 2 kommer norme- ringsenhetens utsignal 5l', 52'att vara identisk med utsigna- len från enheten 6 i fig. 6.lI det andra extremfallet när exponenten är lika med 1 kan enheten 170 och enheterna 49, 50 utgå. Såsom i fig. 10 kan även här en referenssignal 191 i en adderare 190 adderas till utsignalen från enheten 170.

I utföringsformerna enligt fig. 10 och 11 har vissa intervall i exemplifierande syfte angivits för exponenterna. Det inses dock att uppfinningen ej är begränsad till just dessa inter- vall, utan att även andra intervall är tänkbara.

Fackmannen inser att.de här beskrivna utföringsformerna av uppfinningen kan varieras och modifieras på många sätt inom ramen för uppfinningens grundtanke, vilken beskrivs i de bifogade patentkraven. I 7 J» 451

Claims (15)

1. . . - »außfla-...s-ua-amnnnflun 448 124 11 _PATENTKRAV Anordning för bestämning av variationsgraden av en egen- skap i ett område av en i diskreta bildelement uppdelad bild, varvid denna egenskap representeras av komplexvärda signaler, GH för varje bildelement, med signalfasen beskrivande egen- skapens typ och signalmagnituden beskrivande säkerheten i egenskapsutsagan, k äun n e t etc k n a d av -en en eller flera enheter (3; 80, 90-93,130-133) för tillhanda- hållande av de komplexvärda signalerna (12, 13) inom området och mot dessa signaler svarande komplexvärda multiplikationsfaktorsignaler (15, 16), första summeringsenhet (4) för bildande av en första summa- signal (20) av magnitudprodukterna av de komplexvärda signalerna (12) och motsvarande multiplikationsfaktor- signaler (15) och för bildande av en andra summasignal (26, 27) av de komplexvärda skalärprodukterna av de komplexvärda signalerna (12, 13) och motsvarande multiplikations- faktorsignaler (15, 16), en ef! andra summeringsenhet (5) för bildande av en tredje summa- signal (36, 37) av de komplexvärda signalerna (12, 13) viktade med magnituden av motsvarande multiplikationsfak- torsignaler (15) och för bildande av en fjärde summasignal (38, 39) av de komplexkonjugerade multiplikationsfaktor- signalerna (15, 16) viktade med magnituden av motsvarande komplexvärda signaler (12), och 1 1 normeringsenhet (6) för att med avseende på summan av den första summasignalen (20) upphöjd till en förutbestämd exponent (151, 171) och en referenssignal (161, k, 191, k') normera antingen den andra summasignalen (26, 27) minskad med den komplexa produkten (41, 42) av den tredje och fjärde summa- signalen (36, 37; 38, 39) dividerad med den första summa- - 448 124 2 '12 signalen (20), 3 _ 3 * 28 1 1 2 eller produkten av den andra summasignalen (26, 27) och den första summasignalén (20) minskad med den komplexa produk- ten (41, 42) av den tredje och fjärde summasignalen (36, 37; sa, 39). 1 * 1 U.)

2. Anordning enligt krav 1, knä n n e t e c k n a de av att den första summeringsenheten (4) innefattar en multiplikator (17) kopplad till en summator (19) för bildande av den första summasignalen (20) (fig. 4).

3. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e-- t e c k n a d (av att den första summeringsenheten (4) inne-1 fattar en adderare (21) med två ingångar (13, 16), av vilka en (16) är inverterande, för addering av faskomponenterna av de båda komplexvärda insignalerna, en till adderaren kopplad enhet (22, 23) för bildande av cosinus resp. sinus av addera- rens utsignal, och två multiplicerande summatorer (24, 25), vilka multiplicerar cosinns- resp. sinussignalen med multi- plikatorns (17) utsignal (18) och summerar upp resultaten för bildande av den andra summasignalen (26, 27)-(fig- 4);

4. Anordning enligt något av föregående krav, k ä'n n e - t e c k n a d av att den andra summeringsenheten (5) inne- fattar :va anhacar (za, 29; 30,31) för bildande av aasinus och sinus av faskomponenterna (13, 16) av de båda komplexvärda insignalerna, och vardera två till respektive cosinus/sinus- signaler anslutna multiplicerande summatorer (32, 33; 34, 35), vilka multiplicerar dessa med multiplikatorns (17) utsignal (18) och.summerar upp resultaten för bildande av den-tredje resp. fjärde summasignalen (36, 37; 38, 39) (fig. S).

5. Anordning enligt krav 1, k äln n e t e c k n a d av ett nät (80).av motstånd eller styrda, multiplicerande D/A-omvand- lare representerande,magnituderna av de komplexvärda multipli- kationsfaktorsigna1erna_kopplat till magnitudkomponenterna av 1.\ 448 124 13 de komplexvärda signalerna (8) och att nätets utsignaler summeras i en summator (82) för bildande av den första summasignalen (20) (fig. 8).

6. Anordning enligt krav 1 eller 5, k ä n n e t e c k n a d av :va när (1oo-1o1) av motstånd eller styrda, muitipiiaaranaa D/A-omvandlare representerande real- och imaginärdelarna.av de komplexvärda multiplikationsfaktorsignalerna (9) kopplade till real- resp. imaginärdelarna av de komplexvärda signalerna (8), varvid nätens utsignaler är kopplade till tvâ summatorer (110- lll), av ytterligare två nät (102-103) av motstånd eller styrda, multiplicerande D/A-omvandlare representerande real- och imaginärdelarna av de komplexvärda multiplikationsfaktor- signalerna (9) kopplade till imaginär~ resp.realdelarna av de komplexvärda signalerna (8), varvid nätens utsignaler är kopplade till två tillkommande summatorer (112-113), och av två adderare (120, 121) för summering av utsignalerna från resp. par av summatorer, varvid en ingång av adderaren-hörande till det andra paret av summatorer är inverterande, i och för bildande av den andra summasignalen (26, 27) (fig. 8).

7. Anordning enligt krav 1, 5 eller 6, k ä n n e t e c k - n a d av två nät (130, 131) av motstånd eller styrda, multi- plicerande D/A-omvandlare vardera representerande magnitud- komponenterna av de komplexvärda multiplikationsfaktorsigna- lerna kopplade till real- resp. imaginärdelarna av de komplex- värda signalerna, varvid nätens utsignaler är kopplade till var sin_summator (140, 141) för bildande av den tredje summa- signalen (36, 37), av två ytterligare nät (132, 133) av mot- stånd eller styrda, multiplicerande D/A-omvandlare represen- terande real- resp imaginärdelarna av multiplikationsfaktor- signalerna (9) vardera kopplade till magnitudkomponenterna av de komplexvärda signalerna, varvid utsignalerna från de senare näten är kopplade till var sin snmmator (142, 143) för bildande av den fjärde summasignalen (38, 39) (fig. 9). 448 124 14) 11)

8. Anordning.enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a d, av att normeringsenheten (6) innefattar en multiplikafor (40) för komplexvära multiplikation av den tredje summasignalen (36, 37) med den fjärde summasignalen (38, 39) och två divisionsenheter (43, 44) för division av realdelen resp. imaginärdelen av denna multiplikators ut- signal med den första summasignalen, och två adderare (47, 48) med vardera tvâíinoångar, av vilka en är inverterande, för subtrahering av*divisionsenheternas (43, 44) komplexvärda utsignal (45, 46) från den andra summasignalen (26, 27) (fig. 6); 0 in 7

9. Anordning enligt något av föregående krav, kaä n nte - t e c k n a d av att normeringsenheten (6) innefattar en multiplikator (40) för komplexvärd multiplikation av den tredje summasignalen (36, 97) med den fjärde summasignalen( (38, 39), tva multiplikatorer för multiplikation av realdelen resp. imaginärdelen av den andra summasignalen (26, 27) med den första summasignalen, och två adderare (47, 48) med vardera två ingångar, av vilka en är inverterande, för subtrahering av den förstnämnda multiplikatorns (40) komplexvärda utsignal (41, 42) från den av den första summasignalen multiplicerade andra summasignalen (26, 27) (fig. 11). 7 “ 7 A 0

10. Anordning enligt krav 8 eller 9, k äln nte t etc k n a d av att normeringsenheten (6) innefattar två divisionsenheter (49, 50) för normering av de sistnämnda adderarnas (47, 48) utsignal med avseende på den första summasignalen (20) (fig. 6).

11. Anordning enligt krav 10, k ä,n n e tee c k n a d av en enhet (150, 170) kopplad till de sistnämnda divisionsenheterna (49, 50) som upphöjer den första summasignalen (20) med en I förutbestämd exponent (151, 171) (fíg; 10, 11). fi) th!

12. Anordning enligt krav 11, k ä_n n e t e.c k n a d av en exponent (151) mellan 0 och 1 (fig. 10). Qï ä.. 448 124 15

13. Anordning enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a d av en exponent (171) mellan 1 och 2 (fig. 11).

14. Anordning enligt något av kraven 10-13, k ä n n e - t e c k n-a d av en adderare (160, 190) kopplad till de sist- e nämnda divisionsenheterna (49, 50) för addering av en refe- renssignal (161, k; 191, k') till den första summasignalen (20) resp. den första summasignalen upphöjd med exponenten (151, 161) (fig. 10, 11).

15. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a d av att en rektangulär/polär-omvandlare (53) är ansluten till normeringsenheten (6) för omvandling av dennas utsignai (51, 52-; _s1', 52-) :in polär» form m.