SE445700B

SE445700B - Anordning for val av signaler medelst optiska organ

Info

Publication number: SE445700B
Application number: SE8004719A
Authority: SE
Inventors: Boris Rozenwaig; Yves Robin-Champigneul
Original assignee: Boris Rozenwaig; Robin Champigneul Yves
Priority date: 1978-11-08
Filing date: 1980-06-26
Publication date: 1986-07-07
Also published as: SE8004719L; WO1980001028A1; JPS55501163A; GB2055196B; CA1138079A; US4437190A; DE2953277A1; GB2055196A

Description

8004719-4 Det har redan föreslagits, se t.ex. US 4 074 142, en anordning för val av signaler medelst optiska organ av det slag, som definieras i in- gressen till kravet 1. Denna anordning uppvisar i princip ett flertal fördelar i förhållande till anordningar för val av signaler medelst op- tiska organ, som tidigare föreslagits och som för att styra ett eller flera ljusknippen för valet igångsätter avlänkningsanordningar av meka- niskt-optiskt, elektriskt-optiskt, akustiskt-optiskt slag osv. Anord- ningen saknar faktiskt de begränsningar (t.ex. nödvändigheten av att an- vända sammanhängande ljuskällor) och de nackdelar (t.ex nedbrytning av ljudrapportsignaler beroende på ljusförluster genom absorption), som är en följd av användningen av sådana avlänkningssystem.

Emellertid saknar en sådan anordning av det slag, som beskrivas i nämnda patentskrift, för att den verkligen skall bli driftduglig och framför allt för att den skall kunna användas i den telefonautomatväxel viktiga anordningar, som gör det möjligt att styra väljarorganen medelst anropssignaler, signaler för bekräftelse av mottagna adressignaler för ingående förbindelser och adressignaler för utgående förbindelser osv.

Dessa funktioner, som kräver tillsatsen av styrkretsar och ett stort an- tal elektriska förbindelser, som ansluter styrkretsarna i de ingående ledningarna och de utgående ledningarna eller med tavlor, försvårar konstruktionen och medför en förlust av en stor del av fördelarna med val på den optiska vägen. _ Dessutom kan en sådan anordning fungera korrekt, blott om det förefinnes exakta geometriska förhållanden för läget mellan dels de op- tiska eller elektrooptiska elementära komposanterna, som i enlighet med ingressen till kravet 1 bildar förbindelseorganen för en av tavlorna, och dels förbindelseorganen hos den andra tavlan. För undvikande av en utformning av nämnda anordning på ett komplicerat och begränsande sätt är man av orsaker, som har avseende på konstruktionens funktion och eko- nomi, sålunda tvungen, att när antalet ingående och utgående förbindel- ser är stort, minska de förbindelseorgan, som utgöres av anordningar med elementära beståndsdelar, genom att man utformar dessa organ som integ- rerade kretsar (t.ex. matriser för elektroluminiscerade dioder eller 8004719-'4 fotodioder allt efter den roll, som tilldelas nämnda förbindelseorgan).

De krav som har avseende på precision vid förverkligandet, blir sålunda mycket stränga. Även om lagren för förbindelseorganen och de optiska elementen har förverkligats under iakttagande av erforderliga krav, kommer minsta mekaniska deformation under funktionen, t.ex. på grund av olika utvidgningar på grund av värme, att innebära risk för att väljar- anordningen blir oanvändbar. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att eliminera dessa olä- genheter och svårigheter. Uppfinningen såsom den har kännetecknats i kraven, gör det faktiskt möjligt att först och främst tillförsäkra styr- funktionerna för valet medelst extra elektro-optiska eller opto-elektro- niska organ, som är fast förbundna med sändar- och/eller mottagartavlan och, som till större delen kan vara integrerade med förbindelseorganen för dessa tavlor. Uppfinningen möjliggör sålunda en avsevärd minskning och samtidigt ett fullständigt avlägsnande av varje elektrisk förbin- delse ellan de två tavlorna även om väljaranordningen användes i en komplett telefonautomatväxel. Uppfinningen möjliggör även medelst andra extra elektro-optiska eller opto-elektroniska organ, som är fast för- bundna med nämnda tavlor (organ, som även till den största delen kan integreras med förbindelseorganen) en ständig kontroll och korrigering av de besvärande geometriska deformationerna. Korrigeringarna kan dess- utom genomföras automatiskt medelst mekaniska eller elektroniska organ.

De erforderliga extra organen kan dessutom även användas för genomföran- de av vissa av de ovan angivna funktionerna för styrning av valet.

Olika utföringsexempel på uppfinningen skall förklaras i detalj i det följande med hänvisning till de bifogade ritningarna, varå fig. 1 visar ett principschema för en första utföringsform av väljaranordningen av ovan angivet slag, till vilken man med fördel kan ansluta anord- ningarna enligt uppfinningen. Fig. 2 visar en variant av anordningen enligt fig. 1. Fig. 3 visar ett elektriskt kopplingsdelschema för en aopto-elektronisk komponent, som är integrerad med slumpvis åtkomst, som med fördel användes som mottagande förbindelseorgan vid denna första utföringsform. Fig. 4 visar ett schema för en elektrisk styrkrets, 8004719-4 som ingår i denna komponent. Fig. 5 är en schematisk framvy av nämnda komponent. Fig. 6 visar ett schema deivis i form av en perspektivvy och deivis i form av ett biockdiagram av en automatteiefonväxei för iokait bruk och omfattande en väijaranordning, viiken har utformats eniigt en första utföringsform och i eniighet med uppfinningen. Fig. 7 visar ett schematiskt snitt genom en dei av mottagartavian för automatväxein en- iigt fig. 6. Fig. 8 är en framvy av ett mottagande förbindeiseorgan, som är monterat i denna mottagartavia. Fig. 9 är en framvy av en mottagande -ceii i det extra organet med referens tiii motsvarande iäge för detta mottagande förbindeiseorgan. Fig. 10, 11, 12 och 13 visar schematiska axiaisnitt, viika visar oiika utföringsvarianter av det automatiska styrorganet för de iägen, som hör ti]i detta mottagande förbindeiseor- gan. Fig. 14 är en framvy av det mottagande förbindeiseorganet eniigt uppfinningen, vid viiken anordnandet av de eiementära fotoreceptiva cei- ierna möjiiggör undvikandet av en användning av organ för iägesinstäii- ning. Fig. 15 visar ett principschema för en andra utföringsform av väi- jaranordningen av ovan angivet siag, tiii viiken anordning man med för- dei kan ansiuta anordningarna eniigt uppfinningen. Fig. 16 visar en mo- difikation av schemat eniigt fig. 15. Fig. 17 är ett eiektriskt dei- schema för en opto-eiektronisk, integrerad komponent med siumpvis åt- komst, viiken med fördei kan användas som sändande förbindeiseorgan vid denna andra utföringsform. Fig. 18 är en schematisk framvy av denna kom- ponent och fig. 19 visar ett eiektriskt koppiingsschema för den styr- ning, som har integrerats med denna komponent. Fig. 20 visar ett eiekt- riskt koppiingsschema för en krets för bestämning av adressen, viiken iämpiigen är integrerad med denna komponent för att kompiettera kretsen eniigt fig. 19. Fig. 21 visar deivis som en perspektivvy en dei i form av ett biockdiagram av en iokai teiefonautomatväxei med en väijaranord- ning eniigt den andra utföringsformen av anordningen eniigt uppfin- ningen. Fig. 22 är en schematisk perspektivvy av ett sändande för- bindeiseorgan i sändartavian hos teiefonväxein eniigt fig. 21. Fig. 23 är en schematisk perspektivvy av ett mottagande förbindeiseorgan i mottagartavian hos nämnda automatväxei. Fig. 24 är en schematisk 8004719-4 perspektívvy av ett funktionellt mottagarorgan vid nämnda mottagartavla.

Fig. 25 är en schematisk perspektivvy av ett sändande styrorgan, som är anbragt vid den mottagande tavlan. Fig. 26 är en schematisk framvy av ett sändande förbindelseorgan enligt uppfinningen, vid vilket läget av de elementära ljuskällorna eller sändande cellerna möjliggör att man slipper använda styrorgan för läget hos nämnda sändarorgan.

Fig. 1, 2, 15 och 16 med tillhörande beskrivning nämner ej de an- ordningar, som kännetecknas i de efterföljande kraven men är trots detta användbara för att påvisa, att detta anordnande kan tillämpas vid väl- jaranordningarna av visat slag oberoende av slaget av ingående och ut- gående förbindelser (elektriska ledare och/eller ljusledare) och för att förklara funktionen hos dessa anordningar.

Först skall anordningen enligt fig. 1 beskrivas. Den däri visade väljaranordningen omfattar N = 3 ljusstyrorgan l0a, 10b, 10c, som bildar de ingående ledningarna och P = 2 ljusstyrorgan 10d, 10e, som bildar de utgående förbindelserna. Ändytorna på styrorganen 10a, 10b, 10c bildar ljuskällor, vilka utgör sändarorganen för förbindelse med sändartavlan.

De mottagande förbindelseorganen 20d, vilkas utgång är förbunden med styrorganet 10d under medverkan av en ljusförstärkare 12d, omfattar N = 3 ljusstyrorgan 21, som vart och ett är seriekopplat med ett styrorgan 23 under medverkan av en optisk brytare 22. Brytarna 22 styres av en elektronisk styrenhet 26. De tre styrorganen 23 är parallellkopplade till inloppstyrorganet lld i ljusförstärkaren 12d under medverkan av en optisk kopplare 24. Det mottagande förbindelseorganet 20e är anslutet till styrorganet 10e under medverkan av ljusförstärkaren 12e och är identiskt med mottagarorganet 20d.

En lins 30d projicerar var och en av de tre bilderna av nämnda ljuskällor på ändytorna 25 under optisk sammanbindning med nämnda källor medelst styrorgan 21 i mottagarorganet 20d. En lins 30e projicerar var och en av de tre bilderna av nämnda källor mot ändytorna under optisk förbindelse med dessa källor medelst styrorgan 21 hos mottagarorganet 20e. Mottagartavlan utgöres sålunda av N x P = 3 x 2 styrytor 21, under det att väljarorganen utgöres av optiska brytare 22, dessas manöveren- heter 26, styrorganen 23 och kopplingsorganen 24. 82004719-4 En central manöverenhet 27, som är förbunden med manöverenheterna 26 medelst en gemensam förbindelse 28, avger väljarorderna. Dessa avges av varje avbrytare 22, som utgör föremålet vid avbrytandet eller vid upprättandet av den optiska förbindelsen mellan de motsvarande styrorga- nen 21 och 23. De optiska kopplarna 24 tjänar som additionsanordningar.

Enheten 27 möjliggör sålunda en styrning av utförandet av vilken som helst väljarfunktion mellan dels de ingående styrorganen 10a, 10b, 10c och dels de utgående styrorganen 10d, 10e.

Fig. 2 skall nu beskrivas. De sändande förbindelseorganen för sän- dartavlan utgöres här av tre elektroluminiscenta dioder 41, som är modu- -lerade_av var sin elektriska signal, som tillföres av tre ingående le- -f-.aq-q-»ﬂf-ﬁ. “___ >--. dare 40a, 40b, 40c. Mottagartavlan omfattar två förbindande mottagar- organ 50d och 50e, som vart och ett omfattar en anordning med tre motta- gande celler (fotodioder) 51. Varje mottagande organ 50d och 50e omfat- tar dessutom en väljarkrets 50d (50e), som möjliggör upprättandet och avbrytandet av den elektriska förbindelsen mellan åtminstone en fotodiod 51 och en utgående ledare 53d (53e). Linserna 30d och 30e, som visas redan i fig. 1, gör det möjligt att optiskt samordna de aktiva ytorna på de tre sändarorganen 41 dels med de känsliga ytorna på de tre fotodio- derna 5l i mottagaren 50d och dels med de känsliga ytorna på de tre fotodioderna 51 hos mottagaren 50e. Varje utgående ledare 53d eller 53e lär ansluten till ledaren 4Dd eller 40e, som bildar en motsvarande ut- gångsförbindelse genom medverkan av en förstärkare 59d eller 59e.

De två anordningarna enligt fig. 1 och 2 erbjuder samma väljarmöj- ligheter. Man kan dessutom förverkliga väljaranordningar, som är blanda- de, dvs. i vilka de ingående och utgående signalerna ej är av samma- slag. De ingående förbindelserna kan faktiskt utgöras av ljusstyrorgan (ljuskällorna utgör därvid ändarna på dessa styrorgan), under det att de utgående förbindelserna utgöres av elektriska ledare (mottagarnas mot- tagarceller utgöres sålunda av halvledare). De ingående förbindelserna kan emellertid utgöras av elektriska ledare (källorna utgöres av halvle- dare) och de utgående förbindelserna av ljusledaren (mottagarnas mot- tagarceller utgöres därvid av ändytorna på dessa styrorgan). ,-,.-____.._. _... . _... ,_. , .f......w.-~.--_--- 8004719-4 Man kan även förverkliga en anordning enligt uppfinningen, i vilken de ingående och utgående signalerna är av optiskt slag liksom att mottagartavlan omfattar opto-elektroniska celler, som avger elektriska signaler. En sådan anordning omfattar t.ex. en sändartavla i överens- stämmelse med tavlan enligt fig. 1 och en nmtsatt mottagartavla i över- ensstämmelse med fig. 2. Det är faktiskt tillräckligt att ansluta en op- tisk~elektrisk transduktor till utgången från varje förstärkare 59 (fig. 2) och för ljusflödet från transduktorn utsätta en optisk kopplingsan- ordning, som uppsanﬂar ljusflödet för att överföra detta till ett ljus- styrorgan.

Varje mottagande förbindelseorgan i väljaranordningarna enligt fig. 1 och 2 bör omfatta en inre styrkrets (26 i fig. 1, som är integre- rad med väljarkretsen 52d och 52e, fig. 2), vilken är i stånd att avsöka och utföra väljarorder, vilka är adresserade till mottagarna medelst den centrala manöverenheten 27 eller 57, optiska eller elektriska utgångs- förbindelser från de elementära mottagarställena, optiska grindar (22 i fig. 1) eller elektriska grindar (inkopplade i väljarkretsen 52d eller 52e, fig. 2), som gör det möjligt att bryta eller upprätta dessa förbin- delser, och slutligen ett manövernät, som utgöres av manöverförbindel- sen, som möjliggör det för den inre manöverkretsen att påverka nämnda grindar.

Antalet manöverförbindelser, som bildar manövernätet i varje mot- tagarorgan, kan minskas i avsevärd grad, när elementärställena i varje mottagarorgan (och följaktligen källorna i sändartavlan) är anbragta i linjer och kolonner för att bilda en matris. Man kan sålunda faktiskt ersätta de individuella manöverförbindelserna, som förbinder varje ele- mentärcell med den inre manöverkretsen med manöverförbindelsen, som för- binder nämnda krets med var och en av linjerna och var och en av kolon- nerna i matrisen.

För detta ändamål skall hänvisas till fig. 3 och 4, vilka visar en komponent av känt slag, vilken kan användas som mottagande förbindelse- organ i väljaranordningen enligt uppfinningen. Det är här fråga om en matris med fotodioder med slumpvis åtkomst, vilken förverkligas i form 8084719-4 av en integrerande krets. Enligt fig. 3 har fotodioderna 51 identifie- rats genom skärningen mellan linjerna Ll, L2 osv. och kolonnerna Cl, C2, C3 osv. Varje fotodiod är polariserbar medelst den spänning, som avges av en och samma strömkälla E genom ett motstånd R. Polarisationen styres för varje fotodiod 51 med index ij (i och j kan anta värdena 1, 2, 3 osv.....) medelst två brytare 151 i serie, som var och en utgöres av åt- minstone en transistor MÛS med kanalen P. En av dessa brytare 151, som är frigörbar medelst en spänning, vilken tillkopplas medelst en väljande manöverförbindelse för linjen SLi, vilken förbinder kanalen med motsva- rande linje CLi till den gemensamma utgångskanalen CS. Den andra bryta- ren 151, vilken är frikopplingsbar medelst en manöverspänning för val av kolonn SCj, som är gemensam för grindarna i alla transistorerna och på- verkas av alla fotodioderna 51 i samma kolonn, förbinder den motsvarande fotodioden med kanalen för den motsvarande linjen CLi. Härav följer att när en fotodiod 51 påverkas en ljussignal och väljes av manöverspän- ningarna, som kopplas till ifrågavarande manöverförbindelse för val av linje och kolonn, till vilka de hör, kommer den ström I, som cirkulerar i utgångskanalen CS eller spänningen V vid klämmorna på motståndet R, att reproducera amplituden hos nämnda ljussignal.

- I fig. 4 visas ett principschema för en manöverkrets för mottaga- ren enligt hypotesen N = 16 mottagande celler, som är anbragta i fyra linjer och fyra kolonner. Det skall påpekas, att fotodiodmatrisen, för- bindelsekanalerna, nätet och manöverkretsen med fördel kan integreras i samma elektroniska komponent på så sätt, att den integrerade mottagar- kretsen uppvisar som enda inre förbindelse (förutom matningen och i förekommande fall en synkroniseringsingång) en informationsutgång 53 mot en förstärkare 59 (fig. 2) och orderingången till förbindelsen 58, vilken är förbunden med den centrala manöverenheten 57. Upptecknings- kretsen 500 omformar parallellt de seriesignaler, som mottages i förbin- delsen 58 och upptecknar i ett ingångsminne 510 de förbindelseorder, som överföras av den centrala manöveranordningens 57 dioder, som bildas av ett adresspar, vilka betecknar ett par förbindelser, som skall samman- kopplas (dvs. en ingående förbindelse och en utgående förbindelse). 8004719-4 Jämförelsekretsar 520a och 520b jämför den ena resp. den andra adressen med mottagarens adress, som ursprungligen upptecknades i ett minne 530.

Om vid slutet av uppteckningen, vilket anges av en impuls, som utsändes av kretsen 500 i förbindelsen 502, en jämförelsekrets 520a och 520b, har känt igen adressen till sin mottagare i en av adresserna i registret 510, åstadkommer den uppteckningen av den andra adressen i manöverre- gistret 550 under medverkan av en tillhörande OCH-grind 540a eller 540b.

De binära tillstånden hos registret 550 återutsänder sålunda i en sam- lingsledning 560 för stora tyngder och en samlingsledning 540 för små tyngder. Samlingsledningens adressignaler omvandlas till en signal, som utsänder i de motsvarande orderna för linjeval SLi och kolonnval SCj av kända logiska avkodare 580, av vilka fig. 4 blott visar en konventionell skena. Avbrottet av en förbindelse, som tidigare upprättats mellan en ingående förbindelse A och dels en utgående förbindelse B samt dels en ingående förbindelse B och en utgående förbindelse A kan uppnås medelst två förbindelseorder "adress A, X" och “adress B, X", där X är antingen en icke använd adress eller om den avsedda mottagaren användes i en automattelefonväxel adressen för en summertongenerator med allmän funk- tion (t.ex. generator för uppmaning till nummertagning), som ej tillåter hemlig avlyssning.

Fig. 5 visar vyn av den belysta ytan på de mottagande förbindelse- organen, för vilka man just beskrivit de interna kretsarna för manöver och val med hänvisning till fig. 3 och 4. Man ser här de ytor, som är känsliga på fotodioden 51 - som bildar de mottagande cellerna - förbin~ delsestången för informationsutgången (53 i fig. 2, CS i fig. 3) och stången för ingående förbindelse för manöverorganet 58.

I det följande skall fig. 6 beskrivas. I detta fall är det fråga om ett kopplingsschema för en automatisk telefonväxel, som är försedd med en väljaranordning enligt uppfinningen. De ingående och utgående förbindelserna utgöres av elektriska ledare. De utsändande förbindelse- organen (ljuskällor) i sändartavlan 100 utgöres av opto-elektroniska transistorer, t.ex. elektroluminiscenta dioder 110, vilka är anordnade som matriser. Den mottagande tavlan 200 består av ett flertal mottagande 8004719-4 10 förbindelseorgan 210, vilka utgöres t.ex. av fotodiodmatriser med slump- vis åtkomst av det slag, som har beskrivits med hänvisning till fig. 3, 4 och 5. Varje abonnentledning är sålunda medelst en ingående förbindel- se ansluten till en elektroluminiscent diod 110 och medelst en utgående förbindelse till en fotodiodmatris 210. Abonnenten A är ansluten t.ex. till källan 110A under medverkan av den ingående förbindelsen 111A och en förstärkare 112A. Den är ansluten till utgången från matrisen 210A under medverkan av den utgående förbindelsen 211A och förstärkaren 212.

Varje mottagare 210 är försedd med ett objektiv 30, som på denna projicerar bilden av sändartavlan 100. I denna är ljuskällorna 110 an- bragta på så sätt, att bilden av varje källa projiceras på en fotodiod, vilken intar samma läge i alla mottagarna 210. Med andra ord projiceras bilden av källan A på fotodioden a i alla mottagarna 210, bilden av källan B projiceras på fotodioden b i alla mottagarna 210 osv.

Enligt uppfinningen omfattar sändartavlan 100 dessutom följande extra organ: - Elektroluminiscenta dioder (t.ex. 110T), vilka är anordnade att utsän- da ljussignaler för sumertonen vid anropsreturen och för ringning samt styres av generatorer, t.ex. 113, som fungerar permanent.

- Elektroluminiscenta dioder (t.ex. 110N), vilka är anordnade att ut- sända ljussignaler för nummertagning, vilka signaler styres av genera- torer, t.ex. 114. ~ Enligt uppfinningen motsvarar de elektroluminiscenta dioderna 110T och 110N sammanförda mottagarceller (fotodioer) t och n i varje mottagare 210. Mottagartavlan 200 omfattar dessutom enligt uppfinningen en funktionell mottagare 210F, vars uppgift skall förklaras senare. Den- na mottagare fungerar antingen på samma sätt som andra mottagare 210 eller som en seriesökare av typen CCD (anordning med laddningskoppling).

Dess dioder är optiskt sanmankopplade med källorna 110 under medverkan av ett objektiv 30F.

Manöverkretsen, som hör till varje mottagare 210 för förbindelse (210A, 2108 osv. med undantag för en eller flera mottagare 2l0F) har åskådliggjorts i fig. 6 för att framhäva de olika funktionerna och för ............ ......._...-__.._.._.-.-~.<_.-wfwv~..-- -a--u- 8004719-4 11 att underlätta förståelsen men kan med fördel integreras i mottagaren såsom i det fall, vilket har beskrivits med hänvisning till fig. 4. Den omfattar dels en manöveranordning 213, som till manöversamlingsled- ningarna 560 och 570 (fig. 4) avger spänningar, som möjliggör val av en viss fotodiod a, b; c; d.......t, i utgångskanalen 53 (fig. 5) samt en uppteckningskrets och en avsökningskrets 214, som är ansluten till ut- gångarna från fotodioderna n för att till manöveranordningen 213 över- föra de till denna hörande förbindelseorder.

Automatväxeln enligt fig. 6 omfattar på vanligt sätt en central manöverenhet 220, åtminstone ett multiregister 230, en omvandlare 240 och ett tillståndsminne 250. Multiregistret 230 avger till det funktio- nella mottagarorganet 210F under medverkan av en manöverkrets 260 och en förbindelse 261 väljarorder, som möjliggör successivt val av varje foto- diod i mottagarorganet 210F i sin utgångskanal 231 och genomför på så sätt en cyklisk undersökning av sändaren 110 i sändartavlan 100. De signalprover, som erhålles med denna undersökning, återöverföres av för- bindelsen 231 till multiregistreringsanordningen 230 för att denna skall: a) avkänna stegen för val (nytt anrop, avringning) genom jämförelsen med det föreliggande tillståndet hos abonnentledningen och föregående tillstånd, som upptecknas i minnet 250, b) uppteckning av nummertagningssignalerna, vilka utsändes av abonnen- ten.

Multiregistret har sålunda de erforderliga infornationerna för att upprätta eller avbryta en förbindelse. Registret kan för detta: 1 a) anropa omvandlaren 240 för att avkänna överensstämmelse mellan ett begärt numer och en fysisk adress (dvs. en inre adress till telefon- automatväxel) till en abonnent eller en krets, b) styra nummertagningsgeneratorn 114 (till vilken den är ansluten medelst en förbindelse 232), c) slutligen avge till den centrala manöverenheten 220 genom en förbin- delse 233 informationer, som möjliggör just för denna enhet att över- vaka funktionen hos automattelefonväxeln och att avgiftsbelägga den anropade abonnenten vid slutet av förbindelsen. 8004719-4 12 I det följande skall sammanfattningsvis beskrivas funktionen av den automatiska telefonväxeln enligt fig. 6 vid tillfället för ett val, vid vilket abonnenten A är den anropande och abonnenten B är den anropa- de. Man har antagit, att kommunikationen är lokal, dvs. att de två abon- nrnterna är anslutna till samma telefonautomatväxel. För förenkling av Förklaringarna har man även antagit, att telefonautomatväxeln omfattar ett enda multiregister 230 och att sändartavlan 100 omfattar en enda signalkälla l10N för nummertagning. Vidare användes benämningen "mot- tagare" eller "mottagarorgan" för den enhet, som består av ett mottagar- organ 210, dess manöverorgan 213 och dess avsökarkrets 214. Nämnda mot- tagare kommer att betecknas med 210 såsom i det föregående. Förfarandena är följande: 15) b) cl d) e) __..-..- ~«-~~ -- >-» A lyfter av luren och hans källa 110A tänds; Multiregistret 230, som konstaterar under en undersökningsfas en tillståndsförändring hos fotodioden a i mottagaren 210F genom jämfö- relse av dess tidigare tillstånd, som upptecknats i minnet 250, ,registrerar händelsen (nytt anrop) och åstadkommer utsändningen medelst generatorn 114, vilken styr källan 110N, av ett par signaler "adress för A - adress för en generator för summerton för uppmaning till nummertagning" och den andra adressen är t.ex. adressen för käl- lan l10T; -Mottagaren 210A, som känner igen adressen till A i signalparet, som mottages av dess fotodiod N, kopplar dioden t på adekvat sätt till förbindelsen 211A; Abonnenten A erhåller sålunda en signal med uppmaning till nummertag- ning och slår numret till B-på sin apparat; Multiregistret 230, som inväntar en nummertagning, när det cykliskt undersöker abonnenten A (mottagarens 211F fotodiod A), registrerar numret till B, som har bildats av A, och åstadkommer medelst genera- torn 114 och källan 110N utsändningen av ett par "adressen till A - adressen noll" vid mottagandet av den första siffran i nummertag- ningen för att avbryta utsändningen av summertonen för nummertagning och anropar efter registreringen omvandlaren 240 för att från denna - ~......~,-a-...--..__..._..._ _..._..., .,.._... _ _ .-..,.,..,,_,._,,__,_,___ 8004719-'4 13 erhålla adressen till B, bekräftar om B är ledig och om så är fallet åstadkommer utsändningen medelst generatorn 114 och källan 110N ett t par “adresser till B - adressen till en generator för ringsignal" och f) ~.; 9 h *p il il k) l) därefter ett par "adressen till A - adressen till en generator för summerton för återgång av anrop“; Mottagaren 2l0B känner igen sig vid läsning av adressen i B och kopp- lar sig till generatorn T på rätt sätt för återsändning av ringsigna- len; Mottagaren 210A känner igen sig och kopplar sig till den lämpliga generatorn T för återgång av anropet; När B lyfter av sin lur, avkänner multiregistret 230, vilken fortsät- ter den successiva avkänningen av sändartavlan 100 tack vare sitt funktionella mottagarorgan 210F avkänner överförandet av källan 210B från vilotillstånd till aktivt tillstånd och informeras av sitt till- ståndsminne 150, att B svarar på anropet samt åstadkommer utsänd- ningen medelst generatorn 114 och källan 110N av ett par "adressen till B - adressen till A" och förser styrorganet 220 med de erforder- liga uppgifterna för avgiftsberäkningen; Mottagaren 210A känner igen sig och kopplar sig till källan 1l0B, under det att mottagaren 210B känner igen sig och kopplar sig till källan 110A, När den ena abonnenten (t.ex. A) lägger på luren, avkänner multi- registret med sin mottagare 210F omställningen av källan A från ak- tivt tillstånd till vilotillstånd och åstadkommer medelst generatorn 114 och den tillhörande källan 110N utsändningen av paret "adress till A - adress till noll" samt utsändning av paret “adress till B - adress till en generator av summerton uppmanande till nummertagning (eller avbruten förbindelse)" och upplyser manöverorganet 220 om att kommunikationen har upphört; Mottagaren 210A känner igen sig och avbryter förloppet med förbindel- sen med källan 1108; Mottagaren 210B känner igen sig och kopplar sig till källan l10N (uppmaning till nummertagningl; B kan därvid alltså taga ett anrops- nunmær eller lägga på luren. 8004719-4 14 Det lämpliga förfarandet, när en abonnent, som anropas, är upp-_ tagen eller vid en ingående eller utgående förbindelse inses med lätt- het. Samma generator 114 kan användas för överföring av signaler i ut- gående kretsar (urbant eller interurbant). g Vid utföringsformen av automattelefonväxeln, som just ha beskri- vits, är sändartavlan försedd med källor 110N, som utgör extra sändaror- gan, vilka avger nummertagningssignaler och varje mottagare 210 omfattar fotomottagande element n, vilka bildar ett extra mottagarorgan, som hör till och är anordnat att övervaka dessa källor och att återsända signa- lerna till den motsvarande kretsen 214, vilken är anordnad att känna igen adressen till nämnda mottagare. Återsändningen av dessa nummertag- ningssignaler är permanent och åstadkommas genom en specifik okopplad förbindelse. Det föreligger sålunda ej någon elektrisk förbindelse mel- lan abonnenternas mottagare och centralmanöveranordningar. Funktionen av själva omvandlingen vid varje abonnentanläggning förverkligas genom abonnentutrustningen för växeln, i vilken mottagaren utgör ett element.

Automattelefonväxeln enligt fig. 6 företer sålunda samtidigt föl- jande fördelar, av vilka vissa synes ofta hittills ha varit mer eller mindre oförenliga: - Integrering i stor skala (betydande faktor för minskning av kostnader- na) med avseende på de hoptagande förbindelseorganen - minskat antal förbindelser och den enda funktionella mottagaren 1l0F är förbundne med multiregistret 230 - enkel konstruktion tack vare att förbindelsenätet består för varje abonnent av modulkedjor, som är lineära och oberoende - möjlighet att förverkliga den större delen av automattelefonväxeln genom utnyttjandet av ett mindre antal typer av moduler liten grad av allvarliga fel och fel hos en komponent i en "abonnent- kedja“ påverkar blott en enda abonnent.

Man kan även tänka sig att centralisera manöverfunktionerna. Varje förbindelsemottagare (för abonnent) omfattar sålunda sin egen undersök- ningskrets, händelseavkännaranordning och register för nummertagningen.

Man kan undvika tillfogandet av ett tillståndsminne för varje mottagare ' 8004719-4 15 medelst en igenkänningsbar signal utan tvetydighet (onormal ljusinten- sitet...), som utsändes av sändaren vid "avlyftning av luren" och vid "lurens påläggande“ hos abonnenten. Den systematiska avsökníngen kan genomföras antingen enbart utanför förbindelserna eller utanför under pågående förbindelse. Undersökningen under pågående förbindelse kan an- vändas för att möjliggöra sådana tjänster som upplysning om anrop under pågående förbindelse och kräver korta avbrott i återförandet av informa- tionen. Dessa avbrott uppsamlas ej i en förbindelse mellan två abonnen- ter, som är anslutna till olika centraler, eftersom avsökningen under pågående förbindelse ej kan användas annat än för abonnenters mottagare (en enda för varje förbindelse). Vid val av en undersökning endast vid sidan av en förbindelse åstadkommer “påläggning av luren" av A ett av- brott i den optiska förbindelsen från sändaren hos A till mottagaren hos B, men det skall påpekas, att mottagaren hos A vid slutet av förbindel- sen för att frigöra denna (avbrott i den optiska förbindelsen från B till A) och att sålunda möjliggöra för denna att återuppta undersök- ningen för att undvika att genom olyckshändelse eller bristande övervak- ning B “förlamar" A genom att ej lägga på sin lur. Denna information kan tillföras honom antingen genom en speciell förbindelse mellan de till varandra hörande källan och mottagaren eller genom periodisk undersök- ning (t.ex. en gång per sekund) av den tillhörande sändaren under på- gående förbindelse och nödvändiggör även i detta fall ett kort avbrott i förbindelsen. Vid detta funktionssätt med centraliserad manövrering kan man lösa problemen med överföringen genom att låta varje förbindande mottagarorgan själva känna igen sig med det anropade numret. Wottagaror- ganet hos den anropade abonnenten B känner den fysiska adressen till den anropande abonnenten A, men mottagarorganet hos A känner ej den fysiska adressen till B. B kan göra sin fysiska adress känd genom att sända de logiska numren till A, vilket innebär, att sändaren hos A har överfört under nummertagningsfasen icke blott det logiska numret till B utan även sitt eget logiska nummer och att en förbindelse mellan sändare och mot- tagare, som hör till varandra, möjliggör hos mottagaren B att manövrera sändaren hos B för utsändning av paret "logiskt nummer för A - logiskt nummer för B". Utsändningen av detta sistnämnda nummer gör det möjligt 18004719-4 16 för mottagaren A att tillförsäkra sig om att det verkligen är fråga om B och ej om en tredje abonnent C, som skulle anropa A vid detta tillfälle.

Denna förbindelse mellan till varandra hörande sändare och mottagare är ej användbar för de ingående kretsarna hos lokalabonnenterna, om det för dessa föreligger en identitet mellan den fysiska adressen och låg vikt hos det logiska numret (t.ex. siffrorna MCDU hos en central för 10000 abonnenter), i vilket fall anroparen A med lätthet erhåller den fysiska adressen till B av hans logiska nummer. Vid utgående förbindelser kan ett helt knippe kretsar känna igen sig i ett anropat logiskt nummer och den enklaste lösningen för bestämning av en av dessa kretsar för den be- gärda förbindelsen kan utgöras av ett centralt organ, som spelar rollen av ett multiregister men som intresserar sig blott för den utgående för- bindelsen. Till skillnad från det system, som beskrives med hänvisning till fig. 6, övervakas källan 110N, som hör till multiregistret för på- verkan av de utgående kretsarna, ej av mottagarorganet A, annat än när abonnenten A anropar en utgående förbindelse. De mottagarceller n, som hör till källan l1ON, kan sålunda utgöras av valda celler, vilka är identiska med de andra cellerna. Avbrottet av en förbindelse kräver en medverkan av multiregistret. Avgiftsbeläggningen åstadkommes medelst det -centrala manöverorganet eller en särskild avgiftsanordning, som överva- kar förloppet av förbindelserna under medverkan av en undersökande och självständig mottagare av typen 210F. Det är därvid helt uppenbart fråga om modifikationer, som ej påverkar de opto-elektroniska åtgärderna vid__a väljaranordningen.

För erhållande av ett optimalt ljusutbyte och en så låg överhöring som möjligt är det nödvändigt att uppnå en god koincidens i planet av' mottagarens tavla mellan de mottagande elementära ställena i mottagaror- ganet och bilderna av källorna, som erhålles medelst det optiska syste- met på dessa mottagarceller. Såsom kan konstateras i fig. 6 är emeller- - tid axlarna XC, XA etc.....för ljusknippena, som bildar bilderna av sän- dartavlan 100 från mottagarorganen 1100, 210A osv. icke parallella. Det är nödvändigt att centrera varje objektiv 30 på det motsvarande knippets axel och att ställa in vinkelläget av mottagaren i förhållande till 8004719-4 17 vinkelläget av sändartavlan, eftersom eljest de bilder, som föres till perifera mottagare, blir deformerade och koincidensen tillförsäkras ej längre. Mellanaxlarna för objektivet 220 är sålunda mindre än mellanax- larna 210, vilket komplicerar användningen av lagren för dess olika ele- ment.

Avståndet nellan varje objektiv 30 och den motsvarande mottagaren 210 är emellertid mycket kortare än avståndet mellan nämnda objektiv och sändartavlan 100 på grund av minskningen av dennas bild vid projice- ringen. Som exempel kan nämnas att om sändartavlan är kvadratisk med sidan 1 meter (10 000 sändare om vardera 1 cm2) och varje mottagare är en kvadrat med 5 mm sida, blir minskningsförhållandet 200. Objektivens 30 diameter begränsas dels av kravet på kompakthet hos mottagartavlan 200 och dels av kravet på maximering av det mottagna ljusets styrka.

Valet av den numeriska öppningen är en kompromiss mellan dels ekonomiska hänsynstaganden och kravet på kvalitet hos den erforderliga bilden och dels nödvändigheten av att uppnå ett så högt kraftutbyte som möjligt hos den optiska förbindelsen. Man kan tillämpa en numerisk öppning på 5 - 6.

Ett objektiv med en diameter på 1 cm blir vid dessa betingelser belägen på 10 eller 12 m från sändartavlan 100 och 50 - 60 mm från den motsva- rande mottagaren 210.

Det är sålunda fördelaktigt att förena varje objektiv och motsva- rande mottagarorgan medelst en gemensam montering för att kombinera dem till en sökare. Inställningen av sökaren i förhållande till sändarorga- net skall ske med tillräcklig precision. Denna precision kan erhållas antingen genom bearbetning med stor precision av mekaniken hos mottaga- rens lager eller genom individuell reglering av läget hos mottagarna på detta bärorgan. Denna sistnämnda hypotes har avseende på fig. 7. Varje mottagarorgan 210 är fast förbundet med bottnen 271 i ett säckrör 270.

Rörets bottnen motsatta ände uppbär objektivet 30. Rören 270 är inskjut- na i öppninnar i två parallella plattor 272, som bildar bärorganet för mottagartavlans bas. De parametrar för inställningen, vilka är de mest kritiska, är inriktningen av siktaxeln och följaktligen axeln för röret 270 liksom vinkelläget av siktet kring denna axel. Styrningen kan be- gränsas till dessa parametrar. 8004719-4 18 Fig. 7 visar sumariskt ett exempel på styranordningen. Siktorga- nen 270 kan förskjutas och svängas kring mittpunkten i öppningar, som upptages i den främre plattan 272a. Öppningarna, som är upptagna i den bakre plattan 272b, har en diameter, som är något större än diametern för siktenas kropp. Den övre halvan av figuren visar organen för inrikt~ ningen. De består av två kilar 274, vilkas bas är förskjutbar i längs- gående skåror (ej visade), som är upptagna i siktenas kropp enligt två bakom varandra belägna generatriser med en båge på 900. De lutande ytorna på de två kilarna stöder mot kanten på den motsvarande öppningen i plattan 272b. Den återgående elasticiteten hos siktets kropp tillför- säkras medelst två bladfjädrar 275, som är monterade mitt för kilarna.

De två kilarnas 274 glidrörelse erhålles medelst ett skruvanslag 273, vilket står i ingrepp med gängade hål i bottenplattan 271, som är fast förbunden med kroppen 270.

Den nedre halvan av figuren visar organ för inställning av siktet kring dess axel. En slid 276, som likaledes påverkas av en skruv 273, kan glida i en längsgående skära 277, som är upptagen i kroppen 270.

Denna uppbär en lutande kil 278, som står i ingrepp med ett lutande styrspår, vilket är upptaget i omkretsen kring öppningen i plattan 272b.

Kompletterande organ, som ej visas i fig. 7, gör det möjligt att ställa in läget i längdriktningen av siktena i förhållande till plattan 272 för att kompensera spridningen av de verkliga värdena på objektivets 30 fokala avstånd i förhållande till deras nominella värde.

Styrningen av inställningen kan tillförsäkras medelst mottagande referensceller, som hör till mottagarorganen. Fig. 8 visar förekomsten av en på så sätt kompletterad mottagare. Man ser här fotodioderna 51, som är anbragta som matris och utgångsförbindelsen CS. Vid de fyra hör- nen på matrisen har anbragts extra fotodioder 151, som under medverkan av en icke visad räknekrets är förbundna med en förbindelse till reg- laget CR. Den motsvarande sändartavlan, som ej visas, är försedd med referenskällor, vilka är optiskt sammanfogade till fotodioderna 151 medelst det till mottagaren hörande objektivet. Räknekretsen, som kan vara analog eller numerisk, avger medelst utgången CS en signal, vilken användes för optimal styrning av siktets inställning. 8004719-4 19 Lämplígen: - kan referensfotodioderna 151 och referenskällorna, som hör till sän~ dartavlan, användas som mottagarfotodioder-för nummertagningssignaler- na (n i fig. 6) resp. som sändarkällor för dylika signaler (110N i fig. 6), - kan nämnda referensfotodiod 151 utgöras av en anordning (se fig. 9) med koncentriska ringar P1, P2, P3 med minskande känslighet, vilket gör det möjligt att minska räknekretsen till en enkel analogadditions- anordning och styrningen består i att påverka de tre skruvarna för att uppnå ett maximum hos signalen vid utgågen CS.

Inställningen av läget eller riktningen av siktena är lämpligen automatiserat. I detta sammanhang skall hänvisas till fig. 10, 11, 12, 13. I dessa fyra figurer är varje styrkil 274 (liksom det icke visade spåret 276) försett med en tapp 279, vilken sträcker sig genom en längs- gående skåra i siktets kropp 270. Mottagarorganet 210 omfattar ej en utan tre utgående styrförbindelser CR, som var och en avger en styr- ström, vilken är en funktion av avståndet till det läge, som skall intas medelst kilen 274 (eller spåret 270). Den styrström, som frammatas av varje förbindelse CR, bearbetas med hjälp av den integrerade räkneanord- ningen i mottagarorganet. Dess beräkning kräver en bortkoppling av den eller de mottagande referenscellerna 83 (fig. 8) i form av ytor med en lämplig konstruktion, som är mycket finare än den som visats i fig. 9.

Enligt fig. 10 är tappen 279 förbunden dels med en spiralfjäder 281, vilken är fäst vid bottnen i siktet 170, och dels med en värmeut- vecklande dragtråd 282, som drar tappen 279 mot den främre änden av sik- tet och som är elektriskt ansluten till jord. Den styrström, som avges av den motsvarande förbindelsen CR, genomströmmar fjädern 281 och tråden 282, som är seriekopplade. Ju högre den av förbindelsen CR avgivna strömmen är, desto mer uppvärmes tråden 282 enligt Joules effekt och desto mer pressas tappen 279 mot bottnen i siktet.

Enligt fig. 11 har dragtråden 282 och fjädern 281 ersatts med en värmeutvidgbar stel stång 283, vars ena ände är mekaniskt förbunden med bottnen 271 och ansluten till den motsvarande förbindelsen CR och vars *8004719-4 20 andra ände, som uppbär tappen 279, är förbunden med jord.

De i fig. 10 och 11 visade lösningarna innebär, att styrströmmen alltid har samma riktning och kräver ett strömvärde som är sådant, att styrutslaget förblir tillräckligt. Härav följer en permanent elektrisk förbrukning och en icke försumbar uppvärmning av de organ, som genom- strömmas av strömmen, och de närliggande organen.

Denna olägenhet kan elimineras med utföringsformerna enligt fig. 12, 13. I dessa avger förbindelsen CR en ström, vars riktning är en funktion av den sträcka, som tappen 279 skall förflyttas till sitt kor- rekta läge. Enligt fig. 12 åstadkommes den rörelse framåt, som even- tuellt kan vara nödvändig, av en stel, av värme uttöjningsbar stång 284, vars ena ände är fast förbunden med bottnarna 271 och är ansluten med förbindelsen CR genom en diod 285, som är riktad i lämplig riktning och vars fria ände, vilken är ansluten till jord, pressas framåt av tappen 279. När detta läge har uppnåtts, avger förbindelsen ej längre någon ström och stången 284 åtdrages. Förskjutningsrörelsen bakåt tillförsäk- ras på analogt sätt medelst en stel, medelst värme utvidgningsbar stång 286, vars främre ände är förenad med siktets kropp 270 och som matas av förbindelsen CR av en diod 287, som är riktad i lämplig riktning och vars fria ände, som är riktad mot tappen 279, är förbunden med jord. I fig. 12 har de av värme utvidgningsbara stängerna ersatts av värmeut- vidgningsbara dragtrådar 291, 292, som matas och sträckes under medver- kan av dragfjädrar 293 och 294 samt dioder 286 och 285. Anslagseffekten tillförsäkras av tärningar 295, 296, som tillförsäkrar den mekaniska förbindelsen och den elektriska kontakten mellan varje dragtråd och dess fjäder. Om större inställningsåtgärder skulle vara erforderliga, kan de värmeutvidgningsbara trådarna eller stängerna, som visas i fig. 10, 11, 12, 13 ersättas av dubbla blad.

I ändamål att underlätta de mekaniska påkänningarna för inställ- ningsorganen, som just beskrivits med hänvisning till nämnda figurer, kan man medelst anordningar av samma slag åstadkomma en relativförskjut- ning av mottagarna 210 och siktenas kroppar samt de plattor, som upp- bäres. 8004719-4 21 De styrorgan, som beskrivits i samband med det utföringsexempel, vilket visas i fig. 7 och 13, gör det möjligt att använda bärorgan för mottagare med ett mycket enklare mekaniskt utförande och med avsevärt mindre krav beträffande den erforderliga bearbetningsprecisionen. När dessa organ är automatiska (fig. 9 ~ 13), uppvisar de den extra fördelen med att själva kompensera långsamma deformationer hos bärorganet, vilka skulle exempelvis kunna förorsakas av olikartad värmeutvidgning.

Uppfinningen möjliggör emellertid en annan lösning, som till pri- set en viss komplikation av mottagarna och deras elektroniska styrning möjliggör ett undvikande av såväl exakta utföranden av de mekaniska bär- organen med stora kostnader och användningen av anordningar för korrige- ring av läget. Vid denna lösning väljes den eller de mottagande celler- na, som påverkas av utsändning, av en signal från en sändare och är av- sedda för en viss utgående förbindelse väljes av manövreringen av det mottagande organet, vilket påverkas av nämnda utgående förbindelse som en funktion av det relativa läget, vilket upptas av spåret i förhållande till ett flertal mottagande referensceller från åtminstone ett referens- knippe, som avges av åtminstone ett referenssändarorgan.

I fig. 14 visas en enkel utföringsform av nämnda lösning. Det ifrågavarande mottagarorganet omfattar en mosaik med mottagarceller 152 (mottagarmosaik), vilkas dimensioner och läge är sådana, att de mottager under medverkan av det tillhörande objektivet i mottagaren alla bilderna av de sändande cellerna i sändartavlan, som matas med ingående förbin- delsesignaler. Denna mottagare omfattar förutom en cellmosaik 133 (benämnda “referensceller", varvid mosaiken själva benämnes "referens- mosaik“), som mottager bilder med ett flertal referenssändare, vilka är anbragta på sändartavlan. Varje referenssändare avger en bild 155 till en del av referensmosaiken. I det exempel, som åskådliggöres i fig. 14, utgöres mottagarmosaiken av en kvadratisk matris med 7 x 7 mottagar- celler 152, och sändartavlan omfattar en kvadratisk matris om 3 x 3 källor, som matas med lika många ingående förbindelser och vilkas bilder ger en fyrkantig matris med 3 x 3 bilder 154, som alla innefattas i ytan på mottagarmosaiken. Beträffande referensmosaiken skall framhållas att _. _ _____, ......~...-.,._.u~_... 8004719-4 22 denna “upplyses" av fyra matriser omfattande var och en 2 x 2 referens- celler 153, som är fördelade kring mottagarmosaiken, t.ex. i närheten av dess toppar. Varje referensmatris 153 mottager bilden 155 av den av de fyra referenssändarna, som upptar ett motsvarande läge i sändartavlan.

Styrorganet för mottagaren 213 (se fig. 6) omfattar sålunda en räknemaskin, som på basis av de uppgifter, som erhålles från referens- cellerna 153, dvs. av läget av de av nämnda celler 153, som påverkas av ljusknippet från referensmottagarna, är i stånd att avge adressen för den eller de mottagande cellerna 152, på vilka bildas bilden av en viss källa i sändartavlan. Närmare bestämt bestämmer räkneapparaten (som ej torde behöva beskrivas, eftersom dess förverkligande liggger inom kun- skapsområdet för en fackman) på basis av adressignalerna från mottaga- ren, som avges av uppteckningsenheten och bestämningen av adressen 214 (fig. 6) och adresserna för referenscellerna, för vilka bildas bilderna av referenskällorna en eller flera adresser för mottagarceller, som skall väljas i den mottagande utgående förbindelsen från nämnda mottaga- re, för att överföra till denna förbindelse de signaler, som avges för en viss adresskälla.

För eliminering av varje risk för överhöring måste man undvika att en och samma mottagarcell kan motta samtidigt bilderna från två varandra närbelägna källor. Denna betingelse beaktas genom att hänsyn tages till systemets optiska och geometriska parametrar med sådana värden att intervallet mellan två varandra närbelägna bilder blir större än dimen- sionen hos en cell. Man måste även i görlig mån begränsa ljusförlusterna på grund av delar av bilderna, som faller på mottagarens blinda zoner, dvs. intervaller mellan cellerna. Man beaktar denna betingelse genom att källornas bild ges dimensioner, som är något större än bredden på dessa intervaller (t.ex. genom defokusering av bilderna genom optisk deforma- tion).

Vid utföringsformen enligt fig. 14 har man beaktat dessa villkor.

Diametern hos bilden av källorna är i huvudsak lika med bredden av varje mottagarcell._Linjetätheten'hos dessa (dvs. linjernas antal per längden- het enligt en dimension hos matrisen) är den dubbla lineära densiteten 8904719-4 23 hos bilderna, dvs. om man försummar intervallen mellan cellerna med minsta möjliga värde blir stigningen hos bilderna av källorna dubbla av- ståndet mellan cellerna. Det antal celler, som mötes i varje riktning hos mottagarmatrisen, överstiger emellertid dubbla antalet källor i de motsvarande riktningarna hos mottagartavlan, (en extra linje och en kolonn med celler har anordnats i mottagarmatrisen enligt fig. 14) för undvikande av att en bild av källan skall kunna överskrida kanten på mosaiken (mottagarmatrisen) trots isärförandet av läget och de geomet- riska felen hos objektivet. Om mottagartavlan i en viss riktning S om- fattar källor, som är anslutna till de ingående förbindelserna, blir an- talet celler i samma riktning av mottagarmatrisen större än 25. Exempel- vis motsvarar en ﬁyrkantig matris med S2 källor, i sändartavlan en fyrkantig matris med fler än 4 S2 celler i mottagarmosaiken hos varje mottagare. Vid utföringsformen enligt fig. 4 har styrorganet 213 (fig. 6), som är försett med sin räkneanordning, sålunda till uppgift att till utgångskanalen från ifrågavarande mottagare koppla den eller de celler, som är belägna i skärningen mellan linjen (eller de två linjerna) och kolonnen (eller de två kolonnerna), på vilka bildas bilden av den källa, som utväljes av enheten 214 för registrering och igenkänning av adres- sen. Användningen av räkneapparaten gör det förresten dessutom möjligt att kompensera med lämpliga kretsar de geometriska oregelbundenheterna hos objektivet och följaktligen en förenkling av dettas konstruktion.

Det skall påpekas, att vid den ovan beskrivna lösningen, det ej längre föreligger någon tvetydig överensstämmelse mellan källorna i sän- dartavlan och cellerna i varje mottagare. Antalet celler i den ena eller den andra huvudriktningen hos mottagarmosaiken kan väljas större än ZS.

När väljaranordningen hör till en automatväxel, t.ex. den enligt _ fig. 6, tilldelar man lämpligen referenskällorna i sändartavlan och re- ferenskällan i varje mottagare funktionerna av de funktionella sändarna och de funktionella mottagarna (110N resp. n i fig. 6). Även om de ovan beskrivna utföringsexemplen igångsätter förutom opto-elektroniska transistorer, vilka användes som ljuskällor i sändar- tavlan, elektroluminiscenta dioder, är det givetvis möjligt att använda _....._..._......._.....,_,_____.__-_.-__.__._._...____ ~ _ _ _ ._ ___._._. ___ ....___._ ._ _... -__.__ _.... _ _ __ _ _ ____ _. _,,.,,,__ _ *_ 8004719-4 24 andra slag av omvandlare. Dessa skall utgöras t.ex. av dioder med laser~ effekt eller ljusmodulatörer, vilka styres av elektriska signaler, som införes för att överföra och modulera flödet hos en ljuskälla med kon- stant intensitet. 0e här ovan beskrivna exemplen återger hur anordningarna enligt uppfinningen kan tillämpas vid väljaranordningar av ovan angivet slag, vid vilka varje sändande förbindelseorgan i sändartavlan utgöres av en ljuskälla och varje mottagande förbindelseorgan i mottagartavlan utgöres av en anordning av elementära fotomottagande celler. I det följande skall beskrivas hur dessa anordningar tillämpas vid väljaranordningar, i vilka varje mottagande förbindelseorgan i mottagartavlan utgöres av en mottagarcell och varje förbindande sändarorgan utgöres av en anordning med ljuskällor.

Den i fig. 15 visade väljaranordningen omfattar N = 2 ljusstyror- gan 10f och l0g (ingående förbindelser) och P = 3 ljusstyrorgan 10h, 10i, 10j (utgående förbindelser). Ett sändarorgan 60f och en optisk de- lare Glf, som uppdelar ljusflödet från 10f i tre delar, som styres av ' var sitt styrorgan 62fh, 62fi och 62fj. Ett sändarorgan 609 omfattar en optisk delare eller väljare 61g, som uppdelar flödet från styrorganet l0g i tre delar, vilka ledes av styrorgan 60gh, 60gi resp. 60gj. Ett ob- jektiv 30f projicerar bilderna av styrändarna 63fh, 63fi resp. 63fj på styrorganens 10h, 10i, 10j ändar 13h, 13i och 13j. Ändarna 63fh, 63fi I och 63fj är optiskt samordnade med ändarna 13h, 131 resp. 13j. Ett annat objektiv 309 projicerar bilderna av ändarna på styrorganen 63gh, 63gi, 63gj i planet av ändarna 13h, 13i, l3j. Ändarna 63fh, 63fi och 63fj är optiskt förbundna med ändarna 13h, 13i resp. 13j. När så erfordras kan en ljusförstärkare, ej visad, inskjutas mellan varje ljusstyrorgan 10h, 101, 10j.

I banan för varje styrorgan 63 har införts en optisk brytare 64 med elektronisk styrning (optisk grind), som när så erfordras åtföljes av en icke visad ljusförstärkare enligt fig. 15. Alla de tre brytarna 64 för sanma sändare styres medelst ett styrorgan för sändaren 65 medelst styrförbindelser 66. En enhet med central styrning 67 överför förbin- 8004719-4 25 delseorder till sändarstyrorganen genom den gemensamma förbindelsen 68.

Styrenheten 67 kan sålunda styra anordningen med en optisk förbindelse mellan dels något av de ingående styrorganen 10f och 109 och dels något av de utgående styrorganen 10h, 10i, 10j. Styrändarna 63fh, 63fi och 63fj bildar sålunda ljuskällorna för sändarorganet i sändartavlan, som motsvarar den ingående förbindelsen 10f och ändarna på styrorganen 63gh, 63gi, 63gj bildar ljuskällorna för sändarorganet i sändartavlan, som motsvarar den ingående förbindelsen 10f och ändarna för styrorganen l3h, 13i, 13j i mottagarorganen för mottagartavlan.

Enligt fig. 16 bildar de ingående förbindelserna dels en elektrisk ledare 40f, som är parallellt ansluten till tre opto-elektroniska trans- duktörer (elektroluminiscenta dioder, laserdioder osv.) 83fh, 83fi, 83fj (som bildar ljuskällorna för sändarorganet 80f, som motsvarar nämnda le- dare 40f) och dels en elektrisk ledare 409, som är parallellansluten till tre opto-elektroniska transduktörer 83gh, 83gi och 8395 (som bildar ljuskällorna för sändarorganen 809, vilket motsvarar nämnda ledare 409).

De utgående ledarna 40h, 40i, 405 är - när så erfordras, under medverkan av en i fig. 16 icke visad förstärkare - anslutna till var sin utgång från de tre opto-elektroniska transduktörerna (kopplingsdioder) 90h, 90i, 90j, som bildar mottagarorganen för mottagartavlan. De opto-elekt- roniska transduktörerna 83 för samma sändarorgan i förbindelsen 80 sty- res av ett styrorgan för sändaren 85 under medverkan av styrförbindelser 86. Objektivet 30f sammankopplar optiskt ljuskällorna 83fh, 83fi, 83fj med var sin fotomottagare 90h, 90j under det att objektivet 309 spelar samma roll gentemot sändarna 83gh, 83gi och 83gj.

Den direkta styrningen av ljuskällorna i en ljussändare (t.ex. 60f i fig. 15, 80f i fig. 15) medelst det tillhörande styrorganet 65f eller 85f kräver ett antal P manöverförbindelser 66 eller 86. Om P är ett högt tal, är det lämpligt att tilldela källorna i varje sändartavla en matrisanordning, dvs. med linjer och kolonner på så sätt, att styrningen av en källa kan förverkligas medelst två förbindelser, nämligen en línjeförbindelse och en kolonnförbindelse, varvid denna linje och denna -_ _ 8ÛÛ4719-4 26 kolonn är de som skär varandra i den punkt, där nämnda källa är belägen.

Denna utföringsform gör det möjligt att avsevärt minska antalet erfor- derliga förbindelser. Om t.ex. P = 10 000 gör anordnandet av källor i en matris med 100 linjer och 100 kolonner det möjligt att förverkliga en styrning av källorna medelst blott 200 förbindelser.

En ljussändare kan sålunda bestå av en matris med elektrolumi- niscenta dioder och fig. 17 visar ett lämpligt utföringsexempel på den elektriska kopplingen. Källorna 83 (se fig. 16) utgöres av elektrolumi- niscenta dioder, som identifieras medelst skärning mellan linjerna L1, L2, L3 osv. och kolonnerna Cl, C2, C3 osv. Varje diod 83 med index pq (p är index för en linje och q index för en kolonn) kan matas med en in- loppssignal, som avges till en gemensam ingång CE under medverkan av två elektroniska brytare 831, vilka vid utföringsformen enligt fig. 17 utgö- res av transistorer med fälteffekt. En av dessa transistorer kan fri- kopplas genom en spänning, som kopplas till manöverförbindelsen för val av linje SLp och förbindelsekanalen CLp med ingången CE. Den andra är frigörbar medelst en spänning, som är kopplad till manöverförbindelsen för val av kolonn SCq och förbinder fotodioden 83 med index pq med lin- jekanalen CLp. Vid en icke visad utföringsform kan matrisen utformas på så sätt, att varje diod serieanslutes mellan en avbrytare, som förbinder ett inlopp för ström, och en annan avbrytare, som förbinder den med den gemensamma nollan.

Sådana fotodiodmatriser med slumpvis åtkomst kan med fördel för- verkligas i form av integrerade komponenter, varvid fig. 18 visar ut- seendet av den sändande ytan. I mittdelen av ytan visas sändande områ- den av elektroluminiscenta dioder 83, som är anbragta i en kvadratisk matris 830. Man har antagit, att den sändande manöveranordningen är integrerad med komponenten. Därför har linjeförbindelserna SL och kolonnförbindelserna SC icke visats. Man urskiljer blott den ingående förbindelsen för signalen CE. Såsom skall förklaras i det följande kan ordningsföljden för växlingen med fördel överföras till manöveranord- ningen för sändaren på optisk väg, t.ex. medelst ett mottagande styror- 8004719-4 27 gan, som omfattar en eller flera elementära mottagarceller 832. Dessa celler är till antalet fyra i fig. 18. Denna utformning förbättrar sä- kerheten i funktionen. De är anbragta vid de fyra hörnen av komponenten och kan såsom skall förklaras dessutom användas för inställning av läget hos sändaren och dess optik i förhållande till mottagartavlan och möj- liggör anslutningen av denna till referensljuskällorna.

I fig. 19 visas en elektrisk koppling för styrning av sändaren, som är inkopplad i sändarkomponenten enligt fig. 18 för att styra väx- lingen av källorna 83 (fig. 16 och 17) under medverkan av elektroniska brytare 831 (fig. 17). Man har antagit, att sändarorganet omfattar P = 16 elektroluminiscenta dioder, som bildar källorna 23 och som är anord- nade i fyra linjer och fyra kolonner. Man har även antagit, att den om~ fattar en enda styrande mottagarcell 832 (fig. 18), som mottar adress- ljussignaler. Registreringskretsen 700 omvandlar parallellt de seriesig- naler, som överförs av cellen 832, under medverkan av förbindelsen 833.

Det erhållna ordet lagras i ett register 750. De binära tillstånden hos registret 750 sändes i en samlingsledning 730 för de större tyngderna och i en samlingskolonn 770 för de mindre tyngderna. Adressignalerna i samlingsledningen omvandlas till en signal, som utsändes på de mot- svarande styrorganen för val av linjer SLp (p = 1, Z, 3 eller 4) och kolonn SCq (q = 1, 2, 3 eller 4) medelst kända avkodarlogikanordningar 780, av vilka i fig. 19 visas blott ett funktionellt schema. Den förbin- delse CE, som leder till fotodioderna 83 i matrisen 830 de signaler, som skall överföras. För användning av sändaren i en telefonautomatväxel och kopplingsschemat enligt fig. 19 omfattar dessutom en slutavkännarkrets 710, för förbindelse, vars ingång är förbunden med anslutningen CE. Vid mottagandet av en slutsignal för förbindelsen överför kretsen 710 en manöversignal till en återigångsättningskrets 720. Befäl om återigång- sättning avges av kretsen 720 under medverkan av en förbindelse 721 dels till ingången för återställning till noll 751 av registret 750 och dels till manöveringången för en generator 752, som till förbindelsen CE av- ger en slutimpuls för förbindelsen. Alla dessa kretsar befinner sig sålunda åter i sitt utgångsläge. 8004719-4 28 gFig. 20 visar ett extra kopplingsschema för igenkänning av adres- åsen och skall lämpligen sammankopplas med schemat enligt fig. 19 för att göra det möjligt för sändarens manöverkrets att bestämma, om ordern för val, som den mottar genom förbindelsen CE, verkligen är avsedd för denna krets. Man återfinner i kopplingsschemat enligt fig. 20 registerkretsen 700 och manöverregistret 750. Den mottagna ordern består sålunda av ett adresspar, i vilket den ena adressen betecknar en ingående förbindelse och den andra en utgående förbindelse att förbindas med nämnda ingående förbindelse. I stället för att överföras direkt till registret 750, överföres det parallella ord, som tillföras av registerkretsen 700, till ett ingångsregister 710, som upptecknar ordet. Jämförelsekretsar 720a och 720b jämför den ena resp. den andra adressen via adressparet för den avsedda mottagaren, som till att börja med inregistreras i sändarens adressminne 730. 0m vid slutet av inregistreringen, som anges medelst en impuls, vilken utsändes av registreringskretsen 700 under medverkan av en förbindelse 702, en av jämförelsekretsarna 720a och 720b har igenkänt en av dessa adresser som adressen till den sändare, till vilken den hör, åstadkommer den registreringen av den andra adressen i manöverregistret 750 under medverkan av en tillhörande OCH-grind 740a eller 740b. Det är denna andra adress som ledes till samlingsskenorna 760 och 770 (fig.l9) för att åstadkomma inställningen av den motsvarande ljuskällan. Beträf- fande avbrottet av en i förväg upprättad förbindelse mellan dels en in- gående förbindelse A och en utgående förbindelse B och dels en ingående förbindelse B och en utgående förbindelse A kan denna.erhållas medelst två förbindelseorder "adress A, X" och "adress B, X", där X t.ex. adres- sen till en mottagare, som benämnes “funktionell", vilket skall seder- mera beskrivas (97 i fig. 21) och anordnad att övervaka tillståndet hos de ingående förbindelserna och att överföra servicesignaler, vilka kommer från dessa ingående förbindelser.

I fig. 21, 22 och 23 åskådliggöres ett andra utföringsexempel på en telefonautomatväxel, som omfattar en väljaranordning enligt uppfin- ningen. 8004719-4 29 Fig. 21 visar det generella kopplingsschemat för telefonautomat- växeln. Denna är avsedd att omkoppla förbindelserna mellan abonnenterna A och B osv., som är anslutna med ingående förbindelser 400A, 4008 osv. och utgående förbindelser 401A, 401B osv., vilka samtliga utgöres av op- tiska fibrer (ljuskablar). Sändartavlan 80 omfattar N sändande förbin- delseorgan 80A, 80B ..... 80F, funktionella sändare 805, som är avsedda att utsända anropssignaler (ringverket) och funktionella sändare 80T, som är avsedda att sända summersignaler (upptagen linje, återgång av anrop osv.) medelst åtminstone en sändare 80T av summertyp för alstrande av denna. I ändamål att förenkla fig. 21 visas blott en enda sändare 808 och en enda sändare 80T. De ljussignaler, som ledes av de ingående förbindelserna 400A, 4008 osv. omvandlas av transduktorer 402 (t.ex. fotodioder) till elektriska signaler, vilka är avsedda för abonnentsän- darna 80A, 808 osv. Mottagartavlan 90 mottager på sammanfallande sätt de verkliga bilderna, som sändes till alla sändarna i tavlan 80 medelst ett flertal objektiv 30, som är kopplade till var sin sändare. Varje sändarorgan 80A, 808 .... ... 80F, 805, 80T består såsom visas i fig. 22, av en anordning med N ljuskällor (elektroluminiscenta dioder) A, B ....

F. De förbindande sändarorganen 80A, 80B . . . . ..80F omfattar dessutom åtminstone en extra ljuskälla, benämnd funktionell källa 0, vars uppgift skall förklaras i det följande. Mottagartavlan 90 omfattar, såsom visas i fig.23, en anordning med N förbindande mottagarorgan 91 (t.ex. foto- dioder), som är jämnt fördelade A, B ..... F, vilkas uttag är förbundna med var sin utgående ledning från abonnenterna 401A, 401B ..... 401F medelst förstärkande transduktörer 911, vilka utgöres t.ex. av laserdio- der.

Läget av källorna A, B ..... F i varje sändarorgan 80 och motta- garorgan A, B ......F i tavlan 90 är optiskt sammankopplade under med- verkan av objektivet 30, som påverkas av sändarorganet på så sätt, att ett visst mottagarorgan A, B .... F i tavlan 90 mottar bilden av varje påverkad källa med samma fördelning A, B .... F i samtliga sändare 80A, 808 ...... 80F, 805, 80T. När sålunda t.ex. källan B i sändarorganet 80A .,...-.._...,.,..-.ﬂ-..,..--.~.._s........,. ...._ ..--s _ . _... v, _ .,_.,, 8004719-4 30 har tänts, belyser den mottagarorganet B i tavlan 90, och en entydig op- tisk förbindelse upprättas av abonnenten A mot abonnenten B. När källan A i sändarorganet 80B tändes, belyser den mottagarorgan A i tavlan 90, och en optisk förbindelse upprättas av abonnenten B till abonnenten A.

Varje sändarorgan 80 omfattar sin egen manöveranordning 85, som är anordnad att överföra till en viss ljuskälla i nämnda sändarorgan 80: - antingen, om det är fråga om ett förbindande sändarorgan (80A, 8DB ..... 8DF), den signal, som avges av den motsvarande abonnentens förbin- delse under medverkan av transduktorn 402, vilken påverkas av nämnda förbindelse - eller, när det är fråga om ett funktionellt sändarorgan (805 resp. 80T), den signal, som avges av en generator 895 för anropssignaler eller av en generator 89T av summersignaler.

Styrningen av sändaren 85 i varje sändarorgan 80 registrerar och utför därefter (se fig. 22) de förbindelseorder, som återöverföres av den manövrerande mottagarcellen (fotodioden) 832, vilken omvandlar ljus- signalerna till elektriska signaler medelst ett manövrerande sändarorgan 85. Detta (se fig. 21 och 25) omfattar lika många ljuskällor A, B ....

F, S, T som det förefinnes sändarorgan 80. Dessa källor A, B .... S och T upptar i planet för sändarorganen 95 likformiga lägen med sändarorga- nen 80A, 808 ...80S, 80T i planet för sändartavlan 80 på så sätt, att ett optiskt system 86, som samverkar med objektiven 30, möjliggör proji- cering av en bild av källan A på celler 832 i sändarorganet 803 osv. i ändamål att upprätta lika många entydiga optiska förbindelser mellan nämnda källor och nämnda celler. De ljussignaler, som avges av nämnda källor, är adressignaler för mottagarorganen i tavlan 90. Närmare be- stämt omvandlas en ljusadressignal, som utsändes av en viss källa i sän- darorganet 95, och när mottagarcellen 832 i sändarorganet 80, till en elektrisk adressignal av denna och utnyttjas av det motvarande sändande manöverorganet 85, för att överföra de elektriska signaler, som avges av transduktorn 402, generatorn 888 eller generatorn 88T, som är kopplad till sändarorganen, till källan hos nämnda sändarorgan, vilket bestämmes av den elektriska adressignalen. 8004719-4 31 Lämpligen är de källor i varje sändarorgan 80, dettas mottagarcell 832 och dess tillhörande manöverorgan 85 integrerade i en och samma del av det slag, som beskrivits med hänvisning till fig. 17, 18, 19 och 20. _ För att praktiskt förverkliga en telefonautomatväxel är det till- räckligt att förse en väljaranordning enligt fig. 21 med åtminstone en multiregisteranordning 901, som är förenad med ett tillståndsminne 902, vilket överför sina förbindelseorder till det manövrerande klämorganet 95 medelst en generator 905 av nummersignaler och medelst en sändarman- överanordning 906, och vilken är förbunden med en central manöverenhet 903 och en transduktor 904. Detta multiregister inregistrerar de servi- cesignaler, som överföres av sändarorganen 80, och omvandlar dem medelst det funktionella mottagarorganet 97, som hör till tavlan 90. Dessa sig- naler gör det möjligt för denna att: al avkänna de händelser, som anländer i en förbindelse (nytt anrop, upp- hängning av telefonluren), genom jämförelse av det föreliggande till- ståndet hos denna med det föregående tillståndet, som har upptecknats av tillståndsminnet 902, b) inregistrera de nummertagningssignaler, som utsändes av abonnenter- na.

Detta multiregister 901 förfogar sålunda över de erforderliga in- formationerna för att upprätta eller avbryta en förbindelse. För detta ändamål kan det: a) anropa omvandlaren 904 för att avkänna överensstämmelsen mellan ett anropat nummer och den motsvarande adressen A, B.....F, b) överföra medelst det styrande sändarorganet 95 och mottagarcellerna 832 order om val till något av sändarorganen 80 för att förbinda dessa optiskt med någon av mottagarna 81, c) styra under medverkan av källorna S och T i det manövrerande sändar- organet 95 utsändandet till något av mottagarorganen i tavlan 90 av anropssignaler medelst sändarorganet 805 eller sumersignalen medelst sändarorganet 80T.

Multiregistret 901 matar dessutom den centrala manöveranordningen med informationer, som gör det möjligt för registret att övervaka 8004719-4 i sz funktionen hos teleionautomatväxeln och att avgiftsbelägga anroparen vid slutet av förbindelsen. Den centrala manöverenheten 903 ingriper sålunda icke i operationerna vid själv tidpunkten för upprättandet och avbrytan- det av förbindelserna.

Vid avsaknad av det funktionella mottagarorganet 97 skulle de ser- vicesignaler, som kommer från en ingående förbindelse, kunna överföras till multiregistret 901 av materiella elektriska förbindelser, som t.ex. är anslutna till utgångarna från transistorerna 402. Det funktionella mottagarorganet 97 tillåter emellertid eliminering av dessa elektriska förbindelser, genom att man ersätter dem med optiska förbindelser, som utnyttjar de signaler, vilka avges av källorna 0 resp. är anordnade i varje sändande förbindelseorgan.

Det funktionella mottagarorganet 97 omfattar för detta ändamål (fig. 24) en anordning med elementära mottagarceller A, B....F med lik- artat anordnande som mottagarorganen 80A, 80B.......80F. Det optiska systemet bildar på varje elementär mottagarcell bilden av det motsvaran- de objektivet 30, som bildar bilden av källan noll hos sitt sändarorgan på optiken 98. På så sätt upprättar objektivet 98 och objektivet 30 en åentydig optisk förbindelse mellan källan 0 hos varje förbindande sändar- organ och den motsvarande elementära mottagarcellen i det funktionella mottagarorganet 97. Detta utgöres lämpligen av en fotodiodmatris med serieåtkomst av typ CCD eller med slumpvis åtkomst. Vid en viss tidpunkt har multiregistret 901 åtkomst blott till en enda mottagarcell i det funktionella_mottagarorganet 97. Det avsöker i serie dessa celler under medverkan av en manöverenhet 99 (fig. 21). Lämpligen är manöveranord- ningen 99 integrerad med det funktionella mottagarorganet 97. Ett sådant mottagarorgan och dess integrerade manöverorgan har redan beskrivits med hänvisning till fig. 4, 5 och 6.

Så länge någon speciell adressignal ej har avgivits av det manöv- rerande sändarorganet 95 till den funktionella mottagarcellen 832 (fig. 22) i ett förbindande sändarorgan 80A, 80B.....80F, håller det manöver- organet 95, som är sammankopplat med sändarorganen, dettas källa 0 i förbindelse med utgången från den tillhörande transduktorn 402, som _ __.._ ....--._....__ _ _ _ __ __.. ...~-.._-..-...-_-._._..___.-.-_. _ _- ._.__ 8004719-4 33 avger till nämnda manöverorgan elektriska signaler, vilka omvandlar de översända optiska signalerna genom den motsvarande ingående optiska för- bindelsen 400A, 400B......400F. Den funktionella mottagaren 97 avkänner sålunda i tur och ordning med den cykliska takt, som bestämmes av multi- registret 901, källorna 0 hos alla de sändande förbindelseorganen och nämnda multiregister, som på så sätt under medverkan av tillståndsventi- len 902 kan avkänna varje förändring i aktiviteten hos varje källa 0, som blir verksam mellan två avsökningscykler.

I det följande skall förklaras funktionen av telefonautomatväxeln enligt fig. 21 i samband med en förbindelse, varunder abonnenten A är anropande och abonnenten B anropad: a) Abonnenten A lyfter av sin lur, ingången till sändarorganet 80A är .kopplad till källan 0 hos detta och denna källa tänds och belyser ' cellen A i det funktionella mottagarorganet 97; bl multiregistret 901 konstaterar under signalavsökning förändringen i tillståndet hos nämnda mottagarcell A och åstadkommer utsändandet av , adressen A medelst en av sina källor T (motsvarar en generator för summerton för uppmaning till fri nummertagning) i det manövrerade asändarorganet 95 i mottagartavlan; manöverorganet 85 för sändarorga- net 80T i sändartavlan kopplar sålunda ingången till denna till käl- lan A och åstadkommerpå så sätt en utsändning i riktning mot motta- garorganet A i mottagartavlan 90 av summersignalen för nummertagning, som alstras av generatorn 98T, c) mottar denna signal medelst förbindelsen 20A och abonnenten A får 'numret till B, som sändarorganet 80 A, vilket fortfarande är kopplat till sin källa 0, överför till multiregistret 901 under medverkan av det funktionella mottagarorganet 97. Vid mottagandet av den första siffran vid nummertagningen styr multiregistret 901 - via samma källa T hos det sändande manöverorganet 95 och mottagarcellen i sändarorga- net 80 T - bortkopplingen av källan A från sändarorganet 80T och följaktligen ett avbrott i utsändandet av summersignalen för uppma- ning till nummertagning, 7 d »f e) soo4719-4 34 multiregistret 901 upptecknar numret till B, som tagits av A, gör en förfrågan i omvandlaren 904 för erhållande av denna adress, som mot- svarar detta nummer, gör en förfrågan hos tillståndsminnet 902 för att undersöka, huruvida B är ledig och om så är fallet beordra ut- sändningen av en manöversignal för påringning enligt adressen till B under medverkan av källan S i det manövrerande sändarorganet 95 (mot- svarar ett fritt sändarorgan 805) och för mottagarcellen i detta sän- darorgan 81, vilken ansluter sin ingång till sin källa B, vilken be- lyser med en modulerad ringsignal mottagarorganet B i mottagartavlan 90 och styr samtidigt utsändningen till abonnenten A av en summersig- nal för återföring av anropet under medverkan av källan T hos det manövrerande sändarorganet 95 (som motsvarar ett organ för utsändning av summerton i ändamål att åstadkomma återsändning av rätt anrop) och hos mottagarcellen i sändarorganet 80T, vilket omkopplar sin ingång till sin källa A, vilken belyser mottagarorganet A i mottagartavlan 90, när abonnenten B lyfter av sin hörlur, belyser källan 0 hos hans sän- darorgan 808 mottagarcellen B i det funktionella mottagarorganet 97.

Multiregistret 901, som har konstaterat tillståndsförändringen hos nämnda källa, åstadkommer under medverkan av tavlan A i det sändande manöverorganet 95 utsändandet av adressen till B i mottagarcellen 832 (fig. 22) i sändarorganet 80A, vars manöverorgan 81 efter inregistre- ring av nämnda adress omkopplar sin ingång till sin källa B, upprät- tar på.så sätt en förbindelse mellan anslutningen 400A och anslut- ningen 4018 via mottagarorganet B i mottagartavlan 90; multiregistret 901 åstadkommer även under medverkan av källan B i det sändande man- överorganet 95 utsändningen av adressen till A i mottagarcellen på sändarorganet 808 och följaktligen kopplingen av dennas ingång till sin källa A och upprättar på så sätt en förbindelse mellan anslut- ningen 4008 och anslutningen 401A; de två abonnenterna A och B har sålunda förbundits med varandra. Multiregistret 901 överför till den centrala manöverenheten 903 de informationer, som är nödvändiga för övervakning av funktionen hos enheten samt för avgiftsbeläggning av anroparen, i 8004719-4 35 f) när slutligen den ena abonnenten, t.ex. B, lägger på sin lur, avkän- ner manöverorganet 85 i sändarorganet 80B avbrottet och omkopplar in- gången av nämnda sändarorgan till sin källa 0, varigenom den överför en impuls för angivande av slut på förbindelsen. Under loppet av sin undersökning avkänner multiregistret 901 denna impuls under medverkan av mottagarcellen B i det funktionella mottagarorganet 97. Multi- registret adresserar därvid under medverkan av källan A i det manöv- rerande sändarorganet 95 en signal för förnyad igångsättning (t.ex. adressen O) till mottagarcellen 832 i sändarorganet 80A, vars man- överorgan 81 avbryter förbindelsen mellan källan B och den tillhöran- de transduktorn 402 och kopplar denna till källan 0. Enligt den bibe- hållna valmöjligheten åstadkonmer multiregistret en koppling av sän- darorganet för summerton 88T vid slutet av förbindelsen eller för upptaget eller för uppmaning till nummertagning i mottagarorganet hos abonnenten A, tills denne lägger på luren i sin tur eller tar en nytt nummer.

De ovan lämnade förklaringarna gör det möjligt för varje fackman att i praktiken åstadkomma de kretsar och komponenter, som ingår i ut- föringsformen av telefonatuomatväxeln enligt fig. 21. Det skall ånyo framhållas, att varje manövrerande sändarorgan 81, av vilket visas ett utföringsexempel (se fig. 19), omfattar ett register (750 i fig. 19), som upptecknar den adressignal, som mottages av mottagarcellen 832 (fig. 22) och en dekodifierande logik 780, som gör det möjligt att koppla den ingående kanalen CE till källan A, B......F, som motsvarar den registre- rade adressen. Det skall även upprepas, att nämnda manöverorgan omfat- tar (fig. 19) en krets 752 för avkänning av slutet på förbindelsen, som åstadkommer, när den avkänner avsaknaden av informationssignaler till den ingående kanalen CE, förnyad igångsättning av registret 750 (infö- randet av adressen till källan 0) och utsändandet i kanalen CE av en impuls för slutet av förbindelsen till den funktionella mottagaren 97 i multiregistrt 901 (fig. 21).

Tillfogandet i manöverorganen för sändarna i sändartavlan enligt fig. 19 av igenkänningskretsar för adresserna enligt fig. 20 gör det _. __,.....-._...._...-._.._...-____-. _.. __, _ . _ _ ....._. ___.._V V. åaoo4719-4 36 möjigt att förenkla utformningen av det styrande sändarorganet 95 i mot- tagartavlan 90 (fig. 21). En sändarmanöveranordning med sådan utrust- ning blir i stånd att bestämma, om adressen för dess sändarorgan före- kommer i ett adresspar. Det är sålunda tillräckligt om det styrande sän- darorganet 95 i stället för ett flertal ljuskällor A, B.....F, S, T om- fattar en enda icke riktad ljuskälla, dvs. som upplyser enheten av sän- daren i sändartavlan 80. Denna källa överför under styrning av nummer- tagningsgeneratorn 905 signaler för adresspar (sändare - mottagare eller abonnent A - abonnent B). Sändarorganet, som känner igen sin egen adress vid den ena av adresserna i paret medelst sin mottagarcell 82 och sitt manöverorgan 85, åstadkommer sålunda koppling av den lämpliga källan för att överföra de signaler, som den mottar, i riktning mot mottagarorganet 91, som motsvarar den andra adressen.

För att underlätta förståelsen av fig. 21 har i denna visats ett enda sändarorgan 80T för summersignaler och ett enda mottagarorgan 805 för ringsignaler. Man kan faktiskt tänka sig många modifikationer, näm- ligen a) antingen att en och samma generator 89T eller 895, vilken är speciell för en särskild summerton, som den sänder ut ständigt eller i anslut- ning till flera sändarorgan 80T eller 805, som vart och ett ansluter en abonnent i taget (dvs. ett mottagarorgan 91 i tavlan 90), varvid dessa sändarorgan förekommer i tillräckligt antal för att minska riskerna för blockering, b) eller att samma generator 89T eller 895 förbindes med ett eller flera sändarorgan 80T eller 805, som vart och ett är i stånd att samtidigt betjäna flera mottagarorgan 91. varianten b) kan bringas till verksamhet: - antingen genom samtidig koppling av flera källor i sändarorganen 80T eller 805, som beaktas i den ingående kanalen CE i sändarorganen.

Kopplingsschemat för kopplingen blir något mera komplicerat än enligt fig. 19, eftersom det kräver användningen av förbindelsepunkter i ~minnet, som utgör motsvarigheten till hållarreläet, som användes i el- _mekaniska väljare: 8004719-4 37 eller under utsändandet i tur och ordning av prov av summertonerna hos varje adresserat mottagarorgan under förverkligande av tillfällig koppling av den ingående kanalen CE i det ifrågavarande sändarorganet 80T eller 805 till de källor, som motsvarar dessa mottagarorgan.

För att slutligen medelst objektiven 30 erhålla en tillfredsstäl- lande optisk förbindelse mellan källorna i sändarorganen i sändartavlan 80 och nnttagarorganen 91 i mottagartavlan 90 är det nödvändigt att nog- grant inställa varje sändarorgan och dess tillhörande objektiv 30 i för- hållande till mottagartavlan. Detta problem kan lösas genom användning av det optiska par, som bildar av varje sändarorgan och tillhörande ob- jektiv vid de utföringsformer, vilka redan beskrivits ed hänvisning ti ll fig. 7, 8 .... ..l2 och 13 för inställning av de selektiva optoelekt- roniska mottagarorganen och tillhörande objektiv. Man kan sålunda med fördel utnyttja följande anordningar: al b) cl d) montera varje sändarorgan och tillhörande objektiv för att bilda ett sikte, förena till ned varje sikte styrorgan, som möjliggör inställning av relativlägena av sändarorganet och dess objektiv i förhållande till mottagartavlan, fast förbinda med mottagartavlan 90 åtminstone ett extra sändarorgan (ljuskälla) benämnda “referenskälla" och varje sändarorgan åtminstone ett mottagarorgan (elementär mottagarcell), benämnd “referenscell“ (funktion som kan tillförsäkras medelst cellerna 832) och upptar i nämnda sändarorgan ett läge, som är optiskt relaterat till läget av referenskällan i mottagartavlan på så sätt, att siktets läge kan inställas under påverkan av styrorganen i ändamål att erhålla en ut- gående signal från referenskällan med maximal nivå, slutligen förse varje sikte med automatiska styrorgan med inställ- ningsorgan, som verkar i funktion av den utgående signalens nivå från referenscellen.

Beträffande anordningen c) skall påpekas, att man som referenskäl- lor kan använda källorna i det manövrerande sändarorganet 95 under den be tingelsen, att denna ej är riktad. __- _ ...vm-...ﬂu-...t 8004719-4 38 Enligt uppfinningen är det emellertid möjligt att till köpet av en komplettering av sändarorganen i tavlan 80 och deras styrelektronik eli- minera användningen av manuella eller automatiska anordningar för kor- rigering av läget av nämnda sändarorgan. Detta resultat erhålles genom att man förser manöverorganet för varje sändarorgan i tavlan 80 med or- gan, som bestämmer den eller de källor, vilkas bild genom tillhörande objektiv 30 uppkommer på den avsedda mottagaren. Adressen för dessa källor beräknas som funktion av det intagna relativläget i förhållande till ett flertal mottagande referensceller, som är förenade med sändar- organet och lämpligen integrerade med detta, genom banan med åtminstone ett referensknippe, som avges av åtminstone ett sändarorgan (källa) av referenstyp, vilket är förbundet med mottagartavlan. t (För detta ändamål hänvisas till fig. 26, som åskådliggör en enkel utföringsform av sändarorganen i sändartavlan 80, vilken möjliggör tillämpningen av denna lösning. Det ifrågavarande sändarorganet omfattar en mosaik med källor 801, vilkas dimensioner och läge är sådana, att den bild, som därvid erhålles medelst tillhörande objektiv, täcker hela ytan på mottagartavlan. Den omfattar dessutom fyra mosaiker med mottagarrefe- rensceller 802 (benämnd “referensmosaiken"), som mottager bilderna av de fyra referenscellerna, vilka är anbragta på mottagartavlan. I figur- planet, dvs. i nämnda tavlas plan, har man visat dels de bilder 803, som det till sändarorganet hörande objektivet ger av mottagarorganet på mot- tagartavlan, och dels de bilder 804, som samma objektiv projicerar av referenskällorna på mottagartavlan. I det i fig. 26 visade exemplet utgör mosaikkällorna på sändarorganet en fyrkantig matris, som omfattar 7 x 7 källor 801 och mottagartavlan omfattar en fyrkantig matris om 3 x 3 mottagarceller, vilkas utgångar är anslutna till lika många ut- gående förbindelser och vilkas bilder 803 själva bildar en kvadratisk matris om 3 x 3 bilder. Den numeriska linjetätheten hos källorna 801 i sändartavlan (dvs. antalet källor per längdenhet i de två dimensionerna av sändarplanet) uppgår sålunda till ner än det dubbla av linjetätheter hos bilden 803 på mottagarorganen i mottagartavlan. Beträffande refe- D rensmosaikerna på sändartavlan skall påpekas att var och en av dessa -- -.-.-.. "w .---.---« -«- -. --- -w--ﬁ .-«-~- 8004719-4 39 består av en matris om 3 x 3 mottagande referensceller 802 och är an- bragta kring källmosaiken 801, varjämte varje sådan referensmatris mot- tager bilden 804 av en referenskälla, vilken upptar ett motsvarande läge i mottagartavlan.

Sändarmanöverorganet 85 (se fig. 21 och 22), som hör till sändar- organet enligt fig. 26, omfattar sålunda en räknekrets, vilken är i stånd att på basis av den indikation, som erhålles från de mottagande referenscellerna 802, dvs. på basis av läget av cellerna i nämnda cel- ler, som mottar bilderna 804 från referenskällorna i mottagartavlan, adressen för källorna 801 i nämnda sändartavla, vars bilder bildas helt eller delvis på ett mottagarorgan för adressen, som bestämmes av motta- gartavlan, och endast på detta mottagarorgan (dvs. enligt figur 26 adressen för källorna 801 i sändartavlan, som helt eller delvis samman- faller med den enda bilden 803 av nämnda bestämda mottagarorgan). Med andra ord bestämmer räknekretsen (som ej torde behöva beskrivas, efter- som dess utformning ligger inom kunskapsområdet för fackmannen) med ut- gång från de adressignaler, som avges t.ex. av det styrande manöverorga- net 95 (fig. 21) i mottagartavlan och adresserna för referensställena 802, på vilka bildas bilderna 804 av referenskällorna i mottagartavlan, en eller flera adresser för de bland källorna 801 i ifrågavarande sän- darorgan, som skall kopplas till den ingående motsvarande förbindelsen för överföring av signalerna från nämnda förbindelse till ett visst adressmottagande organ i mottagartavlan och blott till detta mottagar- organ. Under förutsättning att de förhållanden, som man har angivit här ovan, nællan linjetätheten hos källorna 801 och bilderna 803 (med andra ord linjetätheten för bilderna av källorna 801 på mottagartavlan och linjetätheten hos dennas mottagarorgan) föreligger det faktiskt ständigt åtminstone en källa 801, vars bild når något av mottagarorganen i motta- gartavlan och når blott nämnda mottagarorgan utan att beröra de närlig- gande mottagarorganen. På så sätt undvikes överhöring.

Vid den lösning, som just har beskrivits, finns det sålunda ej längre någon tvetydig förbindelse mellan källorna i varje sändarorgan i sändartavlan och mottagarna i mottagartavlan. Det skall dessutom 8004719-4 40 påpekas, att nämnda lösning företer fördelen med att möjliggöra ett undertryckande av varje styranordning för läget av sändarorganen och deras objektiv i förhållande till mottagartavlan, utan att den möjliggör även genom ett utnyttjande av en räknemaskin i varje sändarmanöveranord- ning dels att kompensera geometriska felaktigheter hos objekti ven och följaktligen att förenkla förverkligandet av dessa och dels att kompen- sera bilddistorsion, som förorsakas genom avståndet mellan sändarorganen och mottagartavlans axel.

Det sändande manöverorganet 95 i mottagartavlan kan dessutom om- formas som väljarorgan i tavlan 80 i sändartavlan, dvs. omfatta en mosaik av sändarceller i sändaren i större antal än antalet sändarorgan 80, åtminstone en mosaik med referensmottagarställen och en räknekrets.

Referenskällorna tillkopplas sålunda sändartavlan och sändarkretsen gör det möjligt att bestämma läget för det manövrerande sändarorganet 95 enligt läget i dess mosaik för de referensställen, som mottager bilderna av referensställena. Samma principåtgärder kan tillämpas för förverkli- gandet av det funktionella mottagarorganet 97 i överensstämmelse med den lösning, som redan beskrivits med hänvisning till fig. 14.

Manöver- och styrorganen för läget av sändarorganen 80, som man just har beskrivit, utnyttjar optiska förbindelser, som kräver i varje sändarorgan av angivet slag den samtidiga närvaron av sändarceller 83 (fig. 18) och mottagarceller 832 och 85 (fig. 18, 22, 26). Dessa sätt för förverkligande är speciellt lämpligt, om den tillämpade teknologin medger integrerandet av sändarceller, fotomottagande celler och en man- överlogik i en och samma komponent. Om så är fallet kan det vara lämp- ligt att för överförandet av manöverinstruktioner mellan dels ett multi- register eller en manöverenhet och dels sändarorganet 80 använda en ge- mensam elektrisk förbindelse, t.ex. förbindelsen 68 eller 88 i fig. 15 och 16. En manöverinstruktion består sålunda t.ex. av ett adresspar (anroparens adress och den anropades adress). Man måste sålunda för övervakning av sändarnas 80 läge tillämpa andra lösningar än de som hit- tills beskrivits. En lämplig lösning består sålunda i att man utbyter referenscellerna 82 (fig. 18) i varje sändarorgan mot referenskällor. .._._._._..-... _.-,......_ _ _... . .._.........-. ...__...__._ _. 8004719-4 41 Mot dessa referenskällor svarar i mottagartavlan mottagarmosaiker, som är analoga med mosaikerna 802 i fig. 26. Lämpliga avsökningskretsar överför de uppgifter, som gör det möjligt att lokalisera källorna i des- sa mottagarmoasaiker, vilka påverkas av ljusflödet från sändarnas refe- renskällor, och att bestämma (t.ex. medelst en räkneanordning) de in- ställningar eller korrigeringar, som skall genomföras. Vid denna lösning utnyttjas i motsats till den lösning, vid vilken man utnyttjar optiska förbindelser, organ, som är gemensamma för enheten med sändarorganen och som omfattar referensmosaiker och avsökarkretsar, som är belägna i mot- tagartavlan. Det är omöjligt att med dessa gemensamma organ åstadkomma övervakningen av läget av fler än ett sändarorgan i taget. Kontrollen av hela enheten med sändarorgan måste sålunda ske successivt antingen vid tillfället för anbringandet på plats eller om det föreligger felaktighe- ter, som är tidskrävande att korrigera, på upprepat och permanent sätt under funktionsförloppet (dynamisk kontroll). Man måste då anordna organ, som gör det möjligt att tillförsäkra separat tändning av källor eller grupper av referenskällor, som påverkar varje sändarorgan i ända- mål att åstadkomma kontroll av läget av ett sändarorgan utan att besvä- ras av ljuset från referenskällor hos andra sändarorgan. I det följande skall beskrivas utföringsexempel på dessa organ i första hand i fallet med manuell styrning (på plats eller för underhåll) och därefter ned automatisk styrning (dynamisk kontroll).

Vid den manuella styrningen är det tillräckligt, att den ansvarige operatören i tur och ordning kan belysa källorna eller grupper av refe- ~renskällor, som hör till sändarorganen. Varje sändarorgan omfattar en brytare för källan eller en väljare, som gör det möjligt att i tur och ordning mata varje källa eller grupp med källor. Man kan även anbringa organ, som matas av den gemensamma förbindelsen (68 och 88 i fig. 15 och 16) som normalt är anordnade att leda manöverinstruktioner för val, 'tändningsorder för referenskällorna, vilka avges av ett enhetsorgan för den centrala styrningen 67 eller 87.

Vid den automatiska styrningen under medverkan av anordningar, som är förenade med var sitt sändarorgan, kan den centrala manöveranord- ningen 67 eller 87 omfatta organ för att successivt och/eller vid anrop ...., a.- .-__.._..,.... __... . _ . .-.,........_.--_._,s 8004719-4 42 och under medverkan av en gemensam förbindelse 68 eller 88 avge dels tändningsorder för referenskällor i vissa sändarorgan och dels lägessig- naler, som utgör manöversignaler för styrning, vilka signaler bearbetas med utgång från indikationer, vilka avges från kontrollkretsar för läget av mottagartavlan.

När emellertid väljaranordningen enligt uppfinningen tillämpas för att möjliggöra en eliminering av organen för lägesinställning, t.ex. sändarorganen med mosaiker med källor, t.ex. de som beskrivits med hän- visning till fig. 26, utgöres lägessignalerna sålunda av beräkningssig- nalerna för adresser, vilka bör avges av sändarorganen och ej längre av manöversignaler för inställning. Lämpligen kan förfarandet för kontroll av läget övervakas av den centrala manöverenheten 67 eller 87 (fig. 15 och 16). Överföringen av tändningsorder till referenskällorna styres av nämnda centralenhet och avgives med den gemensamma förbindelsen 68 eller 88 såsom förklarats i det föregående, men avgivandet av beräkningssigna- ler för adressen kan förverkligas enligt två varianter. Enligt den första modifikationen har funktionerna för upphettning av adressen och beräkningen av adressen decentraliserats. Kontrollkretsarna för sändar- tavlans läge leder data för läget till den centrala manöverenheten, som av dessa data beräknar parametrarna för adressberäkning och överför dessa till sändarorganen , vilket styres under medverkan av den gemen- samma förbindelsen 68 eller 88. Varje sändarorgan är försett med regist- reringsorgan för dessa beräkningsparametrar, som under upprätthållande av en förbindelse för denna gör det möjligt att av adressen för motta- garorganet hos sin korrespondent beräkna adresserna till en eller de källor, vilkas bild bildas på nämnda mottagarorgan.

I den andra varianten har funktionerna för uppteckning av adressen och beräkningen av adressen centraliserats. Kretsarna för kontroll av mottagartavlan leder lägessignalerna till manöverenheten, som därav be- räknar parametrarna för beräkningen av adressen (förresten på samma sätt som enligt den första varianten), men dessa parametrar upptecknas i nivå med den centrala manöverenheten i ett minne, benämnt "adressomvandling" När upprättandet av en förbindelse kräver anslutandet av ett sändarorgan 8004719-4 43 tiii förbindelsen A e11er ett mottagarorgan ti11 förbindeisen B, överför enheten för centra] mnnövreríng ielier det centra1a organ, som är anord- nat för denna funktion och som utgöres av ett muïtiregister i de redan hw-krivnn qxrniplnlu) Lill minihnvn-qfixu-I I\ -|c:n~»n| :len gvliufrisfailnna fürlihl-.lrl sen 58 eïier 88 den adress, som har beräknats på basis av adressen tiii mottagarorganet B under utnyttjande av parametrarna för beräkning av adressen tiil sändarorganet A, som återstäiits medeist minnet för om- vandiing av adressen. Sändarorganet omfattar ej iängre organen för upp- teckning av signaierna för beräkning av adressen och för att genomföra beräkningen av adresserna. Adresserna ti11 kälian eïier käiïorna, som biïdas på mottagarorganet B, avges direkt.

Claims

8004719-4 nu P a t e n t k r a v

1. Anordning För val av signaler medelst optiska organ För val av modulerade signaler, som Fram- imatas medelst åtminstone en förbindelse bland ett flertal N ingående Förbindelser mot åtminstone en förbindelse av ett flertal P utgående Förbindelser och av det slag, som omfattar: - en sändartavla, som upptar en grupp om ett flertal N utsändande ljuskällor, benämnda "Förbindelsekällor", av vilka var och en är förbunden med en viss ingående för- bindelse och anordnad att avge ljussignaler, som repro- duoerar modulationen av den signal, som avges av den in- _gående förbindelsen, - en mottagartavla, gem upptar en grupp om ett Flertal P ljusmottagare, oenämnda "förbindelsemottagare", av vilka n var ooh en är Förbunden med en viss utgående Förbindelse och anordnad att avge till denna en signal, som återger modulationen av det ljusflöde, som den mottar, samt - optiska organ, vilka är anordnade att projicera bilden av en sändartavla på mottagartavlan, varjämte varje För- bindelsemottagare omfattar N mottagarceller För ljus, benämnda "Fürbindelseoeller", vilkas respektive läge under medverkan av optiska projiceringsorgan är samordnat med läget av käälorna i sändartavlan och omfattar väljarorgan för att tillåta och förbjuda üverföringen av den tillhörande utgående förbindelsen till Förbindelsemottagaren För signaler, som avges av var och en av nämnda Förbindelse- celler, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, ett sändartavlan (100) omfattar åtminstone en extra ljuskälla (11ÜN), benämnd M soó4719-4 "reFerenakälla", att varje förbindelsemottagare (110) i mottagartavlan (200) är Fast förbunden med åtminstone an extra mottagarcell (n), benämnd "reFerenscell", som är anordnad att påverkas av ljusflödet från reíerenskdllan och att mottagartavlan dessutom omfattar styrorgan (270-274) För läget av varje förbindelsemottagare och/eller läget av de optiska organen (30) på så sätt, att nämnda referenscell mottar en ljussignal med optimal nivå.

2. Anordning enligt kravet 1, k ä n n a - t e c k n a d d ä r a v, att varje Förbindelsamottagare (210) i mottagartavlan (200) omfattar dels en mosaik, benämnd "Förbindelsemosaik", som består av ett antal mottagarceller (152) för ljus, benämnda "Förbindelseceller", något högre än N och på vilka de optiska organen (30) är anordnade att projicera bilden av sändartavlan (100), varjämte den lineära densiteten hos cellerna i mosaiken är något större än den lineära densiteten För bilderna (154) av Fürbindelsecellerna (110A....110D) i sändartavlan (100) på Förbindelsemottagaren och dels väljarorgan (21)) i den utgående Förbindelsen (53), som är förbunden med för- bindelsemottagaren För förbindelseoellen eller -cellerna, vilka påverkas av bilden av en viss Förbindelsekälla i sändartavlan.

3. Anordning enligt kravet 2, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att sändartavlan (100) omfattar åtminstone en extra ljuskälla (110N), benämnd "referens- källa", att Fdrbindelsemosaiken i fdrbindelsecellerna (152) i varje Förbindelsemottagare är fast förbunden med åtminstone en extra ljusmottagare, som består av en mosaik av refe- rensmottagarcellerna (152), benämnd "reFerensmosaik", på vilken de optiska organen (30) är anordnade att projicera bilden (155) av referenskällan och att väljarorganen (213), som är förbundna med nämnda Förbindelsemottagare, omfattar h6 8004719-4 organ för att bestämma adressen för den eller de förbindelse- ställen, som skall väljas i den tillhörande, utgående für- bindelsen (53) på basis av adressen För nämnda bestämda Förbindelsekälla och inplacerandet i referensmosaiken för ifrågavarande referenscell eller -celler medelst bilden av nämnda referenskälla. d.

4. Anordning enligt något av Föregående krav, vid vilken mottagartavlan är anordnad att reproducera modulationerna av den motsvarande ljussignalen och väljar- organ är anordnade att möjliggöra en förbindelse av åtminstone ett av förbindelseställena med tillhörande utgående för- bindelser, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att sändar- tavlan (1UG) omfattar åtminstone en extra ljuskälla (11DN), benämnd "styrkälla", som är anordnad-att avge ljussignaler för adresspar, vilka vart och ett omfattar en adress för förbindelsekällan i sändartavlan och en adress för förbin- delsemottagaren i mottagartavlan, att varje Förbindelse- mottagare (210) är förenad med en extra mottagaroell (n), benämnd "styrcellV, som är anordnad i förhållande till för- bindelsemottagaren för att mottaga bilden av styrkällan, samt ett väljarorganen (213, 214) för varje förbindelsemottagare omfattar väljarorgan i den tillhörande utgående förbindelsen (53), när adressen för förbindelsemottagaren sammanfaller med adressen för förbindelsemottagaren i nämnda adresspar, varjämte förbindelsecellen eller -cellerna är anordnade att '-mottaga bilden av förbindelsesändaren, vars adress samman- faller med adressen för förbindelsesändaren i nämnda aoressoer.

5. Anordning enligt kraven 1 och 4, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att eändartavlan (100) omfattar organ för att utnyttja en och samma extra ljuskälla (11ÜN) som referenskälla och som styrkälla och att varje Förbin- dslsemottagare (110) i mottagartavlan (2U0) omfattar organ För att utnyttja åtminstone en och samma tillhörande mottagar~ W abó4?19-4 cell (n) som referensmottagarcell och som styrmottagarcell.

6. Anordning enligt kraven 3 och 4, k ä n n e - t e c k n a d d a r a v, att sändartavlan (100) omfattar organ För att utnyttja en och samma extra íjuskälla (11üN) som referenskälla och som styrkälla och att varje För- bindeleemottagare (210) i mottagartavlan (200) omfattar organ För att som etyrcell utnyttja åtminstone en refe- renscell (153) i den tillhörande raferensmosaﬂikan.

7. Anordning enligt något av Föregående krav, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att för bildandet av en automatväxel för telekommunikationer anordningen om- Fattar åtminstone en multiregistrator (250), att mottagar- tavlan (200) omfattar dessutom åtminstone en extra mot- tagare (110F) benämnd "Funktionell mottagare", som om- fattar ett anordnande av mottagerceller, vilket är i huvudsak lika med anordnandet av mottagarceller i För- bindelsemottagarna (210A.....2100) och på vilken de optiska orga- nen (30) är anordnade att projioera bilden av sändartavlan (100), och att den dessutom omFatter organ För cykliskt val av utgångarna från mottagarcellerna i nämnda Funktionella mottagarorgan på multiregistrerlngsanordningen på så sätt, att denna övervakar i tur och ordning tillståndet hos nämnda mottagarceller.

8. Anordning enligt kravet 1 med "Förbindelse- sändare" och "Förbindelseceller", varvid varje förbindelse- sändare omfattar åtminstone P sändarkällor för ljus benämnda "Fbrbindelsekällor" och med väljarorgan För att till varje sådan källa möjliggöra eller omüjliggora üverförandet av signaler, som Frammatas av den tillhörande ingående för- bindelsen, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att nämnda väljarorgan (85) i varje förbindelsesändare (BOA, BUF) omfattar organ (710 - 750), som är anordnade att avkänna en adressignal, vilken är påverkad av en Förbindelsecell (91) 08004719-4 ym i mottagartavlan (90) och avges till Förbindelsesändaren samt organ (760, 770) För att välja den tillhörande in- gående förbindelsen (400, CE) till en eller flera För- bindelsekällor i förbindelsesändaren, vars optiska organ (30) bildar bilden på nämnda Fürbindelsecell.

9. Anordning enligt kravet_8, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att väljarorganen i varje För- bindelsesändere (BUA.......8UF) dessutom omfattar organ (720A...720F) För att avkänna, om.en adressignal För förbindelsesändaren, som avges till samtliga Förbindelse~ sändare, motsvarar en adress, som avser nämnda sändare och om så är fallet att tillåta valet av tillhörande För- bindelser (40Ü, CE) till en eller Flera av Förbindelse- cellerna.

10. Anordning enligt kravet 9, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att mottagartavlan (90) dessutom omtattar åtminstone en sändare (95) För ljus- signaler, benëmnd "styrsändare" samt att organ (906) är anordnade att avge adressljussignaler medelst manöver- Ksändaren och att varje Förbindelsesändare (80Å....UOF) i sändartavlan (80) är Förbunden med åtminstone en ljus- .mottagaroell (832), benämnd "manövercell", som utsättes För ljusflödet från etyrsändaren och vare utgång är anordnad att styre organ (85) för avkänning av adressen till För- bindelsesänderen.

11. Anordning enligt något av föregående krav, varvid förbindelseaändaren omfattar dels D ljuskällor, benämnda "Förbindelsekällor", vilkas lägen under medverkan av optiska projloeringsorgan är relaterade Lill läget av Fürbindelsemottagarna i mottagartavlan och dels av väljar- organ, som möjliggör ett tillåtande eller Förbjudande av över- Förandet till varje sådan förbindelsekälla av signaler, som anländer på den tillhörande ingående Förbindelsen, 1,9 8004719-4 k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att mottagartavlan (90) omfattar dessutom åtminstone en ljussändare (95), benämnd “referenssändare", som består av åtminstone en ijoszøana, att med varje förbinoelsas:.zndara (aoAHHaoF) i sändartavlan (80) är Fast Fürbunden en ljusmottagaroell (832), benämnd "reFerensoell", som är anordnad att påverkas av ljusFlödet från nämnda referenssändare och att sändar- tavlan (80) dessutom omfattar organ (270 - 274) For att styra läget av varje Föroindelsesändare och/eller de optiska projiceringsorganen (30) på så sätt, att den reFerenscell, som hör till förbindelsesändaren, mottar från nämnda raferenssändare att ljusflüde med optimal nivå.

12. Ånordning enligt något av kraven 10 och 11, k ä n n a t e c k n a d d ä r a v, att mottagartavlan (90) omfattar organ För att utnyttja styrsändaren (95) som referenssändaro.

13. Qnordning enligt något av kraven 10 och 11, k ä n n e t e o k n a d d ä r a v, att sändartavlan (80) omfattar organ För att utnyttja styrmottagaroellen (832) i varje Förbindelsesändare (BUÅ.....BOF) som rsferensceil. I

14. Anordning enligt något av Föregående krav, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att varje förbindelse- sänoare (eoAUmsoF) i sändar-tavlan (80) omfattar dela ett antal ljuskällor (B01), som ar något Fler än P och som bildar en mosaik med källor, vilkas bild projiceras av optiska organ (30) på mottagartavlan (90), varjämte den líneära densiteten för dessa källor i nämnda mosaik är sådan, att den lineära deneiteten hos deras bild blir något Störro an den Jinenrn donsiteton i Fürhindoiannellernu (91) hos mottagartavlan, dels väljarorgan (85), som ar anordnade att välja den ingående förbindelsen (400), som är förenad med nämnda Förbindelsesändare till en eller Flera av källorna, vilkas bild bildas på en viss Förbindelseoell (91) i mottagartavlan (90). 50 8004719-4

5. Ånordning enligt kravet 14, k ä n n e ~ t e c k n a d d ä r a v, att mottagartavlan (90) dessutom omfattar åtminstone en extra ljussändare (95), benämnd "reFerenssändare", som omfattar åtminstone en ljuskälla, nenämnd "reFerenskälla", att med varje För- bindelsasändare (soA.....an1-') i sänuartavlan (an) är fast Förbunden en extra ljusmottagare, som utgöres av en mot- tagaroellmosaik (B02), benämnd "reFerensmosaik", i vars inre optiska organ (86) är anordnade att projicera bilden (804) av nämnda referenssändare och att väljarorganen (85) i varje Förbindelsesändare omfattar organ För att bestämma adressen För en eller Flera källor i nämnda förbindelsesändare, i vilka skall väljas den tillhörande ingående förbindelsen på basis av en adress För Fürbindelsemottagaren och inplacerandet ,i nämnda referensmosaik av de mottagaroeller, i vilka bildas bilden av nämnda referenssändare.

16. Anordning enligt något av Föregående krav, varvid varje Förbindelsesändare omfattar åtminstone P ljussändarkällor, benämnda “Förbindelsekällor" och väljar- organ, som möjliggör eller omöjliggör överföring till var ooh en av nämnda källor, av signaler, som sändes medelst den tillhörande ingående förbindelsen, k ä n n e t e c k n a d d å r a v, att med varje Förbindelsesändare (BUÅ.....8Gf) i sändartavlan (80) är Fast Förbundet ett sändarorgan, benämnt "referensorgan“, som omfattar atminstone en ljuskälla (332), benämnd "reFerenskälla", att mottagartavlan (9U) omfattar åtminstone en extra mottagarcellmosaik (802), benämnd "reFerensmosaik", som är anordnad att under medverkan av _optiska projíceringsorgan (50) mottaga bilden av referens- källan, som hör till en förbindelsekalla, när denna källa tändes, och att nämnda anordning dessutom omfattar organ För att av läget av en eller flera referensmottagaroeller,_pâ vilka bildas bilden av nämnda referenskälla, härleda en 8004719-4 signal, som uttrycker avståndet till mellanläget av nämnda Förbindelsesändarsignal och ett nominellt läge.

17. Anordning enligt kravet 16, k ä n n e - t e o k n a d d ä r a v, att den dessutom omfattar organ För att av en adress för förbindalsemottagarceller (91) på mottagartaulan och adressen för en eller Flera celler i referensmosaiken (802) i mottagartavlan, som är upplyst av reFerenskällan (832), vilken är Förenad med en viss sändarFörbinde1se i sändartavlan, härleda adressen För en eller Flera källor i nämnda Förbindelsesändare För val av den ingående förbindelsen, som hör till denna, genom upp- rättandet av en optisk förbindelse mellan nämnda ingående förbindelse och den utgående förbindelsen, som hör till nämnda förbindelsemottagarcell.

18. Anordning enligt kravet B - 17, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att den För att bilda en automat- växel För telekommunikationer omfattar åtminstone en multiregistrator (901), organ (B01, 97, 98, 99) för att till denna avge signaler För nummertagning av de adresser, vilka Frammatas av de ingående Förbindelserna och organ (95, 906) För styrning av nämnda multiregistrator medelst valet av varje ingående förbindelse till åtminstone en av Förbindelse- källorna i den tillhörande Förbindelsesändaren (80A......80F) i ändamål att mellan nämnda källa och åtminstone en För- bindelsemottagarcell (91) i mottagartavlan (90) upprätta optiska förbindelser, som motsvarar nämnda signaler För nummertagning eller adresser.

19. Anordning enligt kravet 18, k ä n n e ~ t e c k n a d d ä r a v, att organen för att till nämnda multiregistrator (901) avge nämnda nummertagnings- eller adrassignaler omfattar dels i Föreindelse med varje Fär« bindelsesändare (B0ﬂ.....80F) i sändartaulan en ljuskälla (0), benämnd "Funktionell källa", som är permanent förbunden med den ingående Förbindelsen (400), som är förbunden med 3ÛÛ4719*4 æ Förbindelsesändaren, och dels en extra mottagare (97), benämnd "Funktionell mottagare", som är förbunden med mottagartavlan (90) och omFattar lika många mottagar- celler, benämnda "Funktionella celler" som det Före- Finnes Funktionella källor i sändartavlan, organ (99) För val av varje funktionell cell i en gemensam utgående ledning hos nämnda Funktionella mottagare, organ (98) För att ootiskt samordna varje Funktionell cell med en viss Funktionell källa samt Förbindelseorgan mellan den gemensamma utgången till den Funktionella mottagaren och nämnda multiregistrator.

20. Ånordning enligt kraven 10, 18 och 19, k ä n n e t e c k n a d d ä r a v, att organen för att medelst multiregistratorn (901) styra valet av Förbin- delsekällur 1 Farbindelsesëndarna (anA.....anF) i sänder- tavlan (80) utgöres av organ (906) För styrning av manöversändaren (95) i mottagartavlan (90).

21. Anordning enligt kravet 20, k ä n n e - f e C k n a d a ä r atv, att eﬁyrsändaren (92) 1 mottagartavlan (90) omfattar lika många styrkällor som sändartavlan (80) omfattar Förbindelsesändare (80A....BOF) och att den dessutom omFattar organ (96) För att optiskt samordna varje styrkälla med styrcellen (B32) i en av nämnda Förbindelsssändare.

22. Anordning enligt kravet 21, k ä n n e - t e c k n a d d ä r a v, att styrsändaren (95) i mot- tagartavlan (90) omfattar en styrkälla och optiska organ För att medelst nämnda källa upplysa styrenheter För styr- celler (832) 1 fﬁrbinaelsesändarna (aoA......eur) 1 sändartavlan (80).