SE445474B - Sett att utfora limmade fogar mellan byggnadsskivor - Google Patents

Description

8107403-1 den ej kan följa hygroskopiskt betingade dimensionsförändríngar i skivorna och husets stomme under byggnadstiden, och då är ris- ken stor att skivorna bucklar sig och aldrig återgår till full plan- het. En fördel med skäftfogen är däremot att den genast får styr- ka, vilket ökar väggens förmåga att motstå diagonal-laster från vindkrafter etc.

Man skulle önska en fogningsmetod som ej förutsatte speciell utformning av skivornas kanter eftersom skivformaten sällan pas- sar precis till väggytornas längd utan tvingar till kapning på. bygg- platsen, varvid spontningen går förlorad.

Det vore också önskvärt att fogningen skulle kunna slutföras alternativt direkt vid montering eller senare, vilket ger flexibili- tet arbetsmässigt och möjlighet att utnyttja lämpligt klimat.

Den lokala tjockleksökning som förstår-kande fogremsor och spackel förorsakar hos ursprungligen endast spikade fogar är be- svärande och metoden som helhet arbetskrävande.

Men om limmet skall kunna appliceras på ett tidigt stadium, _ måste det ge en höggradigt elastisk fog eftersom den skall kunna upptaga dimensionsförändringar hos vanligtvis 1, 2 m breda skivor, vilka rör sig hygroskopískt någon mm under byggnadstiden. Ä andra sidan måste fogen bli hård, när huset är klart, ty an- nars kommer fuktbetingade rörelser att medföra sprickor eller skrynklor i tapeterna. I Även ur stabilitetssynpunkt önskar man starka, styva fogar som ger full samverkan hos hela väggpartier.

De ovan redovisade problemen accentueras om huset uppbyg- ges av prefabricerade block, som skall sammanfogas på bygg- platsen. I fogarna kan mycket stora krafter uppkomma vid fukt- växlingar. Vanliga spikförband är visserligen till sin natur starka men har dålig styvhet, d. v. s. deformeras avsevärt vid belastning.

I blockfogarna behövs alltså en från början elastisk men successivt styvnande fog som når hög hållfasthet.

I sammanhanget bör tilläggas, att man normalt alltid försöker utforma limfogar så, att limmet upptager skjuvkrafter och ej drag- krafter. Om ett förband beräknas bli utsatt för dragspänningar, kan man reducera den specifika påkänningen och ge den arten av skjuvning om fogen t. ex. utformas som ovannämnda skäftíog Fhalvt- i-halvt' eller som en s.k. fingerskarv, där limytan vanligen blir minst 6 ggr större än materialets egen tvär sektion. 8107403-1 Det är därför överraskande, att skarvníng av skivor enligt föreliggande uppfinning utgöres av en rak limfog utsatt för direk- ta drag- och tryckkrafter. Hur detta kan vara praktiskt lämpligt skall be skrivas : Skivornas monteras från början med klen spikning och öppna fogspringor av några mm vidd. Den kan vägas mot skivornas bredd, varvid tumregeln blir 2 - 3 mm fogvidd per m skivbredd. Avvikel- ser kan vara motiverade. ' Omedelbart efter skivornas uppsättning kan fogning htföras men uppskjutes med fördel tills huset börjat torkas ut. Då inpres- sas i de öppna fogspringorna ett lim av typen elastomer, som kan vara en lösning eller dispersion av neopren, sålunda ett gummi- artat fastmaterial. Vid köldgrader har lim med organiska lösnings- medel fördelen att vara frostsäkra, annars går limtyper i vatten- dispersion också bra att använda.

Fogspringan skall normalt fyllas helt, sålunda ända in mot bakomvarande väggregel, bjâlke e. dyl. Det kan vara svårt att upp- nå detta med en vanlig handmatad limpatrons spets. Om den emel- lertid utrustas med en hålförsedd bricka som får glida fram över fogspringan och utgöra en sorts spackel som hindrar limmet att flöda fritt men pressar in det på djupet i fogen, då uppnås lätt en total fyllning med lim.

Brickan kan på sin glidyta mot skivan ha någon liten klack som styr i fogspringan framför den punkt där limmet insprutas. Brickan får då den tredubbla funktionen att underlätta styrningen i foglinjen, möjliggöra ett visst övertryck hos limmet så att detta drives in djupt i fogspringan samt tjäna som avjämnande spackel.

Fogvidden är enl. ovan t. ex. 2 - 3 mm, fogdjupet minst 9 mm (beklädnadsskivors tjocklek). En sådan sektion; t. ex. 3 x 12 mm, välfylld med ett aldrig så elastiskt lim bjuder ett högst betydande motstånd mot varje slag av deformation. Av fukt svällande skivor skulle icke kunna nämnvärt komprimera den massiva limfogen utan snarare själva buckla ut. Vid torkning och krympning kunde spän- ningar-na likaså bli skadligt stora.

Finessen med fogar enl. uppfinningen är emellertid, att limmet vid appliceríngen skall innehålla så mycket lösningsfl eller disper- sionsmedel, att fogen icke blir massiv efter torkning. Om fast- massehalten är 50 - 70 %, normalt ca 60 %, avgår snabbt så stora 8107405-1 mängder vätska dels till väggskivornas snittytor, dels mot ma- terialet bakom fogen och till den fria luften framför, att den minskade limvolymen ej längre förmår utfylla fogspríngan helt utan bildar ett centralt hålrum. Den från .början rektangulära limsektionen antager sålunda formen av en tillplattad slang, klistrad mot fogens sidoytor och bakorrrvarande material ( vägg- regel etc. ). Centrum utgöres av ett hålrum.

En sådan ihålig fog är flerfaldigt mer elastisk än en massiv, och följer lätt de fuktrörelser skivorna kan få, medan limmet än- nu har sin fulla mjukhet och elasticitet kvar. En annan fördel med fogen är, att den icke utgör någon lokal köldbrygga, som på den färdiga väggen snart skulle markeras med en mörknande rand lik- som spikskallar brukar avtecknas som fläckar på tapeter.

Man kan komponera elastomer-lirn på olika sätt, men alla har de gemensamt, att de förblir i någon grad elastiska utan att därför krypa ('kallflyta') under varaktig belastning. Limmen hårdnar visserligen när lösningsmedel eller dispersionsvätska avgår, men denna process går ofta långsamt beroende på att fastmaterialet har avsevärd täthet mot diffusion. När limytorna mot fria luften eller anslutande byggmaterial torkat, förblir limmeflänge mjukt innan- för. Denna fördröjningseffekt i kombination med ovan beskrivna uppkomst av hålrum ger den uppfunna fogen höggradig men tidsbe- roende elasticitet. Effekten kan regleras på flera sätt, primärt genom ändring av fastmassehalten och arten av lösnings- eller dispersionsmedel. Självfallet inverkar också sugningen hos be- rörda byggnadsskivor etc. , och därvidlag kan ett lämpligt urval eller en preparering ske. F. övr. 'finns möjligheten att använda lim som redan vid beredningen gives en porig struktur, d. v. s. innehåll av små luftblåsor.

Sammanfattningsvis innebär uppfinningen sålunda, att fog- ningen skall ske med ett lim av typen elastomer, som appliceras i några mm breda fogspringor direkt efter skivornas uppsättning eller när som helst senare fram till tapetseringen. Injiceringen av limmet i fogen kaniske med spetsförsedd limpatron, och denna kan med fördel vara utrustad med en hålförsedd liten tryckplatta, som dels styr rörelsen utefter fogen, dels medger att limmet in- föres i fogspringan med visst övertryck samt slutligen avjämnar 8107405-1 ytan som en spackel. Limmet skall vidare ha så låg fastmasse- halt, vanligen ca 60 %, att den från början fyllda fogen erhåller ett eller flera hålrum i sin sektion, när limmet torkar och avger sitt vätskeinnehåll. Limmet skall därefter successivt hårdna och uppnå sådan hållfasthet, att fogen förmår upptaga de ordinära svällnings- och krympkrafter - hygroskopiska eller termiska - som förekommer säsongsmässigt i normala hus.

Det primärt kännetecknande för uppfinningen är att fogningen sker med lim som tack vare sin från början stora elasticítet och blåsbildníng vid torkning ger tillräckligt elastiska fogar .under bygg- nadstidens klimatvariationer men successivt hårdnar till den styrka och styvhet som kräves i det färdiga huset.

Claims (4)

8107403-1 Patentkrav

1. Sätt att utföra limmade fogar mellan byggnads skivor eller -element, varvid lim av typen elastomerinpressas i öppna fogspringor och där bildar temporärt mycket elastiska fogar, som medger stora fogrörelser under byggnadsskedet men successivt hårdnar medan byggnaden torkar och når sin avsedda klimatíska jämvikt kännete c knat av att limmet före inpressningen gives en fastmassehalt av 50- 70 %, före- trädesvis ca 60 %, varvid hålrum bildas i fogarna vid tork- ningen, varigenom elasticitet och ísoleringsförmåga förbätt- ras.

2. Sätt enligt krav 1 kännetecknat av att fogarna gives en vidd av minst ca Z mm och normalt bör vara ca 2 - 3 mm per m bredd hos angränsande skivor.

3. Sätt enligt krav 1 kännetecknat av att limrnet inpressas i fogspringan genom ett munstycke med ungefär sam- ma vidd som springan samt att munstycket vid sin spets är ut- rustat med en hålförsedd bricka, vilken glider och tätar mot fogens fria yta, när munstycket löper längs fogen.

4. Sätt enligt krav 3 kännetecknat av att tätnings- brickan förses med styrklack som får löpa i den ännu ofvllda fogspringan och därmed styr munstycket.