SE441125B - Splitterholje med ett yttre skikt av en organisk polymerkomposit samt forfarande for dess framstellning - Google Patents

Description

7910408-9 FJ För tillverkning av sådana höljen har föreslagits diverse syntetiska polymernr eller piaslkompositer av hade termoplast~ och duroplasttyp (temperaturhärddlb) l kombination med olika formníngsmetoder, såsom gjutnlng, formsprutning eller pressgjutning. Ett av tillverkningssätten exempelvis går ut pa att man först formar två skaldelar av polystyren med inbakade metallparticklar, sammanfogar delarna till ett hölje samt slutligen klär detta genom formsprutning av un munLvl av polyetylen.

Sådana kända metoder har emellertid i praktisk användning inte visat sig ge tillfredsställande resultat, dels därför att det i plasthöljet inbakade och ofta genombrytande metallsplittret kan ge upphov till en okontrollerad försvagning av materialet, dels därför att de föreslagna metoderna, om de överhuvudtaget är praktiskt tillämpbara, blir mycket dyrbara att genomföra. Den metod som föreslås i ovannämnda schweiziska patent 388.141 och 405.113 exempelvis, i vilken eplittret bakas in i ett hölje av ett första plastmateria1,sonvid anpa- följande formsprutning omsluts avettandraplasthölje, medför att det splitterbärande skalet måste göras relativt tjockt på grund av den påföljande formsprutningen. Hålrumsvolymen blir då antingen för liten elle1'så blir höljet för stort och tungt.

Dessutom kräver förfarandet många tillverkningssteg liksom dyra formar och maskiner.

Ett huvudändamál med uppfinningen är att tillhanda- hålla ett splitterhölje,där inte den plastbaserade väggkompo- nenten i höljet försvagas av metallsplittret.

Ett splitterhölje med ny struktur, en integrerad eller monolitlsk struktur, som omfattar ett yttre skikt av en organisk polymerkomposit och ett inre skikt uppbyggt av mvtull- splítter eliminerar navkdelarnu vid kända utfürundvn. litt iunmt. åixlxlzxzrxål. med 11|>|)I'í|11|in;çu11 iir uti. Lillllnnrlu- halla on Yörbííttraul frznnståí]_lní_ngs1neto möjliggör gjutnlng av både plnslkomponent och metallkompunent 1 ett enda steg. 7910408-9 Ytterligare fördelar kommer att Yrumga efterhand i den fu1^tszlt12=1 b(-_-skri.vni.|1gen.

Kšímlvtecknmule för ett synlitlïerhöljz* (rnligyt uppfin- ningen ärettyttreskiktlæsunflmh av en organisk polymerkomposit samt ett inre skikt väsentligen bestående av en mångfald metallfragment väsentligen jämnt fördelade över ytterskiktets inre yta och bundna till denna.

Ett uppfunnet framställningssätt för splitterhöljen enligt uppfinningen kännvtecknas därav, att man i en kall, skalformad gjutfonnnæd¿nfl värmeledníngsförmåga, vars inneryta har en i huvudsak møt höljets ytteryta svarande form, inför dels en under normala förhållanden fast polymerkomposit i form av Fina partiklar med förmågan att homogent smälta samman vid förhöjd temperatur och i tillräcklig mängd för att i smält tillstànd bildu ett kontinuerligt skikt på formens innorytn, samt dels metallfragment med en mudelstorlek åtminstone upp- gående till dubbla polymerpartikelstorleken och i tillräcklig mängd för att bilda ett andra skikt pa polymerskikfet; att man därefter tillsluter gjutformen och roterar den långsamt kring åtminstone tvâ åtskilda rotationsaxlar; att man utifràn tillför värme till den slutna roterande gjutformen medelst en fluid, vars temperatur överstiger polymerens smälttemperatur; att man tillför värme till dess att ett koherent och väsentligen likformigt skikt av smält polymer har bildats pà gjutformens inneryta och täckts av ett andra skikt HV till polymerskiktets inneryta adherade metallfragment; att man därefter kyler den roterande gjutførmen samt att man slutligen avlägsnar det sä- lunda bildade höljet ur gjutformen.

Polymerkomposlter som används som utgängsmateriu] 5 ïrumställningsprovesson mäste bestå av fina partiklar, dvs palftilufLshørlukexl slim ej viif-aentlíifïl; överstiga I mm. Den sku vidare hu vn sudnu beskaffenhet att den bindes samman eller smälter vid lägst temperaturer kring IOOOC, företrädesvis över IUUUC, t vx i intervallet 100 - 35006. Polymvrkompositwn ska 7910408-9 1-1 naturligtvis i kallt tillstånd, dvs normalt vid rumstemperalur (10 _ stigande smält- eller sintertemperaturen kring 10000, vara i 3000) eller åtminstone vid en gjutformstemperatur under- helt Fast form.

Med benämníngarna "polymerkumposit i partikelform" resp "polymorpulver", som omväxlande kommer att användas, avses ovanstående utgüngsmutvrial oavsett typ av polymvr (homopulymur, copolymer och blandningar därav) och oavsett innehåll av icke- polymera beståndsdelar såsom stabilisatorer, katalysatorer, Fyllmedel, etc.

Polymerpulver med ovannämnda beskaffenhet finns tillgängligt, bl a i form av handelsråvara för konventionell tillverkeníng av plastnrtiklar, och kan innehålla färgmedel och/eller fyllnadsmaterial, tvärbindningskatalysatorer samt andra tillsatser. Polymerer med en partikelstorlek understigande 1 mm, företrädesvis 0,5 mm eller mindre är att föredra. Exempel härpå är polymera material baserade på polyalkener, t ox polyofen.

Síirslcilt uuvšinclbaxrzz för :nnnggaz tj ll.z'ínnprningçar av uppJ'lr|nin;-;:.-n är polyalkener, som kan tvärbindas katalytiskt, (t ex med peroxi-- föreningar, såsom peroxisyra, peroxider etc) vid en förhöjd temperatur, exempelvis av 160 - 25000 eller genom andra kända metoder t ex bestrålning. I patentpublíkationerna U.S. 3.891.597, CN912.72Ö och GB 1.295,35Å beskrivs tvärbundna polymerer lämp- liga att tjäna såsom exempel på användbara material.

Metallfragmenten är i allmänhet gjorda av stål och ungefärligen likformiga med en minimumdiameter överstigande 1 mm, företrädesvis 1,5 - ä mm. Beroende på höljets tjocklek kan, såsom kommer att framgå nedan,íiven diametern på fragmenten uppgå till 10 mm eller mer. Med likformiga metallfragment avses här att längd, bredd och höjd är approximativt lika. Exempel härpä är fragment med ungefärlig kubiSk,polyedrisk (regelbunden eller oregelbunden mångplanig) eller sfärisk form.

Mängden metallfragment som fylls i en viss gjutform är vald sä, att de kan bilda ett väsentligen likformigt, tät- packat enskiktslager på innerytan av det av smälta polymer- 7910408-9 |zartpikluz“ forrnade yttersl<'lk'tïet. 'Ifllocklnfkern pa ytterxskJÄkIm-ët bör inte överstiga fragmentens dubbla diametermåtto Förerrüdes- vis všiljs l1_ioL:kl«-lxer1 lika rue-d fdvnfçrnm-:Hf-zls dizunnætc-r.

Polymvrpulver ovh metallfrngmvnf kun tillföras den kalla , nenterna skall emellertid vara tillförda när rotathmloch upp- hmïning av formen startas.

Formen kan alternativt laddas med en kompakt kropp av mekaniskt sammanpressat polymerpulver som innesluter en míttre kärna av metallfragmentu Fördelen med detta förfarande är att en sådan kompakt kropp lätt kan upphettas till en temp- eratur i närheten av polymerens smältpunkt. Det kan göras uran- föf ëJUtf0Fm9fla Och tiden för åjutninßsuykeln kun därmed för- kortas.

Ett användningsområde, för vilken uppfinningen är särskilt lämpad, är framställning av handgranater t ex sfäriska eller äggformade sådana. Dessa höljen har åtminstone en öppning med mindre diameter än höljets största innerdiameter och in- rättad för inmontering av en detonator samt är utformade med tillräcklig volym För att rymma adekvat mängd högexplosiv laddning och detorlator. Den senare kun vara :lv den Lyp son: hur fördröjd utlösning eller av den typ som utlöses av stötar. När laddningen bringas att explodera sönderdelas höljet och metall- fragmenten accelereras och kommer att verka såsom projektiler på sädaní sätt, som är käntkfl_a genom putentpublikutlonen T,=,S. fl.7h'3.f}(.ï_'}.

För framställning av ett handgranathölje enligt upp- finningen används en gjutform bestående av åtminstone två isär- tugbara halvor så att det färdiga höljet lätt kan avlägsnas.

Naturligtvis kan även släppningsmedel av förekommande typ om nödvändigt användas. Tillvägagångssätt och gjutform beskrivs närmare nedan, Det har visat sig att metallfragmentens medelstorlek i allmänhet bör vara åtminstone två gånger sä stora som poly- merpartiklarnas medelstorlek. Vid upphettning av den roterande p PQOR QUALITY 7910408-9 6 gjutformen bildas ett väsentligen likformigt och homogent skal av polymert material, som praktiskt taget inte omfattar några innefilutna metallfragment. Först när så gott som allt polymerpulver har överförts till den koherenta gkalbildningen 'häftar metallfragmenten fast vid innerytan och bildar ett lager därpå.

I motsats till ovannämnda amerikanska patent 2.762.303 utgör således inte polymeriskiktet ett matrix för fragmenten utan en yttermantel för ett invändigt häftande lager av fragment.

Det är sannoligt att detta överraskande resultat av framställningsprocessen orsakas av en slags frigörande inverkan, som polymerartíklarna temporärt har på frag- menten. Partiklarna i kontakt med formväggen smälter visser- ligen vid upphettningen och bildar ett klibbigt skikt, vilket dock kontinuerligt täcks med osmälta partiklar, så länge sådana finns i tillräcklig mängd. Fragmenten förhindras därigenom att fästa innan allt pulver smält och skiktats pä formväggen.

En viktig inverkan på framställningsprocessen har formens rotationshastighet. I motsats till redan kända rota- tionsgjutningsmetodershfll i föreliggande fall inga centri- fugalkrafter verka på polymerpartiklar och metallfragment och pressa dess mot väggen. Om rotationshastigheten väljs för hög, kan man få den oönskade effekten, att metallfragmenton pressas in i det smälta polymerskiktet och binds nära den slutliga ytterytan. Detta resulterar, som inledningsvis nämnts, i ett försvagat hölje.

Med benämningen "långsam rotation" förstås således en hastighet som inte ger upphov till några centrifugal - och centripetaleffekter, som inte kan försummas. Lämpliga rotations- varvtal ligger beroende på utförandeform i intervallet I - 50 rpm. ,- flfiæ? - \ qff i" .J a - Ûëïfi” á ha Jfšïïßfl u-a Ü . 7910408-9 *x För att erhålla ett polymerskikt med väsentligen konstant tjocklek utförs rotation avlknflßnlämpligen såsom en tumlingsrörelse, dvs åtminstone kring två rotatlonsaxlur, t ex en vertikal och en horisontell. Rotationshustigheton kring de tva axlarna kan väljas lika eller olika men båda måste vara långsamma i ovan angiven mening.

Den tumlande gjutformen upphettas utifrån med en fluid, t ex het luft, till en temperatur, som medför samman- sintring och smältning av polymerpartíklar samt även termisk tvärbindning om så önskas. För de polymera material som lämp- ligen användes och givits exempel på ovan ligger förstnämnda temperaturer i intervallet 120 - 16000 och tvärbindningstemp- eraturen i intervallet 160 - 250°C.

Företrädesvis används polyalkener eller polyalkaner, som tvärbinds på katalytisk väg, dvs tvärbindningar som upp- rättas av radikaler från vanligen termiskt sönderdelade peroxi- föreningar. En fördel med tvärbindning av polymeren är att höljet blir starkare och temperaturhärdigare. En annan att viskositeten ökas, varför en ökad värmeöverföring genom form- väggen inte leder till att det smälta skiktet blir lättflytande.

Den gradvisa tvärbindning som skor när temperaturen ökas bidrar således till att ett skikt med konstant tjocklek erhalles till och med vid mycket långsam rotation.

Värmetillförseln avbryts när polymorskiktet med vid- häftande fragmentlager helt utbildats och om så skall ske, polymeren helt eller delvis tvärbundits, vanligen 15 - 30 minu- ter efter begynnande värmning. Efter att formen avsvalnat kan höljet avlägsnas.

Redan kända anordningar för att åstadkomma tumlings- rörelse och upphettning av gjutformen kan lätt modifieras, exempelvis avseende rotationshastighet, för att uppfylla ovan uppställda krav. Lämpliga anordningar Framgår bl a av patent- publikutionerna U.5 2.659.107 och 3.670.037, CH 296.7ü8 samt GB 766.828, |.'31l+.815, 1.352.701 och 1.'_552.7o2 och beskrivs därför ej här. 9024M23- 7910408-9 R En utföringsform av uppfinningen kommer nedan att beskrivas mer detaljerat med hänvisning till bifogade ritning, på vilken Fig 1 schematiskt visar ett splitterhölje vid en handgranat i genomskärning, Fig 2 visar ett snitt genom en gjutform avsedd för framställ- ning av höljen enligt Fig 1, Fig 3 visar formen i genomskärning, efter det att den fyllts med råmaterial till höljet, Fig 4 visar i förstorad skala ett utbrutet parti av gjutformen under framställning av ett hölje, samt Fig 5 visar ett splitterhölje enligt uppfinningen tillämpad vid en vapenavfyrad granat.

I Fig 1 har en handgranats splitterhölje i sin hel- het betecknats med 10. Höljet består dels av ett väsentligen homogent yttre skiktet 11 eller mantel av polymert material samt dels av ett inre skikt lü av väsentligen jämt och tätt fördelade metallfragment 12 med väsentligen samma storlek och form, som häftar till ytterskiktets inre yta. Höljet 10 är vid dess övre parti försett med en gängad öppning 18 för inskruvning av en säkring eller detonator. Tjockleken på manteln 11 är minst lika med metallfragmentens 12 medeldiameter. Tjockleken på det inre skiktet 1ü är ungefärligen lika med eller något större än fragmentens medeldiameter.

En för tillverkning av splitterhöljet 10 lämpad skal- gjutform 20 framgår av Fig 2. Formens inre yta 29 motsvarar väsentligen höljets 10 ytterkontur. Gjutformen består av två delar 201, 202, som hålls samman med konventionella medel (ej visade), såsom gängor, klämmor eller liknande, Den övre form- halvan 202 är på toppen tillsluten av en iskruvad plugg 27, som även utgör formelement för gängen i öppningen 18 i höljet 10. Formen 20 är företrädesvis gjord av ett material mod goda värmeledande egenskaper, t ex stål. 7910408-9 För framställning av höljet 10 kan formen KU fyllas med en pulverformig polymer 33 och metallfragment 12, varefter den tillsluts med pluggen 27, såsom framgår av Fig B. Alter- nativt kan en kompakt kropp med godtycklig form av samman- pressat polymerpulver med en kärna av metallfragment placeras i formen 2 , som då först tas isär. En sådan kr0pp2h med knbisk form är antydd med streckade linjer i Fig 2.

Formen 20 sätts därefter med lämpliga medel (ej visade) i tumlande rörelse, t ex genom rotation av formen kring en axel 301 (primär röielse) och en kontinuerlig förflyttning av axelns läge (sekundär rörelse). Den sistnämnda rörelsen kan exempel- vis erhållas genom att rotationsaxelns 301 får genomlöpa en cirkulär bana 303. Rotationsaxelns 301 läge relativt gjutformen 20 och dess förflyttning kan naturligtvis varieras efter önske- mål. Exempelvis kan rotationsaxeln sammanfalla med formens längdsymmetriaxel och förflyttas i radialplanet. Villkoren för gjutning med tumlíngsrörelse har omnämnts ovan och anordningar för rotationsgjutning är kända genom ovannämnda patent, Gjutformen 20 upphettas därefter till en temperatur, som är tillräcklig för att närliggande polymerpartiklar skall sintra fast till formväggen 29. Denna temperatur varierar bero- ende på typen av polymer inom intervallet 120 - 28OOC, före- trädesvis ligger temperaturen i intervallet 150 - 25000. Till följd av upphettningen och tumlingsrörelsen bildas, såsom fram- gåravtkn schematiska delförstoringen i Fig Ä, ett lager 331 av fastsintrade polymerpartiklar pa framväggen 29. Den inåtvändu ytan av skiktet 33! är klíbbig och täcks kontinuerligt med ytterligare partiklar 33, vilka i sin tur sammansmälter med skiktet.

Metalfiragmenten 12, à andra sidan, kommer inte i detta stadium att fästa vid skiktet ßjlfiuppenbarligen på grund av PH. mvllunflligfgizndfl? och tänkande lager uv polyr||erpu.1fti_l Sn fort som det klibbigu skiktct ¶3| inte längre täcks av usmältn polymerpartiklar kommer metallfragmenten 12 under fortsatt tumling att börja fästa till skiktet 331 och bilda vad man 79104-08-9 10 skulle kunna kalla ett enkelskikt,dvs ett inre lager av metall- fragment med inbördes kontakt och adhesivt bundna till poly- merskalets inre yta. Både den gradvis ökande temperaturen hos gjutmassan och de olika tätheterna hos polymeren respektive metalüragmenten bidrar uppenbarligen till bildande av höljets struktur.

När enkelskiktet av fragment är helt utbildat, vilket kan detekteras t ex genom akustisk provning bör inte en fort- satt upphefining minska skiktets 331 viskositet l någon större utsträckning. En fortsatt upphettning kan tjäna till att tvär- binda polymeren, men den bör avbrytas så fort som risk för en väsentlig viskositetsreduktion föreligger.

I Fig 5 visas ett annat tillämpningsexempel för upp- finningen. En vapenavfyrad granat 50 har ett splitterhölje 51 omfattande ett inre skikt 52 bestående av fasthäftande metall- fragment. En detonationsanordning 56, som kan vara av tids- inställbart eller stötkänsligt slag är avsedd att initiera en laddning 55. En adepter 54 av konventionell typ, som passar i ett vapenlopp (ej visat) är liksom styrfenor 57,58 anordnade vid granaten på känt sätt.

Tillverkningsförfarandet kommer nedan att ytterligare belysas med några specifika tillverkningsexempel, vilka emellertid inte skall ses såsom begränsande för uppfinningen eller dess grundläggande principer.

Exempel 1 Splitterhöljen avsedda för handgranater med en form och struktur enligt Fig 1 framställdes i en delbar gjutform av stål av den typ som visas i Fig 2. Formdelarna 201, 202 hålls samman med en klämma. Efter att pluggen 27 urskruvats fylldes formen med 35 g polyetenkomposit (PE) i pulverform och 125 g stâlfragment (cza 2 100 - 3 000 partiklar). PE-komposíten som var en färgad hundvlsvara försåld av Philips Petrolvum Company under varumärket MARLEX CL 100/35, hade tvärbindningsegunsknper och en partikelstorlek av ungefärligen 500 pm. Den innehöll _ .,__ ~rí9fiwvmrr---,,._ 'Éflâfi P-fïíïïïrnw? .;.'«.". u \ 7910408-9 enligt uppgift från tillverkaren peroxibaserat tvärbindnings- medel i en mängd av 0,5 - 5 % (viktsprocent). Fyllningen skedde vid rumstemperatur ( 10 - 3000 ). Stålfragmenten fram- ställdes av tråd med 2,2 mm diameter, som klipptes i bitar med 2,2 mm längd och rundhamrades samt härdades.

Den fyllda formen 20 förslöts med pluggen 27 och monterades i en tumlingsram av konventionell typ, som placerades i en hetluftsugn. Ramens drivning inställdes för att ge en rotationshastighet av 3,¶ - 3,6 rpm på den vertikala axeln och 10 - IQ rpm på den horisontella axeln. Formen upphvttndes där- efter utifrån med hetluft av 260 - 270°C.

Efter 30 minuter avbröts upphettningen under det att rotationen vidhölls. När formen svalnat till en temperatur under 50°C avbröts rotationen, formhalvorna togs isär och pluggen 27 skruvades ur.

Det sålunda tillverkade granathöljet försågs med en högexploslv laddning och tillslöts med en tidsutlösundv detonator. Vid detonationen av granaten sönderdelades höljet på sådant sätt att en mängd höghastighetssplitter bildades av stålfragmenten.

För provändamål tillverkades ännu ett hölje på identiskt sätt och delades med ett vertikalt snitt. Höljet uppvisade väsentligen den i Fig 1 visade strukturen. Skiktet 11 hade en tjocklek av 3 mm och fragmenten 12 var fördelade väsent- ligen likformigt i ett enkelsklkt på inre ytan, till vilken de var starkt bundna.

Polyetenet i skiktet 11 hade tätheten 0,93 och en draghàllfasthet (bestämd enligt ASTM- standard; 2" /min) av IBN/mmg (2 600 lb/in). Undersökning av polyetßnel mßdelfil kokningstest i toulen visade på 93% tvürbindning av materialet.

Det visade sig även i tillräcklig omfattning tåla extrema om- fçivnlngs förhiillanrlerl. läxenlpelvis var fformstabi.liL<-l:«.-n vidJ'¿;|-~._ höjd omggivnlngçstemperatur god och låg temperatur medför luggen sprödhet inom det vedertagna L«mpurturprovningsintervullet För militüru Hmmunitlonsarliklnr. 7910408-9 Exempel 2.

Splitterhöljen framställdes såsom beskrivits i ex- empel l. För att studera höljets framväxt gjordes ett flertal olika provexemplar, varvid upphettning avbröts och provet togs ur formen efter 5, l0, 15, 20 respektive 25 minuter.

Gjorda snittytor i väggstrukturen visar, att en polyetenbeläggning fri från metallfragment först bildades pa formens invändiga yta,vilken växer i tjocklek intill dess att allt polyeüämulver smält. Tillväxten sker väsentligen utan na- goninbäddning av metallfragment i polymerskiktet.

Först när en övervägande del av polyetenpulvret har smält ihop med väggskiktet,uppträder häftmng mellan metallfrag- menten och skiktet, vilken fortsätter tills samtliga metallfrag- Utbildandet av de båda skikten äger rum vid en temperatur av 130 - 160 Ü C ment cementerat fast vid polvetenskalets inneryta. och är praktiskt taget fullbordad efter 15 - 20 minuter. Under de sista l0 - l5 minuterna i ugnen sker ingen signifikant änd- ring av höljets struktur. Vid temperaturer över l6OOC fort- sätter tvärbindning av polyetenet genom aktivering av den peroxi- baserade katalysatorn resulterande i att polymermassans viskosi- tet förblir oförändrad eller till och med ökar även om tempera- turen höjs upp till ugnens maximitemperatur.

Lämpliga modifieringar kan göras vid de olika speci- fika utförandeformerna som beskrivits och exemplifierats ovan, utan att man avviker från det för uppfinningen kännetecknande plasthöljet med invändigt vidhäftande lager av metallfragment.

Andra polymera material än polyeten kan användas, t.ex. polymer- er valda ur grupperna termoplaster och termohärdande plaster,sa- som polypropylen, polyamider, polyacetater, polykarbonater, poly- estrar, polyetrar, aldehyd /fenolkondensat, melaminresiner, ureu- resiner m.fl. polymerer, vilka uppfyller ovan uppställda vill- kor för framställuingsprocessen och krav på hållfasthet. Frag- menten kan likaså ges en annan form,och ett annat material än stål kan komma ifråga. Höljets form, gjutformens och gjutför- farondets beskaffenhet kan naturligtvis också varieras inom de gränser som ovannämnda krlteria medger.

Uppfinningen kan naturligtvis med lämpliga modifika- tioner inom ramen för efterföljande patentkrav tillämpas för and- ra typer av militära artiklar med sprängverkan än ovan beskrivna, där splitterverkan eftersträvas, t.ex. olika typer av minor som! artilleri- och raketammunitlon.

Claims (12)

7910408-9 ÉÖÉIEFETLPÉRA. V

1. l. Splitterhölje för ett explosivt militärt föremål av det slag som uppvisar en laddning, vilken i huvudsak är innesluten i en höljesdel, som är anordnad att explosivt finfördelas vid laddningens antändning, k ä n n e t e c k n a t därav, att höljet (10) bildar en integrerad väggstruktur med ett yttre skikt (ll) bestående av en organisk polymerkomposit samt ett inre skikt (14) väsentligen bestående av en mångfald metallfragment (12) väsentligen jämnt fördelade över ytterskiktets (11) inre yta och bundna till denna yta.

2. Splitterhölje enligt patentkravet l, k ä n n e t e c k n a t därav, att det ytte skiktet åt- minstone till en del bestâr av tvärbunden polyeten samt att metallfragmenten är väsentligen sfäriskt formade med väsentligen samma storlek och i avpassat antal för att bilda ett enskiktslager på ytterskiktets insida, varvid ytterskiktet har åtminstone samma tjocklek som enskikts- lagret.

3. Splitterhölje enligt patentkravet 2, k ä n n e t e c k n a t därav, att ytterskiktet har väsentligen samma tjocklek som metallfragmentens diameter.

4. Förfarande vid framställning av ett splitterhölje till en bärare av explosiv laddning, vilket hölje omfattar en väggstruktur sammansatt av en organisk polymerkomposit och en mångfald metallfragment, k ä n n e t e c k n a t därav, att man i en kall, skalformad gjutform (20) med god värme- ledningsförmâga, vars inneryta (29) har en i huvudsak mot höljets (10) ytteryta svarande form, inför dels en under normala förhållanden fast polymerkomposit i form av fina partiklar (33) med förmågan att homogent smälta samman vid förhöjd temperatur och i tillräcklig mängd för att i smält tillstànd bilda ett kontinuerligt skikt 7910408-9 14 (ll) på formens inneryta, samt dels metallfragment (12) med en medelstorlek åtminstone uppgående till dubbla polymerpartikelstorleken och i tillräcklig mängd för att bilda ett andra skikt (14) på polymerskiktet, att man därefter tillsluter gjutformen (20) och roterar den långsamt kring åtminstone två åtskilda rotationsaxlar (301, 303), att man utifrån tillför värme till den slutna roterande gjutformen (20) medelst en fluid, vars temperatur över- stiger polymerens smälttemperatur, att man tillför värme till dess att ett koherent och väsentligen likformigt skikt (ll) av smält polymer har bildats på gjutformens inneryta (29) och täckts av ett andra skikt (14) av till polymerskiktets inneryta adhe- rande metallfragment (12), samt att man därefter kyler den roterande gjutformen (20), att man slutligen avlägsnar det sålunda bildade höljet (10) ur gjutformen (20).

5. Förfarande enligt patentkravet 4, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder en poly- mer bindning, samt att man underställer det bildade polymer- skiktet (ll) sådana bindning. komposit, som har förmågan att upprätta molekylär tvär- förhållanden som möjliggör denna tvär-

6. Förfarande enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder en poly- merkomposit innehållande ett tvärbindningsmedel med kon- trollerbar termisk aktivitet, samt att man före avkylning av gjutformen (20) tillför för aktivering av medlet erfor- derlig värme i sådan omfattning att polymerskiktet (ll) åtminstone delvis tvärbinds.

7. Förfarande enligt något av kraven 4 till 6, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder en poly- merkomposit, som åtminstone till en del utgörs av en poly- alken, lämpligen en katalytiskt tvärbindbar polyalken, i synnerhet polyeten.

8. Förfarande enligt något av kraven 4 till 7, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder metall- 7910408-9 15 fragment (12) av i huvudsak sfärisk form, och lämpligen av stål.

9. Förfarande enligt något av kraven 4 till 8, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder polymer- partiklar (33) med en i huvudsak sfärisk form, och en största storlek understigande 1 mm, och lämpligen inte större än 500/ann

10. Förfarande enligt något av kraven 4 till 9, k ä n n e t e c k n a t därav, att man använder metall- fragment (12) med en medelstorlek från 1 mm till 5 mm, lämpligen mellan 2 och 3 mm.

11. ll. Förfarande enligt något av kraven 4 till 10, k ä n n e t e c k n a t därav, att man låter det smälta polymerskiktet (ll) få en tjocklek åtminstone motsvarande metallfragmentens (12) medelstorlek.

12. Förfarande enligt patentkravet ll, k ä n n e t e c k n a t därav, att man låter det smälta polymerskiktet (ll) få en tjocklek högst uppgående till me- tallfragmentens (12) dubbla medelstorlek.