SE440153B - Anordning for att reducera vinkelmetbrus i en radaranleggning - Google Patents

Description

15 20 '25 30 .ss »#0 ?8Û?220f-4 kanalen, som ger en skillnadssignal Äš (eller två signaler LÄS och ÄÄG, om mätningarna göres i både elevation och asi- mut). Organen för att göra vinkelmätningarna bildar generellt kvoten av skillnads- och summasignalerna. Denna kvot är ett mått på vinkelriktfelet för det detekterade målet relativt axeln för de båda antennmönstren.

Enligt uppfinningen är organ för att utvälja vinkel- mätningarna.kopplade till organet för att göra nämnda mät- ningar och drives vid tillfällen då sannolikheten för fel i dessa mätningar är liten eller mycket liten. Utväljningsorga- nen är exempelvis omkopplingsorgan, som styres av organ för mätning av felsannolikheten. Dessa sistnämnda mätorgan kan ha två olika former i praktiken. Vid en första utföringsform styr organ för détektering av endast maxima av summasignaler- na utväljningsorganen. Vid en andra utföringsform är en tred- je mottagningskanal, benämnd avvikelsemätning-i-kvadratur- kanalen, kopplad till mottagningsorganen i radarn och organ för jämförelse av signalerna från summakanalen och avvikelse- mätning-i-kvadraturkanalen matar en styrsignal för utväljnings- organen.

En principiell fördel med föreliggande uppfinning ligger i att vinkelmätningarna, för vilka felsannolikheten ligger över en viss tröskel, automatiskt elimineras. Kontinuitet kan då återställas hos vinkelinformationen genom addering nedströms om utväljníngsorganen av en känd anordning för lagring av mät- ningarna mellan successiva utväljningsoperationer. Störnings- reduceringsanordningen anpassar sig automatiskt till fluktua- tionshastigheten för målet. Den ger sålunda noggranna mätning- ar oberoende av hur målet uppträder (om det rör sig efter en rät linje eller manövreras,:ses från änden eller från sidan).

Vid den utföringsform som utnyttjar den ytterligare kanalen, som benämnes avvikelsemätning-i-kvadraturkanalen, är det möjligt att göra en kompromiss mellan mäthastigheten och noggrannheten för mätningarna själva genom att ändra värdet av en tröskel. Tröskeln kan styras manuellt eller automatiskt som funktion av de olika parametrarna, som är tillgängliga från radarn, exempelvis servostyrfelet från en automatisk målföljningsslinga eller radaravstândet för målet.

Andra kännetecken och fördelar med uppfinningen framgår av den efterföljande beskrivningen i samband med bifogade rit- 10 15 20 25 30 35 40 78072204» ning.

Pig. 1 på ritningen visar en första utföringsform av mottagaren, som innehåller tre kanaler, nämligen summa-, normalavvíkelsemätnings- och avvikelsemätning-i-kvadratur- kanaler. Pig. 2 visar en andra utföringsform av mottagaren, som även innehåller dessa tre kanaler. Pig. 3 är ett exempel på tidfunktíonerna för Z , f och Eq. Pig. 4 är en första version av störningsreduceringsanordningen enligt uppfin- ningen. Fig. 5 är en andra version av störningsreducerings- anordningen enligt uppfinningen. Pig. 6 visar en analog ut- formning av ett lågpassfilter. Pig. 7 visar en digital utfö- ringsform av ett lågpassfilter. Pig. 8 visar en utföringsform av utväljningskretsen i en första version. Pig. 9 visar en utföringsform av utväljningskretsen i en andra version.

En radar utrustad för att göra avvikelsemätningar, dvs. vinkelmätningar, som ger vinkelriktfelet mellan axeln för dess antenn och målriktningen, har två antennmottagningsmöns- ter. Dessa båda mönster alstras av en antenn av exempelvis monopulstypen. Mottagaren har sålunda två mottagningskanaler, som generellt i det ena fallet benämnes summakanalen, vilken ger en summasignalfiš , och i det andra fallet skillnadskana- len, som ger en skillnadssignal ÅÄ. De två mottagningskanaler- na är anslutna till organ för att göra vinkelmätningar, vilka mätningar användes i återstoden av systemet på varje önskat sätt, som icke har något samband med föreliggande uppfinning.

Fallet en radar, som ger endast en enda avvíkelsemätning, skall tagas som exempel för enkelhets skull, men uppfinningen är naturligtvis likaväl tillämplig på radaranläggningar, som gör ett flertal vinkelmätningar.

För att åstadkomma vinkelmätningarna bildas kvoten av skillnads- och summasignalerna. I själva verket genomför för att erhålla tecknet för vinkelriktfelet mätorganen följande operation: _..ê_ áï ' få cos (öz - Ü¿>) där ÉE är vinkelmätningen tillsammans med dess tecken. (ekv. 1) ILÄI är modulen för (värdet av) skillnadssignalen 125 |jE| är modulen för summasignalen flåz och fl¿Ä är resp. faser för summa- och skillnadssígnalerna och [x . 10 15 20 25 30 35 40 'l807220-lr Denna operation genomföres på ett antal kända sätt.

Två typiska exempel visas i fig. l och 2.

I fíg. l matar en antenn l av exempelvis moncpulstypen signaler representerande två strålningsmönster till en summa- kanal 2 och en skillnadskanal 3. Frekvensändringskretsar 4 och 5 överför summa- och skillnadssignalernaz och A till två förstärkare 6 och 7 med variabel förstärkning, vilkas förstärkningsregleringsingångar är 8 resp. 9. Förstärkningen hos förstärkarna styres av en automatisk förstärkningsregle- ringsslinga (AGC) på basis av summasignalen. Denna slinga innefattar från förstärkarens 6 utgång till förstärknings- regleringsingången 8 i följd en detektorkrets 12, en sub- traktor 13, som mottager en referenssignal från en klämma 14, och en slingförstärkare 10. Summasignalen, som uttages från utgången från förstärkaren 10, göres tillgänglig på en kläm- ma 15. s Vinkelsignalen ff erhålles från utgången av en amplitud- -fasdetektor 16, som matas av förstärkare 6 och 7 och är till- gänglig pâ en klämma l7.

Slutligen erhålles avvikelsemätning-i-kvadratursignalen Eq genom att addera till föregående kretsar en andra amplitud- -fasdetektor 19, som matas å ena sidan med skillnadssignalen [Ä från utgången av förstärkaren 7 och å andra sidan med sum- masignalen 2: från förstärkaren 6 via en 900 fasvridare 18.

Signalen är tillgänglig på en klämma 20.

Pig. 2 visar en utföringsform av mottagaren för momen- tan avvikelsemätning, som utnyttjar begränsningsförstärkare.

Antennen 1, som matar summa- och skillnadssignalerna till de båda kanalerna 2 och 3, är ansluten (frekvensändrings- kretsarna är utelämnade) till två kombineringskretsar, av vil- ka den ena 31 bnaarZ + j A och den andra az bildar 2- jA.

Dessa signaler tillföres två begränsningsförstärkare 33 resp. 34, vilkas utgångar är kopplade till en amplitud-fasdetektor 37, som avgiver vinkelinformationen (riktfelet)¿ï, vilken blir tillgänglig på en klämma 38.

Summasignalen :E rekcnstitueras på utgången från en kombineringskrets 35 (klämma 36), som halverar summan av sig- nalerna, som tillförs av 3l¿och 32.

För. att erhålla signalen fq för avvikelsemätning i kvad- ratur är det nödvändigt att till ovanstående konstruktion l0 15 20 25 30 780722044 addera två kombineringskretsar Ul och M2, som är kopplade till summa- och skillnadskanalerna 2 och 3 för att avgiva signalerna2f+ [Ä och 2:- Li, och två begränsningsförstärka- re 43 och HH för att tillföra dessa signaler till en ampli- tud-fasdetektor H5, som mata1'fc till en klämma 46.

Mätningen, som göres, skulle bli exakt, om målet, som detekteras av radarn, vore en punkt.

I själva verket reflekterar emellertid ett antal punkter på målet vågor mot radarn. Dessa punkter, som är belägna på olika avstånd, alstrar ekon, som överlappar i upplösningskret- sarna hos radarn med fasväxlíngar relativt varandra, som upp- kommer från skillnader i avstånd. Detta fenomen är orsaken till fel i mätningen av Dessa fel fluktuerar på grund av rörelsen av målet. Fenomenet benämnes radarglitter.

I själva verket kan ett sammansatt mål, såsom ett flyg- plan eller en robot, liknas vid ett fåtal principiella domi- nanta reflekterande punkter, på vilka är överlagrade diffusa reflektioner av låg nivå. Av en studie av fluktuatíonerna i amplitud hos summasignalen är det möjligt att visa att vinkel- mätningsfelen står i nära relationsförhällande till dessa fluktuationer. På liknande sätt kommer en studie av fluktua- tionerna i signalen Eclför avvikelsemätningen i kvadratur att visa att mätfelen även är relaterade till dessa fluktuationer.

Signalen fq erhålles genom operationen: _.^_ . åí sin (02 - 0¿&) och innehåller icke måttet på riktfelet för målet. Dess effek- Eq= (ekv. 2) tivvärde är relaterat till vinkelsträckan som överspännes av målet.

Anordningen enligt uppfinningen utnyttjar fluktuationer- na i signalernaâ och fq för att deducera sannolikheten för fel i kasta mätningarna av f.

Det finns två möjliga versioner.

Vid en första version baseras utväljníngen av vinkelmät- ningarna ff endast på betraktelser av summasignalen Éí .

Vid en andra version baseras en mer noggrann utvälining på betraktande av både signalerna Z och fq. 10 15 20 25 30 35 40 78072204* ß Signalen.fq kan alstras genom användning av antingen utföringsformerna i fig. l och 2 eller på annat sätt, under förutsättning att ekvation (2) satisfieras.

Logiken för utväljning av mätningarna E måste baseras på följande principer: Mätningarna har en höggradig sannolikhet för att vara korrekta, då amplituden för~§: går genom ett lokalt maximum.

Mätningarna har en hög sannolikhet för att vara in- korrekta, då amplituden för IE går genom ett lokalt minimum.

Mätningarna är antingen mycket korrekta eller mycket inkorrekta nära intill en passage genom noll för signalen Eq- Fig. 3 visar ett exempel på signalerna 2,6' och fq med tiden för ett givet mål, som spänner över en viss vinkel- sträcka, under antagande att antennen är riktad mot målet. De korrekta mätningarna av E måste därför förläggas nära noll och i varje fall måste de ligga mellan gränserna för bredd- arean E, som representerar vinkelspännvidden för målet.

Kurvan 2: representerar amplituden för de detekterade signalerna i summakanalen. Kurvan åf representerar vinkelmät- ningarna som erhålles och kurvan fn_representerar vad som tillföres genom den ytterligare avvikelsemätningen i kvadratur- kanalen.

Det är även möjligt att visa att, om antennen pekar bort från riktningen för målet, en skiftning uppkommer i avvikelse- kanalen E, som mäter riktfelet, men det föreligger ingen änd- ring i kanalen Eo, som är opåverkad av riktfel. Det är detta som utgör det fördelaktiga med att undersöka denna kanal för att uppskatta de mätningar som göres.

Det föreligger en anmärkningsvärd nära överensstämmelse mellan ekvationerna, som användes såsom bas för anordningen enligt uppfinningen.

De goda mätningarna är belägna nära maximum för signa- len Ãf(tiderna tl, t3, tu). De sammanfaller med genomgångar genom noll för signalen Eq.

De ytterst dåliga mätningarna (tiderna tg, t5) sammanfal- ler emellertid även med passage genom noll för signalen En.

Det är därför icke möjligt att använda avvikelsemätning-i- kvadraturkanalen såsom enda kriterium. Tvetydigheten måste upplösas och detta kan uppnås genom att betrakta summakanalen. 10 15 20 25 30 35 40 78072204; Pig. 4 visar en första version av brusreduceringsan- ordningen enligt uppfinningen. Utväljningen är baserad endast på beaktande av summakanalen. De båda signalernazoch f , som tillföres de båda ingângsklämmorna 50 och 60, överförs resp. till två lågpassfilter 100 och 109 för att befrias från icke önskade frekvenskomponenter (värmebrus, snabba fluktuationer på målet orsakade av rörliga delar). Mätningarna väljes i när- heten av maximum för signalen 2: med en fixerad öppenperíod.

Väljningen styras genom ändring i tecknet för derivatan av signalen 22. Pig. 4 visar även exempel på formerna för sig- nalerna vid utgångarna från de olika kretsarna. Derivatan av summasignalerna, sedan de filtrerats, erhålles genom en diffe- rentireringskrets 101. Denna krets âtföljes av en teckende- tekteringskrets 102, som omvandlar den differentierade signa- len för 2: till en fyrkantsvågsignal. En kantdetekteringskrets 103 âtföljd av en formningskrets 100 detekterar i exempelvis de fallande kanterna i utgàngssignalen från detektorn 102 och avgiver kalibrerade pulser för att påverka en utväljnings- krets 105. Denna krets är utformad exempelvis genom en analog- omkopplare, som mottager den filtrerade signalen Ä7på en kläm- ma 107 och utväljningsstyrsignalen på en klämma 106 och som avger den behandlade signalen 6 från en klämma 110.

Pig. 5 visar en utföringsform av en andra version av anordningen enligt uppfinningen, vid vilken utväljningen är baserad på det samtidiga betraktandet av summasignalen och sig- nalen éh från hjälpavvikelsemätning i kvadraturkanalen. Liksom fallet i föregående figur gives exempel på signalformerna vid utgångarna från var och en av kretsarna. De tre signalernají, E och fq tillförs resp. till tre identiska lågpassfílter 200, 210 och 220. Utväljningen äger rum på vardera sigan om maximum för signalen If med en variabel öppenperiod för ut- väljning. Den filtrerade summasignalen tillföres successivt till en dubbeldifferentierande krets 201. Denna möjliggör att de konkava och konvexa delarna av summasignalen approximativt definieras, så att endast mätningar belägna nära maximum kom- mer att bibehållas. Utgångssignalen från kretsen 201 tillföras sedan en teckendetekteringskrets 202, som matar fyrkantvågsig- naler till en logisk OCH-grind 203. Signalen Zïq, då den är filtrerad (210), utsättas för en helvåglikriktning i en krets 206 och jämföras med en tröskel, så att endast de mätningar 10 l5 20 25 30 35 40 '7807220-4 som ger avvikelser fq under tröskeln bibehålles. Tröskeln, som tillföres en klämma 207, kan vara fixerad eller juster- bar. Den styr sålunda den variabla öppningsperioden för acceptering av mätningarna. Utgångssignalerna från komparatorn 205 inverteras i en krets 204 och tillföres en andra ingång hos OCH-grinden 203. Signalerna, som avgives av OCH-grinden 203, användes för att styra (223) en utväljningskrets 221, som mot- tager de filtrerade signalernaéfq på en klämma 222 och avgiver de behandlade signalerna från en klämma 225.

Vid båda versionerna (fig. 4 och 5) kan kontinuitet åter- ställas till informationen på utgången från utväljningskretsen med hjälp av en ytterligare lagringskrets, som håller det be- handlade värdet av E konstant från en utväljning till nästa.

Lagring av detta slag representeras av streckade linjer mel- lan de valda signalerna på utgången 225 i fig. 5.

Den första versionen (fig. 4) kräver endast att summa- signalen betraktas. Denna signal kan ersättas av varje annan signal, som är representativ för amplituden av de detekterade signalerna. Den kan exempelvis vara den automatiska grindnings- styrspänningen (klämma 15, fig. 1) eller också utgångssignalen från en mottagare avsedd för signaldetektering. Åstadkommandet av anordningen i fig. 5 kräver en hjälp- kanal för avvikelsemätning i kvadratur såsom visas i exempel- vis fig. l och 2. Denna kanal utför operationen: f” Tf ”N Vid båda versionerna, som har beskrivits, anpassas ut- väljningsfunktionen automatiskt till pulshastigheten från må- let och ger sålunda noggrann avvikelsemätning oberoende av må- x sin (üåí lets uppträdande.

Vid den andra versionen (fig. 5) medgiver möjligheten för tröskeljustering (klämma 207) att en kompromiss göres mel- lan mäthastigheten (som är proportionell mot öppenperioden för utväljningskretsen) och noggrannheten hos själva mätning- arna. Tröskeln kan regleras manuellt eller automatiskt, exem- pelvis såsom funktion av servostyrfelet från en målföljnings- slinga, som är avsedd att bringa radarn tillbaka till rikt- ningen för målet så snabbt som möjligt under accepterande av fel, som är utan betydelse i denna fas av följningen och så- lunda reducera fel, då målet riktigt följes. 10 15 20 25 30 35 H0 780722044 Den teknik som användes för att åstadkomma anordningen enligt uppfinningen beror på typen av radar, med vilken den- samma samverkar. Vid vissa tillämpningar är det att föredra- ga att använda analogteknik. Vid eldregleringsradar, som är avsedd att följa ett antal mål på exempelvis tidsdelnings- basis, är digitalkonstruktion att föredraga. Làgpassfiltren (100, l09 i fig. 4 och 100, 210, 220 i fig. 5 är identiska i båda versionerna av anordningen. För att icke skapa problem sammanhängande med stabiliteten hos servostyrningen av anten- nen under vinkelmålföljning har man en gräns om 6 dB per oktav.

Pig. 6 visar en analog utföringsform av lågpassfilter.

Mellan en ingångsklämma 300 och en utgångsklämma 307 innefat- tar det först en första làgpass RC-krets (motstånd 301, kon- densator 302), sedan en subtraheringsförstärkare 36, som har en additionsingång med förstärkning +2 ansluten direkt till utgången från RC-utgångsfiltret via en buffertförstärkare (303, förstärkning l), och ett annat RC-lågpassfilter (mot- stånd 304, kondensator 305).

Den erhållna överföringsfunktionen är: __l__+__2_iwl_._._. där T = RC, 1 + 2 jwZ' -102 722 Om BS är bandbredden för spektrum för målet, gäller: rv = ]_ 2 77 Bs Såsom exempel för ett litet flygplan och en radar, vars våg- längd Å = 3 cm: Bs = 10 Hz T= 1s millisekunder Pig. 7 visar en utföringsform av lågpassfilter utnytt- jande digitaltekniken.

Signalerna tillföres en ingång H00, förstärkas (med för- stärkningskoefficienten 0{ ) i en anordning 401 och överföres till en adderare H02, som på sin andra ingång mottager en åter- kopplingssignal, som härledes från dess utgång via en fördröj- ningskrets 407, som påförfien fördröjning T och en förstärk- ningskrets 408, vars förstärkningskoefficient g = l - OC.

Utgången från adderaren #02 kopplas till ingången hos en adde- rare 404 via en förstärkarkrets med förstärkningen 60. Den andra ingången hos adderaren #00 kopplas till dess utgång via en fördröjningskrets H06, som påför en fördröjning T, i serie med en förstärkare 405, vars förstärkning G = l - OC. 10 15 20 25 30 35 40 gvaovzzo-4 lU En subtraheringskrets 409 är ansluten till utgångarna från adderarna 402 och 404 och avger de filtrerade signaler- na från en klämma 410.

Vid en pulsradar är fördröjningarna T lika med upprep- ningsperioden. Då detta är fallet, ärïgš och sålunda 0É= % = 2 BST. Avkänningshastigheten i digitalkretsarna på utgången från denna filtreringsanordning kan reduceras genom att välja en undermultipel av T. Med ett band BS = 10 Hz och sedan med<ï= 16 millisekunder är det exempelvis möjligt att uttaga endast ett prov på sexton för ytterligare behandling.

Pig. 8 visar en detalj av den första versionen av kret- sarna för utväljning av signalerna E för avvikelsemätning.

Summasignalen, som härrör från filtret 100, överföres av en grind 121, som styres av en klocka 120, till differentierings- och teckendetekteringsorgan. Sistnämnda innefattar ett minne 122, som mottager signalen, som överföres genom grinden 121 och en vippa 123 ansluten till ingången och utgången för min- net 122. Varje prov på summasignalen jämföras sålunda med föregående prov med hjälp av vippan 123. Det föregående provet erhålles på utgången från minnet 122. Dess fördröjning är lika med avkänningsperioden för klockan 121. Minnet 122 kan åstad- kommas i form av ett laddningsöverföringsregister. Omslag av vippan 123 efter passage av signalení genom ett maximum de- tekteras genom en högpass-RC-krets, som innefattar exempelvis en kondensator 124 och ett motstånd 125 och triggar en krets 126 för att driva utväljargrinden 127.

Pig. 9 visar en detalj av utväljningsorganet vid den and- ra versionen. Summasignalerna avkännes av en grind 231, som styres av en klocka 230. Proverna på summasignalen föres till ett dubbelminne 232 och 233, som påför två fördröjningar lika med avkänningsperioden T. En additionskrets 234 är ansluten till ingången och utgången från dubbelminnet. En förstärkar- krets 235, vars förstärkning är 2, är ansluten till mitten av dubbelminnet. En vippa 236 jämför ett mellanprov från utgången av förstärkaren 235 med förstärkningen 2 med summan för före- gående och följande prov från utgången av adderaren 234. De- tekteringen av en konvex zon (närheten till ett maximum) ge- nom vippan 236 medgiver att information utväljes med hjälp av en signal påförd en OCH-grind 237, som driver en grind 241 för utväljning av den filtrerade signalen <5. OCH-kretsen 237 får 10 15 ll 7807220-4 även en beslutsignal härledd från undersökning av hjälpsig- nalen.Eq. Denna signal erhålles från den filtrerade signa- len Eq, som kommer från filtret 210 med hjälp av en helvàgs- likriktarkrets 238 och en komparator 239, som har en juster- bar tröskel (tröskelingång 240). Komparatorn 239 kan bildas av en vippa, som matar en autoriseringssignal till OCH-kret- sen 237, då den likriktade signalen Eq ligger under trös- keln 240.

Anordningen enligt uppfinningen kan användas vid all målföljningsradar, som utnyttjar mätningar av vinkelavvikel- se. Den första versionen, som icke kräver att någon tillsats- kanal, kan användas utan svårighet vid existerande radarsys- tem. Den andra versionen kräver att ytterligare kretsar till- fogas (se fig. 1 och 2).

Ehuru en radar innehållande endast summa- och skillnads- mottagningskanaler beskrivits, är det uppenbart att uppfin- ningen kan tillämpas på radarsystem innefattande mer än två mottagningskanaler och speciellt sådana som har en summaka- nal och två skillnadskanaler.

Claims (7)

78072204» Iêl Patentkrav

1. Anordning för reduktion av vínkelmätbrus l en radar- anläggning med minst två mottagningskanaler, som avger en summasignal 2: respektive åtminstone en skillnadssignal 13, innefattande organ för att alstra en vinkelavvikelsesipnal E , som erhålles genom att cosinus för fasskillnaden mellan summa- och skillnadssignalerna multipliceras med kvoten mel- lan modulen för skillnadssignalen ¿Ä och modulen för summasig- nalen XI, k ä n n e t o c k n a d av organ för utväljníng av de vinkelavvikelsesignaleI~ Öw som svarar mot on Folsannolik- het som är mindre än ett förutbestämt värde, samt grindnings- organ som tillföres summasignalen X och avger en styrsignal för påverkan av utväljningsorganen när summasignalon X lig- ger vid ett lokalt maximum.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att grindningsorganen innefattar i följd och i serie ett lågpassfílter (100), en differentierinpskrcts (101), en tecken- detektorkrets (102) som avger en rektangulär signal till en krets (103), som detekterar varje frontkant eller bakkant hos den rektangulära signalen, samt en formsättningskrets (10%) som avger pulser med kalibrerad längd för styrning av utvälj- ningsorganen.

3. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att grindningsorganen dessutom tillföres skillnadssignalen ¿Ä samt innefattar genereringsorgan för alstring av en kvadra- turvinkelavvikelsesignal 6 som erhålles genom att sinus för fasskillnaden mellan summasignalen och skillnadssignalen mul- tipliceras med kvoten mellan modulen för skillnadssignalen ÅS och modulen för summasignalen 2:, varjämte anordningen in- nefattar organ som mottar summasignalen 2: och kvadraturvin- kelavvikelsesignalen É och avger en styrsignal när samtidigt med att summasignalenfl ligger vid ett lokalt maximum kvadra- turvinkelavvikelsesignalen Éiq ligger nära noll.

4. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av att genereringsorganen innefattar en ampliåudíasdvtoklor (19) som mottar direkt skillnadssignalen [Ä och genom en krets (18) med 900 fasförskjutning summasignalen 2:.

5. Anordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d ,3 vaovzzo-4 av att genereríngsorganen innefattar kombíncrínpsorgan (H1, H2) som mottar summa- och skillnadssignalerna 2: respektive Zl samt avger en första och en andra utgångssignal som svarar mot summa 2: + ŧ respektive skillnaden E: - ÅÄ hos ingångs- signalerna, samt en amplitudfasdetektorkrets (H5) som mottar nämnda första och andra utgångssignaler“ 2:4-ÅÄ respektive 2: - ÅÄ från kombineringsorganen (H1,H2) via en begränsninga- förstärkare (H3,HH) och avger kvadraturvínkelavvikelsesiyna- len fqn

6. Anordning enligt någon av kraven 3 « V _), känn-Q- t e c k n a d av att jämförelseorganen innefattar en lopisk OCH-grind (203), första och andra lågpassfilter (2C0,211) som mottar och filtrerar summasignalens X respektive kvadratnrvín- kelavvikelsesignalen E., en dubbeldifferentieringskrets (201) och en teckendetektorkrets (202) som är seriekopplade mellan utgången från nämnda första lågpassfilter (200) och en första ingång hos den logiska OCH-grinden (203), samt en likriktar- krets (206) som mottar kvadraturvinkelavvikelsesignalen som är filtrerad av nämnda andra lågpassfilter (210) och tillfö- res en andra ingång hos den logiska OCH-grinden (203) genom en tröskelkomparatorkrets (205) och en omkastarkrets (20M) som är seriekopplade.

7. Anordning enligt krav 6, k ä n n e t e c k n a d av att tröskelkomparatorkretsens (205) tröskel är justerbar.