SE438829B - Ankare med dubbelt fly - Google Patents

Description

7813297-4 N Ett ankare enligt uppfinningen kännetecknas därav att flynas spetsar divergerar i ankarets dragriktning och är försedda med från vardera sidan av flyplanet utstående pilformade Fläns- plâtar, vilka är fästa längs de läggen närmaste sidokanterna samt riktade mot nämnda dragriktning.

Armarna är lämpligen förstärkta genom invändiga flänsar, och kronans vingplåtar är inbördes förbundna med tvärgående stag.

En sådan förstärkt,dubbelväggig arm är mycket starkare än de tidigare utföringsformer som funnits, där armarna varit till- verkade av en solid plåt, varigenom ankaret kommer att bli mera lämpat att ta upp höga belastningar. De inbyggda stabilisatorerna ger en förbättrad stabiliseringsverkan utan att behöva skjuta utanför armarna.

V För att ytterligare öka den stabiliserande verkan är vardera armen formad med en utåt omböjd spets, vilka motverkar ett stjälpande moment.

Armarna är lämpligen inbördes förenade genom ett mitt- parti beläget nedanför axeln, varigenom en stel enhet med på- taglig styrka erhålles.

Sidoplåtar, vingplåtar och sidostabilisatorer bildar tillsammans en öppen ramformad krona, som från sidoplåtarna smalnar av i riktning mot stabilisatorerna. Ändamålet med den så utformade kronan under armarna är att åstadkomma en förläng- ning av armarnas ytor utan att vikten ökas. När väl ankaret be- finner sig i önskat lutningsläge kommer kronan att förstärka armarnas inverkan, eftersom den ligger utanför dessas kontur.

Formen på armarna gör att ankaret kommer att vändas så att armarnas spetsar även vid mjukt bottenmaterial kommer att gräva ner sig. V I Ett ankare enligt uppfinningen kan lämpligen förses med löstagbara stabiliseringsstänger för användning när botten- materialet är mycket hårt. Dessa stänger fästs lämpligen i höjd med läggens axel. Vid mjukare bottenmaterial är stabilisatorer av detta slag icke nödvändiga, eftersom kronans ytor ger till- räcklig stabilitet, men när botten är hård kan det vara lämpligt mvd Ntahílisorínfisstünger, vftorsom ankaret annars tenderar att glida längs botten. Vardera stången har en längd ungefär motsvarande fjärdedelen av ankarets bredd. 7813297~4 För att möjliggöra tandemkoppling av flera ankare är kronan lämpligen försedd med en fästögla som är inbyggd i ett hus centralt i kronan.

Om man jämför ett ankare enligt uppfinningen med ett känt ankare, t.ex. ett sådant som beskrivs i U.S. patent 2 99Å 292, finner man tre viktiga skiljaktigheter. För det första.kan de ihåliga armarna formas med större djup, så att de får påtag- ligt större styrka än de plana armar som ingår i den kända konstruk- tionen. För det andra kommer de utåt riktade spetsarna vid armar- na, som är försedda med sidoriktade flänsar,att på ett bättre sätt än vid det kända utförandet fungera som främre stabílisatorer för att styra ankaret utefter en rak linje. Kronan kommer vidare att ha.efi;påtagligt djup just när detta är som bäst behövligt, dvs. invid läggens axel. I motsats till vad som antas i det nämnda patentet visar det sig fördelaktigt att man kan anordna kronan väsentligen nedanför armarnas kontur. Ankaret tillverkas lämpligen av högvärdigt material, så att man får en stor styrka.och därmed sammanhängande god hållande kraft.

Den överlägsna styrka och stabilitet som man kan uppnå med ett ankare enligt uppfinningen kan icke erhållas vid ankare med plana, icke utsvängda armar, som visas exempelvis i U.S. patent 2 840 029 och 2 641 215, vilka är försedda.med nedre tvär- stång i stället för en underliggande krona.

Två utföringsformer av uppfinningen kommer här nedan att beskrivas med hänvisning till bifogade ritningar, på vilka Fig. 1 schematiskt visar ett ankare försett med två dubbelväggiga armar samt vingformade, undre stabilisatorer och utåt svängda, övre stabilisatorer, Fig. 2 visar en vy sedd underifrån av kronan och illustrerar de väl uppstagade undre stabilisatorerna och även de omvänt pilformade, övre stabilisatorerna vid de utåt svängda spetsarna av armarna, Fig. 3 visar en detalj vid ett centralt längdsnitt av ankaret med stocken svängd till ett ytterläge i förhållande till armarna, och Fig. H, 5 och 6 visar motsvarande vyer av en modifierad utförings- form av ankaret. 781-3297-4 I beskrivning och krav används beteckningar övre och nedre för att på ett enkelt sätt ange belägenheten av vissa kom- ponenter, och de hänför sig till det läge ankaret är visat i Fig. 1 och 4, dvs. samma läge som ankaret intar när det hänger i sin ankarkätting.

Det på ritningarna visade ankaret är allmänt betecknat med 1 och försett med en armkonstruktion 2 omfattande två armar 3, vilka inbördes är förenade genom ett centralt parti 4. Var och en av armarna är försedd med åtminstone en uppåt riktad spets 5. En lägg 6 är ledbart förbunden med armarma 2 medelst en axel 7, och rör sig i en smal passage 8 mellan de två armarna 3. Denna är öppen upptill, och är nertill tillsluten av det mittre partiet H vid armkonstruktionen 2.

Vardam armen 3 är bildad av två sidoplåtar 9, som in- bördes är förstärkta med invändiga flänsar 10. Plåtarna 9 är utmed sina mot läggen vända sidor förenade genom flänsplåtar 11, och löper från dessa samman mot varandra till skarpa sido- och baskanter 12 resp. 13.

Den med invändiga flänsar 10 förstärkta armkonstruk- tionen är mycket starkare än sådana armar som består av solitt plåtmaterial, och kan därigenom bättre stå emot höga belastning- ar och utöva en bättre hållande kraft.

En viktig omständighet är att axeln 7 som förbinder läggen 6 med armkonstruktionen 2 befinner sig väsentligen i dennas tyngdpunktcentrum, omsluten av en lådformad konstruktion ïh, som är begränsad av tvärplåtar 15 och sidoplåtar 16.

På grund av axelns placering kommer armarna att få en god förmåga att gräva ner sig i bottnen, samt en god stabilitet, dvs. motverkan mot rotation i förhållande till läggen. Detta minskar risken för draggning, och ger en hög fasthållningskraft, men kommer att fordra liten lyftkraft vid överändan på läggen när man skall hala hem ankaret, eftersom läggen kommer att er- bjuda en lång hävarm.

Om en hård botten är täckt med ett tunt lager av sand kommer de korta partierna av armarna, som skjuter framför axeln, tillsammans med den del av kronan som ligger bakom denna, att erbjuda en uppemot 50% bättre hållande kraft än exempelvis ett Danf0rth's ankare av samma vikt, men där man har mycket längre armar framför ledaxeln. 7813297-4 Den stora ytan av kronans delar nedanför ledaxeln kommer att gripa tag i bottenmaterialet på ett sätt som resul- terar i utökad hållande kraft. På grund av den minskade längden av armarna.ovanför ledaxeln kan läggen göras mycket kortare än vad som är fallet vid exempelvis ett Danforth-ankare eller andra kända ankare, ocn detta.innebär en påtaglig viktsminskning.

Sidoplåtarna 16 är anordnade på ett avstånd från armarnas sidoplåtar, och till desamma ansluter sig vingplåtar 17, som lutar nedåt/utåt i riktning mot ändstabilisatorer 18 anordna- de vid ytterändarna av kronan och förbundna med armarna 3.

Sidoplåtarna 16 lutar uppåt/inåt och har sådan utsträck- ning att de kommer att begränsa utslagsvinkeln ct för läggen 5 mellan armarna 3. Utformningen av och placeringen av sidoplåtarna 16 erbjuder eüzminimalt motstånd mot nergrävning och placerar automatiskt armarna i lämpligt läge för nergrävning.

Vingplåtarna 17 är inbördes förbundna.mellan den centrala lådkonstruktionen 14 och sidostabilisatorerna 18 med hjälp av tvär- gående flänsar 19, vilka företrädesvis är anordnade i linje med de invändiga flänsarna 10 i armarna. Vingplåtarna.17 förstärker den stabiliserande verkan av stabilisatorn 18, men kommer på grund av sin nedåt lutande form att erbjuda ett ringa motstånd gentemot nergrävning.

Stabiliseringen av ankaret ökar ytterligare genom de utåt svängda spetsarna.5 vid armarna 3, vilka är försedda med sido- riktade flänsplåtar 20. Dessa är pilformade med spetsen riktad nedåt/inåt, och de krafter som verkar på desamma när spetsarna gräver sig ner i bottnen motverkar en kantring av ankaret.

Det i Fig. Ä-6 visade något modifierade ankaret är för- sett med en krona omfattande sidoplåtar 17, belägna väsentligen nedanför armarna 3, vilket ytterligare ökar dessas verksamma ytor.

Detta ankare är vidare försett med lämpligen demonterbara sido- stänger 21, som är riktade utåt från armarna 3 när ankaret an- vänds på hård botten. Ankaret är vidare försett med eni.ettcentralt hus 22 i kronan inbyggd fästögla, som möjliggör tandemkoppling av ett anta] ankare.

Ovan visade utföringsformer är endast att betrakta som exempel på uppfinningen, vars detaljer kan varieras på många sätt inom ramen för efterföljande patentkrav.

Claims (3)

7815297-4 PATENTKRAV

1. l." Ankare med dubbelt fly (2: 3, 3, 4) och en mellan flyna (3) på en axel (7) väsentligen i flykonstruktionens tyngdpunkt lagrad lägg (6) samt en bakre stabiliserande krona (17-19), k ä n n e t e c k n a t därav, att flynas (3) spetsar (5) divergerar i ankarets dragriktning och är försedda med från vardera sidan av flyplanet utstående pilformade flänsplâtar (20), vilka är fästa längs de läggen (6) närmaste sidokanterna samt riktade mot nämnda drag- riktning.

2. Ankare enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k - n a t därav, att flyna (3) är inbördes förenade genom ett mittparti (4) beläget bakom axeln (7) i förhållande till nämnda dragriktning.

3. Ankare enligt något av föregående krav, k ä n - n e t e c k n a t därav, att kronan (17-19) är försedd med vingplåtar (17), vilka är väsentligen lika breda som fly- konstruktionen och vid ändarna uppvisar sidostabilisatorer (18), som är formade som inom flykonstruktionens kontur belägna plåtar, vilka bildar stöd för vingplåtarna (17) och tillsammans bildar en öppen krona, som i huvudsak är belägen bakom flynas (3) bakre begränsningslinje.