SE437085B - Forfarande och anordning for styrning av en rorlig energikella vid vermning av ett foremals yta - Google Patents

Description

1s112s9-zh 2 fasförskjutna, sinusformade spänningarna pâtryckes en elektronstrå- lekanons'avlänkningssystem via anpassningsförstärkare.

Ett förfarande för reglering av elektronstrålevärmning är dessutom känt, vid vilket förfarande en elektronstråle är förflytt- bar mellan förutbestämda punkter på ett föremål, varvid strålen för- .dröjes i varje punkt under en förutbestämd tid. En anordning för genomförande av detta kända förfarande innefattar två synkronisera- de generatorer för alstrande av trappstegsformade spänningar, vilka är kopplade till en elektronstrålekanons avlänkningssystem.

Ett förfarande och en anordning för automatisk reglering av värmningsförhållanden vid en elektronvärmeanläggning är vidare kän- da. Det kända förfarandet är baserat på att man reglerar effekten hos ett elektronknippe genom ändring av den effekt, som tillföres elektronkanonens katod, i beroende av avläsningen på en Hall-givare, som är avsedd att avkänna elektronknippets effekt. Anordningen för genomförande av detta kända förfarande innefattar en Hall-givare, en jämförelseenhet och en regulator för reglering av den effekt, som tillföres elektronsträlekanonens katod.

Vid de kända förfarandena och anordningarna för genomföran- de av desamma korrigerar man icke rörelseschemat eller effekten hos energikällan i beroende av avvikelsen i temperaturfördelningen på |'¿'>|'v|1|:“'11v1.:; yta Fríin den I'öru1.bc-::í.ii,n1fJ:1 íïšrdolrlíruqrfrn.

Det kända förfarandet för reglering av elektronstrålevärm- ning, som genomföres medelst en anordning för reglering av en ugns elektronstrålevärmning, liknar närmast det enligt uppfinningen före- slagna förfarandet.

Detta kända förfarande omfattar dels mätning av temperatu- ren vid föremålets yta medelst en sveppyrometer, som är avsedd att uttaga information längs en förutbestämd rörelsebana vid föremålets yta, dels erhållande av en signal, som motsvarar skillnaden mellan den uppmätta temperaturen och den förutbestämüa temperaturen, dels lagring av nämnda signal och dels ändring av effekten och rörelse- schemat för energikällan längs samma rörelsebana i överensstämmelse med den signal, som motsvarar temperaturskillnaden.

Anordningen för genomförande av detta kända förfarande in- nefattar dels en med en svepenhet försedd givare för avkänning av temperaturen vid föremâlets yta, varvid givaren och svepenheten är uppbyggda i form av en sveppyrometer med ett avlänkningssystem, dels en förinställningsgivare för förinställning av temperaturen hos det föremål, som skall värmas, dels en enhet för jämförelse av den förutbestämda temperaturen med den uppmätta temperaturen, dels '7811289-3 3 enheter för styrning av källans rörelse längs ortogonala axlar och dels minnesenheter för lagring av de signaler, som motsvarar skill- naden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta tempe- raturen.

Vid detta kända förfarande och anordningen för genomförande av detsamma rör sig energikällan (elektronstrålen) respektive mätes föremålets yttemperatur längs en och samma rörelsebana, varvid ener- gikällans rörelse och pyrometerns svepning säkerställes medelst en och samma signal, som formas i beroende av den signal, som motsvarar skillnaden mellan den förutbestämda och den uppmätta temperaturen.

Vid detta kända förfarande och vid anordningen för genomförande av detsamma kan givaren för avkänning av föremålets yttemperatur där- för endast uppbyggas i form av ett elektronsvept televisionskamera- rör, vilket i hög grad begränsar användningsområdet för nämnda kända förfarande och anordning, eftersom för närvarande användbara tempe- raturgivare med optomekanisk svepning uppvisar högre noggrannhet.

Nämnda kända förfarande och anordning lämpar sig dessutom bäst för en endimensionell rörelse hos energikällan respektive en endimensionell rörelsebana, längs vilken temperaturmätningen sker, eftersom det blir mycket svårt att använda nämnda kända förfarande och anordning, då energikällan rör sig längs en godtycklig rörelse- bana på föremålets yta. Icke heller kan nämnda kända förfarande och anordning användas, då energikällans rörelsebana icke sammanfaller med den rörelsebana, längs vilken temperaturen mätes, eller då tem- peraturen samtidigt mätes i flera punkter på föremålet. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett förfarande och en anordning för styrning av en rörlig energikälla, vilket förfarande och vilken anordning säkerställer energikällans rörelse längs vilken rörelsebana som helst på föremålets yta och korrigeringen av rörelsehastigheten och effekten hos energikällan vid rörelsen längs nämnda rörelsebana i beroende av utsignaler från en temperaturgivare, som är avsedd att kontrollera temperaturfördel- ningen i godtyckliga punkter på föremälets yta.

Detta ernås medelst ett förfarande för styrning av en rör- lig energikälla, som är avsedd att röra sig på ett föremåls yta längs en förutbestämd, godtycklig rörelsebana med en i förväg be- stämd, godtycklig rörelsehastighet längs nämnda bana, varvid man, enligt uppfinningen, uppdelar den yta, som skall värmas, i n del- ytor, för vilka man för var och en formar och lagrar signaler, som motsvarar skillnaden mellan den uppmätta temperaturen och den förut- bestämda temperaturen, varvid man i beroende av nämnda signaler for- 'remsa-rg i i H mar signaler, som motsvarar korrektionsvärden för källans effekt och rörelsehastighet över delytorna, som innefattar den förutbe- stämda rörelsebanans delsträckor. De signaler, som motsvarar has- _ tighetskorrektionsvärdena, omvandlas därefter funktionellt till signaler, som motsvarar komposanter av sambandet för källans rö- relse längs de ortogonala axlarna, och energikällans rörelsehastig- het längs den förutbestämda rörelsebanan ändras på sådant sätt, att skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta temperaturen över delytorna blir mindre.

De mot hastighetskorrektíonsvärdena svarande signalerna om- vandlas funktionellt till signaler som motsvarar komposanter av sambandet för källans rörelse längs de ortogonala axlarna, på två följande sätt.

Det första sättet grundar sig på att man approximerar den förutbestämda rörelsebanan för energikällan med ett tal räta linjer och bestämmer projektionen av dessa linjer på de ortogonala axlarna.

Proportionellt mot dessa projektioners storlek förinställes hastig- hetskomponenterna längs de ortogonala axlarna. Den signal, som mot- svarar korrektionsvärdet för rörelsehastigheten över varje avsnitt av rörelsebanan, uppdelas i två signaler, vilka motsvarar korrek- tionsvärdet för hastíghctskomponcntcn längs var sin ortogonal axel och även är proportionella mot storleken av avsnittens projektion på de ortogonala axlarna. Man adderar sedan signalerna, som motsva- rar hastighetskomponenterna längs de ortogonala axlarna, med signa- lerna, som motsvarar korrektionsvärdet för hastighetskomponenterna längs de ortogonala axlarna, varefter de resulterande signalerna integreras, varigenom man erhåller signaler, som motsvarar komponen- terna av sambandet för källans förelse längs de ortogonala axlarna.

Det andra sättet för omvandling av de signaler, som motsva- rar korrektíonsvärdena för källans rörelsehastighet till signaler, som motsvarar komposanterna av källans rörelsehastighet längs de or- togonala axlarna, är baserat på att man approximerar energikällans rörclscbana med cirkelbâgar och därigenom erhåller rörelsebanans krökning. Signalerna, som motsvarar korrektionsvärdet för energi- källans rörelsehastighet, adderas till de signaler, som motsvarar källans förutbestämda rörelsehastighet. Genom successiv integre- ring av de erhållna signalerna formas en signal, som motsvarar den rörelsesträcka, som tillryggalagts längs rörelsebanan. Denna sig- nal omvandlas sedan - i överensstämmelse med rörelsebanans krök- ning - till en signal, som motsvarar rörelsebanans form och som in- tegreras efter det att den i förväg multiplicerats med den signal, 7811289-3 5 som motsvarar källans rörelsehastighet längs rörelsebanan. De sig- naler, som motsvarar källans rörelsehastighet längs de ortogonala axlarna, erhålles genom att man samtidigt integrerar sinus- och cosinusvärdena för den mot rörelsebanans form svarande signalen, som i förväg multiplicerats med den signal, som motsvarar källans rörelsehastighet längs rörelsebanan.

Om källans rörelse längs rörelsebanan är periodisk eller i det närmaste periodisk, ändras källeffekten i motsvarighet till en medelsignal, som motsvarar medelamplituden hos felsignaler, medan signalerna, som motsvarar korrektionsvärdet för källans rörelsehas- tighet, formas i motsvarighet till skillnaden mellan felsignalerna och medelsignalen. Ändamålet uppnås dessutom medelst en anordning för genom- förande av det ovan beskrivna förfarandet, vilken anordning inne- fattar dels två enheter för styrning av energikällans rörelse längs ortogonala axlar, dels en enhet för styrning av energikällans efümt, dels en med en svepenhet försedd förinställningsgivare för förin- ställning av föremålets temperatur, dels en givare för avkänning av temperaturen hos föremâlets yta och dels en enhet för jämförel- se av den förutbestämda temperaturen med den uppmätta temperaturen, varvid jämförelseenhetens ena ingång är kopplad till nämnda tempera- turgivare och dess andra ingång är kopplad till nämnda temperatur- förinställnlngsgivare, medan jämförelseenhetens utgång är kopplad till en informationsingång hos en enhet för kommutering av felsig- naler, som motsvarar skillnaden mellan den förutbestämda tempera- turen och den uppmätta temperaturen, varvid kommuteringsenhetens styringång är kopplad till svepenheten och dess utgång är kopplad till en minnesenhet för lagring av signaler, som motsvarar skillna- den mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta tempera- turen, vilken minnesenhets utgång är kopplad till en enhet för form- ning av signaler, vilka motsvarar korrektionsvärden för energikäl- lans rörelsehastíghet och effekt, varvid signalformningsenhetens ena utgång är kopplad till en minnesenhet för lagring av signaler, som motsvarar hastighetskorrektionsvärdet, och dess andra utgång är kopplad till ingången hos enheten för styrning av källans effekt.

Utgångarna från minnesenheten för lagring av de mot hastighetskor- rektionsvärdet svarande signalerna är kopplade till respektive in- gångar hos en s k funktionsomvandlare för omvandling av de mot has- tighetskorrektionsvärdet svarande signalerna till signaler, som mot- svarar kOmPOsanter av det samband, som bestämmer källans rörelse längs de ortogonala axlarna. Omvandlarens utgångar är kopplade till 1a112s9-3 i e var sin av de båda enheterna för styrning av källans rörelse längs de ortogonala axlarna.

Nämnda omvandlare kan uppbyggas av lämpliga anordningar av varierande slag.

En utföringsform av omvandlaren innefattar en förinställ- ningsgivare för förinställning av signaler, som motsvarar två kom- posanter av energikällans rörelsehastighet, och en enhet för upp- delning av den mot korrektionsvärdet för energikällans rörelsehas- tighet svarande signalen i två signaler, vilka motsvarar korrek- tionsvärdet för hastighetskomposanterna längs respektive ortogona- la axel. Uppdelningsenhetens ingång utgör omvandlarens ingång och är kopplad till utgången från minnesenheten för lagring av de mot korrektionsvärdet för källans rörelsehastighet svarande signalerna.

Omvandlaren innefattar dessutom två, flera kanaler uppvi- sande kommuteringsanordningar, av vilka den ena är avsedd att kommu- tera den signal, som motsvarar komponenten av energikällans rörelse- .hastighet längs den ena ortogonala axeln, medan den andra är avsedd att kommutera den signal, som motsvarar komponenten av källans rö- relsehastighet längs den andra ortogonala axeln, varvid de båda kommuteringsanordningarnas informationsingångar är kopplade till var sin av utgångarna från förinställningsgivaren för förinställ- ning av de signaler, som motsvarar de båda komponenterna av energi- källans rörelsehastighet längs de båda ortogonala axlarna. Omvand- laren innefattar vidare två andra, flera kanaler uppvisande kommu- teringsanordningar, av vilka den ena är avsedd att kommutera den signal, som motsvarar korrektionsvärdet för komposanten av rörelse- hastigheten längs den ena ortogonala axeln, medan den andra kommu- teringsanordningen är avsedd att kommutera den signal, som motsva- rar korrektionsvärdet för rörelsehastighetens komposant längs den andra ortogonala axeln, varvid de båda kommuteringsancrdningarnas ingångar är kopplade till uppdelningsenhetens utgångar. Utgången från flerkanalskommuteringsanordningen för den signal, som motsva- rar komposanten av energikällans rörelsehastighet längs den ena or- togonala axeln, är kopplad till en ingång hos en adderare, vars andra ingång är kopplad till flerkanalskommuteringsanordningen för den signal, som motsvarar korrektionsvärdet för rörelsehastighetens komposant längs den ena ortogonala axeln. Utgången från flerkanals- kommuteringsanordningen för den signal, som motsvarar komposanten av källans rörelsehastighet längs den andra ortogonala axeln, är kopplad till en andra adderare, vars andra ingång är kopplad till utgången från flerkanalskommuteringsanordningen för kommutering 1811289-3 7 av den signal, som motsvarar korrektionsvärdet för rörelsehastig- hetens komposant längs den andra ortogonala axeln. Varje adderare är kopplad till var sin integrator, vars utgång är kopplad till respektive enhet för styrning av energikällans rörelse längs de or- togonala axlarna. Varje integrator är kopplad till var sin tröskel- anordning. Omvandlaren innefattar vidare en enhet för synkronise- ring av signaler, som motsvarar hastighetskomposanterna och korrek- tionsvärdet för hastighetskomposanterna längs de ortogonala axlar- na, vilken synkroniseringsenhets ingångar är kopplade till tröskel- anordningarnas utgångar, medan dess utgång samtidigt är kopplad till samtliga flerkanalskommutnríngsanordninnars styringångar.

Den andra utföringsformen av omvandlaren innefattar en för- inställningsgivare för förinställning av energikällans rörelsehas- tighet, och en adderarenhet, vars ena grupp av ingångar är kopplad till nämnda förinställningsgivare och vars andra grupp av ingångar utgör omvandlarens ingång. Adderarenhetens utgångar är kopplade till informationsíngångar hos en kommuteringsenhet för kommutering av styrsignaler, vars utgång är kopplad till en informationsingång nos en första íntegrator, vars styringång är kopplad till en utgång från en tröskelanordning och vars utgång är kopplad till tröskelan- ordningens ingång och till en ingång hos en omvandlarenhet för om- vandling av en signal, som motsvarar den sträcka, som tillrygga- lagts längs rörelsebanan, till en signal, som motsvarar rörelse- banans form.

Omvandlarenhetens utgång är kopplad till en ingång hos en första multipliceringsenhet, vars andra ingång är kopplad till ut- gången från enheten för kommutering av styrsignaler. Den första multipliceringsenhetens utgång är kopplad till en ingång hos den andra integratorn, vars utgång samtidigt är kopplad till ingångar hos två kanaler för formning av signalerna, som motsvarar komposan- terna av rörelsehastigheten längs de ortogonala axlarna. Den ena kanalen innefattar en cosinusomvandlare i serie med en multiplice- ríngsenhet och en integrator, som är avsedd att forma en signal, som motsvarar komposanten av källans rörelsehastighet längs den ena ortogonala axeln, varvid den andra ingången hos multiplice- ringsenheten i formningskanalen är kopplad till utgången från en- heten för kommutering av styrsignaler. Den andra kanalen är iden- tisk med nämnda första kanal med undantag av att man i stället för cosinusomvandlaren använder en sinusomvandlare.

Ifall sambandet för energikällans rörelse längs rörelseba- nan utgöres av en periodisk funktion eller en i det närmaste perio- 7811289-3 8 disk funktion, innefattar anordningen enligt uppfinningen - i och för att man skall kunna styra källans effekt - dels en enhet för formning av en medelsignal, vilken enhet är kopplad till utgången från minnesenheten för lagring av felsignaler, och dels en enhet för formning av en signal, som motsvarar skillnaden mellan felsig- nalerna och medelsignalen. Denna formningsenhets ena ingång är kopplad till utgången från enheten för formning av medelsignalen och dess andra ingång är kopplad till utgången för lagring av fel- signalerna. Utgången från enheten för formning av medelsignalen är kopplad till enheten för styrning av energikällans effekt, me- dan utgången från enheten för formning av signalen motsvarande skillnaden mellan felsignalerna och medelsignalen är kopplad till enheten för formning av signalerna motsvarande korrektionsvärdet för källans rörelsehastighet.f Uppfinningen beskrives närmare nedan under hänvisning till bifogade ritning, där fig. 1 visar ett föremåls yta, som skall vär- mas, och en rörelsebana för en energikälla, fig. 2 klargör princi- pen för s k funktionsomvandling av en signal, då rörelsebanan för energikällan approximeras med räta linjer, fig. 5 klargör signal- omvandlingen, då energikällans rörelsebana approximeras med cirkel- bågar, fig. Ä visar elektriska signaler, med vars hjälp man ändrar energikällans rörelsehastighet och effekt, fig. 5 visar ett block- schema över anordningen enligt uppfinningen för styrning av en rör- lig energikälla, fig. 6 visar ett blockschema över en s k funktions- omvandlare, då energikällans rörelsebana approximeras med räta lin- jer, fig. 7 visar ett blockschema över omvandlaren, då energikäl- lans rörelsebana approximeras med cirkelbågar, fig. 8 visar ett blockschema över anordningen enligt uppfinningen för styrning av en rörlig energikälla, då källans effekt är styrbar i beroende av medelamplituden hos en signal, som motsvarar skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta temperaturen, fig. 9 visar ett kopplingsschema över anordningen enligt uppfinningen för ' styrning av en rörlig energikälla och fig. 10 visar ett kopplings- schema över omvandlaren, då energikällans rörelsebana approximeras smed räta linjer.

I fig. 1 visas ett föremåls yta 1, som skall värmas, och som är uppdelad i delytor 21 ,.. 2i ... 2n. Längs en förutbestämd rörelsebana 3 rör sig en energikälla U med en hastighet vi ... vi ...'vn över varje delyta 21 ... 21 ... respektive 2n. Temperaturen mätes längs en svepbana 5.

I och för att kunna styra hastigheten vi ... vi V ... n 7811289-3 9 över varje delyta 21 ... 2i ... respektive 2n vid värmningen av fö- remålets yta 1 approximerar man rörelsebanan 5 (fig. 2) med en bru- ten linjär kurva, varvid den förutbestämda rörelsebanan 3 uppdelas i räta avsnitt 6 medelst punkter Ao, A1 ... Am. Kurvor 7 och 8 re- presenterar komposanter av energikällans H (fig. 1) rörelse längs inbördes vinkelräta axlar X och Y som funktion av tiden t. En vek- tor vi representerar källans U (fig. 1) rörelsehastighet över sträc- kan 61 av banan 3, medan vix och viy (fig. 2) representerar kompo- santerna av rörelsehastigheten V2 längs X - respektive Y - axlarna över sträckan 61 (fig. 1). ¿§v betecknar ett korrektionsvärde för hastigheten vi, medan -Avix och zlviy är korrektionsvärden för has- tighetens vi komposanter vix respektive viy längs X- och Y-axlarna över sträckan 61 (fig. 1).

Den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 3) kan emellertid uppdelas i delsträckor medelst punkter Bo, B1 ... Bm, där m är an- talet sträckor, vilka var och en approximeras med en cirkelbåge med radien Ro ... Ri ... respektive Rm_1, medan X0 och YO betecknar koordinaterna för rörelsebanans 3 begynnelsepunkt Bo. vo represen- terar en vektor för en tangent till rörelsebanan 3 vid dess begyn- nelsepunkt BO, medan Bm betecknar banans 3 slutpunkt. Rörelseba- nans 5 krökning 36 är omvänt proportionell mot radien Hi av app- roximerande cirkelbågar.

I fig. H visas elektriska signaler, med vars hjälp man änd- rar källans 4 effekt och rörelsehastighet vi (fig. 1): UC är en signal, som motsvarar den förutbestämda temperatu- ren hos föremålets yta 1 (fig. 1), som skall värmas; U1 en signal, som motsvarar den uppmätta temperaturen hos föremålets yta 1; ZÄU en kontinuerlig signal motsvarande skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta temperaturen hos föremålets yta 1 (fig. 1); Qi felsignaler, som motsvarar skillnaden mellan den förut- bestämda och den uppmätta temperaturen över var och en av n delytor; Q en medelsignal, som motsvarar medelamplituden av felsig- nalerna Qi; Å>Q en signal motsvarande skillnaden mellan medelsignalen Q och felsignalerna Qi; U2 en signal, som motsvarar korrektionsvärdet vi (fig. 2) för hastigheten vi över varje delyta 21 ... 21 ... 2n; U3 en signal motsvarande energikällans 4 rörelsehastighet vi (fig. 1); 11811289-3 10 Un en styrsignal, som motsvarar summan av signalerna U2 och U3; 7 längden av svepbanan 5 (fig. 1); S den sträcka, som tillryggalagts av energikällan Ä (fig.

K1) längs föremålets yta 1, dvs. rörelsebanans 3 längd; U5 en signal, som motsvarar sträckan S, som tillryggalagts av energikällan Ä (fig. 1) längs den förutbestämda rörelsebanan 3; U6 en signal motsvarande formen av rörelsebanan 3; U7 en signal, som motsvarar vridningsvinkeln YO för vektorn för hastigheten vi (fig. 3) i förhållande till vektorn för tangen- ten till rörelsebanan 3 vid dess begynnelsepunkt BO; UX och U signaler, som motsvarar komposanterna 7 resp. 8 (fig. 2) l sambandet, som bestämmer källans Ä rörelse; U8 en signal, som motsvarar sin 19; U9 en signal motsvarande cos Yß. V Anordningen för styrning av den rörliga energikällan Ä (fig. 5) innefattar en givare 9 för avkänning av temperaturen hos föremålets yta 1, vilken givare är kopplad till en ingång 10 hos en enhet 11 för jämförelse av den förutbestämda temperaturen med den uppmätta temperaturen. Jämförelseenhetens 11 ingång 12 är kopplad till en förinställningsgivare 13 för förinställning av ytans 1 tem- peratur, medan enhetens 11 utgång är kopplad till en informations- ingång 1H hos en enhet 15 för kommutering av felsignalerna Qi (fig. Ä). Kommuteringsenhetens 15 styringâng 16 (fig. 5) är kopplad till en svepenhet 17, som är optiskt kopplad till temperaturgivaren 9.

Kommuteringsenhetens 15 utgångar är kopplade till ingångar hos en minnesenhet 18 för lagring av felsignalerna Qi (fig. 4), vars ut- gångar är kopplade till ingångar hos en enhet 19 för formning av signalerna U2 (fig. 4), som motsvarar korrektionsvärdet llvi (fig., 2) för energikällans 4 rörelsehastighet vi och effekt. Formnings- enhetens 19 utgång 20 är kopplad till en ingång hos en enhet 21 för styrning av källans Ä effekt, medan enhetens 19 utgångar 22 är kopp- lade till en minnesenhet 23 för lagring av signalerna U2 (fig. Ä), som motsvarar korrektionsvärdet AAv¿ (fig. 2) för källans 4 rörel- sehastighet vl. Minnesenhetens 23 utgångar 24 (fig. 5) är koppla- de till ingångar hos en s k funktionsomvandlare för omvandling av signalerna U2 (fig. Ä), som motsvarar korrektionsvärdet Åïvi (fig. 2) för källans 4 rörelsehastighet vi, till signalerna Uy och UX (fig. H), vilka motsvarar komposanterna 7 resp. 8 (fig. 2) i sam- bandet för källans Ä rörelse längs X- och Y-axlarna. Omvandlarens 25 utgångar 26 och 27 (fig. 5) är kopplade till enheter 28 resp. 7811289-'3 11 29 för styrning av källans U rörelse längs X- och Y-axlarna (fig. 2).

Då den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 2) approximeras med de räta linjerna 6, kopplas omvandlaren 25 (fig. 6) som föl- jande omvandlarkrets. En utgång 31 (fig. 6) från en förinställ- ningsgivare 30 för förinställning av signaler vix och viy (fig. 2) av källans H (fig. 1) rörelsehastighet vi längs X- och Y-axlarna är kopplad till en flerkanalskommuteringsanordning 32 för kommute- ring av signalen, som motsvarar komposanten vix (fig. 2) av källans U rörelsehastighet vi längs X-axeln. Förinställningsgivarens 30 ut- gång 53 (fig. 6) är kopplad till en flerkanalskommuteringsanordning 3ü för kommutering av signalen, som motsvarar komposanten viy (fig. 2) av källans N rörelsehastighet vi längs Y-axeln. En ingång hos en enhet 35 (fig. 6) för uppdelning av signalen U2 (fig. H), som motsvarar korrektionsvärdet lïví (fig. 2) för källans U rörelsehas- tighet vi, i två signaler, vilka var och en motsvarar ett korrek- tionsvärde išvix resp. .Avíy (fig. 2) av rörelsehastighetens vi komposanter vix ingången hos omvandlaren 25 (fig. 6) och är kopplad till minnesen- hetens 23 utgång 2Ä. Uppdelningsenhetens 35 utgång 36 är kopplad till en flerkanalskommuteringsanordning 37 för kommutering av sig- nalen, som motsvarar korrektionsvärdet Avíx (fig. 2) för komponen- ton vix av källans H rörelsehastighet vi längs X-axeln. En utgång 38 (fig. 6) från uppdelningsenheten 35 är kopplad till en flerka- nalskommuteringsanordning 39 för kommutering av signalen, som mot- svarar korrektionsvärdet lkvíy (fig. 2) för komponenten viy av käl- lans U rörelsehastighet vi längs Y-axeln. Kommuteringsanordningar- nas 32 och 37 (fig. 6) utgångar är kopplade till en adderares H2 respektive viy längs X- respektive Y-axeln, utgör ingångar 40 respektive H1, medan kommuteringsanordningarnas 3fl och 39 utgångar är kopplade till en adderares H5 ingångar H3 respektive 44. Adderarnas H2 och H5 utgångar är kopplade till ingångar hos in- tegratorer H6 respektive H7, vars utgångar utgör omvandlarens 25 ut- gångar 26 respektive 27 och är kopplade till styrenheterna 28 res- pektive 29 och samtidigt kopplade till tröskelanordningar H8 res- pektive ü9, vars utgångar är kopplade till ingångar 50 respektive 51 hos en enhet 52 för synkronisering av signalerna, som motsvarar komposanterna víx och vi (fig. 2) av rörelsehastigheten vi respek- tive korrektionsvärdena Ååvix och lkvíy för rörelsehastíghetens vi komposanter vix respektive vi längs X- respektive Y-axlarna. Syn- kroniseringsenhetens 52 (fig. 6) utgång är samtidigt kopplad till kommuteringsanordningarnas 32, 34, 37 och 39 styringångar. 7811289-3 12 _ Ifall den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 5) approxime- ras med cirkelbågar, kopplas omvandlaren 25 (fig. 7) på följande sätt. En förinställningsgivare 53 för förinställning av källans H rörelsehastighet vi (fig. 2) är kopplad till en grupp av ingång- ar 5Ä (fig. 7) hos en adderarenhet 55, vars andra grupp av ingång- ar 56 utgör omvandlarens 25 ingångar. Adderarenhetens 55 utgångar är kopplade till informationsingångar 57 hos en enhet 58 för kommu- tering av styrsignalerna U4 (fig. H). Kommuteringsenhetens 58 (fig. 7) utgång är kopplad till en informationsingång 59 hos en integra- tor 60, vars styringång 61 är kopplad till en tröskelanordning 62, vars ingång är kopplad till integratorns 60 utgång 63. En enhet 68 för omvandling av signalen U5 (fig. Ä), som motsvarar sträckan S, som tillryggalagts längs rörelsebanan 3 (fig. 1), till signalen U6 (fig. H), som motsvarar formen av rörelsebanan 3 (fig. 1), är kopplad till integratorns 60 utgång 65 (fig. 7). Omvandlingsenhe- tens 6ü utgång är kopplad till en ingång 65 hos en multiplicerings- enhet 66, vars ingång 67 är kopplad till utgången från enheten 58 för kommutering av styrsignalerna Un (fig. H), medan multiplice- ringsenhetens 66 utgång är kopplad till en integrators 68 (fig. 7) ingång.

Omvandlaren 25 innefattar en kanal 69 för formníng av sig- nalen UX (fig. 4), som motsvarar komposanten 8 (fig. 2) av kurvan (sambandet) över källans H rörelse längs X-axeln, vilken kanal in- nefattar en cosinusomvandlare 70 i serie med en multipliceringsen- het 71 och en integrator 72. Cosinusomvandlaren 70 är kopplad till en ingång 75 hos multipliceringsenheten 71, vars ingång 74 är kopp- lad till kommuteringsenhetens 58 utgång. Integratorns 72 utgång utgör omvandlarens 25 utgång 26 och är kopplad till enheten 28 för styrning av energikällans 4 (fig. 1) rörelse längs X-axeln.

En kanal 75 (fig. 7) för formning av signalen Uy (fig. H), som motsvarar komposanten 7 (fig. 2) av kurvan över källans U rö- relse längs Y-axeln, innefattar en sinusomvandlare 76 i serie med en multipliceringsenhet 77 och en integrator 78. Sinusomvandlaren 76 år kopplad till en ingång 79 hos multipliceringsenheten 77, vars ingång 80 är kopplad till kommuteringsenheten 58 för styrsignaler- na Un (fíg. Ä). Omvandlarnas 76 och 70 (fig. 7) ingångar är före- nade med varandra och kopplade till integratorns 68 utgång. In- tegratorns 78 utgång utgör omvandlarens 25 utgång 27 och är kopp- lad till enheten 29 för styrning av källans U rörelse längs Y-axeln.

Integratorernas 72 och 78 utgångar är dessutom kopplade till kommu- teringsenhetens 58 styringångar 81 resp. 82. '7811289-3 13 Då energikällan 4 (fig. 8) rör sig längs föremålets yta 1, innefattar anordningen en enhet 85 för formning av medelsignalen Q (fig. 4), vars ingång är kopplad till minnesenheten 18 (fig. 8) för lagring av felsignalerna Qi (fig. 4). Formningsenhetens 83 (fig. 8) utgång är kopplad till enheten 21 (fig. 8) för styrning av källans 4 effekt samt till en ingång 84 (fig. 8) hos en enhet 85 för formning av signalen IÄQ (fig. 4), som motsvarar skillnaden mellan felsignalerna Qi och medelsignalen Q, vilken enhets 85 in- gång 86 (fig. 8) är kopplad till minnesenheten 18 för lagring av felsignalerna Qi (fig. 4). Formningsenhetens 85 (fig. 8) utgång är kopplad till enheten 19 för formning av signalerna U2 (fig. 4), som motsvarar korrektionsvärdet ¿§vi (fig. 2) för rörelsehastighe- ten vi, och signalerna, som motsvarar energikållans 4 (fig. 1 ef- fekt.

I fig. 9 visas ett kopplingsschema över anordningen enligt uppfinningen för styrning av den rörliga energikällan 4.

Temperaturgivaren 9 utgöres av en optoelektronisk ljus- styrke- eller färgpyrometer och är optiskt kopplad till svepenhe- tens 18 optomekaniska anpassningsanordning 87, som utgöres av en roterbar Weiler-trumma. Vid ena änden av varje spegel på trumman är magnetiska utsprång 88 anordnade, vilka är avsedda att, då trum- man vrider sig, passera via en spalt i en magnetflödesledare hos en synkroniseringspulsgivare 89, vars lindning 90 är kopplad till den ena polen hos en kondensator 91, vars andra pol är kopplad till ett motstånds 92 ena anslutningsledare och till en diods 93 anod. Lindningens 90 andra ände och motståndets 92 andra anslut- níngsledare är anslutna till en nollstamledare. Diodens 93 katod är kopplad till R-ingången hos en triggerkrets 94, vars utgång är kopplad till den ena ingången hos en OCH-grind 95, vars andra in- gång är kopplad till en klockpulsgenerators 96 utgång och vars ut- gång är kopplad till ingången hos en pulsräknare 97, vars utgångar är kopplade till ingångar dels hos en avkodare 98 och dels hos en OCH-grind 99, vars utgång är kopplad till triggerkretsens 94 S- -ingång. Avkodarens 98 utgångar 1001 ... 100i ... 100n är kopplade till kommuteringsenhetens styringång 16.

Temperaturförinställningsgivaren 15 är utförd med en poten- tiometer 101, vars ena anslutningsklämma är kopplad till en spän- ningskälla och vars andra anslutningsklämma är ansluten till noll- stamledaren. Potentiometerns 101 släpkontakt 102 är kopplad till jämförelseenhetens 11 ingång 12, som utgöres av en operationsför- stärkares 103 icke-inverterande ingång. Ett motstånd 104 är inkopp- ' 7-'811289-3 lä lat i en återkopplingskrets via operationsförstärkarens 103 inver- terande ingång, som utgör jämförelseenhetens 11 ingång 10. För- stärkarens 103 inverterande ingång är kopplad till temperaturgiva- rens 9 utgång och dess utgång är kopplad till kommuteringsenhetens 15 informationsingång IR, som samtidigt är kopplad till kontakter 1051 ... 105í ... 105n hos tvålågesomkopplare, vars styrelement 5 1061 ... 106i 106n är kopplade till var sin av avkodarens 98 ut- gångar 1001 ... 100i ... 100n. KOntakter 1071 ... 107i ... 107n utgör kommuteringsenhetens 15 flerkanaliga informationsutgång och är kopplade till de ena polerna hos lagringskondensatorer 1081 ... 1081 ... 108n, vilka bildar minnesceller i minnesenheten 18 och vil- kas andra poler är kopplade till stationära kontakter 1091 .}. 1091 ... 109n hos omkopplare, vars rörliga kontakter 1101 ... 1101 ... 110n utgör minnesenhetens 18 flerkanaliga informationsutgång och är kopplade till ingången hos enheten 83 för formning av medelsignalen Q (fig. H). Enheten 83 (fig. 9) utgöres av en operationsförstärkare 111, vars överföringsfaktor är lika med l/n, där n år antalet del- ytor 2 (fig. 1). Förstårkarens 111 (fig. 9) icke-inverterande in- gång är kopplad till nollstamledaren, medan dess inverterande ingång via motstånd 1121 ... 112i ... 112n och kontakterna 1091 ... 1091 ... 109h är kopplad till var sin av minnesenhetens 18 celler, dvs till kondensatorerna 1081 ... 108í ... respektive 108n. Opera- tionsförstärkarens 11 inverterande ingång år kopplad till förstär- karens utgång via ett över en kondensator 11H kopplat motstånd 113.

Formningsenhetens 83 utgång är via ett motstånd 115 kopplad till ingången hos enheten 21 för styrning av effekten hos energikäl- lan 4, som exempelvis utgöres av en mot föremålets yta 1 riktad elektronstråle. Styrenheten 21 utgöres av en operationsförstårkare 116, som år försedd med en, ett motstånd 117 innefattande återkopp- lingskrets via förstärkarens 116 inverterande ingång, som är kopp- lad till en släpkontakt 118 på en potentiometer 119, vars ena an- slutningsklämma är kopplad till nollstamledaren och vars andra an- slutningsklämma är kopplad till spånningskällans minuspol. Opera- tionsförstärkarens 116 utgång är via en effektförstårkare 120 kopp- lad till en glödkrets 121 för elektronstrålekanonens katod 122.

Minnesenhetens 18 minnesceller, dvs lagringskondensatorer- na 1081 ... 108i ... 108n är via omkopplarnas kontakter 1091 ... 1091 ... 109n och 1101 ... 110i ... 110n samt via motstånd 1231 ... 1231 ... 123n och en fördröjningsenhet 12Ä kopplade till en inver- terande ingång hos en operationsförstärkare 125, som är återkopplad till denna inverterande ingång via ett motstånd 126. Förstärkarens 7811289-3 15 125 icke-inverterande ingång, som utgör formningsenhetens 85 in- gång 84, är kopplad till motståndet 115.

Formningsenneten 19 utgöres av en proportionell omvandlare, som år uppbyggd av två motstånd 127 och 128 samt en operationsför- stärkare 129, vars inverterande ingång är kopplad till motståndens 127 och 128 ena anslutningsledare och vars icke-inverterande ingång är kopplad till nollstamledaren. Motståndets 127 andra anslutnings- ledare är kopplad till formningsenhetens 85 utgång, medan motstån- dets 128 andra anslutningsledare är ansluten till operationsförstär- karens 129 utgång, som utgör formningsenhetens 19 utgång och är kopp- lad till minnesenhetens 23 ingång.

Minnesenheten 123 är uppbyggd av lagringskondensatorer 1301 ... 1301 ... 130m, vars ena poler via omkopplares 1311, ... 131i ... 131m kontakter är kopplade till operationsförstärkarens 129 ut- gång och vars andra poler via omkopplares 1321 ... 132i ... 132m och motstånd 1331 ... 1331 ... 133m är kopplade till en inverterande in- gång hos en operationsförstärkare 134, som år återkopplad till denna inverterande ingång via ett motstånd 135. Förstärkarens 134 icke- -inverterande ingång är via motstånd 1361 ... 1361 ... 136m och om- kopplares 1371 ... 1371 ... 137m kontakter kopplade till släpkon- takter på potentiometrar 1381 ... 138i ... 138m, vars anslutninge- klämmor är kopplade till nollstamledaren respektive matningskällan.

Omkopplarnas 1371 ... 137. ... 137m styrelement är kopplade till 1 en avkodares 140 utgångar 1391 ... 139. ... 139 . Avkodarens 140 ingångar är kopplade till utgångar från analog-Éigitalomvandlare 141 och 142, vilka är kopplade till enheterna 28 respektive 29 för styrning av energikällans 4 rörelse. Analog-digitalomvandlarna 141 och 142 är uppbyggda som omvandlarkretsar av exempelvis den typ som beskrives i boken av E M Sjusjkov och E M Tsodikov "Flera kana- ler uppvisande analog-digitalomvandlare", Izdatelstvo "Energija", 1975.

Analog-digítalomvandlarnas 141 och 142 ingångar utgör kom- muteringsenhetens 58 (fig. 7) ingångar 82 respektive 81. Opera- tionsförstärkarens 134 (fig. 9) utgång utgör kommuteringsenhetens 58 (fig. 7) utgång och är via ett motstånd 143 kopplad till ingång- en 59 nos integratorn 60, som år baserad på en operationsförstärkare 144, vilken år återkopplad till dess inverterande ingång via en kon- densator 145 och en omkopplare 146. Förstårkarens 144 inverterande ingång utgör integratorns 60 ingång 59, medan dess icke-inverterande ingång är kopplad till nollstamledaren. Integratorns 60 utgång 63 är kopplad till tröskelanordningen 62. 'ramsa-z 16 Tröskelanordningen 62 är baserad på en operationsförstär- kare 1ü7, vars inverterande ingång är kopplad till integratorns 60 utgång 63 och vars icke-inverterande ingång är kopplad till en potentiometer 1ü8, vars anslutningsklämmor är kopplade till noll- stamledare respektive matningskällan. Operationsförstärkaren 1U7 är återkopplad till den icke-inverterande ingången via ett motstånd 149. Förstärkarens 1Ä7 utgång, som tjänar såsom tröskelanordning- ens 62 utgång, är kopplad till styrelementet hos omkopplaren 146, som utgör integratorns 60 ingång 61.

Integràtorns 60 utgång 63 är dessutom kopplad till ingång- en hos omvandlingsenheten 64, som kan utföras såsom en omvandlar- krets, som exempelvis är känd genom boken av K B Norkin: "Automa- tisk justering av en allsidig omvandlare under approximering med räta linjer", tidskriften "Automatik och telemekanik", 1962, nr 10, band XXIII, sid. 1343-1351. Omvandlarenhetens 64 utgång år kopplad till ingången 65 hos multipliceringsenheten 66, vars andra ingång 67 är kopplad till kommuteringsenhetens 58 Ufig. 7) utgång. Multi- pliceringsenheten 66 (fig. 9) kan utgöras av en integrerad mikro- krets. V Multipliceringsenhetens 66 utgång är via ett motstånd 150 kopplad till ingången hos integratorn 68, som år baserad på en ope- rationsförstårkare 151, vars icke-inverterande ingång är kopplad till nollstamledaren och vars inverterande ingång via en kondensa- tor 152 är kopplad till förstårkarens 151 utgång. Förstärkarens 151 inverterande ingång utgör integratorns 68 ingång.

Integratorns 68 utgång är samtidigt kopplad till de båda kanalerna 69 och 75, vilka var och en innefattar de identiska in- tegratorerna 72 respektive 78 och de identiska multipliceringsen- heterna 71 respektive 77.

Kanalen 69 innefattar dessutom cosinusomvandlaren 70, medan kanalen 75 innefattar sinusomvandlaren 76. Omvandlarnas 70 och 76 ingångar är hopkopplade och anslutna till operationsförstärkarens 151 utgång, medan deras utgångar är kopplade till multiplicerings- enheternas 71 respektive 77 ingångar 73 respektive 79. Multipli- ceringsenheternas 71 och 77 utgångar år via motstånden 153 respek- tive 15H, integratorerna 72 respektive 78 och förstärkare 155 res- pektive 156 för förstärkning av länksignalernas effekt kopplade till enheterna 28 respektive 29 för styrning av energikällans H rö- relse.

Sinus- och cosinusomvandlarna 70 respektive 76 kan utföras med sinus- respektive cosinuspotentiometerar eller diodmatriser 7>1811289~3 17 (jämför exempelvis boken av B Ja Kogan: “Elektroniska simulerings- anordningar och användning av desamma för undersökning av automa- tiska reglersystem", Moskva, Fizmat, 1963).

Multiplioeringsenheterna 71 och 77 är identiska med multi- pliceringsenheten 66.

Integratorerna 72 och 78 är baserade på operationsförstär- kare 157 respektive 158, vilka är âterkopplade till respektive in- verterande ingång via kondensatorer 159 respektive 160. Förstär- karnas 157 och 158 icke-inverterande ingångar är kopplade till noll- stamledaren, medan deras inverterande ingångar är kopplade till mot- stånden 153 respektive 15H.

I fig. 10 visas ett kopplingsschema över omvandlaren 25, vars blockschema visas i fig. 6. Omvandlaren 25 innefattar förin- ställningsgivaren 30 (fig. 10) för förinställning av signalerna, som motsvarar rörelsehastighetens vi komposanter vix och viy (fig. 2). Förinställningsgivaren 30 är baserad på resistiva spännings- deiare 1611 161í 161m (rig. 10) och 1621 1621 .., 162m, vilka är kopplade över spänningskällor.

Uppdelningsenheten 35 innefattar resistiva spänningsdelare 1631 ... 1631 ... 163m och 16H1 ... 164i .,. 16üm, som är parvis parallellkopplade med varandra, vilka spänningsdelares hopkopplings- punkter 1651 ... 1651 ... 165m är kopplade till minnesenhetens 23 utgångar 2H, medan deras hopkopplingspunkt 166 är kopplad till noll- stamledaren.

Flerkanalskommuteringsanordningarna 32 och 37 är baserade på fälteffekttransistorer 1671 ... 167i ... 167m respektive 1681 ... 1681 ... 168m, vars substrat är förenade med varandra och kopp- lade till spänningskällan. Emitterelektroderna hos varje kommute- ringsanordnings 32 och 37 transistorer 1671 ... 167i ... 167m res- pektive 1681 ... 1681 ... 168m är kopplade till motstånd 169 res- pektive 170. Nämnda transistorers kollektorelektroder, vilka utgör kommuteringsanordningarnas 32 och 37 informationsingångar, är kopp- lade till var sin av släpkontakter på förinställningsgivarens 30 spänningsdelare 1611 ... 1611 ... 161m respektive på uppdelnings- enhetens 35 spänningsdelare 1631 ... 1631 ... 163m. Flerkanals- kommuteringsanordningarna 34 och 39 är identisk med nämnda kommute- ringsanordningar 32 och 37, varvid kommuteringsanordningens 3ü in- formationsingångar är kopplade till släpkontakter på förinställ- ningsgivarens 30 spänningsdelare 1621 ... 162i ... 162m, medan kom- muteringsanordningens 39 informationsingångar är kopplade till var sin av släpkontakterna på uppdelningsenhetens 35 spänningsdelare 7811289-3 18 164 16Hi ... löüm.

Motståndens 169 och 170 hopkopplingspunkt 171 är kopplad till en inverterande ingång hos en operationsförstärkare 172, vars återkopplingskrets innefattar en kondensator 175°och vars utgång är kopplad till ingången hos enheten 28 för styrning av energikäl- lans Ä (fig. 1) rörelse samt till icke-inverterande ingångar hos operationsförstärkare 1741 ... 17üi ... 17Mm, på vilka tröskelan- ordningen 48 är baserad. Operationsförstärkarnas 17Ä1 ... 17üi ... 17Äm inverterande ingångar är kopplade till var sin av släpkontak- ... 175m, som är 1 terna på resistiva spänningsdelare 1751 ... 1751 kopplade över spänningskällan.

Synkroniseringsenheten 52 innefattar dels ett skiftregister, som är baserat på D-triggerkretsar 1761 ... 176i ... 176m och dels kretsar för formning av en pulssignal efter framkanten hos en ut- signal från tröskelanordningen H8, vilka formningskretsar är upp- byggda av inverterare 1771 ... 177i ... 177m, motstånd 1781 ... 178i ... 178m, kondensatorer 1791 ... 179i ... 179m och grindar 1801 ... 180i ... 180m, vars utgångar är kopplade till och OCH- -grind 181.

Synkroniseringsenheten 52 innefattar dessutom en nollställ- ningskrets för skiftregistret, vilken nollställningskrets är base- rad på en inverterare 182, ett motstånd 183, en kondensator 18H, en OCH-grind 185 och en 0mkOpp1are 186.

Triggerkretsarnas 1761 ... 176í ... 176m inverterade utgång- ar är kopplade till styrelektroderna hos var sin av transistorerna 1671 ... 1671 ... 167m respektive 1681 ... 168i ... 168m hos kommu- teringsanordníngarna 32 respektive 57 samt till transistorerna hos kommuteringsanordningarna 34 och 39. Varje motstånds 1781 ... 1781 ... 178m ena anslutningsledare är kopplad till utgången från var sin av inverterarna 1771 ... 177i ... 177m, medan nämnda motstånds andra anslutningsledare är kopplad till respektive grínds 1801 ... 1801 ... 180m ena ingång och till respektive kondensators 1791 ... 179i ... 179m ena pol, varvid dessa kondensatorers andra pol är kopplad till nollstamledaren. Varje grínds 1801 ... 1801 ... 180m andra ingång är hopkopplad med ingången hos respektive inverterare 1771 ... 1771 ... 177m och kopplad till utgången från respektive opera- tionsförstärkare 17ü1 ... 17Ní ... 17Hm i tröskelanordningens H8.

OCH-grindens 181 utgång är kopplad till C-ingångar hos samtliga D-triggerkretsar 1761 ... 1761 ... 176m. D-triggerkretsarnas 1762 ... 1761 ... 176m R-ingångar är hopkopplade och kopplade till OCH- -grindens 185 utgång samt till D-triggerkretsens 1761 S_íngâng_ 781128943 19 Direktutgångarna från varje triggerkrets 1761 ... 176i ... 176m är kopplade till styringången hos nästföljande triggerkrets 1762 ... 176m_1, medan triggerkretsens 176m direktutgång är kopplad till triggerkretsens 1761 styringång.

Motståndets 183 ena ände är kopplad till inverterarens 182 utgång, medan dess andra ände är kopplad till OCH-grindens 185 ena ingång samt till den ena polen hos kondensatorn 18H, vars andra pol är kopplad till nollstamledaren. OCH-grindens 185 andra ingång är kopplad till inverterarens 182 ingång och till en stationär kontakt hos omkopplaren 186, vars ena rörliga kontakt är kopplad till spän- ningskällan och vars andra rörliga kontakt är kopplad till nollutam- ledaren.

Längs föremålets yta 1 (fig. 1) rör sig energikällan U längs den förutbestämda rörelsebanan 3 med hastigheten vi ... v. ... v l n över varje delyta 21 ... 2. ... 2n. Ytan 1 är uppdelad i delytorna 21 ... 2i ... 2n. Man formar och lagrar - för varje delyta 2i - felsignalerna Qi (fig. Ä), som motsvarar skillnaden mellan den för varje delyta 21 förutbestämda temperaturen och den uppmätta tempe- raturen. Temperaturmätningen över delytorna 21 ... 2i ... 2n (fig. 1) kan ske samtidigt eller genom successivt uttagande av information längs svepbanan 5. Efter felsignalerna Qi (fig. U) formas sedan en signal, som motsvarar korrektionsvärdet för energikällans 4 (fig. 1) effekt, och signaler U2 (fig. U), som motsvarar korrektionsvär- det ¿\vi (fig. 2) för källans U hastighet vi över delytorna 2i (fig. 1). Man omvandlar därefter funktionellt de erhållna signalerna till två signaler Uy och UX (fig. Ä), som motsvarar komposanterna 7 och 8 (fig. 2) av kurvan över källans U rörelse längs Y- respektive X- -axeln och verkar sä, att källan M rör sig längs Y- respektive X- -axeln. Sambandet för dessa signalers ändring med tiden är sådant, att dels energikällan Ä rör sig längs den förutbestämda rörelseba- nan 3 och dels källans 4 rörelsehastighet vi ändras över varje del- yta Pi i överensstämmelse med signalerna U2 (fig. 4), som motsvarar korrektionsvärdet Zlvi (fig. 2) för hastigheten vi över samma del- ytor 2i (fig. 1), så att skillnaden mellan den förutbestämda tempe- raturen och den uppmätta temperaturen över delytorna 2i göres mind- re.

Ifall källan 4 rör sig intermittent längs rörelsebanan 3 så, att densamma fördröjes under en förutbestämd tid vid en eller flera punkter på varje delyta 2i eller alternativt med variabel has- tighet över varje delyta 21, förstås med hastigheten vi över del- ytan gi medelhastïšheten över denna delyta 2i, dvs förhållandet 7811289-3 20 v. = :AS ' <1) 1 ¿Ät där ÅÄS är längden av cirkelbågen av rörelsebanan 3 och (Ät den totala tid, under vilken energikällan 4 befinner sig över delytan 2i.

Signalerna H2 (fig. 2), som motsvarar korrektionsvärdet Avi (fig. 2) för energikällans Ä hastighet vi över delytan 2i, omvandlas funktionellt till nämnda signaler Uy och UX (fig. H) pä följande två sätt.

Vid det första sättet approximeras först den förutbestämda rörelsebanan 3 med de räta avsnitten 6, varefter man bestämmer pro- jektionerna av varje avsnitt 6 av den brutna approximationskurvan på de ortogonala X- och Y-axlarna. Proportionellt mot de bestämda pro- jektionerna förinställes komposanterna vix och viy av källans Ä rö- relsehastighet vi längs X- respektive Y-axeln (fig. 2) för varje av- snitt 61, varvid i 2 2. <2) där vi är källans 4 rörelsehastighet vi över det givna avsnittet 61.

Vid styrning av källan 4 i överensstämmelse med skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta temperaturen ändras källans hastighet vi i beroende av signalerna U2 (fig. 4), som mot- svarar korrektionsvärdet_AxH_(fig. 2) för hastigheten vi, för vil- ket ändamål signalen U2 uppdelas i två signaler, vilka var och en motsvarar korrektionsvärdet zlvix och ¿Äviy (fig. 2) för komposan- terna vix respektive viy så att summan av kvadraterna av nämnda kor- rektionsvärden ¿§viX och lšiy är lika med kvadraten av korrektions- värdet ¿3vi för hastigheten v dvs i! (3) iv Förhållandet mellan korrektionsvärdena Lävix och vâvíy mås- te dessutom vara lika med förhållandet mellan komposanterna vix och viy, vilket härrör från kravet att rörelsebanans 3 form mäste vara konstant, då rörelsehastígheten vi styres. De resulterande signa- ler, som motsvarar rörelsehastighetens vi komposanterna vix och viy, bestämmes genom addering av signalerna, som motsvarar komposanterna v och V. till signalerna som motsvarar korrektionsvärdena ÅÄV. ix iy* ix och .Aviy för komposanterna víx och viy. Nämnda resulterande signa- ler intetreras sedan, varigenom man erhåller styrsignaler för styr- _... u. _ .w-n-wwf-n-n 7811289-3 21 ning av rörelsen längs X- och Y-axlarna.

Det ovan beskrivna förfarandet för s k funktionell omvand- ling gör det möjligt att med tillräckligt hög noggrannhet reprodu- cera rörelsebanan 5, som har låg krökningsgrad, eller den av linjä- ra avsnitt bestående rörelsebanan 3. Ifall den förutbestämda rörel- sebanan 3 har stor krökning, säkerställas en noggrannare approxima- ring på följande sätt. Rörelsebanan 3 (fig. 3) för energikällan H uppdelas i avsnitt medelst punkter BO, B1, ... Bi ... Bm. Varje av- snitt approximeras med cirkelbågar med radier Ro, H1 ... Ri ...

Rm_1. Rörelsebanans 3 krökning J? i, där i=0, ... m-1, över varje avsnitt är ett värde, som är omvänt proportionellt mot radien Hi (där i = 0,... m-1) hos den approximerade cirkelbågen. Man erhål- ler således en avsnittsvis konstant funktion X>(s) där 0§§sšES, av rörelsebanans 3 krökning. s betecknar längden av rörelsebansns 3 cirkelbåge, mätt från dess begynnelsepunkt Bo, medan S är längden av hela rörelsebanan 3 från begynnelsepunkten Bo till slutpunkten Bm, dvs den sträcka, som tillryggalagts av energikällan Ä längs rö- relsebanan 3. Styrsignalerna Un (fig. U) erhålles genom addering av signalerna UB, som motsvarar hastigheten vi (fig. 2), till sig- nalerna U2 (fig. Ä), som motsvarar korrektionsvärdet llvi (fig. 2), över delytan 21 (fig. 1).

Styrsignalerna Un (fig. Ä) kommuteras under tiden i en be- stämd ordningsföljd så att den efter kommuteringen erhållna signa- len motsvarar den önskade rörelsehastigheten vi (fig. 1) hos ener- gikällan 4 över delytorna 21. Signalen Un (fig. 4), som motsvarar källans H rörelsehastighet vi (fig. 1), integreras därefter, vari- genom man erhåller en signal U5 = kS (fig. H), som motsvarar den sträcka S, som källan 4 tillryggalagt längs den förutbestämda rörel- sebanan 3, varvid k är en konstant. Signalen U5 (fig. H) motsvarar kurvan över energikällans U (fig. 1) rörelse längs rörelsebanan 5.

Ifall källan U upprepade gånger måste röra sig längs den förutbestämda rörelsebanan 3, kan två förlopp äga rum efter det att källan U nått slutpunkten Bm (fig. 3), dvs antingen fortsätter käl- lan U rörelsen i backriktningen från punkten Bm till BO eller åter- går källan till begynnelsepunkten B, varifrån den åter börjar röra sig i den ursprungliga riktningen från Bo till Bm. I det första fallet börjar man kommutera styrsignalerna U” (fig. H) i en ord- ningsföljd, som är motsatt den ursprungliga, varvid signalen U3, som motsvarar rörelsehastigheten vi (fig. 1), inverteras innan in- tegreringen påbörjas. I det andra fallet nollställes signalen U5 (fig. H), som motsvarar den längs rörelsebanan 3 (fig. 1) tillrygga- 7811289-3 22 lagda sträckan S, varefter styrsignalerna Un (fig. U) kommuteras i den ursprungliga ordningsföljden.

Fortsatta omvandlingar av signalen U5, som motsvarar den längs den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 1) tillryggalagda sträckan, genomföres i motsvarighet till de samband, som härletts med hjälp av differentialgeometri, dvs man formar en signal U6 (fig. 4), som motsvarar rörelsebanans 3 (fig. 1) form u6=ä(-_:5- =fs (u) Man erhåller sedan en signal U7 (fig. Ä) genom integrering av den mot rörelsebanans 3 form svarande signalen U6, som i förväg multiplicerats med signalen U3, som motsvarar källans Ä rörelsehas- tighet vi (fig. 1). Därefter integreras samtidigt de cosinus- och sinusvärden för den erhållna signalen U7 (fig. 4), som i förväg multiplicerats med signalen U3, som motsvarar rörelsehastígheten vi längs rörelsebanan 3, varigenom man formar signalerna Uy och UX, som motsvarar komposanterna 7 resp. 8 (fig. 4) av kurvan över käl- lans H rörelse längs X- och Y-axlarna, dvs f.

Uxüz) =_š'cos(íl'íl).u, -dt +MX° = n [_{?cos*f'(l:)SC/¿ + X0] UyÛJ) :fåinßälfiyflå då -rlíylmfqfßinïpfflfitfflt + YO] ° o Ifall sambandet för källans H (fig. 1 rörelse längs rörel- scbanan 3 är periodiskt eller i det närmaste periodiskt, ändrar man källans Ä effekt proportionellt mot medelsignalen Q (fig. H) som motsvarar felsignalernas Qi medelamplitud. Signalen U2, som motsvarar korrektionsvärdet jlvi för källans H rörelsehastighet vi över delytan Zi, formas i beroende av signalerna ZSQ, som motsva- rar skillnaden ¿ÄQi mellan medelsignalen Q och felsignalerna Qi.

Anordningen enligt uppfinningen fungerar på följande sätt.

Under begynnelseskedet av anordningens arbete är signaler- na, som överföres från utgången från minnesenheten 23 för lagring av nämnda signaler U2, lika med noll. Omvandlaren 25 (fig. 5) alst- rar signalerna Uy och UX (fig. 4), som motsvarar komposanterna 7 resp. 8 (fig. 2) av kurvan över källans U rörelse längs X- och Y- -axlarna. Signalen, som motsvarar källans U effekt (fig. 5), över- föres under begynnelseskedet från formningsenhetens 19 utgång 20 till ingången hos enheten 21 för effektstyrning. Signalerna Ux och Uy (fig. U) matas till ingångarna hos enheterna 28 respektive 29 7811289-3 23 (fig. 5) för styrning av källans U rörelse. Detta resulterar i att källan Ü med den förutbestämda effekten rör sig längs den för- utbestämda rörelsebanan 3 längs föremålets yta 1 i överensstämmel- se med det förutbestämda sambandet för rörelsen. Över ytans 1 del- ytor 2i mäter temperaturgivaren 9 temperaturen antingen samtidigt över samtliga delytor 2i eller genom successiv temperaturmätning längs svepbanan 5. Temperaturgivarens 9 utsignal pätryckes ingång- en 10 hos jämförelseenheten 11, vars ingång 12 matas med utsignalen från förinställningsgivaren 13. Jämförelseenhetens 11 (fig. 5) ut- signal, dvs felsignalen Qi (fig. H), som motsvarar skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta temperaturen, över- föres till kommuteringsenhetens 15 ingång 14, samtidigt som enhe- tens 15 ingång 16 mats med utsignalen från svepenheten 17, som sä- kerställer svepningen av temperaturgivaren 9 och påverkar kommute- . ríngsenheten 15. Varje minnescell i minnesenheten 18 svarar mot den bestämda delytan 2¿ av föremålets yta 1. Kommuteringsenheten 15 kommuterar så att minnesenheten 18 lagrar signalerna, som motsva- rar skillnaden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmät- ta temperaturen, i de mot delytorna 21 svarande minnescellerna. Ut- signalerna från minnesenheten 18 överföres till formningsenheten 19, från vars utgång 20 den signal, som motsvarar korrektionsvärdet för källans H effekt, överföres till ingången hos enheten 21 för effekt- styrning. Formningsenheten 19 alstrar dessutom signalerna U2, som motsvarar korrektionsvärdet ¿§v1 för källans 4 rörelsehastighet vi längs rörelsebanan 3. Dessa signaler matas från utgången 22 till minnesenheten 23, varifrån signalerna U2 pätryckes omvandlaren 25 (fig. 5), över vars utgång de signaler UX och Uy (fig. Ä) alstras, som motsvarar nämnda komposanter 8 och 7 (fig. 2) och som verkar så att sambandet för källans 4 rörelse längs rörelsebanan 3 korri- geras.

Då den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 2) approximeras med de räta linjerna 6, fungerar omvandlaren 25 (fig. 6) på föl- jande sätt. Signalen U2 (fig. U) överföres från minnesenhetens 23 utgång 2Ä (fig. 6) till ingången hos uppdelningsenheten 55, där den uppdelas i två signaler, av vilka den ena motsvarar korrek- tionsvärdet ¿5víX (fig. 2) för hastighetens vi komposant vix längs X-axeln och matas från enhetens 35 utgång 36 till flerkanalskommu- teringsanordningens 37 informationsingängar. Den andra signalen motsvarar korrektionsvärdet ¿§viy (fig. 2) för hastighetens vi kom- posant viy längs Y-axeln och överföres från enhetens 35 utgång 58 (fig. 6) till flerkanalskommuteringsanordningens 34 informations- 7811289-3 24 ingångar, samtidigt som signalerna, som motsvarar hastighetens vi komposanter vix, viy (fig. 2), från förinställningsgivarens 30 ut- gångar 31 och 33 (fig. 6) överföres till kommuteringsanordningar- nas 32 respektive 34 informationsingângar. Kommuteringsanordning- arnas 32, 34, 37 och 39 arbetsförlopp synkroniseras med källans 4 successiva rörelse längs rörelsebanans 3 avsnitt 6 (fig. 2) medelst den utsignal från synkroniseringsenheten 52 (fig. 6), som samtidigt påtryckes kommuteringsanordningarnas 32, 34, 37 och 39 styringångar.

De signaler, som skall kommuteras, överföres parvis från kommute- ringsanordningarnas 32 och 37 respektive 34 och 39 utgångar till adderarnas 42 respektive 45 ingångar 40 och 41 respektive 43 och 44 medan de adderade signalerna påtryckes ingångarna hos integrato- rerna 46 och 47, över vars utgångar signaler formas, vars amplitud ökar linjärt med en hastighet, som är proportionell mot de över in- tegratorernas 46 och 47 ingångar uppträdande signalernas amplitud.

Utsignalerna från integratorerna 46 och 47 matas till ingångarna hos enheterna 28 respektive 29 för styrning av källans 4 rörelse längs X- och Y-axlarna och samtidigt till íngångarna hos tröskel- anordningarna 48 och 49, där signalen kvantiseras amplitudmässigt i överensstämmelse med rörelsebanans 3 (fig. 2) uppdelning i av- snitt 6. Tröskelanordningarnas 48 och 49 (fig. 6) utsignaler på- tryckes ingången hos synkroniseringsenheten 52, som påverkar kom- muteringsanordningarnas 32, 34, 37 och 39 funktion.

Ifall källans 4 förutbestämda rörelsebana 3 (fig. 3) app- roximeras med cirkelbågar, fungerar omvandlaren 25 (fig. 7) på föl- jande sätt. Signalen U2 (fig. 4), som motsvarar korrektionsvärdet Llvi (fig. 2) för rörelsehastigheten vi över delytan 2i (fig. 1), överföres till gruppen av ingångar 56 (fig. 7) hos adderarenheten 55, vars grupp av ingångar 54 matas med den mot hastigheten vi (fig. 2) svarande utsignalen U3 (fig. 4) från förinställningsgiva- ren 53 (fig. 7). Styrsignalerna från adderarenhetens 55 (fig. 7) utgång påtryckes informationsingångarna 57 hos kommuteringsenheten 58, vars styringångar 81 och 82 matas med signalerna UX och Uy (fig. 4) från integratorernas 72 respektive 78 (fig. 7) utgångar, vilka signaler påverkar kommuteringsanordningens 58 funktion så att sig- nalerna Un (fig. 4) successivt formas över dess utgång, vilka sig- naler motsvarar den önskade rörelsehastigheten vi + lßvi (fig. 2) hos källan 4 längs rörelsebanans 3 avsnitt.

Utsignalen Un (fig. 4) från kommuteringsanordningen 58 (fig. 7) integreras i integratorn 60, varigenom över dess utgång 63 sig- nalen U6 (fig. 4) formas, vilken motsvarar den av källan 4, längs 7811289-3 25 rörelsebanan 3 tillryggalagda sträckan S. Vid slutet av sträckan S nollställes integratorns 60 (fig. 7) utsignal - då källan Ä ut- för en s k icke-återgående flercykelrörelse - medelst tröskelanord- ningen 62, vilket resulterar i att källan Ä återgår till rörelse- banans 3 begynnelsepunkt AO.

I omvandlingsenheten 6H (fig. 7) omvandlas signalen U5 (fig. Ä), som motsvarar den sträcka S, som källan 4 tillryggalagt längs rörelsebanan 3 från initialpunkten Ao, till signalen U6 (fig. H), som motsvarar rörelsebanans 3 (fig. 1) krökning )f¿í i den punkt, där källan 4 befinner sig för tillfället. Signalen U6 (fig. 4) mul- tipliceras med signalen U2, varigenom övergången från en variabel av sträckan S till en variabel av tiden t säkerställas. Produkten Je . S . -å%- integreras i integratorn 68 (fig. 7), varigenom sig- nalen U7 (fig. H) formas, vilken signal motsvarar vridningsvinkeln för vektorn för källans H rörelsehastighet längs rörelsebanan 5 (fig. 1). Vinkeln )0 mätes i förhållande till hastighetsvektorns vo (fig. 3) begynnelseläge, som sammanfaller med X-axelns riktning.

Signalen U7 (fig. H) omvandlas i kanalerna 69 och 75 (fig. 7) till signalerna UX och Uy (fig. H), vilka motsvarar komposanter- na 8 resp. 7 (fig. 2) av kurvan över källans U rörelse längs X- respektive Y-axeln, medelst cosinusomvandlaren 70 (fig. 7) (längs X-axeln) (fig. 1) eller sinusomvandlaren 76 (fig. 7) (längs Y-axeln) (fig. 1), multiplikationsenheterna 71 och 77 (fig. 7) och integra- torerna 72, 78.

Då källan U utför en periodisk eller en i det närmaste perio- disk rörelse vid uppvärmningen av föremålet, regleras källans 4 rö- relsehastighet vi över delytan 2i så att källans H rörelseperiod är konstant, för vilket ändamål felsignalerna Qi (fig. 4) från minnes- enheten 18 (fig. 8) överföres till ingången hos enheten 83 (fig. 8) för formning av medelsignalen Q (fig. M). I beroende av denna sig- nal Q regleras källans U effekt medelst enheten 21 (fig. 8) för ef- fektstyrning. Då signalen över enhetens 21 ingång är lika med noll, är källans H effekt nominell. Formningsenhetens 83 utsignal av po- sitiv polaritet bidrar till att öka källans 4 (8) totala effekt (jämfört med den nominella effekten), medan enhetens 83 utsignal av negativ polaritet verkar så, att källans H totala effekt blir lägre. Detta resulterar i att det totala energibidraget till före- målet beror på föremålets medeltemperatur. Omfördelningen av ener- gibidraget över delytorna 2 sker genom omfördelning av hastigheten i förhållande till källans H medelrörelsehastighet, för vilket än- damål ingången hos enheten 19 för formning av signalerna U2 (fig. 78-11289-3 26 ' ' H), som motsvarar korrektionsvärdet A.vi (fig. 2) för rörelsehas- tigheten v., matas med de vid enheten 85 (fig. 8) formade signa- lerna ZÄQ (fig. H), som motsvarar skillnaden Å&Qi mellan medelsig- nalen Q och felsignalerna Qi.

Anordningen enligt fig. 9 för styrning av den rörliga ener- gikällan Ä (fig. 1) fungerar på följande sätt. Ytan 1 av ett före- mål, exempelvis ett göt, uppvärmes av den rörliga energikällan Ä, exempelvis en elektronstrâle, som alstras av en elektronstrålekanons katod 122 vid en elektronstrålevärmeanläggning. Källans H rörelse längs ytan 1 styres av enheterna 28 och 29, vilka enheter vid denna utföringsform utgöres av elektromagnetiska avlänkningsspolar.

Enheten 28 bringar källan 4 att röra sig längs X-axeln, me- dan enheten 29 bringar källan U att röra sig längs den mot X-axeln ortogonala Y-axeln i överensstämmelse med signalerna UX och Uy (fig.

H), som påtryckes enheternas 28 och 29 ingångar. Signalerna UX och Uy formas i tvâ kanaler 69 och 75 i beroende av signaler, som mot- svarar rörelsebanan respektive rörelsehastigheten längs denna rö- relsebana. Rörelsebanans 3 form förinställes av operatören medelst en förinställningsgivare för förinställning av rörelsebanan 3 (krök- ningen), vilken förinställningsgivare utgöres av omvandlingsenheten 64 för omvandling av signalen U5 (fig. 4), som motsvarar sträckan S, som tillryggalagts av energikällan Ä (fig. 9), till signalen U6, som motsvarar rörelsebanans 3 (fig. 9) krökning«x. i över rörelsebanans 3 oli- kaka avsnitt förinställes i förväg av operatören med hjälp av släp- kontakterna på hastighetsförinställningsgivarens 3 (fig. 7) Poten- tiometer 1381 ... 138i ... 138m och korrigeras automatiskt efter Källans absolutrörelsehastighet v utsignalerna från temperaturgivaren 9 (fig. 9). I beroende av gi- varens 9 utsignaler korrigeras dessutom automatiskt källans Ä ef- fekt.

Temperaturgivaren 9 mäter temperaturen med hjälp av den op- tiska svepanpassningsanordningen 87, exempelvis med hjälp av en Weiler-spegeltrumma, successivt i samtliga punkter av ytan 1. Den uppmätta temperaturen jämföres medelst operationsförstärkaren 103 med den signal, som motsvarar den förutbestämda temperaturen och som är förinställbar medelst potentiometern 101. Den erhållna sig- nalen IÄU (fig. Ä) uppdelas i n felsignaler Qi (där i = 1, 2 ... n) medelst kommuteringsenheten 15 (fig. 9). Varje felsignal Qi (fig. 4) lagras i minnescellerna, som består av lagringskondensatorerna 1081 ... 108i ... 108n (fig. 9), vid inläsningen (dvs då en serie synkroniseringspulser överföres från svepenheten 17). 7811289-3 27 Informationen från minnesenhetens 18 celler matas succes- sivt till ingångarna hos enheten 83 för formning av medelsignalen Q (fig. H) samt formningsenheten 85. Tillträdet till denna infor- mation säkerställes genom successiv slutning av kontakterna 1091 ... 109í ... 109n och 1101 ... 110i ... 110n hos omkopplarna för minnescellerna. I beroende av den inlästa informationen formas sig- nalerna Uh (fig. H), som motsvarar korrektionsvärdet ¿Lvi (fig. 2) för rörelsehastigheten vi och källans Ä (fig. 9) effekt.

Ifall energikällan H utför en periodisk rörelse längs ytan J, formas en signal, som motsvarar effektkorrektionsvärdet, medelst operationsförstärkaren 111 (fig. 9), som har en överföringskoeffi- cient 1/n.

Felsignalerna Qi (fig. U) matas successivt från minnesenhe- ten 18 till operationsförstärkarens111 ingång, vilket resulterar i att medelsgianelen Q = 1/n 2%: Qi formas över förstärkarens 111 1=1 utgång efter det att den sista (Nzte felsignalen Q1 tillförts (från den n:te minnescellen).

Medelsignalen Q adderas medelst operationsförstärkaren 111 (fig. 9) till den signal, som motsvarar källans 4 effekt och som överföres från potentiometerns 119 utgång, och påverkar - medelst effektförstärkaren 120 - strömmen i glödkretsen 121 för elektron- strålekanonens katod 122.

De synkroniseringspulssignaler, som är avsedda att påverka omkopplarna, formas i svepenheten 17, för vilket ändamål svepan- passningsanordningens 87 spegeltrumma är försedd med magnetiska utuprång, vilka i givarens 89 elektromagnetlindning 90 alstrar puls- signaler, då trumman roterar. Dessa signaler deriveras medelst den av motståndet 92 och kondensatorn 91 bestående RC-länken och påver- kar triggerkretsens 9Ä funktion. Då en puls uppkommer över trig- gerkretsens 9U ingång, överföres pulserna från generatorn 96 via OCH-grinden 95 till räknaren 97, som tillsammans med OCH-grinden 99 styr avkodarens 98 arbetsförlopp. Detta resulterar i att avko- daren 98 - för varje linjesvep avger en serie av n/p pulser (där p är antalet speglar hos trumman), varvid avkodaren 98 avger en följd av n pulser under svepningen av föremålets hela yta 1.

Signalerna U2 (fig. 4), som motsvarar korrektíonsvärdet ¿§ví (fig. 2) för hastigheten vi och som från minnesenheten 18 (fig. 9) överföres till formningsenheten 85, fördröjes i fördröj- ningsenheten 12U under en tid lika med integreringstiden för n fel- signaler Qi (fig. U) i enheten 83 (fig. 9) för formning av skill- 7811289-3 28 naden mellan medelsignalen Q (fig. H) och felsignalerna Qi. Nämnda fördröjning medför att en följd av signaler ÅÄQ (fig. 4) formas över operationsförstärkarens 125 (fig. 9) utgång. Sígnalerna [SQ omvand- las sedan proportionellt med hjälp av operationsförstärkaren 129 (fig. 9) och motstånden 127 och 128 till signalerna U2 (fig. U).

Vid denna utföringsform av anordningen enligt uppfinningen är sam- bandet för omvandling av signalerna ÅÄQ (fig. U) till signalerna Un det enklaste, dvs proportionellt. I det allmänna fallet kan denna omvandling ske enligt ett mer komplext samband. Signalerna Un lag- ras sedan successivt i minnesenheten 23 (fig. 9) medelst lagrings- kondensatorerna 1301 ... 130 . 130n och omkopplarna 1311 ... 1511 ... 131m.

Signalerna UB (fig. 4), som motsvarar källans Ä rörelsehas- i.. tighet vi över var och en av de m sträckor 6, i vilka rörelsebanan 3 är uppdelad, formas medelst hastighetsförinställningsgivaren 53 (fig. 9), adderarenheten 55 och kommuteringsenheten 58. Signalerna U2 (fig. H) uttages i detta fall från minnesenheten 23 (fig. 9) i den ordningsföljd, som bestämmes av de tidpunkter, då källan U över- går från det ena avsnittet 6 av rörelsebanan 3 (fig. 2) till det nästföljande. Signalerna U2 adderas till signalerna U3, som formas i hastighetsförinställningsgivaren 53 (fig. 9) medelst potentiomet- rarna 138, i adderarenheten 55 (fig. 7), som är uppbyggd av opera- tionsförstärkaren 13H (fig. 9) och motstånd 1331 ... 133i ... 133m samt 1361 ... 136i ... 136m. Ordningsföljden för addering av dessa signaler till varandra bestämmes av den ordningsföljd, i vilken synk- roniseringspulserna uppkommer från avkodarens 1ÄO utgångar 1391 ... 1391 ... 139m. ' Synkroniseringspulserna formas i beroende av nämnda signaler UX och Uy, som omvandlas medelst analog-digitalomvandlarna 141 och 1H2 (fíg. 9) samt avkodaren 1H0 till en sats kodpulser, vilka var och en uppkommer över avkodarens 1M0 utgångar 1391 ... 139i ... 139m, då källan 4 övergår från ett avsnitt 6 av banan 3 (fig. 2) till nästföljande avsnitt. Synkroniseringspulserna matas samtidigt till omkopplarnas 132 och 137 (fig. 9) styrelement, vilket resulterar i att signalen Un (fig. H) successivt formas över operationsförstärka- rens 13H utgång. Genom att potentiometrarna 1381 ... 138i ... 138m (fig. 9) och lagringskondensatorerna 1301 ... 1301 ... 130n succes- sivt kopplas till operationsförstärkarens 13ü ingång, formas signa- len Un (fig. H), som motsvarar den önskade rörelsehastigheten vi + Llvi (fig. 2) längs rörelsebanan 3.

Signalerna Un (fig. U) påtryckes successivt ingången hos 7811289-*3 29 operationsförstärkaren lüfl (fig. 9) som fungerar i integratordrift- tillstånd tillsammans med kondensatorn 1H5. Då förstärkarens 14k utsignal får största förutbestämda amplitud, slutes omkopplaren 1ü6, varigenom integratorn 60 nollställes genom att pulsen från tröskelanordningen 62 matas till omkopplarens 1U6 styrelement.

Nämnda största förutbestämda amplitud förinställes av läget hos släpkontakten på potentíometern 1U8, som är kopplad till opera- tionsförstärkarens 147 icke-inverterande ingång.

Integratorns 60 (fig. 9) utsignal U5 (fig. Ä) motsvarar den sträcka S (fig. U), som vid den givna tidpunkten t (fig. M) tillryggalagts av källan Ä (fig. 1) längs den förutbestämda rörel- sebanan 3. Signalen U5 omvandlas i omvandlingsenheten 64 (fig. 9) till signalen U6 (fig. 4), som motsvarar krökningen J? av varje av- snitt av rörelsebanan 3 (fig. 1), som tillryggalägges av källan H.

Den över omvandlingsenheten 6Ä (fig. 9) utgång erhållna signalen U6 överföres - efter det att den i förväg multiplicerats med signa- len Uh, som motsvarar hastigheten vi + Åkvi - till ingången hos in- tegratorn 68 (fig. 9), där den omvandlas till signalen U7 (fig. 4), som motsvarar vridningsvinkeln flø för vektorn för källans Ä hastig- het vi (fig. 1).

Signalen U7 omvandlas därefter i kanalerna 69 och 75 (fig. 9) till nännda signaler Ux och Uy (fig. H). I kanalerna 69 respek- tive 75 (fig. 9) sker denna omvandling genom att över omvandlarnas 70 och 76 (fig. 9) utgångar signalerna U9 och U8 (fig. Ä) formas, vilka motsvarar cosinus- respektive sinusvärdet av den signal, som påtryckes ingången hos omvandlaren 70 respektive 76. Signalerna U9 och U8 multipliceras sedan med signalen U3, som motsvarar källans H rörelsehastighet vi (fig. 2). Produkten av dessa signaler integre- ras. I integratorerna 72 och 78 (fig. 9) inmatas koordinaterna X0 och YO (fig. 2) för källans Ä läge i begynnelsetidpunkten.

Anordningen för styrning av en energikälla, som är förflytt- bar med låg hastighet, kan dessutom utföras med en s k mikroproces- sor med snabbverkande analog-digita1- och digital-analogomvandlare.

Omvandlaren 25 enligt fig. 10 fungerar på följande sätt.

Medelst de resistiva spänningsdelarna 1611 ... 1611 ... 161m förin- ställes de spänningar, som motsvarar komposanterna vix (fig. 2) av källans U rörelsehastighet vi längs X-axeln över varje avsnitt 6 (fig. 2) av rörelsebanan 5, medan man medelst de resistiva spän- ningsdelarna 1621 ... 162i ... 162m (fig. 10) förinställer de spän- ningar, som motsvarar komposanterna viy (fig. 2) av förelsehastig- heten vi längs Y-axeln. Signalerna U2 (fig. M), som motsvarar kOr_ 7811289-3 50 rektionsvärdet Åßví (fig. 2) för hastigheten vi, överföres från minnesenhetens 23 (fig. 10) utgång till ingången hos uppdelnings- enhetens 35 delare 1631 ... 163i ... 163m och 1641 ... 1641 ... 164m. Samtliga delares delníngsfaktorer förinställes proportio- nellt mot signalerna, som motsvarar hastighetens vi komposanter vix och viy (fig. 2) längs X- respektive Y-axeln. Signalerna från delarna 1611 ... 161i ... 161m (fig. 10) kommuteras medelst de på transistorerna 1671 ... 167í ... 167m baserade qmkopplarna så att de påtryckes integratorns ingång via motståndet 169. Signalerna från delarna 1631 ... 1631 ... 163m kommuteras medelst de av tran- sistorerna 1681 ... 1681 ... 168m uppbyggda omkopplarna så att de pâtryckes via motståndet 170. Utsignalerna från delarna 1621 ... 162í ... 162m och 1641 ... 1641 ... 164m överföres till kommuterings- anordningarnas 39 respektive 34 informationsingångar. Kommuteríngs- anordningarna 32, 34, 37 och 39 är påverkbara av synkroniseringsen- heten 52. Då omkopplaren 186 överföres till arbetsläget, formas över OCH-grindens 185 utgång en signal för nollställning av skift- registrets D-triggerkretsar 1761 ... 1761 kretsen 1761 ettställes, medan de övriga triggerkretsarna 1762 ... 176i ... 176m nollställes. Signalen från triggerkretsens 1761 in- verterande ingång sluter de med transistorerna 1671 och 1681 utför- da omkopplarna, vilka kommuterar signalen, som motsvarar hastighe- tens vi komposant vix, och signalen U2 (fig. 4), som motsvarar kor- rektionsvärdet Zßví (fig. 3) för hastighetskomposanten víx över rö- relsebanans 3 första avsnitt 6 (fig. 2), så att dessa signaler på- -ryckes operationsförstärkarens 172 (fig. 10) íngångskretsar. Änd- ringshastigheten för förstärkarens 172 utspänning är proportionell ... 176m, varvid trigger- mot summan av signalerna, som påtryckts kretsarna för motstånden 169 och 170, och motsvarar den önskade rörelsehastigheten över nämnda avsnitt. Förstärkarens 172 utsignal påtryckes ingången hos enheten 28 för styrning av källans 4 rörelse längs X-axeln, samt de icke- -inverterande ingângarna hos operationsförstärkarna 1741 ... 1741 ... 174m (fig. 10) hos tröskelanordningen 48. Sedan amplituden av förstärkarens 172 utsignal uppnått den ena spänningsnivå, som för- inställes medelst delarna 1751 ... 175i ... 175m i motsvarighet till att den förutbestämda rörelsebanan 3 (fig. 2) är uppdelad i de räta avsnitten 6, växlar polariteten hos tröskelanordningens 48 respekti- ve 49 (fig. 6) utsignal, varvid över utgången från respektive OCH- -grind 180 (fig. 10) en pulssignal med negativ polaritet alstras.

OCH-grinden 181 fungerar - vad avser signaler, som motsvarar noll- nivån - som en ELLER-grind, dvs en pulssignal alstras också över

Claims (8)

7811289-'3 31 OCH-grindens 181 utgång. Denna signal överföres till samtliga triggerkretsars 1761 ... 176i ... 176m C-ingångar och växlar re- gistrets tillstånd genom att förskjuta ett-signalen ett steg åt höger, vilket resulterar i en sådan omkoppling av kommuteringsan- ordningarnas 32, 34, 37, 39 styrsignaler, att motstånden 169 och 170 matas med en signal, som motsvarar en komposant vzix (fig. 2) av en rörelsehastíghet v2i över banans 3 nästföljande avsnitt 6, samt med signalen U2 (fig. U), som motsvarar ett korrektionsvärde A\aÜ_(fïg. P) för komposnntnn V21. Man formar således en avsnitts- vis linjär signal, som motsvarar komposanterna 7 och 8 av kurvan över källans U rörelse längs Y- respektive X-axlarna. Förfarandet och anordningen enligt uppfinningen gör det möj- ligt att säkerställa en hastighets- och effektmässígt styrd rörelse av den lokala energikällan M längs den godtyckliga rörelsebanan 3 längs föremålets yta 1, varvid man styr källans U rörelsehastighet vi och effekt i beroende av utsignalerna från den godtyckliga tem- pcraturgivaren 9 (fig. 5). Vid styrning av källans 4 rörelsehastig- het vi (fig. 2) användes de ortogonalt orienterade enheterna 28 och 29 (fig. 5). Det avsedda syftet uppnås dels genom att ytan 1 (fig. 1) villkorligt är uppdelad i delytor 21 ... 2i ... 2n, för vilka man medelst enkla anordningar för var och en formar felsignalerna Qi (fig. 4), som motsvarar skillnaden mellan den förutbestämda tempe- raturen och den uppmätta temperaturen, och signalerna för styrning av källans rörelsehastighet och effekt, och dels genom s k funk- tionsomvandlíng av styrsignalerna för styrning av rörelsehastighe- ten till signalerna Uy och UX, som motsvarar komposanterna 7 och 8 (fig. 2) av kurvan över källans 4 (fig. 1) rörelse längs de or- togonala Y- och X-axlarna och som ändrar källans H rörelsehastig- het vi längs den förutbestämda rörelsebanan 5. PATENTKRAV

1. Förfarande för styrning av en rörlig energikälla vid värm- ning av ett föremåls yta (1), vilket förfarande är baserat på att man mäter temperaturen hos föremålets yta (1) och ändrar den rörli- ga cnergikällans (4) rörelsehastighet (vi) och effekt längs en för- utbestämd rörelsebana (3) för källan (H) i överensstämmelse med skillnaden mellan en förutbestämd temperatur och den uppmätta tem- peraturen hos föremålets yta (1), k ä n n e t e c k n a d av att man uppdelar föremålets yta (1) i delytor (21 ... 2i ... 2n), för vilka man formar och lagrar felsignaler (Qi), som motsvarar skill- naden mellan den förutbestämda temperaturen och den uppmätta tem- 7811289-3 32 peraturen och i beroende av vilka felsignaler man formar signaler (U2), som motsvarar ett korrektionsvärde (livi) för energikällans (Ä) rörelsehastighet (vi) och effekt över de delytor (Zi), som in- _nefattar den förutbestämda rörelsebanans (3) delsträckor (6), var- efter signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (¿§vi) för källans (Ä) rörelsehastighet (vi), funktionellt omvandlas till sig- naler (UK, U ), som motsvarar komposanter (7 respektive 8) av kur- van över källans (H) rörelse längs ortogonala axlar (X, Y) och som ändrar källans (U) rörelsehastighet (vi) längs den förutbestämda rörelsebanan (3).

2. Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t av att man - i och för att funktionellt omvandla signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (låvi) för källans (4) rörelsehas- tighet (vi), till signalerna (Ux, Uy), som motsvarar komposanterna (7 respektive 8) av kurvan över källans (H) rörelse längs axlarna (x respektive Y) - dels approximerar den förutbestämda rörelsebanan (3) med räta linjer (6), för vilka man för var och en bestämmer deras projektioner på de ortogonala axlarna (X, Y), dels formar signaler, som motsvarar komposanter (víx, viy) av källans (H) rö- relsehastighet (vi) längs axlarna (X respektive Y) och som är pro- portionella mot storleken av projektionen av den förutbestämda rö- relsebanans 3 räta linjer (6), dels uppdelar signalen (U2), som mot- svarar korrektionsvärdet (išví) för källans (U) rörelsehastighet (vi), i två signaler, vilka var och en motsvarar korrektionsvärdet (zlvix respektive vâviy) för hastighetens (vi) komposant (vix res- pektive víy) längs respektive axel (x respektive Y) och är propor- tionella mot storleken hos projektionen av rörelsebanans (3) räta linjer (6) på respektive axel (X respektive Y), dels adderar varje signal, som motsvarar korrektionsvärdet (Avix respektive Åviy) för hastighetens (vi) komposant (víx respektive viy) längs respek- tive axel (X respektive Y), till signalen, som motsvarar hastighe- tens (vi) komposant (vix respektive viy) längs respektive axel (X respektive Y) och dels integrerar de erhållna summasignalerna.

3. Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t av att man - í och för att funktionellt omvandla signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (AKG) för källans (Ä) rörelsehas- tighet (vi), till signalerna (U , Ux), som motsvarar komposanterna (7 respektive 8) av kurvan över källans (4) rörelse längs axlarna (X respektive Y) - dels approximerar den förutbestämda rörelsebanan (3) med cirkelbågar, dels bestämmer, för varje cirkelbåge, en krök- ning (åe), dels formar styrsignaler (Un) genanaddering av Signaler- 1a112a9-3 33 na (U2, U3), som motsvarar källans (4) rörelsehastighet (vi) och hastighetskorrektionsvärdet (ikvi) över delytorna (21), dels kom- muterar styrsignalerna (UH) under samtidig formning av signalen (UB), som motsvarar källans (4) rörelsehastighet (vi), dels integ- rerar nämnda signal (UB) i och för härledning av en signal (U ), som motsvarar en sträcka (S), som tillryggalagts av källan (4) längs den förutbestämda rörelsebanan (5), dels - proportionellt mot den be- stämda krökningen (åe) av rörelsebanans (3) cirkelbâgar - formar en signal (U6), som motsvarar formen hos källans (4) rörelsebana (3), dels multiplicerar signalen (U6) med signalen, som motsvarar käl- lans (4) rörelsehastighet (vi), dels integrerar densamma, varigenom en resulterande signal erhålles, dels samtidigt integrerar sinus- och cosinusvärdet för den resulterande signalen och dels formar sig- nalerna (Uy, UX), som motsvarar komposanterna (7 respektive 8) av kurvan över källans (4) rörelse längs axlarna (X respektive Y).

4. Förfarande enligt patentkravet 1, k ä n-n e t e c k n a t av att man - då källan (4) rör sig periodiskt - i beroende av fel- signalerna (Qi) dels formar en medelsignal (Q), som motsvarar fel- signalernas (Qi) medelamplitud, dels ändrar källans (4) effekt pro- portionellt mot medelsignalen (Q) och dels formar signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (¿Ävi) för källans (4) rörelsehas- tighut (vi) över den förutbestämda rörelsebanans (5) delytor (2), i beroende av skillnaden mellan felsignalerna (Qi) och medelsigna- len (Q).

5. Anordning för styrning av en rörlig energikälla vid värmning av ett föremâls yta (1) och innefattande dels två«heter (28, 29) för styrning av energikällans (4) rörelse längs två ortogonala ax- lar (X, Y), dels en enhet (21) för styrning av källans (4) effekt, dels en förinställningsgivare (13) för förinställning av temperatu- ren hos föremålets yta (1), vilken förinställningsgivares utgång är kopplad till en ingång (12) hos en enhet (11) för jämförelse av den förutbestämda temperaturen med den uppmätta temperaturen, vil- ken jämförelseenhets (11) andra ingång (10) är kopplad till en ut- gång från en givare (9) för avkänning av ytans (1) temperatur, dels en enhet (15) för kommutering av felsignalerna (Qi) och dels en svepenhet (17), som är kopplad till temperaturgivaren (9), k ä n - n e t e c k n a d av att anordningen är försedd med dels en min- nesenhet (18) för lagring av felsignalerna (Qi), vars ingångar är kopplade till utgångarna från kommuteringsenheten (15), vars infor- mationsingång (14) är kopplad till jämförelseenhetens (11) utgång, medan kommuteringsenhetens (15) styringång (16) är kopplad till 7811289-3 3H svepenheten (17), dels en enhet (19) för formning av signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (¿Xvi) för källans (Ä) rörelsehas- tighet (vi) och effekt, vilken formningsenhet (19) är kopplad till minnesenhetens (18) utgång och till ingången hos enheten (21) för styrning av källans (Å) effekt, dels en minnesenhet (23) för lagring av signalerna (U2), som motsvarar korrektionsvärdet (A vi) för käl- lans (4) rörelsehastighet (vi), vilken minnesenhet (23) är kopplad till formningsenheten (19), och dels en s k funktionsomvandlare (25) för omvandling av nämnda signaler (U2) till signaler (UX, Uy), som motsvarar komposanterna (8 respektive 7) av kurvan över källans (H) rörelse längs axlarna (X respektive Y), varvid omvandlarens (25) in- gångar är kopplade till minnesenhetens (23) utgångar, medan dess utgångar (26, 27) är kopplade till var sin av de båda enheterna (28 respektive 29) för styrning av källans (4) rörelse längs axlarna (X respektive Y). _

6. Anordning enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att omvandlaren (25) innefattar dels en förinställningsgivare (30) för förinställning av de båda komposanterna (vix, viy) av käl- lans (U) rörelsehastighet (vi) längs de båda axlarna (X respektive Y), dels en uppdelningsenhet (35) för uppdelning av nämnda signal (U2) i två signaler, vilka var och en motsvarar korrektionsvärdet (xlvix respektive «Aví ) för komposanterna{víx respektive viy) av källans (H) rörelsehastíghet (vi) längs respektive axel (X respek- tive Y), varvid uppdelningsenhetens (35) ingång utgör omvandlarens (25) ingång och är kopplad till minnesenhetens (23) utgång (24), dels en första och en andra flerkanalskommuteringsanordning (32, 3H), av vilka den första (32) är avsedd att kommutera signalen, som motsvarar komposanten (vix) av källans (U) rörelsehastighet (vi) längs den ena axeln (X), medan den andra kommuteringsanord- ningen (34) är avsedd att kommutera signalen, som motsvarar kompo- santen (víy) av källans (U) rörelsehastighet (vi) längs den andra axeln (Y), varvid de båda kommuteringsanordningarnas(32, 3H) infor- mationsingångar är kopplade till förinställningsgivarens (30) utgång- ar (31 respektive 33), dels en tredje och en fjärde flerkanalskommu- teringsanordning (37, 39), av vilka den tredje (37) är avsedd att kommutera signalen, som motsvarar korrektionsvärdet (lšvix) för rö- relsehastighetens (vi) komposant (vix) längs den ena axeln (X), me- dan den fjärde kommuteringsanordningen (39) är avsedd att kommutera signalen, som motsvarar korrektionsvärdet (låviy) för rörelsehastig- hetens (vi) komposant (víy) längs den andra axeln (Y), varvid den tredje och den fjärde kommuteringsanordningens (37, 39) ingångar "E n w- -w-n- 7811289-3 35 är kopplade till uppdelningsenhetens (35) utgångar (36 respektive 38), dels två adderare (42, 45), av vilka den ena adderarens (42) ena ingång (40) är kopplad till den första kommuteringsanordning- ens (32) utgång, medan dess andra ingång (41) är kopplad till den tredje kommuteringsanordningens (37) utgång, varvid den andra ad- derarens (45) ena ingång (43) är kopplad till den andra kommute- ringsanordningens (34) utgång, medan dess andra ingång (44) är kopplad till den fjärde kommuteringsanordningens (39) utgång, dels två integratorer (46, 47), vars ingång är kopplad till var sin av adderarna (42 respektive 45) och vars utgång är kopplad till enhe- ten (28 respektive 29) för styrning av energikällans (4) rörelse längs axlarna (X, Y), dels två tröskelanordningar (48, 49), vilkas ingång är kopplad till integratorernas (46 respektive 47) utgång, och dels en synkroniseringsenhet (52) för synkronisering av signa- lerna, som motsvarar komposanterna (víx, víy), med signalerna, som motsvarar korrektionsvärdena (lkvix, Ålviy) för komposanterna (vix respektive viy) av hastigheten(vi) längs axlarna (X respektive Y), varvid synkroniseringsenhetens (52) ingångar (50, 51) år kopplade till tröskelanordningarnas (48 respektive 49) utgångar,medan dess utgång samtidigt är kopplad till samtliga kommuteringsanordningars (32, 34, 37, 39) Styrinsånsar-

7. Anordning enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att omvandlaren (25) innefattar dels en förinställningsgivare (53) för förinställning av källans (4) rörelsehastighet, dels en adderarenhet (55), vars ena grupp av ingångar (54) är kopplad till förinställningsgivaren (53) och vars andra grupp av ingångar (56) utgör omvandlarens (25) ingång och är kopplad till minnesenheten (23), dels en enhet (58) för kommutering av styrsignalerna (UH), vars informationsingångar (57) är kopplade till adderarenheten (55), dels en första integrator (60), vars informationsingång (59) är kopplad till kommuteringsenhetens (58) utgång, dels en tröskelanord- ning (62), vars ingång är kopplad till integratorn (60) och vars utgång är kopplad till integratorns(60) styringång (61), dels en enhet (64) för omvandling av signalen (U5), som motsvarar den av källan (4) längs rörelsebanan (3) tillryggalagda sträckan (S), till signalen (U6) som motsvarar rörelsebanans (3) form, vilken omvand- lingsenhet (64) är kopplad till integratorns (60) utgång, dels en multipliceringsenhet (66), vars ena ingång (67) år kopplad till kommuteringsenhetens (58) utgång och vars andra ingång (65) är kopplad till omvandlingsenheten (64), dels en andra integrator (68), som är kopplad till multipliceringsenheten (66), dels kana- 7811289-3 36 ler (69, 75) för formning av signalerna (Uy, UX), som motsvarar komposanterna (7 respektive 8) av kurvan över källans (N) rörelse längs axlarna (X, Y), varvid den ena kanalen (69) innefattar en cosinusomvandlare (70), medan den andra kanalen (75) innefattar en sinusomvandlare (76), vilka kanalers ingångar är kopkopplade och kopplade till den andra integratorn (68), varvid varje kanal (69, 75) dessutom innefattar en multipliceringsenhet (71 respekti- ve 77), vars ena ingång (73 respektive 79) är kopplad till omvand- laren (70 respektive 76) och vars andra ingång (74 respektive 80) är kopplad till kommuteringsenhetens (58) utgång, en integrator (72, 78), som är avsedd att i den ena kanalen (69) forma signalen (UX), som motsvarar komposanten (8) av kurvan över källans (4) rö- relse längs den ena axeln (X) och att i den andra kanalen (75) for- ma signalen (Uy), som motsvarar komposanten (7) av kurvan över käl- lans (H) rörelse längs den andra axeln (Y), varvid integratorn (72, 78) är kopplad till formningskanalens (69 respektive 75) multipli- ceringsenhet (71 respektive 77), vars utgång är kopplad till kommu- teringsenhetens (58) styringångar (81 respektive 82).

8. Anordning enligt patentkravet 5, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar en enhet (83) för formning av en medelsignal (Q), som är kopplad till minnesenheten (18) för lagring av felsig- nalerna (Qi), och en enhet (85) för formning av en signal (LÄQ), som motsvarar skillnaden mellan felsignalerna och medelsignalen (Q), vilken enhets (85) ena ingång (8H) är kopplad till utgången från enheten (83) för formning av medelsignalen (Q) och till ingången hos enheten (21) för styrning av källans (Ä) effekt, medan dess andra ingång (86) är kopplad till minnesenhetens (18) utgång, var- vid formningsenhetens (85) utgång är kopplad till formningsenheten (19)-