SE426706B - Komposition innehallande en partiellt hydrerad segmentsampolymer samt forfarande for framstellning herav - Google Patents

Komposition innehallande en partiellt hydrerad segmentsampolymer samt forfarande for framstellning herav

Info

Publication number
SE426706B
SE426706B SE7801367A SE7801367A SE426706B SE 426706 B SE426706 B SE 426706B SE 7801367 A SE7801367 A SE 7801367A SE 7801367 A SE7801367 A SE 7801367A SE 426706 B SE426706 B SE 426706B
Authority
SE
Sweden
Prior art keywords
composition according
weight
thermoplastic
parts
polyolefin
Prior art date
Application number
SE7801367A
Other languages
English (en)
Other versions
SE7801367L (sv
Inventor
Gergen William Peter
Davison Sol
Original Assignee
Shell Int Research
Priority date (The priority date is an assumption and is not a legal conclusion. Google has not performed a legal analysis and makes no representation as to the accuracy of the date listed.)
Filing date
Publication date
Priority claimed from US05/766,174 external-priority patent/US4081424A/en
Application filed by Shell Int Research filed Critical Shell Int Research
Publication of SE7801367L publication Critical patent/SE7801367L/sv
Publication of SE426706B publication Critical patent/SE426706B/sv

Links

Classifications

    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L69/00—Compositions of polycarbonates; Compositions of derivatives of polycarbonates
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L101/00—Compositions of unspecified macromolecular compounds
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L23/00—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L23/02—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers not modified by chemical after-treatment
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L23/00—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L23/02—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers not modified by chemical after-treatment
    • C08L23/10—Homopolymers or copolymers of propene
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L23/00—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L23/02—Compositions of homopolymers or copolymers of unsaturated aliphatic hydrocarbons having only one carbon-to-carbon double bond; Compositions of derivatives of such polymers not modified by chemical after-treatment
    • C08L23/18—Homopolymers or copolymers of hydrocarbons having four or more carbon atoms
    • C08L23/20—Homopolymers or copolymers of hydrocarbons having four or more carbon atoms having four to nine carbon atoms
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L27/00—Compositions of homopolymers or copolymers of compounds having one or more unsaturated aliphatic radicals, each having only one carbon-to-carbon double bond, and at least one being terminated by a halogen; Compositions of derivatives of such polymers
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L33/00—Compositions of homopolymers or copolymers of compounds having one or more unsaturated aliphatic radicals, each having only one carbon-to-carbon double bond, and only one being terminated by only one carboxyl radical, or of salts, anhydrides, esters, amides, imides or nitriles thereof; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L33/18—Homopolymers or copolymers of nitriles
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L53/00—Compositions of block copolymers containing at least one sequence of a polymer obtained by reactions only involving carbon-to-carbon unsaturated bonds; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L53/02—Compositions of block copolymers containing at least one sequence of a polymer obtained by reactions only involving carbon-to-carbon unsaturated bonds; Compositions of derivatives of such polymers of vinyl-aromatic monomers and conjugated dienes
    • C08L53/025—Compositions of block copolymers containing at least one sequence of a polymer obtained by reactions only involving carbon-to-carbon unsaturated bonds; Compositions of derivatives of such polymers of vinyl-aromatic monomers and conjugated dienes modified
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L67/00—Compositions of polyesters obtained by reactions forming a carboxylic ester link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L67/02—Polyesters derived from dicarboxylic acids and dihydroxy compounds
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L67/00—Compositions of polyesters obtained by reactions forming a carboxylic ester link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L67/04—Polyesters derived from hydroxycarboxylic acids, e.g. lactones
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L71/00—Compositions of polyethers obtained by reactions forming an ether link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L71/08—Polyethers derived from hydroxy compounds or from their metallic derivatives
    • C08L71/10—Polyethers derived from hydroxy compounds or from their metallic derivatives from phenols
    • C08L71/12—Polyphenylene oxides
    • C08L71/123—Polyphenylene oxides not modified by chemical after-treatment
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L75/00—Compositions of polyureas or polyurethanes; Compositions of derivatives of such polymers
    • C08L75/04—Polyurethanes
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L2205/00—Polymer mixtures characterised by other features
    • C08L2205/04—Polymer mixtures characterised by other features containing interpenetrating networks
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L59/00—Compositions of polyacetals; Compositions of derivatives of polyacetals
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L67/00—Compositions of polyesters obtained by reactions forming a carboxylic ester link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L71/00—Compositions of polyethers obtained by reactions forming an ether link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L75/00—Compositions of polyureas or polyurethanes; Compositions of derivatives of such polymers
    • C—CHEMISTRY; METALLURGY
    • C08—ORGANIC MACROMOLECULAR COMPOUNDS; THEIR PREPARATION OR CHEMICAL WORKING-UP; COMPOSITIONS BASED THEREON
    • C08L—COMPOSITIONS OF MACROMOLECULAR COMPOUNDS
    • C08L77/00—Compositions of polyamides obtained by reactions forming a carboxylic amide link in the main chain; Compositions of derivatives of such polymers

Landscapes

  • Chemical & Material Sciences (AREA)
  • Health & Medical Sciences (AREA)
  • Chemical Kinetics & Catalysis (AREA)
  • Medicinal Chemistry (AREA)
  • Polymers & Plastics (AREA)
  • Organic Chemistry (AREA)
  • Compositions Of Macromolecular Compounds (AREA)
  • Polyurethanes Or Polyureas (AREA)

Description

7801367-9 2 var och en har de önskade egenskaperna) för erhållande av ett mate- rial, som uppvisar den önskade kombinationen av egenskaper. Detta tillvägagångssätt har varit framgångsrikt i ett begränsat antal fall, exempelvis när det gäller att förbättra slaghållfastheten hos termo- plaster, såsom polystyren, polypropen och poly(vinylklorid), under användning av speciell blandningsteknik eller speciella tillsatsmedel för detta ändamål. I allmänhet har emellertid blandning av termoplas- ter icke visat sig vara en framgångsrik väg att i ett enda material kombinera de önskade enskilda egenskaperna hos två eller flera poly- merer. Det har istället ofta visat sig att en dylik blandning resulte- rar i en kombination av de sämsta särdragen hos var och en med den följden att man erhåller ett material med så dåliga egenskaper att det icke får något praktiskt eller kommersiellt värde. Skälen härför är ganska väl utredda och baserar sig delvis på det faktum att termo- dynamiken utlär att de flesta kombinationer av polymerpar icke är blandbara, ehuru ett antal anmärkningsvärda undantag är kända. vad som är mera väsentligt är att de flesta polymerer häftar vid varandra mycket dåligt. Såsom en följd härav kommer gränsytorna mellan kompo- nenterna (såsom en följd av deras oblandbarhet) att representera om- råden av allvarlig svaghet i blandningarna och ger därför naturliga blåsor och sprickor, som resulterar i lätt mekaniskt brott. Till -följd härav anses de flesta polymerer vara "icke-kombinerbara". I viss sa fall används uttrycket "kombinerbarhet“ synonymt med uttrycket "blandbarhet“. I föreliggande sammanhang används emellertid uttrycket "kombinerbarhet“ mera allmänt och anger förmågan hos två polymerer att kombineras tillsammans för gynnsamma resultat och kan därjämte, men icke nödvändigtvis, beteckna blandbarhet.
En metod som kan användas för att kringgå detta problem i po- lymerblandningar är att göra de två polymererna kombinerbara genom inblandning av en tredje komponent, som ofta betecknas "kombinerbar- hetsfrämjande medel" och som uppvisar en dubbel löslighetsfunktion med avseende på de för blandning avsedda tvâ polymererna. Exempel på denna tredje komponent erhålls i segment- eller ympsampolymerer. så- som en följd av denna egenskap lokaliseras detta medel vid gränsytan mellan komponenterna och förbättrar i stor utsträckning adhesionen mellan faserna och ökar därför stabiliteten mot total fasseparation.
Föreliggande uppfinning avser ett medel att stabilisera multi- polymerblandningar, vilket medel är oberoende av den tidigare kända 78Û1367~9 3 kombinerbarhetsfrämjande processen och är icke begränsat till nöd- vändigheten att utnyttja begränsande dubbla löslighetsegenskaper. De material som används för detta ändamål utgör speciella segmentsampo- lymerer, som har förmåga att undergå uamnskt reversibel självför- nätning. Deras verkan vid föreliggande uppfinning är icke den som är förknippad med det sedvanliga kombinerbarhetsfrämjande begreppet, vil- ket framgår av dessa materials allmänna förmåga att verka på ett lika- dant sätt för vitt skilda blandningskomponenter, vilket icke är för- enligt med de löslighetskrav som är förknippade med det tidigare be- greppet.
Föreliggande uppfinning avser en komposition, som innehåller en partiellt hydrerad segmentsampolymer, som innefattar minst två ändstående polymersegment A av en monoalkenylaren med en medelmole- kylvikt av 5000-125 000 och minst ett mellanliggande polymersegment B av en konjugerad dien med en medelmolekylvikt av 10 000-300 000, varvid de ändstående polymersegmenten A utgör 8-55 vikt% av segment- sampolymeren och icke mer än 25% av arendubbelbindningarna i poly- mersegmenten A och minst 80% av de alifatiska dubbelbindningarna i polymersegmenten B har reducerats genom hydrering, och en polyole- fin, varvid kompositionen utmärks av att 100 viktdelar därav inne- fattar (a) 4-40 viktdelar av den partiellt hydrerade segmentsampoly- meren, (bš 30-91 viktdelar av en polyolefin med en talmedelmolekyl- vikt över 10 000 och en skenbar kristallin smältpunkt (glasövergångs- temperatur) av mellan 100°C och 250°C och (c) 5-48 viktdelar av minst en olik konstruktionstermoplast, som tillhör den grupp som utgörs av polyamider, termoplastiska poly- estrar, poly(aryletrar), poly(arylsulfoner), polykarbonater, acetal- hartser, polyamidimider, termoplastiska polyuretaner samt halogene- rade termoplaster och nitrilhartser av olefiniskt omättade monome- rer, varvid viktförhållandet polyolefin till olik konstruktions- termoplast är minst 1:1, så att en polyblandning erhålls, vari minst två av polymererna bildar åtminstone partiella, kontinuerliga sam- manlänkade nätverk med varandra.
Segmentsampolymeren enligt föreliggande uppfinning tjänstgör effektivt såsom en mekanisk eller strukturell stabilisator, som sam- manlänkar de olika polymerstrukturnätverken och förhindrar den nöd- vändiga separationen av polymererna under bearbetning och efterföl- jande användning därav. Sâsom kommer att förklaras närmare i detalj 7801367-9 4 nedan utgör den resulterande strukturen hos polyblandningen (förkort- ning för “polymerblandning") den hos minst två partiella, kontinuerli- ga sammanlänkande nätverk. Denna sammanlänkade struktur resulterar i en dimensionsstabil polyblandning, som icke delamineras vid sträng- 'sprutning,och därpå följande användning.
I syfte att framställa stabila blandningar är det nödvändigt att minst två av polymererna har åtminstone partiella, kontinuerliga nätverk, som är sammanlänkade med varandra. Företrädesvis har seg- mentsampolymeren och minst en annan polymer partiella, kontinuerliga sammanlänkade nätverksstrukturer. I en ideal situation skulle samtli- ga polymerer ha fullständiga, kontinuerliga nätverk, som är samman- länkade med varandra. Med "partiellt, kontinuerligt nätverk" avses att en del av polymeren har en kontinuerlig nätverksfasstruktur, me- dan den andra delen har en dispers fasstruktur. Företrädesvis är en huvuddel (mer än 50 vikt%) av det partiella, kontinuerliga nätverket kontinuerligt. Såsom lätt torde inses är en stor mångfald blandninge- strukturer möjliga, eftersom polymerens struktur i blandningen kan vara fullständigt kontinuerlig, fullständigt dispers eller partiellt kontinuerlig och partiellt dispers. Vidare kan den dispersa fasen hos en polymer vara dispergerad.i en andra polymer och icke i en tredje polymer. I syfte att åskådliggöra nâgra av strukturerna ges nedan en förteckning över de olika kombinationer av möjliga polymer- strukturer, där samtliga strukturer är fullständiga i motsats till partiella strukturer. Tre poíymerer (A, B och C) är inbegripna. Index "c" anger en kontinuerlig struktur, medan index "d“ anger en dispers struktur. Således innebär beteckningen "ACE" att polymeren A är kon- xtinuerlig med polymer B, och beteckningen-"Bao" innebär att polymer B är dispers i polymer C, etc.
“CB . Ace Beg _-Aag Ä V ÄGG acc AcB_- . ' Åcc .BdC 'BaA I . A90 ' acc Bafi _ ACE leo °a5-Ä". - ~ RGB ' ' acc °aß MB _ Age 7801367-9 5 Vid utförande av uppfinningen är det möjligt att framställa polyblandningar, som uppvisar en synnerligen förbättrad, balanserad sammansättning av egenskaper jämfört med de individuella egenskaperna hos de enskilda polymererna. Uppfinningen möjliggör exempelvis bland- ning av en stor mängd av en relativt billig polyolefin med en liten mängd av en dyrare konstruktionstermoplast, såsom poly(butylenteref- talat), vilket resulterar i en polymerblandning, som bibehåller många av de. önskvärda egenskaperna hos den dyrare konstruktionstermoplas- ten till en bråkdel av kostnaden. Det är speciellt överraskande att även mycket små mängder av segmentsampolymeren är tillräckliga för att stabilisera polymerblandningens struktur över ett mycket brett intervall av den relativa koncentrationen. Exempelvis är så liten mängd som 4 viktdelar av segmentsampolymeren tillräcklig för att sta- bilisera en blandning av 5-90 viktdelar polyclefin med 90-5 viktdelari av en olik konstruktionstermoplast.
Det är dessutom även överraskande att segmentsampolymererna är användbara för att stabilisera polymerer av så vitt skilda slag och med så vitt skilda kemiska sammansättningar. Såsom kommer att för- klaras i detalj närmare nedan har segmentsampolymererna denna förmåga att stabilisera en stor mångfald polymerer inom ett brett intervall av koncentrationer, eftersom de är oxidativt stabila, uppvisar i hu- vudsak en oändlig viskositet vid skjuvbelastningen 0 och bibehåller nätverks- eller områdesstruktur i smältan.
En annan viktig aspekt av uppfinningen är att lättheten att bearbeta och forma de olika polyblandningarna förbättras i stor ut- sträckning genom användning av segmentsampolymererna såsom stabili- satorer. _ De segmentsampolymerer som används i kompositionen enligt upp- finningen kan uppvisa vitt skilda geometriska strukturer, eftersom uppfinningen icke baserar sig på användningen av någon specifik geo- metrisk struktur utan snarare på den kemiska beskaffenheten av vart och ett av polymersegmenten. Segmentsampolymererna kan således vara linjära, radiella eller grenade. Metoder för framställning av dylika polymerer är kända inom tekniken. Polymerernas struktur bestäms av pclymerisationsmetoden. Linjära.pclymerererhålls t.ex. genom stegvist införande av de önskade monomererna i reaktionskärlet under använd- ning av sådana initiatorsr såsom litiumalkyler eller dilitiostilben 7sø1se7-9 6 eller genom koppling av en tvåsegmentsampolymer med ett difunktio- nellt kopplingsmedel. Grenade strukturer åandrasidan kan erhållas genom användning av lämpliga kopplingsmedel med en funktionalitet av tre eller däröver med avseende på förstadiepolymererna. Kopplingen kan åstadkommas med flerfunktionella kopplingsmedel såsom dihalogen- alkaner eller -alkener och divinylbensen, liksom vissa polära fören- ingar, såsom kiselhalider, siloxaner eller estrar av envärda alkoho- ler med karboxylsyror. Närvaron av eventuella kopplingsmedelsåter- stoder i polymeren kan lämnas utan avseende för en adekvat beskriv- ning av de polymerer som utgör del av kompositionerna enligt förelig- gande uppfinning. Likaledes kan i generisk mening de specifika stiui turerna lämnas utan avseende, Uppfinningen avser speciellt använd- ningen av selektivt hydrerade polymerer med en konfiguration före hydrering av följande typpolymerer: polystyren-polybutadien-polystyren (SBS) polystyren-polyisopren-polystyren_(SIS) poly(a1fa-metylstyren)polybutadien-poly(alfa-metylstyren)och poly(alfa-metylstyren)polyisopren-poly(alfa-metylstyren)f Båda polymersegmenten A och B kan antingen vara homopolymer- segment eller slumpartat uppbyggda sampolymersegment, förutsatt att varje polymersegment domineras åtminstone av en klass av de monomerer' som karakteriserar polymersegmenten. Polymersegmentet A kan innefat- _ta homopolymerer av en monoalkenylaren och sampolymerer av en mono- alkenylaren med en konjugerad dien, förutsatt att polymersegmenten A individuellt domineras av monoalkenylarenenheter. Uttrycket "mono- alkenylaren“ innefattar speciellt styren och dess analoger och homo- loger innefattande alfa-metylstyren och ringsubstituerade styrener, i synnerhet ringmetylerade atyrener. De föredragna monoalkenylarenerna är styren och alfa-metylstyren, varvid styren isynnerhet föredras.
Polymersegmenten B kan innefatta homopolymerer av en konjugerad dien, såsom butadien eller isopren, och sampolymerer av en konjugerad dien med en monoalkenylaren, förutsatt att polymersegmenten B domineras av konjugerade dienenheter. När den använda monomeren är butadien är det föredraget att 35-55 mol% av de kondenserade butadienenheterna i bu- tadienpolymersegmentet har 1,2-konfiguration. När således ett dylikt segment hydreras blir eller liknar den erhållna produkten ett regul- iërt sampolymersegment av eten och buten-l (EB). Om den använda kon- jugerade dienen är isopren är eller liknar den erhållna hydrerade 7801367-9 7 produkten ett reguljärt sampolymersegment av eten och propen (EP).
Hydrering av förstadiesegmentsampolymererna utförs företrä- desvis genom användning av en katalysator, som innefattar reaktions- produkterna av en aluminiumalkylförening och nickel- eller koboltkarb- oxylater eller-alkoxider, under sådana betingelser att minst 80% av de alifatiska dubbelbindningarna men icke mer än 25% av de aromatiska alkenylarendubbelbindningarna i huvudsak fullständigt hydreras. Före- dragna segmentsampolymerer är sådana vari minst 99% av de alifatiska dubbelbindningarna är hydrerade under det att mindre än 5% av de aro- matiska dubbelbindningarna är hydrerade.
Medelmolekylvikterna hos de enskilda segmenten kan variera in om vissa gränser. Den segmentsampolymer som är närvarande i komposi- tionen enligt uppfinning har minst två ändstående polymersegment A av en monoalkenylaren med en talmedelmolekylvikt av 5000-125 000, före- trädesvis 7000 -^60 000, och minst ett mellanliggande polymersegment B av en konjugerad dien med en talmedelmolekylvikt av 10 000 ~ 300 000, företrädesvis 30 000 - 150 000. Dessa molekylvikter bestäms noggran- nast medelst tritiumintensitetsmätningar eller mätningar av det osmo- tiska trycket.
Andelen av polymersegmentet A av monoalkenylaren bör ligga mellan 8 och 55 vikt% av segmentsampolymeren, företrädesvis mellan 10 och 30 vikt%.
De polyolefiner som är närvarande i kompositionen enligt upp- finningen är kristallina eller kristalliserbara. De kan vara homopnly- merer eller sampolymerer och kan härröra från en alfa-olefin eller ,l-olefin med 2-5 kolatomer. Exempel på speciellt användbara polyole- finer innefattar lågdensitetspolyeten, högdensitetspolyeten, isotak- tisk polypropen, poly(l-buten), poly(4-metyl-1-penten) och sampolyme- rer av 4-metyl-l-penten med linjära eller grenade alfa-olefiner. En kristallin eller kristalliserbar struktur är väsentlig för att poly- meren skall kunna bilda en kontinuerlig struktur med de övriga poly- mererna i polymerblandningen enligt uppfinningen. Polyolefinernas 0 talmedelmolekylvikt ligger över 10 000, och företrädesvis över S0 000.
Dessutom ligger den skenbara kristallina smältpunkten mellan 100 och zæo°c een företrädesvis mellan 14o°c och 250%. Framställningen av dessa olika polyolefiner är väl känd och hänvisning sker allmänt till "olefin Polymers", vol. 14, Kirk-Othmer Encyclopedia of Chemical 7801367-9 8 Technology, sid. 217-335 (1967). _ När man utnyttjar en högdensitetspolyeten har den en approxi- mativ kristallinitet av över 75% och en densitet i kilo per liter (kg/l) av mellan 0,94 och 1,0. Om man utnyttjar en lâgdensitetspoly- eten har den en approximativ kristallinitet av över 35% och en den- sitet av mellan 0,90 kg/l och 0,94 kg/1. Kompositionen enligt upp- finningen kan innehålla polyeten med en talmedelmolekylvikt av 50 000 - 500 000.
När man utnyttjar en polypropen är denna en s.k. isotaktisk polypropen i motsats till ataktisk polypropen. Den använda polyprflwr nens talmedelmolekylvikt ligger över 100 000. Polypropenen kan fram- ställas under användning av inom tekniken kända metoder. Beroende på den specifika katalysator och de speciella polymerisationsbetingel- ser som utnyttjas kan den framställda polymeren innehålla såväl atak- tiska som isotaktiska och syndiotaktiska molekyler eller s.k. stereo- segmentmolekyler. Dessa kan separeras genom selektiv lösningsmedels- extraktion för erhållande av produkter med låg halt ataktiska moleky- ler, som kristalliserar mera fullständigt. De föredragna, kommer- siella polypropenerna framställs i allmänhet under användning av en fast, kristallin kolväteolöslig katalysator, som framställs av en titantrikloridkomposition och en aluminiumalkylförening, t.ex. tri- etylaluminium eller dietylaluminiumklorid. Om så önskas kan den an- vända polypropenen vara en_sampolymer, som innehåller mindre (1-20 vikt%) mängder av eten eller en annan alfa-olefin såsom sammonomer.
Poly(l-buten) har företrädesvis en isotaktisk struktur. De katalysatoer som används vid framställning av po1y(l-buten) är före- trädesvis metallorganiska föreningar, som vanligtvis betecknas Zieg- ler - Natta-katalysatorer. En typisk katalysator är den reaktionspro- dukt som erhålls vid blandning av ekvimolära mängder av titantetra- klorid och trietylaluminium. Framställningsförfarandet utförs normalt i ett inert utspädningsmedel, såsom hexan. Framställningsförfarandet utförs i alla stadier av polymerbildningen på sådant sätt att man utesluter varje närvaro av vatten, även i spårmängder.
En mycket lämplig polyolefin är poly(4-metyl-l-penten). Poly- (4-metyl-1-penten) har en skenbar kristallin smältpunkt av mellan 240 och 250°C och en relativ densitet av mellan 0,80 och 0,85. Mono- mer 4-metyl-l-oenten tillverkas kommersiellt genom alkalimetallkata- . __..._...__.____.._.._._..._._. 7801567-9 9 lyserad dimerisering av propen. Homopolymerisationen av 4-metyl-l- -penten med Ziegler - Natta-katalysatorer beskrivs i Kirk-Othmer EnÉ CYC10PeÖiö of Chemical Technology, supplement-band, sid. 789-792 (2:a upplagen, 1971). Den isotaktiska homopolymeren av 4-mety1-l- -penten har emellertid vissa tekniska brister, såsom skörhet och otillräcklig gencmsynlighet. Därför är den kommersiellt tillgängliga polymeren poly(4-metyl-l-penten) i själva verket en sampolymer med mindre andelar av andra alfa-olefiner och med tillsats av lämpliga oxiäations- och smältstabiliseringssystem. Dessa sampolymerer beskrivs i Kirk~0thmer, Encyclopedia of Chemical Technology, supplement»bnnfl. sid. 792-907 (2:a upplagen, l97l) och är tillgängliga under varunam- net TPX-harts. Typiska alfa-olefiner är linjära alfa-olefiner med 4-18 kolatomer. Lämpliga hartser är sampolymerer av 4-metyl-1-penten med 0,5-30 vikt% av en linjär alfa-olefin.
Om så önskas är polyolefinen en blandning av olika polyolefi~ ner. Den mest föredragna polyolefinen är emellertid isotaktisk poly- propen.
Med uttrycket "olik konstruktionstermoplast" avses konstruk- tionstermoplaster, som skiljer sig från de termoplastersem emfahlns av de i kompositionerna enligt uppfinningen närvarande polyolefiiner- na.
Uttrycket "konstruktionstermoplast“ innefattar de olika poly- merer som anges i tabell A nedan och som definieras närmare nedan.
Tabell A 1. Polyamider 2. Termoplastiska.polyestrar 3. Poly(aryletrarX och poly(arylsulfoner) 4. Polykarbonater” 5. Acetalhartser 5. Polyamidimider 7. Termoplastiska polyuretaner 8. Halogenerade termoplaster 9. Nitrilspärrhartser Företrädesvis har dessa konstruktionstermoplaster glnsöver- gångstemperaturer eller skenbara kristallina smältpunkter (definievne som den temperatur vid vilken modušen vid låg belastning uppvisar nu draatisk minskning) av över l20°ü, företrädesvis mellan 150°c och 350°C, och har förmåga att bilda en kontinuerlig nätverksstruktur via en termiskt reversibel förnätningsmekanism. Dylika termiskt reversib~ la förnätningsmekanismer innefattar kristallbindning, polär bindning, jonbindning, lamellbindning och vätebindning. vid en specik utförings- form, där viskoaiteten av segmentsampolymeren eller blandad segment- 7801367-9 10 sampolymerkomposition vid processtemperaturen Tp och en skjuvnings- hastighet av luo sekfl är n, bör förhållandet mellan viskositeten hos konstruktionstermoplasterna eller blandningen av konstruktione- termoplast med viskositetsmodifieringsmedel och h ligga mellan 0,2 och 4,0, företrädesvis mellan 0,8 och 1,2. Med viskositeten hos seg- mentsampolymeren, polyolefinen och konstruktionstermoplasten avses i föreliggande sammanhang den "smältviskositet" som uppmäts genom användning av en kolvdriven kapillärsmältreometer vid konstant skjuv~ ningshastighet och vid någon lämplig temperatur över smältpunkten, Lex. 2so°c. men övre gränsen (3so°c) vad gäller skanner kristanin smältpunkt eller glasövergângstemperatur har valts så att hartset. kan bearbetas i utrustning utnyttjande låg eller måttlig skjuvnings- hastighet vid kommersiellt använda temperaturnivåer av 350°C eller därunder.
Konstruktionstermoplasten innefattar även blandningar av olika konstruktionstermoplaster och blandningar med ytterligare viskositets~ modifierande hartser.
De olika klasserna av konstruktionstermoplaster definieras när~ mare nedan, Med polyamid avses en kondensationsprodukt, som innehåller åLnr~ kommande aromatiska och/eller alifatiska amidgrupper såsom intergrn» rade delar av huvudpolymerkedjan. Dylika produkter är generiskt kända såsom "nyloner¿. En polyamid kan erhållas genom polymerisarion av en monoaminomonokarboxylsyra eller en inre laktam därav med minst 2 kolatomer mellan amino- och karboxylsyragrupperna eller genom poly- merisation av i huvudsak ekvimolära mängderav en diamin, som innehål- ler minst 2 kolatomer mellan aminogrupoerna, och en dikarboxylsyra eller genom polymerisation av en monoaminokarboxylsyra eller en inre laktam därav, definierad enligt ovan, tillsammans med i huvudsak ek- vimolära mängder av en diamin och en dikarboxylsyra. Dikarhoxylsyran kan användas i form av ett funktionellt derivat därav, t.ex. en es- ter, Uttrycket “i huvudsak ekvimolära mängder" (av diaminon och av dikarboxylsyran) avser att täcka både strängt ekvimolära mängder och de ringa avvikelser därifrån som förekommer vid den konventio- nella tekniken'íör stabilisering av viskositeten hos de erhållna po- lyaminerna. _ 7801367-9 ll Såsom exempel på nämnda monoaminomonokarboxylsyror eller lak- tamer därav kan nämnas sådana föreningar, som innehåller 2-16 kolato- mer mellan amino- och karhoxylsyragrupperna, varvid kolatomerna bil- dar en ring med -C0.NH-gruppen när det gäller en laktam. Såsom speci- fika exempel på aminokarboxylsyror och laktamer kan nämnas 5 -amino- kapronsyra, butyrolaktam, pivalolaktam, kaprolaktam, kapryllaktam, enantolaktam, undekanolaktam, dodekanolaktam och 3- och 4-aminobensoe- syra.
Exempel på nämnda diaminer är diaminer med den allmänna formeln H2N(CH2)nNH2, vari n är ett helt tal från 2 till 16, såsom trim~tv1~ endiamin, tetrametylendiamin, pentametylendiamin, oktametylendiamin, dekametylendiamin, dodekametylendiamin, hexadekametylendiamin och spe- ciellt hexametylendiamin.
C-alkylerade diaminer, t.ex. 2,2-dimetylpentametylendiamin och 2,2,4- och 2,4,4-trimetylhexametylendiamin, är ytterligare exempel.
Andra diaminer, som även kan omnämnas såsom exempel, är aromatiska diaminer, t.ex. p-fenylendiamin, 4,4'-diaminodifenylsulfon, 4,4'-di- aminoäifenyleter och 4,4'-diaminodifenylsulfon, 4,4'-diaminodjfenyl- eter och 4,4'-diaminodifenylmetan och cykloalifatiska diaminor, t.ex. diaminodicyklohexylmetan.
Nämnda dikarboxylsyror kan vara aromatiska, t;ex. isoftal- och tereftalsyror. Föredragna dikarboxylsyror är sådana med formeln HOOC.Y.COOH, vari Y betecknar en tvåvärd alifatisk grupp innehållande minst 2 kolatomer, och exempel på dylika syror är sebacinsyra, okba~ dekandionsyra, suberinsyra, azelainsyra, undekandionsyra, glutarsyrn, pimellinsyra och speciellt adipinsyra. Oxalsyra är även en föredra- gen syra.
Speciellt följande polyamider kan införlivas med de termoplas- tiska polymerblandningarna enligt uppfinningen: polyhexametylenadipamid (nylon 6:6) polypyrrolidon (nylon 4) polykaprolaktam (nylon 6) polyheptolaktam (nylon 7) polykapryllaktam (nylon 8) polynonanolaktam (nylon 9) polyundekanolaktam (nylon ll) polydodekanolaktam (nylon 12) polyhexametylenazelaiamid (nylon 6:9) polynexametylensebacamid (nylon 6:10) polyhexametylenisoftalamid (nylon 6:iPL polymetaxylylenadipamid (nylon MXD:6) polyamid av hexametylendiamin och n-dodekandionayra (nylon 6:12) 7801367-9 12 polyamid av dodekametylendiamin och n-dodekandionsyra (nylon l2:l2). g Nylonsampolymerer kan även användas, t.ex. sampolymerer av följande: _ hexametylenadipamid/ka9F0läktäH\(nylon 6:6/6) hexametylenadipamid/hexametylen-isoftalamid (nylon 6:6/6ip) hexametylenadipamid/hexametylen-tereftalamid (nylon 6:6/6T) trimetylhexamety1enoxamid/hexametylenoxamid (nylon~trimety1- -6:2/6:2) hexametylenadipamid/hexametylen-azelaiamid (nylon 6:6/6:9) hexametylenadipamid/hexametylen-azelaiamid/kaprolaktam (ny1~~ 6:6/6:9/6). ' Nylon 6:3 är även användbar. Denna polyamid utgör produkten av' dimetylestern av tereftalsyra och en blandning av isomer trimetyl- hexametylendiamin.
Föredragna nyloner innefattar nylon 6,6/6, ll, 12; 6/3 och 6/12.
Polyamidernas talmedelmolekylvikter kan vara över 10 000.
Eventuella i kompositionerna enligt uppfinningen närvarande termoplastiska polyestrar har en allmänt kristallin struktur ovh en smältpunkt over l20°C och är termoplastiska'plaster i motsats till härdplaster. .
En speciellt användbar grupp av polyestrar är de termoplas- tiska polyestrar som framställs genom kondensation av en dikarbnxyl- syra eller ett lägre alkylester~, syrahalid- eller anhydridderivat därav med en glykol enligt inom tekniken välkända metoder.
Bland de aromatiska och alifatiska dikarboxylsyror som är lämpliga för framställning av polyestrar är oxalsyra, malonsyra, bärnstenssyra, glutarsyra, adipinsyra, suberinsyra, azelalnsyra, se- bacinsyra, tereftalsyra, isoftalsyra, pflkarboxifenoättiksyra, p,p'- dikarboxidifenyl, p,p”~dikarboxidifenylsulfon, p-karboxifvnnxiñr- tiksyra, p-karboxifenoxipropionsyra, p-karboxifenoxismörsyra, p~ -karboxifenoxivaleriansyra, p-karboxifenoxihexansyra, p,p'~dikarb« oxiäifienylmetan, p,p-dikarboxidifenylpropan, p,p'~dikarboxidifenyl- oktan, 3-alkyl-4-(beta-karboxietoxi)bensoesyra, 2,6~naftalendíkarb~ oxylsyra och 2@7-naftalendikarboxylsyra. Blandningar av dikarboxy1~ syror kan ävenïanvåndas. Tereftalsyra föredras i synnerhet.
De glykoler som är lämpliga för framställning av polyestrarna 7801367-9 13 innefattar rakkedjiga alkylenglykoler med 2-12 kolatomer, såsom<+yhuw glYk0lr l,3~propylenglykol, 1,6-hexylenglykol, l,l0-dekamety1eng1y- kol och l,12-dodekametylenglykol. Aromatiska glykoler kan vara sub- stituerade helt eller delvis. Lämpliga aromatiska dihydroxiffironinøflr innefattar p-xylylenglykol, pyrokatekol, resorcinol, hydrokinon eller alkylsubstituerade derivat av dessa föreningar. En annan lämnlig gly- kol är 1,4-cyklohexandimetanol. Synnerligen föredragna glykoler är rakkedjiga alkylenglykoler med 2-4 kolatomer.
En föredragen grupp av polyestrar är poly(etylentornftaJat), poly(propylentereftalafi och po1y(butylentereftalat). En synner11gen föredragen polyester är poly(butylentereftalat). Poly(butylenteref- talat), en kristallin sampolymer, kan bildas genom polykondensatíon av 1,4-butandiol och dimetyltereftalat eller tereftalsyra Och har den allmänna formeln vari n varierar från 70 till 140. Medelmolekylvikten hos noly(huky1~ entereftalat) varierar företrädesvis från 20 000 till 25 000.
Kommersiellt tillgängligt poly(butylentereftalat) är till- gängligt under varunamnet VALOX termoplastisk polyester. Andra kom- mersiella polymerer innefattar CELANEX TENITE och VITUF.
Andra användbara polyestrar innefattar cellulosaestrnr. nn 1 föreliggande sammanhang använda termoplastiska cellulosaestrnrna har vidsträckt användning såsom formpressningsmaterial, heläggnLnqnmn!o~ rial och filmbildande material och är väl kända. Dessa matvrinl inno« fattar de fasta termoplastiska formerna av cellulosanitrat, cellulosa- acetat (t.ex. cellulosadiacetat, cellulosatriacetat), cellulosahuty- rat, cellulosaacetatbutyrat, cellulosapropionat, cellulosatridekano- at, karboximetylcellulosa, etylcellulosa, hydroxietyloellulosa och 7ao1se7~9 l4 acetylerad hydroxietylcellulosa, såsom beskrivs på sid. 25-28 i Modern Plastics Encyclopedia, 1971-72, och de däri åivna hänvisningarna.
En annan användbar polyester är en polypivalolakton. Polypi- valolakton är en linjär polymer med återkommande esterstrukturenhe- ter med i huvudsak följande formel: W ----ca ----c(cH3)2----c(0)o--- 2 d.v.s. enheter härrörande från pivalolakton. Polyestern är företrädes- vis en pivalolaktonhomopolymer. Emellertid innefattas även sampoly- mererna av pivalolakton med högst 50 mol%, företrädesvis högst 10 mol- % av andra beta-propiolaktoner, såsom beta-propiolakton, alfa, alfa- -dietyl-beta-propiolakton och alfa-metyl-alfa-etyl-beta-propiolakton.
Uttrycket "beta-propiolaktoner“ avser beta-propiolakton (2-oxetanon) och derivat därav, som icke uppbär några substituenter på laktonrinq- ens beta-kolatom. Föredragna beta-propiolaktoner är sådana som inne- håller en tertiär eller kvaternär kolatom i alfa-ställningen med av- seende på karbonylgruppen. Speciellt föredragna är alfa,a1fa-dialkyl- -beta-propiolaktoner, vari alkylgrupperna oberoende av varandra varde- ra innehåller l-4 kolatomer. Exempel på användbara monomerer är: alfa-etyl-alfa-metyl-beta-propiolakton, alfa-metyl-alfa-isopropyl-beta-propiolakton, salfa-etyl-alfa-n-butyl-beta-propiolakton, alfa-klormetyl-alfa-metyl-beta-propiolakton, alfa,alfa-bis(klormetyl)-beta-propiolakton och alfa,lafa-dimetyl-beta-propiolakton (pivalolakton).
Dessa polypivalolaktoner har en molekylvikt överstigande 20 000 och en'smältpunkt överstigande l20°C.
Ytterligare en användbar polyester är en polykaprolakton.
Föredragna poly( ê-kaprolaktonefl är i huvudsak linjära polymerer med den återkommande enheten I 0 Innan ___ ' Dessa polymerer har egenskaper liknande de hos polypivalolaktonerna och kan framställas medelst en liknande polymerisationsmekanism. 7801367-9 15 Olika poly(arylpolyetrar) är även användbara såsom konstruk- tionstermoplaster. De poly(arylpolyetrar) som avses i föreliggande sammanhang innefattar linjära termoplastiska polymerer, som består av återkommande enheter med formeln ~<-0-G--o--e'->-_- I vari G är återstoden av en tvåvärd fenol med formeln vari R representerar en bindning mellan aromatiska kolatomflr eller --- O ---, --S ---, ---S ---S -- eller en tvåvåirrl k0].våïI;f>'jrup_r> :nr-fl l-18 kolatomer och G' är återstoden av en dibrom- eller dijndhen- senoid förening med formeln V eller vari R' betecknar en bindning mellan aromatiska kolatomer, --O --, -- S -~, --“S -- S -- eller en tvåvärd kolvännqrnpp med l-18 kolatomer, med det förbehållet att när R är ~- ~ff>~ ~ wfl gruppen R' har annan betydelse än --0-~, när R' är -»4>fl~ , gruppen R har annan betydelse än --0--, när G är en grupp med formeln It gruppen G' är en grupp med formeln V och när G' är en grupp man for- meln IV gruppen G är en grupp med formeln III. Polyarylenpnlyelrnr av denna typ uppvisar utomordentliga fysikaliska eqenakapor liksom utmärkt termisk, oxidativ och kemisk stabilitet. Kommersiella pn|y~ (arylpolyetrar) är tillgängliga under varunamnet ARYLON T polyaryl- etrar med en smälttemperatur av mellan 280°C och 3l0°C. 7801367--9 16 En annan grupp av användbara konstruktionstermoplaster inne- fattar aromatiska poly(sulfoner), som innefattar återkommande enhe- ter med formeln Ar S02 vari Ar är en tvåvärd aromatisk grupp, som kan variera från enhet till enhet i polymerkedjan (under bildning av sampolymerer av olika slag). Termoplastiska .poly(sulfoner) innehåller i allmänhet åtminsto- ne några enheter med strukturen fií ; E)--z--az êï vari Z är syre eller svavel eller återstoden av en aromaLisk dinl så- som 4,4'-bisfenol. Ett exempel på en dylik poly(sulfon) har återkom- mande enheter med formeln ....<:;;:>.-.q...q<:;;:>;.302_.__ ett annat exempel har återkommande enheter med formeln och andra exempel har återkommande enheter med formeln . . I, - » CH o . gg « 3 2 C .0_~M - _ v I . eller sampoymeriserade enheter i olika proportioner med fnrmflln GQ-“flr eller I ' @-@~«2-- 7801367-9 17 De termoplastiska poly(sulfonerna) kan även innehålla åter- kommande enheter med formeln och poly(etersulfoner) med återkommande enheter med strukturen . K ' C > ' o ' . IH3 I 2 u' ' _ ífi I . ' v _' .
' I n är även användbara såsom konstruktionstermoplaster.
De polykarbonater som kan vara närvarande i kompositionernn enligt uppfinningen är sådana med de allmänna formlerna . 8 I och --<-Ar--A--An--o--c--o-3-- ' n 9 -+Ar-0-0-0%-- - IT n vari Ar betecknar fenylen eller en alkyl-, alkoxi-, halogen- eller nitro-substitituerad Eenylengrupp, A betecknar en ko1-til1~ko1hind- ning eller en alkyliden-, cykloalkyliden-, alkylen~, cykloa1ky1en~, azc-, imino-, svavel-, syre-, sulfoxid- eller sulfongrupp och n är minst 2.
Framställningen av polykarbonaterna är välkänd. En fiörndrnqnn framställningsmetod baserar sig på den reaktion som utförs qnnnm att man upplöser dihydroxikomponenten i en bas såsom pyridin och låter fosgen bubbla genom den omrörda lösningen med önskad hastighet. Ter- tiära aminer kan användas för att katalysera reaktionen och för att tjäna såsom syraacceptorer under reaktionen. Eftersom reaktionen normalt är exotermisk, kan den hastighet varmed fosgen tillsätts utnyttjas för att reglera reaktionstemperaturen. Reaktionerna utnytt-r 7801367-9 18 jar i allmänhet ekvimolära mängder av fosgen och dihydroxirnaktant, men molförhållandena kan variera beroende på reaktionsbetingeïserna.
I formlerna I och II ovan är Ar och A företrädesvis p~fenylen respektive isopropyliden. Detta polykarbonat framställs genom om- I sättning av para,para'-isopropylidendifenol med fosgen och saluförs under varunamnet LEXAN och MERLON. Detta kommersiella polyknrhonat har en molekylvikt av ca 18 000 och en smälttemperatur av över 230”C.
Andra polykarbonater kan framställas genom omsättning av andra di« hydroxiföreningar eller blandningar av dihydroxiföreningar med fos~ gen. Dihydroxiföreningarna kan innefatta alifatiska dihydroxifören ingar, ehuru aromatiska ringar är väsentliga för uppnående av bästa möjliga högtemperaturegenskaper. Dihyroxiföreningarna kan i strnktu« ren innehålla diuretanbindningar. Likaså kan en del av strukturen er~ sättas med siloxanbindningar. _ De acetalhartser som används i blandningarna enligt fiörnlhr gande uppfinning innefattar de högmolekylfära polyacetalhnmopolymfl» rer som framställs genom polymerisation av formaldehyd eller Lrioxan.
Dessa polyacetalhomopolymerer är kommersiellt tillgängliga undnr_vn« runamnet DELRIN. Ett besläktat harts av polyetertyp är tillqänqfiqr under varunamnet PENTON och har strukturen ' - I cnzci _ I _ en -4;-en 2 , 2 .cnaci n _ n Det acetalharts som framställs utgående från formn1fl~hyd har hög molekylvikt och en struktur, som kan åskådliggöras på följnndß sätt' , X vari ändstående grupper härrör från kontrollerade mängder av vattmn och x betecknar ett stort (vanligtvis 1500) antal vid varandra bundna formaldehydenheter. För att öka den termiska och kemiska beständighn~ ten omvandlas de ändstående grupperna vanligtvis till estrar eller et- Kår- 7801367-9 19 Uttrycket "polyacetalhartser" innefattar även po1yncetalsam~. polymerer. Dessa sampolymerer innefattar segmentsampolymnrør av fnrm~ aldehyd med monomerer eller förpolymerer av andra material med för» måga att tillhandahålla aktiva väteatomer, såsom alkylenqlykolor, polytioler, vinylacetat-akrylsyrasampolymerer eller reducnrndfl burn» dien/akrylonitrilpolymerer.
Celanese tillhandahåller kommersiellt en sampolymer av formal» dehyd och etylenoxid under varunamnet CELCON, som är användbar 1 blandningarna enligt föreliggande uppfinning. Dessa sampolymnlnr h-- typiskt en struktur, som innefattar återkommande enheter man formeln vari Rl och R2 oberoende av varandra är väte, lägre alkyl filïnr 1äq~ re halogensubstituerad alkyl och n är ett helt tal från 0 till 3, varvid n är 0 i 85-99,9 % av de återkommande enheterna.
Formaldehyd och trioxan kan sampolymeriseras med andra nlfl~~ hyder, cykliska etrar, vinylföreningar, ketener, cykliska bnrh~nn~ ter, epoxider, isocyanater och etrar. Dessa föreningar innefattar etylenoxid, 1,3-dioxolan, 1,3-dioxan, 1,3-dioxp»en, epík1nrhyd|in, propylenoxid, isobutylenoxid och styrenoxid.
De polyamidimider som är användbara såsom konstruktionsr~rm~~ plaster i kompositionen enligt uppfinningen har en allmänt Puinrnwlin struktur och en smältpunkt av över 340°C. Dessa sampolymerør kan fram- ställas genom omsättning av dianhydrider med diaminer, som innflhfillvr en i förväg bildad amidgrupp, vilket resulterar 1 en amidimidsLfnkLur enligt följande: ' 7801367-9 zo <3 o _\_ n . i /0 / "”°\ o o (i) Q 0 H 1: - \\g./*\\ \\C//I i Hg" /NH-G ' c-Nn H n ., . 2 ° 0 2 *H20 / l' f? '(3 ' 0 0 c »åc I <-\ NH"" V NH Iz/ - \\\Nl Û \ c/ I , I! || . - 0 O Andra sampolymerer kan framställas genom omsättninq av tri- mellitanhydtidsyraklorid med diaminer enligt följande: 0:9 / “> \ (1) - - f 3/0 . IlIH-Ar-__.\ \ Q-e.. - v O=Q Parentestecknet innebär att den visade enheten kan färflknmmn på äetta sätt eller på omvänt sätt.
Kommersiella polyamidimider är tillgängliga under varunamnot TORLON. - Polyuretaner, som även är kända såsom isocyanathartser, kan 7801367-“9 21 även användas såsom konstruktionstermoplaster under förutsättning att de är termoplaster och icke härdplaster. Så t.ex. är polyuretaner, som bildas av toluendiisocyanat (TDI) eller difenylmetan-4,4-diiso- cyanat (MDI) och ett stort antal polyoler, såsom polyoxietylenglykol, polyoxipropylenglykol, hydroxiavslutade polyestrar och polyoxietylen- oxipropylenglykoler, lämpliga.
Dessa termoplastiska polyuretaner är tillgängliga under varu~ namnen Q-THANE och PELLETHANE CPR.
En annan grupp av användbara konstruktionstermoplaster inne~ fattar halogenerade termoplaster med en i huvudsak kristallin struk~ tur och en smältpunkt överstigande l20°C. Dessa halogenerade termo- plaster innefattar homopolymerer och sampolymerer härrörande från tetrafluoretylen, klortrifluoretylen} bromtrifluoretylen, vinyliden- fluorid och vinylidenklorid.
Polytetrafluoretylen (PTFE) utgör benämningen på fullständigt fluorerade polymerer med den kemiska grundformeln -=-+-CF2---CF2-àšW, som innehåller 76 vikt% fluor. Dessa polymer är högkristallina och har en kristallin smältpunkt av över 300°C. Kommersiell PTFE är till» gänglig under varunamnen TEFLON och FLUON. Polyklortrifluornrylen WCTFE) och polybromtrifluoretylen (PBTFE) är även tillgängliga med höga molekylvikter och kan användas enligt föreliggande uppfinning.
Speciellt föredragna halogenerade polymerer är homopolymerer och sampolymerer av vinylidenfluorid. Poly(vinylidenfluorid)~homo~ polymerer är partiellt fluorerade polymerer med den kemiska formeln { CH2 CF2 }n rer med en kristallin smältpunkt vid l70°C. En kommersiell homopoly~ . Dessa polymerer är sega linjära polyme~ mer är tillgänglig under varunamnet KYNAR. Med uttrycket "poly(viny- lidenfluorid)" avses i föreliggande sammanhang icke endast de normalt fasta homopolymererna av vinylidenfluorid utan även de normalt fasta sampolymererna av vinylidenfluorid, som innehåller minst 50 mn1% poly- meriserade vinylidenfluoridenheter, företrädesvis minst ca 70 mola vinylidenfluorid och i synnerhet minst ca 90 mol%. Lämpliga sammono~ merer är halogenerade olefiner, som innehåller upp till 4 kolatomer, t.ex. sym. diklordifluoretylen, vinylfluorid, vinylklorid, vinyliflen- klorid, perfluorpropen, perfluorbutadien, klortrifluoretylen, triklor- etylen och tetrafluoretylen.
En annan användbar grupp av halogenerade termoplaster inne- 7801367-9 22 fattar homopolymerer och sampolymerer härrörande från vinylidenklo- rid. Kristallina vinylidenkloridsampolymerer föredras speciellt. De normalt kristallina vinylidenkloridsampolymerer som är användbara en- ligt föreliggande uppfinning är sådana som innehåller minst 70 vikt% vinylidenklorid jämte 30 % eller därunder av en sampolymeriserbar, monoetenisk monomer. Exempel på dylika monomerer är vinylklorid, vinyl- acetat, vinylpropionat, akrylonitril, alkyl- och aralkylakrylater med alkyl- och aralkylgrupper innehållande upp till ca 8 kolatomer, akryl- syra, akrylamid, vinylalkyletrar, vinylalkylketoner, akrolein, allyl- etrar och andra, butadien och klorpropen. Kända ternära kompositio- ner kan även med fördel användas. Exempel på dylika polymerer är så- dana som till minst 70 vikt% består av vinylidenklorid, varvid åter- stoden utgörs av t.ex. akrolein och vinylklorid, akrylsyra och akrylo- nitril, alkylakrylater och alkylmetakrylater, akrylonitril och buta- dien, akrylonitril och itakonsyra, akrylonitril och vinylacetat, vinylpropionat eller vinylklorid, allylestrar eller etrar och vinyl- klorid, butadien och vinylacetat, vinylpropionat eller vinylkloríd och vinyletrar och vinylklorid. Kvarternära polymerer av liknande mn- nomer sammansättning kan även användas. Speciellt användbara för syfi~ tet med föreliggande uppfinning är sampolymerer med 70-95 viktr viny~ lidenklorid, där återstoden utgöres av vinylklorid. Dylika sampolyme- rer kan innehålla konventionella mängder och typer av mjukgörare, stabilisatorerß nukleatorer och strängsprutningshjälpmedel. Man kan vidare även använda blandningar av två eller flera av dylika normalt kristallina vinylidenkloridpolymerer liksom blandningar innefattande dylika normalt kristallina polymerer i kombination med andra polyme- ra modifieringsmedel, t.ex. sampolymerer av eten-vinylacetat, styren- -maleinsyraanhydrid, styren-akrylonitril och polyeten.
De nitrilhartser som är användbara såsom konstruktionstermo- plaster är termoplastiska material med en alfa,beta-olefiniskt omät~ tad mononitrilhalt av 50 vikt% eller däröver. Dessa nitrilhartser kan vara homopolymerer, sampolymerer, ymppolymerer av sampolymerer på ett gummisubstrat eller blandningar av homopolymerer och/eller sampoly- merer. _ De alfa,beta-olefiniskt omättade mononitriler som avses i fö- religgande sanunanhang har strukturen CH======== C'-i--~ CN I R 7801367-9 23 vari R är väte, en alkylgrupp med 1-4 kolatomer eller en halogen.
Dylika föreningar innefattar akrylonitril, alfa-bromakrylonitril, alfa-fluorakrylonitril, metakrylonitril och etakrylonitril. ne mest föredragna olefiniskt omättade nitrilerna är akrylonitril nuh mer» akrylonitril och blandningar därav.
Dessa nitrilhartser kan indelas i flera klasser på basis av deras komplexitet. Den enklaste molekylstrukturen är en slnmpnrrnn uppbyggd sampolymer, huvudsakligen akrylonitril eller metakrylonirril.
Det vanligaste exemplet är en styren-akrvlonitrilsampolymer. segment- sampolymerer av akrylonitril, vari långa segment av polyakry]nniLLr alternerar med segment av polystyren, eller av polymetylmntakrylat är även kända. ' Samtidig polymerisation av fler än tvâ sammonomerer ger en in~ terpolymer eller, om man utgår från tre komponenter, en tenpnlymnv.
Ett stort antal sammonomerer är kända. Dessa innefattar lägre n1fa~ olefiner med 2-8 kolatomer, t.ex. eten, propen, isobuten, hntnn~|, penten-1 och deras halogen- och alifatiskt substituerade d~riv~r, nä» som vinylklorid, vinylidenklorid; aromatiska monovinylidenkolvñrw~ monomerer med den allmänna formeln 31 H2O=====:g Ra vari Rl är väte, klor eller metyl och R2 är en aromatisk qvupp m~d 6-10 kolatomer, som även kan innehålla substituenter, såsom h4I~q~n och alkylgrupper fästade vid den aromatiska kärnan, t.ex. nIy|wn, a1« fa-metylstyren, vinyltoluén, alfa~klorstyren, orto-klorslvrnn, nnrn~ -klorstyren, meta-klorstyren, orto-metylstyren, para-mety|nIyr~n, etylstyren, isopropylstyren, diklorstyren, vinylnaftalen, elv. Sp~~ ciellt föredragna sammonomerer är isobuten och styren, En annan grupp av sammonomerer är vinylestermonomnrnv mnd den allmänna formeln ff , *F RW? . wài~íäl>~O 7-80136-7-9 24 vari R3 är väte, en alkylgrupp med l-10 kolatomer, en arylgrupp med 6-10 kolatomer innefattande kolatomerna i ringsuhstituerade alkyl- substituenter, t.ex. vinylformiat, vinylacetat, vinylpropionat och vinylbensoat.
Monomerer, som liknar de nyssnämnda och som även är anvñndha~ ra, är vinyletermonomerer med den allmänna formeln vari R4 är en alkylgrupp med l-8 holatomer, en arylgrupp med 6~l0 kolatomer eller en envärd alifatisk grupp med 2-10 kolatomer, vilken alifatiska grupp kan vara kolväte- eller svavelhaltig, tex. en ali- fatisk grupp med eterbindningar, och som även kan innehålla andra sub- stituenter, såsom halogen och karbonyl. Exempel på dessa monomera vinylestrar innefattar vinylmetyleter, vinyletyleter, viny1«n-huty1~ eter, vinyl-2~kloretyleter, vinylfenyleter, vinylisobutyletcr, vinyl~ cyklohëxyleter, p-butylcyklohexyleter, vinyleter och p-k1orf~nyJq1y~ kol. _ " ' Andra samonomerer är sådana som innehåller en monn~ eller .dinitrilfunktion. Exempel härpå innefattar metylenglutaronibril. (2,4-dicyanobuten-1), vinylidencyanid, krotonitril, fumarodinirriJ och maleodinitril; _ Andra sammonomerer innefattar estrarna av olefiniskf nmñlrnd» karboxylsyror, företrädesvis de lägre alkylestrarna av alFa,hnnn~ olešiniskt omättede karboxylsyrer och i synnerhet estrar med struktu- ren .b » °H¿='-'.G ---coon2 31 vari Rl är väte, en alkylgrupp med l-4 kolatomer eller en hnluqnn och R2 är en alkylgrupp med 1-2 kolatomer. Föreningar av denna ryp innefattar metylakrylat, etylakrylat, metylmetakrylat, nrylm~r~ akrylat och metyl-alfa-klorakrylat. I synnerhet föredras m»Lylnhry« lat, etylakrylat, metylmetahrylat och etylmetakrylat.
En annan klass av nitrilhartser är ympsampolymerer, som be- står av en polymer huvudkedja, på vilken grenar av en annan polymer- 7801367-9 25 kedja är fästade eller ympade. I allmänhet förbildas huvudkedjan i en separat reaktion. Polyakrylonitril kan ympas med kedjor av styren, vinylacetat eller metylmetakrylat för att ta några exempel. Huvud- kedjan kan bestå av en, två, tre eller flera komponenter, och de ympa- de grenarna kan bestå av en, två, tre eller flera sammonomerer.
De mest lovande produkterna är de nitrilsampolymerer som är partiellt ympade på ett i förväg bildat gummisubstrat. Detta sub- strat innefattar användningen av en syntetisk eller naturlig gummi- komponent, såsom polybutadien, isopren, neopren, nitrilgummin, natur- liga gummin, akrylonitril-butadiensampolymerer, eten-propensampoly- merer och klorerade gummin, som används för förstärkning av polyme- ren. Denna gummikomponent kan införlivas med den nitrilhaltiga poly- meren medelst någon av de inom tekniken välkända metoderna, t.ex. direkt polymerisation av monomerer, ympning av akrylonitrilmonomer- blandningen på gummihuvudkedjan eller fysikalisk blandning av gummi- komponenten. Speciellt föredragna är polymerblandningar, som har er- hållits genom blandning av en ympsampolymer av akrylonitril och sam- monomer på gummihuvudkedjan med en annan sampolymer av akrylonitril och samma sammonomer. Akrylonitrilbaserade termoplaster är vanligtvis polymerblandningar av en ympad polymer och en oympad homopolymer.
Kommersiella exempel på nitrilhartser innefattar BAREX 210 harts, ett akrylonitrilbaserat nitrilharts innehållande över 65 % nitril, och LOPAC harts, som innehåller över 70 % nitril, varvid tre fjärdedelar härrör från metakrylonitril.
I syfte attheteflufi harmonisera viskositetsegenskaperna hos konstruktionstermoplasten, polyolefinen och segmentsampolymoren är det ibland användbart att först blanda den olika konstruktionstermo- plasten med ett viskositetsmodifieringsmedel innan den erhållna blandningen blandas med polyolefinen och segmentsampolymeren. Lämp- liga viskositetsmodifieringsmedel har en relativt hög viskositet, en smälttemperatur av över 230°C och uppvisar en viskositet, som icke är speciellt känslig för temperaturändringar. Exempel på lämpliga viskositetsmodifieringsmedel innefattar poly(2,6~dimetyl~l,4-fenylen)- oxid och blandningar av poly(2,6-dimetyl-1,4-fenylen)oxid med poly- styren.
De poly(fenylenoxider)som innefattas såsom möjliga viskosi- tetsmodifieringsmedel kan åskådliggöras med följande formel 7-8-013-67-9 vari RI är en envärd substituent, som utgörs av väte, en kolväte- grupp, som icke innehåller någon tertiär alfa-kolatom, en halogen- kolvåtegrupp, som har minst två kolatomer mellan halogenatomen och fenolkärnan och som icke innehåller någon tertiär alfa-kolatom, en hydrokarbonoxigrupp, som icke innehåller några alifatiska, Lnrtíårn alfa-kolatomer,eller en halogenhydrokarbonoxigrupp, som innehåller minst två kolatomer mellan halogenatomen och fenolkärnan och som icke innehåller någon alifatisk, tertiär alfa-kolatom, R'] har samma betydelse som R1 och kan dessutomfbeteckna en halogenatom och m Hr ett helt tal av minst 50, t.ex. 50-800 och företrädesvis 150-300.
Bland de föredragna polymererna är polymerer med en molekvlvikt av från 6000 till 100 000, företrädesvis 40 000. Företrädesvis är poly- (fenylenoxiden)poly(2,6-dimetyl-1,4-fenylen)oxid. ' Kommersiellt är poly(fenylenoxid) tillgänglig såsom nn hlnnd- ning med styrenharts. Dessa blandningar innefattar vanligtvis mnlßnn 25 och 50 vikt% polystyrenenheter och tillhandahålls av Gnn~|nJ Electric Company under varunamnet NORYL termoplast. När man nnvünflnr en blandning av poly(fenylenoxid) och polystyren är den förodrnqnn moiekyivikten mellan 10 ooo och so ooo, företrädesvis finn; m orm.
Den använda mängden viskositetsmodifieringsmedel beror i hn- vudsak på skillnaderna mellan viskositeterna hos segmentsampolymervn och konstruktionstermoplasten vid temperaturen Tp. Typiska mängder utgör 0-100 viktdelar viskositetsmodifieringsmedel per 100 viktdvlar konstruktionstermoplast, företrädesvis 10-50 viktdelar por Inn vir+~ delar konstruktionstermoplast.
Det finns minst två metoder (förutom frånvaron av en delaminn- - ring) medelst vilka närvaron av ett sammanlänkande nätverk kan visas.
Vid den ena metoden visas ett sammanlänkande nätverk när formpressa- de eller strängsprutade föremål, tillverkade av blandningarna enligt föreliggande uppfinning, införs i ett återloppskokande lösningsmedel, 7801367-9 27 som kvantitativt utlöser segmentsampolymeren och andra lösliga kom- ponenter, medan den kvarvarande polymerstrukturen (som innefattar konstruktionstermoplasten och polyolefinen) fortfarande har formen och kontinuiteten av det formpressade eller strängsprutade föremålet och är strukturellt intakt utan smulbildning eller delaminering, och det återloppaskokande lösningsmedlet icke innehåller något olös- ligt, partikelformigt material. Om dessa kriterier är uppfyllda är de oextraherade och extraherade faserna båda sammanlänkande och kon- tinuerliga. Den oextraherade fasen måste vara kontinuerlig, eftersom den är geometriskt och mekaniskt intakt. Den extraherade fasen måste ha varit kontinuerlig före extraktionen, eftersom kvantitativ extrak- tion av en dispergerad fas från en olöslig matris är föga sannolik.
Slutligen måste sammanlänkande nätverk vara närvarande för att man skall ha två samtidiga kontinuerliga faser. Den oextraherade fasens kontinuitet kan även bekräftas medelst mikroskopisk undersökning.
I föreliggande blandningar, som innehåller mer än två komponenter, kan den sammanlänkande beskaffenheten och kontinuiteten hos varje separat fas fastställas medelst selektiv extraktion. I en bLandninq innehållande segmentsampolymer, polypropen och nylon 6 kan L.ex. snq- mentsampolymererna först extraheras medelst âterloppskokande tnlnen, vilket kvarlämnar polypropen- och nylonfaserna. Därefter kan nvlonvt extraheras med klorvätesyra, vilket kvarlämnar polypropenfasen. A1~ ternativt kan nvlonet extraheras först och därefter segmentsnmpo]yme~ ren. Faskontinuitet och hålrumsförbindelse kan undersökas mikrosko~ piskt efter varje extraktion.
Vid den andra metoden uppmäts en mekanisk egenskap. nñnnm dragmodul, och jämförs med den som förväntas hos ett givet nysrnm där varje kontinuerlig, isotropiskt fördelad fas ger ett bidrag till det mekaniska svaret, vilket bidrag är proportionellt mot fnsnns vo- lymandel i blandningen. överensstämmelse mellan de två värdena anty- der närvaron av ett sammanlänkande nätverk, medan, om ett snmmanlän~ kande nätverk icke är närvarande, det uppmätta värdet skiljer sig från det beräknade värdet.
En viktig aspekt av föreliggande uppfinning är att de wn1atj- va proportionerna av de olika polymererna i blandningen kan varieras inom vida gränser. De relativa proportionerna av polymererna återges nedan i viktdelar (den totala blandningen innefattar 100 viktde1ar): fy" 78.0136.7- 9 28 Mängd Föredragen mängd (viktdelar) (viktdelar) Olik konstruktionstermoplast I 5 - 48 10 - 35 Segmentsampolymer 4 - 40 8 - 20 Polyolefinen är närvarande i en mängd, som är lika med eller större än mängden av den olika konstruktionstermoplasten, dvs. vikt- förhâllandet mellan polyolefin och olik konstruktionstermoplast är l:l och däröver. Mängden polyolefin kan följaktligen variera från 30 viktdelar till 91 viktdelar, företrädesvis från 48 viktdelar till 70 viktdelar. Det bör observeras att den minsta mängd segmentsampo- lymer som är nödvändig för framställning av dessa blandningar kan va- riera beroende på den använda konstruktionstermoplasten ifråga.
Den olika konstruktionstermoplasten, polyolefinen och seg- mentsampolymeren kan blandas på vilket som helst sätt som alstrar det sammanlänkande nätverket. Konstruktionstermplasten, polyolefinen och segmentsampolymeren kan t.ex. upplösas i ett för samtliga kompo- nenter gemensamt lösningsmedel och koaguleras genom blandning i ett lösningsmedel, vari ingendera polymeren är löslig. Ett synnerligen föredraget förfarande är emellertid att intimt blanda polymflrerna i form av granuler och/eller pulver i en högskjuvningsblandnro. Med "intim blandning" avses att polymererna blandas under tillräcklig mn- kanisk skjuvning och värmeenergi för att ombesörja att en sammanlänk- ning av de olika nätverken uppnås. Intim blandning uppnås vanfligtvis genom att man utnyttjar högskjuvningssträngsprutmaskiner och termo- plaststrängsprutmaskiner med ett L/D-förhållande av minst 20:J och ett kompressionsförhållande av 3 eller 4:1.
Blandnings- eller processtemperaturen (Tp) väljs med avseende på de för blandning avsedda polymererna ifråga. När man blandar poly- mererna i smälta istället för att blanda dem i lösning är det t.ex. nödvändigt att välja en processtemperatur över smältpunktnn för den mest högsmältande polymeren. Såsom förklaras närmare nedan kan dess- utom processtemperaturen väljas så att man uppnår en isoviskös blandning av polymererna. Blandnlngs- eller processtemperaturnn kan ligga mellan lso°c een 4oo°c, företrädesvis mellan 230% och soffa.
En annan parameter som är viktig vid blandning i smälta för att ombesörja bildningen av samanlänkande nätverk är att harmonisera viskositeterna hos segmentsampolymeren, polyolefinen och den olika 7801367- 9 29 konstruktionstermoplasten (isoviskös blandning) vid blandninqspro- ceseens temperatur och skjuvspänning. Ju bättre dispergeringen av konstruktionstermoplasten och polyolefinen i segmentsampolymernätver- ket är, desto större är utsikterna till bildning av samkontinuerliga, sammanlänkande nätverk vid efterföljande kylning. Därför har det vi~ sat sig att, när segmentsampolymeren har en viskositet ïïnois vid temperaturen Tp och en skjuvningshastighet av 100 s_l draget att konstruktionstermoplasten och/eller polyolefinen har en sådan viskositet vid temperaturen Tp och en skjuvningshastighet av 100 shl att förhållandet mellan segmentsampolymerens viskositet och viskositeten hos konstruktionstermoplasten och/eller polyolefinen ligger mellan 0,2 och 4,0, företrädesvis mellan 0,8 och 1,2. Med "iso- , det är före- viskös blandning" avses följaktligen i föreliggande sammanhang att segmentsampolymerens viskositet dividerad med viskositeten hos de övriga polymererna eller polymerblandningen vid temperaturen Tp och en skjuvningshastighet av 100 s_l ligger mellan 0,2 och 4,0. Det bör även observeras att i en strängsprufimaskin föreligger en bred för- delning av skjuvningshastigheter. Isoviskös blandning kan därför in» träffa även om de två polymerernas viskositetskurvor skiljer sig åt vid vissa av skjuvningshastigheterna. I vissa fall är den ordning i vilka polymererna blandas av kritisk betydelse. Man kan fölinktliqen välja att blanda segmentsampolymeren med polyolefinen el1e1 annan polymer först den därefter blanda den erhållnalblandningen med den olika konstruktionstermoplasten, eller också kan man helt enkelt blanda samtliga polymerer på en gång. Det finns många variationer när det gäller den blandningsordning som kan utnyttjas, vilket resul- terar i f1erkomponentblandningarna enligt föreliggande uppfinning.
Det är även uppenbart att blandningsordningen kan utnyttfinn i syfte att bättre harmonisera de olika polymerernas relativa viskneifoker.
Segmentsampolymeren eller segmentsampolymerblandninqfln kan väljas för att i huvudsak anpassas till viskositeten hos k~nwtxnk~ tionstermoplasten och/eller polyolefinen. Eventuellt kan seqmentsnm~ polymeren blandas med en gummikompunderingsolja eller ett ykhavlififlt re harts, såsom beskrivs närmare nedan, i syfte att ändra nnqmnnrnnm- polymerens viskositetsegenskaper.
De speciella fysikaliska egenskaperna hos segmentsampo1yme~ rerna är betydelsefulla för bildning av samkontinuerliga, sammanlänkan- de nätverk. Närmare bestämt smälter icke de mest föredragna segment- vsewsav-9 30 sampolymererna i oblandat tillstånd på vanligt sätt med ökande tem- peratur, eftersom dessa polymerers viskositet är synnerligen icke- -Newtonsk och har benägenhet att öka utan begränsning då man närmar sig en skjuvningsspänning av 0. Dessa segmentsampolymerers viskosi- tet är vidare relativt temperaturokänslig. Detta reologiska beteende och inneboende termiska stabilitet hos segmentsampolymeren förstär- ker dess förmåga att bibehålla sin nätverksstruktur i smältan, så att sammanlänkande och kontinuerliga nätverk bildas när de olika bland- ningarna framställs.
Viskositetsbeteendet hos konstruktionstermoplasterna och poly- olefinerna är å andra sidan mera temperaturkänsliga än viskositetsbe- teendet hos segmentsampolymererna. Följaktligen är det ofta möjligt att välja en processtemperatur Tp, vid vilken segmentsampolymeren och den olika konstruktionstermoplasten och/eller polyolefinens vis- kositeter faller inom det intervall som är erforderligt för bildning av sammanlänkande nätverk. Såsom beskrivits ovan kan eventuellt ett viskositetsmodifieringsmedel först blandas med konstruktionstennoplasten eller polyolefinen för uppnående av den erforderliga viskositetshar- moniseringen. .
Blandningen av partiellt hydrerad segmentsampolymer, polyole- fin och olika konstruktionstermoplast kan kompunderas med en utdryg- ningsolja av den typ som vanligen används vid bearbetning av gummi och plaster. Speciellt föredragna är de typer av olja som är kombinerbara med de elastomera polymersegmenten i segmentsampolymeren.
Ehuru oljor med högre aromathalt är tillfredsställande föredras isyn~ nerhet de petroleumbaserade vitoljor som har låg flyktighet och mindre än 50% aromathalt, uppmätt medelst lergelmetoden (ASTM-metod D 2007).
Dessa oljor har företrädesvis en begynnelsekokpunkt över 26000.
Mängden använd olja kan variera från 0 till 100 viktdelar per 100 viktdelar segmentsampolymer, företrädesvis från 5 till 30 viktde- lar per 100 viktdelar segmentsampolymer.
Blandningen av partiellt hydrerad segmentsampolymer, polyole- fin och olik konstruktionstermoplast kan ytterligare kompunderas med ett harts. Det ytterligare hartset kan vara ett flödesbefrämjande harts, såsom ett alfa-metylstyrenharts, och ett ändsegmentplastise- ringsharts. Lämpliga ändsegmentplastiseringshartser innefattar . ..-._..___.._..> V ._.ï__..._....____ -v..._.______..._. _... ..__._ 7801367~9 31 kumaron-indenhartser, vinyltoluen-alfa-metylstyrensampolymerer, poly- indenhartser och lågmolekylära polystyrenhartser.
Mängden av det ytterligare hartset kan variera från 0 till 100 viktdelar per 100 viktdelar segmentsampolymer, företrädesvis från 5 till 25 viktdelar per 100 viktdelar segmentsampolymer.
Vidare kan kompositionen innehålla andra polymerer, fyllmedel, förstärkningsmedel, antioxidanter, stabilisatorer, brandskyddsmedel, antiblockeringsmedel och andra gummi- och plastkompunderingsbestånds- delar.
Exempel på fyllmedel, som kan användas, finns i 1971-1972 Mo~ dern Plastics Encyclopedia, sid. 240-247.
Förstärkningsmedel är även användbara i föreliggande polymer- blandningar. Ett förstärkningsmedel kan definieras såsom ett material, som sätts till en hartsartad matris i syfte att förbättra polymerens hållfasthet. De flesta av dessa förstärkningsmaterial är oorganiska eller organiska produkter med hög molekylvikt. Exempel på förstärk~ ningsmedel är glasfibrer, asbest, borfibrer, kol- och grafitfibrer whiskers, kvarts- ochkiseldioxidfibrer, keramiska fibrer, metallfib- rer, naturliga organiska fibrer och syntetiska organiska fibrer. Spe~ ciellt föredragna är förstärkta polymerblandningar, som innehåller 2-80 vikt% glasfibrer, räknat på den erhållna förstärkta blandning- ens totala vikt. ' Polymerblandningarna enligt uppfinningen kan användas såsom metallersättningsmedel och inom sådana områden där höga prestanda ef- tersträvas.
Uppfinningen åskådliggörs närmare medelst följande utförings~ exempel, vari temperaturangivelserna avser Celsiusgrader.
Exemgel l Olika polymerblandningar framställdes genom blandning av poly-I mererna i en 3,125 cm Sterling strängsprutmaskin med ett Kenics-mun- stycke. Strängsprutmaskinen hade ett L/D-förhållande av 24:l och ett kompressionsskruvförhâllande av 3,8:l. nen segmentsampolymer som används i detta exempel och i exemp- len 2-6 var en selektivt hydrerad segmentsampolymer med strukturen S~EB~S och med segmentmolekylvikter av 7500-38 000 - 7 500. Oljan var Tufflo 6056 gummiutdrygningsolja, poly(butylentereftalat) "PBT" var VnLOX 310 harts, och polypropenen var en i huvudsak isotaktisk pslyprapen med ett smäitfiöaesinaax av 5 <2ao°c/2,16 kg). se använda 7 8013-67- 9 32 nylonerna var nylon 6 och nylon 6-12 av standardkvalitet.
I exempel l förblandades segmentsampolymeren.och oljan före tillsatsen av polyolefinen, PBT eller nylon.
Kompositionernas sammansättningar, processbetingelserna och testresultaten återges i tabell l nedan. I samtliga fall hade den _ erhållna polyblandningen det önskade sammanlänkande nätverket, vil- ket kunde fastställas medelst ovan beskrivna metoder.
Tabe11 1 Försök nr. 1 2 3 4 5, Komgonent viktde1ar Segmentsampoïymer ' 6,1 5,8 12,2 12,2 11,2 o1ja 1 0,9 1,2 1,8 1,8 2,11 PBT 1 24,3 - 43,0 21,5 - Ny1on 6 - 25,2 - - _ - Nyhm s-12 - - - - 43,0 Po1ypropen 68,7 67,8 43,0 64,5 43,0 Strängsprutningstemp. °C 230 230 230 230 230 Egenskager E1astícitetsmodu1 x 103, kPa 1372 1544 1393 1186 1296 30265 28334 29987 27230 27576 29506 26611 29987 27230 27438 F1ytgräns kPa Dragbrottgräns kPa Dragbrottöjning, % 12,0 8,74 11,7 12,4 8,0 sajmodln x 1113, kPa 1248 1248 1151 1117 1034 Iíod-s1aghå11fasthet (anv1sn.) 0,22 0,33 0,34 0,43 0,43 J cm Exemgel 2 Polyblandningarna från exempel l, försök 1 och 2, förstärktes med PPG 6,4 mm glasfiberkardel genom att man först blandade polyhland~' ningarna i en torrblandare och därefter smältblandade den erhållna blandningen med glasfibrerna i strängsprutmaskinen. Kompositionernas sammansättning, processbetingelserna och försöksresultaten återges i tabell 2 nedan. 7801367-9 33 Tabell 2 Försök ng. 6 7 Komgonent, viktdelar ' Polyblandnlng 100,0 100,0 Från försök nr. 1 2 Konstruktionstermoplast PBT Nylon 6 Glasfibrer 64,2 65,6 Strängsprutningstemperatur, °C 240 240 Egenskaper slaslicltetsmodul X 103, kpa 7204 1431 Flytgräns, kPa 48258 50188 Dragbrottgräns, kPa 48258 50188 Dragbrottöjning, % 1,06 1,58 ßögmodul X 103, kpa ssos 6081 Izod-slaghâllfasthet (anvisn.), J/cm 0,47 0,69 ExemEel_§ Glasfiberförstärkta blandningar liknande de som framställdes i exempel 2 framställdes, med undantag av att samtliga fyra huvudkom- pønenter plus glasfiberkømponenten torrblandades samtidigt istället för att först framställa polyblandningen och därefter tillsätta q]as~ fibrerna.
Kompositicnernas sammansättning, processbetingelser och för- söksresultaten återges i tabell 3 nedan. I samtliga fall uppvisade de erhållna polyblendningarna den önskade aammanlänkande nätverks- strukturen.
Tabell 3 Försök nr. 8 9 10 ll 12 ßgmgenent, viktdglgy '*"“~'" Segmentsampolymer 3,7 3,5 7,7 7,7 6,8 Olja 0,6 0,7 1,1 1,1 1,7 PBT 14,9 - 26,9 13,5 - Nylon 6 - 15,0 - - - Nylon 6-12 - - - - 26,1 Palypropen - 41,8 41,0 26,9 40,3 26,1 filasfíbrer 39,8 39,8 37,4 37,4 39,2 240 240 240 240 240 Ö (1 Strängsprutningstemperatur, 7801367*9 94 Tabell 3 (fbrts.) ;g;§gg_nr. 6 x 9 1o 11 12 Egenskaper 51as:1c1566sm6au1"x 193, kpa 7446 7467 6673 6067 5522 F1y6gr5ns 226 47431 51496 56462 45225 52677 Dragbrottgräns, kPa 47431 51498 56462 45225 52877 oragbvettöjning, 6 ' 0,97 1,21 1,61 1,11 1,76 ß6¿m6au1 X 103, kva 5559 5943 5495 5495 4957 Izod-slaghållfasthet (anvísn.) J/cm 0,43 0,72 0,59 0,54 0,63 Exemgel 4 Segmentsampolymeren och oljan blandades i förväg. Därefter sattes PBT till blandningen av segmentsampolymer och olja, och den erhållna blandningen bearbetades. Därefter tillsattes polypropenen, och en polyblandning med minst två polymerer med åtminstone partiel- la, kontinuerliga sammanlänkande nätverksstrukturer enligt uppfin- ningen erhölls. Kompositionernas sammansättning och processbetingel- serna återges i tabell 4 nedan.
Tabell 4 Försök nr. 13 14 ßgmgonentz viktdelar Segmentsampolymer 6,1 12,2 Olja 0,9 1,8 PBT 23,2' 21,5 Polypropen 69,8 64,5 Strängsprutningstemperatur, °C 230 230 Exemgel 5 Olika polymerblandningar innehållande nylon 6 såsom olik kon- struktionstermoplast framställdes. I samtliga blandningar innehål- lande segmentsampolymeren blandades olja och segmentsampolymnrnn i förväg innan det hela smältblandades med nylon och polypropen. Samt- liga blandningar framställdes genom bearbetning i en strängsprut~ ningsmaskin vid 2300. Kompositionernas sammansättning återges i tabell 5 nedan.
Försök 15, 16 och 21 återges i jämförelsesyfte, medan för- sök 17-20 och 22 avser blandningar enligt föreliggande uppfinning med minst två kontinuerliga sammanlänkande nätverk. 7801367-9 35 Tabe11 5 Försök nr. 15 16 17 18 19 20 21 22 ßomppnent, vikggg- _” N10 u 2 E! 0 Segmentsampolymer - - 4 8 12 24 - 25,5 om - - 1 2 a ' e - 4,5 Ny10n 6 100 50 47,5 45 42,5 35 50 35 PBT - - - ~ - - 50 35 Poïypropen P 50 47,5 45 42,5 35 - - I toluen lösligt qqflfi ~_ material Beräknat (vmx) o o s 10 15 ao o ao Funnet (vikt%) 1,2 3,1 4,9 10,7 14,0 28,3 0,4 _ 28,2 1 Hm 165m: m - m W 11.92.1511 Beräknat (vikt%) 100 50 47,5 45,0 42,5 35 50 35 Funnet (vikt) 98,8 17,8 45,0 42,9 47,6 28,6 _ 2,3 35,3 Närvaron (eller frånvaron) av ett kontinuerligt samman]änkan~ de nätverk undersöktes genom en teknik utnyttjande selektiv extrnk~ tion. Vid denna teknik underkastades polymerblandningen en 16 tinnar lång Soxhlet-extraktion med varm återloppskokande toluen. I det idea» la fallet bör den varma toluenen extrahera segmentsampolymorwn och oljan men bör icke upplösa PBT eller nylon. Därefter införs den øextraherade delen av blandningen i ett kärl innehållande G M k]orvä~ tesyra (HCI) och skakas 20 timmar vid rumstemperatur. HCl bör npplösa nylon 6 men icke polypropenen eller PBT. Den oextraherade delen av blandningen efter varje extraktion vägs, och viktförlusten jämförs med de beräknade värdena.
I försök 15 var 1,2 % av nylon 6 löslig i varm toluen, jämfört med ett beräknat värde av 0% (det erhållna värdet låg väl inom tek- nikens noggrannhetsområde). Återstoden av polymeren upplöstes full- ständigt i HCI.
Försöken 16 och 21, som icke innehöll någon segmentsnmpnlymer enligt uppfinningen, avslöjade frånvaron av ett kontinuerligt samman- länkande nätverk. I försök 16 var 3,1 % av blandningen lönliu 1 varm tolnen jämfört med ett beräknat värde av O %, sqnzwen låg innm t«k~ nikens noggrannhetsområde. Emelllertid var endast 17,8 % av den ex- traherade blandningen löslig i HCl, jämfört med ett beräknat värde av 50% Detta antyder att en stor del nylon var så inkapslad i polypropenen j 18.015 ev- 9 36 att nylonet icke var tillgängligt för HCl, dvs. det fanns icke nå- got kontinuerligt nätverk av nylon som var tillgängligt för Hcl. I försök 21 var 0,4 % av blandningen av PBT och nylon 6 löslig i varm toluen, jämfört med det teoretiska värdet 0 %. Emellertid var endast 2,3 % av den extraherade blandningen löslig i HCl, jämfört med ett beräknat värde av 50 %, vilket antyder frånvaron av ett kontinuerligt sammanlänkande nätverk, eftersom uppenbarligen endast en liten del av nylonet var tillgänglig för HCl.
I motsats till resultaten i försök 16 och 2l avslöjade extrak- tionstekniken närvaron av kontinuerliga samanlänkande nätverk i för- sök 17-20 och 22, där man använde aegmentsampolymeren enligt förelflu gande uppfinning. Såsom exempel kan nämnas följande: I försök 17 ut- nyttjades 4 viktdelar segmentsampolymer. Toluenet extraherade 4,9 %, jämfört med ett beräknat värde av 5 %, och, vilket var synnerligen signifikant, HCl extraherade 47,5 %, jämfört med ett beräknat värde av 45,0 %, vilket låg inom teknikens noggrannhetsområde. Detta anty- der att nylonet var närvarande såsom ett kontinuerligt nätverk, ef- tersom uppenbarligen allt nylon var tillgängligt för Hcl. Liknande resultat erhölls för de andra polymerblandningarna enligt föreliggan- de uppfinning. f Exempel 6 _ Man upptog mikrofotografier av fyra polymerblandningar inne- hållande föreliggande segmentsampolymer och med minst två kontinuer- liga sammanlänkande nätverk. I samtliga fall underkastades det för undersökning avsedda provet frysbrytning genom att det först infördes i flytande kväve och därefter avdrogs och sönderdelades i två delar.
Därefter infördes provet i ett scanningelektronmikroskop AMR modell 1200, och ett mikrofotografi upptogs av brottytan.
För fotografi l underkastades polymerhlandningen från försök l4 extraktion med varm toluen under ca 16 timmar, varvid snqmentsnm- polymeren och oljan avlägsnades. Såsom framgick av fotografier var polypropenandelen kontinuerlig och cellstrukturerad, vilket antydde att segmentsampolymeren och polypropenen var kontinuerliga och sam- 'manlänkade med varandra. De små korn som var synliga var korn av Pnm och antydde att PBT var åtminstone delvis dispergerat. Först~»§~» ~ var 2000 X.
För fotografi 2 underkastades polymerblandningen från försök 4 en liknande extraktion med varm toluen._Mikrofotografiet, som ock- 7801367- 9 37 så upptogs med en förstoring av 2000 X, antydde att polypropenen och segmentsampolymer var kontinuerliga och sammanlänkade med varandra, medan PBT var åtminstone delvis dispergerat. Genom att jämföra foto; grafi l med fotografi 2 framgick att de små kornen av PBT i fotografi 2 var större än kornen i fotografi 1. Detta kan delvis förklaras av det faktum att den ordning varmed komponenterna blandades skiljde sig åt i försöken 4 och 14. I försök 4 blandades PBT, segmentsampo- lymer ochpolypropen samtidigt, medan i försök 14 PBT och segmentsam- polymer blandades i förväg innan polypropenen tillsattes.
För fotografi 3 framställdes enligt uppfinningen en polymer- blandning av en selektivt hydrerad styren~butadiensampolymer och ny lon 6 i ett viktförhâllande av l:l. Segmentsampolymeren extraherades med varm toluen, och den återstående strukturen innefattande nylon 6 undersöktes vid en förstoring av 1000 X. Strukturen av nylon 6 var tydligt kontinuerlig och sammanlänkande.
För fotografi 4 framställdes en polymerblandning av en i huvud- sak isotaktisk polypropen med ett smältflödesindex av 5 (2300/2,16 kg) och en selektivt hydrerad styren-butadiensegmentsampolymer. segment- sampolymeren avlägsnades genom extraktion med varm toluen, och den återstående strukturen innefattande polypropenen undersöktes vid en förstoring av 5000 X, vilket även avslöjade den kontinuerliaa, sam- manlänkande strukturen.

Claims (54)

7801367'9 g 38 Patentkrav
1. l. Komposition innehållande en partiellt hydrerad segmentsam- polymer, som innefattar minst två ändstående polymersegment A av en monoalkenylaren med en medelmolekylvikt av 5000 - 125 000 och minst ett mellanliggande polymersegment B av en konjugerad dien med en medelmolekylvikt av 10 000 - 300 000, varvid de ändstående polymersegmenten A utgör 8-55 vikt% av segmentsam- polymeren och icke mer än 25% av arendubbelbindningarna i poly- mersegmenten A och minst 80% av de alifatiska dubbelbindningarna i polymersegmenten B har reducerats genom hydrering och en poly- olefin, k ä n n e t e c k n a d därav, att 100 viktdelar av kompositionen innefattar: (a) 4-40 viktdelar av den partiellt hydrerade segmentsampolyme- ren; (b) 30-91 viktdelar av polyolefinen med en talmedelmolekylvikt över 10 000 och en glasövergångstemperatur av mellan lO0°C och z5o°c och (c) 5-48 viktdelar av minst en olik konstruktionstermoplast tillhörande den grupp som utgörs av polyamider, termoplastiska polyestrar, poly(aryletrar), poly(ary1sulfoner), polykarbonater, acetalhartser, polyamidimider, termoplastiska polyuretaner samt \ halogenerade termoplaster och nitrilhartser av olefiniskt omät- tade monomerer varvid viktförhållandet polyolefin till olik konstruktionstermo- plast är minst 1:1, så att en polyblandning bildas, vari minst två av polymererna bildar åtminstone partiella, med varandra sammanlänkade kontinuerliga nätverk.
2. Komposition enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d därav, att polymersegmenten A har en talmedelmolekylvikt av 7000 - 60 000 och att polymersegmenten B har en talmedelmolekylvikt av 30 000 - 150 000.
3. Komposition enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d därav, att de ändstående polymersegmenten A utgör 10-30 vikt% av segmentsampolymeren.
4. Komposition enligt något av föregående krav, k ä n n e - 39 van ...s CN Ch *J I VD t e o k n a d därav, att mindre än 5 % av arendubbelbindningar- na i polymersegmenten A och minst 99 % av de alifatiska dubbel- bindningarna i polymersegmenten B har reducerats genom hydrering.
5. Komposition enligt något av kraven l-4, k ä n n e t e c k - n a d därav, att polyolefinen är en homopolymer eller sampoly- mer, som härrör från en alfa-olefin eller l-olefin med 2-5 kol- atomer.
6. Komposition enligt något av kraven 1-5, k ä n n e t e c k - n a d därav, att polyolefinens talmedelmolekylvikt är över 50 000.
7. Komposition enligt något av kraven 1-6, k ä n n e t e c k - n a d därav, att polyolefinens glasövergångstemperatur ligger mellan 14o°c och 2so°c.
8. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den innehåller en polyeten av hög densitet med en ungefärlig kristallinitet av över 75% och en densitet av mel- lan 0,94 och 1,0 kg/liter.
9. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den innehåller en polyeten av låg densitet med en ungefärlig kristallinitet av över 35 % och en densitet av mellan 0,90 och 0,94 kg/liter.
10. Komposition enligt något av kraven 1-9, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den innehåller en polyeten med en talmedelmo- lekylvikt av 50 000 - 500 000.
11. ll. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den innehåller en isotaktisk polypropen.
12. Komposition enligt krav ll, k ä n n e t e c k n a d därav, att propenen har en talmedelmolekylvikt överstigande 100 000.
13. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - 2-801367-9 Mo n a d därav, att den innehåller en polypropen, som är en sam- polymer, vilken innehåller eten eller annan alfa-olefin såsom sammonomer i en mängd av l-20 vikt%.
14. l4. Komposition enligt något av kraven 1-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den innehåller poly(l-buten) såsom polyolefin.
15. l5. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den såsom polyolefin innehåller en homopoly- mer av 4-metyl-l-penten med en glasövergångstemperatur av mel- lan 240 och 250°C och en relativ densitet av mellan 0,80 och 0,85.
16. Komposition enligt något av kraven l-7, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den såsom polyolefin innehåller en sampolymer _ av 4-metyl-1-penten och en alfa-olefin.
17. l7. Komposition enligt krav 16, k ä n n e t e c k n a d därav, att den såsom polyolefin innehåller en sampolymer av 4-metyl-l- -penten och en linjär alfa-olefin med 4-18 kolatomer, vilken linjära alfa-olefin är närvarande i en mängd av 0,5-30 vikt%.
18. l8. Komposition enligt något av kraven l-17, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den olika konstruktionstermoplasten har en glasövergångstemperatur överstigande l20°C.
19. Komposítion enligt krav 18, k ä n n e t e c k n a d därav, att den olika konstruktionstermoplasten har en glasövergångstem~ peratur av mellan l50°C och 350°C.
20. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k ~ n a d därav, att den olika konstruktionstermoplasten är en po- lyamid med en talmedelmolekylvikt överstigande 10 000.
21. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att den olika konstruktionstermoplasten är en ter- moplastisk polyester med en smältpunkt överstigande l20°C. ”fl 7891367-9
22. Kompositíon enligt något av kraven l~l9 eller 21, k ä n - n e t e c k n a d därav, att den olika konstruktionstermoplas- 'ten är poly(etentereftalat), poly(propentereftalat) eller poly- (butentereftalat).
23. Komposition enligt krav 22, k ä n n e t e c k n a d därav, att den olika konstruktionstermoplasten är poly(butenterefta- lat) med en medelmolekylvikt av 20 000 ~ 25 000.
24. Komposition enligt något av kraven l-19 eller 21, k ä n - n e t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en cellulosaester.
25. Komposition enligt något av kraven l-l9 eller 21, k ä n - n e t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en homopolymer av pivalolakton.
26. Komposition enligt något av kraven l-19 eller 21, k ä n - n e t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en sampolymer av pivalolakton med icke mer än 50 mol% av en annan beta-propiolakton.
27. Komposition enligt krav 26, k ä n n e t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en sampolymer av pivalolakton med icke mer än 10 mol% av en annan beta-propiolakton.
28. Komposition enligt något av kraven 25-27, k ä n n e - t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en poly~ pivalolakton med en medelmolekylvikt överstigande 20 000 och en smältpunkt överstigande l20°C.
29. Komposition enligt något av kraven l~l9 eller 21, k ä n n e ~ t e c k n a d därav, att konetruktionstermoplasten är en poly- kaprolakton.
30. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att konstruktionstermoplasten är ett polykarbonat med den allmänna formeln 2301367» 9 i ie O -flxri-Af/xr-o-ÉÉ-o-æf I eller o II --e1u--o~c-o;-¿~ II vari Ar betecknar en fenylen- eller en alkyl-, alkoxi-, halogen- eller nitro-substituerad fenylengrupp, A betecknar en kol-till- -kol-bindning eller en alkylidinen-, cykloalkylidinen-, alkylen-, cykloalkylen-, azo-, imino-, svavel-, syre~, sulfoxid- eller sulfongrnpp och n är minst 2.
31. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en homopolymer av formaldehyd eller trioxan.
32. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en polyacetal- sampolymer.
33. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en polyamidimid _ med en smältpunkt överstigande 340°C.
34. Komposition enligt något av kraven l-19, k ä n n e t e c k - n a d därav, att konstruktionstermoplasten är en homopolymer eller sampolymer härrörande från tetrafluoreten, klortrifluor- eten, bromtrifluoreten, vinylidenfluorid eller vinylidenklorid.
35. Komposition enligt något av kraven 1-19, k ä n n e t e c k n a d därav, att konstruktionstermoplasten är ett nitrilharts med en alfa,beta-olefiniskt omättad mononitrilhalt överstigande 50 vikt%.
36. Komposition enligt krav 35, k ä n n e t e c k n a d därav, *ß 1301367- 9 att den alfa,beta-olefiniskt omättade mononitrilen har den all~ männa formeln cH2=ç~cN n vari R betecknar väte, en alkylgrupp med l-4 kolatomer eller en halogen.
37. Komposition enligt krav 35 eller 36, k ä n n e t e c k - n a d därav, att nitrilhartset är en homopolymer, en sampolymer, en ymppolymer av en sampolymer på ett gummisubstrat eller en blandning av homopolymerer och/eller sampolymerer.
38. Komposition enligt något av kraven 1-37, k ä n n e t e c k ~ n a d därav, att den innehåller segmentsampolymeren och den oli- ka termoplasten i en mängd av 8-20 viktdelar respektive l0-35 viktdelar.
39. Komposition enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den innehåller en utdrygningsolja i en mängd av 0-100 viktdelar per 100 viktdelar segmentsampolymer.
40. Komposition enligt krav 39, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innehåller en utdrygningsolja i en mängd av 5-30 viktde~ lar per 100 viktdelar segmentsampolymer.
41. Komposition enligt något av föregående krav, k ä n n e - t e c k n a d därav, att den innehåller ett flödesbefrämjende harts såsom ytterligare harts i en mängd av 0-100 víktdelar per 100 viktdelar segmentsampolymer.
42. komposition enligt krav 41, k ä n n e t e c k n a d därav, att den innehåller ett ílödesbefrämjande harts såsom ytterliga- re harts i en mängd av 5-25 viktdelar per 100 viktdelar segment- \ sampolymer.
43. Komposition enligt krav 41 eller 42, k ä n n e t e c k n a d 7ao1se7-9 u därav, att den innehåller ett ytterligare harts, som tillhör den grupp som utgörs av ett alfa-metylstyrenharts, kumaron-in- denharts, vinyltoluen-alfa-metylstyrensampolymerer, polyinden- hartser och lågmolekylära polystyrenhartser.
44. Förfarande för framställning av en komposition enligt något av kraven 1-43, k ä n n e t e c k n a t därav, att man vid en processtemperatur Tp av mellan l50°C och 400°C blandar (a) 4-40 viktdelar av en partiellt hydrerad segmentsampolymer, som innefattar minst två ändstående polymersegment A av en mo- noalkenylaren med en medelmolekylvikt av 5000 - 125 000 och minst ett mellanliggande polymersegment B av en konjugerad dien med en medelmolekylvikt av 10 000 - 300 000, varvid de ändstå- ende polymersegmenten A utgör 8-55 vikt% av segmentsampolymeren och icke mer än 25% av arendubbelbindningarna i polymersegmen- ten A och minst 80% av de alifatiska dubbelbindningarna i poly- mersegmenten B har reducerats genom hydrering, med (b) 30-91 viktdelar av en polyolefin med en talmedelmolekylvikt överstigande 10 000 och en glasövergångstemperatur av mellan 1oo°c och 2so°c och ' (o) 5-AB viktdclar av minst en olik konstruktionstermoplast, som tillhör den grupp som utgörs av polyamider, termoplastiska poly- estrar, poly(aryletrar), poly(arylsulfoner), polykarbonater, acetalhartser, polyamidimider, termoplastiska polyuretaner samt halogenerade termoplaster och nitrilhartser av olefiniskt omät- tade monomerer varvid viktförhållandet polyolefin till olik konstruktionstermo- plast är minst 1-1, så att en polyblandning bildas, vari minst två av polymererna bildar åtminstone partiella med varandra sam- manlänkade kontinuerliga nätverk.
45. _Förfarande enligt krav 44, k ä n n e t e c k n a t därav, 45 1ao1z67-9 att polymererna blandas vid en prooesstemperatur Tp av mellan 230°c och 3oo°c.
46. Förfarande enligt krav 44 eller 45, k ä n n e t e c k n a t därav, att polymererna upplöses i ett för samtliga polymerer ge- mensamt lösningsmedel och koaguleras genom blandning i ett lös- ningsmedel, vari ingendera polymeren är löslig.
47. Förfarande enligt krav 44 eller 45, k ä n n e t e c k n a t därav, att polymererna blandas såsom granuler och/eller pulver i en anordning, som åstadkommer skjuvkrafter.
48. Förfarande enligt något av kraven 44-47, k ä n n e t e c k - n a t därav, att förhållandet mellan segmentsampolymerens vis- kositet och viskositeten hos polyolefinen, den olika konstruk- tionstermoplasten eller blandningen av polyolefin och olik kon- struktionstermoplast är mellan 0,2 och 4,0 vid processtempera~ turen Tp och en skjuvningshastighet av 100 s-1.
49. Förfarande enligt krav 48, k ä n n e t e c k n a t därav, att förhållandet mellan segmentsampolymerens viskositet och vis- kositeten hos polyolefinen, den olika konstruktionstermoplas- ten eller blandningen av polyolefin och olik konstruktionster~ moplast ligger mellan 0,8 och 1,2 vid processtemperaturen Tp och en skjuvningshastighet av 100 s_l.
50. Förfarande enligt något av kraven 44-49, k ä n n e t e c k - n a t därav, att den olika konstruktionstermoplasten först blan- das med ett viskositetsmodifieringsmedel innan den blandas med polyolefinen och segmentsampolymeren.
51. Förfarande enligt något av kraven 44-50, k ä n n e t e c k - n a t därav, att man såsom viskositetsmodifieringsmedel använder poly(2,6-dimetyl-1,4-fenylen)oxid eller en blandning av poly{2,6- -dimetyl-1,4-fenylen)oxid med polystyren.
52. Förfarande enligt krav 50 eller 51, k ä n n e t e c k n a t _. kara.- f-Hë. 1 - .vi .- P1 \ ¿*vå01z67-9 * 'n y '- 'f' a; ILS -s 'ML - :_ g _ _därav,_att,viskositetsmodifieringsmedlet används i en mängd av ¿0-¶00 viktdelar per 100 viktdelar konstruktionstermoplast.
53. Förfarande enligt krav 52, k ä n n e t e c k n a t därav, att viskositetsmodifieringsmedlet används i en mängd av 10-50 viktdelar per 100 viktdelar konstruktionstermoplast.
54. Förfarande enligt något av kraven 44-53, k ä n n e t e c k - n a t därav, att segmentsampolymeren och den olika konstruk- tionstermoplasten används i en mängd av 8-20 viktdelar respek- tive 10-35 viktdelar. ÅNFURDA PUBLIKATIONER: SE 415 841 (COBL 53/02) US 4 006 116, 4 041 103
SE7801367A 1977-02-07 1978-02-06 Komposition innehallande en partiellt hydrerad segmentsampolymer samt forfarande for framstellning herav SE426706B (sv)

Applications Claiming Priority (1)

Application Number Priority Date Filing Date Title
US05/766,174 US4081424A (en) 1976-06-07 1977-02-07 Multicomponent polyolefin - block copolymer - polymer blends

Publications (2)

Publication Number Publication Date
SE7801367L SE7801367L (sv) 1978-08-08
SE426706B true SE426706B (sv) 1983-02-07

Family

ID=25075629

Family Applications (1)

Application Number Title Priority Date Filing Date
SE7801367A SE426706B (sv) 1977-02-07 1978-02-06 Komposition innehallande en partiellt hydrerad segmentsampolymer samt forfarande for framstellning herav

Country Status (13)

Country Link
JP (1) JPS53124559A (sv)
AU (1) AU519490B2 (sv)
BE (1) BE863673A (sv)
BR (1) BR7800737A (sv)
CA (1) CA1099046A (sv)
CH (1) CH635601A5 (sv)
DE (1) DE2804948C2 (sv)
ES (1) ES466678A1 (sv)
FR (1) FR2379570A1 (sv)
GB (1) GB1594542A (sv)
IT (1) IT1093644B (sv)
NL (1) NL184904C (sv)
SE (1) SE426706B (sv)

Families Citing this family (6)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
US4252914A (en) * 1979-08-20 1981-02-24 The Firestone Tire & Rubber Company Thermoplastic elastomer blends of hydrogenated polybutadiene block copolymers with alpha-olefin polymers and copolymers
JPH0813898B2 (ja) * 1985-08-06 1996-02-14 呉羽化学工業株式会社 燻煙処理可能な食品包装フイルム
JPS6475544A (en) * 1987-09-17 1989-03-22 Tonen Sekiyukagaku Kk Thermoplastic polymer composition
ES2138198T3 (es) * 1994-04-06 2000-01-01 Infineum Usa Lp Copolimeros de bloques de etileno y alfa-olefina y metodos para la produccion de los mismos.
RU2149878C1 (ru) * 1994-04-06 2000-05-27 Эксон Кемикэл Пейтентс Инк. ЭТИЛЕН-α-ОЛЕФИНОВЫЕ БЛОК-СОПОЛИМЕРЫ И СПОСОБЫ ИХ ПОЛУЧЕНИЯ
CN111205611B (zh) * 2020-03-16 2022-03-29 四川天星智能包装股份有限公司 一种生物降解保鲜膜及其制备方法

Family Cites Families (2)

* Cited by examiner, † Cited by third party
Publication number Priority date Publication date Assignee Title
US3546319A (en) * 1968-09-10 1970-12-08 Allied Chem Blends of polyamides,polyester and polyolefins containing minor amounts of elastomers
US4081424A (en) * 1976-06-07 1978-03-28 Shell Oil Company Multicomponent polyolefin - block copolymer - polymer blends

Also Published As

Publication number Publication date
DE2804948C2 (de) 1987-03-26
FR2379570A1 (fr) 1978-09-01
SE7801367L (sv) 1978-08-08
GB1594542A (en) 1981-07-30
IT7820040A0 (it) 1978-02-06
ES466678A1 (es) 1979-08-16
NL7801327A (nl) 1978-08-09
IT1093644B (it) 1985-07-19
JPS53124559A (en) 1978-10-31
AU519490B2 (en) 1981-12-03
DE2804948A1 (de) 1978-08-10
CH635601A5 (en) 1983-04-15
BR7800737A (pt) 1978-11-28
CA1099046A (en) 1981-04-07
BE863673A (fr) 1978-08-07
FR2379570B1 (sv) 1980-01-18
NL184904B (nl) 1989-07-03
AU3302178A (en) 1979-08-16
JPS629136B2 (sv) 1987-02-26
NL184904C (nl) 1989-12-01

Similar Documents

Publication Publication Date Title
US4081424A (en) Multicomponent polyolefin - block copolymer - polymer blends
US4107130A (en) Multicomponent polyolefin-block copolymer-polymer blends
CA1098236A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
US4110303A (en) Multicomponent polyolefin-block copolymer-polyamide blends
US4107131A (en) Multicomponent polyurethane-block copolymer-polymer blends
US4085163A (en) Multicomponent polyamide-block copolymer-polymer blends
US4088627A (en) Multicomponent polyurethane-block copolymer blends
US4080357A (en) Multicomponent halogenated thermoplastic-block copolymer-polymer blends
SE435722B (sv) Komposition av en partiellt hydrerad segmentsampolymer, ett polykarbonat och ytterligare en termoplastisk polymer, samt framstellning herav
US4102854A (en) Multicomponent polyolefin-block copolymer polycarbonate blends
US4111894A (en) Multicomponent halogenated thermoplastic-block copolymer-polymer blends
CA1098240A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
EP0167598B1 (en) Polymer blends containing a polymer having pendant oxazoline groups
SE426706B (sv) Komposition innehallande en partiellt hydrerad segmentsampolymer samt forfarande for framstellning herav
CA1110374A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
GB1597179A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
CA1098238A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
JP2710276B2 (ja) 高分子成形材料
CA1098241A (en) Compositions containing hydrogenated block copolymers and engineering thermoplastic resins
JPH0481459A (ja) 熱可塑性樹脂組成物

Legal Events

Date Code Title Description
NAL Patent in force

Ref document number: 7801367-9

Format of ref document f/p: F

NUG Patent has lapsed

Ref document number: 7801367-9

Format of ref document f/p: F