SE412966B - Anordning for kontroll av avstand mellan objekt i en tvadimensionell diskretiserad bild - Google Patents

Description

w '7800736-6 i den amerikanska patentskriften 3 832 687.

Ovan nämnda metod bygger på att hela den tvådimensionella bilden först alstras och lagras i register, vilka sedan under mät- ningen avtappas på sin information. En annan metod är att i varje steg av mätningsförfarandet parallellt framtaga den i detta steg nödvändiga, digitaliserade informationen genom en retina-liknande anordning.

Uppfinningen har sitt upphov i forskning inom området datori- serad bildbehandling. I litteraturen nämns olika algoritmer som tangerar det problem som löses med uppfinningen, t ex beräkning av Eulertal, krympning - expansion, osv s k märkning (labelling) av objekt är ett känt standardförfarande när man önskar separera ett objekt från ett annat.

Vidare är en bildbehandlande dator, ILLIAC III, känd genom "The Illinois Pattern Recognition Computer - ILLIAC III", IEE Trans.

Electron, Comput., EC-12, No. 5, 1963, pp, 791-813. ILLIAC III var emellertid en anordning för generella ändamål på bildbehandlings- området och utförandet av den totala funktionen som utföres enligt föreliggande uppfinning skulle kräva ett program och diverse hjälp- data i f0rm av mellanlagriflq av delresultat, avmaskningar m m.

Naturligtvis kan varje dator utföra den informationsbehand- ling som krävs för att utföra den kontroll som utföres enligt före- liggande uppfinning. Alla de nämnda metoderna har dock den nack- delen att den önskade funktionen ej kan realiseras i hårdvara, utan kräver någon typ av program. Detta skulle emellertid i exempelvis fallet med avsyning av mönsterkort leda till orimligt långa avsy- ningstider.

Föreliggande uppfinning syftar sålunda till att åstadkomma en anordning för kontroll av avstånd mellan objekt i en tvådimen- sionell diskretiserad bild, varvid anordningen endast innefattar digitaltekniska grundelement och ej utnyttjar något datorprogram för informationsbehandling av bildinformationen.

En anordning av nämnda typ är känd genom svenska patentan- sökningen 77 01565-9. Den anordning som beskrivs i nämnda patent- ansökning är emeïlertid ej uppbyggd på samma sätt som anordningen enligt uppfinningen. _ JAnordningar innefattande endast digitaltekniska grundelement (ÖCH-grindar, ELLER-grindar etc) i samband med bildbehandling är 7800736-6 i och för sig ej någon nyhet. Sådana anordningar beskrivs exempel- vis i de amerikanska patentskrifterna 3.859.633, 3.893.080 samt den amerikanska patentskriften 4.015.240. Dessa patentskrifter beskriver system för identifiering av fingeravtryck. Sådana system är emellertid oanvändbara för avståndsdetektering.

Ovan nämnda syftemål löses enligt uppfinningen genom en anordning enligt de bifogade patentkraven.

En anordning som är uppbyggd enligt uppfinningens grundprin- ciper uppvisar en snabbhet, som med flera 10-potenser överstiger vad en dator av den typ, som är avsedd för generella ändamål kan åstad- komma.

För att ytterligare belysa uppfinningen kommer nedan olika utföringsformer av densamma att beskrivas under hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig 1 schematiskt visar bakgrunden till uppfinningen, fig 2 visar hur ovan nämnda celler är förbundna med varandra i ett specialfall med kvadratisk diskretisering av bilden, fig 3 visar hur en cell är uppbyggd vid kvadratisk diskreti- sering, fig 4 visar hur en cell är uppbyggd vid kvadratisk diskreti- sering, varvid även hänsyn tages till diagonalt intilliggande bildpunkter, fig 5 visar hur en cell är uppbyggd vid hexagonal diskreti- sering, _ fig 6 schematiskt visar hur antalet objekt inom testcirkeln kan beräknas, fig 7 visar a) hur minnescellerna är kopplade till logiska celler för detektering av inträdande objekt, b) de logiska celler- nas innehåll, c) de logiska cellernas uppbyggnad samt d) kretsen för den aritmetiska summan och e) additionskretsen 19a, fig 8 med ett exempel visar hur beräkningen i utföringsformen enligt fig 7 går till, _ fig 9 visar en annan utföringsform där diagonalt närliggande element ej betraktas som förbundna, fig 10 visar en utföringsform, i vilken digitaliseringen är gjord i ett hexagonalt mönster, _ fig 11 schematiskt visar tre olika fall a), b) och c) då två -_ 7800736-6 koncentriskt anbringande detekteringskretsar kombineras, samt fig 12 ett annat sätt att kombinera detekteringskretsar.

Fig l visar bakgrunden till uppfinningen. Figuren visar två objekt A, B, som är separerade av ett bakgrundsobjekt C. Varje objekt A och B innefattar ett område som kan tänkas indelat i ett antal med varandra sammanhängande bildpunkter, vilka alla tilldelats ett på förhand bestämt värde 0 eller l. Även bakgrundsobjektet C kan tänkas vara indelat i ett antal sammanhängande bildpunkter vilka alla i förhållande till bildpunkterna för objekten A, B har det in- verterade värdet. Om sålunda bildpunkterna av objekten A och B har värdet 1 kommer bildpunkterna av bakgrundsobjekt C att ha värdet 0. Om man nu vill kontrollera om avståndet mellan objekten A och B är mindre än ett visst avstånd r placeras en testcirkel enligt figuren. Denna testcirkel utgör ett exempel på den ovan nämnda del- bilden. Sedan avkännes testcirkelns bildpunktsvärden och med hjälp av dessa värden testas om det inom delbilden finns åtminstone ett separat objekt B med samma bildpunktsvärde, som det objekt som för närvarande täcker centrumpunkten.

Efter genomförd testning skiftas antingen delbilden eller den tvådimensionella bilden, så att en ny delbild kan undersökas.

Denna senare delbild har samma geometriska form som den ursprungliga, men är belägen på annan plats i den stora, tvådimensionella bilden.

Genom att låta samtliga punkter i bilden inta centrumpunktens plats, t ex genom skift i såväl x- som y-led utföres en kontroll av av- ståndet mellan objekt över hela bilden. Antalet tester vid avsök- ning av en bild är sålunda lika med antalet bildpunkter, eller annorlunda uttryckt, varje bildpunkt är tillordnad en delbild. Av ovanstående framgår även att varningssignal kommer att avges både för fallet att två ett-ställda objekt ligger närmare varandra än avståndet r och för fallet att två bakgrundsobjekt (noll-ställda objekt) ligger närmare varandra än avståndet r. Det sista fallet är ekvivalent med att man testar bredden av ett-ställda objekt.

I fig 2 visas en översiktlig bild av en anordning 1 som består av ett antal celler 2 för alla bildpunkter i delbilden utom för centrumpunkten. Mellan cellerna 2 sker en inbördes signalverkan.

I centrum initieras en konstant signal (exempelvis logiskt 1) i och för progagering från centrum mot delbildens periferi.

Den i fig 2 diskretiserade cirkeln utgör endast ett exempel 7800736-6 på delbildens geometriska form. I detta fall erhåller man en avståndskontroll som riktningsoberoende. I vissa fall kan det dock vara önskvärt att ha olika minsta tillåtna avstånd i olika rikt- ningar. Sålunda kan även diskretiserade elliptiska, kvadratiska, rektangulära, rombiska, romboidliknande, hexagonalaetc delbilder komma i fråga. Man inser vidare att den bildpunkt som här benämns centrumpunkten ej nödvändigtvis behöver ligga i centrum för del- bilden, utan endast behöver vara en inre punkt i delbilden} Fig 3 visar en första utföringsform av den logiska cell 2 som utnyttjas i anordningen l enligt föreliggande uppfinning. Såsom framgår av figuren innefattar den logiska cellen 2 endast logiska grundelement, nämligen OCH-grindar och ELLER-grindar. Varje logisk cell 2 i anordningen avkänner bildpunktsvärdet hos centrumpunkten i delbilden. Centrumpunktens värde pålägges en ingång hos en OCH- grind 3. Samtidigt avkänner varje logisk cell 2 bildpunktsvärdet hos en till cellen hörande bildpunkt i delbilden. Detta bildpunkts- värde pålägges en andra ingång hos OCH-grinden 3. OCH-grinden 3 tillföres även en klockpulssignal CP, med vars hjälp anordningen nollställs efter avslutad testning. Om vi antager att centrumpunkten har värdet l kommer OCH-grinden 3 sålunda att avge logiskt 1 om även bildpunkten har värdet l. Den logiska OCH-grinden 3 är komplet- terad med en OCH-grind 4, till vilken centrumpunktens och bildpunk- tens värden pålägges inverterade (markeras med de små ringarna fram- för OCH-grinden). Om sålunda centrumpunkten och bildpunkten båda har värdet 0 kommer i detta fall OCH-grinden 4 att avge logiskt l.

Av ovanstående kan man dra den slutsatsen att logiskt l kommer att avges från ELLER-grinden 5 i det fall att centrumpunkten har samma värde som bildpunkten (oavsett om detta värde är 1 eller 0). Om centrumpunkten ej har samma värde som bildpunkten kommer ELLER- grinden 5 emellertid att avge logiskt 0. ELLER-grindens 5 utsignal tillföres nu en OCH-grind. OCH-grindens 6 utsignal sprids sedan till alla grannceller. På motsvarande sätt emottager cellen 2 ut- signaler från liknande OCH-grindar 6 i granncellerna. Dessa emottagna signaler tillföres ingångarna hos en ELLER-grind 8, vars utsignal pålägges OCH-grindens 6 andra ingång. Man inser sålunda att den logiska OCH-grinden 6 kommer att avge logiskt 1 endast i det fall att centrumpunkten har samma värde som bildpunkten. Detta villkor är emellertid ej tillräckligt, utan OCH-grinden 6 måste samtidigt '78-0»Û736~'6 tillföras logiskt l från någon av granncellerna. En förutsättning för att en sådan signal skall erhållas är emellertid att den till denna granncell 2 hörande bildpunkten även den har samma värde som centrumpunkten. Man inser sålunda att logiska l:or kommer att pro- pagera utåt i schemat enligt fig 2 ända tills randen av exempelvis objektet A i fig 1 påträffats.

Av ovanstående framgår att anordningen l enligt uppfinningen alltid kommer att propagera logiskt l från centrumpunkten och utåt oavsett centrumpunktens värde. Observera därvid att centrumpunkten ej är tillordnad någon logisk cell 2.

De bildpunkter som ligger mellan objekten A och B (objektet C) har ej samma bildpunktsvärde som centrumpunkten. Dessa punkter kommer sålunda att blockera propageringen av logiska l:or utåt, så att dessa l:or ej når fram till objektet B. Därvid komer det för logiska cellerna 2, som är tillordnade objektet B, att råda en situation, i vilken ELLER-grinden 5 avger logiskt l (eftersom bild- punkterna i objektet B har samma värde som centrumpunkten), men där OCH-grindens 6 andra ingång tillföres logiskt 0 från de intill- liggande cellerna 2 som är tillordnade objektet C. Denna informa- tion kan tillvaratagas genom att utsignalen från ELLER-grinden 8 inverteras och tillsammans med utsignalen från ELLER-grinden 5 på- lägges en OCH-grind 7, som i detta fall kommer att avge logiskt 1, som indikerar att objekten A och B ligger för nära varandra. Genom att varje logisk cell 2 är försedd med en sådan OCH~grind 7 och genom att utsignalerna från dessa OCH-grindar parallellt kopplas till en ELLER-grind blir anordningen l fullständigad. Genom detta arrangemang är det sålunda tillräckligt att man erhåller logiskt l från endast en av OCH-grindarna 7 för att anordningen l skall avge en varningssignal. Detta extrema fall skulle innebära att man någonstans i delbilden har ett isolerat “enpunktsobjekt" som har samma bildpunktsvärde som centrumpunkten.

De logiska cellerna avger sålunda logiskt l om det till cellen hörande bildpunktsvärdet överensstämmer med centrumpunktens värde och bildpunkten inte har kontakt med centrumpunkten utan till- hör ett annat objekt. Mellanliggande bildpunkter med motsatt värde har då fungerat som blockering för propageringen. Anordningen avger då en varningssignal.

Genom den dubbelriktade förbindelsen mellan cellerna etableras 7800736-6 bistabila vippkopplingar som måste brytas ned med klocksignalen CP = 0 mellan varje gång anordningen l användes.

Om objekten är mycket smala, endast en bildpunkt breda, så kan man uppställa kravet att bildpunkterna skall hänföras till samma objekt även om de är förbundna endast i diagonalriktningen, detta för att förhindra feltolkning. I detta fall kan anordningen l förses med celler 2 av den typ som visas i fig 4. I figuren har de element som överensstämmer med motsvarande element i fig 3 för- setts med motsvarande hänvisningsbeteckningar. För att undvika en logisk motsägelse skall man emellertid som diagonalförbundna objekt endast hänföra objekt av l-ställda bildpunkter. Objekt av 0-ställda bildpunkter skall sägas vara förbundna endast om de är förbundna i någon av de fyra huvudriktningarna enligt fig 3. I fig 4 användes därför utgången från grind 3 som villkor för att med OCH-grinden 6' ge propagering i diagonalriktningarna. I övrigt fungerar cellen i fig 4 som cellen 2 i fig 3. I centrum initieras logiskt l på samma sätt som visas i fig 2 dock med tillägget att de med centrum- punkten diagonalt förbundna cellerna också skall initieras med logiskt l (dock endast om punktens värde är l). Om man önskar uppnå ovanstående resultat för det symmetriska fallet noll-ställda objekt i stället för ett-ställda objekt ansluts ingången till OCH-grinden 6' till utgången från OCH-grinden 4 i stället för OCH-grinden 3 och cellerna som är diagonalt relaterade till centrumcellen skall ini- tieras med logiskt l endast om centrumpunktens värde är 0.

I fig 5 visas en utföringsform av en logisk cell 2 i en anordning l för hexagonala punktmönster. Denna logiska cell 2 överensstämmer helt med cellen enligt fig 3, med undantag av att ELLER-grinden 8 nu har sex ingångar, en från varje granncell.

Om man önskar en noggrannare uppmätning av det minsta av- ståndet mellan centrumpunkten och ett annat närbeläget objekt kan cellernas utsignaler (varningssignaler) separeras och exempelvis ringvis tillföras separata ELLER-grindar, en ELLER-grind för varje ring av bildpunkter.

Såsom nämnts ovan kan i stället för approximativt cirkulär form hos delbilden även andra former användas för kontroll av olika riktningsberoende avstånd.

Vidare kan man låta spridningen eller propageringen fort- skrida längre ut än själva testningen. Man kan sålunda exempelvis 7800736-6 koppla utsignalerna från alla celler 2 inom en radie rl till en ELLER-grind. Sedan kompletterar man anordningen med ytterligare ett antal celler 2 tills man uppnår en delbild med radien rz, där rz är större än rl. Härvid utnyttjar man ej utsignalerna-från dessa senare celler, utan endast spridningsfunktionen hos dessa. Häri- genom uppnår man att exempelvis spetsiga hörn ej tolkas som två separata objekt. Detta sker genom att propageringen av logiska l:or går så långt ut att anordningen l hinner upptäcka att det faktiskt rör sig om ett enda sammanhängande objekt, varför ingen varningssignal avges. åDet ovan nämnda testet att kontrollera om det förutom objekt A, som täcker centrumpunkten, finns åtminstone ytterligare ett från A skiljt objekt B med samma bildpunktsvärde inom testcirkeln, kan även göras inkrementellt genom att antalet inträdande och utträ- dande objekt bestämmes.

I fig 6 visas schematiskt hur den inkrementella beräkningen av objektantalet går till. Utmed randen av testcirkeln anbringas logiska nät 62 och 63 som är sådana att antalet objekt som inträder i testcirkeln på grund av dennas rörelse över mönstret i pilens riktning detekteras av nät 62 medan antalet objekt som lämnar den- samma detekteras av nät 63. Utförandet av de logiska näten 62 och 63 beskrivs i detalj nedan. Det bör observeras att näten ej utför räkning av antal l-ställda eller 0-ställda bildpunkter utan av hela sammanhängande objekt. Den i varje ögonblick existerande skillnaden mellan antalet detekterade objekt i nät 62 respektive nät 63 utgör antalet av testcirkeln omslutna objekt.Genon1adderarens 64 och.acku_ mulatorregistrets 65 försorg bildas nettoantalet tillkommande objekt Ni-No, och adderas till det i ackumulatorn redan befintliga antalet Na. Det nya Na-värdet som därvid bildas anger antalet objekt inom testcirkeln i dess nya läge.

Det kontinuerligen framräknade antalet objekt, Na, föres till en komparator 66 vars binära utsignal anger om Na=> l eller ej. Denna signal indikerar alltså om det inom testcirkeln finns fler än ett objekt (Na >'l). Om det är så att antalet objekt med samma bildpunktsvärde är större än ett och samtidigt centrumpunkten befinner sig inom ett av objekten, vilket indikeras genom att sig- nalen C har det logiska värdet l, så skall fel indikeras eftersom I det med nödvändighet är för litet avstånd mellan objekten i fråga. 9 7800736-6 Felsignalen EQ bildas som den logiska produkten av centrumsignalens C och komparatcrutgångens Ko-värden i OCH-grinden 67. Det är uppen- bart att motsvarande avståndskontroll också kan göras på bakgrunds- mönstret (objekt med bildpunktsvärdet 0) i ett snarlikt logiskt nät 68. För att fel, Eb, skall indikeras i detta fall krävs att ut- gången Kb från nätet 68 anger att fler än ett "bakgrunds0bjekt“ finns inom testcirkeln samt att centrumpunkten tillhör bakgrundsob- jekten, dvs C har det logiska värdet 0. Felsignalen Eb som bildas som den logiska produkten av C' och Kb i OCH-grinden 69 anger att fel i bakgrundsmönstret föreligger inom testcirkeln. I fig 6 visas slutligen hur en felsignal E, som indikerar felförekomst i både objekt och bakgrund, bildas i ELLER-grinden 70 genom logisk addition av felsignalerna Eo och Eb.

I fig 7 visas en utföringsform av nätet 62 i fig 6. På ran- den av den diskretiserade testcirkeln befinner sig minnescellerna ll som innehåller randens bildpunktsvärden utmed de två yttersta randcirklarna. Då testcirkeln förflyttas över mönstret antar dessa de bildpunktsvärden som svarar mot det nya läget hos densamma. Ett antal logiska celler 12, l3,....., 18 tar som sina ingångar de om- kringliggande minnescellernas värden så som är indikerat i fig 7b.

De logiska cellernas uppbyggnad visas i fig 7c. Dessa består av en eller flera OCH-grindar vars utgångar tillordnas värdena + l och - 1 enligt figuren då grindutsignalen svarar mot logiskt ett och annars tilldelas värdet O. Dessa signalutgångar ledes samtliga till addi- tions/subtraktionsnätet l9, i vilket den aritmetiska summan, Ni, av insignalerna bildas. Denna summa, Ni, anger i varje ögonblick antalet inträdande objekt i testcirkeln. I fig 8 är ett fall med ett inträdande objekt, A, och ett redan befintligt objekt, B, an- givet. Den aritmetiska summan av grindarnas utgångar, Ni, är i detta fall + l. Fig 7e visar en utföringsform av den i fig 7 angivna addi- utionskretsen 19a. De med FA angivna enheterna år heladderare som av sina tre binära ingångar bildar den aritmetiska summan. l figuren visas ett exempel för summering av sju stycken binära ingångar xl, x2, ..., x7. Partiellt erhålles från den övre raden delsummor och carrysignaler som slutligen adderas tillsammans i den undre raden av heladderare. Utgångarna S0, S1 och S2 utgör det binärkodade re- sultatet av summationen. Det angivna testet kan förstärkas en smula genom att komparatorn 66 i fig 6 signalerar för Na # l i stället för Na.> l. Därvid kommer också små defekter, som i vissa sammanhang '^ 7800736-6 10 kan negligeras, att utpekas (exempelvis ringformiga objekt med en ytterradie som är mindre än testcirkelns radie).

Den i fig 7 visade utföringsformen kan ges många andra imple- menteringsformer då den använda metodiken skulle gå lika bra att applicera i speglad version, dvs ingång l och 3 samt 2 och 4 växlas på samtliga logiska celler.

Utföringsformen i fig 7 är baserad på en objektdefinition som betraktar två diagonalt närliggande bildpunkter som förbundna.

I fig 9 visas en annan utföringsform där diagonalt närliggande bildpunkter i stället betraktas som icke förbundna. De logiska cel- lernas innehåll skiljer sig ifrån utföringsformen i fig 7 medan additions/subtraktionsenheten 19 är densamma.

Som ett alternativ till det rektangulära digitaliserings- mönstret visas i fig 10 ytterligare en utföringsform, där bild- punkterna bildar ett hexagonalt mönster.

Det inses att det logiska nätet 63 i fig 6 utgöres av en spegelvänd version av det logiska nätet 62, varför en närmare be- skrivning är onödig. I Vidare kan flera testområden utanför varandra användas. Fel- signalerna från de olika stora testcirklarna kan tillsammans bilda sammansatta felsignaler. T ex kan felsignaleringen vid spetsiga hörn delvis undvikas genom att fel endast signaleras om det indi- keras enligt ovan för en följd av radier hos testcirklarna. Detta illustreras av fig lla där två anordningar 62, 63, 64,65 och 66 såsom i fig 6 avkänner bildpunkterna på var sin dubbelperiferi 29, 30 och avger var sin signal K'O resp K"°. De två signalerna kom- bineras i en logisk OCH-grind så att "Kè OCH K"o" bildas. Denna sammansatta signal ledes liksom signalen Ko i fig 6 till det slut- liga feldetekteringsnätet 67, 69, och 70. Det är uppenbart att fel endast signaleras om både K'o och K"o har det logiska värdet ett.

Som inses av fig lla signaleras ej fel för det visade spetsiga hörnet. Den minimala vinkel som är tillåten bestämmes av storleken av radierna av cirklarna 29 och 30. Förhållandena i figur llb är sådana att endast den yttre testcirkeln signalerar fel vilket ej är tillräckligt. Felsígnal avges alltså inte. För objekten i fig llc signaleras fel emedan både den yttre och inre testcirkeln ger signal.

Fig 12 visar en annan logisk sammankoppling av utsignalerna från två i varandra liggande testcirklar 31, 3l'. I detta fall har ll 7800736 -6 dessa utsignaler kopplats till en ELLER-grind O. En sådan hopkopp- ling är lämplig om man önskar detektera även korta utskott hörande till ett objekt. I detta fall utgöres det kritiska avståndet av den större testcirkelns radie. Sålunda kommer den inre testcirkeln i alla normala situationer ej att ha någon inverkan på ELLER-grindens utsignal, eftersom alltför små avstånd mellan stora objekt detekte- ras redan av den större testcirkeln 31. Om man nu är intresserad av att detektera korta utskott från objekt, skulle den visade test- cirkeln 31 i detta fall vara otillräcklig, eftersom det inom denna cirkel endast finns två olika objekt. Genom att införa även en cirkel 31' med mindre radie kommer även sådana utskott att detekte- ras, eftersom den mindre testcirkeln l' kommer att "se" två bak- grundsobjekt av samma slag som ligger för nära varandra. Det inses att de slutna testslingorna enligt fig ll och 12 ej behöver vara koncentriska utan kan vara förskjutna i förhållande till varandra samt ha olika geometrisk form. Dessutom inses att uppfinningen ej är begränsad till sammankoppling av två slingor, utan antalet slingor kan även vara större än två. Vidare inses att sammankopp- lingen av slingor ej är begränsad till utnyttjande av OCH-grindar eller ELLER-grindar, utan att även kombinationen av dessa eller andra logiska element kan komma i fråga. Därigenom kan varnings- signaler erhållas från anordningen enligt uppfinningen även för en eller flera kombinationer av slingutsignaler. Med begreppet varnings- signal förstås här ej nödvändigtvis endast en felsignal utan en varningssignal kan även tänkas innebära att avståndskontrollen lett till ett godtagbart resultat, som man trots detta önskar indikera.

Slutligen inses att många andra varianter eller modifieringar är möjliga inom uppfinningens grundtanke, varför uppfinningen endast begränsas av de bifogade patentkraven.

Claims (17)

1. f' 7800736-6 12 PATENTKRAV l. Anordning för kontroll av avstånd mellan objekt i en två- dimensionell diskretiserad bild, vars enskilda bildpunkter till- delas värdet l eller 0 och vars objekt utgöres av sammanhängande bildpunkter med samma värde, k ä n n e t e c k n a d av åt- minstone en logisk enhet som för varje enskild bildpunkt i den tvådimensionella bilden testar om det inom en kring nämnda enskilda bildpunkt liggande delbild av bestämd geometrisk form, vilken delbild uppvisar en till det minsta tillåtna avståndet mellan tvâ objekt relaterad storlek, finns åtminstone två objekt med samma bildpunkts- värde och om i så fall samtidigt även ett av dessa täcker nämnda enskilda bildpunkt, varvid den logiska enheten avger en varnings- signal endast om båda dessa villkor är uppfyllda.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av flera logiska celler (2) som för varje enskild bildpunkt avkänner värdena för tillordnade bildpunkter i den till nämnda enskilda bildpunkt i den tvådimensionella bilden hörande delbilden, av att varje logisk ' cell (2) avger en logisk signal till var och en av de celler (2) som är tillordnade de i delbilden intilliggande bildpunkterna, vilka logiska signaler har ett förutbestämt värde endast om den aktuella cellen (2) emottager en logisk signal med nämnda förut- bestämda värde från åtminstone någon av nämnda celler (2), som är tillordnade de i delbilden intilliggande bildpunkterna, samtidigt som det av den aktuella cellen (2) avkända bildpunktsvärdet över- ensstämmer med nämnda enskilda bildpunkts värde, samt att den aktuella cellen (2) avger en varningssignal endast om den inte emottager någon logisk signal med nämnda förutbestämda värde från de celler (2), som är tillordnade intilliggande bildpunkter, samtidigt som det av den aktuella cellen (2) avkända bildpunktsvärdet över- ensstämmer med nämnda enskilda bildpunkts värde.

3. Anordning enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a d av att varje logisk cell (2) innefattar en första OCH-grind (3), vars in- gångar tillföres motsvarande bildpunkts utsignal resp. nämnda enskilda bildpunkts utsignal, en andra OCH-grind (4), vars ingångar tillföres inverterade värdet av motsvarande bildpunkts utsignal resp. inverterade värdet av nämnda enskilda bildpunkts utsignal, en första ELLER-grind (5), vars ingångar tillföres utsignalerna från resp. OCH-grind (3, 4), en andra ELLER-grind (8), vars ingångar 13 7800736-6 emottager resp. granncellers (2) utsignaler, samt en tredje OCH-grind (6), vars ingångar tillföres den första ELLER-grin- dens (5) utsignal, den andra ELLER-grindens (8) utsignal resp. en klockpuls, varvid den tredje OCH-grindens (6) utsignal till- föres motsvarande andra ELLER-grindar hos granncellerna (2).

4. Anordning enligt krav 3, varvid bilden är rektangulärt diskretiserad, k ä n n e t e c k n a d av att den andra ELLER-grinden (8) innefattar fyra ingångar.

5. Anordning enligt krav 3, varvid bilden är hexagonalt dis- kretiserad, k ä n n e t e c k n a d av att den andra ELLER-grin- den (8) innefattar sex ingångar.

6. Anordning enligt krav 4, k ä n n e t e c k n a d av att varje logisk cell (2) vidare innefattar en ELLER-grind (8), vars ingångar tillföres utsignalerna från både rätvinkliga och diagonalt angränsande celler (2), samt en fjärde OCH-grind (6'), vars in- gångar tillföres utsignalerna från den första OCH-grinden (3), den andra ELLER-grindens (8) utsignal resp. en klockpuls, varvid den fjärde OCH-grindens (6') utsignal tillföres de diagonalt angrän- sande cellerna (2).

7. U Anordning enligt något av kraven 3 - 6, k ä n n e t e c k- n a d av att varje cell (2) innefattar en extra OCH-grind (7), vars ingångar tillföres samma signal som tillföres den tredje OCH- grinden (6) från den första ELLER-grinden (5) resp. inverterade värdet av den signal som tillföres den tredje OCH-grindens (6) andra ingång.

8. Anordning enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att vissa förutbestämda extra OCH-grindars (7) utgångar är kopplade till resp. ingång hos en gemensam ELLER-grind.

9. Anordning enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a d av att vissa förutbestämda extra OCH-grindars (7) utgångar gruppvis är kopplade till resp. ingångar hos flera ELLER-grindar, en för varje grupp.

10. Anordning enligt krav 8 eller 9, k ä n n e t e c k n a d av att de förutbestämda extra OCH-grindarna (7) utgöres av samt- liga cellers (2) extra OCH-grindar (7). _ vaoovza-6 1 1”

11. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att den logiska enheten innefattar logiska nät (62, 63), vilka avkän- ner bildpunktsvärdena utmed de två yttersta randpunktsringarna av delbilden i och för fastställande av hur många objekt med samma bildpunktsvärde som vid varje testtillfälle befinner sig inom del- bilden genom detektering av hur många objekt som kommer in i respek- tive lämnar delbilden då denna förflyttas relativt den stora två- dimensionella bilden, samt organ (67, 69, 70) för fastställande av huruvida något av dessa objekt täcker nämnda enskilda bildpunkt.

12. Anordning enligt krav 11, k ä n n e t e c k n a d av att de logiska nätens (62, 63) utsignaler tillföres adderings- organ (64) för beräkning av nettoantalet tillkommande objekt, att nämnda adderingsorgans utsignaler tillföres ackumulatororgan (65) för lagring av det aktuella antalet objekt inom delbilden, att nämnda ackumulationsorgans utsignaler tillföres komparatororgan (66) för fastställande av antalet objekt inom delbilden, samt att nämnda komparatororgans utsignaler tillföres ett organ (67, 69, 70) för logisk jämförelse av nämnda komparatororgans utsignaler med nämnda inom delbilden liggande bildpunkts värde.

13. Anordning enligt krav 12, k ä n n e t e c k n a d av att den innefattar två uppsättningar adderingsorgan, ackumulatororgan och komparatororgan, en för fastställande av antalet objekt inom delbilden med värdet 1 och en för fastställande av antalet objekt inom delbilden med värdet O, samt att nämnda organ för logisk jäm- förelse innefattar två OCH-grindar (67, 68) och en ELLER-grind (70).

14. Anordning enligt något av kraven 11 - 13, k ä n n e t e c k- n a d av att nämnda logiska nät innefattar OCH-grindar.

15. Anordning enligt ett eller flera av föregående krav, k ä n- n e t e c k n a d av att den innefattar flera logiska enheter hörande till var sin av i varandra liggande delbilder, varvid var- ningssignal avges endast om en eller flera kombinationer av utsig- naler från de enskilda enheterna föreligger.

16. Anordning enligt krav 15, k ä n n e t e c k n a d av att de enskilda logiska enheternas utsignaler är kopplade till en OCH-grind.

17. Anordning enligt krav 15, k ä_n n e t e c k n a d av att de enskilda logiska enheternas utsignaler är kopplade till en ELLER-grind. ANFÖRDA PUBLIKATIONER: Storbritannien 1 319 158 (G06K 9/02), 1 431 438 (G06K 9/10) Tyskland 2 030 662 (G06M 11/02) Us Re 25 679, 3 016 518 (340-146.3), 3 255 437 (340-146.3), 3 588 818 (340-146.3), Å 021 778 (340-146.3)