SE0900936A1 - Kateter och metod för tillverkning av sådan kateter - Google Patents

Description

b finns en ledande propp 8 uppbyggd i hålet 7 , 7a, b. Flera proppar kan på fördelaktigt sätt byggas upp samtidigt och proppen kan byggas upp utan separat manuell hantering.

Mest fördelaktigt byggs proppen upp med elektroplätering, vilket gör att uppbyggnaden kan styras elektriskt från anslutningar till ledareni katetems ände. Styrningen kan användas för att kontrollera vilken propp eller vilka proppar som byggs upp. Dessutom ger detta förfarande en mer stabil mekanisk och elektrisk förbindelse mellan den inre ledaren och den yttre ringen än om pluggen görs till exempel av ledande epoxy eller dylikt.

I en särskilt fördelaktig utföringsforrn omfattar katetem åtminstone en kanal 2b som sträcker sig i kateterns långdsriktning, i vilken en ledare eller en ledningsbärare är anordnad.

Ledningsbäraren 3 kan bestå av ett långsträckt flexibelt mönsterkort hoprullat vinkelrätt mot sin längdsutsträckning, där på mönsterkortet finns anordnat åtminstone en ledare.

Uppfinningen avser därtill en metod för tillverkning av sådana katetrar, där metoden omfattar ett steg då på det inre anslutningselementet 5a, b en ledande propp 8 byggs upp i hålet 7, 7a, b, typiskt med elektroplätering.

Kort beskrivning av figurema Fig. l visar en kateter som uppfinningen kan appliceras på Fig. 2 visar ett första tillverkningssteg i en första utföringsfonn av uppfinningen Fig. 3 visar ett andra tillverkningssteg i den första utföringsfonnen av uppfinningen Fig. 4 visar ett tredje tillverkningssteg i den första utföringsforrnen av uppfinningen Fig. 5 visar ett första tillverkningssteg i en andra utföringsforrn av uppfinningen Fig. 6 visar ett andra tillverkningssteg i den andra utföringsformen av uppfinningen Beskrivning av föredragna uttöringsforrner Fig. l visar en kateter med en utformning som är lämplig för användning av uppfinningen.

Katetem omfattar en stång 1 i ett eftergivligt material genom vilken löper två kanaler 2a, b med cirkulärt tvärsnitt. Kanalerna sträcker sig i stångens längdsriktiiing och den första kanalen 2a har en större tvärsnittsarea än den andra kanalen 2b. Den första kanalen kan vara avsedd för till- eller frånförsel av vätska eller gas och denna kanal är i figuren illustrerad som tom. I den andra kanalen finns infört en eftergivlig elektrisk ledarbärare 3. Ledarbäraren 3 är utformad av ett smalt, rektangulårt, flexibelt mönsterkortkort som över huvuddelen av sin längd rullats ihop till ett rör. Den rörformade delen av det flexibla mönsterkortet har sedan fyllts med adhesiv som i härdat tillstånd är eftergivligt. Mönsterkortet bildar därefter en stång som förts in i den andra kanalen.

Mönsterkortet är dubbelsidigt och på den sida av kortet som bildar stångens inre sträcker sig ledare i kortets längdsriktning. I kortets övre ände, som sträcker sig ett stycke utanför katetems övre ände, är kortet inte ihoprullat utan plant och här fmns ledama tillgängliga och kan anslutas till elektronisk utrustning. Olika ledare sträcker sig olika långti kortets längdsriktning från överänden från kortets överände och är i sin andra ände anslutna till inre anslutningsringar Sa, b.

De inre anslutmngsringarna Sa, b är anordnade på den sida av det flexibla mönsterkortet som i hoprullat tillstånd är anordnad på ledarbärarens utsida.

På katetem finns hål 7 a, b anordnade som sträcker sig från katetems utsida fram till den andra kanalen på de två ställen där den de inre anslutningsringama är anordnade. Kring katetern sträcker sig yttre anslutningsringar 6a, b som via hålen är elektriskt anslutna till de inre anslutningsringarna Sa, b. Med gängse teknik hade separata ledare i forrn att ledningstrådar dragits genom katetems kanaler från dess överände till respektive yttre anslutningsring och anslutits till varje enskild anslutningsring. Med den beskrivna anordningen uppnås separat elektrisk kontakt till varje yttre anslutningsring med en enda ledningsbärare 3. Uppenbart kan andra typer av ledare användas med uppfinningen än den beskrivna ledningsbäraren, men den år särskilt fördelaktig.

De yttre anslutningsringama utgör elektroder som kan användas för sensorändarnål eller för att applicera elektrisk ström för olika medicinska ändamål. Uppenbart kan de anslutningsringar Sa, b, 6a, b, som i figurema är illustrerade som ringfonnade element, även vara utformade på andra sätt. Ringforrnade element har dock fördelen att det inte spelar någon roll hur de roteras relativt resten av katetem, elektrisk kontakt uppnås ändå.

Fig. 2 visar i större detalj ett tvärsnitt genom katetem l i ett första tillverkningssteg i en första utföringsforrn av uppfinningen. Tvärsnittet genom katetem sträcker sig genom ett av hålen 7 och detta syns i figuren som en öppning i den för övrigt runda katetern. Öppningen 7 sträcker sig till den andra kanalen 2b och separat från derma illustreras även den första kanalen 2a. I den i tvärsnitt runda första kanalen är ledningsbäraren 3 anordnad. Ledningsbäraren är även den rund och fyller huvuddelen av kanalen. Kring ledningsbärarens ytteryta sträcker sig en inre anslutningsring och denna blottas mot omgivningen genom öppningen 7.

Fig. 3 visar ett andra tillverkningssteg i den första utföringsforrnen av uppfinningen där genom elektroplätering metall lagts på den inre anslutningsringen. Metall som läggs på ringen byggs upp och fyller slutligen hela hålet 7 och bildar en propp 8. Proppen 8 sträcker sig till kateterns ytteryta och äri elektrisk förbindelse med den inre anslutriingsringen.

Elektropläteringen genomförs genom att katetem sänks ned i en elektrolyt med metalljoner.

Därefter ansluts elektrisk ström till den av ledarna på ledningsbäraren på vars inre anslutningsring en metallpropp ska byggas upp. Genom att ansluta ström till alla ledarna på ledningsbäraren kan metallproppar byggas upp på alla de inre anslutningsringama samtidigt.

Finns behov kan propparna byggas upp individuellt med olika metaller eller olika höjd på respektive propp genom att styra strömmen till respektive ledare under elektropläteringsprocessen.

Proppama byggs naturligt från den del av de inre anslutningsringama som blottas av hålet 7 och proppen antar hålets form. Proppen utgör dänill ett med den inre anslutningsringen sammanhängande metallelement och inga problem kan uppstå med glapp mellan den inre anslutningsringen och proppen.

Fig. 4 visar ett tredje tillverkningssteg i den första utföringsformen av uppfinningen. I det tredje steget har en separat metallring 6 trätts över katetem så att den ligger an mot proppen S.

Eftersom katetem är eftergivlig kan en ring 6 pressas på som har något mindre innerdiameter än katetems ytterdiameter i obelastat läge. Ringen kommer då att naturligt pressas mot proppen och hamnar i elektrisk kontakt med denna.

I en icke illustrerad utföringsform byggs proppen upp så att den sträcker sig utanför kateterns ytteryta. Med en ring 6 med ett motsvarande mottagningshål eller ringformad mottagningsförsänkning på ringens insida, kan ringen fås att låsa fast i läge mitt för den inre anslutningsringen och vid manuell montering av ringar får montören en taktil indikation på att ringen är i läge.

Fig. 5 visar ett första tillverkningssteg i en andra utföringsform av uppfinningen. I den andra utföringsfonnen utgörs den yttre anslutningsringen 6c inte av ett löstagbart separat element som i den första utföringsfonnen, utan ringen appliceras på katetem med en av flera olika möjliga applikationsmetoder.

Till möjliga applikationsmetoder hör sprejning eller penselmålning av ledande färg, gjutning eller plätering med metaller eller andra ledande material. En pläteringsmetod som kan användas beskrivs i EP0985333Bl och med denna kan ett skikt metall läggas på katetern med önskad forrn på den bildade elektroden. Oberoende av vilken applikationsmetod som används, sträcker sig metallskiktet inte bara på katetems ytteryta utan når även in i hålet 7. Metallskiktet kan alltså nå och även sträcka sig över den del av den inre anslutningsringen som blottas i hålet.

Särskilt vid applikation av tunna metallskikt är hållfastheten på den yttre anslutningsringen begränsad. Särskilt i skarven mellan den inre anslutningsringen och det pålagda metallskiktet på hålets insida kan brott uppkomma och eventuellt uppnås ingen elektrisk kontakt mellan den inre anslutningsringen och metallen på hâlets insida. Andra kritiska punkter är hålets kantparti vid anslutningen till katetems ytteryta.

Fig. 6 visar ett andra tillverkningssteg i den andra utföringsfonnen av uppfinningen. Här har på ett sätt som motsvarar elektropläteringssteget i den första utföringsfonnen en plugg 8 byggts upp i hålet. Metallpluggen fyller huvudsakligen hålet och byggs upp från det pålagda metallskiktet.

Pluggen bildar alltså ett med metallskiktet sammanhängande element och utgör såväl mekaniskt som elektriskt en del av metallskiktet. Pluggen garanterar därför elektrisk förbindelse mellan den yttre anslutningsringen och den inre. Därtill ger den förbättrad stadga och hållfasthet, så att inga mekaniska brott uppkommer.

Då pluggen byggs upp med elektroplätering blir även den yttre anslutningsringen i samma processteg tjockare. Efter att pläteringen pågått så länge att stabil elektrisk förbindelse uppnåtts mellan den inre anslutningsringen och den deponerade tunna yttre ringen byggs tjockleken hos metallskiktet på den yttre ringen upp med ungefär samma hastighet som hos pluggen.

Claims (8)

1. Krav 1 En kateter med åtminstone ett yttre elektriskt anslutningselement (6, 6a-c) anordnat på katetems utsida, som är anslutet till en ledare (4a, b) som sträcker sig inuti katetem längs åtminstone del av katetems längd, där det yttre anslutningselementet (6, 6a-c) är elektriskt anslutet till ett inre elektriskt anslutningselement (Sa, b) på ledaren, och där ett hål (7, 7 a, b) finns anordnat på katetems yta som sträcker sig till det inre anslutningselement (Sa, b), kännetecknad av att på det inre anslutningselement (Sa, b) finns en ledande propp (8) uppbyggd i hålet (7, 7a, b).
2. 2 En kateter enligt krav 1, kännetecknar! av att proppen är uppbyggd med elektroplätering.
3. 3 En kateter enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att det yttre anslutningselement (6, 6a-c) utgörs av ett separat ringfonnat element som är elektriskt anslutet till proppen med anliggning.
4. 4 En kateter enligt något av de ovanstående kraven, kännetecknad av att katetem omfattar åtminstone en kanal (2b) som sträcker sig i katetems längdsriktning, i vilken ledaren är anordnad.
5. 5 En kateter enligt krav 4, kännetecknad av att i kanalen finns anordnat en ledningsbärare (3) bestående av ett långsträckt flexibelt mönsterkort hoprullat vinkelrätt mot sin längdsutsträckning, där på mönsterkortet finns anordnat åtminstone en ledare.
6. 6 En metod för tillverkning av en kateter, där katetem är anordnad att motta åtminstone ett yttre elektriskt anslutningselement (6, 6a-c) på katetems utsida, som är anslutningsbart till en ledare (4a, b) som sträcker sig inuti katetem längs åtminstone del av katetems längd, där det yttre anslutningselementet (6, 6a-c) är elektriskt anslutet till ett inre elektriskt anslutningselement (Sa, b) på ledaren, och där ett hål (7 , 7a, b) finns anordnat på katetems yta som sträcker sig till det inre anslutningselementet (Sa, b), kännetecknad av att på det inre anslutningselementet (Sa, b) byggs en ledande propp (8) upp i hålet (7 , 7a, b).
7. 7 En metod enligt krav 6, kännetecknad av att proppen (8) byggs upp med elektroplätering.
8. 8 En metod enligt krav 7, kännetecknad av att proppen byggs upp genom att katetern sänks i en lösning med åtminstone metallsalt och ström ansluts till den ledare som är elektriskt ansluten till det inre anslutningselementet (Sa, b).