FI75230C - DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET ANVAENDS EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS HJAELPARE-T-CELLER OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION. - Google Patents

DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET ANVAENDS EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS HJAELPARE-T-CELLER OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION. Download PDF

Info

Publication number
FI75230C
FI75230C FI844705A FI844705A FI75230C FI 75230 C FI75230 C FI 75230C FI 844705 A FI844705 A FI 844705A FI 844705 A FI844705 A FI 844705A FI 75230 C FI75230 C FI 75230C
Authority
FI
Finland
Prior art keywords
cells
cell
reacts
human
laz
Prior art date
Application number
FI844705A
Other languages
Finnish (fi)
Swedish (sv)
Other versions
FI75230B (en
FI844705L (en
FI844705A0 (en
Inventor
Patrick Chung-Shu Kung
Gideon Goldstein
Original Assignee
Ortho Pharma Corp
Priority date (The priority date is an assumption and is not a legal conclusion. Google has not performed a legal analysis and makes no representation as to the accuracy of the date listed.)
Filing date
Publication date
Priority claimed from US06/033,639 external-priority patent/US4381295A/en
Application filed by Ortho Pharma Corp filed Critical Ortho Pharma Corp
Publication of FI844705L publication Critical patent/FI844705L/en
Publication of FI844705A0 publication Critical patent/FI844705A0/en
Publication of FI75230B publication Critical patent/FI75230B/en
Application granted granted Critical
Publication of FI75230C publication Critical patent/FI75230C/en

Links

Landscapes

  • Preparation Of Compounds By Using Micro-Organisms (AREA)
  • Medicines That Contain Protein Lipid Enzymes And Other Medicines (AREA)
  • Medicines Containing Antibodies Or Antigens For Use As Internal Diagnostic Agents (AREA)

Description

1 752301 75230

Diagnostinen menetelmä, jossa käytetään uutta ihmisen auttaja-T-soluille spesifistä monoklonaalista vasta-ainetta, ja menetelmässä käyttökelpoinen ainekoostumus 5 Jakamalla erotettu hakemuksesta 801 343.A diagnostic method using a novel monoclonal antibody specific for human helper T cells and a composition of matter useful in the method 5 Divided by application 801 343.

Keksinnön kohteena on diagnostinen menetelmä potilaan auttaja-T-solujen ylimäärän tai puutteen toteamiseksi, jossa käytetään monoklonaalista ihmisen kaikkien nor-10 maalien auttaja-T-solujen pinnalta löydetylle antigeenille spesifistä vasta-ainetta. Keksintö koskee myös tätä vasta-ainetta sisältävää diagnostista koostumusta. Vasta-ainetta valmistetaan uuden hybridisolulinjan avulla.The present invention relates to a diagnostic method for detecting an excess or deficiency of a patient's helper T cells using a monoclonal antibody specific for an antigen found on the surface of all human nor-10 target helper T cells. The invention also relates to a diagnostic composition comprising this antibody. The antibody is made using a new hybrid cell line.

Kohler ja Milstein yhdistivät vuonna 1975 hiiren 15 myeloomasoluja immunisoitujen hiirien pernasoluihin (Nature 256 (1975) 495-497), jolloin ensimmäisen kerran havaittiin, että oli mahdollista valmistaa jatkuva solu-linja homogeenisen (ns. "monoklonaalisen") vasta-aineen tuottamiseksi. Tämän jälkeen erilaisten hybridisolujen 20 (ns. hybridomien) valmistamista on yritetty monin tavoin ja näiden hybridomien tuottamaa vasta-ainetta yritetty soveltaa tieteelliseen käyttöön. Katso esimerkiksi:In 1975, Kohler and Milstein combined 15 myeloma cells into the spleen cells of immunized mice (Nature 256 (1975) 495-497), where it was first discovered that it was possible to prepare a continuous cell line to produce a homogeneous (so-called "monoclonal") antibody. Since then, many attempts have been made to prepare various hybrid cells (so-called hybridomas) and to try to apply the antibody produced by these hybridomas to scientific use. See for example:

Current Topics in Microbiology and Immunology, volyymi 81 - "Lymphosyte Hybridomas", toimittajat F. Melchers, 25 M. Potter ja N. Warner, Springer-Verlag 1978 ja julkaisun sisältämät kirjallisuusviitteet: C.J. Barnstable et al., Cell 14 (toukokuuta 1978) 9-20; P. Parham ja W.F. Bodmer, Nature 276 (1978) 397-399; Handbook of Experimental Immunology, 3. painos, volyymi 2, toimittaja D.M: Wier, Blackwell 1978, kappale 25; ja Chemical and 30 Engineering News, tammikuu 1 (1979) 15-17.Current Topics in Microbiology and Immunology, Volume 81 - "Lymphosyte Hybridomas", edited by F. Melchers, 25 M. Potter and N. Warner, Springer-Verlag 1978 and references in C.J. Barnstable et al., Cell 14 (May 1978) 9-20; P. Parham and W.F. Bodmer, Nature 276 (1978) 397-399; Handbook of Experimental Immunology, 3rd Edition, Volume 2, edited by D.M. Wier, Blackwell 1978, Chapter 25; and Chemical and 30 Engineering News, January 1 (1979) 15-17.

Näissä viitteissä on esitetty saavutetut tulokset ja esiintyneet vaikeudet yritettäessä valmistaa hybrido-meista monoklonaalista vasta-ainetta. Vaikka valmistusmenetelmä periaatteessa tunnetaan hyvin, vaikeuksia esiin-35 tyy paljon ja jokainen tapaus on erilainen. Ei voida etu- 75230 käteen taata, että yritettäessä valmistaa haluttua hybri-domaa siinä onnistutaan ja että tässä onnistuttaessa hyb-ridoma tuottaa vasta-ainetta tai että näin muodostuneella vasta-aineella on haluttu spesifisyys. Onnistuminen riip-5 puu pääasiassa käytetystä antigeenilajista ja halutun hybridoman eristämisessä käytetystä selektiotekniikasta.These references show the results obtained and the difficulties encountered in trying to prepare a hybrid monoclonal antibody. Although the manufacturing method is in principle well known, a lot of difficulties arise and each case is different. It cannot be guaranteed in advance that an attempt to produce the desired hybridoma will succeed and that, if successful, the hybridoma will produce an antibody or that the antibody thus formed will have the desired specificity. Success depends on the type of antigen used and the selection technique used to isolate the desired hybridoma.

Monoklonaalista ihmisen lymfosyyttien pinta-antigeeneille spesifistä vasta-ainetta on yritetty valmistaa vain harvoissa tapauksissa. Katso esimerkiksi: Current 10 Topics in Microbiology and Immunology, volyymi, 81, 66-69 ja 164-169. Näissä kokeissa käytetyt antigeenit olivat viljeltyjä ihmisen lymfoblastoidileukemiasolulinjoja ja kroonisen lymfosyyttileukemian solulinjoja. Monet näin valmistetut hybridomat tuottivat vasta-ainetta, joka vai-15 kuttu kaikkien ihmisen solujen erilaisiin pinta-antigee-neihin. Mikään näistä hybridcmeista ei tuottanut tietylle ihmisen lymfosyyttilajille spesifistä vasta-ainetta.Attempts to produce a monoclonal antibody specific for human lymphocyte surface antigens have been made in only a few cases. See, e.g., Current 10 Topics in Microbiology and Immunology, Volume, 81, 66-69, and 164-169. The antigens used in these experiments were cultured human lymphoblastoid leukemia cell lines and chronic lymphocyte leukemia cell lines. Many hybridomas thus prepared produced an antibody that acted upon various surface antigens of all human cells. None of these hybrids produced an antibody specific for a particular human lymphocyte species.

Ihmisen ja eläinten elimistön immunologisiin toimintoihin osallistuu kaksi lymfosyyttien pääryhmää. Näis-20 tä toinen (kateenkorvasta peräisin oleva solu eli T-solu) erilaistuu kateenkorvassa hemopoieettisista kantasoluis-ta. Kateenkorvassa olevia erilaistuvia soluja nimitetään "tymosyyteiksi". Kypsät T-solut irtoavat kateenkorvasta ja joutuvat sen jälkeen verenkiertoon, kudoksiin ja imu-25 kudokseen. Nämä T-solut muodostavat suuren osan elimistössä kiertävistä pienistä lymfosyyteistä. Ne ovat immu-nologisesti spesifisiä ja osallistuvat efektorisoluina suoraan solujen välityksellä tapahtuviin immunologisiin reaktioihin (esimerkiksi elinsiirtojen yteydessä esiin-30 tyvä hylkiminen). Vaikka T-solut eivät eritä vasta-aineita elimistön nesteisiin, toinen myöhemmin käsiteltävä lym-fosyyttiryhmä tarvitsee eräissä tapauksissa T-soluja pystyäkseen itse erittämään vasta-aineita. Eräät T-solu -lajit toimivat toisissa immunologisissa toiminnoissa 35 säätelevästi. Tämän solujen yhteistoimintamuodon mekanismia ei vielä täysin tunneta.Two main groups of lymphocytes are involved in the immunological functions of the human and animal body. Of these, the second (thymus-derived cell, or T-cell) differs in the thymus from hematopoietic stem cells. The differentiating cells in the thymus are called "thymocytes." Mature T cells detach from the thymus and then enter the bloodstream, tissues, and lymphoid tissue. These T cells make up a large part of the small lymphocytes circulating in the body. They are immunologically specific and, as effector cells, are directly involved in cell-mediated immunological reactions (e.g., rejection at the time of transplantation). Although T cells do not secrete antibodies into body fluids, another group of lymphocytes to be treated later will, in some cases, require T cells to be able to secrete antibodies themselves. Some T cell species act in a regulatory manner in other immunological functions. The mechanism of this form of cell interaction is not yet fully understood.

7523075230

Toiseen lymfosyyttiryhmään (luuytimestä peräisin oleviin soluihin eli B-soluihin) kuuluvat ne, jotka erittävät vasta-aineita. Ne kehittyvät myös hemopoieettisis-ta kantasoluista, mutta kateenkorva ei säätele niiden eri-5 laistumista. Linnuilla ne erilaistuvat kateenkorvalle analogisessa elimessä, joka on nimeltää "Bursa of Fabri-cius". Imettäväisistä ei kuitenkaan ole löydetty vastaavaa elintä, ja täten B-solujen arvelleen erilaistuvan luu-ytimessä.The second group of lymphocytes (bone marrow-derived cells, or B cells) includes those that secrete antibodies. They also develop from hematopoietic stem cells, but their thyroidism is not regulated by the thymus. In birds, they differentiate in an organ analogous to the thymus, which is called the "Bursa of Fabri-cius." However, no similar organ has been found in mammals, and thus B cells are thought to differentiate in the bone marrow.

10 T-solut jakaantuvat ainakin kolmeen alalajiin, joita nimitetään "auttaja"-, "heikentäjä"- ja "tappaja"-T-soluiksi, nämä suhteellisesti ottaen joko nopeuttavat tai hidastavat reaktiota tai tappavat (liuottavat) vieraita soluja. Nämä alaluokat ovat hyvin tunnettuja hii-15 rien elimistössä, mutta vasta äskettäin niiden toimintaa on kuvattu ihmiselimistössä. Katso esimerkiksi: R.L.T cells are divided into at least three subspecies, termed "helper", "attenuator", and "killer" T cells, which relatively either accelerate or slow the reaction or kill (dissolve) foreign cells. These subclasses are well known in the body of hii-15, but only recently have their functions been described in the human body. See, e.g., R.L.

Evans et ai., Journal of Experimental Medicine 145 (1977) 221-232, ja L. Chess ja S.F. Schlossman -"Functional Analysis of Distinct Human T-cell Subsets 20 Bearing Unique Diffefentiation Antigens", teoksessa "Contemporary Topics in Immunobiology", toimittaja 0. Stutman, Plenum Press 1977, volyymi 7, 363-379.Evans et al., Journal of Experimental Medicine 145 (1977) 221-232, and L. Chess and S.F. Schlossman - "Functional Analysis of Distinct Human T-cell Subsets 20 Bearing Unique Diffefentiation Antigens", in "Contemporary Topics in Immunobiology", edited by 0. Stutman, Plenum Press 1977, Volume 7, 363-379.

Eri T-solulajien tai -alalajien identifiointi tai niiden heikentäminen on tärkeää erilaisten immuno-25 regulatooristen häiriöiden diagnoosissa ja hoidossa.The identification or attenuation of different T cell species or subtypes is important in the diagnosis and treatment of various immuno-regulatory disorders.

Esimerkiksi tiettyjen leukemia- ja imukudoskas-vainmuotojen prognoosi on erilainen sen mukaan, ovatko ne lähtöisin B- tai T-soluista. Täten taudinprognoosia arvioitaessa on tärkeää, että nämä kaksi lymfosyytti-30 ryhmää pystytään erottamaan toisistaan. Katso esimerkiksi: A.C. Aisenberg ja J.C. Long, The American Journal of Medicine 58 (1975) 300; D. Belpomme et ai., teoksessa "Immunological Diagnosis of Leukemias and Lymhomas", toimittajat S. Thierfelder et al., Springer, Heidel-35 berg 1977, 33-45; ja D. Belpomme et al., British Journal of Haematology 38 (1978) 85.For example, the prognosis of certain forms of leukemia and lymphoid tissue differs depending on whether they originate from B or T cells. Thus, when assessing disease prognosis, it is important to be able to distinguish between these two groups of lymphocytes. See, e.g., A.C. Aisenberg and J.C. Long, The American Journal of Medicine 58 (1975) 300; D. Belpomme et al., In "Immunological Diagnosis of Leukemias and Lymhomas", edited by S. Thierfelder et al., Springer, Heidel-35 Berg 1977, 33-45; and D. Belpomme et al., British Journal of Hematology 38 (1978) 85.

4 752304,75230

Tietyissä tautitiloissa (esim. nuorten nivelreumassa, tietyissä leukemiamuodoissa ja agammaglobuline-miassa) T-solujen alaryhmät ovat joutuneet epätasapainoon. On mahdollista, että autoimmuunisissa sairauksissa yleensä 5 "auttaja"-T-soluja esiintyy ylimäärin ja tietyistä "hei- kentäjä"-T-soluista on puutetta, kun taas agammaglobuli-nemiassa tiettyjä "heikentäjä"-T-soluja esiintyy ylimäärin tai "auttaja"-T-soluista on puutetta. Pahanlaatuisissa tautitiloissa yleensä "heikentäjä"-T-soluja esiintyy 10 ylimäärin.In certain disease states (e.g., juvenile rheumatoid arthritis, certain forms of leukemia, and agammaglobulinaemia), T cell subsets have become unbalanced. It is possible that in autoimmune diseases, there is generally an excess of 5 "helper" T cells and a deficiency of certain "attenuator" T cells, whereas in agammaglobulemia certain "attenuator" T cells are present in excess or "helper". -T cells are deficient. In malignant disease states, "attenuator" T cells are usually present in excess.

Tietyissä leukemiamuodoissa muodostuu ylimäärin pysähtyneessä kehitysvaiheessa olevia T-soluja. Diagnoosin onnistuminen voi täten riippua siitä, pystytäänkö tämä epätasapaino tai ylimäärä havaitsemaan. Katso esi-15 merkiksi: J. Kersey et ai., "Surface Markers DefineIn certain forms of leukemia, an excess of stagnant T cells are formed. The success of the diagnosis may thus depend on whether this imbalance or excess can be detected. See, for example, Example 15: J. Kersey et al., “Surface Markers Define

Human Lymphoid Malignancies with Differing Prognoses", teoksessa "Haematology and Blood Transfusion", volyymi 20, Springer-Verlag 1977, 17-24 ja julkaisun sisältämät viitteet.Human Lymphoid Malignancies with Differing Prognoses ", in" Hematology and Blood Transfusion ", Volume 20, Springer-Verlag 1977, 17-24 and references cited therein.

20 Agammaglobulinemiaan, tautitilaan, jossa immunoglo- buliinia ei muodostu lainkaan, kuuluu ainakin kaksi erilaista tautimuotoa. Muodossa I ylimäärin esiintyvät "heikentäjä"-T-solut estävät immunoglobuliinin muodostus-tumisen, kun taas muodossa I sama häiriötila aiheutuu 25 siitä, että "auttaja"-T-soluista on puutetta. Molemmissa tautimuodoissa potilaan B-solut eli lymfosyytit, jotka vastaavat vasta-aineen varsinaisesta erityksestä, ovat täysin normaaleja eikä niistä esiinny puutetta; B-solujen toiminta on kuitenkin heikentynyt tai "sitä ei auteta", 30 minkä vuoksi immunoglobuliinituotanto vähenee huomattavasti tai loppuu kokonaan. Potilaan agammaglobulinemia-tyyppi voidaan täten saada selville kokeilla, joissa määritetään, onko heikentäjä-T-soluja ylimäärin vai onko auttaja-T-soluista puutetta.Agammaglobulinemia, a disease state in which no immunoglobulin is formed, includes at least two different forms of the disease. An excess of "attenuator" T cells in Form I prevents the formation of immunoglobulin, whereas in Form I, the same disorder is caused by a deficiency of "helper" T cells. In both forms of the disease, the patient's B cells, or lymphocytes, which are responsible for the actual secretion of the antibody, are completely normal and lacking; However, B cell function is impaired or "not helped," resulting in a significant reduction or cessation of immunoglobulin production. The type of agammaglobulinemia in a patient can thus be determined by experiments to determine whether there is an excess of attenuating T cells or whether there is a deficiency of helper T cells.

35 Terapeuttisella puolella on havaittu viitteitä siitä, että annettaessa ylimäärin esiintyvälle T-solujen 75230 alaryhmälle spesifisiä vasta-aineita autoimmuunisia tai pahanlaatuisia sairauksia poteville potilaille nämä vaikuttavat sairauden kehitykseen edullisesti. Esimerkiksi auttaja-T-solusyöpää (tiettyjä ihoimukudoskasvaimia ja 5 tiettyjä T-solujen akuutteja lymfoblastileukemiamuotoja) voidaan hoitaa auttaja-T-solujen antigeenisille spesifisellä vasta-aineella. Autoimmuunisia sairauksia, jotka ovat aiheutuneet ylimäärin esiintyvistä T-soluista, voidaan myös hoitaa samalla tavalla.35 On the therapeutic side, there are indications that the administration of antibodies specific for the excess 75230 subset of T cells to patients with autoimmune or malignant diseases has a beneficial effect on disease progression. For example, helper T cell cancer (certain skin tissue tumors and certain acute forms of T cell lymphoblastic leukemia) can be treated with an antibody specific for helper T cell antigens. Autoimmune diseases caused by excess T cells can also be treated in the same manner.

10 Antiseerumit, jotka vaikuttavat ihmisen kaikkiin T-soluihin (ns. ihmisen vastainen tymosyyttiglobuliini eli ATG), on osoittautunut terapeuttisesti käyttökelpoiseksi hoidettaessa potilaita, joille on suoritettu elintensiirtoja. Koska T-solut vaikuttavat solujen välityk-15 sellä tapahtuviin immunologisiin reaktioihin (siirrettyjen elinten hylkimismekanismi), T-soluille spesifisen vasta-aineen saaminen estää tai hidastaa tätä hylki-misprosessia. Katso esimerkiksi: Cosimi et ai., "Randomized Clinical Trial of ATG in Cadaver Renal Allgraft 20 Recipients: Importance of T Cell Monitoring" Surgeery 40 (1976) 155-163, ja julkaisun sisältämät viitteet.10 Antisera that affect all human T cells (so-called anti-human thymocyte globulin, or ATG) have been shown to be therapeutically useful in the treatment of transplant patients. Because T cells affect cell-mediated immunological responses (the mechanism of rejection of transplanted organs), obtaining an antibody specific for T cells prevents or slows down this rejection process. See, e.g., Cosimi et al., "Randomized Clinical Trial of ATG in Cadaver Renal Allgraft 20 Recipients: Importance of T Cell Monitoring," Surgeery 40 (1976) 155-163, and references therein.

Ihmisen T-solulajien ja -alalajien identifiointiin ja heikentämiseen on tähän asti käytetty spontaaneja autovasta-aineita tai ihmisen T-soluille selektii-25 visiä antiseerumeja, jotka on valmistettu immunoimalla eläimiä ihmisen T-soluilla, poistamalla eläimistä veri seerumin saamiseksi ja adsorboimalla antiseerumi esimerkiksi autologisilla ei-allogeenisilla B-soluilla vasta-aineiden poistamiseksi, joilla on ei-haluttu reak-30 tiivisuus. Näiden antiseerumien valmistus on erittäin vaikeaa erikoisesti adsorptio- ja puhdistuvaiheissa. Adsorboidut ja puhdistetut antiseerumitkin sisältävät halutun vasta-aineen lisäksi useista syistä monia epäpuhtauksia. Eräs syy on se, että seerumi sisältää mil-35 joonia vasta-ainemolekyylejä jo ennen immunointia T-soluilla. Toiseksi immunointi aiheuttaa vasta-aineiden 6 75230 muodostumisen useita antigeenilajeja vastaan, joita on löydetty kaikista injektoiduista ihmisen T-soluista.To date, spontaneous autoantibodies or antisera selective for human T cells, prepared by immunizing animals with human T cells, removing blood from animals to obtain serum, and adsorbing the antiserum with, for example, autologous non-autologous cells, have been used to identify and attenuate human T cell species and subspecies. -allogeneic B cells to remove antibodies with undesired reactivity. The preparation of these antisera is very difficult, especially in the adsorption and purification steps. Adsorbed and purified antisera also contain many impurities in addition to the desired antibody for a number of reasons. One reason is that the serum already contains mil-35 g of antibody molecules before immunization with T cells. Second, immunization causes the formation of antibodies to 6,75230 against several antigen species found in all injected human T cells.

Ei pystytä selektiivisesti tuottamaan tietylle antigeenille spesifistä vasta-ainetta. Kolmanneksi näillä me-5 netelmillä valmistetun spesifisen vasta-aineen tiitteri on tavallisesti melko alhainen (esim. laimennusten ollessa suurempia kuin 1:100 vasta-aine on inaktiivinen) ja spesifisen ja ei-spesifisen vasta-aineen suhde on pienempi kuin 1/10®.It is not possible to selectively produce an antibody specific for a particular antigen. Third, the titer of a specific antibody prepared by these methods is usually quite low (e.g., at dilutions greater than 1: 100, the antibody is inactive) and the ratio of specific to non-specific antibody is less than 1/10®.

10 Katso esimerkiksi Chessin ja Schlossmanin edellä mainittua artikkelia (sivulta 365 eteenpäin) sekä edellä mainittua artikkelia "the Chemical and Engineering News"-lehdessä, näissä on kuvattu tähän asti käytettyjen anti-seerumien puuttellisuuksia ja monoklonaalisen vasta-15 aineen etuja.10 See, for example, the above article by Chess and Schlossman (from page 365 onwards) and the above article in the Chemical and Engineering News, which describe the shortcomings of the antisera used so far and the advantages of the monoclonal antibody.

Nyt on keksitty uusi hybridoma (nimeltään OKT4), joka pystyy tuottamaan uutta monoklonaalista vasta-ainetta, joka on spesifinen käytännöllisesti katsoen kaikista ihmisen normaaleista perfeerisistä auttaja-T-soluista 20 (noin 55 % ihmisen terveistä perifeerisistä T-soluista) löydetylle pinta-antigeenille. Näin muodostunut vasta-aine on monospesifinen yhdelle ainoalle ihmisen nor-maaleiden T-solujen pinta-antigeenideterminantille, eikä se sisällä käytännöllisesti katsoen lainkaan muita 25 ihmisen vastaisia immunoglobuliineja, päinvastoin kuin tähän asti tunnetut antiseerumit (jotka sisältävät luonnostaan epäpuhtauksina vasta-aineita, jotka reagoivat hyvin monien ihmisen antigeenien kanssa) ja tähän asti tunnetut monoklonaaliset vasta-aineet (jotka eivät ole 30 monospesifisiä yhdelle ainoalle ihmisen T-solun antigeenille) . Lisäksi tätä hybridomaa voidaan viljellä vasta-aineen tuottamiseksi, jolloin eläinten käyttö vasta-aineen tuottamiseen ei ole välttämätöntä eikä myöskään tarvita monimutkaisia adsorptio- ja puhdistusvaiheita, jotka 35 tähän astisissa epäpuhtaidenkin antiseerumien valmistusmenetelmissä ovat olleet välttämättömiä.A new hybridoma (called OKT4) has now been discovered that is capable of producing a novel monoclonal antibody specific for the surface antigen found in virtually all normal human peripheral helper T cells (approximately 55% of healthy human peripheral T cells). The antibody thus formed is monospecific for a single surface antigenic determinant of normal human T cells and contains virtually no other anti-human immunoglobulins, in contrast to hitherto known antisera (which naturally contain antibodies which react well with many human antigens) and hitherto known monoclonal antibodies (which are not monospecific for a single human T cell antigen). In addition, this hybridoma can be cultured to produce an antibody, so that the use of animals to produce the antibody is not necessary, nor are the complex adsorption and purification steps required in previous methods for preparing crude antisera.

7523075230

Sekä esillä olevasta hybridomasta että sen tuottamasta vasta-aineesta käytetään tässä yhteydessä nimitystä "OKT4", asianyhteydestä ilmenee, kumpaa kulloinkin tarkoitetaan. Esillä oleva hybridoma on tallennettu 5 26.4.1979 laitokseen "the American Type Culture Collection", 12301 Parklawn Drive, Rockville, Maryland 20852, ja sille on annettu ATCC-talletusnumero CRL 8002.Both the present hybridoma and the antibody produced by it are referred to herein as "OKT4", it being apparent from the context that which is meant in each case. The present hybridoma was deposited on April 26, 1979 at the American Type Culture Collection, 12301 Parklawn Drive, Rockville, Maryland 20852, and has been assigned ATCC Accession No. CRL 8002.

Hybridoman ja sen tuottaman vasta-aineen valmistus on kuvattu FI-patenttihakemuksessa 801343.The preparation of the hybridoma and the antibody produced by it is described in FI patent application 801343.

10 Keksinnön mukaiselle diagnostiselle menetelmälle, jossa edellä mainittua hybridomaa ja vasta-ainetta käytetään on tunnusomaista, että potilaan T-solunäytteen annetaan reagoida diagnostisesti vaikuttavan määrän kanssa monoklonaalista vasta-ainetta, jotka tuottaa hybridoma, 15 jonka talletusnumero on ATCC CRL 8002, ja joka vasta-aine a) reagoi käytännöllisesti katsoen kaikkien ihmisen normaalien perifeeristen auttaja-T-solujen kanssa, joita on noin 55 % kaikista ihmisen terveistä perifeerisistä T-soluista, mutta ei reagoi ihmisen normaalien 20 perifeeristen B-solujen, nollasolujen eikä makrofagien kanssa, b) reagoi noin 80 %:n kanssa ihmisen normaalia tymosyyttejä, c) ei reagoi T-solujen kroonista lymfoblastileu-25 kemiaa, B-solujen kroonista lymfoblastileukemiaa, T-solujen akuuttia lymfoblastileukemiaa tai nollasolujen akuuttia lymfoblastileukemiaa sairastavien ihmisten leukemiasolujen kanssa, d) reagoi ihmisen T-solulinjan CEM kanssa, mut-30 ta ei reagoi ihmisen T-solulinjojen HJD-1, Laz 191 eikä HM1 kanssa, e) ei reagoi Epstein-Barr-viruksella transformoitujen ihmisen B-solulinjojen Laz 007, Laz 156, Laz 256 eikä SB kanssa, 35 f) reagoi noin 55 %:n kanssa Rhesus-apinan pe rifeerisiä T-soluja.The diagnostic method of the invention using said hybridoma and antibody is characterized in that a patient T cell sample is reacted with a diagnostically effective amount of a monoclonal antibody produced by a hybridoma having accession number ATCC CRL 8002 and the substance a) reacts with virtually all normal human peripheral helper T cells, which is about 55% of all healthy human peripheral T cells, but does not react with normal human peripheral B cells, null cells or macrophages, b) reacts with about With 80% of normal human thymocytes, c) does not react with chronic T-cell lymphoblastic leukemia, B-cell chronic lymphoblastic leukemia, T-cell acute lymphoblastic leukemia or zero-cell acute lymphoblastic leukemia) but mut-30 does not react with human T cell lines HJD-1 , Laz 191 and HM1, e) does not react with Epstein-Barr virus transformed human B cell lines Laz 007, Laz 156, Laz 256 or SB, 35 f) reacts with about 55% of Rhesus monkey peripheral T cells.

8 75230 g) sitoo komplementin, ja h) määrittelee T-solupopulaation (OKT4+), joka ei reagoi anti-TH2-seerumin kanssa ja jonka solumyrkyllisyys on erittäin vähäinen, 5 ja määritetään, kuinka suuri osa perifeeristen T-solujen kokonaispopulaatiosta reagoi mainitun vasta-aineen kanssa.8 75230 g) binds complement, and h) determines a population of T cells (OKT4 +) that does not react with anti-TH2 serum and has very low cytotoxicity, 5 and determines how much of the total peripheral T cell population responds to said antibody. with the substance.

Esimerkki 1 OKT4-vasta-aineen reaktiivisuuden karakterisointi A. Lymfosyyttipopulaatioiden eristäminen 10 Normaalien vapaaehtoisten verenluovuttajien (ikä 15-40 vuotta) verestä erotettiin perifeeriset yksitumaiset verisolut Ficoll-Hypaque-tiheysgradientti-sentrifugointimenetelmällä (Pharmacia Fine Chemicals, Piscataway, NH) Boyumin esittämällä tavalla, Scand. J.Example 1 Characterization of OKT4 Antibody Reactivity A. Isolation of Lymphocyte Populations Peripheral mononuclear blood cells were isolated from the blood of normal volunteer donors (15-40 years of age) by the Ficoll-Hypaque density gradient centrifugation method (Scandia, Boy), Pharmacia Fine Chemicals, P . J.

15 Clin. Lab. Invest. 21 (suppl. 97) (1968) 77. Fraktioi- mattomat yksitumaiset solut erotettiin pinta-Ig+ (B)- ja pinta-lg” (T- ja nollasolu)-populaatioiksi käyttämällä Sephadex G-200 anti-F(ab1)2-pylväskromatografiaa menetelmällä, jonka ovat aikaisemmin kuvanneet Ches et ai., 20 J. Immunol. 113 (1974) 1113. T-solut otettiin talteen E-rosetoimalla Ig” -populaatio 5 %:lla lampaan punasoluja (Microbiological Associates, Bethesda, MD). Rosetoitu seos sentrifugoitiin Ficoll-Hypaguw-sentri-fugissa ja talteenotettu E+-pelletti käsiteltiin 0,115-m 25 NH^Clrlla (10 ml 10® solua kohti). Näin saatu T-solupo-pulaatio oli 2-%risesti EAC-rosenttipositiivinen ja > 95-%risesti E-rosenttipositiivinen standardimenetelmillä määritettynä. Lisäksi rosetteja muodostumaton Ig- (nollasolu)-populaatio erotettiin Ficoll-rajapin-30 naita. Tämä jälkimäinen populaatio oli < 5-%risesti E-positiivinen ja £ 2-%risesti SIg-positiinen. Pinta-Ig+ (B)-populaatio erotettiin Sephadex-G-200-pylväästä eluoimalla normaalilla ihmisen gammoglobuliinilla, kuten aikaisemmin on kuvattu. Tämä populaatio oli 95-%rises-35 ti pinta Ig-positiivinen ja < 5-%risesti E-positiivinen.15 Clin. Lab. Invest. 21 (suppl. 97) (1968) 77. Unfractionated mononuclear cells were separated into surface Ig + (B) and surface Ig ”(T and zero cell) populations using Sephadex G-200 anti-F (ab1) 2- column chromatography by the method previously described by Ches et al., 20 J. Immunol. 113 (1974) 1113. T cells were harvested by E-rosetting the Ig ”population with 5% sheep erythrocytes (Microbiological Associates, Bethesda, MD). The rosetted mixture was centrifuged in a Ficoll-Hypaguw centrifuge and the recovered E + pellet was treated with 0.115 M NH 2 Cl (10 mL per 10® cell). The T cell population thus obtained was 2% EAC-positive and> 95% E-positive as determined by standard methods. In addition, a non-rosette-formed Ig (null cell) population was separated from the Ficoll interface. This latter population was <5-% E-positive and £ 2-% SIg-positive. The surface Ig + (B) population was separated from the Sephadex-G-200 column by elution with normal human gammoglobulin as previously described. This population was 95% rises-35 ti surface Ig-positive and <5-% r-E-positive.

9 752309 75230

Normaalit ihmisen makrofagit erotettiin yksitumaisesta populaatiosta kiinnittämällä ne polystyreeniin. Tällöin yksitumaiset solut suspendoitiin uudelleen lopulliseen viljelyväliaineeseen (RPMI 1640, 2,5 mM HEPES 5 ZJ4-(2-hydroksietyyli)-1-piperatsiinipropaanisulfonihappo/-puskuria, 200 mM L-glutamiinia ja penisilliinistreptomy-siiniä sekä 20 % kuumentamalla inaktivoitua ihmisen AB-seerumia) solujen määrän ollessa 2 x 10® solua, ja niitä inkuboitiin muovisissa petrimaljoissa (100 x 20 mm), 10 (Falcon Tissue Culture Dish, Falcon, Exnard, CA) 37°C:ssa yön yli. Petrimaljät pestiin huolellisesti kiinnittymät-tömien solujen poistamiseksi, ja muoviin kiinnittynyt populaatio irrotettiin pesemällä voimakkaasti kylmällä 2,5 mM EDTA:ta sisältävällä liuoksella, jossa ei ollut 15 seerumia, ja silloin tällöin raapimalla petrimaljaa kertakäyttöisen injektioruiskun kumikärjellä. Yli 85 % solu-kannasta pystyi käyttämään ravinnokseen lateksihiukkasia, ja Wright-Giemsa-värjäyksellä niillä havaittiin morfolo-gisesti olevan monosyyttien tunnusmerkit.Normal human macrophages were separated from the mononuclear population by attachment to polystyrene. At this time, mononuclear cells were resuspended in final culture medium (RPMI 1640, 2.5 mM HEPES 5 ZJ4- (2-hydroxyethyl) -1-piperazine-propanesulfonic acid / buffer, 200 mM L-glutamine and penicillin streptomycin, and 20% by heating inactivated AB). ) at 2 x 10® cells and incubated in plastic petri dishes (100 x 20 mm), 10 (Falcon Tissue Culture Dish, Falcon, Exnard, CA) at 37 ° C overnight. Petri dishes were washed thoroughly to remove non-adherent cells, and the plastic-adhered population was removed by washing vigorously with a cold solution containing 2.5 mM EDTA without serum, and occasionally scraping the petri dish with the rubber tip of a disposable syringe. More than 85% of the cell line was able to feed latex particles, and Wright-Giemsa staining showed morphological characteristics of monocytes.

20 B. Normaali kateenkorva20 B. Normal thymus

Normaali ihmisen kateenkorvarauhanen saatiin potilailta, joille oli tehty korjaavia sydänleikkauksia ja joiden ikä vaihteli kahdesta kuukaudesta 14 vuoteen. Kateenkorvarauhanen paloiteltiin, ja palaset asetettiin 25 heti 199(Gibco)-väliaineeseen, jossa oli 5 % vasikan si-kiöseerumia, ne hienonnettiin huolellisesti pihdeillä ja saksilla, ja sen jälkeen muodostettiin yhtä solulajia sisältävä suspensio puristamalla seos terässeulan läpi. Seuraavaksi solut sentrifugoitiin Gicoll-Hypaque-sentri-30 fugissa ja pestiin kohdassa A kuvatulla tavalla. Näin saadut tymosyytit olivat > 95-%:isesti elinkykyisiä ja 90-%:isesti E-rosenttipositiivisia.Normal human thyroid gland was obtained from patients who had undergone corrective heart surgery and ranged in age from two months to 14 years. The thyroid gland was cut, and the pieces were immediately placed in 199 (Gibco) medium containing 5% fetal calf serum, finely chopped with forceps and scissors, and then a suspension containing one cell species was formed by squeezing the mixture through a steel sieve. Next, the cells were centrifuged in a Gicoll-Hypaque-centri-30 fug and washed as described in A. The thymocytes thus obtained were> 95% viable and 90% E-rosent positive.

C. SolulinjatC. Cell lines

Neljästä terveestä yksiköstä saatuja Epstein-Barr-35 viruksella (EBV) transformoituja B-solulinjoja (Laz 007, 75230 10Epstein-Barr-35 virus (EBV) transformed B cell lines obtained from four healthy units (Laz 007, 75230 10

Laz 156, Laz 256 ja SB) valmistettiin aikaisemmin kuvatulla tavalla ja T-solulinjat CEM, HJD-1 Laz 191 ja HM1, jotka oli saatu leukemiapotilaista, toimitti tohtori H. Lazarus, Sidney Farber Cancer Institute, Boston, MA.Laz 156, Laz 256, and SB) were prepared as previously described, and T cell lines CEM, HJD-1 Laz 191, and HM1 obtained from leukemia patients were provided by Dr. H. Lazarus, Sidney Farber Cancer Institute, Boston, MA.

5 D. T-solujen akuutin lymfobolastileukemian (T-ALL) solut ja T-solujen kroonisen lymfaattisen leukemian (T-CLL) solut5 D. T-cell acute lymphobolast leukemia (T-ALL) cells and T-cell chronic lymphocytic leukemia (T-CLL) cells

Leukemiasolut saatiin kahdeltatoista akuuttia lymfoblastileukemiaa sairastavalta potilaalta. Näillä 10 yksilöiden solujen oli aikaisempien kokeiden perusteella todettu olevan T-soluja, koska ne muodostivat spontaanisti rosetteja lampaan punasolujen kanssa (20 % E+) ja koske ne reagoivat T-soluille spesifisten hetero-antiseerumien, anti-HTL (anti-B.K.)- ja A99-antiseeru-15 min kanssa, kuten Schlossman et ai. ovat aikaisemmin kuvanneet, Proc. Nat. Acad. Sei. 73 (1976) 1288. Kolmen yksilön kasvainsolut reagoivat aktiivisesti (THp kaniinin ja/tai hevosen anti-Ti^in kanssa, mutta yhdeksän muun yksilön solut eivät näiden kanssa reagoi-20 neet. Käytettiin myös kahdesta TH^-T-CLL-leukemiaa sairastavasta potilaasta saatuja leukemiasoluja. Sekä akuutin että kroonisen T-solujen leukemian soluja kyl-mäsäilytettiin -196°C:ssa nestemäisen typen höyryfaa-sissa 10-%:isessa dimetyylisulfoksidissa ja 20-%:isessa 25 ihmisen AB-seerumissa, kunnes ne karakterisoitiin pinnaltaan. Analysoidut kasvainpopulaatiot olivat 90-%risesti blasteja Wright-Giemsa-morfologialtaan kaikissa tapauksissa .Leukemia cells were obtained from twelve patients with acute lymphoblastic leukemia. The cells of these 10 individuals had been found to be T cells in previous experiments because they spontaneously formed rosettes with sheep erythrocytes (20% E +) and because they respond to T cell-specific hetero-antisera, anti-HTL (anti-BK) and A99 with antiserum for 15 min, as described by Schlossman et al. have previously described, Proc. Nat. Acad. Sci. 73 (1976) 1288. Tumor cells from three individuals reacted actively with THp rabbit and / or equine anti-Ti, but cells from nine other individuals did not react with these. Also used from two patients with TH 2 -T-CLL leukemia Both acute and chronic T-cell leukemia cells were cryopreserved at -196 ° C in the liquid nitrogen vapor phase in 10% dimethyl sulfoxide and 20% 25 human AB serum until surface-characterized. The tumor populations analyzed were 90% blasts with Wright-Giemsa morphology in all cases.

Esimerkki 2 30 Solufluorograafinen analyysi ja solujen erotusExample 2 Cell fluorographic analysis and cell separation

Kaikkien solupopulaatioiden solufluorograafinen analyysi suoritettiin epäsuoralla immunofluoresenssime-netelmällä, jossa solut värjättiin fluoresiinin liitetyllä vuohessa valmistetulla anti-hiiri-IgG:llä 35 (G/M FITC) (Meloy Laboratories), analyysiin käytettiin solufluorograafia FC200/4800A (Ortho Instruments). Täi- 11 75230 löin 1-2 x 10^ solua käsiteltiin 0,15 ml:lla vasta-ainetta OKT4 laimennuksen ollessa 1:1 000, soluja inkuboitiin 4°C:ssa 30 minuutin ajan ja pestiin kahdesti. Solujen annettiin sen jälkeen reagoida 0,15 ml:n kanssa G/M FITC 5 (laimennus 1:40) 4°C:ssa 30 minuutin ajan, reaktiotuote sentrifugoitiin ja pestiin kolme kertaa. Nämä solut analysoitiin sen jälkeen solufluorograafilla, jossa kunkin solun aiheuttama fluoresenssi-intensiteetti rekisteröitiin pulssikorkeusanalysaattorilla. Reaktiivisuus oli saman-10 lainen laimennuksella 1:50 000, mutta suuremmilla laimennuksilla reaktiota ei tapahtunut. Taustavärjäyksen intensiteetti määritettiin 0,15 ml:lla suhteessa 1:1 000 laimennettua vesivatsanestettä, joka oli saatu intraperitoneaalisesti ei-tuottavalla hybridikloonilla 15 immunisoidusta Balb/cJ-hiirestä.Cell fluorographic analysis of all cell populations was performed by an indirect immunofluorescence method in which cells were stained with fluorescein-conjugated goat anti-mouse IgG 35 (G / M FITC) (Meloy Laboratories) using FC200 / 4800A cell fluorography (Orth In addition to 11,75230 cells, 1-2 x 10 6 cells were treated with 0.15 ml of antibody at a 1: 1,000 dilution of OKT4, the cells were incubated at 4 ° C for 30 minutes and washed twice. The cells were then reacted with 0.15 ml of G / M FITC 5 (1:40 dilution) at 4 ° C for 30 minutes, the reaction product was centrifuged and washed three times. These cells were then analyzed with a cell fluorograph, in which the fluorescence intensity induced by each cell was recorded on a pulse height analyzer. The reactivity was the same at 10 at a dilution of 1:50,000, but at higher dilutions no reaction occurred. The intensity of background staining was determined with 0.15 ml of a 1: 1,000 diluted aqueous humor obtained intraperitoneally from 15 Balb / cJ mice immunized with a non-producing hybrid clone.

Kokeissa, joiden tarkoituksena oli erottaa 0KT4+- ja 0KT4“-solut toisistaan, 100 x 10^ fraktioi-matonta yksitumaista solua tai tymosyyttiä merkittiin 4 ml:11a suhteessa 1:1 000 laimennettua vasta-ainetta 20 OKT4 ja kehitettiin G/M FITC:llä. Samanlaista värjäys-menetelmää käytettiin ihmisen T-solujen preparaoinnissa, jotka oli eristetty esimerkissä IA kuvatulla tavalla. Käyttämällä fluoresenssiaktivointiin perustuvaa solu-lajittelijaa (FACS-1) (Becton-Dickinson, Mountain 25 view, CA) lymfosyytit erotettiin OKT4+- ja OKT4”-po-pulaatioiksi ja/tai T-solut fraktioitiin heikosti reagoiviksi OKTl+-T-soluiksi (fluoresenssi alle 20 %) ja voimakkaasti reagoiviksi OKTl"-T-soluiksi (fluorenssi yli 20 %). Lajien elinkykyisyys oli >95 %. Trypan-si-30 nisellä määritettynä kaikissa tapauksissa. Kaikkien erotettujen populaatioiden puhtausaste oli >95 %.In experiments to differentiate between 0KT4 + and 0KT4 “cells, 100 x 10 4 unfractionated mononuclear cells or thymocytes were labeled with 4 ml of 1: 1,000 diluted antibody 20 OKT4 and developed with G / M FITC. . A similar staining method was used to prepare human T cells isolated as described in Example IA. Using a fluorescence-activated cell sorter (FACS-1) (Becton-Dickinson, Mountain 25 view, CA), lymphocytes were separated into OKT4 + and OKT4 ”populations and / or T cells were fractionated into weakly responsive OKT1 + T cells 20%) and highly reactive OKT1 "T cells (fluorescence greater than 20%). Species viability was> 95%. As determined by Trypan-si-30 in all cases. Purity of all isolated populations was> 95%.

Esimerkki 3 FACS:lla fraktioitujen OKT4+- ja OKT4--jakeiden analysoimalla hevosen anti-Tl^slla 35 OKT4+-ja OKT4~-solut erotettiin toisistaan FACStlla, ja niitä viljeltiin väliaineessa RPMI 1640 (Grand Island 75230Example 3 By analyzing FACS fractionated OKT4 + and OKT4 fractions with equine anti-T1I, 35 OKT4 + and OKT4 ~ cells were separated by FACS and cultured in RPMI 1640 medium (Grand Island 75230

Biological Company), joka sisälsi 20 % ihmisen AB-seeru-mia, 1 % penisilliinistreptomysiiniä, 200 mM L-glutamii-nia, 25 mM HEPES-puskuria (Microbiolgoical Associates) ja 0,5 % natrimbikarbonaattia, solujen pitoisuus viljel-5 mässä oli 2 x 106 solua/ml. 24 tunnin kuluttua 1-2 x f 10° solua kustakin populaatiosta saatettiin reagoimaan hevosen anti-TI^n kanssa 37°C:ssa kosteassa atmosfäärissä, jonka hiilidioksidipitoisuus oli 5 %, ja solut värjättiin fluoresiiniin liitetyllä kaniinissa valmistetul-10 la anti-hevonen-IgG:llä (Cappel Laboratories, Downington, PA) Reinherzin ja Schlossmanin kuvaamalla menetelmällä, J. Immunol. 122 (1979) 1335-1341. Taustavärjäys suoritettiin korvaamalla spesifinen vasta-aine normaalilla hevosen IgG:llä, joka käsiteltiin edellä kuvatulla tavalla. 15 Esimerkki 4Biological Company) containing 20% human AB serum, 1% penicillin streptomycin, 200 mM L-glutamine, 25 mM HEPES buffer (Microbiolgoical Associates) and 0.5% sodium tricarbonate, the cell concentration in the culture mass was 2 x 10 6 cells / ml. After 24 hours, 1-2 x 10 10 cells from each population were reacted with equine anti-TI at 37 ° C in a humidified atmosphere with a carbon dioxide content of 5%, and the cells were stained with 10 μl of anti-horse IgG prepared in a fluorescein-coupled rabbit. (Cappel Laboratories, Downington, PA) by the method described by Reinherz and Schlossman, J. Immunol. 122 (1979) 1335-1341. Background staining was performed by replacing the specific antibody with normal equine IgG, which was treated as described above. 15 Example 4

Solujen toiminnan tutkiminen A. Proliferatiiviset tutkimuksetInvestigation of cell function A. Proliferative studies

Fraktioimattomien ja FACS:illa fraktioitujen lym-fasolujen jakaantumiskykyä tutkittiin mikroviljelmässä 20 optimaalisilla ja suboptimaalisilla annoksilla Concanavalin A:ta (Con A) (Calbiochem, La Jolla, CA) ja fytohemaglu-tiinia (PHA) (Burroughs-Wellscome Company, Greenville, NC). Alloantigeeninen proliferatiivinen vaste määritettiin samanaikaisesti näille samoille populaatioille käyt-25 täen stimulaattina mitomysiini c:llä käsiteltyä Laz 156:a, EBV:llä transformoitua ihmisen B-lymfablastoidisolulinjaa. Proliferaatio tetanustoksoidin läsnäollessa (Massachusetts Department of Public Health Biological Laboratories,The ability of unfractionated and FACS-fractionated lymphocytes to be distributed in microculture was studied at 20 optimal and suboptimal doses of Concanavalin A (Con A) (Calbiochem, La Jolla, CA) and phytohemagglutinin (PHA) (Burroughs-Wellscome, . The alloantigenic proliferative response was determined simultaneously for these same populations using mitomycin c-treated Laz 156, an EBV-transformed human B-lymphablastoid cell line, as a stimulus. Proliferation in the presence of tetanus toxoid (Massachusetts Department of Public Health Biological Laboratories,

Boston, MA) testattiin käyttämällä loppukonsentraatio-30 ta 10 yig/ml. Herpes-Zoster-antigeenin toimitti ystävällisesti tohtori John Zaia (Harvard Medical School, Boston, MA), ja sitä käytettiin laimennuksena 1:6. 5 % edellä kuvatulla menetelmällä saatuja makrofageja lisättiin kaikkiin populaatioihin aloitettaessa kasvattaa in vit-35 ro-viljelmiä. Mitogeenilla stimuloituja viljelmiä käsiteltiin neljän päivän kuluttua 0,2 |iCi:lla ^H-tymi- 13 75230 diinia (3H-TdR) (ominaisaktiivisuus 1,9 Ci/mM) (Schwarts-Mann Division of Becton-Dickinson, Orangeburg, NY) ja tuotteet erotettiin 18 tunnin kuluttua MASH II-laitteis-tolla (Microbiological Associates, Bethesda, MD). ^H-5 tymidiiniyhdisteen aktiivisuus mitattiin Packard-tui-kelaskurilla (Packard Instrument Company, Downer's Grove, IL). Taustan ^H-tymidiiniyhdisteen aktiivisuus mitattiin korvaamalla mitogeeni väliaineella. Liukoisella antigeenillä ja allonatigeenilla stimuloidut viljel-Boston, MA) was tested using a final concentration of 10 μg / ml. The Herpes-Zoster antigen was kindly supplied by Dr. John Zaia (Harvard Medical School, Boston, MA) and was used at a 1: 6 dilution. 5% of the macrophages obtained by the method described above were added to all populations at the start of growing in vitro 35 cultures. After four days, mitogen-stimulated cultures were treated with 0.2 μCi of 1 H-thymine-13,75230 din (3H-TdR) (specific activity 1.9 Ci / mM) (Schwarts-Mann Division of Becton-Dickinson, Orangeburg, NY). and the products were separated after 18 hours on a MASH II instrument (Microbiological Associates, Bethesda, MD). The activity of the β-H-5 thymidine compound was measured on a Packard instrument counter (Packard Instrument Company, Downer's Grove, IL). The activity of the background 1 H-thymidine compound was measured by replacing the mitogen with a medium. Cultures stimulated with soluble antigen and allon antigen

OO

10 mät käsiteltiin viiden päivän kuluttua JH-tymidiinillä 18 tunnin ajan, tuotteet erotettiin, ja aktiivisuus mitattiin edellä kuvatulla tavalla.After 5 days, the cells were treated with JH-thymidine for 18 hours, the products were separated, and the activity was measured as described above.

B. Solumyrkyllisyyttä koskevat tutkimukset Soluvälitteiselle lymfolyysille herkistetyt 15 viljelyt suoritettiin lisäämällä mikrotitrauslevyn syvennyksiin fraktioimattomia T-soluja, FACS:illa frak-toituja OKT4+- ja 0KT4~-T-solujakeita tai uudelleen yhdistettyjä OKT4+- ja OKT4“-T-soluja eri suhteissa sekä mitomysiinillä käsiteltyjä stimulaattorisoluja 20 eri solulajien pitoisuuden ollessa 2 x 10^ solua/ml. Viiden päivän kuluttua ei-elinkykyiset solut poistettiin Ficoll-Hypaque-sentrifugoinnilla. Fraktioimatto-mat ja fraktioidut T-solupopulaatiot lisättiin sitten Na25‘*'Cr04:11a merkittyihin kohdesoluihin, ja soluja 25 inkuboitiin kuuden tunnin ajan, minkä jälkeen vapautunut kromi määritettiin. Muissa kokeissa fraktioimat-tomat T-solut herkistettiin mitomysiinillä käsitellyillä stimulaattorisoluilla edellä kuvatulla tavalla, ja soluja inkuboitiin viisi päivää MLCissä, minkä jälkeen 30 ne fraktioitiin FACS:lla OKT4+- ja OKT4--jakeiksi ja vapautunut kromi määritettiin. Solumyrkyllisyys prosentteina laskettiin seuraavan kaavan avulla: kokeessa vapautunut 5^Cr - spontaanisti vapautunut ^Cr kylmäkäsittelyssä vapautunut ^Cr - spontaanisti vapau-35 tunut "^Cr x 100 75230 14 Määritykset suoritettiin kolmesta rinnakkaisnäyt-teestä, ja tulokset ilmoitettiin näiden keskiarvona. Spontaanisti vapautunut ^Cr:n määrä oli kaikissa tapauksissa vähemmän kuin 20 % suurimmasta kokeissa havaitusta 5 vapautuneen kromin määrästä.B. Cytotoxicity Studies Cultures sensitized to cell-mediated lymphysis were performed by adding unfractionated T cells, FACS-fractionated OKT4 + and 0KT4 ~ -T cell fractions, or recombined OKT4 + and OKT4 ratios to different wells of the microtiter plate. treated stimulator cells at a concentration of 2 x 10 6 cells / ml in 20 different cell types. After 5 days, non-viable cells were removed by Ficoll-Hypaque centrifugation. Unfractionated and fractionated T cell populations were then added to Na25 '*' CrO4-labeled target cells, and the cells were incubated for six hours, after which the released chromium was determined. In other experiments, unfractionated T cells were sensitized with mitomycin-treated stimulator cells as described above, and the cells were incubated for five days in MLC, after which they were fractionated by FACS into OKT4 + and OKT4 fractions and the chromium released was determined. Percent cytotoxicity was calculated using the following formula: 5 Cr Cr released in the experiment - spontaneously released ^ Cr released on cold treatment ^ Cr - spontaneously released "^ Cr x 100 75230 14 Assays were performed on three replicates and the results were reported as the average of these. The amount of Cr in all cases was less than 20% of the maximum amount of chromium released in the experiments.

Kuviossa 1 on esitetty solufluorograafista saatu fluoresenssispektri ihmisen normaaleille perifeerisille T-soluille, joiden on annettu reagoida OKT4:n (laimennus 1:1 000) ja G/M FITC:n kanssa.Figure 1 shows the fluorescence spectrum obtained from a cell fluorograph for normal human peripheral T cells reacted with OKT4 (1: 1,000 dilution) and G / M FITC.

10 Vertailun vuoksi kuvioissa 1-5 on esitetty saman laisissa olosuhteissa monoklonaalisille vasta-aineille 0KT1 ja OKT3 saadut tulokset.For comparison, Figures 1-5 show the results obtained for monoclonal antibodies 0KT1 and OKT3 under similar conditions.

Kuviossa 2 on esitetty solufluorograafista saatu fluoresenssispektri ihmisen tymosyyteille, joiden on 15 annettu reagoida 0KT4:n ja G/M FITC:n kanssa.Figure 2 shows the fluorescence spectrum obtained from a cell fluorograph for human thymocytes reacted with 0KT4 and G / M FITC.

Kuviossa 3 on esitetty solufluorograafista saatu fluoresenssispektri B-solujen kroonista lymfoblastileu-kemiaa sairastavista potilaista saaduille leukemiaso-luille, joiden on annettu reagoida OKT4:n ja G/M FITC:n 20 kanssa.Figure 3 shows the fluorescence spectrum obtained from a cell fluorograph for leukemia cells obtained from patients with chronic B-cell lymphoblastic leukemia who have been reacted with OKT4 and G / M FITC.

Kuviossa 4 on esitetty solufluorograafista saatu fluoresenssispektri . ihmisen T-solulinjalle HJD-1, jonka on annettu reagoida OKT4:n ja G/M FITC:n kanssa.Figure 4 shows the fluorescence spectrum obtained from a cell fluorograph. to the human T cell line HJD-1 reacted with OKT4 and G / M FITC.

Kuviossa 5 on esitetty solufluorograafista 25 saatu fluoresenssispektri ihmisen T-solulinjalle CEM, jonka on annettu reagoida OKT4:N ja G/M FITC:N kanssa.Figure 5 shows the fluorescence spectrum from a cell fluorograph for the human T cell line CEM reacted with OKT4 and G / M FITC.

Kuviossa 6 on esitetty tulokset, jotka on saatu annettaessa T-solupopulaatioiden reagoida hevosen anti-Tl^-seerumin kanssa.Figure 6 shows the results obtained by reacting T cell populations with equine anti-T1 serum.

30 Kuviosta 7 ilmenee fraktioimattomien T-solujen ja fraktioitujen T-solujakeiden teho solumyrkkynä. Koordi-naatta kuvaa solujen prosenttista spesifistä hajoamista ja abskissa efektori/kohde (EIT)-suhdetta.Figure 7 shows the potency of unfractionated T cells and fractionated T cell fractions as cytotoxic. The coordinate represents the percentage specific lysis of the cells and the effector / target (EIT) ratio in the abscissa.

Kuten kuviosta 1 ilmenee, noin 45 % normaalin ihmi-35 sen perifeerisistä T-verisoluista reagoi OKT4:n kanssa, mutta samasta yksilöstä eristetyt B-solut, nollasolut ja 75230 makrofagit eivät reagoi lainkaan OKT4:n kanssa. Samanlaiset tulokset saatiin viidestätoista muusta normaalista ihmisestä eristetyille lymfosyyttipopulaatioille. Mono-klonaaliselle vasta-aineelle on siten tunnusomaista, 5 että se reagoi antigeenin kanssa, joka on löydetty 55 %:lta ihmisen terveitä perifeerisiä T-soluja, mutta se ei reagoi kolmen muun mainitun solutyypin minkään pinta-antigeenin kanssa. Kuten myöhemmin mainitaan, OKT4-positiivinen osa ihmisen perifeerisistä T-soluista 10 kuuluu auttaja-T-soluihin. Tätä reaktiivisuuseroa voidaan käyttää kyseisen vasta-aineen OKT4 toteamiseen ja erottamaan se muista vasta-aineista.As shown in Figure 1, approximately 45% of its normal human 35 peripheral T blood cells react with OKT4, but B cells, null cells, and 75,230 macrophages isolated from the same individual do not react at all with OKT4. Similar results were obtained for lymphocyte populations isolated from fifteen other normal humans. The monoclonal antibody is thus characterized in that it reacts with an antigen found in 55% of healthy human peripheral T cells, but does not react with any of the surface antigens of the other three cell types mentioned. As mentioned later, the OKT4-positive portion of human peripheral T cells 10 belong to helper T cells. This difference in reactivity can be used to detect the OKT4 of that antibody and distinguish it from other antibodies.

Kuviosta 2 ilmenee, että noin 80 % kuuden kuukauden ikäisen lapsen normaaleista tymosyyteistä reagoi 15 0KT4:n kanssa. Samanlaisia tuloksia (80 % aktiivisuus) saatiin käytettäessä kuutta muuta kateenkorvanäytettä, jotka oli saatu normaaleista ihmisistä, joiden ikä vaih-teli kahdesta kuukaudesta 19 vuoteen. Kuvion 2 reaktii-visuuskaavan avulla on myös mahdollista todeta kyseinen 20 vasta-aine OKT4 ja erottaa se muista vasta-aineista.Figure 2 shows that approximately 80% of normal thymocytes in a six-month-old child reacted with 15 0KT4. Similar results (80% activity) were obtained using six other thymus samples obtained from normal people ranging in age from two months to 19 years. The reactivity formula of Figure 2 also makes it possible to detect said antibody OKT4 and distinguish it from other antibodies.

Kuviosta 3 ilmenee, että B-solujen kroonista lymfoblastileukemiaa sairastavien potilaiden leukemia-solut eivät reagoi käsillä olevan vasta-aineen kanssa.Figure 3 shows that leukemia cells in patients with B-cell chronic lymphoblastic leukemia do not react with the present antibody.

Esillä olevaa vasta-ainetta 0KT4 voidaan edelleen 25 karakterisoida sen perusteella, miten se reagoi erilaisten ihmisen T-solulinjojen kanssa, tätä on havainnollistettu kuvioissa 4 ja 5. Kuviosta nähdään, että kyseisen antigeenin reaktiivisuus ihmisen T-solulinjojen kanssa vaihteli, solulinja CEM kanssa reaktio oli voi-30 makas, mutta solulinjan HJD-1 kanssa reaktiota ei tapahtunut lainkaan. OKT4 ei reagoinut myöskään solulinjojen Laz 191 ja HM1 kanssa. Tämän erilaisen reaktiivisuuden avulla on myös mahdollista karakterisoida 0KT4.The present antibody 0KT4 can be further characterized by its reaction with different human T cell lines, as illustrated in Figures 4 and 5. The figure shows that the reactivity of this antigen with human T cell lines varied, the reaction with the CEM cell line was may-30 lying, but with the cell line HJD-1 no reaction occurred at all. OKT4 also did not react with cell lines Laz 191 and HM1. With this different reactivity, it is also possible to characterize 0KT4.

Kuviossa 6 on esitetty, miten OKT4:llä fraktioidut 35 jakeet reagoivat anti-TH2:n kanssa. NOin 25 % fraktioi-mattomasta T-solupopulaatiosta reagoi anti-TH2:n kanssa.Figure 6 shows how the fractions fractionated with OKT4 reacted with anti-TH2. About 25% of the unfractionated T cell population reacts with anti-TH2.

75230 1675230 16

Sitä vastoin OKT4+-populaatio ei sisällä lainkaan anti-TH2:n kanssa reagoivia soluja, kun taas suurin osa OKT4“-populaatiosta on TH2-positiivinen ja kaikki frak-tioimattoman T-solupopulaation TH2+-solut kuuluvat OKT--5 populaatioon. Tämä osoitti, että OKT4+-jakeeseen ei kuulu TH2+-soluja eikä TH2+-jakeeseen OKT4+-soluja ja nämä jakeet ovat siten täysin erillisiä.In contrast, the OKT4 + population does not contain any anti-TH2-reactive cells, whereas the majority of the OKT4 + population is TH2-positive and all TH2 + cells in the unfractionated T cell population belong to the OKT-5 population. This showed that the OKT4 + fraction does not include TH2 + cells and the TH2 + fraction does not contain OKT4 + cells and thus these fractions are completely separate.

Kuviossa 7 on esitetty fraktioimattomien T-solujen, OKT4+-T-solujen ja OKT4~-T-solujen teho solumyrkkyinä.Figure 7 shows the potency of unfractionated T cells, OKT4 + T cells and OKT4 ~ T cells as cytotoxic.

10 OKT4+-popuolaatio toimii hyvin vähäisessä määrin solumyrkkynä, kun taas OKT4”-populaation soluja tuhoava vaikutus on suurempi kuin fraktioimattoman T-solupopulaation. Kuvioissa 6 ja 7 esitettyjen OKT4+- ja OKT4“-solupopulaa-tioiden erilaisten reaktiivisuuksien avulla on myös mah-15 dollista karakterisoida käsillä oleva vasta-aine.10 The OKT4 + population acts as a cytotoxic to a very small extent, whereas the cell-destroying effect of the OKT4 ”population is greater than that of the unfractionated T cell population. The different reactivities of the OKT4 + and OKT4 'cell populations shown in Figures 6 and 7 also make it possible to characterize the present antibody.

Kuvioiden 1-5 esittämät tulokset on koottu taulukkoon I, jossa on myös muutamia lisätietoja. Taulukossa on verrattu OKTl-, OKT3- ja 0KT4-hybridomien tuottamia mono-klonaalisia vasta-aineita (näistä viimeinen on kuvattu 20 esillä olevassa hakemuksessa). Kuvioissa 1-5 esitettyjen tulosten lisäksi taulukosta I havaitaan myös, että OKT4 ei reagoi ihmisen normaalien perifeeristen T-solujen, nollasolujen eikä makrofagien kanssa eikä myöskään T-so-lujen ja nollasolujen akuuttia lymfoblastileukemiaa sai-25 rastavien potilaiden leukemiasolujen eikä EBV:llä transformoitujen B-solulinjojen kanssa. Päinvastoin kuin OKTl, 0KT4 ei reagoi T-solujen kroonista lymfoblastileukemiaa sairastavien potilaiden leukemiasolujen kanssa.The results shown in Figures 1-5 are summarized in Table I, which also contains some additional information. The table compares the monoclonal antibodies produced by the OKT1, OKT3, and 0KT4 hybridomas (the latter being described in the present application). In addition to the results shown in Figures 1-5, it is also seen from Table I that OKT4 does not react with normal human peripheral T cells, null cells, or macrophages, nor with T cells and nucleus cells from patients with acute lymphoblastic leukemia or B cell lines. In contrast to OKT1, 0KT4 does not react with leukemia cells in patients with chronic T-cell lymphoblastic leukemia.

Solujen toimintaa koskevat tutkimukset suoritet-30 tiin imusolupopulaatioilla, jotka oli fraktioitu fluore-senssiaktivointiin perustuvalla solulajittelijalla (FACS). Näiden tutkimusten tulokset on esitetty taulukoissa II, III ja IV, ja tulokset tukevat edelleen käsillä olevan monoklonaalisen vasta-aineen edellä esitettyjä 35 karakterisointituloksia.Cell function studies were performed on lymphocyte populations fractionated with a fluorescence-activated cell sorter (FACS). The results of these studies are shown in Tables II, III, and IV, and the results further support the 35 characterization results of the present monoclonal antibody presented above.

17 75230 Näissä tutkimuksissa fraktioimaton T-solupopulaa-tio käsiteltiin OKT4:llä (laimennus 1:1000) ja G/M FITCrllä ja fraktioitiin FACS:illa OKT4+- ja OKT4“-jakeiksi. Näihin fraktioituihin populaatioihin lisättiin 5 5 % makrofageja (populaatioiden puhtausaste, joka oli yhtä suuri tai suurempi kuin 95 %, otettiin huomioon) ennen in vitro-viljelyä. Fraktioimattomaan T-solupopu-laatioon ja eristettyihin OKT4+- ja QKT4 - ala jakeisiin lisättiin stimulaattoriksi PHA:ta, Con A:ta, liukoisia an-10 tigeeneja ja allonantigeenejä populaatioiden prolifera- tiivisten vasteiden määrittämiseksi in vitro-olosuhteissa.17 75230 In these studies, an unfractionated T cell population was treated with OKT4 (1: 1000 dilution) and G / M FITC and fractionated by FACS into OKT4 + and OKT4 “fractions. To these fractionated populations, 5 5% macrophages were added (purity of populations equal to or greater than 95% was taken into account) prior to in vitro culture. PHA, Con A, soluble an-10 antigens, and allon antigens were added as a stimulator to the unfractionated T cell population and isolated OKT4 + and QKT4 subfractions to determine the proliferative responses of the populations in vitro.

Fraktioimattomien T-solupopulaatioiden prolife-ratiivinen vaste PHAin ja Con A:n läsnäollessa ilmenee taulukosta II. Fraktioimattoman T-solupopulaation proli-15 feratiivinen vaste on maksimaalinen käytettäessä 1 pg PHA:ta 10^ solua kohti, käytettäessä 0,5 pg tai 0,1 pg PHA:ta 10^ solua kohti vaste pieneni. Käsiteltäessä frak-tioimattomia T-soluja OKT4:llä ja vuohi-hiiri-FITC:llä proliferatiivinen vaste pysyi samana. Eristetyt OKT4+-20 ja OKT4“-T-alajakeet käyttäytyivät sen sijaan PHA:n läsnäollessa eri tavalla. OKT4+-solupopulaatio käyttäytyi kaikilla käytetyillä PHA:n annoksilla samalla tavalla kuin fraktioimaton T-solupopulaatio. OKT4“-solujen proliferatiivinen vaste oli sen sijaan huomattavasti pie-25 nempi kaikilla tutkituilla PHA:n annoksilla. Lisäksi havaittiin, että PHA:n annoksen ollessa 0,1 pg 10^ solua kohti OKT4“-T-solut eivät lisääntyneet lainkaan, kun taas OKT4+-T-solujae ja fraktioimattomat solut vielä lisääntyivät. Toisaalta näiden jakeiden proliferatiivi-30 nen vaste Con A:n läsnäollessa oli samanlainen, joten tällöin näitä kahta solujaetta ei pystytty erottamaan toisistaan tai fraktioimattomasta T-solupopulaatiosta.The proliferative response of unfractionated T cell populations in the presence of PHA and Con A is shown in Table II. The proliferative response of the unfractionated T cell population is maximal with 1 pg PHA per 10 cell, with 0.5 pg or 0.1 pg PHA per 10 cell, the response decreased. When unfractionated T cells were treated with OKT4 and goat-mouse FITC, the proliferative response remained the same. The isolated OKT4 + -20 and OKT4 “-T subfractions, on the other hand, behaved differently in the presence of PHA. The OKT4 + cell population behaved in the same manner as the unfractionated T cell population at all doses of PHA used. In contrast, the proliferative response of OKT4 “cells was significantly lower at all doses of PHA studied. In addition, it was found that at a dose of PHA of 0.1 pg per 10 cells, OKT4 + T cells did not increase at all, while the OKT4 + T cell fraction and unfractionated cells further increased. On the other hand, the proliferative response of these fractions in the presence of Con A was similar, so that the two cell fractions could not be distinguished from each other or from the unfractionated T cell population.

Seuraavaksi tutkittiin proliferatiivista vastetta alloantigeenin läsnäollessa MLCtssä sekä liukois-35 ten antigeenien läsnäollessa. Taulukosta III ilmenee, että Laz 156:n läsnäollessa MLC:ssä fraktioimattoman 18 75230 T-solupopulaation, 0KT4:llä ja G/M FITCrllä käsitellyn fraktitoimattoman T-solupopulaation ja sekä OKT4+- että OKT4“-T-solualajakeiden vaste oli samanlainen. On kuitenkin huomattava, että tutkituista kuudesta yksilöstä 5 kahden OKT4--solut sitoivat vähemmän ^H-TdR-yhdistettä kuin vastaava OKT4+-jae (tuloksia ei ole esitetty), vaikka ne lisääntyvät runsaasti MLC:ssä. Nämä kaksi solujaet-ta erosivat kuitenkin selvemmin toisistaan tutkittaessa niiden proliferatiivista vastetta liukoisten antigeenien 10 läsnäollessa. Kaikissa tutkituissa tapauksissa OKT+-T-solujae lisääntyi runsaasti liukoisten antigeenien, te-tanus-toksoidin ja Herpes-Zosterin läsnäollessa, kun taas OKT“-T-solujae ei lisääntynyt käytännöllisesti katsoen lainkaan.Next, the proliferative response in the presence of alloantigen in MLC as well as in the presence of soluble antigens was examined. Table III shows that in the presence of Laz 156 in MLC, the response of the unfractionated 18,75230 T cell population, the unfractionated T cell population treated with 0KT4 and G / M FITC, and both OKT4 + and OKT4 “T cell subsets was similar. It should be noted, however, that out of 5 of the six individuals studied, two OKT4 cells bound less 1 H-TdR than the corresponding OKT4 + fraction (data not shown), although they proliferated abundantly in MLC. However, the two cell fractions differed more clearly when studying their proliferative response in the presence of soluble antigens. In all cases studied, the OKT + T cell fraction was abundantly increased in the presence of soluble antigens, te-Tanus toxoid, and Herpes-Zoster, whereas the OKT “T cell fraction was virtually non-existent.

15 Taulukosta IV ilmenee, että OKT4”-T-solujae ei aiheuta juuri lainkaan solujen hajoamista, kun se herkistetään sellaisenaan MLC:ssä. Vaikka OKT4~-T-soluista tuli tällöin solumyrkkyjä/efektoreita fraktioimattomassa allo-herkistetyssä T-solupopulaatiossa, ne eivät sellaisenaan 20 pystyneet toimimaan välittäjinä CML:ssä. Kun OKT4+-popu-laatio herkistettiin MLC:ssä ilman OKT4“-T-soluja, ne aiheuttivat kohtalaista, mutta kuitenkin huomattavaa solujen hajoamista MLC:ssä. 0KT4+- ja OKT4“-T-solujen uudelleen yhdistetty seos sen sijaan aiheutti kaikkein eni-25 ten solujen hajoamista, kuten myös fraktioimaton T-solu-populaatio. Nämä havainnot osoittavat, että OKT4”-alajae ei sellaisenaan toimi tehokkaimmalla mahdollisella tavalla solumyrkkynä, vaan tähän vaaditaan myös OKT4+-populaatiota. Tämä T-T-vuorovaikutus on analoginen sen T-T-vuorovaiku-30 tuksen kanssa, jota esiintyy TH2_-T-solujakeen ja TH2+-T-solujakeen välillä näiden toimiessa tehokkaimmalla mahdollisella tavalla solumyrkkynä.Table IV shows that the OKT4 ”T cell fraction causes almost no cell lysis when sensitized as such in MLC. Although OKT4 ~ T cells then became cytotoxic / effector in an unfractionated allo-sensitized T cell population, as such, they were unable to act as mediators in CML. When the OKT4 + population was sensitized in MLC without OKT4® T cells, they caused moderate but significant cell lysis in MLC. The recombinant mixture of 0KT4 + and OKT4 “T cells, on the other hand, caused the most 25 cells to lyse, as did the unfractionated T cell population. These findings indicate that the OKT4 ”subframe as such does not function as the cytotoxic in the most efficient way possible, but an OKT4 + population is also required for this. This T-T interaction is analogous to the T-T interaction that occurs between the TH2-T cell fraction and the TH2 + T cell fraction when they act as the most effective cytotoxic agent.

Kyseisen vasta-aineen 0KT4 havaittiin kuuluvan IgG2-alaluokkaan, joka on yksi hiiren IgG:n neljästä ala-35 luokasta. Nämä immunoglobuliini G:n alaluokat eroavat toisistaan ns. "kiinteiltä" alueiltaan, vaikkakin tietylle 19 75230 antigeenille spesifisen vasta-aineen rakenteessa on ns. "vaihtuva" alue, joka on toiminnallisesti samanlainen riippumatta siitä, mihin immunoglobuliini G:n alaluokkaan se kuuluu. Toisin sanoen monoklonaalinen vasta-aine, jolla 5 on edellä kuvatut tunnusmerkit, voi kuulua alaluokkiin IgG^, IgG2a, IgG2b tai IgG3 tai luokkiin IgM tai IgA tai muihin Ig-luokkiin. Näiden luokkien tai alaluokkien erot eivät vaikuta vasta-aineen reaktiivisuuden selektiivisyy-teen, mutta ne voivat vaikuttaa siihen, miten vasta-aine 10 reagoi myöhemmin muiden aineiden, esimerkiksi komplementin tai anti-hiiri-vasta-aineiden kanssa.The 0KT4 antibody in question was found to belong to the IgG2 subclass, which is one of the four subclasses of mouse IgG. These subclasses of immunoglobulin G differ from the so-called from its "fixed" regions, although the structure of an antibody specific for a particular 19,75230 antigen has a so-called a "variable" region that is functionally similar regardless of which immunoglobulin G subclass it belongs to. That is, a monoclonal antibody having the characteristics described above may belong to the subclasses IgG1, IgG2a, IgG2b or IgG3 or to the classes IgM or IgA or other classes of Ig. Differences in these classes or subclasses do not affect the selectivity of antibody reactivity, but may affect how antibody 10 subsequently reacts with other agents, e.g., complement or anti-mouse antibodies.

Esillä olevaa vasta-ainetta voidaan käyttää tyyppiä II olevan agammaglobulinemian toteamiseen antamalla vasta-aineen reagoida potilaan T-solunäytteen kanssa.The present antibody can be used to detect type II agammaglobulinemia by reacting the antibody with a patient's T cell sample.

15 Jos perifeeristen T-solujen kokonaispopulaatiosta vähemmän kuin 55 % reagoi OKT4:n kanssa, auttaja-T-soluja esiintyy liian vähän tai ns. puuttuvat kokonaan. Tätä koetta voidaan käyttää myös yleisesti auttaja-T-solujen puutteen tai ylimäärän toteamiseen. Diagnostiset koos-20 tumukset, jotka sisältävät diagnostisesti vaikuttavia määriä OKT4-vasta-ainetta sekoitettuna diagnostisesti hyväksyttäviin kantaja-aineisiin, kuuluvat myös esillä olevan keksinnön suojapiiriin.15 If less than 55% of the total peripheral T cell population reacts with OKT4, there are too few helper T cells or so-called are completely absent. This assay can also be used in general to detect a deficiency or excess of helper T cells. Diagnostic compositions comprising diagnostically effective amounts of OKT4 antibody in admixture with diagnostically acceptable carriers are also within the scope of the present invention.

752 30 20752 30 20

Taulukko ITable I

Monoklonaallsten vasta-aineiden reaktiivisuus ja ominaisuudet Reaktiivisuus prosentteina 5 seuraavien solutyyppien kanssa: CKTl OKT3 CKT4Reactivity and properties of monoclonal antibodies 5% reactivity with the following cell types: CKT1 OKT3 CKT4

Perifeeriset T-solut (10 näytettä) 95 % 95 % 55 %Peripheral T cells (10 samples) 95% 95% 55%

Perifeeriset B-solut (10 näytettä) 2 % 2 % 2 %Peripheral B cells (10 samples) 2% 2% 2%

Perifeeriset nollasolut (10 näytettä) 2 % 2 % 2 %Peripheral null cells (10 samples) 2% 2% 2%

Tymosyytit x (8 näytettä) 5-1Q % 5-10 % 80 % 10Thymocytes x (8 samples) 5-1Q% 5-10% 80% 10

Reaktiivisuus seuraavien solujen ja soluiinjojen kanssa: T-solujen krooninen lymfaattlnen leukemia (3 tapausta) + + (l);-(2) T-solujen akuutti lymfaattinen leukemia (8 tapausta) - - - 1 5Reactivity with the following cells and cell lines: T-cell chronic lymphocytic leukemia (3 cases) + + (1) ;-( 2) T-cell acute lymphocytic leukemia (8 cases) - - - 1 5

Nollasolujen akuutti lymfaattinen leukemia (15 tapausta) - B-solujen krooninen lymfaattinen leukemia (6 tapausta) +(4);-(2) - - B-solulinjat+ (4) - - - 20 T-solulinjat + HJI>-1 + (+) CEM Ψ · +Zero-cell acute lymphocytic leukemia (15 cases) - B-cell chronic lymphocytic leukemia (6 cases) + (4) ;-( 2) - - B-cell lines + (4) - - - 20 T-cell lines + HJI> -1 + ( +) CEM Ψ · +

Laz 191 + HM1 +Laz 191 + HM1 +

IgG-alaluokka IgG, IgG, IgG_ 25 Komplementin sitomiskyky + + 1IgG subclass IgG, IgG, IgG_ 25 Complement binding capacity + + 1

Saatu potilailta, joiden ikä vaihteli 2 kuukaudesta 18 vuoteen.Obtained from patients ranging in age from 2 months to 18 years.

+ Saatu tohtori H. Lazarukselta, Sidney Farber Cancer Center. 30 B-solulinjat Laz 256, 156, 007 ja SB saatu transformoimalla Epstein-Barr-viruksella ihmisen perifeerisiä B-soluja, ja T-solulinjat HJD-1, CEM, Laz 191 ja HMl saatu leukemiaa sairastavista potilaista.+ Obtained from Dr. H. Lazarus, Sidney Farber Cancer Center. 30 B cell lines Laz 256, 156, 007 and SB were obtained by transformation of human peripheral B cells with Epstein-Barr virus, and T cell lines HJD-1, CEM, Laz 191 and HM1 were obtained from leukemia patients.

2i 75230 o- CM η σν 2 2 ® -4 [1 in « η jj Ο ® ® Ο ” +ι +1 +1 +' 1' +ι +'2i 75230 o- CM η σν 2 2 ® -4 [1 in «η jj Ο ® ® Ο” + ι +1 +1 + '1' + ι + '

a V ^ uo μ £ 2 2 Sa V ^ uo μ £ 2 2 S

£ S S 1" sss1 2 S m n 2 S “ •h o CM r1 00 »n O ^£ S S 1 "sss1 2 S m n 2 S" • h o CM r1 00 »n O ^

HB

4-> « +> ro ro r~ 22 S °°4-> «+> ro ro r ~ 22 S °°

1-1 3·Μ·ΟΓ- r+OO'H1-1 3 · Μ · ΟΓ- r + OO'H

l|_) r-| o ® ® VÖ O<-ll | _) r- | o ® ® VÖ O <-l

ro m 1 «N <T> 'Tro m 1 «N <T> 'T

r—1 I cHr — 1 I cH

0) ^ +1 +1 +' . +l +l +l +l e +O< ro cn ® o ro cr\ r- 3 EH 5 o σν ® o £ ® ft \o cm σ> m o γλ r-i ιΰ ° σ>ΐΠΜ· 22 2 5 o -+ 2 .0) ^ +1 +1 + '. + l + l + l + le + O <ro cn ® o ro cr \ r- 3 EH 5 o σν ® o £ ® ft \ o cm σ> mo γλ ri ιΰ ° σ> ΐΠΜ · 22 2 5 o - + 2.

U3 rHU3 rH

(0 > « * zi ti 3 «3 in ro ro ® ° 2 ^ $ UO vo VD in ™ r1 00 ^ h” uocn Z 1 ^ 2 S 4J 11+1 +1 +' ·1·' +l ** o O m r- ® r1 c- -H S CM 2 U0 ro £ «I.(0> «* zi ti 3« 3 in ro ro ® ° 2 ^ $ UO vo VD in ™ r1 00 ^ h ”uocn Z 1 ^ 2 S 4J 11 + 1 +1 + '· 1 ·' + l ** o O m r- ® r1 c- -HS CM 2 U0 ro £ «I.

•^ .+0) f- 1 ro r+ VO ro• ^. + 0) f- 1 ro r + VO ro

a ·«. ίί mP'-M· CM <N «Na · «. ίί mP'-M · CM <N «N

g jS S» S Docvm co 5i ^g jS S »S Docvm co 5i ^

to co Sto co S

•m >• m>

-G -li co vo r- -g· m fN-G -li co vo r- -g · m fN

«S 3 ® ® ^ £ 1—, G o uo ro ro cd «-i 5 'g ro ro ^ ® « 0 ® . <-i«S 3 ® ® ^ £ 1—, G o uo ro ro cd« -i 5 'g ro ro ^ ® «0 ®. <-i

is <Uis <U

1 D- +I +» +1 +· ♦· +1+1 H -8 3 vo «n m O ® 2 2 CJ -hR f^00 r-i r+lNP'® § E o ® O CM ror-®1 D- + I + »+1 + · ♦ · + 1 + 1 H -8 3 vo« n m O ® 2 2 CJ -hR f ^ 00 r-i r + lNP'® § E o ® O CM ror-®

m g c ? CD®11 ‘’'SSm g c? CD®11 '' SS

H§0)^ OVM 2SH§0) ^ OVM 2S

i) Tj r-l <-li) Tj r-l <-l

O +i -HO + i -H

Λί «e a» i . v M g λ; o \ ^ .Λί «e a» i. v M g λ; o \ ^.

3 .5 id -H vo· Cp O' i iH q-i-i+J-H o S \ ___ 3 5 ^23 .5 id -H vo · Cp O 'i iH q-i-i + J-H o S \ ___ 3 5 ^ 2

3 -H 3 ra +j ^ θ' σ' rt « in 1. Ϊ S3 -H 3 ra + j ^ θ 'σ' rt «in 1. Ϊ S

15 2 O 2 C m ^ ^ <0 S 3 rl « o « >15 2 O 2 C m ^ ^ <0 S 3 rl «o«>

S ? J1 5 2. s -3 - % s JS? J1 5 2. s -3 -% s J

- S I i s 2 8 28 <S «§ <8 3 | ä S ä§ XO ίο oo 0°O O o £ 9- S I i s 2 8 28 <S «§ <8 3 | ä S ä§ XO ίο oo 0 ° O O o £ 9

' O, H CU .r-l U-H UrU UH > 4J'O, H CU .r-l U-H UrU UH> 4J

22 75230 :nj oo tn σι n in ro in oo22 75230: nj oo tn σι n in ro in oo

C in vo in rt σ> IN INC in vo in rt σ> IN IN

U] IN Ή Γ~ :<d +»U] IN Ή Γ ~: <d + »

rH 3 «n "TrH 3 «n" T

I—( c o +1+1 +1 +1 ♦» +1 +' +1 (1) » I n- m co vo n vo cv rt c ft oo «h oo o oo o vo n C m I Oin.-H.-t N· IN rt ® QJ » ^ ti tn ^ r» r- 3 -H E+ vo vo M £ « ^ -g C °I— (co + 1 + 1 +1 +1 ♦ »+1 + '+1 (1)» I n- m co vo n vo cv rt c ft oo «h oo o oo o vo n C m I Oin. -H.-t N · IN rt ® QJ »^ ti tn ^ r» r- 3 -H E + vo vo M £ «^ -g C °

° O° O

4J_2 +J VO 00 00 O rt rt CV rt ,* [j g. ΓΪ TJ> O rl VO rt O Ν' id r H n m vo ro ov vo P ^ 0 «w_, m nrotc n· ^ •rv 1 «β Et rl r | +1 +i +1 *1 +1 +' +1 +· fH +4J_2 + J VO 00 00 O rt rt CV rt, * [j g. ΓΪ TJ> O rl VO rt O Ν 'id r H n m vo ro ov vo P ^ 0 «w_, m nrotc n · ^ • rv 1« β Et rl r | +1 + i +1 * 1 +1 + '+1 + · fH +

QjO) rt o vn O in rt rt oo 4) '"2 ch vo vo cd m *-t in in σν gr w ovor-rt vo in σ inQjO) rt o vn O in rt rt oo 4) '"2 ch vo vo cd m * -t in in σν gr w ovor-rt vo in σ in

H ^ OH ^ O

rj o oi m Γ' r- in I Cn r- ri m ov rt in R» 'm r.rj o oi m Γ 'r- in I Cn r- ri m ov rt in R »' m r.

P £ »JP £ »J

01 5 rl01 5 rl

Id 10 rl -PId 10 rl -P

>3 “5> 3 “5

Qj rr » r*1 ,5 -P E+ra o «β· m m +r m vo r* ,_|ΙΛ I n rt o r-ι m n· m m φ -H &tE+ vo in rv rt vo σ (0 ® rt ·* g+J r~ CO ir ^ VO rt rt 'Jj ·Η ^ ^ -M +1 +1 +1 +1 +i +i +i β H h 4l n H oi -It h rr r~ cd ^ tn eneoooQj rr »r * 1, 5 -P E + ra o« β · mm + rm vo r *, _ | ΙΛ I n rt o r-ι mn · mm φ -H & tE + vo in rv rt vo σ (0 ® rt · * g + J r ~ CO and ^ VO rt rt 'Jj · Η ^ ^ -M +1 +1 +1 +1 + i + i + i β H h 4l n H oi -It h rr r ~ cd ^ tn eneooo

rt -P ^.it^oo-evr-rtj, cn m ao INrt -P ^ .it ^ oo-evr-rtj, cn m ao IN

,4J » E-I W β) O, 4J »E-I W β) O

o Id xa O O' ci O £2 CD 00 INo Id xa O O 'ci O £ 2 CD 00 IN

C > S3 £ N· π rr «voniNC> S3 £ N · π rr «voniN

o — -Ho - -H

e c B a) id ζ •η ·Η > r-H vo rt oo in vo n r- m m rt vo p- o in vo o r- n·e c B a) id ζ • η · Η> r-H vo rt oo in vo n r- m m rt vo p- o in vo o r- n ·

+J Ot IN IN N· O VO+ J Ot IN IN N · O VO

3 Id rl Vt VO m m rt f*l3 Id rl Vt VO m m rt f * l

0 <D0 <D

m m +1+1 +1 +1 +1 +1 *· ♦»m m + 1 + 1 +1 +1 +1 +1 * · ♦ »

1 -H 4J1 -H 4J

(L ,—I T, tt vo vo m η σ'(L, —I T, tt vo vo m η σ '

ο N· rt vo vo m IN VOο N · rt vo vo m IN VO

c t3 O m o N· rt IN oo vo n £ ^ a « oeor- r^vooc t3 O m o N · rt IN oo vo n £ ^ a «oeor- r ^ voo

H EC! Eh mriN1 lOrtfNH EC! Eh mriN1 lOrtfN

0 <D " Ο -P Ό -rt rt0 <D "Ο -P Ό -rt rt

-P -rl .0 «Q-P -rl .0 «Q

2 Id d) I rt rt 3 1-¾ 2 0 u 0 u rl -P Ό Ή »Si « ΛΙ2 Id d) I rt rt 3 1-¾ 2 0 u 0 u rl -P Ό Ή »Si« ΛΙ

3 O nnJ+J H3 O nnJ + J H

td rt3Wid+J O S Om E-t-Priwnj+J +j 2 4-> n e I ° r I S »td rt3Wid + J O S Om E-t-Priwnj + J + j 2 4-> n e I ° r I S »

tdWrtdJld E tN -. fc VNtdWrtdJld E tN -. fc VN

UlrltHrl VOWlS VOOTI^JUlrltHrl VOWlS VOOTI ^ J

ft s i s l S 5 2 i S 3 2 -P NPU^ ΛΜ 5 S. X 5 JHS> 23 752 30 ·—( σ* r~ ηft s i s l S 5 2 i S 3 2 -P NPU ^ ΛΜ 5 S. X 5 JHS> 23 752 30 · - (σ * r ~ η

ΐή rH Π VO ΓΗ ΙΟ Sΐή rH Π VO ΓΗ ΙΟ S

P 'P ·Η <-( Η 03 ΓΜ -Η C Μ * 3 3 ^ en η -* ·* [0 'ο 'ΓΊ ιη ο οο ή vj^ £ * ™ ™ ™ ^ " 3 eP 'P · Η <- (Η 03 ΓΜ -Η C Μ * 3 3 ^ en η - * · * [0' ο 'ΓΊ ιη ο οο ή vj ^ £ * ™ ™ ™ ^ "3 e

(U 3 -H(U 3 -H

S u> ö 5 -x tn 30 0 +J -rl T3 ? h 2 . . 3 S Τ!| i «r m *3· -t "rt01 vnl ^ -n r-, 4J aoS u> ö 5 -x tn 30 0 + J -rl T3? h 2. . 3 S Τ! | i «r m * 3 · -t" rt01 vnl ^ -n r-, 4J ao

g rH 4Jg rH 4J

1 * | fi •2 ^ _ + I * rH ® .. O -q tO VO CO ij·^1 * | fi • 2 ^ _ + I * rH ® .. O -q tO VO CO ij · ^

H S |0 TT Ό· fN TT Tv -JH S | 0 TT Ό · fN TT Tv -J

>1 « Irsi a 1 · g bL Q δ e * c 5 tn tu 7! .· « a « % -° -h> 1 «Irsi a 1 · g bL Q δ e * c 5 tn tu 7! · «A«% - ° -h

g 3 « Og 3 «O

g to mg to m

® I -H tH «H® I -H tH «H

tn to Ptn to P

^ \ JX P -I^ \ JX P -I

Ό m 3 CΌ m 3 C

g « 0) t0 B a to tn -ή to o tn 2 p p a> Λί a tu 2 to tn +» 6 tn -h jc ,. tn S 3 P äo ie tng «0) t0 B a to tn -ή to o tn 2 p p a> Λί a tu 2 to tn +» 6 tn -h jc,. tn S 3 P äo ie tn

2 -H MO2 -H MO

® Ή -rl Tb >t ·· m to 4->® Ή -rl Tb> t ·· m to 4->

5 - * >C P5 - *> C P

p u tu 3 h + «#> e · p w + tu to tn p - a -P o ti tn ή tö +>4J 3 e» - 3 tn Ό > 3 3 S rH · -H -H £ p rH -H \ o C tö O O >1 p OOO tn -h r—t in ήpu tu 3 h + «#> e · pw + tu to tn p - a -P o ti tn ή tö +> 4J 3 e» - 3 tn Ό> 3 3 S rH · -H -H £ p rH -H \ o C tö OO> 1 p OOO tn -hr — t in ή

O ;nj tn tn I 3 Ή I PO; nj tn tn I 3 Ή I P

5« 11 + E-t .X P B «J I5 «11 + E-t .X P B« J I

►^>0) E4 ft I (U to-M· . 1 I · Ό· · I P P C P E-t M e-< j p p gt p ί* a .e <u 3 *► ^> 0) E4 ft I (U to-M ·. 1 I · Ό · · I P P C P E-t M e- <j p p gt p ί * a .e <u 3 *

o S lO tö tt 3 P frt g 3 P CU Oo S lO tö tt 3 P frt g 3 P CU O

HEhu g g o -H 3 * <U tn ε o 3 8 o o p o e 1 =o a to 5 tu p P in o «HP-r-i H P >, 4JP>i ltntO P \ p tö 'Π P -PO tOlOPE-tl-c*» aw=3tn + 3 ·· P P g g P | E-· g M H1 fi g <U P P P <U II · t0 :«} P Et M «ο u id 00P1++ es p p 3 sx tn tn to -«H -h -h tj· · ri 1/1 u oHEhu ggo -H 3 * <U tn ε o 3 8 oopoe 1 = oa to 5 tu p P in o «HP-ri HP>, 4JP> i ltntO P \ p tö 'Π P -PO tOlOPE-tl-c * »Aw = 3tn + 3 ·· PP gg P | E- · g M H1 fi g <U P P P <U II · t0: «} P Et M« ο u id 00P1 ++ es p p 3 sx tn tn to - «H -h -h tj · · ri 1/1 u o

rH -H <—l P P tn El ε-l E-t tn -H P PrH -H <—l P P tn El ε-l E-t tn -H P P

M3 MM 30 US « « M M M IIM3 MM 30 US «« M M M II

r~ U Cu 10 tO M O O O Il P Ut Pr ~ U Cu 10 tO M O O O Il P Ut P

lOtUOPP «3 0)3 + jjsaaa + .x rn p +lOtUOPP «3 0) 3 + jjsaaa + .x rn p +

Claims (2)

75230 2475230 24 1. Diagnostinen menetelmä potilaan auttaja-T-solujen ylimäärän tai puutteen toteamiseksi, esimerkiksi auttaja-T- 5 solujen puutteen toteamiseksi, joka aiheutuu tyyppiä II olevasta agammaglobulinemiasta, tunnettu siitä, että potilaan T-solunäytteen annetaan reagoida diagnostisesti vaikuttavan määrän kanssa monoklonaalista vasta-ainetta, jota tuottaa hybridoma, jonka talletusnumero on ATCC CRL 10 8002 , ja joka vasta-aine a) reagoi käytännöllisesti katsoen kaikkien ihmisen normaalien perifeeristen auttaja-T-solujen kanssa, joita on noin 55 % kaikista ihmisen normaaleista perifeerisistä T-soluista, mutta ei reagoi ihmisen normaalien perifeeristenA diagnostic method for detecting an excess or deficiency of a patient's helper T cells, for example a deficiency of a helper T cell due to type II agammaglobulinemia, characterized in that the patient's T cell sample is reacted with a diagnostically effective amount of a monoclonal antibody. produced by a hybridoma with accession number ATCC CRL 10 8002, in which the antibody a) reacts with virtually all normal human peripheral helper T cells, which is about 55% of all normal human peripheral T cells, but does not react normal human peripheral 15 B-solujen, nollasolujen eikä makrofagien kanssa, b) reagoi noin 80 %:n kanssa ihmisen normaalia tymo-syyttejä, c) ei reagoi T-solujen kroonista lymfoblastileuke-miaa, B-solujen kroonista lymfoblastileukemiaa, T-solujen 20 akuuttia lymfoblastileukemiaa tai nollasolujen akuuttia lymfoblastileukemiaa sairastavien ihmisten leukemiasolujen kanssa, d) reagoi ihmisen T-solulinjan CEM kanssa, mutta ei reagoi ihmisen T-solulinjojen HJD-1, Laz 191 eikä HM1 kans- 25 sa, e) ei reagoi Epstein-Barr-viruksella transformoitujen ihmisen B-solulinjojen Laz 007, Laz 156, Laz 256 eikä SB kanssa, f) reagoi noin 55 %:n kanssa Rhesus-apinan perifee- 30 risiä T-soluja, g) sitoo komplementin, ja h) määrittelee T-solupopulaation (OKT4+), joka ei reagoi anti-TI^-seerumin kanssa ja jonka solumyrkyllisyys on erittäin vähäinen, 35 ja määritetään, kuinka suuri osa perifeeristen T-solujen kokonaispopulaatiosta reagoi mainitun vasta-aineen kanssa.15 with B cells, null cells and macrophages, b) reacts with about 80% of normal human thymocytes, c) does not react with T-cell chronic lymphoblastic leukemia, B-cell chronic lymphoblastic leukemia, T-cell acute lymphoblastic leukemia d) reacts with the human T cell line CEM but does not react with the human T cell lines HJD-1, Laz 191 and HM1, e) does not react with the human B cell lines transformed with Epstein-Barr virus cell lines Laz 007, Laz 156, Laz 256 and not SB, f) reacts with about 55% of Rhesus monkey peripheral T cells, g) binds complement, and h) determines the T cell population (OKT4 +), which does not react with anti-TI serum and has very low cytotoxicity, and determines how much of the total peripheral T cell population reacts with said antibody. 2. Diagnostinen koostumus auttaja-T-solujen puutteen 752 30 25 toteamiseksi, tunnettu siitä, että se sisältää aut-taja-T-solujen puutteen toteamiseen tarvittavan määrän mo-noklonaalista vasta-ainetta sekoitettuna diagnostisesti hyväksyttävään kantaja-aineeseen, jota vasta-ainetta tuottaa 5 hybridoma, jonka talletusnumero on ATCC CRL 8002, ja joka vasta-aine a) reagoi käytännöllisesti katsoen kaikkien ihmisen normaalien perifeeristen auttaja-T-solujen kanssa, joita on noin 55 % kaikista ihmisen normaaleista perifeerisistä T-so- 10 luista, mutta ei reagoi ihmisen normaalien perifeeristen B-solujen, nollasolujen eikä makrofagien kanssa, b) reagoi noin 80 %:n kanssa ihmisen normaaleja tymo-syyttejä, c) ei reagoi T-solujen kroonista lymfoblastileuke- 15 miaa, B-solujen kroonista lymfoblastileukemiaa, T-solujen akuuttia lymfoblastileukemiaa tai nollasolujen akuuttia lymfoblastileukemiaa sairastavien ihmisten leukemiasolujen kanssa, d) reagoi ihmisen T-solulinjan CEM kanssa, mutta ei 20 reagoi ihmisen T-solulinjojen HJD-1, Laz 191 eikä HM1 kanssa, e) ei reagoi Epstein-Barr-viruksella transformoitujen ihmisen B-solulinjojen Laz 007, Laz 156, Laz 256 eikä SB kanssa, 25 f) reagoi noin 55 %:n kanssa Rhesus-apinan perifee risiä T-soluja, g) sitoo komplementin, ja h) määrittelee T-solupopulaation (OKT4+), joka ei reagoi anti-Tf^-seerumin kanssa ja jonka solumyrkyllisyys 30 on erittäin vähäinen. 75230 26A diagnostic composition for detecting a helper T cell deficiency 752 30 25, characterized in that it comprises the amount of monoclonal antibody required to detect a helper T cell deficiency mixed with a diagnostically acceptable carrier produced by the antibody. 5 hybridoma with accession number ATCC CRL 8002, which antibody a) reacts with virtually all normal human peripheral helper T cells, which is about 55% of all normal human peripheral T cells, but does not with normal human peripheral B cells, null cells and macrophages, b) reacts with about 80% of normal human thymocytes, c) does not react with chronic T-cell lymphoblastic leukemia, chronic B-cell lymphoblastic leukemia, acute T-cell with human leukemia cells with lymphoblastic leukemia or zero-cell acute lymphoblastic leukemia, d) reacts with 20 reacts with human T cell lines HJD-1, Laz 191 and HM1, e) does not react with Epstein-Barr virus transformed human B cell lines Laz 007, Laz 156, Laz 256 and SB, 25 f) reacts about 55%: with rhesus monkey peripheral T cells, g) binds complement, and h) defines a T cell population (OKT4 +) that does not react with anti-Tfβ serum and has very low cytotoxicity. 75230 26
FI844705A 1979-04-26 1984-11-29 DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET ANVAENDS EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS HJAELPARE-T-CELLER OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION. FI75230C (en)

Applications Claiming Priority (4)

Application Number Priority Date Filing Date Title
US06/033,639 US4381295A (en) 1979-04-26 1979-04-26 Monoclonal antibody to human helper T cells and methods of preparing same
US3363979 1979-04-26
FI801343A FI75363C (en) 1979-04-26 1980-04-25 FOERFARANDE FOER FRAMSTAELLNING AV EN MONOCLONAL ANTIKROPP MOT MAENNISKANS HJAELPAR-T-CELLER, MEDELST EN NY HYBRIDCELLINJE.
FI801343 1980-04-25

Publications (4)

Publication Number Publication Date
FI844705L FI844705L (en) 1984-11-29
FI844705A0 FI844705A0 (en) 1984-11-29
FI75230B FI75230B (en) 1988-01-29
FI75230C true FI75230C (en) 1988-05-09

Family

ID=26157107

Family Applications (1)

Application Number Title Priority Date Filing Date
FI844705A FI75230C (en) 1979-04-26 1984-11-29 DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET ANVAENDS EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS HJAELPARE-T-CELLER OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION.

Country Status (1)

Country Link
FI (1) FI75230C (en)

Also Published As

Publication number Publication date
FI75230B (en) 1988-01-29
FI844705L (en) 1984-11-29
FI844705A0 (en) 1984-11-29

Similar Documents

Publication Publication Date Title
CA1170592A (en) Hybrid cell line for producing monoclonal antibody to human helper t cells, antibody, and methods
EP0018795B2 (en) Monoclonal-antibody-producing hybrid cell line, antibody and method of preparing it, therapeutic composition containing it and its diagnostic and therapeutic uses
US4657760A (en) Methods and compositions using monoclonal antibody to human T cells
FI75184B (en) FOERFARANDE FOER FRAMSTAELLNING AV EN MONOCLONAL ANTIKROPP MOT MAENSKLIGA T-CELLERS ANTIGENER MED EN NY HYBRIDCELLINJE.
US4363799A (en) Monoclonal antibody to human T cells, and methods for preparing same
JPH0159872B2 (en)
IE50534B1 (en) Monoclonal antibody to human cytotoxic and suppressor t cells,and method of preparing it
FI75598B (en) FOERFARANDE FOER FRAMSTAELLNING AV EN MONOCLONAL ANTIKROPP MOT EN MAENSKLIG TYMOCYTANTIGEN MEDELST EN NY HYBRIDCELLINJE.
NZ195648A (en) Hybridoma for producing monoclonal antibody to human thymocytes;antibody;therapeutic compositions and diagnostic methods
US4658020A (en) Monoclonal antibody to human helper T cells
US4652447A (en) Methods and compositions using monoclonal antibody to human helper T cells
US4515895A (en) Hybrid cell line for producing monoclonal antibody to human helper T cells
FI75230C (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET ANVAENDS EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS HJAELPARE-T-CELLER OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION.
US4515894A (en) Hybrid cell line for producing monoclonal antibody to human T cells
FI75058C (en) Diagnostic method for determining the proportion of T cells in circulating lymphocytes and for detecting cutaneous T cell lymphomas using a novel complement-binding monoclonal antibody.
FI75433B (en) DIAGNOSTIC PROCEDURE, I VILKET ANVAENDS EN SPECIFIK MONOCLONAL ANTIKROPP TILL MAENSKLIG PROTYMOCYT ANTIGEN OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR KOMPOSITION.
FI75231C (en) Diagnostic method using a monoclonal antibody specific for human cytotoxic and supressor T cells.
FI75059B (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET MAN ANVAENDER EN KOMPLEMENT-FIXERANDE MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS SUPRESSOR-T-CELLER, OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR KOMPOSITION.
FI75229B (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET MAN ANVAENDER EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS T-CELLER.
FI75232C (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE FOER PAOVISANDE AV UNDERSKOTT ELLER OEVERSKOTT PAO EN SPECIFIC T-CELLPOPULATION UNDER ANVAENDNING AV EN MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS TYMOCYTANTIGEN.
US4680383A (en) Monoclonal antibody to human T cells
FI75435B (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET MAN UTNYTTJAR EN NY MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNISKANS T-CELLERS ANTIGEN OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR COMPOSITION.
FI75434C (en) DIAGNOSTIC FOERFARANDE, VID VILKET MAN ANVAENDER EN MONOCLONAL ANTIKROPP SPECIFIK MOT MAENNINSKANS TIDIGA TYMOCYTANTIGEN OCH I FOERFARANDET ANVAENDBAR KOMPOSITION.
HRP940823A2 (en) Hybrid cell line for producing monoclonal antibody to a human early thymocite antigen, antibody and method of preparation of this antibody
HRP940808A2 (en) Hybrid cell line for producing monoclonal antibody to helper t cells, antibody and method of preparation thereof

Legal Events

Date Code Title Description
MA Patent expired

Owner name: ORTHO PHARMACEUTICAL CORPORATION