SE535442C2 - Upprymningsverktyg med han- eller honartade säkringsmedel samt huvud och skär härför - Google Patents

Description

40 45 535 442 Vid just dragborrning längdmatas verktyget genom att dras igenom rörämnets inre utan att rotera, samtidigt som röränmet bringas att rotera utan längdmatning. Genom dessa relativrörelser kommer de på verktygshuvudet lösbart monterade skären att på ett för skärande bearbetning karakteristiskt sätt avskilja spånor från hålväggen under generering av en cylinderyta med god måttnoggrannhet och ytsläthet.

Ehuru den aktuella upprymningsmetoden vanligen är tillförlitlig och välfungerande, inträffar stundom missöden, som kräver att bearbetningsoperationen avbryts och att verktyget förs tillbaka ut ur rörämnets inre. Exempel på missöden är att ett eller flera skär skadas eller lossnar från verktygshuvudet, eller att den drivande maskininstallationen stannar. I samband med dylika avbrott kan tidigare (kommersiellt) kända upprymningsverktyg ge upphov till problem. Sålunda kan de intakta skären på verktygshuvudet klämmas fast mot rörämnets insida, varvid skären påförs ett reverserat kraftspel. som tenderar att fjärma skären ur dessas förutbestämda, noggrant bestämda lägen i verktygshuvudets säten. Istället för att på ett automatiskt sätt av skärkraftema under drift hållas anpressade mot framför allt axialstödytan, men även tangentialstödytan, påförs skäret en strävan att fjärmas ur sätet. Oavsett om det aktuella spännorganet utgörs av en skruv eller en spännklamp/-kil har detta dåliga förutsättningar att stå emot de reverserade kraftema. Karakteristiskt för en skruv är i detta sammanhang att den har god draghållfasthet, men betydligt sämre böjhållfasthet. I synnerhet om verktyget har måttlig diameter och såväl skären och skruvama är relativt små, inträffar därför ofta att skruvama ger efter för de oförutsedda, reverserade krafter, som påförs från skäret.

Upgfinningens syften och särdrag I en första aspekt tar föreliggande uppfinning sikte på att undanröja ovannämnda nackdel hos tidigare (genom kommersialisering) kända upprymningsverktyg, och skapa ett förbättrat verktyg av detta slag. Ett primärt syfte med uppfinningen är sålunda att skapa ett upprymningsverktyg, vars oskadade, intakta skär på ett tillförlitligt sätt kvarsitter i sina monterade lägen i verktygshuvudets säten i samband med eventuell återföring av verktyget ur ett hål under upprymning, närmare bestämt i 13540 SE 50 55 60 65 70 535 442 det yttersta syftet att underlätta tillbakaförandet och reducera tidsutdräkten i samband med eventuella driftsavbrott.

Enligt uppfinningen nås ovannämnda syften medelst de särdrag, som är angivna i patentkravets 1 kännetecknande del. Fördelaktiga utföranden av det uppfinningsenliga upprymningsverktyget är vidare definierade i de osjälvständiga kraven 2-9.

I ytterligare aspekter tar uppfinningen även sikte på att skapa såväl ett verktygshuvud som ett upprymningsskär, som medelst förbättrade egenskaper säkerställer en god funktion hos det sammansatta verktyget. De unika särdragen hos såväl verktygshuvudet som det enskilda skäret framgår av de självständiga kraven l0 respektive l7.

Sammanfattning av ugpñnningstanken Föreliggande uppfinning bygger på tanken att i gränssnittet mellan ett upprymningsskär och dettas säte i verktygshuvudet, i synnerhet mellan sätets radialstödyta och en undersida på skäret, anordna säkringsmedel, som är potentiellt aktiverbara i syfte att avlasta spännorganet så att detta ej ensamt behöver ta upp sådana reverserade krafter, som kan uppstå om verktyget behöver föras tillbaka ur det hål som bearbetas. Med fördel kan dessa säkringsmedel förkroppsligas i form av en hanartad stoppklack och en honartad försänkning eller holk, som under normala omständigheter, dvs. så länge skäret hålls anpressat mot sätets stödytor av skärkraftema (då ju skruven eller spännorganet endast har till uppgift att hålla skäret på plats), är overksamma genom att ej ha kontakt med varandra. Exempelvis kan holkens kontaktyta och en samverkande ansatsyta på stoppklacken vara åtskilda någon eller några hundradels millimeter. Under stömingsfri drift förblir säkringsmedlen inaktiva utan att menligt påverka skärets exakta positionering i sätet eller ge upphov till s.k. överbestämningar. Först om verktyget skulle behöva retumeras ur hålet och Skäret utsätts för ett reverserat kraftspel, träder säkringsmedlen snabbt i funktion och säkerställer att skäret ej förskjuts nämnvärt ur sitt ursprungliga läge i sätet. 13540 SE 75 80 85 90 95 535 442 Genom att säkringsmedlen normalt saknar kontakt med varandra, skiljer de sig från sådana i varandra ingripande han- och honorgan, som ingår i tidigare kända gränssnitt mellan skär och säte, och som har till uppgift att uppta skärkrafter, ity att dylika organ alltid hålls pressade i kontakt med varandra.

Terminologi I den följande texten kommer att beskrivas ett stort antal ytor och kanter såväl på ett skär i form av en prismatisk kropp som i ett säte, i vilket skäret monteras. För att särskilja dessa ytor och kanter i syfte att skapa begreppsmässig tydlighet, används fortsättningsvis benämningar, som varierar i beroende av om de hänför sig till skärkroppens respektive sätets geometriska form, eller till ytomas/kanternas funktion i samband med spånavskiljning. Sålunda förekommer begreppet ”begränsningsytor” i samband med att skärets form beskrivs, medan begreppen “spån- respektive släppningsytor” används då ytomas funktion skall klargöras. På analogt sätt används ”kant” i samband med skärfomien, men om en kant utnyttjas för spånavskiljning eller ytavstrykning, används begreppen "skäregg" respektive ”biegg” eller ”vajperegg”. Därest en kant enbart har till uppgift att avgränsa två begränsningsytor från varandra, men ej utnyttjas för bearbetningsändamål, kommer densamma däremot att benämnas ”gränskant eller -linje”, Vidare benämns vissa ytor i det enskilda sätet generellt ”ansatsytor”, medan de ytor på skäret som ansätts mot ansatsytorna benämns "kontaktytor". Vidare förekommer begreppen ”vändbar” respektive ”indexerbar". Att skäret enligt uppfinningen ”vänds” innebär att en tidigare utåt exponerad spånyta vänds inåt mot en stödyta i syfte att exponera en annan, spegelsymmetrisk spånyta utåt. Att skäret "indexeras" innebär att detsamma - efter demontering - vrids l80° kring sin egen centrumaxel, och därefter återmonteras i sätet. Syftet med såväl vändning som indexering av skäret är på gängse sätt att växla fram en obrukad skäregg, sedan en tidigare verksam skäregg slitits ut, varvid varje enskild skäregg skall inta ett och samma spatiala läge i verktygshuvudet. 13540 SE 100 105 110 115 535 442 För ordningens skull skall även påpekas att skäret vanligen tillverkas av hårdmetall eller annat, hårt och nötningsbeständigt material, medan verktygshuvudet förfärdigas av ett mjukare material, i synnerhet stål. Materialen i de ämnen som skall bearbetas är i första hand metalliska, ehuru även andra material, t.ex. kompositer, kan förekomma.

Kort beskrivning av bifogade ritningar Fig. 1 Fig. 2 Fig. 3 Fig. 4 Fig. 5 Fig. 6 Fig. 7 Fig. 8 Fig. 9 Fig. 10 Fig. 11 Fig. l2 13540 SE På ritningama är: en perspektivvy av det uppfmningsenliga upprymningsverktyget i sammansatt skick, en perspektivisk sprängvy av samma verktyg, en sidovy av verktyget under upprymning av ett hål i ett arbetsstycke i fonn av ett rörämne, vilket i sin tur visas i längdsektion, en frontvy av ett i verktyget ingående huvud med monterade skär, en sidovy av huvudet i samma tillstånd, en perspektivisk sprängvy visande ett i verktygshuvudet ingående säte, samt ett i detta monterban ett skär, jämte en spännskmv, en detaljsektion visande skäret monterat i sätet, en extremt förstorad detaljsektion visande spelet mellan en stoppklack och en holk, som bildar säkringsmedel i gränssnittet mellan skäret och sätet, en schematisk bild illustrerande skärets basala, geometriska form, en fågelperspektivvy av enban skäret, en grodperspektivvy av samma skär, en planvy ovanifrån av skäret, 120 125 130 135 140 535 442 Fig. 13 en planvy underifrån, Fig. l4 en längdsektion genom skäret, Fig. 15 dels en grodperspektivvy visande ett altemativt utförande av det uppfinningsenliga uppryrrmingsskäret, dels en fågelperspektivvy av ett samverkande säte, Fig. l6 en perspektivisk sprängvy visande uppfinningen tillämpad på ett nytt. unikt skär med rombisk grundform, Fig. l7 en förstorad längdsektion genom det rombiska skäret enligt Fig. l6, Fig. l8 en sprängbild i längdsektion visande det rombiska skäret åtskilt från tillhörande säte i verktygshuvudet, och Fig. l9 en förstorad detaljlängdsektion visande samma skär monterat i sätet.

Detalierad beskrivning av föredragna utföranden av unnfinningen Det i Fig. l-3 visade upprymningsverktyget T inbegriper tre huvudkomponenter, nämligen en drivstång l, ett huvud 2 och ett antal skär 3, som är lösbart monterade på huvudet. I det visade utförandet av verktyget ingår dessutom ett låsorgan i form av en mutter 4, en förelöpare 5, och en mellan denna och drivstången verkande bussning 6. Under arbete kan ett upprymningsverktyg antingen rotera och arbetsstycket längdmatas, eller längdmatas medan arbetsstycket roteras, för att åstadkomma erforderliga relativrörelser mellan desamma. I det visade exemplet föredras det sistnämnda alternativet, dvs. verktyget längdmatas, nämligen i riktning av pilen F, medan ett i form av ett rörämne visat arbetsstycke 7 roteras i riktning av pilen R. När begreppen "främre" respektive ”bakre” används i den fortsatta beskrivningen, hänför sig dessa till längdmatningsriktningen F. l Fig. l och 2 visas verktyget sålunda bakifrån. Om verktyget betraktas framifrån enligt Fig. 4 roterar rörämnet 7 i detta fall moturs kring den geometriska centrumaxel C, med vilken såväl drivstången I, som komponenterna 2, 4, 5 och 6 är koncentriska. 13540 SE 145 150 155 160 165 535 442 Syftet med den aktuella bearbetningsmetoden, som inom fackmannakretsar benämns "dragborrning”, är att upprymma arbetsstyckets eller rörämnets 7 hål 8 och skapa en cylinderyta 9 med god måttnoggrannhet och stor ytsläthet. Initialt har röräninet 7 en innerdiameter ID 1, som kan vara godtyckligt stor, förutsatt att den är dels mindre än den önskade, slutliga innerdiametem ID2 hos den bearbetade cylinderytan 9, dels större än diametern hos en dragbom ll. Ej heller insidans ytbeskaffenhet har betydelse. I ett första steg förs dragbommen 1 1, t.ex. i form av ett rör, igenom hålet 8 så att det sammansatta verktygets T drivstång 1 kan appliceras på dess bakre, utstickande ände, t.ex. via ett gängförband. Härefter dras dragbommen och verktyget framåt genom hålet 8, samtidigt som rörämnet 7 bringas att rotera. Härvid avskiljer skären 3 spånor, som evakueras i riktning bakåt ur rörämnet, närmare bestämt via evakueringsrännor 12 i huvudets 2 mantelyta. För att underlätta denna evakuering och samtidigt säkerställa att spånoma ej skadar den genererade cylinderytan 9, spolas med fördel en fluid, t.ex. vatten, bakåt genom rörämnet.

Då verktyget sätts samman träds först förelöparen 5 och bussningen 6 på drivstången 1, och därefter huvudet 2. För att vridsäkra huvudet 2 inbegriper detta en öppning med polygonal (kvadratisk) tvärsnittsform, i vilken en på analogt sätt polygonformad medbringare på drivstången griper in. Slutligen fixeras huvudet 2 med hjälp av låsmuttern 4. Förelöparen 5, som inbegriper ett flertal elastiska fingrar, vilka är fjädrande anspända mot rörämnets 7 insida för att centrera och styra det efterföljande huvudet och medföljer rörämnet i dettas rotation, kan fritt rotera relativt drivstången till följd av att bussningen 6 tjänar såsom ett lager.

Nu hänvisas till Fi g. 4-6, som mer detaljerat illustrerar ett huvud 2 till det uppñnningsenliga upprymningsverktyget T, och som visar hurusom detsamma inbegriper främre och bakre ändytor 13, 14 och en cylindrisk mantelyta 15, vilken är koncentrisk med centrumaxeln C, och övergår i den främre, plana ändytan 13 via en konisk yta 16. I mantelytan 15 är utformade ett antal (i exemplet fem) säten 17 för skäret. Dessa säten 17 öppnar sig delvis i mantelytan 15, delvis i konytan 16. l varje säte ingår tre stödytor, nämligen en radialstödyta 18, vilken tar upp de väsentligen radiellt riktade skärkrafter, som verkar på Skäret; en tangentialstödyta 19 för de tangentiellt riktade 13540 SE 170 175 180 185 190 535 442 skärkraftema; och en axialstödyta 20 för de axiellt riktade skärkrafterna. I stödytoma 19 och 20 är försänkta grunda diken 21, som delar den enskilda stödytan i delytor i syfte att motverka överbestämning av skäret och säkerställa en exakt positionering av detta i sätet. Vidare finns en frigångsyta 22 i hömet mellan stödytorna l9 och 20. Såväl radialstödytan 18 som de båda stödytoma l9, 20 är generellt plana och bildar i detta fall 90” vinkel sinsemellan (även andra såväl större som mindre vinklar är tänkbara). På traditionellt sätt intar sätet ett intippat spatialläge i huvudet i syfte att skapa erforderliga släppningar för det monterade skäret.

I radialstödytan 18 mynnar ett hål 23 med en hongänga (saknar beteckning) för samverkan med en hangänga 24 på ett spännorgan i form av en skruv 25 med uppgift att fixera skäret 3 i sätet l7. Skruven 25, som inbegriper en konisk skalle 26, är fjäderförspänd för att vid åtdragning anpressa skäret icke blott mot radialstödytan l8 utan även mot de båda andra stödytoma l9, 20. Vid den gränslinje 27, som är belägen på avstånd från tangentialstödytan I9 och löper ungefär parallellt med denna, övergår radialstödytan l8 i förutnämnda ränna 12.

I det exemplifierade utförandet av upprymningsskäret enligt uppfinningen, har skäret formen av en polyeder (se särskilt Fig. 9-1 l) med åtta plan eller begränsningsytor, nämligen: a) två motsatta och inbördes parallella ytor generellt betecknade 28, vilka fortsättningsvis kommer att benänmas "spånytor”, b) en ovansida 29 och en undersida 30, av vilka den sistnämnda är längre än den förstnämnda, c) ett par motsatta ändytor 31, och d) ett par såsom släppningsytor tjänande, plana ytor 32, vilka utbreder sig från ovansidan 29 mot ändytoma 31 och lutar nedåt mot dessa.

För att särskilja parvis homologa ytor har desamma i just Fig. lO och ll försetts med suffixen "a" respektive ”b”. I Fig. 10 har vidare inlagts ett symmetriplan SPI mitt emellan spånytoma 13540 SE 195 200 205 210 215 535 442 28a och 28b, och i Fig. l l ett symmetriplan SP2 mitt emellan ändytoma 3la, 3 lb. Där symmetriplanen SPl, SP2 möter varandra i räta vinklar, finns en geometrisk centrumaxel Cl för ett genomgående hål 33, som sträcker sig mellan ovan- och undersidorna 29, 30. I Skäret ingår två för den givna rotationsarbetsriktningen R växelvis användbara skäreggar generellt betecknade 34, nämligen en första skäregg 34a, där spånytan 28a möter släppningsytan 32a, och en andra skäregg 34b, där spånytan 28b möter släppningsytan 32b. I Fig. 9-11 markeras skäreggama 34a, 34b med tjocka, heldragna linjer.

Vidare skall noteras att mellan ovansidan 29 och den enskilda spånytan 28a, 28b är utformad en fasyta 35 för att bilda en ytavstrykande biegg 36 (s.k. vajper-Cgg) i det höm, där ytorna 28, 29 och 32 möter varandra. Genom att välja vinkeln mellan fasytan 35 och spånytan 28 på lämpligt sätt med hänsyn till såväl formen hos skärct som dettas spatiala intippningsläge i huvudet 2, kan den i och för sig korta vajper-eggen lokaliseras utmed en tänkt generatris till den cylinderyta 9, som genereras invändigt i rörämnet 7. Så snart spånan avskilts ur godset i rörämnet utövar vajper-eggen en avstrykande eller utjämnande verkan på den genererade ytan. l tidigare kända upprymningsverktyg av det exemplifierade slaget, är såväl skärets 3 undersida 30 som sätets 17 radialstödyta 18 plana och släta, dvs. saknar mekaniskt ingrepp med varandra. Detta innebär att sådana reverserade krafter, som kan uppstå i samband med eventuell återföring av verktyget ur det hål som bearbetas, måste tas upp uteslutande av skruven 25. 1 och med att denna har en medioker böjhållfasthet, kan densamma emellertid lätt ge efter och leda till att skäret ruckas eller helt lossnar ur sätet.

För att undanröja ovannämnda olägenhet har verktyget enligt uppfinningen utförts med en latent säkringsfunktion, som grundar sig på användningen av en kombination av hon- och hanorgan i gränssnittet mellan skäret och sätet. [utförandet enligt Fig. 4- 14 är sålunda ett hanorgan 37 i form av en fyrkantig stoppklack anordnad utmed radialstödytan 18. Ett komplementärt honorgan i form av en försänkning 38 är samtidigt utformat i skärets 3 undersida 30. Försänkningen 38 beståri detta fall av ett spår, som sträcker sig mellan skärets båda motsatta spånytor 28a, 28b, och har en bredd som är 13540 SE 220 225 230 235 240 535 442 10 större än stoppklackens 27 bredd. På insidan av spåret 38 finns ett par motstående kontaktytor 39a, 39b (se Fig. 14), som kan växelvis lokaliseras i omedelbar närhet av stoppklacken 37. Närmare bestämt är den enskilda kontaktytan 39 lokaliserad på ett förutbestämt, noggrant valt avstånd från den enskilda ändytan 3l på skäret. Detta avstånd är något kortare än avståndet mellan axialstödytan 20 och en mot denna vänd ansatsyta 40 på klacken 37. Såsom framgår av den förstorade detaljsektionen i Fig. 8, uppstår därför mellan klackens ansatsyta 40 och kontaktytan 39 ett gap G, som med fördel kan vara maximerat till 0,25 mm och uppgå till minst 0,02 mm, Detta är fallet så länge skäret av skärkraftema hålls ansatt med sin bakre ändyta 3l mot sätets axialstödyta 20. Med andra ord är de båda samverkande säkringsmedlen i form av stoppklacken 37 och spåret 38 inaktiva så länge skärkraftema håller skäret anpressat mot sätets stödytor (samtidigt som spännskruven 25 håller skäret på plats). Om emellertid skäret skulle utsättas för reverserade axialkrafter, som strävar att fjärma detsamma från axialstödytan 20, aktiveras omedelbart den latenta säkringsfunktionen, närmare bestämt genom att kontaktytan 39 på insidan av spåret 38 ansätts mot ansatsytan 40 på stoppklacken 37. På så sätt avlastas skruven 25 såtillvida att densamma ej utsätts för påtagliga böjpåkänningar. Så länge skruven förmår hålla skärets undersida 30 anpressad mot radialstödytan l8, kan skäret därför ej fjärmas från axialstödytan 20 mer än det korta stycke, som representeras av gapet G.

Såsom honorgan i skärets undersida kan användas även andra försänkningar än just ett jämnbrett spår, som löper från spånyta till spånyta. Det väsentliga är endast att ett par kontaktytor 39 i försänkningen är belägna på exakt lika stora avstånd från skärets ändytor 3 l. l Fig. l5 illustreras ett alternativt gränssnitt mellan skäret 3 och sätet l7. 1 detta fall inbegriper gränssnittet icke blott en från axialstödytan 20 fjärmad, första stoppklack 37, utan även en eller flera andra stoppklackar 4 l, som är fjärmade från tangentialstödytan 19. För att samverka med stoppklackarna 4l är i skärets undersida 30 utformat ett andra, jämnbrett spår 38a, som korsar det första spåret 38 i rät vinkel och sträcker sig axiellt mellan skärets båda ändytor 3 l. Genom att de två korsande spåren 38, 38a är försänkta i undersidan 30, kommer desamma att avgränsas mellan inalles 13540 SE 245 250 255 260 265 535 442 11 fyra land 43, vilkas motstående, inåtvända ytor bildar växelvis användbara ansatsytor 40a/40a och 40b/40b utmed såväl spåret 38 som spåret 38a.

Genom samverkan av de ytterligare stoppklackarna 41 och längsspåret 38a i skäret, säkerställs att skäret ej heller kan fjärmas från tangentialstödytan 19 mer än vad som bestäms av gapet mellan samverkande kontakt- och ansatsytor 40b på landen 43 respektive stoppklackarna 41. Med andra ord säkras skäret icke blott axiellt utan även tangentiellt mot reverscrade axial- och tangentialkrafter.

Nu hänvisas till Fig. 16-19, som visar uppfinningen tillämpad på ett altemativt utförande av ett verktyg, vilket baserar sig på användning av ett nytt skär med unik form. Närmare bestämt är detta skär tvärsnittsvis rombiskt och inbegriper fyra likadana släppningsytor 32, som utbreder sig mellan två rombformade spånytor 28, och möter varandra parvis i trubbiga vinklar a (se Fig. 17) i två motsatta hörn 43x, 43y. lexemplet uppgår a till 135°, men kan variera, lämpligen inom området 110-160°. Sätet 17 i verktygshuvudct 2 inbegriper i detta fall -förutom radialstödytan 18 och tangentialstödytan 19 - en släntyta 44 som bildar en trubbig vinkel med radialstödytan 18, närmare bestämt en vinkel som i allt väsentligt överensstämmer med skärets trubbvinkel u. l släntytan 44 är utformad en avsats 45, i vilken axialstödytan 20 ingår. Med fördel bildar axialstödytan 20 - liksom i det tidigare fallet- rät vinkel med radialstödytan 18. I var och en av de fyra släppningsytoma 32 är utformad en utåt öppen holk 46, som inbegriper en kontaktyta 47 för ansättning mot axialstödytan 20 (se även Fig. 18 och 19). 1 enlighet med uppfinningen är även i detta fall anordnad en stoppklack 37, som sticker upp från radialstödytan 18. l denna stoppklack 37 ingår -i analogi med föregående fall - en ansatsyta 40, mot vilken kontaktytan 47 i en godtycklig holk 46 är potentiellt ansättbar. Den enskilda holken 46 avgränsas icke blott av kontaktytan 47 och två sidoväggar, utan även av en frigångsyta 48, som i detta fall bildar 90" vinkel med kontaktytan 47. Såsom framgår av Fig. 17 är holkens 46 spatiala läge i skäret 3 sådant att den mot axialstödytan 20 ansättbara kontaktytan 47 bildar en vinkel ß av 90° med 13540 SE 270 275 280 285 290 535 442 12 ett tänkt plan i förlängning av en närbelägen släppningsyta 32 på Skäret. I och med att avsatsens 45 axialstödyta 20 bildar 90” vinkel med radialstödytan 18, kommer kontaktytan 47 att ansättas med ytanliggning mot axialstödytan 20 samtidigt som en inaktiv släppningsyta 32 har ytkontakt med radialstödytan 18 (vinkeln ß kan även avvika från 90° - och ligga inom intervallet 70-130" - förutsatt att axialstödytans 20 vinkel med radialstödytan l8 modifieras på motsvarande sätt). l detta tillstånd, som åskådliggörs i Fig. 19, saknar dock holkens 46 båda ytor 47, 48 kontakt med stoppklacken 37.

Mellan ytorna i holken och ytorna på stoppklacken föreligger sålunda ett diminutivt gap G på maximalt 0,25 mm. Dätest skäret skulle utsättas för ett reverserat kraftspel och sträva att fjärmas från axialstödytan 20, aktiveras den latentsälaingsfunktion, som åstadkoms genom att ytorna 47 och 40 snabbt bringas i kontakt med varandra. Med andra ord skapas en latent säkringsfunktion, som omedelbart aktiveras därest skäret skulle komma att fjärmas från axialstödytan. På så sätt säkerställs att skäret kvarblir i tillhörande säte även om detsamma utsätts för påtagliga, negativa axialkrafter i samband med att verktyget måste dras tillbaka ur det hål som bearbetats.

Tänkbara modifikationer av uppfinningen Uppfinningen är ej begränsad enbart till de ovan beskrivna och på ritningarna visade utförandena. Sålunda är det tänkbart att anordna det honartade sâkringsmedlet i sätet och ett eller flera hanorgan på skäret. Vidare kan säkringsmedel anordnas även i sätets tangentialstödyta respektive skärets spånyta, antingen ensamt eller i kombination med säkringsmedel i radialstödytan respektive släppningsytan. Ävenledes kan den konkreta formen hos hon- respektive hanorganen variera högst avsevärt, förutsatt att de samverkande ansats- och kontaktytoma låter sig arrangeras med ett smalt gap däremellan i det inaktiva och potentiellt aktiverbara tillståndet. Vidare kan verktyget utföras så att detsamma kan skjutas, i stället för att dras igenom det hål som skall upprymmas. Ävenledes kan den mekaniska kopplingen mellan verktyget och drag- eller skjutstången ha annan form än den visade.

Exempelvis kan en koppling av typen COROMANT CAPTO® användas. Dessutom kan skäret fixeras i tillhörande säte medelst andra spännorgan än just en skruv, t.ex. klampar, kilar eller spännfingrar. Ej heller behöver de samverkande axialkontakt- respektive axialstödytoma utformas i holkar i skäret 13540 SE 295 300 535 442 13 respektive på en avsats utmed släntytan. Sålunda är det tänkbart att utnyttja själva släntytan såsom axialstödyta, i synnerhet om trubbvinkeln mellan släntytan och radialstödytan begränsas, så att släntytan löper brantare i förhållande till radialstödytan än i det visade exemplet. Ej heller behöver vinkeln mellan spånytoma och den enskilda släppningsytan vara rät. Inom ramen för uppfinningen är det vidare möjligt att variera rombens trubbvinklar (respektive spetsvinklar) inom tämligen vida gränser. Då axialstödytan anordnas på en avsats utmed släntytan bör dock trubbvinkeln uppgå till högst 160” och minst ll0°. Vidare kan skäret och sätet utformas så att de radiella skärkraftema tas upp av dels ett parti av en släppningsyta (partiet till vänster om stoppklacken 37 i fig l9), dels genom kontakt mot ovansidan av avsatsen utan beteckning i fig l9. 13540 SE

Claims (18)

305 310 315 320 325 535 442 14 PATENTKRAV

1. Upprymningsverktyg innefattande en drivstång (1) och ett med ett eller llera lösbara skär (3) bestyckat huvud (2) med rotationssymmetrisk grundform, vilket innefattar främre och bakre ändytor (13, 14), en med en geometrisk centrumaxel (C) koncentrisk mantelyta (15), och ett i mantelytan (15) försänkt säte (17), som inbegriper tre stödytor, nämligen en radialstödyta (18), en tangentialstödyta (19) och en axialstödyta (20), varvid skäret har formen av en spegelsymmetrisk polyeder, som innefattar sex begränsningsytor, av vilka två motsatta och inbördes parallella är ekvidistant åtskilda från ell centralt symmetriplan (SP1) och bildar spånytor (28), som ansluter sig till såsom släppningsytor (32) tjänande begränsningsytor via växelvis användbara, identiska skäreggar (34), och varvid ett spännorgan (25) håller skäret (3) fixerat i sätet (17), kännetecknat därav. att i åtminstone en av skärets begränsningsytor är utformat ett hon- eller hanartat säkringsmedel (38, 46), som samverkar med ett komplementärt, han- eller honartat säkringsmedel (37) i sätet, närmare bestämt i ett inaktivt, kontaktlöst tillstånd så länge skäret hålls ansatt mot sätets axialstödyta (20), varvid säkringsmedlen potentiellt aktiverbara genom att föras i kontakt med varandra, därest skäret skulle oavsiktligt fiärmas från axialstödytan (20) mot verkan av spännorganet (25).

2. Upprymningsverktyg enligt krav 1, kännetecknat därav, att sagda säkringsmedel utgörs av dels en honartad försänkning (38, 46) i en av skärets begränsningsytor, dels en i en från axialstödytan (20) skild stödyta (18, 19) ingående stoppklack (37, som är fiärmad från axialstödytan, varvid en ansatsyta (40) på stoppklacken (37) och en samverkande kontaktyta (39, 47) i försänkningen (38, 46) är sinsemellan åtskilda med ett visst spel (G) i sagda kontaktlösa tillstånd.

3. Upprymningsverktyg enligt krav 2, kännetecknat därav, att försänkningen (38, 46) är utformad i en släppningsyta (32) på skäret, medan stoppklacken (37) är placerad utmed sätets radialstödyta (18).

4. Uppryinningsverktyg enligt krav 2 eller 3, kännetecknat därav, att spelet (G) inellan ansatsytan (40) och kontaktytan (34) uppgår till högst 0,25 mm. 330 335 340 345 350 535 442 15

5. Upprymningsverktyg enligt något av kraven 2-4, kännetecknat därav, att två i en och samma försänkning (38) i en undersida (30) på Skäret utformade kontaktytor (39) är ekvidistant åtskilda från motsatta ändar (31) av sagda undersida (30).

6. Upprymningsverktyg enligt något av kraven 2-5, kännetecknat därav, att försänkningen utgörs av ett jämnbrett spår (38), som löper mellan skärets motsatta spånytor (28).

7. Upprynmingsverktyg enligt något av kraven 2-6, kännetecknat därav, att sätet förutom sagda första stoppklack (37) inbegriper en andra stoppklack (41), som är fjärmad från langentialstödytan (19) och har sin ansatsyta (40b) vänd mot denna, och att skärel förutom sagda första försänkning (38) inbegriper en andra försänkning (3 8a) med en andra kontaktyta (40b), som är belägen närmare en första spånyta (28) än den andra, motsatta spånytan, och vänd mot den sistnänmda.

8. Upprymningsverktyg enligt något av kraven 1-4, kännetecknat därav, att skäret (3) har en rombisk tvärsnittsform i symmetriplanet och inbegriper fyra släppningsytor (32), vilka möter varandra parvis i trubbiga vinklar i två motsatta hörn (43x, 43y), och att sätet (17) förutom en radialstödyta (18) och en tangentialstödyta (19) inbegriper en släntyta (44), vilken bildar en trubbig vinkel med radialstödytan, och vilken inbegriper en avsats (45), i vilken axialstödytan (20) ingår, varvid säkringsmedlen utgörs av dels en stoppklack (37) ingående i sätets radialstödyta, dels en försänkning i form av en holk (47) i var och en av skarets släppningsytor (32).

9. Upprynmingsverktyg enligt krav 8, kännetecknat därav, att axialstödytan (20) på avsatsen (45) utbreder sig i ett plan, som bildar 70-110° vinkel med sätets radialstödyta (18), och att en kontaktyta (47) i skärets holk (46) bildar sainma vinkel med ett tänkt plan i förlängning av en närbelägen släppningsyta (32) på skäret.

10. Upptymningsskär för upprytnningsverktyg enligt något av föregående krav, i form av en spegelsymmetrisk polyeder, som innefattar sex begränsningsytor (28, 32), av vilka två motsatta och inbördes parallella år ekvidistant åtskilda från ett centralt syinmetriplan (SPI) och bildar spånytor (28), som ansluter sig till såsom släppningsytor (32) tjänande begränsningsytor via växelvis användbara, 355 360 365 370 535 442 16 identiska skäreggar (34), kännetecknat därav, att i åtminstone en av begränsningsytoma är utformat ett hon- eller hanartat säkringsmedel (38, 46) med latent uppgift att -i samverkan med ett komplementärt han- eller honartat säkringsmedel i ett skäret mottagande säte - motverka oavsiktlig förskjutning av skäret i sätet.

11. ll. llpprynmingsskär enligt krav 10, kännetecknat därav, att säkringsmedlet utgörs av en i en begränsningsyta utformad försänkning (38, 46) med en kontaktyta (39, 47) för ansättning mot en ansatsyta i sätet.

12. Uppryrrmingsskär enligt krav 11, kännetecknat därav, att försänkningen (38) i en och samma be gränsningsyta (30) inbegriper två homologa kontaktytor (39), som är ekvidistant åtskilda från de respektive ändar (31) på begränsningsytan, mot vilka de är vända.

13. Upprymningsskär enligt krav 11 eller 12, kännetecknat därav. att försänkningen (38) utgörs av ett jämnbrett spår, som löper mellan de motsatta spånytoma (28).

14. Upprymningsskär enligt krav 13, kännetecknat därav, att detsamma förutom ett första spår (38) inbegriper ett i samma begränsningsyta (30) utformat andra spår (38a), som löper mellan begränsningsytans motsatta ändar (31) och korsar det första spåret (38) i räta vinklar i skärets centrum.

15. Upprymningsskär enligt krav 11 eller 12, kännetecknat därav, att skäret har en rombisk tvärsnittsform och inbegriper fyra släppningsytor (32), vilka möter varandra parvis i trubbiga vinklar (a) i två motsatta hörn (43x, 43y), varvid säkringsmedlet utgörs av en i var och en av släppningsytorna (32) utformad försänkning i form av en holk (46) med en kontaktyta (47), som i samtliga holkar är lokaliserad på ett och samma avstånd från närmaste höm (43x, 43y).

16. Upprymningsskär enligt krav 15, kännetecknat därav, att kontaktytan (47) i holken (46) i den ena av två släppningsytor (32), som möts i ett trubbvinkligt hörn (43x, 43y), bildar 70-110° vinkel med det plan, i vilket den andra släppningsytan (32) i anslutning till samma hörn är belägen. 535 442

17. 375 17. Rotationssymmetriskt huvud för upprymningsverktyg enligt något av kraven 1-9, innefattande fräinre och bakre ändytor (13, 14). en med en geometrisk centrumaxel (C) koncentrisk mantelyta (15), samt ett för mottagande av ett skär avsett säte (17), som är försänkt i mantelytan (15), och inbegriper tre stödytor, nämligen en radialstödyta (18), en tangentialstödyta (19) och en axialstödyta (20), kännetecknat därav, att på avstånd från sätets (17) axialstödyta (20) är i en annan 380 stödyta (18, 19) utformat ett han- eller honartat säkringsmedel (37) med latent uppgift att- i samverkan med ett komplementärt hon- eller hanartat säkringsmedel i ett i sätet monterat skär - motverka oavsiktlig förskjutning av detta.

18. Verktygshuvud enligt krav 17, kännetecknat därav, att säkringsmedlet utgörs av en i sätels (17) radialslödyta (18) ingående stoppklack (37) med en mot axialstödytan (20) vänd ansatsyta 385 (40), mot vilken en kontaktyta ingående i ett samverkande skär är potentiellt ansättbar.