SE534212C2 - Metallhalogenlampa i vilken ljusbågsröret har större väggtjocklek i ändpartierna än i mittpartiet - Google Patents

Abstract

17 SAM MAN DRAG Uppfinningen avser en metallhalogenlampa innefattande ett längsträcktljusbägrör (3) inneslutet i ett transparent hölje (5), ljusbägröret (3) äruppbyggt av en ihålig glaskropp (7) omfattande tvä ändpartier (9) och ettmittparti (11), en elektrod (13) är inrättad vid respektive ändparti (9), vilkaelektroder (13), vardera uppvisande en elektrodände (15), vid koppling till enströmkälla och vid drift av metallhalogenlampan (1) genererar en ljusbäge(23) mellan sig; och glaskroppen (7) innesluter halogener (h) ochmetallatomer (m) och uppvisar en väggtjocklek som är tjockare vid ändpartierna (9) än vid mittpartiet (11). De tjockare ändpartierna (9) uppvisar vardera en längd (L1) ätminstone entredjedel av ljusbägrörets (3) totala längd (L). (Fig. 2)

Description

25 30 534 212 Metallatomer förflyttar sig vid driften i ett första steg från ljusbågen i riktning mot väggen hos det kallare brännarröret där halogenerna befinner sig. Vid väggen bildar metallerna och halogenema stabila molekyler som inte korroderar brännarröret. Bildningen sker genom det bildade ångtrycket och den förhöjda temperaturen. När metallhalogenerna närmar sig ljusbàgen åter kommer molekylema att brytas upp vanned halogenerna rör sig bort ifrån ljusbågen och metallatomema blir kvar i ljusbågen och genererar ljus.

Därefter pà börjas det första steget ànyo och metallatomema rör sig från ljusbâgen mot halogenema vid väggen för att bilda molekyler och så vidare.

I vissa fall bildas inte molekyler av halogener och metallatomer varmed metallatomerna kommer att diffundera ut genom väggen hos brännarröret. Ju färre metallatomer det finns i brännarröret, desto sämre blir produktionen av ljus.

US 2009/0153053 beskriver en metallhalogenlampa med lågt innehåll av kvicksilver för att åstadkomma en mer miljövänlig lampa. Brännaren innefattar därför ett innehåll av zinkmetall eller zink. Dokumentet beskriver att längden hos brännarröret är direkt proportionell mot strömförbrukningen varmed längden kan ökas (göra brännarröret mer långsmalt) och därmed kvicksilverångtrycket minskas och andelen kvicksilver minskas. Detta ger en miljövänlig lampa.

WO 2006/078632 A1 beskriver en metallhalogenlampa i keramiskt material med god ljusåtergivning. Den där beskrivna lampan är utformad med en brännare i tre delar med en mellanliggande rördel samt två i vardera änden av den mellanliggande rördelen inskjutbara pluggdelar sträckande sig in i den mellanliggande rördelen en sträcka motsvarande huvudsakligen elektrodens längd. Olika typer av gaser beskrivs reducera erodering av det keramiska materialet i rördelen. Åtminstone två femtedelar (40 %) totalt av den invändiga längden hos brännarröret betecknas såsom ett centralt område 10 15 20 25 30. 534 212 hos brännarröret, vilket centrala omrâde har en tunnare väggtjocklek än brännarrörets ändpartier med de inskjutbara pluggpartiema. Varje ändparti med en tjockare vägg hos brännarröret uppvisar således en längd av 30 % eller mindre av brännarrörets totala längd. Brännarröret uppvisar likaså ett invändigt inrättat steg inom området för övergången mellan den mellanliggande rördelen och respektive pluggdel.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ett sätt att lösa problemet med att förlänga drifttiden för metallhalogenlampan är att vid tillverkningen av brännarröret fylla på fler halogener (vid pumpning).

Dock skulle då väggen hos brännarröret i större grad erodera, varmed metallatomema enklare skulle diffundera genom väggen och problemet skulle kvarstå.

Behov finns således att kunna åstadkomma en metallhalogenlampa, innefattande brännare i keramiskt glas, vilken är miljövänlig och har lång drifttid. Metallhalogenlampan är även önskvärd att kunna åstadkommas så lite skrymmande som möjligt.

Syftet med uppfinningen är till stor del att förlänga livslängden, då metallhalogenlampor till skillnad mot vanliga lysrör traditionellt har en brinntid på 25 % av dessa.

Syftet är likaså att åstadkomma en metallhalogenlampa som kan inrättas i en så litet skrymmande armatur som möjligt, då traditionella armaturer för dagens metallhalogenlampor kan synas vara alltför stora.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att undanröja nackdelar hos känd teknik.

BESKRIVNING AV UPPFINNINGEN 10 15 20 25 30 534 212 Ovannämnda syften har lösts medelst den i inledningen definierade metallhalogenlampan uppvisande kännetecknen angivna i patentkravets 1 kännetecknande del.

På så sätt har drifttiden ökats och lampan behöver inte bytas ut så ofta, vilket är miljövänligt, eftersom den tjockare väggen hos glaskroppen inom området för elektrodema i större grad än känd teknik förhindrar att fria metallatomer under driften av lampan kan vandra ut genom glaskroppens vägg. Mittpartiet kan samtidigt tillverkas tunnare än ändpartiema vilket ger en kostnadseffektiv tillverkning eftersom materialkostnaderna för ljusbågrör i allmänhet är höga.

Ljusbågröret kan därmed även samtidigt åstadkommas med lägre vikt.

Eventuella metallatomer som inte binds till halogener under driften av lampan får på grund av den tjockare väggen svårare att diffundera ut från ljusbågröret. Eftersom molekylerna bestående av metallatomer och halogener bryts upp i större grad i närheten av elektrodändama på grund av den där producerade högre temperaturen och ängtrycket, förekommer i större grad vid elektrodänden separata metallatomer, vilka inte bildar stabila molekyler med halogenerna. Sökanden har noterat vid experiment att genom att tillverka glaskroppens vägg tjockare vid ändpartiema, där längden på respektive tjockare ändparti är åtminstone 1/3-del av ljusbågrörets totala längd och det tjockare ändpartiet väl sträcker sig längre än (i riktning från ändpartiet mot mittpartiet) elektrodänden och väl omsluter denna, kan eventuella fria, ej med halogenema bundna, metallatomer i större grad hindras att diffundera ut från ljusbågröret. Genom att på detta sätt hålla kvar fria metallatomer i ljusbågröret, kan livslängden hos metallhalogenlampan förlängas i jämförelse med känd teknik. Metallatomerna är viktiga för produktionen av ljus när de energisätts i ljusbågen före det att de bildar de stabila molekylerna i närheten av glaskroppens vägg. Sökanden har således noterat att denna ofullständiga bildning av molekyler framför allt kan ske inom området för elektrodema och i närheten av elektrodema vid glaskroppens vägg. Genom att öka livslängden hos ljusbågröret kan metallhalogenlampan 10 15 20 25 30 534 212 altemativt tillverkas med ett mindre ljusbágrör, med en livslängd motsvarande dagens metallhalogenlampor, varmed själva det transparenta höljet (lampans glasbulb) och tillhörande sockel kan göras mindre skrymmande, vilket är fördelaktigt vid montage av metallhalogenlampan i en för ögat icke skrymmande och därmed estetiskt tilltalande armatur.

Företrädesvis uppvisar ändpartiema vardera en längd på omkring 40 % av ljusbågrörets totala längd.

På så sätt garanteras med stor säkerhet att fria metallatomer inte difiunderar genom glaskroppens vägg.

Altemativt är den ihåliga glaskroppen slät och förtjockning av ändpartierna är åstadkommen på glaskroppens utsida.

Därmed undvikes fickor eller steg inuti ljusbågröret som annars ansamlar metallatomerna och/eller halogener i närheten av elektrodänden. En sådan ansamling skulle pá grund av den där högre temperaturen och ângtrycket orsaka en större grad av diffundering av metallatomer ut genom glaskroppens vägg, vilket skulle förkorta metallhalogenlampans livslängd.

Företrädesvis är respektive elektrodände placerad så att en tänkt linje mellan elektrodänden och området hos glaskroppen definierat av övergången mellan änd- och mittpartiet skär Ijusbàgrörets centrumlinje med en vinkel av 25-50 grader, företrädesvis 30-45 grader.

På så sätt garanteras att eventuellt icke med halogener bundna metallatomer får svårare att diffundera ut genom glaskroppens vägg i närheten av elektrodänden vid drift av metallhalogenlampan, utan dessa metallatomer tenderar i stället på grund av de tjockare ändpartiema att stanna kvar i ljusbågröret när de, efter att ha lämnat den hetare ljusbågen närgränsande elektrodänden, söker bilda molekyler med halogenema vid glaskroppens 10 15 20 25 30 534 212 vägg. Ljusbågrörets centrumlinje definieras såsom en tänkt axel som sträcker sig centralt i glaskroppen i glaskroppens längsriktning. Respektive elektrodände har ett avstånd i radiell riktning till väggens insida hos glaskroppen. Detta avstånd är föredraget att vara mindre eller lika med den tänkta linjens längd mellan elektrodände och området för nämnda övergång för att säkerställa att den större mängden metallatomer verksamma inom området för elektrodänden motverkas att diffundera genom glaskroppens tjockare vägg hos ändpartiet. Mindre mängd metallatomer är verksamma inom omrâdet för mittpartiet vid metallhalogenlampans drift.

Altemativt uppvisar glaskroppens mittparti en tjocklek av 0,6-1,0 mm, företrädesvis 0,7-0,9 mm, och glaskroppens respektive ändparti en tjocklek av 1,2-2,2 mm, företrädesvis 1 ,6-1,8 mm.

Därmed kan en metallhalogenlampa åstadkommas som är kompakt och som samtidigt har en lång livslängd.

Altemativt är respektive elektrodände inrättad i vid ljusbågrörets gavel eller ändvägg inuti glaskroppen.

Med glaskroppens totala längd avses den längd som kan mätas i ljusbågrörets längsgående riktning från gavel till gavel. Altemativt motsvarar glaskroppens längd längden för ljusbågröret.

Företrädesvis är antalet halogener anpassat till antalet metallatomer i ett förhållande där alla halogener kan bilda molekyler med metallatomerna.

På så sätt minimeras överskottet av metallatomer som är fria och som kan diffundera genom glasrörets vägg, vilket i kombination med de tjockare ändpartiema åstadkommer en metallhalogenlampa med lång livslängd. 10 15 20 25 30 534 212 Altemativt innesluter glaskroppen även zink och zinksulfid för förstärkning av ljus, alstrat av ljusbågen, genom ändpartiernas tjockare glas.

Därmed kompenseras avskärmningen av ljus på grund av den tjockare väggen hos glaskroppens ändpartier. Ljusintensitetens försämring inom området för ändpartiema kompenseras således genom tillsats av zink och zinksulfid. Ren zink har ett mycket tillfredställande brytningsindex, vilket ökar ljusintensiteten i ljusbågröret. Zinksulfid uppvisar fosforescens på grund av föroreningar vid belysning med blått eller ultraviolett ljus. Förutom att ljusintensiteten kompenserats till att motsvara den hos en traditionell metallhalogenlampa, kan även mängden kvicksilver minskas i ljusbågröret, vilket är miljövänligt. Likaså medger tillägget av zink och zinksultid i ljusbågröret att mängden halogener kan minskas, varvid risken att enstaka halogener inte bildar stabila molekyler med metallatomema minskar. Sådana enstaka fria halogener skulle annars kunna erodera glaskroppens vägg på insidan, varmed eventuella fria metallatomer lättare skulle diffundera ut ur ljusbågröret. Förutom att kompensera för avskärmningen av ljus på grund av de tjockare ändpartiema kan således metallhalogenlampan åstadkommas med längre livslängd pà grund av minimal erodering av glaskroppens vägg.

Företrädesvis innefattar glaskroppen keramiskt glas. Glaskroppen är fördelaktigt tillverkad uteslutande i keramiskt glas.

På så sätt är ljusbågröret värrnebeständigt, transparent och har hög smältpunkt. Keramiskt glas har fördelen att vara elektriskt isolerande och är kemiskt stabilt. Keramiskt glas, såsom neooeramglas, tål mycket hög värme.

Altemativt innefattar glaskroppen kvartsglas.

Därmed har en glaskropp àstadkommits hos metallhalogenlampan som uppvisar egenskapen att släppa igenom ultraviolett ljus. 10 15 20 25 30 534 212 FlGURBESKRlVNlNG Uppfinningen kommer nu att förklaras med hänvisning till ritningen, på vilken schematiskt; Fig. 1 visar en metallhalogenlampa enligt en första utföringsfonn; Fig. 2 visar ett ljusbågrör innefattat i metallhalogenlampan i Fig. 1; Fig. 3 visar ett ljusbågrör hos en metallhalogenlampa enligt en andra utföringsforrn; Fig. 4 visar ljusbågröreti Fig.3 applicerat i ett transparent hölje av glas; Fig.5a-5d visar arbetsprincipen för den i Fig. 1 visade metallhalogenlampans Ijusbågrör; Fig. 6 visar ett ljusbågrör hos en metallhalogenlampa enligt en tredje utföringsforrn; och Fig. 7 visar ett ljusbågrör hos en metallhalogenlampa enligt en flarde utföringsform.

BESKRIVNlNG AV UTFÖRINGSFORMER Uppfinningen kommeri det närmaste beskrivas med hjälp av utföringsformer.

För tydlighetens skull har komponenter utan betydelse för förklaring av uppfinningen utelämnats på ritningen. Utföringsfonnerna skall inte ses begränsande uppfinningen, utan är endast exempel.

Fig. 1 visar schematiskt en metallhalogenlampa 1 enligt en första utföringsform. Metallhalogenlampan 1 har ett ljusvärde på 75-90 Ra, 10 15 20 25 30 534 212 företrädesvis 80-85 Ra, med en färgtemperatur i detta exempel på 3000- 6000 °K, företrädesvis 4000-5000 °K.

Metallhalogenlampan 1 innefattar ett làngsträckt ljusbågrör 3 inneslutet i ett transparent glashölje 5. Ljusbågröret 3 är uppbyggt av en ihålig glaskropp 7 i keramiskt glas och omfattar två ändpartier 9 och ett mittparti 11.

En elektrod 13 är inrättad vid respektive ändparti 9. Elektroderna 13 uppvisar vidare vardera en elektrodände 15. Elektrodema 13 är förbundna via ledningsstag 17 till ett driftdon (inte visat) i metallhalogenlampans 1 sockel 19 som kan kopplas till en strömkälla (inte visad) via kopplingsstift 21 inrättade vid sockeln 19. Vid drift av metallhalogenlampan 1 genereras då en ljusbàge 23 (se fig. 5a) mellan elektrodändama 15. Ljusbågen 23 genererar ett ljus i ljusbågrörets 3 glaskropp 7 innefattande en gasblandning. Gasblandningen består av kvicksilver och argon och andra ämnen som ger metallhalogenlampan 1 dess egenskaper. Metallhalogenlampan 1 är försedd med driftdonet för att kunna tändas och ger enligt denna utföringsform en effekt av 50-70 W. Driftdonet reglerar strömmen genom ljusbågröret 3 efter det att en spänningspuls har skapats som startar ljusbågen 23.

De andra ämnena i gasblandningen, innesluten i glaskroppen 7, är framför allt halogener h och metallatomer m. På samma arbetssätt som vanliga lysrör producerar metallhalogenlampor ljus genom att alstra en elektrisk båge (inte visad) medelst gasblandningen. En tändares (inte visad) brytare slår ifrån strömmen efter tändning av Ijusbågröret 3 varvid en kort högspänningsstöt ges till elektroderna 13 i ändpartiema 9. En ballast (inte visad) eller spole är inrättad i sockeln 19 och ingår i en där inrättad elektrisk krets (inte visad).

Den höga spänningen gör att ljusbågrörets 3 gasblandning tänder, och sedan kan ljusbågröret 3 drivas med lägre spänning. När ljusbågröret 3 är i arbetsläge och brinner finns praktiskt taget inget motstånd mot strömmen. Då begränsar ballasten strömmen till ett lämpligt värde. 10 15 20 25 30 534 212 10 Gasen hos ljusbâgröret 3 innefattar en blandning av argon, kvicksilver och olika metallhalogener under högt tryck. Argongasen, som lätt kan joniseras, möjliggör bildandet av den elektriska bàgen när en ström genereras över elektroderna 13. Vännen som sedan den elektriska bågen åstadkommer, skapar i sin tur förångning av kvicksilver och metallhalogener och ljus alstras allteftersom trycket och temperaturen i ljusbâgröret 3 ökar. Arbetsprincipen för detta kommer att beskrivas närmare i samband med förklaring av figurema 6a-6d nedan.

Ljusbågröret 3 uppvisar en väggtjocklek som är tjockare vid ändpartiema 9 än vid mittpartiet 11, varvid de tjockare ändpartiema 9 vardera uppvisar en längd L1 av åtminstone en tredjedel av ljusbågrörets 3 totala längd L, närmare visat i figur 2.

Fig. 2 visar schematiskt ljusbâgröret 3 innefattat i metallhalogenlampan 1 i Fig. 1. Elektroderna 13 är var och en ingjutna i ändpartiema 9 vid glaskroppens 7 respektive ändvägg 25. Elektrodema 13 innefattar elektrodändarna 15, vilka varje är närgränsande respektive ändvägg 25.

Glaskroppen 7 har en tjockare väggtjocklek vid ändpartiema 9. Glaskroppens vägg är tjockare vid ändpartiema än vid mittpartiet. Vardera ändpartis 9 längd L1 utgör en tredjedel av glaskroppens 7 totala längd L. Mittpartiets 11 längd L2 innefattande den tunnare väggtjockleken motsvaras således av en tredjedel av glaskroppens 7 totala längd.

Den ihåliga glaskroppen 7 är slät pä sin insida 27 och förtjockningen av ändpartiemas 9 glasväggar är àstadkommen på glaskroppens 7 utsida vilket tydligt framgår av figur 2. Glaskroppens 7 mittpartí 11 uppvisar en väggtjocklek av 0,6-1,0 mm, företrädesvis 0,7-0,9 mm, och glaskroppens 7 respektive ändparti 9 har en väggtjocklek av 1,2~2,2 mm, företrädesvis 1,6- 1,8 mm. 10 15 20 25 30 534 212 11 Fig. 3 visar ett ljusbågrör 3 hos en metallhalogenlampa 1 enligt en andra utföringsform. Enligt denna utföringsform sträcker sig de tjockare glasväggarna hos ändpartierna 9 med en längd L1 längre än en tredjedel av ljusbàgrörets 3 längd, nämligen 2/5-delar av ljusbågrörets 3 (glaskroppens 7) totala längd L. l det följande beskrivs verksamma metallatomer och halogener där hänvisningsbeteckningar återfinns i figurema 6a-6d med beskrivningen nedan. Sökanden har noterat vid experiment med spektroskop att metallatomer m tenderar att diffundera genom glaskroppens 7 vägg främst inom området för ändpartierna 9 eftersom elektrodema 13 där verkar såsom anod/katod. l under driften av metallhalogenlampan 1 till anodsidan, som växelvis varierar mellan de bägge elektrodema 13. Genom att den tjockare glasväggen skjuter ut en ordentlig bit över elektrodänden 15 i riktning från elektrodens 13 placering i Ijusbågröret 3, säkerställs således att eventuella fria, ej med halogenerna Q bundna, metallatomer m i större grad hindras att diffundera ut från ljusbågröret 3. Genom att på detta sätt hålla kvar metallatomer m i ljusbågröret 3 kan livslängden hos metallhalogenlampan 1 förlängas i jämförelse med känd teknik eftersom metallatomerna m används för att alstra ljus enligt arbetsprincipen beskriven ovan. teorin attraheras metallatomema m l fig. 3 innefattar glaskroppen 7 även zink och zinksuifid för förstärkning av ljuset, som alstras av ljusbågen 23. Ändpartiemas 9 tjockare glasväggar sträcker sig förhållandevis långt in i riktning mot ljusbågrörets 3 mitt (det vill säga sett i riktning motsvarande ljusbågrörets 3 huvudsakliga utsträckning) och hindrar en del ljus att lämna ljusbågröret 3. Genom tillsats av zink och zinksulfid kompenseras avskärmning av ljus, varmed metallhalogenlampan 1 kan brinna med tillbörligt ljus. Ren zink har ett brytningsindex, som förstärker ljusintensiteten och zinksulfid uppvisar fosforescens vid belysning med blått eller ultraviolett ljus. Även mängden kvicksilver kan minskas i ljusbågröret 3 visat i figur 3. Likaså medger tillägget denna 10 15 20 25 30 534 212 12 av zink och zinksulfld i ljusbågröret 3 att mängden halogener h kan minskas, varvid risken minskar att enstaka halogener h inte bildar stabila molekyler och eroderar glasväggens insida hos glaskroppen 7.

Fig. 4 visar schematiskt ljusbägröret 3 i Fig.3 applicerat i ett transparent hölje 5 av glas bildande metallhalogenlampan 1. Ett lämpligt undertryck är àstadkommet under det transparenta höljet 5 med vänneisolerande gas.

Fig. 5a~5d visar arbetsprincipen för den i Fig. 1 visade metallhalogenlampans 1 ljusbågrör 3. Halogencykeln kan uppdelas i fyra steg uppdelade i respektive fig. 5a-5d. En ljusbàge 23 alstras mellan respektive elektrodände 15.

Fig. 5a visar att metallatomer m vid driften av metallhalogenlampan 1 (och under lämpliga driftförhållanden) börjar förflyttar sig från ljusbågen 23 i riktning mot insidan 27 av glaskroppen 7 hos det kallare ljusbâgröret 3 (som vid driften är kallare än ljusbågen 23), vid vilken insida 27 i detta steg lösgjorda halogener 11 befinner sig. l nästa steg visat i fig. 5b visas att metallerna m och halogenema 11 bildar stabila molekyler s vid nämnda insida 27 hos ljusbågröret 3. Dessa stabila molekyler _s_ korroderar inte ljusbâgrörets 3 insida 27. Bildningen av de stabila molekylerna §_ sker genom det vid driften bildade ångtrycket och den förhöjda temperaturen hos ljusbågen 23.

När metallhalogenerna _rp_ närmar sig ljusbågen 23 (se tig. 5c) bryts molekylerna _s_ upp varmed halogenema h rör sig bort ifrån ljusbågen 23 och metallatomema m blir kvar i Ijusbågen 23 och genererar ljus i ett fiärde steg, se fig. 5d. Därefter börjar det första steget ånyo och metallatomerna m rör sig från ljusbågen 23 mot halogenema 11 vid insidan 23 för att bilda stabila molekyler g. 10 15 20 25 30 534 212 13 I fig. 5b visas en halogen g som inte har bildat någon stabil molekyl s med en metallatom r_n_ på grund av att halogenen 11 var överflödig i ett överskott av halogener h i ljusbågröret 3. Denna halogen h eroderar här en del av insidan 27 av glaskroppen 7. Aktiviteten hos metallatomer _rg och halogener h är som nämnts tidigare större inom området för elektrodänden 15 (när denna verkar såsom anod). l detta exempel sker således eroderingen i närheten av elektrodänden 15 och vid mittpartiet 11. Eroderingens påverkan på det keramiska glaset hos glaskroppen 7 visas med markering g i fig. 5c.

Eroderingen i närheten av elektrodänden 15 i det tjockare ändpartiet 9 påverkar inte nämnvärt ljusbågrörets 3 karakteristika gällande genomsläpp av metallatomer och markers därför inte i fig. 5c. l fig. 5d visas hur en metallatom m' rör sig ut genom glaskroppen 7 vid läget för nämnda erodering vid markering g istället för att hållas kvar i ljusbågen 23 enligt det fjärde steget. Tack vare det tjockare glaset hos ändpartiet 9 tenderar således fria metallatomer (se ref. r_n_") att stanna kvar i större utsträckning i ljusbågröret 3 än att erodera ut från detta.

Mittpartiet 11 med tunnare väggtjocklek medger tillfredställande ljusflöde ut genom ljusbågröret 3 vid drift och en minimal materialanvändning vid tillverkning, samtidigt som en metallhalogenlampa 1 med låg vikt och lång brinntid har åstadkommits.

Fig. 6 visar schematiskt ett ljusbàgrör 3 hos en metallhalogenlampa 1 enligt en tredje utföringsform där respektive elektrodände 15 är placerad på så sätt att en tänkt linje y utgående från elektrodänden 15 skär området 31 för övergången mellan änd- och mittpartiet 9, 11 med en vinkel u av 45 grader relativt ljusbàgrörets 3 centrumlinje CL. Antalet halogener h i ljusbågröret 3 är anpassat till antalet metallatomer m i ett förhållande där alla halogener h kan bilda molekyler med metallatomerna _r_n_. På så sätt minimeras överskottet av metallatomer som är fria och som annars kan diffundera genom 10 15 20 25 534 212 14 glaskroppens 7 vägg, vilket i kombination med de tjockare ändpartierna 9 åstadkommer en metallhalogenlampa 1 med läng livslängd.

Fig. 7 visar schematiskt ett ljusbågrör 3 hos en metallhalogenlampa 1 enligt en fiärde utföringsforrn där respektive elektrodände 15 är placerad på så sätt att en tänkt linje y utgående från elektrodänden 15 skär området för övergången 31 mellan änd- och mittpartiet 9, 11 med en vinkel y av 30 grader relativt ljusbågrörets 3 centrumlinje (CL). Glaskroppen 7 är tillverkad i kvartsglas. Genom denna placering av elektrodänden 15 väl innanför området för övergången 31 mellan ändparti 9 och mittparti 11 skapas förutsättningar i ljusbågröret 3 som förebygger att eventuella fria metallatomer m inte kan diffundera ut från ljusbàgröret under drift varmed metallhalogenlampans 1 drifttid kan ökas. Altemativt kan ljusbàgröret 3 tillverkas mindre skrymmande med bibehållen drifttid motsvarande den hos en traditionell metallhalogenlampa.

Avståndet a (dvs avståndet i radiell riktning mellan insidan 27 och elektrodänden 15) i fig. 6 och 7 är mindre än avståndet mellan elektrodänden 15 och övergången 31 mellan ändparti 9 och mittparti 11 Uppfinningen skall inte ses begränsad av ovan beskrivna utföringsformer, utan inom ramen för uppfinningen finns även andra utföringsformer som likaså beskriver uppfinningstanken eller kombinationer av utföringsfonnema som beskrivits. Till exempel kan andra gasblandningar användas än de beskrivna. Ljusbågröret kan tillverkas i andra material än keramiskt glas eller kvartsglas. Ändpartiema kan uppvisa en successivt avtagande tjocklek, utan att uppfinningstanken går förlorad.

Claims (1)

1. 0 15 20 25 30 . Metallhalogenlampa enligt krav 1 eller 2, vari 534 212 15 PATENTKRAV . Metallhalogenlampa innefattande ett långsträckt ljusbågrör (3) inneslutet i ett transparent hölje (5), ljusbågröret (3) är uppbyggt av en ihålig glaskropp (7) omfattande två ändpartier (9) och ett mittparti (11), en elektrod (13) är inrättad vid respektive ändparti (9), vilka eiektroder (13), vardera uppvisande en elektrodände (15), vid koppling till en strömkälla och vid drift av metallhalogenlampan (1) genererar en ljusbäge (23) mellan sig; och glaskroppen (7) innesluter halogener (h) och metallatomer (m) och uppvisar en väggtjocklek som är tjockare vid ändpartierna (9) än vid mittpartiet (11), kännetecknad av att de tjockare ändpartierna (9) uppvisar vardera en längd (L1) åtminstone en tredjedel av ljusbägrörets (3) totala längd (L). . Metallhalogenlampa enligt krav 1, vari ändpartierna (9) uppvisar vardera en längd (L1) på omkring 40 % av ljusbägrörets (3) totala längd (L). den ihåliga glaskroppens (7) insida (27) är slät och förtjockning av ändpartierna (9) är åstadkommen på glaskroppens (7) utsida. . Metallhalogenlampa enligt något av krav 1 till 3, vari respektive elektrodände (15) är placerad så att en tänkt linje (y) mellan elektrodänden (15) och området (31) hos glaskroppen (7) definierat av övergången mellan änd- och mittpartiet (9, 11) skär ljusbägrörets (3) centrumllnje (CL) med en vinkel av 25-50 grader, företrädesvis 30-45 grader. .Metallhalogenlampa enligt något av föregående krav, vari glaskroppens (7) mittparti (11) uppvisar en tjocklek av 0,6-1,0 mm, 10 15 20 534 212 16 företrädesvis O,7-0,9 mm, och glaskroppens (7) respektive ändparti (9) en tjocklek av 1,2-2,2 mm, företrädesvis 1,6-1,8 mm. _ Metallhalogenlampa enligt något av föregående krav, vari antalet halogener (h) är anpassat till antalet metallatomer (m) i ett förhållande där alla halogener (h) kan bilda molekyler (s) med metallatomerna (m). _ Metallhalogenlampa enligt något av föregående krav, vari glaskroppen (7) även innesluter zink och zinksultid för förstärkning av ljus, alstrat av ljusbågen (23), genom ändpartiernas (9) tjockare glas. .Metallhalogenlampa enligt något av föregående krav, vari glaskroppen (7) innefattar keramiskt glas. _ Metallhalogenlampa enligt något av krav 1-7, vari glaskroppen (7) innefattar kvartsglas.