SE533741C2 - Anordning för att underlätta trakeotomi - Google Patents

Description

20 25 30 35 533 74? med lokalbedövning. Ett horisontellt snitt läggs i skinnet över bröstbenet (över halsgropen). Därefter läggs ett snitt tvärs igenom platysma. De raka halsmusklerna dras åt sidan. Sköldkörtelnäset skall dock om möjligt undvikas, men om det äri vägen, så delas det och binds upp. Trakea öppnas därefter med ett horisontellt snitt på vuxna, och med ett vertikalt insnitt på bam. En trakeal tub är införd och kopplad till en respirator.

Därefter sluts såret med glesa suturer och slutligen fixeras tuben med suturer och trakealband.

Under de senaste trettio åren har även så kallad perkutan trakeotomi vedertagets. Denna teknik har blivit vitt spridd trots oña förekommande komplikationer.

Förekomsten av komplikationer kunde avsevärt minskas genom introduktion av en endoskopisk vägledare. Resultatet av denna utveckling var att indikationerna för en trakeotomi ändrades och specialister som utför en trakeotomi, vilka tidigare uteslutande var öron-, näsa- och hals-specialister, inkluderar nu även intensivvårdsläkare.

Dessutom beskrevs perkutan trakeotomi redan på sextiotalet, men accepterades inte som en säker kirurgisk operation innan åttiotalet då Ciaglias grupp introducerade dilatatorer. Det kirurgiska förfarandet kan utföras vid sängkanten på en intensivvårdsenhet under anestesi av två utbildade läkare, varav den ena utför det kirurgiska förfarandet och den andre inspekterar trakea från insidan med hjälp av ett bronkoskop, För övrigt är en narkossköterska nödvändig.

Operationsonirådet lokalbedövas och ett horisontellt snitt läggs i huden. En trakealtub försedd med manschett dras upp mot stämbanden. Den trakeala väggen punkteras, under inspektion med ett bronkoskop, med en nål genom trakealtuben.

Därefter introduceras en vägledande tråd. På den senare introduceras sedan en dilatator med ökande vidd. Slutligen introduceras en trakealtub, som har satts på en dilatator, in i trakeostomin som tagit form. Dilatatom dras tillbaka och trakealtuben positioneras.

Metoden efterlämnar inte några sår som måste sys, och trakealtuben fixeras på samma sätt som i öppen teknik. Patientens huvud måste hållas centrerat så att inte punkteringen sker vid sidan om trakea. Den perkutana trakeotomins position är också lokaliserad 2cm ovanför bröstbenet.

Det kirurgiska förfarandet kräver med nödvändighet personal som är bekant med denna teknik. Ett fiertal operationer under erfaret övervakande är nödvändiga innan den kan utföras oberoende. Förekomsten av komplikationer är ganska hög och innefattar bland annat lungkollaps, perforering av den bakre trakeala väggen och matstrupen, så väl som blödning. Förfarandet är komplicerat på patienter som har en kort och tjock hals, och på patienter med förstorad sköldkörtel. Det är inte rekommenderat på barn. 10 15 20 25 30 5323 'Fëfl Den perkutana tekniken har elíminerat nackdelar som en öppen trakeotomi medför, inkluderande behovet av en operationssal och personalintensiv ansträngning, och den lämnar ett öppet sår som kan bli säte för en infektion. Den ställer dessutom också stora krav på kirurgisk skicklighetsträning. Utöver detta, den öppna tekniken är tyngd av risken för kirurgiska komplikationer.

Således, det finns ett behov av en förbättrad trrakeotorniteknik. Speciellt en anordning och metod som medger ökad flexibilitet, kostnadseffektivitet, så väl som patientsäkerhet och komfort skulle vara fördelaktig.

Sammanfattning av uppfinningen Följaktligen, den föreliggande uppfinningen eftersträvar att mildra, lätta eller eliminera, bland andra, en eller fler av de ovan identifierade, eller andra, bristfälligheter och nackdelar i konstfärdigheten, var för sig eller i någon kombination, och löser till exempel de ovan nämnda problemen minst delvis genom att tillhandahålla en anordning och en metod enligt de bifogade patentkraven.

Enligt en aspekt av uppfinningen, tillhandahålls en anordning för underlättande av trakeotomi, innefattande en första skänkel, anpassad för att nedföras i trakea hos en patient, och en andra skänkel, anpassad för att anordnas vid halsens utsida med den distala änden därav belägen angränsande en plats som är ämnad för en trakeostomi, vari änden hos en av skänklarna innefattar ett riktningsmedel för ett vasst objekt, och änden hos den andre skänkeln innefattar ett mottagande medel, and vari den första skänkeln och den andra skänkeln är anslutna till varandra på ett sådant sätt att riktningsmedlet riktas mot det mottagande medlet, varmed när det vassa objektet penetrerar huden och den trakeala väggen för att utföra trakeostomin, det vassa objektet riktas mot det mottagande medlet, kännetecknad av att nämnda första skänkel innefattar ett styrmedel, anpassat för att glidbart bringas i ingrepp med en tub i trakea, nämnda styrmedel varande beläget nära den distala änden hos nämnda första skänkel, för att styra nämnda första skänkel längs med nänmda tub.

Kortfattad beskrivning av ritningarna Dessa och andra aspekter, särdrag och fördelar som uppfinningen är kapabel till kommer att bli uppenbara och klargiorda av den följ ande beskrivningen av utföringsforrner av den föreliggande uppfinningen, med hänvisningar till de medföljande ritningama, i vilka lO 15 20 25 30 35 533 ?¿l'l Figur 1 är en schematisk illustration över en anordning konfigurerad fór användning under fiarnbringande av en trakeostomi i form av en tång enligt ett särdrag; Figurer 2 är en schematisk illustration av en anordning för underlättande av trakeotomi i form av två sammankopplingsbara skånklar enligt ett särdrag; Fig. 3 är en perspektivvy av ett särdrag av den föreliggande uppfinningen; Fig. 4 är en perspektivvy av särdraget enligt Fig. 3, i samarbete med en endotrakealtub; Fig. 5 är en sidovy av särdraget enligt Fig. 3; Figur 6A och 6B är schematiska illustrationer av en ytterligare anordning för underlättande av trakeotomi ítvå olika tillstånd; Figur 7A och 7B år schematiska illustrationer som illustrerar öppnandet av en låsmekanism hos anordningen visad i Figurema 6A och 6B; och Figur 8 är en schematisk illustration som illustrerar de tvâ tillstånden som visas i Figur 6A, respektive 6B, med en alternativ låsmekanism.

Detaljerad beskrivning av utiöringsformer hos uppfinningen Uttöringsformer av uppfinningen är beskrivna i ytterligare detalj nedan, och är illustrerade i de bifogade ritningarna. _ Mer precist har en metod och anordning utvecklats, som drar nytta av alla fördelar som perkutan trakeotomi erbjuder, men som dramatiskt förenklar och standardiserar tekniken och undanröjer flera kända riskfaktorer, som den perkutana tekniken innefattar.

De tidigare kända teknikema, vilka år beskrivna i bakgrundsdelen, är svårare att utföra än vad man möjligen kan sluta sig till från det ovanstående och från vad som är beskrivet i litteraturen. Detta är tillämpligt också för t.ex. demonstrations CD- Romskivan och användarmanualen av Cook Critical Care Inc., Bloomington, Indiana, vilka medföljer deras perkutana kit.

De olika stegen, som utförs under den perkutana trakeotomin, inbegriper vart och ett följande frågeställningar att beakta: 1. Var skall trakeotmin göras? I de generella instruktionema står det skrivet att den skall göras 2 crn ovanför den övre kanten av bröstbenet. På tjocka och korta halsar och vid svullnad efter intubering under lång tid, är det svårt att hitta detta område. I Cooks instruktioner rekommenderas det att ett bronkoskop införs genom endotrakealtuben och att insnittet görs där bronkoskopets ljuskälla är. Hur som helst, på 10 15 20 25 30 35 533 'F41 en tjockare hals är det inte möjligt att identifiera ljuskällan innan ett snitt gjorts genom huden. Så länge som bronkoskopet är inuti endotrakealtuben, är det inte möjligt att se en koncentrerad ljuskälla. För att kunna använda ljuskällan som en identifieringspunkt i praktiken, måste endotrakealtuben först dras upp, på ett sådant sätt att änden av bronkoskopet visar sig utanför tubens nederkant. Detta medför med nödvändighet ett visst mått av ñrsiktighet för att inte extubera patienten.

I enlighet med en utföringsform av den föreliggande uppfinningen, används en anordning liknande en tång/pincett, med en första skänkel som är utformad för att nedföras in i trakea, och en andra skänkel som är placerad på utsidan av halsen, mitt emot den första skänkeln. Den första skänkeln slutar i en skyddsplatta, och den andra sünkeln är försedd med en vägledande tub avsedd ßr en trakeapunkterande anordning, såsom en obturator med en vass spets eller en nål. Den första skänkeln nedförs i trakea längst med en endotrakealtub. Den första skänkeln vägleds längst utsidan av den endotrakeala tuben, med hjälp av ett styrmedel, nära den distala änden av den första skänkeln. Styrmedlet är anpassat att gripa kring den endotrakeala tuben, så att den första skänkeln är glidbart förskjutningsbar längst med den endotrakeala tuben. Styrrnedlet kan vara två krokar med de konkava ytorna av dessa vända mot varandra. De två krokarna kan sedan omgärda den endotrakeala tuben som redan är positionerad i trakea hos patienten, varefter den distala änden av den första skänkeln kan glidbart förskjutas längst med den endotrakeala tuben, till positionen för trakeotorni. På detta vis kan den första skänkeln vara kontrollerbart nedförd i trakea, utan att äventyra att skada trakea hos patienten. Den första skänkeln vilar i detta fall mot framsidan av den endotrakeala tuben och kommer att bli centrerad på grund av det faktum att larynx är triangulär med en spets riktad framåt.

I en utföringsform omfattar styrmedlet bara en krok. I denna utföxingsforxn är förlängningen av nämnd krok företrädesvis något längre än de individuella krokama, när Styrmedlet innefattar två krokar, för att säkerställa tillfredställande förbindelse med tuben. l ytterligare en utföringsform, är Styrmedlet en ring, anpassad att omringa endotrakealtuben. Den endotrakeala tuben införs därefter in i nämnd ring, varpå därefter den första skänkeln kan riktas av tuben in i trakea.

Utföringsfonner av anordningen för underlättande av trakeotomi är beskrivna mer detalj erat längre ner i denna specifikation.

Genom den tångliknande tekniken, möjliggjord genom utföringsformen, så införs en inre skänkel av anordningen längst den endotrakeala tuben, medan änden hos 10 15 20 25 30 35 533 741 den andra skänkeln under processens gång visar positionen hos änden av den inre skänkeln.

I konventionella trakeotomier så blir avgörandet av nivå väldigt känsligt, men tack vare tångtekniken enligt utföringsformer så blir noggrannheten mindre viktig, eftersom man är alltid säker på att vara väl centrerad inuti trakea, se förklaringen som ges nedan, och man vet alltid att skyddsplattan hos den inre skänkeln kommer att bli inriktad under penetrationen.

Om, trots allt, högre precision önskas gällande hur långt nedanför stämbanden som trakeostomin skall positioneras, - vilket faktiskt är den viktigaste åtgärden i detta sammanhang, men som tidigare inte har påtalats efiersom de konventionella teknikerna inte bjöd denna möjlighet -så bjuder tångtekniken möjliggj ord genom uttöringsformer häri följande möjligheter: 0 Den inre skänkeln hos vissa uttöringsforrner av anordningen som underlättar trakeotomin kan ha en skala, t.ex. centimeterskala, liknande den som hittas på endotrakeala tuber. Således tillhandahålls ett mått som underlättar hela trakeotoniiprocessen, eftersom tex. en bronkoskopisk övervakning av processen kan uteslutas. 0 Den endotrakeala tuben hålls med kuifen nedanför positionen för trakeotomin, vilket garanterar säker ventilering under trakeotomiproceduren, eftersom det inte finns något behov att införa den första skänkeln i den trakeala tuben. 0 Avståndet från stämbanden bestäms med med hjälp av skalan på den inre skänkeln och vetskap om längden hos den endotrakeala tuben, som angivet ovan. 2. En annan svårighet som visar sig hos tidigare kända perkutana tekniker, är att göra punkteringen med noggrannhet i den trakeala väggens centerlinje. Nämligen, eftersom det kan vara svårt att hitta centerlinjen på patienter med en tjock hals. När centerlinjen har hittats, trots allt, så är det nödvändigt att sticka in punkteringsnålen noggrant sagittalt genom väggen, såväl i sidled som vertikalt. Om detta misslyckas kan nålen glida ner längst sidan av trakea och skada kärl, nerver eller punktera lungan (lungkollaps) eller skada matstrupen. 10 15 20 25 30 533 741 Detta problem elimineras genom tångtekniken som beskrivs häri, då den lägre delen av den inre skänkeln hos den trakeotontiunderlättande anordningen alltid kommer att vara anordnad i mitten av trakea som en konsekvens av att den är anordnad längst med den endotrakeala tuben, vilken själv är anordnad centralt i trakea med hjälp av en kuff. Tubens riktning och, axiellt med den inre skänkeln, bestäms genom en ansiktsmask eller liknande, vilken används vid första hjälpen.

Tångens konstruktion garanterar att punkteringen utförs korrekt med avseende på höjd, på grund av vinkeln hos den vägledande delen vid toppen av den yttre skänkeln. 3. I fallet med en punkter-ing utförd genom den tidigare kända perkutana tekniken, så måste penetreringen genom den trakeala väggen med en nål noggrant övervakas med ett bronkoskop, för att veta om man har penetrerat den främre väggen och för att nålen inte skall gå för djupt och skada den bakre väggen. En nödvändighet är att både den endotrakeala tuben och bronkoskopet dras upp ovanför det punkterade stället. Detta kräver ett visst mått av erfarenhet hos den person som hanterar bronkoskopet.

Sådan övervakning är inte nödvändig tack vare den trakeotomiteknik som möjliggörs genom föreliggande utföringsforrn, eftersom ett vasst föremål, såsom en obturator eller en nål, och valfritt en dilatator, vägleds genom toppen av den yttre skänkeln och är alltid riktad mot en mottagande anordning hos den inre skänkeln vid en väl definierad placering i trakea, t.ex. vänd mot en skålformad platta hos den inre skänkeln efter penetration. Det skarpa föremålet kan bringas i ingrepp med den mottagande anordningen eller det kan utformas så att det stannar vid slutet av penetration ett visst avstånd från den mottagande anordningen. Till exempel, toppen av det vassa föremålet kan bli stoppad av ett lämpligt säte i riktningsmedlet hos den yttre skänkeln. I fallet trakeotomi är det viktigt att den yttre väggen av trakea penetreras för att bilda en trakeostomi. Det kan dock, i vissa fall, vara föredraget att tillhandahålla en begränsning av islaget av punkteringsanordningen mot det den mottagande « anordningen.

När dilatatom har penetrerat den trakeala väggen och är försatt på plats, så kan den yttre skänkeln kopplas ifrån. Utvidgningen av väggen kan sedan göras med hjälp av en dilatator inkluderande ett införande av en trakeal port, också kallad ”trakport” (En: trachport). 10 15 20 25 30 35 533 741 En ytterligare altemativ procedur är att placera nålen på ett sådant sätt att den penetrerar trakea utåtgående från insidan.

Nu med inriktning på utföringsformer som visas i figurerna, innefattar en utföringsforrn med avseende på en anordning som underlättar trakeotomi enligt Figur 1, en anordning 1 liknande en tång 1, med en första skänkel 14 som är utformad för att nedföras i trakea, och en andra skänkel 12 som är placerad på utsidan av halsen, mitt emot den första skänkeln 14. De båda skänklarna är rörliga runt en gemensam axel 13.

Den första skänkeln 14 slutar distalt i en skyddsplatta 17, och den andra skänkeln är distalt försedd med en vägledande tub 16 avsedd för en trakeapunkterande anordning, såsom en obturator eller en nål. Vid användning av anordning 1, nedförs den första skänkeln in i trakea längst med en endotrakeal tub. Demia procedur underlättas av två handtag 18, 19 vid den proximala änden av tång 1.

Ytterligare en utföringsforrn är illustrerad i Figur 2. Denna alternativa anordning innefattar två separata skänklar som inte kan röra sig vridbart i förhållande till varandra, men som trycks in i varandra vid varje respektive proximala ände 28, 29, tills det att de motsatta ändarna möts, d.v.s. de två skänklarna kan inte vridas i sidled.

Mer exakt, denna trakeotomiunderlättande anordning 2 innefattar en första skänkel 24 som är utformad att införas ner in i trakea, och en andra skänkel 22 som är placerad på utsidan av halsen, mitt emot den första skänkeln 24. Den första skänkeln slutar i en skyddsplatta 27, och den andra skänkeln är försedd med en vägledande tub 26 avsedd för en trakeapurrkterande anordning, såsom en obturator eller en nål. De två skänklarna 22, 24 är samrnanbíndningsbara med varandra vid ändama 28, 29, såsom antyds med den dubbelriktade pilen i Figur 2.

Så som åskådliggjort i Fig. 3 är den första skänkeln guidad/vägledd längst med utsidan av den endotrakeala tuben, med hjälp av styrmedel 30, 31, i den distala änden av den första skänkeln 14, 24. Styrmedlet 30, 31 är anpassat att ihopkopplingsbart gripa kring den endotrakeala tuben, så att den första skänkeln 14, 24 är glidbart förskjutningsbar längst med den endotrakeala tuben 40, såsom visas i Fig. 4.

Riktningsmedlet kan vara två krokar 30, 31 med de konkava ytorna av dessa vända mot varandra, så som åskådliggjort i Fig. 1. De två krokama 30, 31 kan sedan omgärda den endotrakeala tuben 40 som redan är positionerad i trakea hos patienten, varefter den distala änden av den första skänkeln 14 kan glidbart förskj utas längst med den endotrakeala tuben 40, till positionen för trakeotomi. På detta vis kan den första skänkeln 14 vara kontrollerbart nedtörd i trakea, utan att äventyra att skada trakea hos 10 15 20 25 30 35 533 741 patienten. Den första skänkeln 14, 24 vilar i detta fall mot framsidan av den endotrakeala tuben 40 och kommer att bli centrerad på grund av det faktum att larynx är triangulär med en spets riktad framåt.

I en utföringsform kan de två krokarna 30, 31 vara relativt förskjutbara med avseende på varandra i den distala änden hos den första skånkeln 14, såsom åskådliggjort i Fig. 5. Genom tillhandahållandet av de två krokarna 30, 31 som är relativt förskjutbara, så kan det vara lättare att placera styrmedlet på den endotrakeala tuben, medan man fortfarande erhåller tillfredsställande förbindelse däremellan.

De två krokama 30, 31 kan, i en utföringsfomi vara något flexibla, så att de två krokama 30, 31 kan knäppas rtmt och bringas i förbindelse med den endotrakeala tuben.

I en utföringsforrn så är bara en av krokarna 20, 21 flexibel, varmed liknande knäppningsfiirbindelse kan åstadkommas.

I ytterligare en utfiiringsforrn av anordningen så innefattar den trakeotomiunderlättande anordningen, med en första skänkel 14 och en andra skänkel 12, en mätanordning för att kunna tillhandahålla en bestämning av avståndet från den yttre sidan av patientens hals till insidan av trakea. Mätanordningen kan vara en skala vidhäft mellan skänklarna 12, 14. Genom skalan tillhandahålls en avläsning på hur långt som de distala ändarna av anordningen befmner sig från varandra. Alternativa mätanordningar innefattar magnetiska avstândsindikatorenheter, optiska avståndsindikatorenheter, etc. Avståndsmätningen kan dessutom göras direkt vid toppen av anordningen (inte visad i figurerna), t.ex. genom att tillhandahålla detekterbara medel vid den distala änden av den inre skänkeln, såsom en magnetisk beståndsdel eller en annan markör som är detekterbar från utsidan av patientens hals, såsom t.ex. genom magnetisk detektering (Hall-sensor), ultraljudsdetektor (reflekterad ljudvåg), lj usdetektor (med lämplig vävnadspenetrerande våglängd), etc. Till detta särdrag kan också tillhandahållas ett styrmedel enligt särdragen åskådliggjorda i Figurema 3 till 5.

I ett annat särdrag är de två skänklarna 12 eller 22, respektive 14 eller 24, fixerade vid varandra vid förbindelseområde. Den inre skänkeln 14, 24 är isärtagbart isättningsbar in i en öppning vid den proximala änden hos den yttre skänkeln l2, 22.

Skänklarria 12 eller 22, respektive 14, 24, kan således fastsättas vid varandra, antingen genom att låta den inre skänkeln 14, 22 glida in i den yttre skänkeln l2, 22, eller genom att låta den yttre skänkeln l2, 22 glida över den inre skänkeln 14, 24. Denna utfijringsfonn liknar iitfóríngsforrnen enligt Figur 2 angående detta. Dessutom kan en lämplig låsenhet tillhandahållas för att låsa de två skänklarna till varandra för att undvika ofrivilligt frigörande eller felaktig inställning. Skänklarna är tillhandahållna i 10 15 20 25 30 35 533 ?¿l'l 10 en böjd design vilket ytterligare underlättar användning av anordningen. Irrre skänkel 14, 24 kan ha en jämn radie, vilket underlättar nedförandet in i trakea, såsom förklarat nedan med hänvisning till den exemplariska trakeotorrrímetoden. Den distala toppen hos inre skänkel 14, 24 innefattar såväl en mottagande anordning i form av en utskäming, som en avrundad topp. Toppen kan vara gjord av ett plastískt material med låg friktion, såsom PTFE. Denna utföringsforrn kan också vara tillhandahållen med ett styrmedel enligt utiöringsforrnen visad i Figurema 3 till 5.

Inre skänkel 14, 24 kan dessutom ha cirkulär diameter. Inre skänkel 14, 24 kan dessutom vara ihålig för att tillåta gasflöde därigenom.

En gasanslutning befinner sig i vätskekommunikation med det ihåliga inre av skänkel 14, 24, ledande till en mottagande anordning.

Figur 6A och 6B år schematiska illustrationer över en ytterligare utföringsforrn av anordningen för underlättande av trakeotomi, vari två respektive tillstånd illustreras.

Figur 6A visar det kirurgiska läget, medan Figur 6B visar ingångsläget av anordning 6.

Mer detalj erat, den illustrerade anordningen 9 har två skänklar 62, 64 som är vridbara i förhållande till varandra runt ett ledpunktselement 63. Den inre skänkeln införs i en öppning vid en proxirnal ände hos ledpunktselement 63, såsom visas i Figur 6A.

Skänklanra 62, 64 är tillhandahållnai en böj d design vilket ytterligare underlättar användning av anordningen 6. Trots detta, tack vare möjligheten att göra skänklarna 6, 64 vridbara i förhållande till varandra., så blir användningen av anordning 6 ännu lättare.

Inre skånkel 62 kan vara ihålig för att möjliggöra gasflöde därigenom. Den distala toppen hos inre skänkel 62 innefattar såväl en mottagande anordning 67 i form av en utskäming, som en avrundad topp. Toppen kan vara gjord av ett plastískt material med låg friktion, såsom PTFE. Denna toppregion visas mer detaljerat i Figurerna l2A och l2B. En gasanslutning 63 befinner sig i vätskekomrnunikation med det ihåliga inre av skänkel 62, ledande till en mottagande anordning 67. En Y-del hos en respirator kan kopplas till gasanslutni ng 63 genom att låta den glida upp på den senare. Denna utföringsform kan också vara försedd med ett styrmedel enligt utföringsforrnen visad i F igurerna 3 till 5.

Figurema 7A och 7B är schematiska illustrationer som visar öppnandet av en låsmekanism som innefattas av ledpunktselement 73 hos anordningen 7 som visas i Figur 7A och 7B. Låsmekanismen är baserad på de två skårorna 68, 69, som öppningsbart låser den yttre armen 62 vid den inre armen 64 i en iörbestämd position.

En låsdel 65 kopplar ihop en av de två skårorna 68, 69 i det kirurgiska, respektive introduktionsläget hos anordning 6. Fig. 7A illustrerar manuell manipulation av låsdel 10 15 20 25 30 35 533 741 ll 65 med en användares finger, schematiskt illustrerat i den vänstra delen av denna Figur.

Fingret trycker på del 65, och pressar den vinkelrätt mot den yttre skänkeln 62. Det icke intryckta, upplåsta läget visas i Fig. 7B. I det här läget är de två armarna 62, 64 vridbara relativt varandra mellan låspositionerna. När trycket släpps fiån låsdel 65 så fjädrar den tillbaka till det initiala läget, och griper vid sin ände in i en av skårorna 68, 69, och tillhandahåller således den önskade läsningen. Detta särdrag kan också förses med ett styrmedel enligt det särdrag som visas i F igurerna 3 till 5.

Figur 8 är en schematisk illustration som illustrerar de två respektive tillstånden som visas i Figur 6A och 6B, med en altemative låsmekanism. Anordníngen 8 visas i det kirurgiska läget med hela línj er, medan introduktionsläget av anordning 8 visas med streckade linjer. Mer precist, den illustrerade anordníngen 8 har två skänklar 64, 82 som är vridbara mot varandra runt ett ledpunktselement 63. Den inre skänkeln är ínstucken in i en öppning vid den proximala änden hos ledpunktselement 83. En låsmekanism innefattad av ledpunktselement 83 hos anordning 8 innefattar två skåror 88, 89 anordnade i períferin hos ledpunktselement 83, såsom visas i Figur 8. Liknade utfóringsformema i Figurema 6A och 6B, så låser ett upplåsningsbart låselement 87 den yttre armen 84 vid den inre armen 64 i ett förbestämt läge genom att koppla ihop en av skårorna 88, 89 i det kirurgiska- respektive introduktionslåget hos anordning 8.

Låselement 87 lossas genom att dra det ut ur en skåra. Denna utföringsform kan också förses med ett styrmedel enligt den utfiåringsform som visas i Figurema 3 till 5.

Den trakeostomiunderlättande anordningen, såsom den ovan illustrerade tången, kan vara gjord av ett särskilt styvt plastmaterial och vara av engångstyp, eller av metall tör användning flera gånger.

Det vassa objektet, såsom en nål, skalpell etc., kan dessutom vara integrerad med den distala änddelen av en av skänklarna, detta kan t.ex. vara gjord som en integrerad del hos nämnda riktningsmedel.

Det vassa objektet är riktat mot det mottagande medlet och rör sig i en huvudsakligen rak bana mot nämnt mottagande medel.

Såsom nämnt ovan kan den inre skänkeln, vilken införs ner längst den endotrakeala tuben, ha en ventilationskanal. Det mottagande medlet, som är placerat vid den distala änden av denna inre skänkel, kan dessutom vara tillhandahållet i form av en skålforrnad ände, omsider integrerad in i skänkeln. Den andra skänkeln, som är utanför patienten, har vid sin ände ett riktningsmedel, såsom en hållare eller guide, med Lex. en tubformad ihålig form, För att vägleda ett punkterande medel. såsom en nål, en obturator eller ett annat vasst objekt som är lämpligt för att penetrera huden och in i trakea för att 10 15 20 25 30 35 533 ?¿l'l 12 skära upp den önskade öppningen för trakeostomin i patientens hals. Riktingsmedlet och det mottagande medlet är vända mot varandra, så att t.ex. när det punkterande medlet vägleds i riktningsmedlet, så vägleds det mot det mottagande medlet. Alternativt kan t.ex. det punkterande medlet vara integrerat i riktningsmedlet och således vägledas mot det mottagande medlet tillsammans med riktningsmedlet, t.ex. i en huvudsakligen rak bana i ett plan. Vid slutet av punkteringen är således det punkterande medlet vänt mot det mottagande medlet. Den punkt eller linje där skänklama faktiskt möts är området för trakeotornin.

Den inre skänkeln kan vara ihålig så att ventilation kan tillhandahållas genom skänkeln.

Därefter införs den inre skänkeln hos anordningen längst utsidan av den endotrakeala tuben, såsom tidigare beskrivet, med styrmedlet.

Den yttre skänkeln flyttas mot halsen hos patienten och det önskade området för traekotornin - 2cm ovanför den övre kanten på bröstbenet/ eller så långt bakom stämbanden som önskas - kan ställas in genom att flytta anordningen i enlighet därmed längst den endotrakeala tuben, med hjälp av riktningsmedlet, såsom beskrivet ovan, och följaktligen utanför halsen tills den önskade positionen är bestämd.

Riktningsmedlet, som är tillhandahållet i toppen på den yttre skänkeln, sörjer för vägledning av den ovan nämnda punkteringsanordningen, såsom en nål. Nål flyttas mot mottagande medel genom riktningsmedel för punktering av trakea. Plattan hos den inre skänkeln kan ta emot nålens topp, så att det inte löper någon risk för skador på den bakre väggen av trakea. Alternativt, den punkterande anordningen stoppas vänd mot den mottagande anordningen, innan den faktiskt kopplar ihop med den mottagande anordningen, till exempel genom en lämplig skala på den punkterande anordningen, eller en stoppanordning.

För att kunna tillhandahålla en bestämning av avståndet från utsidan av patientens hals till insidan av trakea, kan en mätanordning fästas mellan skänklarna.

Den yttre skänkeln är sedan bortvikt/borttagen för att underlätta den fortsatta utvidgningen av den trakeala väggen för införande av en trakport. Trakporten kommer att tjänstgöra som en hållare för en konventionell trakeal kanyl.

Den ovanstående beskrivningen är fokuserad på utföringsforrner av den föreliggande uppfinningen som är tillämpliga för underlättande av trakeotomi. Det kommer likväl att inses att uppfinningen inte är begränsad till denna tillämpning utan att den kan tillämpas i flera andra applikationer. Tångtekniken kan till exempel även användas i följande fall: 10 15 20 25 533 'P41 13 0 Göra en fistelgåiig genom den trakeala matstrupsväggen hos laryngektornerade patienter, både primära så väl som sekundära, för införande av en röstventil. 0 I samband med laterofixering av paralyserade stämband. Dessa tänger kommer att ha dubbla guider fór genomvägledning av två nålar. En hopsättande sutur kan sedan överföras genom en av nålarna och tvingas sedan in av den andra skänkeln och ut genom den andra nålen, och när båda skänklarna hos tången har tagits bort, så kan suturen knytas ihop, resulterande i fixering av stämbanden. Även om den föreliggande uppfinningen har beskrivits ovan med hänvisning till specifika iltföringsformer, så är den inte tänkt att vara begränsad till den specifika gestaltning som frarnlagts Uppfinningen är snarare begränsad enbart till de bifogade kraven och andra utfiiringsforrner än de som specifikt angivits ovan är lika möjliga inom omfånget hos dessa bifogade krav, till exempel olika typer av tänger än de ovan beskrivna.

I kraven så exkluderar inte termen “innefattar/innefattande” närvaron av andra element eller steg. Dessutom, även om individuellt törtecknade, så kan ett flertal medel, element eller metodsteg realiseras av en enstaka enhet eller processor. Dessutom, även om individuella särdrag må vara inkluderade i olika krav, så kan dessa möjligen fördelaktigt kombineras, och medtagandet av olika krav innebär inte att en kombination av särdrag inte är görligt och/eller tördelaktigt. Dessutom, entalsreferenser exkluderar inte en pluralitet. Termerna “en”, “ett”, “fórsta”, “andra” etc. utesluter inte en pluralitet.

Hänvisningstecken i kraven är tíllhandahållna endast som klargörande exempel och skall inte tolkas som begränsande av omfånget av kraven på något sätt.

Claims (7)

10 15 20 25 30 35 533 741 14 KRAV

1. En anordning ñr att underlätta trakeotomi (l, 2, 3, 8, 9, ll), innefattande: en första skänkel (14, 24, 64), anpassad för att nedfóras i trakea hos en patient, och en andra skänkel (12, 22, 62), anpassad för att anordnas vid halsens utsida med den distala änden därav belägen angränsande en plats som är ämnad för en trakeostomi, vari änden hos en av skänklarna innefattar ett riktningsmedel (16, 26, 66) fór ett vasst objekt, och änden hos den ytterligare skänkeln innefattar ett mottagande medel (17, 27, 67), och vari den första skänkeln och den andra skänkeln är anslutna till varandra på ett sådant sätt att nämnda riktningsmedel (16, 26, 66) riktas mot nämnda mottagande medel (17, 27, 67), varmed det vassa objektet riktas mot nämnda mottagande medel (17, 27, 67), när det vassa objektet penetrerar huden och den trakeala väggen för att utföra trakeostomin, kännetecknad av att nämnda forsta skänkel (14, 24, 64) innefattar ett styrmedel (30, 31), anpassat fór att glidbart bringas i ingrepp med en tub i trakea, där nämnda styrmedel är beläget nära den distala änden hos nämnda första skänkel (14, 24, 64), för att styra nämnda forsta skänkel längs med nänmda tub.

2. Anordningen enligt krav 1, vari den första skänkeln (14, 24, 64) är anpassad för att nedföras i trakea hos patienten, så att den distala änden därav är belägen nedanför larynx.

3. Anordningen enligt krav 1, vari den andra skänkeln (12, 22, 62) är anpassad för att anordnas vid halsens utsida med den distala änden därav belägen direkt angränsande den plats som är ämnad för trakeostomin.

4. Anordningen enligt krav 1, vidare innefattande att den första och den andra skänkeln är anslutna till varandra i en ledpunkt (13), så att skänklarna bildar en anordning liknande en tång, en sax eller en pincett. 10 533 'HH 15

5. Anordningen enligt krav 4, vari nämnda första och andra skänkel är fiårflyttningsbara relativt varandra, ñr att underlätta nedfiirandet av den första skänkeln i trakea, vari skänklarna är förflyttningsbara relativt varandra i ett enkelt plan.

6. Anordningen enligt krav 1, vari den andra skänkeln (22, 62) är stadigt anslutningsbar till den första skânkeln (24, 64) efter att den första skänkeln är nedtörd i trakea.

7. Anordning enligt något av de föregående kraven, vari det vassa objektet (60) är en nål, som är anpassad för att införas genom nänmda riktningsmedel, som är en tub, och att det mottagande medlet är en skålfonnad platta.