SE533365C2 - Förfarande och system för hjärtlungräddning - Google Patents

Description

25 30 35 533 355 Ett av problemen med CPR som behöver uppmärksammas är att erhålla en tillräcklig tryckskillnad mellan aoita och höger förmak, så att ett tillräckligt perfusionstryck för kranskärlen erhålls, annars kommer hjärtat att ta permanent skada.

I en artikel benämnd: “Continuous intratracheal insufflation of oxygen improves the efficacy of mechanical chest compression-active decompression CPR”, publicerad i Resuscitation 62 (2004), sidorna 219-227, anför författama, Stig Steen m fl, att en kontinuerlig tillförsel av syrgas (CIO) (Continuous lnsufïlation of Oxygen) är överlägsen intermittent ventillation med ett positivt tryck (IPPV), (Intermittent Positive Pressure Ventilation). Artikeln visar att CIO resulterar i ett förbättrat kranskärls-perfusionstryck jämfört med lPPV.

Emellertid finns det ett behov av en ärmu bättre funktion hos mCPR.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Följaktligen är det ett ändamål med föreliggande uppfinning att åtgärda, undvika eller eliminera en eller flera av ovan nämnda tillkortakommanden och nackdelar, tagna självständigt eller i vilken som helst kombination.

I en första aspekt tillhandahålls ett arrangemang för att genomföra hjärtlungräddning, innefattande: en anordning för att genomföra åtminstone ett kompressionsslag för kompression av torax för en patient, mekaniskt eller manuellt; en anordning för att tillföra gas till en trakea hos patienten; varvid en enhet är anordnad för initiering av gastillförseln en förutbestämd första tidsperiod före kompressionsslaget. Det kan vidare finnas en anordning för att genomföra ett dekompressionsslag efter nämnda kompressionsslag, vilken dekompression år spontan eller påtvingad; varvid anordningen för tillförsel av gas är arrangerad att avbryta tillförseln av gas en förutbestämd andra tidsperiod före dekompressionsslaget.

I en utföringsfonn är anordningen för tillförsel av gas förbunden, via en gaskanal, med en bortre ände av en trakealtub placerad i trakea hos patienten. Trakealtuben kan innefatta en central kanal som förbinder torax/lungorna med den omgivande atmosfären. Gasen kan vara syrgas eller syrgas blandad med luft och evenuellt innfattande anestesigaser och gaser som har en terapeutisk effekt. Den centrala kanalen kan ha en diameter av omkring 6 'till 10 mm och att nämnda gaskanal kan ha en mindre diameter och mynna vid den bortre änden av trakealtuben för gastillförseln och är ansluten till en gaskälla. Gaskällan kan vara förbunden med gaskanalen via en omkopplingsventil, som kan initiera och avsluta gastillförseln till trakea och via en strömingsventil, som styr strömningshastigheten för gastillförseln.

I en annan utföringsform kan arrangemanget innefatta åtminstone en av följ ande funktionsfaser: a) en fas ett, där gastillförseln inítieras; b) en fas två, där kompressionen av torax genomförs; 10 15 20 25 30 35 533 365 c) en fas tre eller fas med “bröstkorgen komprimerad, gas på“; d) en fas fyra, där gastillförseln avbryts; e) en fas fem, där dekompressionen av torax genomförs; f) en fas sex eller “bröstkorg dekomprimerad, gas från”.

I en altemativ utföringsform, kan gaskällan vara förbunden med en strömningsventil för inställning av gasströmningshastigheten och vidare med en omkopplingsventil för att initiera och avbryta gasströmningen, varvid en ackumulator kan vara anordnad mellan strömningsventilen och omkopplingsventilen för att ackumulera gas när omkopplingsventilen är stängd. En förträngningsventil kan vara anordnad vid den främre änden av trakealtuben för att styra gasströmningen in i och ut ur den centrala kanalen.

I en annan aspekt, tillhandahålls en gastillförselanordning för användning i vilken som helst hjärtlungräddnings-anordrring, antingen mekanisk eller manuell. Tillförselanordningen innefattar en anordning för att initiera en gastillförsel en förutbestämd första tidsperiod före kompression av en torax hos en patient medelst hjärtlungråddnings-anordningen.

Tillförselanordningen kan vidare innefatta en anordning för att avbryta gastillförseln en förutbestämd andra tidsperiod före dekompression av torax, vilken dekompression kan vara spontan eller mekanisk.

I en utföringsform kan gastillförselanordningen innefatta: en trakealtub för arrangering i en trakea hos en patient; en gasavgivningsport vid den bortre änden av trakealtuben: en omkopplingsventil för att förbinda gasavgivningsporten med en gaskälla; och en styranordning för att styra nämnda omkopplingsventil att förbinda gaskällan med gasavgivningsporten. En strömningsventil kan vara anordnad mellan gaskällan och trakealtuben för styrning av gasströmningshastigheten till trakealtuben.

I en annan utföringsform, kan en ackumulator vara anordnad mellan nämnda strömningsventil och nämnda omkopplingsventil för ackumulering av gas när omkopplingsventilen är stängd. En fórträngning kan vara anordnad vid den främre änden av trakealtuben i en kanal som förbinder patientens bronker med den omgivande atmosfären.

I en ytterligare utföringsform kan en styranordning vara anordnad för att styra anordningen för att initiera en gastíllförsel för att tillhandahålla omkring mellan 30 ml till 70 ml, såsom mellan 40 ml till 60 ml, exempelvis 50 ml, av gas till gaskanalen för varje cykel.

Strömningsventilen kan vara inställd att avge i medeltal 15 liter per minut av gas, och att nämnda första tidsperiod är mellan 0,01 and 0,2 sekunder, såsom mellan 0,05 and 0,15 sekunder, exempelvis 0,1 sekunder. Den andra tidsperioden kan vara mellan 0,05 och 0,2 sekunder, såsom 0,1 sekunder. En förträngningsventil kan vara anordnad vid den främre änden av den centrala kanalen och styras att öppna den centrala kanalen under en tredje tidsperiod omedelbart före ett dekompressíonsslag, varvid gastillförseln avbryts vid initieringen av ett kompressionsslag. 10 15 20 25 30 35 533 365 I en ytterligare aspekt tillhandahålls ett förfarande för tillförsel av gas till en patient exponerad för mekanisk hjärtlungräddning, innefattande: att tillföra gas till patienten en förutbestämd tidsperiod före ett kompressionsslag. Gastillfórseln till patienten kan avbrytas vid en förutbestämd andra tidsperiod före ett dekompressionsslag, vilken dekompression kan vara spontan eller pâtvingad. Gastillförseln till patienten kan vara styrd så att en förutbestämd volym gas tillförs före ett kompressionsslag. Gastillfórseln kan avbrytas samtidigt som kompressionen initieras.

I en utföringsfonn kan förfarandet vidare innefatta gastillförsel till en bortre ände av en trakealtub införd i trakea hos en patient. En förträngningsventil arrangerad vid den fiämre änden av trakealtuben kan öppnas så. att torax/lungorna hos patienten är förbundna med atmosfären under en tidsperiod omedelbart innan initiering av ett dekompressionsslag.

Förträngningen kan vara stängd under gastillförseln.

I en vidare utföringsform kan gastillförseln och öppningen av förträngningsventilen inställas så att ett dekompressionstryck i torax/lungoma är under 5 mmHg, varvid den mekaniska hjärtlungräddningen genomförs med en mekanisk anordning. Vidare kan gastillförseln och öppningen av förträngningsventilen vara inställda så att ett kompressionstryck i torax/lungoma är ovanför 100 mmHg, varvid nämnda mekaniska hjärtlungräddrring utförs av en mekanisk anordning.

KORTFATTAD BESKRIVNING AV RITNINGARNA Ytterligare ändamål, särdrag och fördelar med uppfinningen kommer att framgå av nedanstående beskrivning av flera utföringsforrner av uppfinningen under hänvisning till ritningarna.

Fig 1 är en schematisk tvärsnittvy av torax hos en patient och visar hjärtat i ett horisontalsnitt och lungorna i ett vertikalsnitt.

F ig 2 är en schematisk längdsnittsvy av patienten i fig l försedd med en mCPR- anordning.

Fig 3 är en förstorad, schematisk längdsnittsvy av patienten i fig 2 och visar arrangemanget av trakealtuben.

Fig 4 är en schematisk vy av en trakealtub enligt fig 2 ansluten till en gaskälla.

Fig 5 är en schematisk vy av en altemativ utföringsform av förbindelsen mellan trakealtuben och gaskällan.

F ig 6 är en schematisk vy av en altemativ förbindelse av trakelatuben med den omgivande atmosfären.

Fig 7 är ett diagram som visar tidsförloppen för gastillfórseln i förhållande till rörelserna av mCPR-anordningen.

Fig 8 är en perspektivvy av en mCPR-anordning.

Fig 9 är en perspektivvy av mCPR-anordningen enligt fig 8 apterad på en patient. 10 15 20 25 30 35 533 365 Fig 10 är ett diagram som visar mCPR med intennittent tillförsel av syrgas enligt uppfinningen.

Fig 1 1 är ett diagram som visar mCPR med kontinuerlig tillförsel av syrgas enligt ett tidigare känt CIO-system.

Fig 12 är ett diagram liknande fig 7 av tidsfórloppen hos en alternativ utfóringsforrn.

Fig 13 är ett diagram som visar gastillförsel i utföringsformen enligt fig 5.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMER Nedan kommer flera utföringsformer av uppfinningen att beskrivas under hänvisning till ritningama. Dessa utföringsformer beskrivs i illustrerande syfle för att möjliggöra för en fackman att genomföra uppfinningen och för att ange den bästa utföringsforrnen. Emellertid begränsar sådana utföringsforrner inte uppfinningen. Vidare är andra kombinationer av de olika särdragen möjliga inom uppfinningens ram.

Fig l är en tvärsnittsvy av torax för en patient, innefattande ett hjärta I i en hoiisontalsektion och två lungor 2, 3 i en vertikalsektion. Hjärtat 1 är beläget mellan stemum 4 och ryggraden 5, vilka visas schematiskt.

Hjärtat l innefattar höger förmak 11 anslutet till vena cava 12 och höger kammare 13 ansluten till lungartärema 14. Blod återförs från lungorna till vänstra törmaket 15 via lungvener 16 och pumpas ut till aorta 18 via vänster kammare 17. Kranskärlsartärer 19 tillför blod till hjärtat från aortan 18 till höger förmak 11.

När hjärtat komprimeras av en mCPR-anordning 20, se fig 2, föreligger samma tryck i högra och vänstra förmaken likaväl som i höger och vänster kammare. Således finns det ingen tryckskillnad mellan aorta och höger förmak och inget blod strömmar i kranskärlsartärerna 1 9.

När kompressionen av torax upphör, tenderar revbenen att förflytta sternum tillbaka till den normala positionen. Denna rörelse kan understödjas eller förstärkas av mCPR- anordningen såsom beskrivits ovan. Blodtrycket i torax minskar och således minskar också trycket i höger förmak samtidigt. Eftersom aortaventilen nu är stängd, utvecklas en tryckskillnad over kranskärlen 19 och oxygenerat blod tillförs till hjärtat.

Under kompressionsfasen, utandas en viss mängd luft från lungoma via bronkerna och trakea. Under dekompressionsfasen inandas en viss mängd luft. Eftersom emellertid frekevensen för kompression och dekompression är omkring 100 slag per minut, kommer endast en mindre mängd luft att inandas och utandas, vilken mängd inte överstiger dödutrymmet för bronkema och trakea.

För att undvika dödutrymmet och åstadkomma en tillräcklig mängd syrgas och ett tillräckligt avlägsnande av koldioxid, kan syrgas tillföras till den bortre änden 22 av en trakealtub 21, såsom visas i fig 2 och 3. På detta sättet kan dödutryrnmet reduceras och en tillräcklig gasbalans uppnås för patienten utan behov av ventilation som är separat i 10 15 20 25 30 35 533 365 förhållande till mCPR-anordningen. Trakealtuben är öppen till atmosfären vid den främre änden 25 och bildar en strömningsbegränsning, såsom kommer att förklaras mer i detalj nedan.

Trakealtuben 21 innefattar flera kanaler. En första, stor, central kanal 23 förbinder e lungorna med den omgivande atmosfären. Dessutom finns flera, såsom fyra, mindre kanaler 24, varav en visas i fig 3. Dessa kanaler kan användas för olika ändamål, såsom tillförsel av av medikament. I föreliggande utföringsforrn används en eller flera av dessa kanaler för tillförsel av gas, såsom syrgas. Således sker gastillförseln vid den bortre änden 22 av trakealtuben 21.

Såsom visas i fig 3 innefattar trakealtuben 21 också en expanderbar ballong 26 ansluten till en smal kanal 27, så att ballongen kan blåsas upp för att immobilísera trakealtuben 21 i trakea 31 ombedelbart ovanför bronkema 32, 33.

Såsom vidare visas i fig 3 är den inre sidan av trakealtubens mynning avfasad 29 så att gaskanalens 24 insida mynnar inuti den bortre änden 22 av trakealtuben.

Såsom visas i fig 4 kan en annan kanal 28 vara förbunden med en tryckmätare 34, så att trycket vid den bortre änden 22 av trakealtuben kan mätas.

Såsom visas i fig 4 är en gaskälla 35 ansluten till trakealtuben 21. Gas tillförs från gaskällan 35 via en omkopplingsventil 36, som kan initiera och avbryta gastilltörseln under styrning av en styranordning, såsom en dator 30 eller en sekvenser. Gasen passerar sedan en strömningsventil 37, som väsentligen utgöres av en strypning eller en liten öppning, som släpper igenom gas med en bestämd hastighet. Gasströmningshastigheten inställs till exempelvis 30 liter per minut, såsom beskrivs i detalj nedan. Strömningsventilen 37 är ansluten till den främre änden 25 av gastillförselkanalen 24, såsom visas i fig 4.

Fig 8 och 9 visar en mekanisk hjärtlungräddriingsanordning enligt tidigare känd teknik. Såsom visas i fig 8, innefattar anordningen 41 ett koppformat element 43, som manövreras av en drivmekanism 42 via hydrauliska, pneumatiska eller elektriska anordningar eller en kombination därav. Drivmekanismen 42 är svängbart förbunden via svångbara förband 47 med två armdelar 44 och 45. De ändra ändarna av armdelarna är frigörbart och svängbart förbundna via svängbara förband 48 med ett bryggelement 46. Anordningen 41 är avsedd att anordnas på en patient, såsom visas i tig 9, vari en patient visas i ryggläge.

Anordningen 41 är arrangerad med armdelarna 44, 45 sträckande sig utmed sidan av torax hos patienten och bryggelementet 46 är arrangerat tvärs över patientens rygg och är inte synligt i fig 9. Det koppformade elementet 43 är anordnat ovanför sternum. När drivmekanismen 42 aktiveras, komprimerar det koppformade elementet 43 torax hos patienten. Det koppformade elementet kan innefatta ett vakuum som förbinder det koppformade elementet 43 med torax, så att stemum aktivt förflyttas uppåt under dekompressionsslaget. Anordningen 41 kan innefatta remmar 51, 52 så att anordningen förhindras från att förflytta sig i en kaudak riktning. 10 15 20 25 30 35 533 365 Emellertid kan i allmänhet vilken som helst anordning användas tillsammans med utföringsfonnerna av föreliggande uppfinning, som kan ändra toraxvolymen tillräckligt mycket, innefattande mänskliga krafter eller aktivering. Aktivering innebär att volymen för torax ändras på något sätt med avsikten att genomföra CPR, såsom genom stimulering av toraxmuskler etc.

Synkron högtrycksventilation och negativ ventilation beskrivs i dokumentet US 4397306. Emellertid kan ventillation med negativa tryck vara skadliga för patienten och bör undvikas.

Såsom beskrivs i ovannämnda artikel, föredrages kontinuerlig tillförsel av syrgas i tidigare känd teknik, på grund av ökad kranskärlsperfusion.

Uppfimiarna har nu oväntat funnit att både kranskärlsperfusion och medel-aorta-tryck kan förbättras genom att åstadkomma en tillförsel av syrgas intennittent, men ur fas med kompressionsslagen. Tillförseln kan starta något före kompressionsslaget. Vidare kan tillförseln upphöra före dekompressionsslaget.

Funktionen för en utföringsfonn av uppfinningen kan vara enligt följande, se fig 7, 10 och 11.

En cykel kan delas in i sex faser, vardera med en varaktighet av omkring 0,1 sekunder såsom visas i fig 7, som visar ett diagram för gastilltörseln relativt tiden och kompressionen av torax relativt tiden.

Gastillförseln initieras vid starten av fas ett, vareñer ett kompressionsslag initieras under fas två. I fas tre, komprimeras bröstkorgen och gasen är forfarande på. Tillförseln av gas avslutas i fas fyra och ett dekompressionsslag initieras under fas fem. I fas sex dekomprimeras bröstkorgen och gasen är från.

F ig 10 är ett diagran från en expermintell uppställning med en gris och visar trycket vid olika positioner i kroppen, nämligen en första kurva I, som visar trycket i höger förmak ll, vilket är nära vätske- eller blodtrycket i torax under dekompressionsfasen, och en andra kurva Il, som visar trycket i aorta 18, och en tredje kurva lll, som visar gastrycket i trakea, dvs avläsningen av tryckmätaren 34.

En cykel startar vid tidspunkten “0” såsom anges i fig 10. 1) Fas ett startar med initiering av gastillförseln, som sker omkring 0,1 sekunder innan initieringen av ett kompressionsslag. Trakealtrycket och toraxblodtrycket ökar något och gas strömmar in i lungorna för att öka gasvolymen i lungoma. 2) I fas två initieras ett kompressionsslag. Kompressionsslaget är relativt snabbt och tar omkring 0,1 sekunder. Under denna fas ökar blodtrycket i aorta och blodtrycket i höger förmak huvudsaklingen parallellt till en topp på omkring 100 mmHg, såsom visas av kurvorna I och ll. Trakealtrycket ökar också, såsom visas av kurva III, vilket resulterar i en liten utströmning av gas genom den centrala kanalen 23 hos trakealtuben, som bildar en förträngning. Gas tillförs fortfarande via kanalen 24 hos trakealtuben. Under denna fas är l0 15 20 25 30 35 533 355 blodtrycket i höger kammare, enligt kurva I, nära eller även större än aortatrycket enligt kurvan II. Gastrycket i trakea, enligt kurvan III, är nästan 20 mmHg. 3) I fas tre, som varar omkring 0,1 sekunder och kallas “bröstkorgen komprimerad och gas på”, minskar trycket successivt i lungoma och i aortan eftersom gas strömmar ut genom den centrala kanalen 23 i trakealtuben. Utströmningen av gas från lungorna och genom trakealtuben förhindras partiellt av den samtidiga inströmningen av gas genom kanalen 24 och ut genom den centrala kanalen 23 hos trakealtuben eftersom gasströmningen genom kanalen 24 och sedan genom den centrala kanalen 23 bildar ett tryckfall över trakealtuben och en Venturi-effekt. Således förhindras partiellt utandningen av det faktum att gas fortfarande är på under denna fas. Vid slutet av den tredje fasen blir aortatrycket konstant vid omkring 50 mmHg. 4) I fas fyra, avbryts gastillförseln. Således avlastas trycket i lungoma och gas strömmar ut genom den centrala kanalen 23 hos trakealtuben för att minska gasvolymen i lungorna. Gasutströmningen genom trakealtuben minskar exponentiellt när gastrycket i lungoma minskar tills trycket är nästan noll, dvs lika med atmosfärstrycket. 5) I fas fem, initieras ett dekompressionsslag och det tar omkring 0,1 sekunder för mCPR~anordningen att förflytta sternum till sin normala position eller något därovanför. Luft passerar innåt genom den centrala kanalen 23 hos trakealtuben till lungoma, vilket indikeras av ett negativt gastryek i trakealtryckrnätrringen. Samtidigt faller aortablodtrycket och toraxblodtrycket till under noll under en kort stund. Aortatrycket återvänder till ett aortatryck på omkring 30 mmHg eftersom aortaventilerna stängs på grund av backströmningen, medan toraxblodtrycket bibehålles vid något ovanför 0 mmHg, vilket är det tryck som föreligger i höger kammare. Således utvecklas ett kranskärlsperfusionsnyck på omkring 30 mmHg och är närvarande under omkring 0,2 sekunder, såsom visas med pilen Y i fig 6. 6) I fas sex, som varar omkring 0,l sekunder och kallas “bröstkorgen dekomprirnerad, gas från”, är blodtrycket i torax nära noll. Gastrycket i lungoma kommer inte att bli negativt eller endast något negativt under en kort period, på grund av lyfiningen av sternum av mCPR- anordningen, huvudsakligen under fas fem. Under tidsperioden när toraxblodtrycket är nära noll, kommer toraxblodkärlen att återfyllas med venöst blod från vena cava. Det systemiska blodtrycket är ett fåtal mmHg och blod kommer att strömma från vena cava, genom höger förmak och höger kammare till toraxaortan och till toraxblodkärlen för att fylla torax med blod som skall oxygeneras och frigöra sitt innehåll av koldioxid till alveolema i lungorna.

Sedan startar en ny cykel.

Det är flera parametrar som skall beaktas separat eller i någon kombination för att uppnå en god funktion.

I) För att tillföra oxygenerat blod till kransblodkärlen i hj ärat är det betydelsefullt att kranskärlsperfixsionstrycket Y är så stort som möjligt under så lång tidsperiod som möjligt. 10 15 20 25 30 35 533 355 II) För att fylla torax med blod är det betydelsefullt att blodtrycket i torax är lågt under fas fem, sex och ett, eftersom blod som återvänder från kroppen via vena cava därvid kan strömma in i hjärtat och till torax. Såsom visas av kurva I är toraxblodtrycket nära noll.

III) För att förse kroppen och organen med oxygenerat blod är det betydelsefullt att det maximala aortatrycket är stort och att ytan under aortatryckkurvan II är stor, eftersom denna yta är proportionell mot blodflödet som passer till kroppen via aortan.

IV) Det maximala gastrycket i trakea skall inte överskrida omkring 30 mmHg eftersom detta kan resultera i blödningar i lungoma och ödem. Det lägsta trycket i trakea skall inte sjunka under noll under en västentlig tid.

Fig ll visare kurvor liknande fig 10 för ett tidigare känt system, som använder kontinuerlig inandning av syrgas CIO (Continuous lnsufflation of Oxygen). Alla andra förhållanden är desamma. Emellertid framgår det av kurvoma att det maximala aortatrycket är omkring 70 mmHg (jämfört med 100 mmHg) och att kranskärlsperftrsionstrycket är endast omkring 20 mmHg (iämfört med 30 mmHg). Aortatrycket i den sjätte fasen är endast omkring 22 mmHg (jämfört med 30 mmHg). Det maximala trakealgastrycket i den andra fasen är omkring 30 mmHg (jämfört med 20 mmHg).

Således är utföríngsformen som visas i fig 10 överlägsen och säkrare järnfórt med den tidigare kända utföringsforrnen visad i fig 1 1.

Tillförseln av gas kan vara syrgas. Emellertid kan i andra utföringsfonner tilltörseln av syrgas ersättas med någon annan lämplig blandning av gaser, såsom normal luft, eller luft berikad med syrgas, eller vilken som helst gasblandning.

Gasen kan innefatta ett terapeutiskt medel eller medicin. Medlet kan nebulariseras i gasen. Sådana medel kan innefatta vätesulfat, epinephrin, adrenaline, norepinephrin, noradrenalin, arniodaron, cordaron, lidocain, ketamin, kväveoxider, etc. Sådana medel kan också tillföras via en separat kanal.

Den mekaniska hjärtlungräddrringen mCPR kan utföras utan aktiv dekompression, så att den normala dekompressionen medelst revbenen och återfjädringen av torax kan ske. Även manuell kompression kan användas.

Längden för de olika faserna kan vara olika jämfört med de ovan beskrivna.

Fas ett kan vara mellan 0,01 och 0,2 sekunder beroende på hur effektivt lungoma fylls med gas. Betydelsen av fas ett är att lungoma skall fyllas med en tillräcklig mängd gas så att de utövar ett tillräckligt mottryck mot hjärta och torax under kompressionsslaget.

Ett annat övervägande är att tillräcklig mängd syrgas skall tillföras så att blodet i lungorna kan oxygeneras tillräckligt. Det har noterats att en genomsnittlig tillförsel av omkring 15 liter per minut av syrgas är tillräckligt för ändamålet med oxygenering.

Eftersom syrgas tillförs under hälften av cykeln skall tíllförseln vara 30 l/min, vilket motsvarar 50 ml per 0,1 sekunder. Eftersom luft inkommer i lungoma huvudsakligen endast under fas ett kommer lungoma att tillföras omkring 50 ml per cykel. Eñersom det är omkring 10 15 20 25 30 35 533 355 10 100 cykler per minut och eftersom den normala andningshastigheten är omkring 10 per minut motsvarar detta en inandning av omkring 0,5 liter per normal andning. Om ren syrgas tillföres är detta en tillräcklig mängd för att oxygenera blodet i lungorna även om hänsyn tages till faktumet att ett dödutrymme på upp till 25 ml kan finnas i bronkema.

Tillförseln av gas kommer att inmata gas i lungoma, vilket antages förstärka eller öka topptrycket under den följande fasen två och fasen tre. Således är det en fördel att införa en stor mängd gas under fas ett. Emellertid skall mängden gas som tillförs inte vara alltför stor, jämför nedan. Det har noterats att en god balans kan uppnås om fas ett har en varaktighet på omkring 0,1 sekunder och gasflödet är omkring 30 l/min. Eftersom trakealtuben är öppen till atmosfären vid den främre änden 25 kommer en del av den tillförda gasen under fas ett att passera ut till atmosfären. Emellertid kommer en avservärd mängd tillförd gas att avges till lungoma, om trycket i lungoma är tillräckligt lågt. Vidare tillförs gasen via en kanal 24, som har litet tvärsnitt, vilket innebär att den tillförda gasen har en avsevärd hastighet i riktningen mot lungoma.

Eftersom gasen tillförs också under fas två och fas tre, kommer gas i bronkema att förhindras från att passera ut till den omgivande atmosfären under fas två och tre, såsom förklarats ovan. Vidare kommer trakealtuben att fyllas med gas, vilket kan vara syrgas.

Således kommer trakealtuben inte att bidra till dödutrymmet, utan det kan betraktas som om den bortre änden av trakealtuben är direkt förbunden med atmosfären utan något dödutrymme.

Det finns väsentligen två mekanismer genom vilka syre tillförs lungorna och koldioxid avlägsnas från lungorna.

Strömningen av gas (syrgas) in i och ut ur lungorna kommer att medbringa koldioxid i en riktning (ut) och syrgas i den andra riktningen (in).

Koldioxid i lungorna kommer också att diffundera från lungoma till bronkema och trakealtuben på grund av koncentrationsskillnader. Om endast syrgas är närvarande vid den bortre änden av trakealtuben, finns det en stor koncentrationsskillnad för koldioxid vilket resulterar i en avsevärd transport av koldioxid ut ur lungorna även utan ett gasflöde. På samma sätt kommer syre att transporteras till lungorna genom diffusion om en koncentrationsskillnad föreligger.

För att reducera dödutrymmet skall trakealtuben arrangeras nära carina eller förbindelsen mellan bronkema, såsom 2-3 cm därovan. I andra utföringsforrner, kan trakealtuben innefatta fördelar som sträcker sig partiellt ned i bronkema, medan ballongen som immobiliserar trakealkatetern är anordnad i trakea.

Det är utan betydelse hur trakealtuben sträcker sig ovanför den bortre änden 22 och ballongen 26. Således kan trakealtuben vara införd genom munnen, genom näsan och passera stämbanden, eller genom ett hål anordnat i sval get (farynx). 10 15 20 25 30 35 533 365 ll I andra utföringsforrner kan trakealtuben vara en konventionell trakealtub med endast en central kanal och en kanal för att expandera ballongen. I detta fallet kan gas (syrgas) tillföras till den bortre änden av trakealtuben genom ett smalt separat gasrör placerat inuti den centrala kanalen. Gasröret skall mynna kort före den bortre änden av trakealtuben, inuti trakealtuben.

Viss gas avlägsnas från lungoma under faserna två och tre, när trycket i torax är högt och när “gasen är till”. Emellertid måste större delen av gasen avlägsnas under fas fyra, se nedan. Det är betydelsefullt att en tillräcklig mängd gas avlägsnas före fas fem, dekompression, så att trycket i lungoma kan minska mot noll innan torax återfjädrar, antingen spontant eller via aktiv dekompression, Ett nolltryck i lungoma under faserna fem och sex och större delen av fas ett kommer att tillförsäkra ett högt perfusionstryck över kranskärlen, såsom indikeras av pilen Y i fig 10. Eftersom dessutom det systemiska ventrycket är endast ett fåtal mmHg, såsom under 10 mmHg kommer torax att återfyllas med venöst blod endast om torax- blodtrycket är nästan noll. Således är det betydelsefisllt att hålla det låga toraxtrycket så lågt som möjligt, vilket resulterar i en begränsning på mängden gas som kan tillföras under fas ett.

Om alltför mycket gas tillföres, kommer det låga trycket att bli högre om sådan tillförd gas inte kan avlägsnas i en tillräcklig utsträckning under fas två, fas tre och fas fyra.

Om en större mängd gas önskas, kan fas ett göras längre såsom upp till omkring 0,2 sekunder. Alternativt eller dessutom, kan gastillförselhastigheten ökas. Desto mer gas som inkommer i lungoma före kompressionsslaget, desto högre kommer aortatrycket att bli under kompressionsslaget. Det höga aortatrycket kommer att utjämnas av blodcirkulationssystemet utanför hjärtat, såsom blodet som cirkulerar till de stora organen och hjärnan. Topptrycket kan vara omkring 100 mmHg såsom visas i fig 10. Å andra sidan kan alltför mycket gas inte utandas under senare faser, vilket uttänjer lungoma och förhindrar venöst återflöde. För ytterligare alternativ se nedan. Tillförseln av gas under fas ett kan vara omkring mellan 30 ml till 70 ml, såsom mellan 40 ml till 60 ml, exempelvis 50 ml. Tillförseln av gas är också beroende av cykeltiden, varvid en hög cykeltid kan ge tillräcklig tid för tillförsel av mer gas under fas ett.

Fas två varar omkring 0,1 sekunder, och skall vara så snabbt som tíllstånden tillåter.

Om kompressionshastigheten är alltför långsarn kommer topptrycket att bli lägre. Dock skall fas två inte vara så kort att torax och inre organ skadas. Slaglängden för kompressionsfasen kan vara omkring 20% av torax-diametem från framsida till baksida så att torax komprimeras väsentligt. Slaglängden skall inte vara så stor att torax och hjärtat komprimeras alltför mycket men så stor att blodet i torax huvudsakligen förflyttas ut från hjärta och till aorta.

Fas tre eller “bröstkorgen komprimeras, gas på” skall vara mellan 0,1 och 0,3 sekunder . Denna fas är till för att förflytta blod ut ur hjärta och torax. 10 15 20 25 30 35 533 365 12 Det finns två skäl för blodet att passera ut till aorta, fysisk kompression av hjärtat, resulterande i en hjårtepump-mekanism, och ett ökat hydrostatiskt tryck i torax, resulterande i en torax-pump-mekanism.

För att bägge mekanismerna skall vara effektiva erfordras att torax återfylls med blod under dekompressionsslaget såsom diskuteras vidare nedan.

Det noteras att vissa däggdjur inte har hjärt-pump-mekanismen utan endast torax- pump-mekanismen såsom grisar. Det antas att bägge mekanismerna är i användning i en märmiska.

Fas fyra är för utandning av gas från lungorna. Genom att slå från gastillförseln reduceras gastrycket i trakea och gasen i lungoma kan utandas, vilket tillförsälaar bättre venös återförsel under nästa faser. Fas fyra varar mellan 0,02 och 0,2 sekunder för att tillåta att gasvolymen i lungema minskar före nästa fas. Samma mängd gas som inandades under fas ett skall utandas under fas fyra, såsom omkring 50 ml.

Fas fem skall vara så kort som möjligt. Genom att använda aktiv dekompression kan minskningen av trycket i lungoma bli stort. Emellertid skall trycket i lungorna inte vara avsevärt under noll under förlängda tidsperioder. När trycket i torax minskar mot noll, kommer trycket i vänster kammare också att sjunka och blodet tenderar att strömma in i vänster kammare via aortaventilen. Emellertid är aortaventilen stängd och kommer att förhindra sådan strömning. Venöst blod från vena cava kommer att inkomma i höger förmak, höger kammare och passera in i torax och lungoma för oxygenering.

Under fas fem och fas sex kommer vänster och höger fórrnak att ha ett lågt tryck och fyllas med blod från cirkulationssystemet via vena cava respektive från lungvenerna. Blod kommer också att strömma från förmak till kammare på varje sida av hjärtat.

Under fas sex och den efterföljande fas ett kommer en avsevärd tryckskillnad att finnas mellan aorta och höger förmak, vilket resulterar i en perfusion av kranskärlsartärerna, varigenom hjärtat förses med oxygenerat blod.

Fas sex eller “bröstkorgen komprimerad, gas från”, kan vara från omkring 0,05 sekunder till omkring 0,2 sekunder.

Sammanfattningsvis, genom att initiera en gastillförsel före kompressionsslaget, kommer topptrycket i aorta att förstärkas. Vidare kommer volymflödet av blod ut ur hjärtat till aorta att bli större.

Genom att vidare stoppa gastillförseln före dekompressionsslaget kommer gasvolymen i lungoma att minska, vilket resulterar i ett lägre tryck i torax/lungoma och en snabb återfyllning av torax via vena cava. Dessutom kommer kranskärlsperfusionstrycket att bli större. Återfyllning av torax minskar något under fas ett, när gas tillföres till lungema, eftersom trycket i torax/lungoma ökar något. Eftersom det venösa återströmningstrycket är lågt kommer all ökning av torax/lung-trycket att ha en stor inverkan på återfyllningen. Således 10 15 20 25 30 35 533 365 13 skall tillslaget av gas fördröjas så länge som möjligt och skall ske med så stor hastighet som möjligt, se fig 5 och 13.

Således erhålls en mer effektiv hjärtlungräddning under bibehållande av fysiologisk säkerhet, vilket resulterar i ett bättre resultat för en patient som lider av hjärtstillestånd.

Om gastillfórselanordningen och förfarandet som beskrivits ovan används tillsammans med mekanisk CPR-anordning (Cardio Pulmonar Resusciatation) av typen LUCAS, såsom nämnts ovan, har anordningen väsentligen fem parametrar, som kan ställas in, nämligen kompressionsdjupet, krafterna för kompression och dekompression och tidema för kompression och dekompression.

Kompressionsdjupet skall vara omkring 20% av det vertikala avstånde över torax, men kan variera från omkring 10% till omkring 30%. Ett större kompressionsdjup kan resultera i ett större aortaflöde, förutsatt att torax återfylls tillräckligt.

Kompressionskraften bestämmer tiden för fas två och skall vara så stor som möjligt för att uppnå ett så snabbt slag som möjligt utan att förorsaka skada på revbenen och inre organ.

Dekompressionskraften bestämmer tiden för fas fem och skall vara så stor som möjligt för att uppnå ett så snabbt slag som möjligt utan att förorsaka skada.

Kompressionstiden är den kombinerade tiden av faserna två, tre och fyra.

Dekompressionstiden är den kombinerade tiden för faserna fem, sex och ett.

Dessa tider kan vara lika med vardera omkring 0,3 sekunder, vilket resulterar i en cykeltid på 100 cykler per minut. Om det exempelvis finns en tendens att den inandade gasvolymen under fas ett blir större än den gasvolym som utandas västentli gen under fas fyra, skall dekompressionstiden förlängas och kompressionstiden kan förkortas och vice versa.

Dessutom kan cykeltiden inställas på exempelvis mellan 60 till 120 cykler per minut.

Således kan parametrarna för mCPR-anordningen och gastillförselanordningen kombineras på olika sätt för att tillhandahålla ett perfekt slutresultat.

I fig 6 visas en alternativ utföringsforrn av den främre änden 25 av trakealtuben 22. Ändamålet med trakealtuben är att bilda en förträngning som reducerar utandningen under faserna två och tre och reducerar inandningen under faserna fem och sex. Förträngningen skall också balansera inandning huvudsaklingen under fas ett och utandningen huvudsakligen under fas fyra, så att en balans uppnås där lungtiycket vid slutet av fas fyra och i fas fem och sex är tillräckligt lågt för att tillåta full återfyllning av torax.

Dessutom reduceras utandningen under fas två och tre av det faktum att gastillförseln år på. Således måste den tillförda gasen passera ut genom trakealtuben tillsammans med gas från lungoma.

Inandningsvolymen styrs huvudsakligen av längden för fas ett och strömningshastigheten hos den tillförda gasen. Utandningsvolymen styrs huvudsakligen av förträngningen och tidsvaraktigheten av fas fyra. 10 15 20 25 30 35 533 355 14 För att uppnå en lärnplig balans, kan utloppsöppningen för trakealtuben vara försedd med en variabel förträngning 38, som styrs så att de önskade egenskapema uppnås.

Styrningen kan ske med en dator 30, vilken såsom ingångsparametrar erhåller strömningshastigheten för den tillßrda gasen 35, 37 och strömningshastigheten för gasen ut genom trakealtuben, vilket mäts med en strömningsmeter 49. Dessutom kan en koldioxidmeter 39 vara anordnad för att mäta utflödet av koldioxid för att verifiera att patienten ventileras tillräckligt. En sådan koldioxidmeter 39 kan vara en koldioxid- partialtrycksmätare, vars utgånssignal integreras för att att ange den totala mängden koldioxid. I denna utföringsform inställs förträngningen 38 till ett relativt permanent värde, som är huvudsakligen kostant över hela cykeln. Genom att göra fórträngningen 38 mindre kommer den gas som tillförs under fas ett att bli större och den gas som avlägsnas under fas två, tre och fyra att bli mindre. Genom att ställa in tiderna, huvudsakligen för faserna ett och fyra, påverkas också gasbalansen. Således kan fas fyra göras längre för att sänka torax/lung- trycket under dekompressionsfasen och förbättra återfyllningen av torax med blod. Fas fyra kan vara längre på bekostnad av fas tre (förkortning av fas tre) så att den totala cykeltiden inte ändras.

I en alternativ utföringsform, påverkas förträngningen 38 synkront med mCPR- anordningen. En funktionscykel kan vara såsom visas i fig 12. Under fas ett tillförs gas och fórträngningen 38 är stängd, så att all gas kommer in i lungoma. Under fas två och tre avbryts gastillförseln och förträngningen är fortfarande stängd. Således är torax isolerad från den omgivande atmosfären och gasvolymen kommer att förorsaka ett högt topptryck under kompressionen. Under fas fyra öppnas förträngningen och tillåter att gas utandas tills trycket har sänkts. Under fas fem och sex stängs förträngningen för att förhindra luft från att inandas till lungoma för att bibehålla ett lågt tryck i lungorna.

Funktionen styrs på följande sätt. Gastillförselhastigheten och tiden för fas ett kontrolleras så att det minimala trakealtrycket är så högt som möjligt men fortfarande under 30 mmHg, såsom omkring 25 mmHg. Detta kommer att tillförsälcra ett högt blodtryck vid kompressionsfasen. Utandningen av gas under fas fyra styrs så att ett lågt tryck nära noll erhålls i höger förmak, såsom under 5 mmHg, exempelvis under 2 mmHg. Utandningen av luft förstärks genom att ha en så stor yta som möjligt i trakealtuben och genom att förlänga tidsvaralrtigheten för fas fyra. Fas fyra startas så snart som aortaventilen har en tendens att stänga, eller strax dessförinnan. Således kan fas tre förkortas och fas fyra förlängas. I en utföringsforrn kan fas tre vara huvudsakligen noll så att fas fyra följ der direkt efter fas två.

Eftersom gas tillföres när förträngningen 38 år stängd kan gasen tillföras direkt till den centrala kanalen 23. Således behövs ingen separat gastillförselkanal 24 och endast en tryckkanal 28 och en ballongkanal 27 behövs. Emellertid adderas i detta fallet volymen i den centrala kanalen 23 till “dödutrymmet” för brokerna. Om den centrala kanalen 23 är smal kan detta vara acceptabelt. 10 15 20 25 30 35 533 355 15 Utandningen av gas kan förstärkas genom att tillföra gas när ßrträngningen 38 är öppen. I detta fallet skall gasen tillföras genom en öppning som är riktad mot den främre ände av tuben. Således kommer gasen att strömma genom röret och alstra en utsugning av gasen i bronkerna.

I fig 7 och 12 har gastillförseln angivits som en fyrkantvåg. Emellertid kan gastillförseln vara av vilken som helst form, såsom sinusfoimad eller med mer eller mindre lutande kanter. En utföringsform som har en mer sinusformad tillförsel av gas, åtminstone under fas ett, visas i fig 5. Gaskällan 35 är förbunden med en konstantströrrniingsventil 37, som är inställd till den önskade medelgasströmningen, såsom 15 l/min. Strömningsventilen är förbunden med omkopplingsventilen 36 för öppning och stängning av tillförseln av gas enligt diagrammet i fig 7. Mellan strömingsventilen 37 och omkopplingsventilen 36 finns anordnat en ackumulator 40, i formen av en gummiballong som kan expandera och dra sig samman och utvecklar ett förutbestämt tryck när den är expanderad. Under fas fyra, fem och sex, när omkopplingsventilen är stängd, byggs tryck upp i ackumulatom 40. När omkopplingsventilen 36 öppnas vid ínitieringen av fas ett, föreligger ett högt tryck i ackumulatom 40 och en snabb tillförsel av gas erhålls under fas ett. Sedan, under fas två och tre, reduceras flödet till den strömningshastighet som är inställd av strömningsventilen 37. Gastillförselhastigheten visas i fig 13. Den exakta fördelningen av strömningshastigheten kan styras av eftergivligheten hos ackumulatom 40 och inställning av trycket som byggs upp i ackumulatom, i kombination med tvärsnittsarean för gastillförselkanalen i trakealtuben.

Tidsföroppet för cykeln kan stryras av datorn 30 i beroende av mätning av tryckmätaren 34, som mäter gastrycket vid den bortre änden 22 av trakealtuben.

Datorn 30 kan vara programmerad att initiera fas fyra, dvs öppna förträngningen 38 när tryckmätaren 34 faller under 70% av det maximala gastrycket under fas två.

Vidare kan datorn 30 vara programmerad att initiera fas ett i beroende av det lägsta gastrycket under fas sex. Datom 30 kan vara programmerad så att fas ett varar åtminstone en kort tidsperiod, såsom 0,01 sekunder. Om trycket hos tryckmetern 34 i fas sex är under 3 mmHg, kan tidsperioden ökas i steg tills trycket blir 3 mmHg eller ett önskat värde.

De ovan angivna utföringsformema är avsedda att göra en specifik mCPR anordning så effektiv som möjligt genom att åstadkomma tillförseln av gas före kompressionsslaget och/eller avlägsningen av gas före dekompressionsslaget. Emellertid är den fysiologiska resultatet av processen också beroende på funktionen hos den specifika mCPR-anordningen såsom cykelhastigheten och kompressionsdjupet. I en mekanisk hjärtlungräddningsanordning av typen LUCAS beskriven ovan är kompressionsdjupet normalt omkring 20% och cykelhastigheten är omkring 100 slag per minut. Cykelhastigheten kan ställas in upp till 120 slag per minut eller så lågt som 60 slag per minut. Sådana cykelhastigheter kommer att inverka på tidsförloppet för tillförseln och avlägsningen av gas. Dessutom kommer kompressionsdjupet att påverka tidsförloppet för tillförseln och avlägsningen av gas. 10 15 20 25 30 35 533 355 16 Datom 30 kan likaväl vara inställd att inverka på mCPR-anordningen. Således kan datom vara arrangerad att starta dekompressionsfasen fem när torax/lungoma har ventilerats tillräckligt, exempelvis när trycket i trakelatuben har minskat till ett specifikt värde, såsom 10% av toppvärdet.

Initieringen av kompressionsfasen kan alternativt styras av datorn, exempelvis i beroende av blodflödet i aortan, vilket kan mätas med en ultraljud-Doppler-sond från utsidan av kroppen. Således kan datorn styra cykeltiden så att maximalt aortaflöde erhålls.

Datom 30 kan vara anordnad att driva den kombinerade gastillfórselanordningen och mCPR-anordningen enligt följande, baserat på utföringsformen enligt fig 6 och med en aortaflödesmeter.

Fas ett starar med öppning av gastillförsel. Gastilltörseln avbryts efter en första förutbestämd tidsperiod eller efter det att en förutbestämd volym gas har inandats, och ett kompressionsslag startar. Aortaflödet mäts och integreras. Gastrycket för tryckmätaren 34 övervakas och när trycket har minskat till 70% av den maximala avläsningen, öppnas förträngningen 39. När trycket har nått 20% av den maximala avläsningen initieras ett dekompressionsslag. Dekompressionstrycket efter omkring 0,1 sekunder avläses. Nästa cykel inställs enligt följande: Om det maximala kompressionstrycket är under 100 mmHg ökas gastillförselperioden för att inandas mer gas i lungoma under nästa cykel.

Om dekompressionstrycket är ovanför 5 mmHg, inställs öppningstiden för förträngningen till ett högre värde, såsom 80% av den maximala avläsningen och/eller fördröjs initieringen av kompressionsslaget till exempelvis 10% av den maximala avläsningen. Om detta inte är tillräckligt minskas gastilltörselperioden för att inandas mindre gas till lungorna i nästa cykel.

Cykeltiden ställs in så att aortaflödeshastigheten maximeras. Detta kan utföras genom att ställa in cykeltiden stegvis för att komma på vilken cykeltid som resulterar i maximalt aortaflöde. Om cykeltiden är alltför kort, kommer torax inte att ha tillräckligt tid för att återfyllas med blod från vena cava, och om cykeltiden är alltför lång kommer pumpslaget att bli inefïektivt.

Dessutom inställs tidsperioden under dekompression när aortaventieln är stängd och det finns ett kranskärlsperfusionsflöde, så att den är tillräckligt lång.

I en alternativ utföringsform kan datom vara styrd i beroende av mätningar av en kateter, som är införd i en artär, såsom brachialartären och som mäter blodtrycket. Katetern kan vara införd vidare in i artären för att komma närmare aortan. Förutom aortatrycket kan katetem mäta mängden syrgas och koldioxid i blodet.

Det maximala artärtrycket under kompression och det minimala artärtrycket under dekompression kan användas för att styra tidsperiodema som nämnts ovan. Om således det maximala trycket är för lågt, är detta en indikation på att gasvolymen som tillförs skall ökas. 10 15 20 533 365 17 Om minimitrycket är alltför högt är detta en indikation på att avlägsningen av gas är otillräcklig och att utandningsperioden skall förlängas och/eller att gasvolymen skall minskas.

Vidare kan mätningen med katetem av syrgasmättnadsnivån och koldioxidkoncentrationen användas för att åstadkomma indikationer på att tillförseln av syrgas är otillräcklig och avlägsningen av koldioxid är otillräcklig. Om syrgasmättnadsnivån är alltför låg skall gastilltörseln i form av syrgas ökas. Om avlägsningen av koldioxid är otillräcklig skall cykeltiden ökas så att en större volym utbyts för varje cykel.

I kraven utesluter uttrycket “innefattar/innefattande” inte närvaron av ytterligare element eller steg. Vidare, även om de nämns individuellt kan ett flertal av anordningar, element eller metodsteg utföras av till exempel en enda enhet. Dessutom, även om individuella särdrag kan vara innefattade i olika krav, kan dessa eventuellt kombineras med fördel och innefattandet i olika krav medför inte att en kombination av särdrag inte är möjlig och/eller fördelaktig. Vidare utesluter en enkel hänvisning inte ett flertal. Uttrycken “en”, “ett”, “första”, “ andra” utesluter inte ett flertal. Hänvisningstecken i kraven är tillhandahållna endast såsom klargörande exempel och skall inte tolkas såsom begränsande omfattningen av kraven på något sätt. Även om föreliggande uppfinning har beskrivits ovan under hänvisning till specifika uttöringsfonner, är den inte avsedd att vara begränsad till den speciella form som angivits häri. Snarare begränsas uppfinningen endast av de nedanstående kraven och andra utföringsformer än de som angives specifikt ovan är möjliga inom ramen för de bifogade kraven.

Claims (17)

10 15 20 25 30 35 533 355 13 PATENTKRAV

1. Arrangemang för att genomföra hjärtlungräddning, innefattande: en anordning (41) för att genomföra åtminstone ett kompressionsslag för kompression ' av torax hos en patient, mekaniskt eller manuellt; en anordning (35, 24) för att tillföra gas till en trakea hos patienten; kännetecknat av en enhet (30, 35, 36, 37) för initiering av gastillförseln en förutbestämd första tidsperiod före varje kompressionsslag; och att nämnda först tidsperiod är mellan 0,01 och 0,2 sekunder, såsom mellan 0,05 och 0,15 sekunder, exempelvis 0,1 sekunder.

2. Arrangemanget enligt krav 1, kännetecknat av en anordning (41) för att genomföra ett dekompressionsslag efter nämnda kompressionsslag, vilken dekompression är spontan eller påtvingad; varvid anordningen (36, 24) för tillförsel av gas är arrangerad att avbryta tillförseln av gas en förutbestämd andra tidsperiod före dekompressionsslaget.

3. Arrangemanget enligt krav l eller 2, kännetecknat av att anordningen för tillförsel av gas är förbunden, via en gaskanal (24), med en bortre ände (22) av en trakealtub placerad i trakea hos patienten och att trakealtuben innefattar en central kanal (23), som förbinder lungorna med den omgivande atmosfären.

4. Arrangemanget enligt krav 3, kännetecknat av att gaskällan (35) är förbunden med gaskanalen (24) via en omkopplingsventil (36), som initierar och avbryter gastillförseln till trakea, och via en strömingsventil (3 7), som styr strömningshastigheten för gastillförseln.

5. Arrangemanget enligt något av föregående krav, kännetecknat av att arrangemanget innefattar åtminstone en av följande funktionsfaser: a) en fas ett, där gastillförseln initieras; b) en fas två, där kompressionsslaget av torax genomförs; c) en fas tre eller fas med “bröstkorgen komprimerad, gas på“; d) en fas fyra, där tillförseln av gas avbryts; e) en fas fem, där dekompressionen av torax genomförs; f) en fas sex eller “bröstkorg dekornprimerad, gas från”.

6. Arrangemanget enligt krav 3, kännetecknat av att nämnda gaskälla (35) är förbunden med en strömningsventil (37) för inställning av gasströmningshastigheten och 10 15 20 25 30 35 533 355 19 vidare med en omkopplingsventil (3 6) för att initiera och avbryta gasströmningen, varvid en ackumulator (40) är anordnad mellan strömningsventilen och omkopplingsventilen för att ackumulera gas när omkopplingsventilen (3 6) är stängd.

7. Arrangemanget enligt något av föregående krav, kännetecknat av en fórträngningsventil anordnad vid den främre änden (25) av trakealtuben för att inställa gasströmníngen in i och ut ur den centrala kanalen.

8. Arrangemanget enligt något av föregående krav, känntecknat av en styranordning (30) för att styra anordningen för att initiera en gastillförsel för att tillhandahålla omkring mellan 30 ml och 70 ml, såsom mellan 40 ml och 60 ml, exempelvis 50 ml, gas till gaskanalen (24) för varje cykel.

9. Arrangemanget enligt krav 8, känntecknat av en strömningsventil (37), som är inställd att avge i medeltal 15 liter per minut av gas.

10. Arrangemanget enligt något av krav 2 till 9, känntecknat av att nämnda andra tidsperioden är mellan 0,05 och 0,2 sekunder, såsom 0,1 sekunder.

11. Förfarande för tillförsel av gas till en patient exponerad för aktivering av hjärtlungräddning, såsom mekanisk eller manuell hjärtlungräddning, kännetecknat av: att tillföra gas till patienten en förutbestämd tidsperiod före varje kompressionsslag, varvid nämnda första tidsperiod är mellan 0,01 och 0,2 sekunder, såsom mellan 0,05 och 0,15 sekunder, exempelvis 0,1 sekunder.

12. Förfarandet enligt krav 11, känntetecknat av: avbrytning av gastillfórseln till patienten en förutbestämd andra tidsperiod före ett dekompressíonsslag, vilken dekompression kan vara spontan eller påtvingad.

13. Förfarandet enligt krav 11 eller 12, känntetecknat av att nämnda andra tidsperiod är mellan 0,05 och 0,2 sekunder, såsom 0,1 sekunder.

14. Förfarandet enligt krav 11, 12 eller 13, känntecknat av: att styra gastillförseln till patienten så att en förutbestämd volym gas introduceras före ett kompressionsslag. 533 365 20

15. Förfarandet enligt krav 14, känntecknat av: att tillhandahålla omkring mellan 30 ml och 70 ml, såsom mellan 40 ml och 60 ml, exempelvis 50 ml av gas till gaskanalen (24) för varje cykel. 5

16. Förfarandet enligt något av krav ll till 15, kännetecknat av: att avbryta gastillíörseln samtidigt som kompressionen initieras.

17. Förfarandet enligt något av krav 11 till 16, kännetecknat av: att öppna en förträngningsventil anordnad vid den främre änden av trakealtuben så att 10 torax/lungoma hos patienten är förbundna med atmosfären under en tidsperiod omedelbart innan initiering av ett dekompressionsslag.