SE532701C2 - Anordning för inställning av obligatoriska mekaniska ventileringsparametrar baserat på patientfysiologi - Google Patents

Description

l5 20 25 30 35 40 45 övervakning och tolkning av ventilatorparametrar övergå till empirisk bedömning och därvid leda till en behandling som är mindre än optimal, även av läkare med de bästa avsikterna.

Förhållandena kompliceras ännu mera genom att ventilatorstöd bör vara individuellt anordnad för varj e patients befintliga patofysiologi i stället för att man använder sig av ett generaliserat tillväga- gångssätt för alla patienter med potentiellt olika behov av ventilering.

Pragmatiskt kommer den totala effektiviteten hos assisterad ventilering att i sista hand fortsätta att bero på mekaniska, tekniska och fysiologiska faktorer, varvid växelverkan mellan klinikern, venti- latorn och patienten alltid kommer att fortsätta att spela en nyckelroll. Således behövs teknologi som avmystifierar dessa komplexa vâxelverkningar och som ger lämplig information för att effektivt venti- lera patienter.

I enlighet med det ovanstående förblir det önskvärt att åstadkomma maximalt effektiva meka- niska ventileringsparametrar och att därvid särskilt engagera kliniker för att tillföra lämpliga mängder och kvaliteter av ventilatorstöd till patienter, anordnade för varje enskild patients särskilda ventilerade patofysiologi.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN Ovannärnnda problem löses med en anordning för att inställa storleken av andningen hos en individ i reglerad mekanisk ventilering. Anordningen innefattar: medel anordnat att variera tidalvolymerna hos en individ under en förutbestämd inandningstíd och en förutbestämd utandningstid, med för faststäl- lande av sluttidalgaskoncentrationer som hör samman med nämnda tidalvolymer och-medel för kurvinpassande av ett samband mellan nämnda tidalvolymer och nämnda sluttidalgaskoncentrationer.

KORT BESKRIVNING AV FLERA VYER PÅ RITNINGARNA En klar uppfattning om fördelarna och särdragen som bildar arrangemang enligt uppfinningen och av skilda konstruktions- och driftaspekter hos typiska mekanismer som tillhandahålls av sådana arrange- mang får man om man ser på följande åskådliggörande, som exempel tjänande, representativa och/- eller icke-begränsande figurer som utgör en integral del av denna beskrivning, vari lika siffror gene- rellt anger samma element i de till ett flertal uppgående vyerna, där Figur I visar en framifrån tagen perspektivvy av ett medicinskt system som innefattar en venti- lator, Figur 2 är ett blockschema över ett medicinskt system som tillhandahåller ventilatorstöd till en patient, Figur 3 visar ett blockschema över en ventilator som tillhandahåller ventilatorstöd till patienten, Figur 4 visar ett flödesschema över patientens inandningstíd (TI), utandningstid (TE) och natur- liga exhaleringstid (TEXH) för enda andetag, särskilt under reglerad mekanisk ventilering (CMV), Figur 5 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang för inställning av patientens ut- andriingstid (TE) baserat på patientens naturliga exhaleringstid (TEXH), Figur 6 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang för inställning av patientens ut- andningstid (TE) baserat på när patientens naturliga exhaleringsflöde upphör, Figur 7 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang för inställning av patientens ut- andningstid (TE) baserat på tidpunkten då patientens tidalvolym har upphört, Figur 8 visar en gensvarkurva över patientens avgivna inandningstíd (dTl) och COE-nivåerna (F ECOZ) som patienten har då vederbörande andas ut, _ Figur 9 åskådliggör gensvarlcurvan för den i figur 8 visade avgivna inandningstiden (dTI) och visar grafiskt ett arrangemang för att identifiera patientens optimala inandningstíd (TEOETIMAE), 10 15 20 25 30 35 40 Figur 10 visar en gensvarkurva över patientens avgivna inandningstid(dT1) och exhalerade VCOz-nivåer, i i Figur I] visar en gensvarkurva över patientens avgivna tidalvolym (dVT) och exhalerade CO;- DÅVåCI' (FETCOQ), Figur 12 visar sambandet mellanpatientens avgivna inandningstryck (dPINSp) och avgivna tidal- volymer (dVT) och Figur 13 visar en gensvarkurva över patientens avgivna inandningstryck (dPINSP) och patientens nivåer (FETCO2) av exhalerad C02. i I DETALJBESKRIVNIN G AV SKILDA FÖREDRAGNA UTFÖRINGSFORMER Med hänvisning nu till figurerna och särskilt till figurerna 1-3 är ett medicinskt system 10 visat för att mekaniskt ventilera en patient 12. Närmare bestämt inkluderar en narkosapparat 14 en ventilator 16 som har lämpliga anslutningar 18, 20 för inkoppling till en inandningsgren 22 och en utandningsgren 24 i en andningskrets 26 som leder till patienten 12. Såsom kommer att förklaras närmare nedan sam- verkar ventilatorn 16 och andníngskretsen 18 under bildande av andningsgaser till patienten via inand- ningsgrenen 22 och for att ta emot gaser som patienten 12 utandas via utandningsgrenen 24.

Om så önskas kan ventilatorn 16 också vara försedd med en påse 28 för manuell hopklärnnirrg i förhållande till patienten 12. Närmare bestämt kan påsen 28 vara fylld med andningsgaser och kläm- mas ihop manuellt av en kliniker (inte visad) för att tillhandahålla lämpliga andningsgaser till patien- ten 12. Användning av denna påse 28 eller ”påsbehandling av patienten” erfordras ofta och/eller före- dras av klinikerna, eftersom vederbörande därigenom manuellt och/eller omedelbart kan reglera av- givning av andningsgaserna till patienten 12. Lika viktigt är att klinikern kan avkänna betingelser i andningen och/eller lungorna 30 hos patienten 12 i enlighet med hur påsen 28 känns och sedan kan utföra anpassning i anslutning till detta. Ehuru det kan vara svårt att noggrant fä denna återkoppling under mekanisk ventilering av patienten 12 med användning av ventilatom 16 kan det också trötta ut klinikern om klinikem måste behandla patienten 12 med påsen under en alltför lång tidsperiod. Såle- des kan ventilatorn 16 också vara försedd med en vippa 32 fór omkoppling och/eller växling mellan manuell och automatiserad ventilering.

I alla händelser kan ventilatorn 16 också ta emot insignaler från sensorer 34 som hör samman med patienten 12 och/eller ventilatorn 16 vid en behandlingsterminal 36 för efterföljande behandling därav och som kan visas på en monitor 36 som kan tillhandahållas av det medicinska systemet 10 och/eller liknande. Representativa data som tas emot från sensorerna 34 kan exempelvis inkludera inandningstiden (TI), utandningstíden (TE), naturlig exhaleringstid (TEXH), andningstakter (f), förhål- landen liE, positiv slututandningstryck (PEEP), bråkdel inandat syre (FIOZ), bråkdel utandat syre (F E02), andningsgasflöde (F ), tidalvolymer (V T), temperaturer (T), lufivägstryck (Pm), mättningsnivå- er for syre i arteriellt blod (S302), blodtrycksinforrnation (BP), pulstakter (PR), pulsoximetrinivåer (SpOz), exhalerade COZ-nivåer (F ETCOZ), koncentration av inhaleringsnarkosmedel som andas in (C1- medel), koncentration av inhaleringsnarkosmedel som andas ut (CE-medel), syrgaspartialtryck i arteri- ellt blod (PaOZ), arteriellt koldioxidpartialtryck (PaCOz) och liknande.

Med hänvisning nu speciellt till figur 2 tillhandahåller ventilatorn 16 andningsgaser till patien- ten 12 via andníngskretsen 26. Således inkluderar andníngskretsen 26 vanligen den ovannämnda in- andningsgrenen 22 och utandningsgrenen 24. Vanligen är den enda änden av vardera av inandnings- grenen 22 och utandningsgrenen 24 kopplad till ventilatorn 16 under det att deras andra ändar vanligen är kopplade till en Y-anslutning 40, som sedan kan förbindas med patienten 12 genom en patíentgren 10 15 20 25 30 35 40 [Il fr: | 'Ö "°~..l Ü nå! 42 som också kan inkludera ett gränsparti 43 för att säkerställa patientens 12 luftvägsanslutning till andningskretsen 26 och/eller hindra gasläckning ut ur denna.

Med hänvisning nu närmare till figur 3 kan ventilatorn 16 också inkludera en elektronisk regler- krets 44 och/eller en trycklufikrets 46. Närmare bestämt förser tryckluftelement i tryckluftlcretsen 46 patientens 12 lungor 30 med andningsgaser genom andningskretsens 26 inandningsgren 22 under inha- lering. Vid exhalering matas andningsgaserna ut från patientens 12 lungor 30 och in i andningskret- sens 26 utandnings gren 24. F örloppet kan aktiveras upprepade gånger av den elektroniska reglerkret- sen 44 och/eller tryckluftkretsen 46 i ventilatorn 16, vilka kan upprätta skilda reglerparametrar såsom antalet andetag per minut som patienten 12 skall ges, tidalvolymer (VT), maximitryck, etc som kan karaktärisera den mekaniska ventileringen som ventilatorn 16 förser patienten 12 med. Såsom sådan kan ventilatorn 16 vara mikroprocessorbaserad och drivbar i samband med ett lämpligt minne för att p reglera tryckluftgasutväxlingarna i andningskretsen 26 som är inkopplad till och mellan patienten 12 och ventilatorn 16.

Ytterligare närmare bestämt omfattar de skilda tryckluftelementen i tryckluftkretsen 46 vanligen en källa för trycksatt gas (inte visad), vilken kan arbeta genom ett gaskoncentreringsdelsystem (inte visat) för att tillhandahålla andningsgasema till patientens 12 lungor 30. Denna tryckluftkrets 46 kan mata-andningsgaserna direkt till patientens 12 lungor 30 såsom är typiskt i en kronisk tillämpning och/eller en tillämpning med kritisk vård, eller annars kan den mata en drivgas för att komprimera “en bälg 48 (se figur l) som innehåller andningsgaserna och som i sin tar kan tillföra andningsgaserna till patientens 12 lungor såsom är typiskt i en tillämpning. med narkos. I båda fallen passerar andningsga- serna upprepade gånger från inandningsgrenen 22 till Y-anslutningen 40 och till patienten 12 och se- dan tillbaka till ventilatorn 16 via Y-anslutningen 40 och utandningsgrenen 24, I den i figur 3 visade utföringsforrnen kan en eller flera av sensorema 34, som är placerade i andningskretsen 26, också mata återkopplingssignaler tillbaka till ventilatorns 16 elektroniska regler- krets 44, särskilt via en återkopplingsslinga 52. Närmare bestämt skulle en signal i återkopplings- slingan 52 exempelvis kunna vara proportionell mot gasflöden och/eller luftvägstryck i patientgrenen 42 som leder till patientens 12 lungor 30. Inhalerade och exhalerade gaskoncentrationer (såsom exem- -pelvis syrgas 02, koldioxid C02, lustgas N20 och bedövningsmedel för inhalering), strömningstakter ' (inkluderande exempelvis spirometri), och gastrycksättningsnivåer, etc, är också representativa åter- kopplingssignaler som skulle kunna infångas av sensorerna 34, vilket också gäller för tidsperiodema mellan då ventilatorn 16 låter patienten 12 andas in och andas ut ävensom då patientens 12 naturliga inandnings- och utandningsflöden upphör.

Ventilatorns 16 elektroniska reglerkrets 44 kan också reglera visning av numerisk och/eller gra- fisk information från andningskretsen 26 på det medicinska systemets 10 monitor 38 (se figur 1) även- som andra patient- 12 och/eller system- 10 parametrar från andra sensorer 34 och/eller behandlings- terrninalen 36 (se figur 1). I andra utföringsfonner kan skilda komponenter integreras och/eller åtskil- j as alltefter behov och/eller alltefter önskan.

Medelst metoder som är kända inom tekniken kan den elektroniska reglerkretsen 44 också koor- dinera och/eller reglera bl.a. andra ventilatorinställningssignaler 54, ventilatorstyrsignaler 56 och ett behandlingsdelsystem 58, exempelvis för att ta emot och behandla signaler såsom från sensorerna 34, displaysignaler för monitorn 38 och/eller liknande, larm 60 och/eller en operatörförbindníng 62 som kan inkludera en eller flera ingångsanordningar 64, etc, alla alltefter behov och/eller önskan och sam- mankopplade på lämpligt sätt (se t.ex. figur 2). Dessa komponenter är funktionellt visade för tydlighet, vari en del också kan vara integrerade och/eller åtskilda alltefter behov och/eller alltefter önskan. För 10 15 20 25 30 35 40 45 ytterligare förbättrad tydlighet skulle andra funktionella komponenter också kunna förstås lätt men är inte visade - t.ex. en eller flera spänningsmatningar för det medicinska systemet 10 och/eller narkos- apparaten 14 och/eller ventilatorn 16, etc (inte visade).

Mot denna bakgrund upprättar arrangemangen enligt uppfinningen ventileringsparametrar enligt patientfysiologi. Dessa arrangemang, som nu kommer att beskrivas, gör det möjligt för kliniker att reglera patientventileringsparametrar under hela patientens 12 andningscykel och gör det möjligt att individuellt optimera ventileringsbehandlingar för patienter 12 som är utsatta för reglerad mekanisk ventileiing (CMV).

För att underlätta den nu följ ande diskussionen hänvisas till de följ ande generaliserade och/eller representativa förklaringarna och/eller definitionerna: 1. TI är inandningstiden. i Närmare bestämt är TI tidsomfattningen, mätt i sekunder, vilken inställs av ventilatorn 16 av klinikern och vilken varar från början på patientens 12 inandning till början på patientens 12 utandning. Således är TI patientens 12 inandningstid.

Inandningstider TI kan brytas ned ytterligare till en inställd inandningstid sTI, en avgiven inand- ningstid dTI och en uppmätt inandningstid mTI. Närmare bestämt är den inställda inandningstiden sTI den tid som klinikern inställer på ventilatorn 16 för att avge gaser till patienten 12 under inandning under det att den avgivna inandningstiden dTI är tiden som gaser faktiskt får avges till patienten 12 från ventilatorn 16 under inandning. På likartat sätt är den uppmätta inandningstiden mTI den tid som ventilatorn 16 mäter för att gaser skall få avges till patienten 12 under inandning. I idealfallet är den inställda inandningstiden sTI, den avgivna inandningstiden dTI och den uppmätta inandningstiden mTI lika eller i stort sett lika. Om emellertid klinikern eller ventilatorn 16 letar efter en optimal inandnings- tid TIOPIIMAE, såsom kommer att förklaras närmare nedan, kan var och en av dessa inandningstider TI vara olika eller något olika. Exempelvis kan klinikern och/eller ventilatom 16 ha upprättat en inställd inandningstid sTI, men den avgivna inandningstiden dTI kan ändå avvika därifrån under förloppet då , den letar efter exempelvis patientens 12 optimala inandningstid TIOEIIIIAI. 2. TE är utandningstiden.

Närmare bestämt är TE den tid, mätt i sekunder, som klinikern inställer på ventilatorn 16 och som för- löper från början på patientens 12 utandning till början på patientens 12 inandning. Således är TE pa- tientens 12 utandningstid.

(På samma sätt som inandningstiderna TI kan utandningstiderna TE brytas ned ytterligare till en inställd utandningstid sTE, en avgiven utandningstid dTE och en uppmätt utandningstid mTE. Närmare bestämt är den inställda utandningstiden sTE den tid som klinikerna ställer in på ventilatorn 16 för att låta patienten 12 andas ut gaser under utandningen under det att den avgivna utandningstiden dTE är den tid som gaser får utandas av patienten 12 under utandningen. På likartat sätt är den uppmätta ut- andningstiden mTE den tid som ventilatom 16 mäter för att ha tillåtit patienten 12 att andas ut gaser under utandningen. I idealfallet är den inställda utandningstiden sTE, den avgivna utandningstiden dTE och den uppmätta utandningstiden mTE lika eller i stort sett lika. Om emellertid klinikern eller ventila- torn 16 letar efter en optimal utandningstid TE, som kommer att beröras närmare nedan, kan var och en av dessa utandningstider TE vara olika eller något olika. Exempelvis kan klinikern och/eller ventilatorn 16 ha upprättat en inställd utandningstid sTE men den avgivna utandningstiden dTE kan ändå avvika därifrån under förloppet då man exempelvis letar efter patientens 12 naturliga utandningstid TEXII. 10 15 20 25 30 35 40 533 ?'Ü'1 3. I:E-förhållanden är förhållanden mellan T; och TE.

Närmare bestämt uppmäter förhållandena I:E inandningstider delade med utandningstider - dvs TI/TE, som vanligen uttrycks som en kvot. Vanliga I:E-förhållanden är 1:2, vilket innebär att patienter 12 kan andas in under en viss tid (x) och sedan andas ut under dubbelt så lång tid (2x). Eftersom emellertid en del patienter 12 kan ha hindrande patologier (Lex. kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD)) och/eller långsarrnnare utandning, som medför att klinikem måste inställa längre utandningstider TE, kan förhål- landena I:E också inställas till förhållanden som ligger närmare 1:3 och/eller 1:4, särskilt för att till- handahålla den erforderliga utandningstiden TE för att en given patient 12 skall kunna andas ut helt och hållet, även om förhållanden I:E från 1:8 och 2:1 inte heller är ovanliga, varvid vanliga ventilato- rer 16 ger 0,5-graderingar däremellan. 4. TEXE är en naturlig utandningstid.

Närmare bestämt är TEXH tiden, mätt i sekunder, som krävs för att patientens 12 naturliga utandnings- flöde skall upphöra. Således är TEXE patientens 12 naturliga utandningstid.

Ofta är patientens 12 utandningstid TE inte lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEXE, dvs patientens 12 utandningstid TE som inställs av klinikern på ventilatorn 16 sammanfaller ofta inte med patientens 12 naturliga utandningstid TEXE. I enlighet med många felaktiga inställningar på många ventilatorer 16 är vidare andningstakter f (se nedan) vanligen inställda mellan 6-10 andetag/ - minut, vaij åmte förhållandena I:E vanligen är inställda till 1:2, vilket resulterar i att många kliniker inställer utandningstider TE mellan 4,0 och 6,6 sekunder i motsats till typiska naturliga utandningstider TEXH, som uppgår till mindre än eller lika med ungefär 0,8 - 1,5 sekunder. Flera av arrangemangen enligt uppfinningen inställer å andra sidan patientens 12 utandningstider TE approximativt lika med patientens 12 naturliga utandningstider TEXE (dvs 2 * TEEX 2 TE 2 TEXE).

Om klinikern eller ventilatorn 16 inställer patientens 12 utandningstid TE till mindre än eller lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEXE kan tiden bli otillräcklig för patienten 12 att driva ut gaserna i patientens 12 lungor 30. Detta kan resultera i att andetag staplas i patientens 12 lungor 30 (dvs s.k. ”andetagstapling”), varigenom patientens 12 lungtryck ökas oavsiktligt och/eller omedvetet.

Således inställer flera av arrangemangen enligt uppfinningen patientens 12 utandningstid TE ungefär lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEXE, företrädesvis med patientens 12 utandningstid TE inställd så att den är längre eller lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEXE. 5. PEEP är positivt slutandningstryck.

Närmare bestämt är PEEP patientens 12 positiva slututandningstryck, som ofta mäts i cm H20. Såle- des är PEEP storleken av trycket i patientens 12 lungor 30 vid slutet av patientens 12 utandningstid TE, såsom anges av ventilatorn 16.

Liksom inandningstider TI och utandningstider TE kan positivt slututandningstryck PEEP också brytas ned till ett inställt positivt slututandningstryck sPEEP, ett uppmätt positivt slututandningstryck mPPEP och ett avgivet positivt slututandningstryck dPEEP. Närmare bestämt är det inställda positiva slututandningstrycket sPEEP storleken på trycket som klinikern inställer på ventilatorn 16 for patien- ten 12 under det att det uppmätta positiva slututandningstrycket mPEEP är storleken på trycket i pati- entens 12 lungor 30 vid slutet av patientens 12 utandningstid TE. På likartat sätt är det avgivna positiva slututandningstrycket dPEEP storleken av trycket som avges av ventilatorn till patienten 12. Vanligen är det inställda positiva slututandningstrycket sPEEP, det uppmätta positiva slututandningstrycket mPEEP och det avgivna positiva slututandningstrycket dPEEP lika elleri stort sett lika. Emellertid kan 10 15 20 25 30 35 532 Füfl det uppmätta positiva slututandningstrycket mPEEP vara större än det inställda positiva slututand-l ningstrycket sPEEP när exempelvis andningsstapling uppträder. 6. F10; är en bråkdel av inmatat syre.

Närmare bestämt är F10; koncentrationen av syre i patientens 12 inandningsgas, ofta uttryckt såsom en bråkdel eller en procentuell del. Således är FTOg patientens 12 bråkdel av syre som inandas. 7. FEO, är en bråkdel av syre som utandas.

Närmare bestämt är F50; koncentrationen av syre i patientens 12 gas som andas ut, ofta uttryckt som en andel eller bråkdel. Således är FEO; patientens 12 bråkdel av syre som andas ut. 8. f är andningstakten.

Närmare bestämt är f patientens 12 andningstakt, mätt i andetag/minut, inställd på ventilatorn 16 av klinkern. 9. VT är tidalvolymen.

Närmare bestämt är VT den totala volymen av gaser, mätt i millimeter, avgivna till patientens 12 lungor 30 under inandningen. Således är VT patientens 12 tidalvolym. _ På samma sätt som inandningstider TT och utandningstider TF, kan tidalvolymer VT också brytas ned till en inställd tidalvolym sVT, en avgiven tidalvolym dVT och en uppmätt tidalvolym mVT. När- mare bestämt är den inställda tidalvolymen sVT den volym hos 'gaser som klinikem inställer på venti- latorn 16 fór att avge gaser till patienten 12 under inandningen under det att den avgivna tidalvolymen dVT är volymen av gaser som i verkligheten avges till patienten 12 från ventilatorn 16 under inand- ningen. På likartat sätt är den uppmätta tidalvolymen mVT volymen av gaser som ventilatorn 16 mäter .för att ha avgivet gaser till patienten 12 under inandningen. I idealfallet är den inställda tidalvolymen sVT, den avgivna tidalvolymen dVT och den uppmätta tidalvolymen mVT lika eller i stort sett lika. Om emellertid klinikern eller ventilatorn 16 letar efter ett inställt optimalt tidalvärde sVT, såsom kommer att omnämnas mera nedan, kan var och en av dessa inställda tidalvolyrner sVT vara olika eller något olika. * 10. FETCO, är sluttidalkoldioxid C02.

Närmare bestämt är FETCOT koncentrationen av koldioxid C02 i patientens 12 gas som utandas, ofia uttryckt som en bråkdel eller en procentuell del. Således är FETCOZ mängden koldioxid C02 som pati- enten 12 har utandats vid slutet på ett givet andetag. 15 25 30 35 40 45 50 533 ?Ü'å ll. VCO; är volymen av koldioxid C02 per andetag.

Närmare bestämt är VCO; volymen av koldioxid C02 som patienten 12 andas ut i ett enda andetag.

Således är VCO; patientens 12 volym av CO; som vederbörande utandas per andetag.

Kliniker börjar vanligen ventilering genom att välja en ursprungligen inställd tidalvolym sVT, andningstalct f och förhållande I:E. Andningstakten f och förhållandet I:E bestämmer vanligen den ursprungligen inställda inandningstiden STI och den ursprtmgligen inställda utandningstiden sTE som klinikern ställer på ventilatorn 1,6. Med andra ord bestäms den i verkligheten inställda inandningstiden sTl och den i verkligheten inställda utandningstiden sTE som klinikern använder vanligen i enlighet med följande ekvationer: _ :JL sTfi-STE nEJ-'ÃI- STK Klinikem gör vanligen dessa ursprungliga fastställanden på grundval av generiska turnregelin- ställningar under hänsynstagande till sådana faktorer som exempelvis patientens 12 ålder, vikt, längd, kön, geografiskt läge, etc. När klinikern väl har gjort dessa begynnelsefastställningar kan arrange- mangen enligt uppfinningen nu inses. - Med hänvisning till figur 4 är en kurva visad över sambandet mellan avgiven inandníngstid dTI, avgiven utandningstid dTE och naturlig utandningstid TEXH då det gäller en enda andningscykel för en patient 12 som utsätts för reglerad mekanisk ventilering (CMV). Som man ser i figuren är patientens 12 avgivna utandningstid dTE längre än patientens 12 naturliga inandningstid TEXH, vilket framgår av den uppmätta utandningstiden mTE.

Med hänvisning nu till figur 5 visar ett enkelt arrangemang för inställning av patientens 12 in- ställda utandningstid sTE baserat på patientens 12 naturliga utandningstid TEXH. Närmare bestämt bör- jar ett sätt i ett steg 100, under vilket patientens 12 naturliga utandningstid TEXH fastställs. Patientens 12 naturliga utandningstid TEXH fastställs företrädesvis med användning av patientens 12 luftväg- flödesvåg, särskilt när dess iörstaderivata närmar sig noll, såsom är allmänt känt inom tekniken. Alter- nativt är också andra arrangemang allmänt kända inom tekniken och kan även de användas för att fast- ställa patientens 12 naturliga utandningstid TEXH i steg 100, såsom exempelvis analys av patientens 12 lufivägsflöde, tidalvolym- VT-analys av patienten 12, akustisk analys av patienten 12, vibrationsanalys av patienten 12, luñvägstryckanalys Pm av patienten 12, kapnografisk morfologianalys av patienten 12, andningsmekanikanalys av patienten 12, och/eller bröstkorgsexkursion svarande mot gaser som andas ut från patientens 12 lungor 30 (tex. avbildníng av patienten 12, pletysmografisk analys' av pati- enten 12 och/eller elektrisk irnpedanstomografianalys av patienten och/eller liknande), etc.

Sedan kan patientens 12 naturliga utandningstid TEXH användas för att ställa in patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatom 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställda utandnings- tid sTE inställas baserat på patientens 12 naturliga utandningstid TEXH och exempelvis inställas lika med eller i stort sett lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEXH såsom är visat i steg 102 i figur 5, varefter detta sätt upphör.

I enlighet med ovanstående inställs patientens 12 inställda utandningstid sTE företrädesvis lika med eller något större än patientens 12 naturliga utandningstid TEXH. 10 15 20 25 30 35 40 53.2' ?Ü'§ Om emellertid patientens 12 naturliga utandningsflöde inte upphör vid slutet av patientens 12 ventilerade inställda utandningstid sTE, såsom denna tid är inställd av klinikem och/eller ventilatorn, kan klinikern öka patientens 12 inställda utandningstid STB tills patientens 12 naturliga utandningsflö- de upphör.

Såsom har nämnts tidigare regleras patientens 12 spontana andning av många reflexer som styr patientens 12 andningstakter f och tidalvolymer VT. Särskilt under reglerad mekanisk ventilering (CVM) är dessa reflexer antingen dämpade och/eller överväldigande. En av de enda aspekterna av ventilering som vanligen kvarstår under patientens 12 reglering är i själva verket patientens 12 naturli- ga utandningstid TEXT, som erfordras för en given volym såsom har omnämnts ovan. Detta är anled- ning till att den kan användas för att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatom 16 på grundval därav.

De enligt uppfinningen angivna arrangemangen utnyttjar patientens 12 naturliga utandningstid TEXH och/eller fysiologiska parametrar för att fastställa och/eller inställa patientens 12 inställda utand- ningstid sTE, inställda inandningstid sTT och/eller inställda tidalvolym sVT, antingen direkt och/eller indirekt. Exempelvis kan patientens 12 inandningstid TT inställas direkt eller annars kan den fastställas ur andningstakten f för en bestämd inställd utandningstid sTE. Likaså kan patientens 12 inställda tidal- volym sVT också inställas direkt eller armars kan den fastställas genom inreglering av patientens 12 inandningstryck (PTNSP) i exempelvis tryckreglerventilering (PCV). Om man adderar patientens 12 inställda inandningstid sTT till patientens 12 inställda utandningstid sTE blir resultatet en andetagtid' som, då den divideras med 60 sekunder, ger patientens 12 andningstaktf Således kan det hända att patientens 12 inställda inandningstid sTT, inställda utandningstid sTE och andningstakt f inte är helatal. ^ Med hänvisning nu till figur 6 visar ett flödesschema ett förenklat arrangemang för att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE baserat på när patientens 12 naturliga utandningsílöde upp- hör. Närmare bestämt börjar ett sätt i steg 104, under vilket patientens 12 naturliga utandníngsflödes upphörande fastställs. Företrädesvis fastställs upphörandet av patientens 12 naturliga utandningsflöde med användning av patientens 12 lufivägsflödesvåg, särskilt när dennas fórstaderivata närmar sig noll, såsom är allmänt känt inom tekniken. Alternativt är också andra arrangemang välkända inom tekniken och kan också användas för att bestämma när patientens 12 naturliga utandningsflöde upphör. _ Därpå kan patientens 12 upphörande av naturligt utandningsflöde användas för att ställa in pati- entens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatorn 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställda utandningstid sTE inställas på grundval av patientens 12 upphörande av naturligt utandningsflöde och i i exempelvis inställas lika med eller i stort sett lika med när patientens 12 naturliga utandningsflöde upphör, såsom är visat i ett steg 106 i figur 6, varefter sättet avslutas.

Med hänvisning nu till figur 7 visar ett flödesschema ett förenklat arrangemang för att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE baserat på när patientens 12 tidalvolym VT upphör. Nännare bestämt börjar ett sätt i steg 108, under vilket upphörandet av patientens 12 tidalvolym VT bestäms.

Företrädesvis bestäms patientens 12 upphörande av tidalvolym VT med användning av en flödessen- sor. Alternativt är andra arrangemang allmänt kända inom tekniken och kan användas för att bestämma när patientens 12 tidalvolym VT upphör.

Därefier kan patientens 12 utandning med tidalvolymen VT användas för att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatorn 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställda utand- ningstid sTE inställas baserat på patientens 12 utandning med tidalvolymen VT och exempelvis instäl- las lika med eller i stort sett lika med när patientens 12 tidalvolyrn VT upphör såsom är visat i ett steg 110 i figur 7, varefter sättet upphör. 15 20 25 30 35 40 50 55 532 ?'Ü'l 10 Såsom tidigare har angivits gäller: __ 60 _ sT, + .sTE El sTE varigenom kännedom om patientens 12 andningstakt f och förhållande I:E medger fastställande av patientens 12 inställda inandningstid sTI och inställda utandningstid sTE med kännedom om att patien- I:E= ' tens 12 inställda inandningstid sT, och inställda utandningstid sTE omvänt medger fastställande av patientens 12 andningstald f och förhållande I:E. Företiädesvis inställer klinikern och/eller ventilatorn patientens 12 andningstakt f och inställda utandningstid sTE, för vilka patientens 12 inställda inand- ningstid sT, och förhållande I:E då kan fastställas med användning av ekvationerna ovan.

Ehuru olika obligatoriska mekaniska ventileringssätt kan användas med teknikerna enligt upp- finningen kommer volymgaranterad tryckreglerventileríng (dvs PCV-VG) närmare bestämt att beskri- ' vas ytterligare nedan såsom ett representativt exempel, eftersom den har en retarderande flödesprofil baserad på patientens naturliga utandning som gensvar på det av ventilatorn avgivna inandningstrye- ket, varj ämte den inställda tidalvolymen SVT är garanterad av ventilatorn på grundval av andetag till andetag. Emellertid är arrangemangen enligt uppfinningen också i lika hög grad tillämpliga på annan tryckreglerventilering (PCV) och/eller andra ventilatorarbetssätt för ventilatorreglerventilering (V CV).

Under alla förhållanden inkluderar flera av de primära reglerinställningarna på en typisk ventilator 16 reglage för ett eller flera av de följande: inställning av utandningstid sTE, inställning av inandningstid STI, inställning av tidalvolymer sVT och/eller bråkdel av syre FIOZ som har inandats.

Enligt patientens 12 fysiologiska mätningar i fortvarighetstillstånd gäller att: Våo; = FL., co, * Mt; där VÖOz är volymen C02 per minut som utandas av patienten 12 och MV är minutvolymen som är den totala volymen som utandas per minut av patienten 12. Såsom använt i dessa uttryck anger indexet A ”alveolar”, som är en del av patientens 12 lungor som deltar i gasutbyten med patientens 12 blod i motsats till dött utrymme (VD) såsom patientens 12 luftväg.

I detta fortvaraktighetstillstånd och under kort tid är patientens 12 blodreservoar sådan att » VCOz är en konstant (blodreservoareffekter kommer att behandlas nedan) och i enlighet med denna ekvation gäller att efter hand som MVA ökar kommer patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; att minska då VÖÛZ är konstant. Således ger substiuering av MV A=VA*f följ ande: 60 =FmCO2*VA*f=F¿-TC0¿*V¿ * V1. = V¿ + VD Således kan samma VÖOZ uppnås genom att man ökar patientens 12 VA och/ eller minskar pa- tientens 12 andningstaktf Minskning av patientens 12 andningstakt f har samma effekt som att man ökar patientens 12 avgivna inandningstid dTl på ventilatorn 16. Många andningstakt f- och avgivna andningstid- dTI-kombinationer kan faktiskt resultera i ekvivalent eller nästan ekvivalent VCOZ -pro- duktion. Således önskas en optimal kombination. 10 15 20 25 30 35 40 532 TÜå ll Såsom har beskrivits ovan mäter patientens 12 naturlia utandningstid TEXH tidsperioden då pa- tientens '12 naturliga utandningsgasflöde upphör under mekanisk ventilering - dvs patientens 12 natur- liga utandningstid TEXH omfattar varaktigheten av gasflöde under patientens 12 avgivna utandningstid dTÉ. Om flödet upphör anger detta att patientens 12 lungor befinner sig vid sin slututand- ningslung- volym (EELV). Fortsatt gasutbyte efter EELV skulle kunna bli mindre effektivt, till stor del som resul- tat av den minskade volymen av gaser i patientens 12 lungor 30, vilket leder till reducerad gasutbytes- gradient mellan lungan och blodet. Såsom följd kan initiering av en ny andning (dvs patienten 12 bör- jar ett nytt andetag) bli mera effektivt.

Med hänvisning nu till figur 8 kan klinikem också öka eller minska patientens 12 inställda in- andningstid STI på ventilatorn 16 tills patientens 12 resulterande sluttidalkoldioxid FETC02 är eller blir stabil gentemot ändringar i patientens 12 avgivna inandningstid dTl. Närmare bestämt identifierar detta patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL. Företrädesvis kommer klinikern och/eller ventilatom 16 att kunna bestämma denna optimala inandningstid TLOPTIMAL inom några andetag hos patienten 12 för en godtycklig given inandningscykel. När exempelvis en stabil sluttidalkoldioxid FETC02 nås kan fóredragen utjämning av koldioxid C02 under en given avgiven inandningstid dT; uppnås, eftersom ringa eller ingen mer koldioxid C02 alls kan tas ut effektivt ur patientens 12 blod genom att man ökar patientens 12 avgivna inandningstid dT; ytterligare. Således kan patientens 12 optimala inandningstid TLOmMAL konstateras och/eller inställas. I Närmare bestämt kan patientens 12 sluttidalkoldioxid F ETC02 anses vara stabil eller mera stabil vid eller efter en punkt A på en dTI-gensvarkurva 150 i figuren (se t.ex. en första del 150a i dT1-gen-_ svarkurvan 150) och inte alls stabil eller mindre stabil eller instabil vid eller fore den punkten A (se Lex. en andra del 150b av dTI-gensvarkurvan 150). Således kan punkten A på dTI-gensvarkurvan 150 användas för att konstatera patientens 12 optimala inandningstid TLOPUMAL såsom är angivet i figuren.

F ysiologiskt gäller att när patientens 12 sluttidalkoldioxid FETC02 är lika med patientens 12 kapillära koldioxid FcC02 slutar diffusion och uttagníng av koldioxid C02 från patientens 12 blod. I idealfallet inställs patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL där denna diffiision blir ineffektiv eller slutar. Annars skulle en mindre avgiven inandningstid dT; kunna antyda att ytterligare koldioxid C02 skulle kunna tas bort effektivt från patientens 12 blod under det att en längre avgiven inandnings- tid dT; skulle kunna antyda att ingen ytterligare koldioxid C02 skulle kunna tas bort effektivt från pa- tientens 12 blod.

Företrädesvis inträffar påträffande av patientens 12 stabila sluttidalkoldioxid FETC02 utan stör- ningar från patientens 12 blodkemiresultat. En föredragen teknik för att finna patientens 12 stabila sluttidalkoldioxid FETC02 kan öka eller minska patientens 12 inandningstid dTI, vilket minimalt kan störa patientens 12 blodreservoar av koldioxid C02. Ändringar i patientens 12 avgivna inandningstid dTI kommer att inverka på hur patientens 12 blod buffiar patientens ' 12 koldioxid C02, och om det blodet cirkulerar tillbaka till patientens 12 lungor 30 innan patientens 12 inställda inandningstid sT; har optimerats kommer patientens 12 sluttidalkoldioxid FETC02 att bli olika för en given inandningstid dTI. Därvid kan optimering av patientens 12 inställda inandningstid sTl bli en dynamisk process. Un- der alla förhållanden kan tiden som står till buds för att finna patientens 12 optimala inandningstid TI. oPnMAL vara ungefär en (1) minut för en genomsnittlig vuxen patient 12.

Ett sätt att minska sannolikheten för störningar från patientens 12 blodkemiresultat år att ändra patientens 12 avgivna inandningstid dT; för två (2) eller flera inandningar och sedan använda patien- tens 12 resulterande sluttidalkoldioxid FETC02 fór att extrapolera med användning av en a priori-funk- tion, såsom en exponentialfuriktion, medelst inom tekniken kända metoder. 10 15 20 25 30 35 40 532 ?Ü'l 12 Om exempelvis patientens 12 första sluttidalkoldioxid FETCO; ursprungligen bestämdes vid en punkt B på en dTl-gensvarkurva 152 i figuren och sedan vid en punkt C och därefter vid en punkt D och därpå vid en punkt E och ytterligare vid en punkt F och därpå vid en punkt G etc skulle datapunk- terna (t.ex. punkterna B-G) kunna insamlas och en dTl-gensvarkurva 1502 med bästa passning erhållas med extrapolering om så erfordras. Företrädesvis är dTI-gensvarkurvan 152 styckevis kontinuerlig.

Exempelvis kan en första del 152a av dTI-gensvarkurvan 152 omfatta en stabil horisontell eller väsent- ligen horisontell del (t.ex. punkterna B-D) under det att en andra del l52b därav kan innefatta en poly- nomdel (t.ex. punkterna E-G). Där denna första del 152a och andra del l52b av dTl-gensvar-kurvan 152 skär varandra (se t.ex. punkten A på dTI-gensvarkurvan 152) kan användas för att bestämma pati- entens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL såsom är angivet i ñguren. _ Exempelvis kommer med hänvisning nu till figur 9 ett arrangemang för att identifiera patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL baserat ett upprepat förlopp nu att beskrivas. Närmare bestämt insamlar ett föredraget arrangemang för att bestämma en optimal inandningstid TI QPTIMAL FETCOZ- data i lika eller nästan lika ínandningstidinkrement ATI. Om exempelvis patientens 12 första sluttidal- koldioxid FETCO; ursprungligen konstaterades ligga inom den första delen 152a av dTl-gensvarkurvan 152 (se t.ex. punkterna B-D) skulle klinikern och/eller ventilatorn 16 kunna minska patientens 12 av- givna inandningstider dT] till dess att patientens 12 sluttidalkoldioxid FgTCOz-utläsningar skulle ligga inom den andra delen l52b av dTI-gensvarkurvan 152 (se t.ex. punkterna E-G).

Om t.ex. patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; ursprungligen konstaterades ligga vid punkten C på dTI-gensvarkurvan 152 (dvs inom den första delen 15a av dTl-gensvarkurvan 152) skulle patien- tens 12 avgivna inandningstid dT; kunna minskas tills patientens 12 nästa sluttidalkodioxid -FETCO2 konsterades ligga vid en punkt D på dTI-gensvarkurvan 1.52, vid vilken punkt patientens 12 sluttidal- koldioxid F ETCOZ fortfarande skulle konstateras ligga inom den första delen 152a av dTI-gensvar- kurvan 152. Således skulle patientens 12 avgivna inandningstid dT] kunna minskas igen tills patientens 12 nästa sluttidalkoldioxid FETCO2 hade konstaterats ligga vid en punkt E på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid PECO; nu skulle konstateras ligga inom den andra delen l52b av dTI-gensvarkurvan 152 (dvs patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; skulle ha sjunkit och således inte befinna sig vid patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL). Således skulle ett mindre avgivet inandningstidinkrement ATI/x kunna göras för att bestämma när patientens 12 slutti- dalkoldioxid FETCO; skulle befinna sig vid punkten A på dTl-gensvarkurvan 152 - dvs vid skärnings- punkten mellan den första delen 152a av dTI-gensvarkurvan 152 och den andra delen l52b av dT;- gensvarkurvan 152. På detta upprepade sätt skulle successivt mindre avgivna tidinkrement och/eller -dekrement AT] bringas att fastställa patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL såsom är angivet i figuren.

Om på likartat sätt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; ursprungligen skulle konstateras ligga vid punkten F på dTI-gensvarkurvan 152 (dvs inom den andra delen l52b av dTI-gensvarkurvan 152) skulle patientens 12 avgivna inandningstid dT; kunna ökas tills patientens 12 nästa sluttidalkol- 'dioxid F ETCO; skulle ha fastställts vara vid punkten E på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCOZ fortfarande skulle konstateras ligga inom den andra delen l52b av dTI-gensvarkurvan 152. Således skulle patientens 12 avgivna inandningstid dT; kunna ökas ' igen tills patientens 12 nästa sluttidalkoldioxid FETCO; skulle ha konstaterats ligga vid punkten D på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCOZ nu skulle konstateras ligga inom den första delen 152a av dTI-gensvarkurvan 152 (dvs patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; skulle inte ha ökat och således inte finnas vid patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL). 10 20 25 30 35- 40 45 FB? 13 Således skulle ett mindre avgivningsinandningstiddekrement ATI/x kunna göras för att konstatera när patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCOZ skulle befinna sig vid punkten A på dTI-gensvarkurvan 152 - I dvs vid skärningspunkten mellan den första delen 152a av dTl-gensvarkurvan 152 och den andra delen 152b av dTI-gensvarkurvan 152. På detta upprepade sätt bringas successivt mindre avgivna tidinkre- ment och/eller dekrement AT; igen att fastställa patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL såsom är markerat i figuren.

När dessutom patientens 12 optimala inandningstid TwpnMAL fastställs, konstateras att denna kan vara dynamisk, varigenom de ovannämnda arrangemangen kan upprepas alltefter behov och/eller alltefter önskan.

En lägre gräns för patientens 12 inställda inandningstid sTl bör vara direkt relaterad till minimi- tiden som krävs för att avge patientens 12 minsta inställda tidalvolym SVT.

En lägre gräns för patientens 12 inställda och avgivna tidalvolym sVT, dVT bör vara högre än VD, företrädesvis inom en förutbestämd och/eller av klinikem vald säkerhetsmarginal. En omarrange- ring av Enghoff-Bohr-ekvationen kan företrädesvis användas för att finna VD eller följ ande variation: mg FrfCÛs Sedan patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCOZ har fastställts kan patientens 12 inställda tidalvo- lym sVT inställas på motsvarande sätt, men den får ännu inte inställas till ett optimalt värde. Ofia för- g=a-n=m- _ söker klinikem och/eller ventilatorn 16 fastställa detta önskade värde. Exempelvis kan klinikern anse det önskade värdet som patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; före fastställandet. Klinikern kan då inreglera patientens 12 inställda tidalvolym sVT tills den önskade sluttidalkoldioxiden FETCOZ har _ uppnåtts. Alternativt eller i samband därmed kan en förutbestämd metodologi också användas för att inreglera patientens 12 avgivna tidalvolym dVT till dess att den önskade sluttidalkoldioxiden FETCOZ erhålls. Exempelvis kan en sådan metodologi använda sig av ett linjärt sätt att uppnå en önskad slutti- dalkoldioxid FETCOZ. ' Företrädesvis kan klinikern arbeta med en dialoglåda på monitorn 38, vilken exempelvis (se figur 1) anger att de aktuella och/eller uppdaterade optimala inställningarna av ventilatom 16 skall godtas eller kasseras. Företrädesvis kan dessa inställningar presenteras till klinikern i dialoglådan för godtagande eller kassering, varvid vederbörande kan godta dem, kassera dem och/eller ändra dem innan vederbörande godtar dem. Alternativt kan inställningarna också godtas automatiskt utan att man använder sig av en sådan dialoglåda. .

Såsom har angivits ovan kan olika tekniker också användas för att söka efter optimala inställ- ningar för ventilatom 16. Om så önskas kan de avgivna värdena också ändras periodiskt för att se efter om exempelvis inställningarna fortfarande är optimala.

Dessa ändringar kan följa en eller flera av de ovarmämnda metodologierna och de kan fastställas på grundval av ett förutbestämt och/eller av klinikern valt tidintervall, på begäran av det fysiologiska och/eller fastställas av andra reglerparametrar, baserade exempelvis på kliniska händelser, såsom änd- ringar i patientens 12 sluttidalkoldioxíd FETCO; eller på kliniska händelser såsom ändringar i läkeme- delsdoseringar, förändring av patientens fysiska läge, kirurgiska händelser och liknande. Exempelvis kan patientens 12 avgivna inandningstid dT, variera kring sin aktuella värdeinställda inandningstid sTl, var-jämte den resulterande sluttidalkoldioxid-FETCO; kan jämföras med den aktuella sluttidalkoldioxid- FETCO; för att bedöma hur pass optimala de aktuella inställningarna Om exempelvis en längre av- 10 15 20 25 30 35 40 533 751 14 given inandningstid dTl leder till en större sluttidalkoldioxid F ETCO; skulle den för närvarande inställ- da inandningstiden sTI kunna vara alltför liten. I I en alternativ utföringsform skulle dTï-gensvarkurvan 154 kunna uttryckas i termer av VCO; i stället för FETCO; såsom är visat i figur 10. Gensvarkurvans 154 morfologi blir likartad den som är visad i figur 9. Utan förlust av generalitet kan de ovan angivna teknikerna användas för att firma TI.

OPTIMAL med utnyttjande av VCO; i motsats till FETC02. VCO; är lika med den inre produkten över ett andetag mellan en volymkurva och en COz-kurva. Flödes- och COZ-kurvorna bör vara synkroniserade i tiden, Såsom en representativ sammanfattning av potentiella inmatningar till resp utmatningar från anges en sådan metodologi nedan: ' Kliniska inmatningar Patientens 12 ålder, vikt, längd, kön, läge och/eller önskad FETCOZ, etc Uppmätta inmatningar Sluttidalkoldioxid FETCOQ, flödesvågdata, etc Utmatning Patientens 12 inställda utandningstid sTE, inställda inandníngstid, och/eller inställda tidalvolym sVT Genom att man skapar närmare överensstämmelse mellan patientens 12 inställda utandningstid sTE och patientens 12 naturliga utandningstid TEXH under en obligatorisk mekanisk ventilering ökar dessutom alveolarens medelventilation. Dessutom förekommer ytterligare optimal borttagning av kol-_ dioXid C02, förbättrad oxigenerering och/eller mera utjämning av bedövningsmedel, varigenom venti- lerade gasutbyten blir mera effektiva med avseende på användning av lägre inställd tidalvolym dV-f i jämförelse med konventionella inställningar. Små ventileringar och andningsmotstând kan minskas, och minskning av volymer kan medföra en minskning av patientens 12 luftvägstryck Paw, varigenom risken att oavsiktlígt överutvidga lungan minskas.

Dessutom underlättar arrangemangen enligt uppfinningen ventilering för patienter 1-2 med akut andningsdistressyndrom, och de kan användas för att förbättra användbarheten under både enkla och dubbla lungventileringar samt övergångar mellan dessa.

Som följd av det ovanstående inställer flera av arrangemangen enligt uppfinningen patientens 12 inställda utandningstid sTE lika med tidsperioden mellan då ventilatorn 16 låter patienten 12 andas ut och då patientens 12 utandningsflöde upphör - dvs patientens 12 naturliga utandningstid TEXH. Detta underlättar patientens 12 andning genom att säkerställa attventilerade luftströmmar är lämpliga för ifrågavarande patient 12 vid ifrågavarande tidpunkt i behandlingen. Dessutom presenteras sätt att in- ställa optimal av patienten inspirerad tid TwmMAL samt önskad tidalvolym. p Med hänvisning nu till figur 11 visar denna en gensvarlcurva på patientens 12 avgivna tidalvo- lym (dVT) och COz-nivåer (F EïCOz) som har utandats. Närmare bestämt gäller för en given och/eller förutbestämd inandningstid T; och utandningstid TE att patientens 12 avgivna tidalvolymer dVT kan bringas att variera, för vilket patientens korresponderande sluttidalgaskoncentrationer FETCO; som hör samman därmed kan fastställas. Exempelvis kan en första avgiven tidalvolym lstdCT svara mot en första sluttidalgaskoncentration ISTETCOQ (se t.ex. punkten H i figuren) under det att en andra avgiven tidalvolym 2"ddVT kan svara mot en andra sluttidalgaskoncentration ZMFETCOQ (se tex. punkten I i figuren) medan en tredje avgiven tidalvolym TddVT kan svara mot en tredje sluttidalgaskoncentration WFETCO; (se Lex. punkten I i figuren) etc. När väl två eller flera av dessa datapunkter är kända kan en kurva 160 inpassas mellan dem för att definiera ett första samband mellan patientens 12 avgivna tidalvolymer dVT och sluttidalgaskoncentrationer FETCOQ. Därefier kan en önskad avgiven tidalvolym 10 15 20 25 30 35 532 ?Û*l 15 xdTT bestämmas för patienten 12 baserat på en önskad sluttidalkoncentration XFHCOZ och kurvan 160 (se t.ex. punkten X i figuren). På likartat sätt gäller att sedan sambandet har fastställts kan kurvan 160 visas på monitorn 38 och/eller liknande, varvid en kliniker kan fastställa den önskade avgivna tidalvo- lymen xdVT för patienten 12 baserat på de önskade tidalgaskoncentrationerna XFETCO; och displayen.

Med hänvisning nu till figur 12 kan ett andra samband mellan patientens 12 avgivna inandnings- tryck dPfNsp och avgivna tidalvolymer dVT också upprättas enligt en andra kurva 162, för vilken klini- kern sedan kan bestämma det önskade avgivna inandingstrycket xdPmsp för patienten 12 baserat på de önskade sluttidalgaskoncentrationerna xFETCO2, det första sambandet (tex. kurvan 160) och det andra sambandet (t.ex. kurvan 162). ' Med hänvisning nu till figur 13 visar denna en gensvarkurva över patientens 12 avgivna and- ningstryck dPmSp och utandade COz-nivåer (FETCOZ). Närmare bestämt kan för en given och/eller förutbestämd inandningstid TI och utandnirigstid TE patientens 12 avgivna inandningstryck dPmSP bringas att variera, för vilket patientens korrespondeiande sluttidalgaskoncentrationer FETCO; som är associerade därmed kan bestämmas. Exempelvis kan ett första avgivet inandningstryck lstdPmsp svara mot en första sluttidalgaskoncentration lStFETCO2 (se t.ex. punkten K i figuren), medan ett andra avgi- vet inandningstryck ZMdPINSP kan svara mot en andra sluttidalgaskoncentration ZMFETCO; (se t.ex. punkten L i figuren) under det att ett tredje avgivet inandningstryck 3"dPmsp kan svara mot entredje sluttidalgaskoncentration BMFETCO; (se t.ex. punkten M i figuren) etc. När väl två eller flera av dessa datapunkter är kända kan en kurva 164 inpassas mellan dem för att definiera en forsta samband mellan patientens 12 avgivna inandningstryck dPmsp och sluttidalgaskoncentrationer FETCOZ. Sedan kan ett önskat avgivet inandningstryck ydPINSP fastställas för patienten 12 baserat på en önskad sluttidalkon- centration yFE-CO; och kurvan 164 (se t.ex. punkten Y i figuren). Sedan sambandet har fastställts kan på likartat sätt kurvan 164 visas på monitorn 38 och/eller liknande, varvid en kliniker kan bestämma det önskade avgivna inandningstrycket ydPmsp för patienten baserat på de önskade sluttidalgaskoncen- trationema yFgyCOz och displayen.

Med hänvisning på nytt till figur 12 kan det andra sambandet mellan patientens avgivna inand- ningstryck dPINSp och avgivna tidalvolymer dVT ånyo upprättas enligt den andra kurvan 162, för vilken klinikem sedan kan bestämma den önskade avgivna tidalvolymen ydVT för patienten 12 baserat på de önskade sluttídalgaskoncentrationerna yFETCOZ, det första sambandet (tex. kurvan 164) och det andra sambandet (t.ex. kurvan 162).

Det torde vara alldeles uppenbart att derma beskrivning visar åskådliggörande, som exempel tj änande, representativa och icke-begränsande utföringsformer av arrangemangen enligt uppfinningen.

Således är omfattningen av arrangemangen enligt uppfinningen inte begränsad till någon av dessa utföringsformer. I stället har skilda detalj er och särdrag i utfóiingsfonnerna beskrivits på erforderligt sätt. Således ligger många ändringar och modifikationer .- såsom är helt uppenbart för fackmarmen - inom ramen för arrangemangen enligt uppfinningen utan att man avviker från uppfinningens anda, varvid arrangemangen enligt uppfinningen inkluderar dessa. För att klargöra för allmänheten omfatt- ningen och tanken med de enligt uppfinningen angivna arrangemangen anges de nu följ ande patent- kraven.

Claims (10)

10 15 20 25 30 35 53.? ?Û'i lb PATENTKRAV

1. Anordning för att inställa storleken av andningen hos en individ (12) i reglerad mekanisk ventilering, innefattande medel anordnat att variera tidalvolymerna hos en individ och en förutbestämd utandningstid, medel för fastställande av sluttidalgaskoncentrationer som hör samman med nämnda tidalvolymer och (12) under en förutbestämd inandningstid medel för kurvinpassande av ett samband mellan nämnda tidalvolymer och nämnda sluttidalgaskoncentrationer.

2. Anordning enligt krav 1, vari nämnda gaskoncentrationer inkluderar en eller flera gaser som nämnda individ ( 12) utandas.

3. Anordning enligt krav 2, vari åtminstone en av nämnda gaser inkluderar åtminstone endera av koldioxid, syre, lustgas eller bedövningsmedel som inandas.

4. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande medel för fastställande av en önskad tidalvolym för nämnda individ (12) baserat på en önskad sluttidalgaskoncentration och nämnda samband.

5. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande medel för att visa nämnda samband och att en önskad tidalvolym för nämnda individ(l2) fastställs baserat på en önskad sluttidalgaskoncentration och nämnda visning.

6. Anordning för att inställa storleken av andetag hos en individ (12) i reglerad mekanisk ventilering, innefattande medel för varierande av inandningstrycken hos en individ (12) under en förutbestämd inandningstid och förutbestämd utandningstid, medel för fastställande av sluttidalgaskoncentrationer som hör samman med nämnda inandningstryck, och medel för kurvinpassning av ett samband mellan nämnda inandningstryck och nämnda sluttidalgaskoncentrationer.

7. Anordning enligt krav 6, vari nämnda gaskoncentrationer inkluderar en eller flera gaser som nämnda individ (12) utandas.

8. Anordning enligt krav 7, vari åtminstone en av nämnda gaser inkluderar åtminstone en bland koldioxid, syre, lustgas eller bedövningsmedel som inandas.

9. Anordning enligt krav 6, ytterligare innefattande fastställande av ett önskat inandningstryck för nämnda individ (12) baserat på en önskad sluttidalgaskoncentration och nämnda samband.

10. Anordning enligt krav 9, ytterligare innefattande medel för att visa nämnda samband och att ett önskat inandningstryck för nämnda individ (12) baserat på en önskad sluttidalgaskoncentration och nämnda visning fastställs.