SE533388C2 - Inställning av obligatoriska mekaniska ventileringsparametrar baserat på patientfysiologi - Google Patents

Description

25 30 35 övergå till empirisk bedömning och därvid leda till behandling som år mindre än optimal, även av läkare som har goda avsikter.

Med komplicering av förhållandena ytterligare bör ventilatorstöd vara individuellt anordnad för varje patients befintliga patofysiologi i stället ßr att man använder ett gencraliserat tillvägagångssätt ñr alla patienter med potentiellt olika ventilationsbehov. i Pragmatiskt kommer den totala effektiviteten av assisterad ventilation att fortsätta att i sista hand bero på mekaniska, tekniska och Üsiologiska faktorer, varvid förhållandet mellan kliniker, venti- lator och patient oundvikligen fortsätter att spela en nyckelroll. Således behövs teknologi som avmys- tifierar dessa komplexa växelverkningar och tillhandahåller lämplig information ßr att man skall kun- na ventilera patienter effektivt.

Enligt det ovanstående förblir det önskvärt att tillhandahålla maximalt effektiva mekaniska ventila- tionsparametrar och att särskilt engagera kliniker för att tillföra lämpliga mängder och kvaliteter av ventila- torstöd till patienter, skräddarsydda ßr varje enskild patients särskilda ventilerade patofysiologi.

SAMMANFATTNING AV UPPFINNINGEN I en utföringsform presenteras en anordning för användning i reglerad mekanisk ventilering, innefattande organ för att variera inandningstiderna för en individ, organ för att bestämma åtminstone en eller flera sluttidalgaskoncentrationer där åtminstone ena sluttidalgaskoncentrationen är en koldioxidkoncentration som nämnda individ andas ut per andetag associerade med nämnda inandningstider, organ för att upprätta ett stabilt tillstånd med nämnda sluttidalkoldioxidkoncentzration medelst iterativ justering av individens inandningstid tills sluttidalkoldioxidkoncentrationen år väsentligen lika med individens kapillära koldioxid, och organ för att bestämma en optimal inandningstid baserat på en avvikelse från nämnda stabila tillstånd, varvid den optimala inandningstiden svarar mot när sluttidalkoldioxidkoncentrationen är väsentligen lika med individens kapillära koldioxid.

KORT BESKRIVNING AV FLERA VYER I RITNINGARNA En klar uppfattning av ßrdelarna och särdragen som bildar arrangemang enligt uppfinningen samt av olika konstruktions- och driftaspekter hos typiska mekanismer som tillhandahålls av sådana arrange- mang kommer att fås med hänvisning till följande åskådliggörande, som exempel tjänande, representa- tiva och/eller icke-begränsande figurer som bildar en integral del av denna beskrivning, varvid lika siffror generellt anger samma element i de till ett flertal uppgående vyerna, vari Figur I visar en fi-amifiån tagen perspektivvy av ett medicinskt system i vilket ingår en ventila- tor, Figur 2 visar en bmckschema över en medicinskt system som finhanaahanef venriiarorstsd för en patient, Figur 3 visar ett blockschema över en ventilator som tillhandahåller ventilatorstöd för patienten, Figur 4 är ett flödesdiagram över patientens inandningstid (TI), utandningstid (TE) och naturliga utandningstid (T m) för ett enda andetag, särskilt under reglerad mekanisk ventilering (CMV), Figur 5 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang ñr inställning av patientens ut- andningstid (T E) baserat på patientens naturliga exhaleringstid (T mi), Figur 6 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang för inställning av patientens ut-_ andningstid (T E) baserat på när patientens naturliga exhaleringsflöde upphör, i 10 15 20 25 30 35 40 533 388 Figur 7 visar ett flödesschema över ett förenklat arrangemang för inställning av patientens ut- andningstid (TE) baserat på när patientens tidalvolym har upphört, Figur 8 visar en svarskurva över patientens avgivna inandningstid (dTl) och COz-nivåer (F fflCOz) vid utandning, Figur 9 visar den i figur 8 åskådliggjorda svarskurvan för den avgivna inandningstiden (dTl) och visar grafiskt ett arrangemang för att identifiera patientens optimala inandningstid (T LOmMAL) och Figur 10 visar en svarskurva över patientens avgivna inandningstid (dTl) och VCOz-nivåer vid , utandning.

DETALJBEsKRnfNmG Av OLIKA FÖREDRAGNA UrFöRINGsFoRnmR Med hänvisning nu till figurerna och särskilt till figurerna 1-3 är ett medicinskt system 10 visat ßr att mekanisk ventilera en patient 12. Närmare bestämt inkluderar en narkosapparat 14 en ventilator 16 som har lämpliga förbindningar 18, 20 ßr anslutning till en inandningsgren 22 och en utandningsgren 24 i en andningskrets 26 som leder till patienten 12. Såsom kommer att förklaras mera i det följande samverkar ventilatorn 16 och andningskretsen 26 ßr att tillhandahålla andningsgaser till patienten 12 via inandningsgrenen 22 och för att ta emot gaser som patienten 12 andas ut via utandningsgrenen 24.

Om så önskas kan ventilatom 16 också vara ßrsedd med en påse 28 för manuell behandling av patienten 12. Närmare bestämt kan påsen 28 fyllas med andningsgaser och klämmas ihop manuellt av en kliniker (inte visad) för att avge lämpliga andningsgaser till patienten 12. Användning av påse 28 eller ”påsbehandling av patienten” erfordras ofla och/eller föredras av klinikema eftersom det kan göra det möjligt för dem att manuellt och/eller omedelbart kontrollera avgivning av andningsga- serna till patienten 12. Det är lika viktigt att klinikem kan avkänna förhållanden i patientens 12 and- ning och/eller lungor 30 på grundval av hur påsen 28 känns och sedan utföra anpassning till detta.

Ehuru det kan vara svårt att noggrant få fram denna återkoppling då patienten 12 ventileras mekaniskt med användning av ventilatom 16 kan det också trötta ut klinikern om vederbörande tvingas använda en påse i anslutning till patienten 12 under alltför lång tid.VVenti1atorn 16 kan således också utgöra en vippa 32 för att omkoppla och/eller växla mellan manuell och automatisk ventilering.

Under alla förhållanden kan ventilatom 16 också ta emot insignaler från sensorer 34 som sam- verkar med patienten 12 och/eller ventilatorn 16 vid en behandlingsterminal 36 ßr efterföljande be- handling av dessa signaler, vilka kan visas på en monitor 38 som kan tillhandahållas av det medicinska systemet 10 och/eller liknande. Representativa data som tas emot från sensorerna 34 kan Lex. inklude- ra inandningstid (TI), utandningstid (T E), tid för forceradinhalering (Tmfl), andningstakter (f), ßrhål- landen I:E, utandningstryck vid den positiva änden (PEEP), bråkdel inandat syre (Fl 02), bråkdel utan- dat syre (F E02), flöde (F) andningsgas, tidalvolymer (V T), temperaturer (T), luftvâgsuyck (Pm), mätt- nadsnivåer för syre i artärblod (S,O2), blodtrycksinforrnation (BP), pulstakter (PR), pulsoximetrinivåer (SPOZ), COz-nivåer i utandningen (F 31002), koncentration av inandat inhalationsbedövningsmedel (Cl- medel), koncentration av utandat inhalationsbedövningsmedel (CE-medel), partialtryck av syre i artär- blod (E02), partialtryck av koldioxid i artärer (P,CO2) och liknande.

Med hänvisning nu närmare till figur 2 tillhandahåller ventilatorn 16 andningsgaser för patien- ten 12 via andningskretsen 26. Andningskretsen 26 innehåller således vanligen den ovannämnda in- andningsgrenen 22 resp utandningsgrenen 24. Den enda änden på vardera av inandningsgrenen 22 och utandningsgrenen 24 är vanligen kopplad till ventilatorn 16 under det att deras andra ändar vanligen är kopplade till en Y-anslutning 40, som sedan kan anslutas till patienten 12 genom en patientgren 42 10 15 20 25 30 35 40 533 388 som också kan inkludera en anslutning 43 för att säkerställa patientens 12 lufivägar till andningskret- sen 26 och/eller hindra att gas läcker ut ürifrån.

Med hänvisning nu närmare till figur 3 kan ventilatom 16 också inkludera elektroniska styrkret- sar 44 och/eller trycklufikretsar 46. Närmare bestämt tillhandahåller skilda tryckluftelement i tryck- luitkretsarna 46 andningsgaser till patientens 12 lungor 30 genom inandningsgrenen 22 i andningskret- sen 26 under inandning. Efter utandning utmatas andningsgaserna från patientens 12 lungor 30 och in i utandningsgrenen 24 i andningskretsen 26. Detta ßrlopp kan upprepat aktiveras av de elektroniska styrkretsarna 44 och/eller tryckluftkretsarna 46 i ventilatom 16 som kan upprätta skilda styrparametrar, såsom antalet andetag per minut, som skall ges till patienten 12, tidalvolymer (VT), maximitryck, etc, som kan karaktärisera den mekaniska ventilationen som förs till patienten 12 av ventilatom 16. Venti- latorn 16 kan som sådan vara mikroprocessorbaserad och drivas i anslutning till ett lämpligt minne fór att reglera utbytena av lunggas i andningskretsen 26 som är ansluten till och mellan patienten 12 och ventilatom 16. Ännu mera närmare bestämt omfattar de skilda tryckluftelementen i trycklufikretsen 46 vanli- gen en källa (inte visad) för tryckgas som kan arbeta genom ett gaskoncentrationsdelsystem (inte visat) för att tillhandahålla andningsgasema till patientens 12 lungor 30. Denna trycklufikrets 46 kan föra andningsgaserna direkt till patientens 12 lungor 30 såsom är typiskt i en tillämpning med kronisk och/eller kritisk vård, eller annars kan den tillhandahålla en drivgas för hoptryclming av en bälg 48 (se figur 1) som innehåller andningsgaser och som i sin tur kan förse patientens 12 lungor 30 med and- ningsgasema såsom är typiskt i en tillämpning med bedövning. I båda fallen passerar andningsgaserna upprepat från inandningsgrenen 22 till Y-anslutningen 40 och till patienten 12 och därefter tillbaka till ventilatom 16 via Y-anslutningen 40 och utandningsgrenen 24.

I den i figur 3 visade utföringsformen kan en eller flera av sensorerna 34 som är placerade i andningskretsen 26 också mata återkopplingssignaler tillbaka till den elektroniska styrkretsen 44 í ventilatom 16, speciellt via en återkopplingsslinga 52. Närmare bestämt skulle en signal i återkopp- lingsslingan 52 exempelvis kunna vara proportionell mot gasflöden och/eller luftvägsüyck i patient- grenen 42 som leder till patientens 12 lungor 30. Koncentrationen av gas som har andats in resp andats ut (såsom exempelvis syrgas 02, koldioxid C02, lustgas N20 samt bedövningsmedel för inandning), strömningstakter (inkluderande exempelvis spirometri) och gastrycknivåer, etc, är också representativa återkopplingssignaler som skulle kunna inñngas av sensorema 34, liksom är fallet med tidsperiodema mellan när ventilatorn 16 låter patienten 12 andas in resp andas ut samt då patientens 12 naturliga in- andnings- och utandníngsflöden upphör.

Således kan ventilatorns 16 elektroniska styrkrets 44 också styra visning av numerisk och/eller grafisk information fiån andnjngskretsen 26 på det medicinska systemets 10 'monitor 38 (se figur 1) samt andra patient- 12 och/elleri systemparanretrar 10 fi-ån andra sensorer 34 och/eller behandlings- terminalen 36 (se figur 1). I andra uttöringsformer kan skilda komponenter också vara integrerade och/eller åtskilda alltefter behov och/eller alltefter önskan.

Medelst metoder som är kända inom tekniken kan den elektroniska styrkretsen 44 också koordi- nera och/eller styra bla. exempelvis andra ventilatorinställningssignaler 54, ventilatorstyrsignaler 56 och/eller ett behandlingsdelsystem 58, såsom för att ta emot och behandla signaler, såsom från senso- rerna 34, visa signaler för monitorn 38 och/eller liknande, larm 60 och/eller en operatöranslutning 62 som kan inkludera en eller flera ingångsanordningar 64, etc, allt i beroende av när de behövs och/eller önskas och på lämpligt sätt hopkopplade (t.ex. se figur 2). Dessa komponenter är visade frmktionsmäs- sigt för tydlighets skull, varvid dock skilda delar också kan vara integrerade och/eller isärförda alltefter 10 15 20 25 30 35 40 533 388 behov och/eller alltefter önskan. För ytterligare förbättrad klarhet skall andra funktionella komponen- ter också väl förstås men är inte visade - t.ex. en eller flera spånningskållor ßr det medicinska syste- met 10 och/eller narkosapparaten 14 och/eller ventilatom 16, etc (inte visade).

Mot denna bakgrund upprättar nu arrangemangen enligt uppfinningen ventileringsparametrar enligt patientfysiologl. Dessa arrangemang, som nu kommer att beskrivas, gör det möjligt ñr kliniker att reglera patientventileringsparametrar i hela patientens 12 andníngscykel o :h gör det möjligt ßr ventileringsbehandlingar att optimeras individuellt för patienter 12 som är utsatta ñr tryckreglerad mekanisk ventilering (CMV).

För att underlätta den nu följande diskussionen hänvisas till de följande generaliserade och/eller representativa íbrklaringarna och/eller definitionerna: 1. T. är ínandningstiden.

Närmare bestämt är T; omfattningen av tid, mätt i sekunder, inställd på ventilatorn 16 av klinikem och sträckande sig ifrån början på patientens 12 inandning till början på patientens 12 utandning. Således är T; patientens 12 inandningstid.

Inandningstiden T | kan brytas ned ytterligare till en inställd inandningstid sTl, en avgiven in- andningstid dT; och en uppmätt inandningstid mTI. Närmare bestämt är den inställda inandningstiden sTl omfattningen av tid som klinikern inställer på ventilatorn 16 för att avge gaser till patienten 12 under inandning, under det att den avgivna inandningstiden dT; är tiden som gaser verkligen tillåts avges till patienten 12 från ventilatorn 16 under inandning. På likartat sätt är den uppmätta inandnings- tiden mT, omfattningen av tid under vilken ventilatorn 16 utßr mätning ßr att låta gaser avges till patienten 12 under inandning. I idealfallet är den inställda inandningstiden STI, den avgivna inand- ningstiden dTI, och den uppmätta inandningstiden mT; lika eller i stort sett lika. Om emellertid klini- kern eller ventilatorn 16 letar efter en optimal inanduingstid T; såsom kommer att anges närmare ned- an, kan var och en av dessa inandningstíder T; vara olika eller något olika. Exempelvis kan klinikern och/eller ventilatorn 16 ha upprättat en inställd inandningstid sT;, men den avgivna inandningstiden i dT; kan ändå avvika därifrån under förloppet då man letar efier exempelvis patientens 12 tid TINH för forcerad inhalering. 2. TE är utandningstiden.

Närmare bestämt är TE omfattningen av tid, mätt i sekunder, som ställs in på ventilatom 16 av klini- kem och som varar från början på patientens 12 utandning till början av patientens 12 inandning. Så- ledes är TE patientens 12 utandningstid.

Liksom inandningstiderna T; kan utandningstiderna TE också brytas ned ytterligare till en in- ställd utandningstid sTE, en avgiven utandningstid dT; och en uppmätt utandníngstíd mTE. Närmare bestämt är den inställda utandningstiden sTE tidsomfattningen som klinikern inställer på ventilatorn 16 för att låta patienten 12 andas ut gaser under utandningen medan den avgivna utandníngstiden dTE är tidsomfattningen som gaser får andas ut av patienten 12 under utandningen. På likartat sätt är den uppmätta utandningstiden mTE tidsomfattningen som ventilatom 16 mäter för att ha låtit patienten 12 andas ut gaser under utandningen. I idealfallet är den inställda utandningstiden sTE, den avgivna ut- andningstiden dTE och den uppmätta avgivningstiden mTE lika elleri stort sett lika. Om emellertid klinikern eller ventilatorn 16 letar efter en optimal utandningstid TEOPHMAL såsom kommer att anges närmare nedan kan var och en av dessa utandningstider IE vara olika eller något olika. Exempelvis kan klinikern och/eller ventilatom 16 ha upprättat en inställd utandníngstid sTE men ändå kan den avgivna 10 15 20 25 30 35 40 '533 388 utandningstiden dTE avvika därifirån under förfarandet med att leta exempelvis efter patientens 12 na- turliga utandningstid TEXH. 3. Fbrhållandena I:E är förhållanden mellan T; och TE.

Närmare bestämt uppmäter lzE-ßrhållanden inandningstider delade med ut: mdningstider - dvs TJTE, som vanligen uttrycks som ett förhållande. Vanliga förhållanden I:E är 1:2, vilket innebär att patienter 12 kan andas in under en viss tid (x) och sedan andas ut under dubbelt så lång tid (2x). Eftersom emel- lertid en del patienter 12 har hindrande patologier (Lex. kronisk hindrande lungsjukdom (COPD)) och/eller långsammare utandning, vilket medför att klinikern måste inställa längre utandningstider TE, kan förhållandena I:E också inställas till förhållanden närmare 1:3 och/eller 1:4, särskilt ßr att ge den erforderliga utandningstiden TE ñr att en given patient 12 skall utandas helt och hållet, ehuru ßrhål- landen I:E från 1:8 och 2:1 inte heller är ovanliga, då vanliga ventilatorer 16 har graderingar på 0,5 däremellan. 4. TEXH är naturlig exlmleringstid.

Närmare bestämt är TEXH tidsomfattningen, mätt i sekunder, som erfordras för att patientens 12 natur- liga exhaleringsflöde skall upphöra. Således är TEXH patientens 12 naturliga exhaleringstid.

Ofta är patientens 12 utandningstid TE inte är lika med patientens 12 naturliga exhaleringstid Tm; - dvs dvs patientens 12 utandningstid TE, som är inställd av klinikern på ventilatorn 16, samman- faller ofta inte med patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXE. I enlighet med många felinställningar på många ventilatorer 16 inställs dessutom andningstakter f (se nedan) vanligen mellan 6-10 ande- tag/minut, varjämte förhållanden I:E vanligen inställs till 1:2, vilket resulterar i att många kliniker inställer utandningstider TE mellan 4,0 och 6,6 sektmder i motsats till typiska naturliga exhaleringsti- der TEXH som är mindre än eller lika med ca 0,8-l,5 sekunder. Flera av arrangemangen enligt uppfin- ningen inställer å andra sidan patientens 12 utandningstider TE approximativt lika med patientens 12 naturliga exhaleringstider 'FEXH (dvs 2 * TEXE 2 TE 2 TEXH).

Om klinikem eller ventilatorn 16 inställer patientens 12 utandningstid TE mindre än eller lika med patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH kan tiden bli otillräcklig fór att patienten 12 att få ut gaserna som finns i patientens 12 lungor 30. Detta kan resultera i stapling av andetag i patientens 12 lungor 30, (dvs s.k. ”andetagsstaplingL varigenom patientens 12 lungtryclc oavsiktligt och/eller omed- vetet ökas. Således inställer flera av arrangemangen enligt uppfinningen patientens 12 utandningstid TE approximativt lika med patientens 12 naturliga utandningstid TEEEH, företrädesvis med patientens 12 utandningstid TE inställd till längre än eller lika med patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH. 5. PEEP är positivt slntutandningstryck.

Närmare bestämt är PEEP patientens 12 positiva slututandningstryck som ofia mäts i em H20. PEEP är således tryckomfattrringen i patientens 12 lungor 30 vid slutet av patientens 12 utandningstid TE styrd av ventilatorn 16.

Liksom inandningstiderna T, och utandningstiderna TE kan det positiva slututandningstrycket PEEP också brytas ned ytterligare till ett inställt positivt slututandningstryck sPEEP, ett uppmätt posi- tivt slututandningstryck mPEEP och ett avgivet positivt slututandningstryck dPEEP. Närmare bestämt är det inställda positiva slututandningstrycket sPEEP omfattningen av tryck som klinikern inställer på ventilatorn 16 ñr patienten 12 under det att det uppmätta positiva slututandningstrycket mPEEP är omfattningen av tryck i patientens 12 lungor 30 vid slutet av patientens 12 utandningstid TE. På likar- 10 15 20 25 30 35 40 533 383 tat sätt är det avgivna positiva slututrnatningstrycket dPEEP omfattningen av tryck som avges av ven- tilatorn till patienten 12. Det inställda positiva slututandningstrycket sPEEP, uppmätta positiva slutut- andningstrycket mPEEP och avgivna positiva slututandningstrycket dPEEP är vanligen lika eller näs- tan lika. Emellertid kan det uppmätta positiva slututandningstrycket mPEEP vara större än det inställ- da positiva slututandningstxycket sPEEP när exempelvis andetagsstaplíng inträffar. 6. F10; är en bråkdel av ínandad syrgas.

Närmare bestämt är F10; koncentrationen av syrgas i patientens 12 inandníngsgas, ofia uttryckt som en bråkdel eller procentuell del. Således är FIO; patientens 12 bråkdel av syrgas som andas in. 7. F50; är en bråkdel av utandad syrgas.

Närmare bestämt är F50; koncentrationen av syrgas i patientens 12 utandningsgas, ofta uttryckt som en bråkdel eller procentuell del. Således är FEO; patientens 12 bråkdel av syrgas som utandas. 8. f är andningstakten.

Närmare bestämt är f patientens 12 andningstakt mätt i andetag/minut och inställd på ventilatorn 16 av klinikern. 9. VT är tidalvolymen.

Närmare bestämt är VT den totala volymen av gaser, mätt i millimeter, avgivna till patientens 12 lungor 30 under inandningen. Således är VT patientens 12 tidalvolym.

Liksom inandningstiderna T, och utandningstidema TE kan tidalvolymema V1» också brytas ned ytterligare till en inställd tidalvolym SVT, en avgiven tidalvolym dVT och en uppmätt tidalvolym mVT.

Närmare bestämt är den inställda tidalvolymen sV-f volymen av gaser som klinikern ställer in på venti- latorn 16 för avgivníng av gaser till patienten 12 under inandningen medan den avgivna tidalvolymen dVT är volymen av gaser som i verkligheten avges till patienten 12 från ventilatorn 16 under inand- ningen. På likartat sätt är den uppmätta tidalvolymen mVT volymen av gaser som ventilatom 16 mäter ßr att ha avgivit gaser till patienten 12 under inandning. I idealfallet är den tidalvolymen sVT, den avgivna tidalvolymen dVT och den uppmätta tidalvolymen mV-f lika eller i stort sett lika. Om emellertid klinikem eller ventilatorn 16 letar eñer en inställd optimal tidalvolym sV-f, såsom är närma- re behandlat nedan, kan var och en av dessa inställda tidalvolymer sVT vara olika eller något olika. 10. FETCO; är sluttídalkoldíoxíd CO, Närmare befimt är FETCO; koncentrationen av koldioxid CO; i patientens 12 utandade gas, ofta ut- tryckt som en bråkdel eller procentuell del. Således är FHCO; mängden koldioxid C02 som har andats ut av patienten 12 vid slutet av ett givet andetag. 11. VCO, är volymen av koldioxid CO; per andetag.

Närmare bestämt är VCO; volymen av koldioxid C02 som patienten 12 andas ut i ett enda andetag.

Således är VCO, patientens 12 volym av C02 som vederbörande andas ut per andetag.

Kliniker börjar vanligen ventilering genom att välja en initial inställd tidalvolym SVT, andnings- takt f och ett förhållande lzE. Andningstakten f och förhållandet I:E bestämmer vanligen den initialt inställda inandningstiden sT; och den initialt inställda utandningstiden sTE som klinikem inställer på 15 20 25 30 35 40 45 533 388 ventilatorn 16. Med andra ord bestäms den verkliga inställda inandningstiden sT, och den verkliga inställda utandningstiden sTE som klinikern använder vanligen i enlighet med följande ekvationer: _ 60 __ ST, + sT, sf, »Ti Vidare gör klinikem vanligen dessa initialbestämningar på grundval av generiska tumregelin- ställningar under hänsynstagande till sådana faktorer som exempelvis patientens 12 ålder, vikt, längd, kön, geografiskt läge, etc.

Med hänvisning nu till figur 4 är en kurva över sambandet mellan den avgivna inandningstiden dTl, den avgivna utandningstiden dTE och den naturligaexhaleringstiden TEXH visad för en enda and- ningscykel för en patient 12 som utsätts för reglerad mekanisk ventilering (CMV). Som man seri figu- ren är patientens 12 avgivna inandningstid dTE längre à patientens 12 naturliga exhaleringstid Twi som man kan se på grundval av den uppmätta utandningstiden mTe.

Med hänvisning nu till figur 5 visar ett flödesschema ett förenklat arrangemang ßr inställning av patientens 12 inställda utandningstid sTE baserat på patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH.

Närmare bestämt börjar ett sätt i ett steg 100, under vilket patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH bestäms. Förelrädesvis bestäms patientens 12 naturliga exhaleringstid Tm; med användning av patien- tens 12 luñvägflödesvåg, särskilt när dennas förstaderivata närmar sig noll såsom är allmänt känt inom tekniken. Alternativt är andra arrangemang också välkända inom tekniken och kan användas ßr att bestämma patientens 12 naturliga exhaleringstid T En; i steg 100, såsom exempelvis luftvägsflödesana- lys av patienten 12; tidalvolymanalys VT av patienten 12; akustisk analys av patienten 12; vibrations- analys av patienten 12; luftvägstryckanalys PN av patienten 12; kapnografisk morfologianalys av pati- enten l2; andningsmekanikanalys av patienten 12; och/eller bröstexkursion svarande mot gaser som patienten 12 andas ut från sina lungor 30 (t.ex. avbildning av patienten 12, pletysmograñsk analys av patienten 12 och/eller elektrisk impedanstomografianalys av patienten och/eller liknande), etc.

Därpå kan patientens 12 naturliga exhaleringstid Tm, användas för att ställa in patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatorn 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställda utandnings- tid sTE inställas på grundval av patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH och exempelvis inställas lika med eller i stort sett lika med patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH såsom är visat i steg 102 i figur 5, varefter sättet upphör.

I enlighet med det ovanstående ínställs nu patientens 12 inställda utandningstid sTE företrädes- vis lika med eller något längre än patientens 12 naturliga exhaleringstid Tmí.

Om emellertid patientens 12 naturliga exhaleringsflöde inte upphör vid slutet av patientens 12 ventilerade inställda utandningstid sTE såsom denna är inställd av kliníkern och/eller ventilatorn kan klinikern öka patientens 12 inställda utandningstid sTE tills patientens 12 naturliga utandningsflöde upphör.

Såsom har nämnts tidigare styrs patientens 12 spontana andning av många reflexer som styr patientens 12 andningstakter f och tidalvolymer VT. Särskilt under reglerad mekanisk ventilering (CMV) är emellertid dessa reflexer antingen dämpade och/eller undanröjda. Faktum är att en av de enda aspekterna av ventiler-ing som vanligen förblir under patientens 12 kontroll är patientens 12 na- turliga exhaleringstid Tim, såsom erfordras för en given volym, vilket har omnämnts tidigare. Detta är I:E= 10 15 20 25 30 35 40 533 388 anledningen till att den kan användas ßr att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE på venti- latom 16 på basis üiav.

De angivna arrangemangen utnyttjar nu patientens 12 naturliga exhalerings-tid TEXT; och/eller fysiologiska parametrar för att bestämma och/eller inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE, inställda inandningstid sTT och/eller insfillda tidalvolym sVT, antingen direkt och/-eller indirekt. Ex- empelvis kan patientens 12 inandningstid TT inställas direkt eller kan den bestämmas av andningstak- ten f ßr en bestämd inställd utandningstid sTE. Likaså kan patientens 12 inställda tidalvolym sVT ock- så inställas direkt eller kan den bestämmas genom inreglering av patientens 12 inandningstryek (PTNST) under exempelvis tryckreglerventilering (PCV). man tillfogar patientens 12 inställda inandnings- tid sTT till patientens 12 inställda utandningstid sTE blir resultatet en andningstid som dividerad ur 60 sekunder bildar patientens 12 andningstaktf Således kan det hända att patientens 12 inställda inand- ningstid sTT, inställda utandningstid sTT; och andningstakt f inte är hela tal.

Med hänvisning nu till figur 6 visar ett flödessehema ett ñrenklat arrangemang ßr inställning av patientens 12 inställda utandníngstid sTE baserat på när patientens 12 naturliga exhaleringsflöde upphör. Närmare bestämt börjar ett sätt i ett steg 104, under vilken upphörandet av patientens 12 na- turliga exhaleringsflöde bestäms. Företrädesvis beüms upphörandet av patientens 12 naturliga exha- leringsflöde med användning av patientens 12 luñvägflödesvåg, särskilt när dennas förstaderivata närmar sig noll, på inom tekniken allmänt känt sätt. Alternativt är andra arrangemang också välkända inom tekniken och kan användas för att bestämma när patientens 12 naturliga exhaleringsflöde upphör.

Därefter kan patientens 12 upphörande av naturligt exhaleringsflöde användas ñr att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatom 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställ- da utandningstid sTE inställas baserat på patientens 12 upphörande av naturligt exhaleringsflöde och exempelvis sättas lika med eller i stort sett lika med när patientens 12 naturliga exhaleringsflöde upp- hör såsom är visat i ett steg 106 i figur 6, varefter sättet är avslutat.

Med hänvisning nu till figur 7 visar ett flödesschema ett förenklat arrangemang för inställning av patientens 12 inställda utandníngstid sTE baserat på när patientens 12 tidalvolym VT upphör. När- mare bestämt börjar ett sätt i steg 108, under vilket upphörandet av patientens 12 tidalvolym VT be- stäms. Företrädesvis bestäms patientens 12 upphörande av tidalvolymen VT med användning av en flödessensor. Alternativt är andra arrangemang också allmänt kända inom tekniken och kan användas ñr att bestämma när patientens 12 tídalvolym VT upphör.

Därefter kan patientens 12 utandning av tidalvolymen VT användas för att inställa patientens 12 inställda utandningstid sTE på ventilatom 16. Närmare bestämt kan patientens 12 inställda utandnings- tid sTE på grundval av patientens 12 inandning av tidalvolym VT och exempelvis inställas lika med elleri stort sett lika med när patientens 12 tidalvolym VT upphör, såsom är visat i ett steg 110 i ñgur 7, varefier sättet upphör.

Såsom tidigare har nämnts gäller att: 60 fu .r17',+sT, 1=E=í5 S72.- varvid kännedom om patientens 12 andníngstakt f och ßrhällande I:E gör det möjligt att bestämma patientens 12 inställda inandningstid sTT och inställda utandningstid sTE, medan kännedom om patien- tens 12 inställda inandningstid sTT och inställda utandningstid sTE omvänt möjliggör ett fastställande 10 15 20 25 35 40 45 533 388 10 av patientens 12 andningstakt f och ßrhållande I:E. Företrädesvis inställer klinikern och/eller ventila- tom patientens 12 andningstakt f och inställda utandningstid sTE, ñr vilka patientens 12 inställda in- andningstid sTl och förhållande I:E sedan kan bestämmas med användning de ovan angivna ekvatio- nerna.

Medan skilda obligatoriska mekaniska ventileringsmoder kan användas med teknikerna enligt uppfinníngen kommer volymgaranterad tryckkontrollventilering (dvs PCV-VG) att beskrivas närmare nedan såsom ett representativt exempel, eftersom den har en retarderande flödesprofil baserad på pa- tientens naturliga exhalation som gensvar på av ventilatom avgiven inandningstryck, varjämte den inställda tidalvolymen sVT är garanterad av ventilatom på grundval av andetag till andetag. Emellertid är de enligt uppfinningen angivna arrangemangen lika tillämpbara på annan tryckreglerventilering (PCV) och/eller andra ventileringssätt för ventilatorreglerventilering (V CV). Under alla förhållanden inkluderar flera av de prirnära reglerinställningarna på en typisk ventilator 16 reglage för en eller flera av de följande: inställd utandningstid sTE, inställd inandningstid sTI, inställda tidalvolymer sVT och/eller bråkdel syrgas Flo; som inandas.

Enligt fysiologiska mätningar på patienten 12 i fortvarighetstillstånd gäller: Vóot = 118,00, *MI/A där VÖOZ är volymen C02 per minut som utandas av patienten 12 och MV är minutvolymen som är den totala volymen som utandas per minut av patienten 12. I sin användning i dessa uttryck anger A såsom index ”alveolar” som är en del av patientens 12 lungor 30 som deltar i gasutbyten med patien- tens 12 blod i motsats till dött utrymme (V D) såsom patientens 12 luflväg.

I detta fortvatighetstillstånd och under kort -tid är patientens 12 blodreservoar sådan att V Ö' O, är en konstant (blodreservoareffekter kommer att behandlas närmare nedan), och i enlighet med denna ekvation gäller att efier hand som MVA ökar kommer patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; att minskas för ett konstant VÖOZ . Således får man följande genom att substituera MVA=VA*fi 60 Våo =F cow* =F co*V*---- 2 nr z Af nr 2 a dTI+dTE V, =V,, +V,, Således kan samma V ÖOZ erhållas genom att man ökar patientens 12 VA och/eller minskar pati- entens 12 andningstaktf En minskning av patientens 12 andningstaktfhar samma effekt som att öka patientens 12 tid DTE för avgiven andning på ventilatorn 16. I själva verket kan många kombinationer » av andningstakt f och tid dTE ßr avgiven andning resultera i ekvivalent eller nästan ekvivalent VÖO, - produktion. Således önskas en optimal kombination.

Såsom har beskrivits ovan mäter patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH tidsperioden då patientens 12 naturliga utandningsgasflöde upphör under mekanisk ventilering - dvs patientens 12 naturliga exhaleringstid TEXH omfattar varaktigheten av gasflöde under patientens 12 tid DTE ßr avgi~ ven utandníng. Om flödet upphör anger detta att patientens 12 lungor 30 befinner sig vid sin slutut- andningslungvolym (EELV). Ett fortsatt gasutbyte botrom EELV skulle kunna bli mindre eiïektivt, till stor del som följd av den minskade volymen av gaser ipatientens 12 lungor 30 som leder till reducerad gasutbytesgmdient mellan lungan och blodet. Som följd av detta kan initiering av en ny inandning (dvs patienten 12 börjar andas på nytt) bli mer effektivt. 10 20 25 30 35 40 533 383 ll Med hänvisning nu till figur 8 kan klinikem också öka eller minska patientens 12 inställda in- andningstid sT| på ventilatorn 16 till dess att patientens 12 resulterande sluttidalkoldioxid PECO; är eller blir stabil med avseende på ändringar i patientens l2avgivna inandningstid dTl. Närmare bestämt identifierar detta patientens 12 optimala inandningstid TwmMAL. Företrädesvis kommer klinikern och/eller ventilatorn 16 att kunna fastställa denna optimala ínandningstid TIQWMAL inom några få andetag hos patienten 12 för en godtycklig inandningscykel. När exempelvis en stabil sluttidalkoldiox- id FETCOZ nås kan iöredragen utjämning av koldioxid C02 under en given avgiven inandningstid dTl nås, eftersom ringa eller ingen koldioxid C02 alls kan extraheras effektivt fiån patientens 12 blod ge- nom att man ytterligare ökar patientens 12 tid dT; ñr avgiven inandning. Således kan patientens 12 optimala inandningstid TLOPTIMAL då fastställas och/eller inställas.

Närmare bestämt kan patientens 12 sluttidalkoldioxid FEICO; anses vara stabil eller mera stabil vid eller efter en punkt A på en dTI-gensvarkurva 150 i figuren (se den ßrsta delen 150a i dT;- gensvarkurvan 150) och inte stabil eller mindre stabil eller instabil vid eller före den punkten A (se t.ex. den andra delen 150b i dTI-gensvarkurvan 150). Således kan punkten A på dTI-gensvarkurvan 150 användas ßr att bestämma patientens 12 optimala inandningstid TWmMAL såsom är angivet i fi- guren.

Fysiologiskt gäller att när patientens 12 sluttidalkoldioxid F HCG; är lika med patientens 12 kapillära koldioxid FcCOZ upphör difiusionen och slutar koldioxid COz-uttagning från patientens 12 blod. I idealfallet inställs patientens 12 optimala inandningstid THm-WML där denna diffiision blir inef- l fektiv eller upphör. Annars skulle en kort avgiven inandningstid dT; kunna antyda att ytterligare koldi- oxid C02 skulle kunna tas bort effektivt från patientens 12 blod under det att en en längre avgiven inandningstid dT; skulle kunna antyda att ingen ytterligare koldioxid C02 skulle kunna tas bort effek- tivt från patientens 12 blod.

Företrädesvis inträffar finnandet av patientens 12 stabila sluttidalkoldioxid FEICOZ utan stöming fi-ån patientens 12 blodkemiföljder. En iöredragen teknik ßr att finna patientens 12 stabila sluttidal- koldioxid FHCO; kan öka eller minska patientens 12 inandningstid dT; som minimalt kan medföra avbrott i patientens 12 blodreservoar av koldioxid C02. Ändringar i patientens 12 tid dT; för avgiven inandning inverkar på sättet på vilket patientens 12 blod buffinr patientens 12 koldioxid C02, och om ifrågavarande blod cirkulerar tillbaka till patientens 12 lungor 30 innan patientens 12 inställda tid sT; för inandning optimeras kommer patientens 12 sluttidalkoldioxid PECO; att bli olika ßr en given inandningstid dTI. Vid den punkten kan optimering av patientens 12 inställda inandningstid sTI bli en dynamisk process. Under alla ßrhållanden kan tiden som är disponibel för att finna patientens 12 op- timala inandningstid TLOPTIMAL vara ungefär en (1) minut ßr en genomsnittlig vuxen patient 12.

Ett sätt att minska sannolikheten för störningar från patientens 12 blodkerniiölj der är att ändra patientens 12 tid dT; för avgiven inandning under två (2) eller flera inandningar och sedan att använda patientens 12 resulterande sluttidalkoldioxid PECO; ßr att extrapolera med användning av en a prio- ri-funktion, såsom en exponentialfrmküon, medelst metoder som är kända inom tekniken.

Om exempelvis patientens 12 första sluttidalkoldioxid PECO; ursprungligen fastställdes vid en punkt B på en dTf-gensvarkurva 152 i figuren och sedan vid en punkt C och därpå vid en punkt D och därefter vid en punkt E och sedan vid en punkt F och därefier vid en punkt G och därefter etc skulle datapunkterna (tex. punkterna B-G) kunna insamlas och en dTl-gensvarkurva 152 med bästa passning erhållas med extrapolering om så erfordras. Företrädesvis är dT l-gensvarkurvan 152 styekevis konti- nuerlig. Exempelvis kan en första del 152a av dTpgensvarkurvan 152 innefatta en stabil horisontell eller i stort sett horisontell del (Lex. punkterna B-D) medan en andra del 152b därav kan innefatta en 10 15 20 25 30 35 40 533 388 12 polynomdel (t.ex. punkterna E-G) Stället där denna första del 152a och andra del 152b av dT;- gensvarkurvan 152 skär varandra (se t.ex. punkten A på dTl-gensvarkurvan 152) kan användas fór att bestämma patientens 12 optimala utandningstid TwmMAL såsom är angivet i figuren.

Med hänvisning nu till figur 9 kommer som exempel ett arrangemang rör att identifiera patien- tens 12 optimala inandningstid TWPTNAL baserat på ett upprepat förlopp att beskrivas. Närmare be- stämt insamlar ett föredraget arrangemang ßr att fastställa en optimal inanc' ningstid Ttoprmm, FETCOZ-data i lika eller i stort sett lika inandníngstidinkrement ATE. Om exempelvis patientens 12 första sluttidalkoldioxid FE-ICO; urspnmgligen fastställdes ligga inom den första delen 152a av dTl- gensvarkurvan 152 (se t.ex. punkterna B-D) skulle klinikem och/eller ventilatorn 16 kunna minska patientens 12 avgivna inandningstider dT; tills patientens 12 sluttidalkoldioxid-FmCOz-utläsningar skulle ligga inom den andra delen 152b av dTl-gensvarkurvan 152 (se t.ex. punkterna E-G).

Om exempelvis patientens 12 sluttidalkoldioxid PECO; ursprungligen konstateras ligga vid punkten C på dTl-gensvarkurvan 152 (dvs inom den ñrsta delen 152a av dTrgensvarkurvan 152) skulle patientens 12 avgivna inandningstid dT; kunna minskas tills patientens 12 nästa sluttidalkoldi- oxid PECO; har fastsâllts ligga vid punkten D på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; fortfarande skulle konstateras ligga inom den första delen 15 2a av dT;- gensvarkurvan 152. Således skulle patientens 12 tid dT; för avgiven inandning kunna minskas igen fram till dess att patientens 12 nästa sluttidalkoldioxid FBICO; skulle ha fastställts ligga vid punkten E på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; nu skulle faststäl- las ligga inom den andra delen 152b av dTl-gensvarkurvan 152 (dvs patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; skulle ha sjunkit och således inte befinna sig vid patientens 12 optimala inandningstid Tl- omMAL). Således skulle ett mindre inkrement AT,/x ßr avgiven inandningstid kunna göras för att be- stämma när patientens 12 sluttidalkoldioxid FBI-CO; skulle befinna sig vid punkten A på dT;- gensvarkurvan 152 ~ dvs vid skärningspunkten mellan den ßrsta delen 152a av dTl-gensvarkurvan 152 och den andra delen 152b av dTI-gensvarkurvan 152. På detta upprepade sätt bringas successivt mindre avgivna tidinkrement och/eller -dekrement AT; att fastställa patientens 12 optimala inandnings- tid Tmyl-[MAL såsom är angivet i figuren.

Om på likartat sätt patientens 12 sluttidalkoldioxid FHCO; urspnmgligen skulle ha konstaterats befinna sig vid punkten F på dTm-gensvarkurvan 152 (dvs inom den andra delen 152b av dTl-gen- svarkurvan 152) skulle patientens 12 tid dT; för avgiven inandning kunna ökas tills patientens 12 nästa sluttidalkoldioxid F-h-TCO; hade fastställts befinna sig vid punkten E på dTI-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; fortfarande skulle fastställas ligga inom den andra delen 152b av dTI-gensvarktirvan 152. Således skulle patientens 12 tid dT; ßr avgiven inand- ning kunna ökas igen tills patientens 12 nästa sluttidalkoldioxid Fm-CO; hade konstaterats befinna sig vid punkten D på dT I-gensvarkurvan 152, vid vilken punkt patientens 12 sluttidalkoldioxid FBICO; nu skulle fastställas ligga inom den första delen 152a av dTl-gensvarkurvan 152 (dvs patientens 12 slutti- dalkoldioxid F ÜCO; skulle inte ha ökat och således inte befinna sig vid patientens 12 optimala inand- ningstid Tum-MÅL). Således skulle ett mindre tiddekrement ATE/x for avgiven inandningstid kunna göras för att bestämma när patientens 12 sluttidalkoldioxid FHCO; skulle befinna sig vid punkten A på dTI-gensvarkurvan 152 - dvs vid skârningspunkten mellan den första delen 152a av dTI-gensvar- kurvan 152 och den andra delen 152b av dTl-gensvarkurvan 152. På detta upprepade sätt görs succes- sivt mindre inkrement av avgiven tid och/eller -dekrement ATE på nytt för att bestämma patientens 12 optimala inandningstid TLOHIMAL såsom är angivet i figuren. 10 15 20 25 30 35 40 45 533 388 13 När patientens 12 optimala utandningstid THMMAL väl har fastställts inses dessutom att detta kan vara dynamiskt, varigenom de ovan angivna arrangemangen kan upprepas alltefter behov och/eller önskan.

En lägre gräns för patientens 12 inställda utandningstid sT| bör nu vara direkt relaterad till mini- mitiden som erfordras ßr att avge patientens 12 inställda minimitidalvolym sV-f.

En lägre gräns för patientens 12 inställda och avgivna tidalvolym sV-f, dV 1~ bör överskrida VD, ñreträdesvis inom en förutbestämd och/eller av klinikern vald säkerhetsmarginal. Företrädesvis kan en omarrangering av Enghoff-Bohr-ekvationen användas ñr att finna VD eller följande variation: VCÛ VI) :VT “V14 :Vf-F H' 2 Sedan patientens 12 sluttidalkoldioxid FETCO; har fastställts kan patientens 12 inställda tidalvo- lym sVT inställas i enlighet med detta, men den kan ännu inte inställas till ett optimalt värde. Ofta kommer klinikern och/eller ventilatorn 16 att försöka bestämma detta önskade värde. Exempelvis kan klinikern anse att det önskade värdet är patientens 12 sluttidalkoldioxid F HCO; före inducering. Kli- nikern kan justera patientens 12 inställda tidalvolym sVT tills den önskade sluttidalkoldioxiden F m-CO; uppnås. Alternativt eller i samverkan därmed kan en ßmtbestämd metodologi också användas ñr att justera patientens 12 avgivna tidalvolym dVT tills den önskade sluttidalkoldioxiden FEfCOZ uppnås.

Exempelvis skulle en sådan metodologi använda sig av ett linjärt sätt att uppnå en önskad sluttidalkol- dlOXid FEICOZ.

Klínikern kan företrädesvis ha en dialoglåda på monitom 38, exempelvis (se figur 1) ñr att ange strömmen och/eller uppdaterade optimala inställningar på ventilatorn 16 ßr att godtas eller kasseras.

Dessa kan företrädesvis presenteras till klinikem i dialoglådan för godkännande eller kassering, varvid vederbörande då kan godkänna dem, kassera dem, och/eller ändra dem innan de god- tas. Alternativt kan inställningarna också godtas automatiskt utan att man använder sig av en sådan dialoglåda.

Såsom har angivits tidigare kan olika tekniker också användas för att leta efter optimala inställ- ningar för ventilatorn 16. Om så önskas kan de avgivna värdena också ändras periodiskt, exempelvis för att utvärdera om inställningarna fortfarande är optimala. Dessa ändringar kan ßreträdesvis ßlja en eller flera av de ovan skisserade metodologierna, och de kan fastställas på grundval av ett ßrutbestämt och/eller av kliniker-n valt tidsintervall, på begäran av fysiologin, och/eller fastställas av andra regler- parametrar, baserat exempelvis på kliniska händelser, såsom ändringar i patientens 12 sluttidalkoldiox- id FETCO; eller på kliniska händelser såsom ändringar i dosering av läkemedel, omplacering av patien- ten, kirurgiska händelser och Exempelvis kan patientens 12 tid dT; för avgiven inandning variera kring det aktuella värdet av dess inställda inandningstíd sT,, varjämte den resulterande slutti- dalkoldíoxiden FE-TCO; kan jämföras med den aktuella sluttidalkoldioxiden FEICO; ñr att utvärdera optimaliteten hos de aktuella Om exempelvis en längre tid dT; för avgiven inandning leder till en större sluttidalkoldioxid PECO; skulle den aktuella inställda inandningstiden sT; kunna vara alltßr liten.

I en alternativ utföringsform skulle dTI-gensvarkurvan 154 klmna uttryckas i termer av VCO; i stället ßr FE-ICO; såsom är visat i figur 10. Gensvarkurvans 154 morfologi blir likartad den som är visad i figur 9. Utan förlust av generalitet kan de ovan angivna teknikerna användas för att finna TI.

OmMAL med utnyttjande av VCO; i motsats till PECO, VCO, är lika med den inre produkten över ett 10 15 20 25 30 533 388 14 andetag mellan en volymkurva och en COz-kurva. Flödeskurvan och COZ-kurvan bör vara synkronise- rade í tiden.

En representativ sammanfattning av potentiella inmatningar till resp utmatningar från en sådan metodologi är visad nedan: Klinikerns inmatningar Patientens 12 ålder, vikt, längd, kön, läge och/eller önskad FEïCOz, etc Uppmätta inmatningar Sluttidalkoldioxid Fm-COL flödesvågdata, etc Utmatningar Patientens 12 inställda utandningstid sTE, inställda ínandningstid och/eller inställda tidalvolym sVT Genom att man närmare inställer i förhållande till varandra patientens 12 inställda utandningstid sTE och patientens 12 naturliga utandningstid TEXH under obligatorisk mekanisk ventilering ökar me- delalveolaiventileringen. Dessutom sker ytterligare optimal koldioxid Cüz-borttagning, förbättrad syresättning, och/eller mera utjämning av anestesimedel, varigenom ventilerade gasväxlingar blir mera effektiva med avseende på användning av lägre inställd tidalvolym sVT i jämñrelse med konventio- nella inställningar. Små ventilationer och andningsmotstånd kan minskas, och minskning av volymer kan minska patientens 12 luftvägstryck PN, varigenom risken att oavsiktligt utvidga lungan minskar.

Dessutom underlättar arrangemangen enligt uppfinningen ventilation fór patienter 12 med akut andnödsyndrom och de kan användas för att förbättra användbarheten under både enkla och dubbla lungventilationer även som övergångar mellan dessa.

Som resultat av ovanstående inställer flera av arrangemangen patientens 12 inställda utand- ningstid sTE lika med tidsperioden mellan då ventilatorn 16 tillåter patienten 12 att andas ut och då patientens 12 utandningsflöde upphör - dvs patientens 12 naturliga exhalationstid TEXH. Detta under- lättar patientens 12 andning genom att säkerställa att ventilerade luttflöden är lämpliga ßr ifiågava- rande patient 12 vid den tidpunkten i behandlingen. Dessutom presenteras sätt ßr ínstälhiing av opti- mal patientinandningstid Tim-UML och önskad tidalvolym.

Det torde vara uppenbart att denna beskrivning anger åskådliggörande, som exempel tj änande, representativa och icke-begränsande uttöringsfonner av arrangemangen enligt uppfinningen. Således är omfattningen av arrangemangen enligt uppfinningen inte begränsad till någon av dessa utfórings- former. Skilda detaljer och särdrag hos uttöringsformerna har angivits såsom erfordras. Många änd- ringar och modifikationer - vilka torde vara uppenbara för fackmannen - ligger således inom ramen ßr de enligt uppfinningen angivna arrangemangen utan att avvika från dess tankegångar, och arran- gemangen enligt uppfinningen inkluderar dessa. För att allmänheten skall lå kännedom om de enligt uppfinningen angivna arrangemangens omfattning och anda anges nu de följande patentkraven.

Claims (9)

10 15 20 25 30 35 40 533 388 15 PATENTKRAV

1. Anordning för användning i reglerad mekanisk ventilering, innefattande organ för att variera inandningstiderna fór en individ (12), organ för att bestämma åtminstone en eller flera sluttidalgaskoncentrationer där åtminstone ena sluttidalgaskoncentrationen är en koldioxidkoncentration som nämnda individ (12) andas ut per andetag associerade med nämnda inandningstider, organ för att upprätta ett stabilt tillstånd med nämnda sluttidalkoldioxidkoncennation medelst iterativ justering av individens inandningstid tills sluttidalkoldioxidkoncentrationen är väsentligen lika med individens kapillära koldioxid, och organ fór att bestämma en optimal inandningstid baserat på en avvikelse från nämnda stabila tillstånd, varvid den optimala inandningstiden svarar mot när sluttidalkoldioxidkoncentrationen är väsentligen lika med individens kapillära koldioxid.

2. Anordning enligt krav 1, vari åtminstone en av nämnda gaskoncentrationer inkluderar flera gaser som nämnda individ (12) andas ut.

3. Anordning enligt krav 2, vari åtminstone en av nämnda gaser inkluderar åtminstone en bland syrgas, lustgas eller bedövningsmedel for inandning.

4. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande medel för minskning av individens ( 12) inandningstider för att bestämma nämnda optimala inandningstid.

5. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande medel för ökning av nämnda individs (12) inandningstider för att bestämma nämnda optimala inandningstid.

6. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande en monitor (38) ßr att visa åtminstone en av de följande: nämnda inandningstider, nämnda gaskoncentrationer eller gasvolymer.

7. Anordning enligt krav 1, ytterligare innefattande medel för att variera nämnda inandningstider med förutbestämda mängder.

8. Anordning enligt krav 7, ytterligare innefattande medel för att variera nämnda ßrutbestâmda mängder med tiden.

9. Anordning enligt krav l, ytterligare innefattande medel för inställning av ytterligare inandningstider baserat på nämnda optimala inandningstid.