SE532424C2 - Anordning för skydd mot strömrusning - Google Patents

Description

l0 15 20 25 30 S32 424 hand om sådana starka strömmar. Traditionellt har enheterna skyddats genom att de starka strömmarna har letts genom höljet, antingen mellan kontakterna eller till någon robust jordad konstruktion.

Emellertid är det, för att göra tillverkningskostnaderna så låga som möjligt, fördelaktigt att tillverka höljena och andra delar av dessa enheter i mindre kostsamma och mer lättbearbetade material. Ett sådant material med låg kostnad är till exempel plast. Sådana föredragna billiga material är alla väsentligen icke-ledande. Emellertid måste många av~~ enheterna för att fungera korrekt ha en metallbeläggning, det vill såga ett tunt skikt av metall vilket är anordnat på insidan av plastväggarna och andra delar.

I detta dokument betyder ”ledande” elektriskt ledande, medan ”icke-ledande” betyder elektriskt icke-ledande, såsom inses av en fackman.

För sådana höljen, vilka är av ett väsentligen icke-ledande material och år överdragna med en metallbelåggning, måste beläggningen på höljet skyddas mot starka strömar vilka löper genom en yttre skårmníngsledning hos en kabel ansluten till den elektriska enheten. Detta kan åstadkomas medelst användande av ett passivt åskskydd, vilket låter den starka strömmen ledas förbi höljet. En sådan passiv åskskyddsanordning, vilken inte innefattar aktiva komponenter såsom GDT:er eller liknande, är tidigare känd genom dokumentet WO 2004/097979. Företrädesvis bör en elektronisk enhet innefatta både ett passivt och ett aktivt åskskydd för att vara ordentligt skyddad mot blixtnedslag.

Figur l visar en tidigare känd mikrovàgstransmíssionsenhet 100 från dokumentet WO 2004/097979, där mikrovàgstransmissionsenheten 100 är försedd med en passiv 10 15 20 25 30 532 424 anordning för áskskydd. Ett hölje 110 hos enheten är tillverkat av plast och är överdraget med ett tunt metallskikt, och kontakterna 120, 121 är gjorda av metall. För att inte förstöra metallskiktet i beläggningen är enheten även försedd med metallbeslag 130, vilka leder starka strömmar från metallkontakterna 120, 121, genom beslagen 130 och till en àskledare av metall, vilken företrädesvis är placerad i locket lll hos höljet, varigenom strömmen leds iväg fràn insidan av höljet 110. Beslagen 130 är fästa vid de metalliska kontakterna 120, 121 medelst användning av skruvar 131, vilka är förbundna med en metallisk platta 122 hos kontakterna 120, 121, varigenom de leder bort starka strömmar vilka är närvarande pà skärmningsledaren hos kontakterna.

I WO 2004/097979 mäste vissa delar av mikrovágstransmissionsenheten 100, såsom kontakterna 120, 121 och àskledaren, såsom locket 111, fortfarande vara gjorda av metall för att kunna skydda enheten, vilket ökar tillverkningskostnaderna. Således finns det ett problem denna tidigare kända enhet rörande hur man ska åstadkomma en billig enhet med ett säkert och effektivt skydd mot blixtar.

Kortfattad beskrivning av uppfinningen Det är ett huvudsyfte med föreliggande uppfinning att tillhandahålla en passiv anordning för skydd mot strömrusning, vilken löser det ovan angivna problemet.

Föreliggande uppfinning ämnar tillhandahålla en effektiv anordning för skydd mot strömrusning, vilken är mindre kostsam och enklare att tillverka än àskskyddsanordningarna i tidigare känd teknik.

Huvudsyftet àstadkoms medelst anordningen för skydd mot strömrusning enligt den kännetecknande delen av patentkrav 1. 10 15 20 25 30 532 424 Anordningen för skydd mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning erbjuder ett säkert skyddande av en elektronisk enhet, vilken väsentligen är gjord helt av icke-ledande material.

Således kan, enligt föreliggande uppfinning, höljet och även kontakterna för enheten tillverkas i ett billigt icke-ledande material, vilket gör dem enkla att tillverka och samtidigt säkert skyddade mot strömrusning.

Detta är enligt föreliggande uppfinning möjligt eftersom de starka strömmarna avleds från den interna kopplingsenheten hos kontakten, genom den icke~ledande kontaktkroppen, och till en metallisk struktur vilken står i permanent elektrisk kontakt med jord och även har kapacitet att leda starka strömmar. De starka strömarna avleds till den metalliska strukturen medelst en skyddshylsa och ett avledningsorgan vilket står i elektrisk kontakt med skyddshylsan samt med den metalliska strukturen. Genom denna uppställning leds de starka strömarna effektivt att löpa genom anordningen för skydd mot starka strömmar istället för genom beläggningen pà höljet och/eller kontaktkroppen.

Den metalliska strukturen innefattar i olika utföringsformer av uppfinningen en metallisk struktur i form av ett monteringsfäste, en stödkonstruktion, ett lock vilket tillsluter höljet, en trimplatta och/eller en jordningsfläta.

Alla dessa olika utföringsformer av föreliggande uppfinning skyddar effektivt enheten mot strömrusning samt har ytterligare olika fördelar, vilka är relaterade till monteringsförhállandena för enheten. Dessa utföringsformer utnyttjar, för ändamålet att skydda mot strömrusning, delar vilka redan finns i enheterna, såsom locket eller trimplattan, eller i monteringssituationen, såsom monteringsfästet och 10 15 20 25 532 42å stödkonstruktionen, vilket förstås är mycket kostnadseffektivt och inte kräver något extra monteringsutrymme.

Enligt en utföringsform av uppfinningen innefattar avledningsorganet ett metallstycke vilket har en kontaktdel vilken till formen väsentligen motsvarar formen hos ett ändstycke för skyddshylsan. Enligt en annan utföringsform av uppfinningen motsvarar formen hos ändstycket för kontaktdelen väsentligen formen hos den utvändiga väggytan för skyddshylsan. Dessa tvâ utföringsformer erbjuder mycket god elektrisk kontakt mellan skyddshylsan och avledningsorganet när de pressas axiellt respektive radiellt mot varandra.

Enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning innefattar avledningsorganet en eller flera skruvar. Detta är fördelaktigt eftersom skruvarna även kan utnyttjas för att fästa enheten vid monteringsfästet eller stödkonstruktionen, eller kan användas för att fästa locket vid höljet.

Detaljerade exempelutföringsformer och fördelar för anordningen för skydd mot strömrusning enligt uppfinningen kommer härefter att beskrivas med hänvisning till de bifogade ritningarna, vilka åskådliggör nagra föredragna utföringsformer.

Kortfattad figurbeskrivning Figur 1 visar en elektronisk enhet, vilken har àskskydd enligt tidigare känd teknik.

Figurerna 2a-d visar en elektronisk enhet med en anordning för skydd mot strömrusning enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning. 10 l5 20 25 533 ÅEÄ Figurerna 3a-o visar en elektronisk enhet med en anordning för skydd mot strömrusning enligt en ytterligare utföringsform av föreliggande uppfinning.

Figur 4 visar en tvärsnittsvy av en elektronisk enhet med en anordning för skydd mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning.

Beskrivning av föredragna utföringsformer Figurerna 2a-d visar en elektronisk enhet 200 försedd med en anordning för skydd mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning, vilken skyddar enheten 200 mot starka strömar löpande genom en yttre skärmningsledare hos en kabel, vilken är ansluten till den elektroniska enheten.

I dessa figurer används samma hänvisningsbeteckningar för sama eller motsvarande komponenter. Den elektroniska enheten 200 har ett tillslutet hölje, vilket innefattar sidoväggar och bottenväggar. Dessa väggar komer härefter generellt att benämnas höljesväggar 210. Höljet är även försett med ett lock 211, vilket tillsluter höljet. Detta lock 211 är, enligt en utföringsform ett vanligt lock som tillsluter höljet, och enligt en annan utföringsform tjänar det även som en trim- platta för en RF-filterenhet, vilken är innesluten av höljet.

Enheten 200 är ytterligare försedd med en första och en andra kontakt 220, 221, vilka vardera är anordnade i en öppning i väggen pà vilken den är anordnad, och sticker fram utåt från denna vägg. 10 15 20 25 SSE 424 Var och en av den första och andra kontakten 220, 221, innefattar huvudsakligen samma delar, vilka härefter kommer att förklaras för den första kontakten 220. Den första kontakten 220 innefattar en kontaktkropp 222, och en intern kopplingsenhet 230, vilken är inrymd inuti kontaktkroppen 222 när den är monterad. Enligt en utföringsform för uppfinningen har kontaktkroppen 222 en cylindrisk form.

I detta dokument ska ordet "cylindrisk” tolkas i dess bredaste innebörd, vilken, vilket förstås av en fackman, innefattar cylindrar vilka har väsentligen vilken som helst form pä dess basyta (tvärsnittsarea). Således innefattar den "cylindriska" formen här till exempel ihåliga cylindrar, vilka har en cirkulär tvärsnittsarea, det vill säga tubformade. Eftersom den ”cylindriska" formen innefattar cylindrar med väsentligen vilken tvärsnittsarea som helst, kan kontaktkroppen 222 även ha en form motsvarande väsentligen vilken transmissionskabelkontakt som helst, vilken är ansluten till kontaktkroppen 222.

I figurerna 2a och 2b visas den interna kopplingsenheten 230 som innefattande en skyddshylsa 231, ett centralt ledarstift 236, en isolatorring 234, ett avledningsorgan 232 och en kopplingshylsa 235, vilka alla visas isärtagna för tydlighets skull. De olika delarna i den interna kopplingsenheten 230 kommer inte att förklaras i detalj i detta dokument, eftersom de flesta av dem är kända av en fackman. Emellertid kommer de delar som är nya och är viktiga för föreliggande uppfinnings funktion förklaras nedan. 10 15 20 532 424 En transmissionskabel, såsom en koaxialkabel med en central ledare och en yttre skärmningsledare, kan anslutas till den interna kopplingsenheten 230 för att tillhandahålla signaler till och från den elektroniska enheten 200. Olyckligtvis kan även starka strömmar, strömrusningar, anlända till den elektroniska enheten genom den yttre skärmningsledaren hos den anslutna kabeln, och den elektroniska enheten måste skyddas mot sådana strömrusningart Den elektroniska enheten 200 är monterad på en stödkonstruktion 240, vilken typiskt är en mast, ett torn eller någon annan kraftig konstruktion. Stödkonstruktionen stödjer också även en eller flera antennanordningar och/eller någon annan typ av elektronisk utrustning. Stödkonstruktionen 240, eller åtminstone en del av den, är företrädesvis gjord av ett ledande material.

Den elektroniska enheten 200 är förbunden med stödkonstruktionen 240 genom användande av ett monteringsfäste 241, vilket är fäst vid stödkonstruktionen 240 och till vilket den elektroniska enheten 200 är förbunden. Stödkonstruktionen 240, monteríngsfästet 241 samt höljet visas här pä grund av tydlighet isärtagna. 10 15 20 25 30 E32 424 Höljesväggarna 210, det vill säga sidoväggarna och bottenväggen, är tillverkade av ett icke-ledande material, vilket är överdraget pà insidan med ett tunt skikt av ledande material. Användningen av icke-ledande material har fördelen att höljet är mindre kostsamt att tillverka och är lättare än traditionellt använda höljen. Beläggningen pà insidan av höljesväggarna behövs för att förse den elektroniska enheten 200 med en signaljord och även med ett skydd mot störningar utifrån. Beläggningen är emellertid mycket tunn i relation till strömrusningarna, vilka resulterar av ásk- och blixtnedslag, och klarar inte av sä starka strömar.

Enligt föreliggande uppfinning är även åtminstone en av den första och andra kontakten 220, 221 gjord av ett icke-ledande material. Således är kontaktkroppen 222 gjord av till exempel plast eller liknande. Detta sänker ytterligare tillverkningskostnaderna och vikten hos enheten. Men det uppstår samtidigt ett problem rörande hur enheten 200 ska skyddas fràn strömrusningar. Eftersom även kontakten är gjord av icke-ledande material är det meningslöst att, såsom gjordes i de tidigare kända lösningarna, helt enkelt ansluta ett organ för förbiledning av strömrusning till de utvändiga delarna av kontakten, för att därigenom leda bort strömrusningen från beläggningen.

Enligt den föreliggande uppfinningen är åtminstone en öppning 225, såsom en glugg, en slits eller ett häl, anordnad i kontaktkroppen 222. Genom denna öppning eller öppningar är ett ledande avledningsorgan 232 infogat så att det star i elektrisk kontakt med den ledande skyddskylsan 231 hos den interna kopplingsenheten 230. vid användning stär skyddshylsan 231 i elektrisk kontakt med den yttre skärmningsledaren hos en kabel, vilken är ansluten till kontakten 220, vilket kommer att diskuteras nedan. 10 15 20 25 532 424 10 Vidare står det ledande avledningsorganet 232 i elektrisk kontakt med en metallisk struktur, vilken står i permanent elektrisk kontakt med jord. Avledningsorganet 232 står således i elektrisk kontakt med skyddshylsan 231 och sträcker sig utåt från skyddshylsan 231, genom kontaktkroppen 222 och ut till den metalliska strukturen, så att det står i elektrisk kontakt med den metalliska strukturen.

Den metalliska strukturen är gjord av ett i hög grad ledande material och har således låg impedans och hög kapacitet att leda starka strömmar. Härefter diskuteras relationen mellan egenskaperna för de olika delarna hos den elektroniska enheten som ska skyddas och delarna hos anordningen för skydd mot strömrusning.

Generellt karaktäriseras vanligtvis resistiviteten hos en tunn film av dess ytresistivitet R; uttryckt i ohm per kvadrat. Den tunna filmens förmåga att bara strömmen hos strömrusningen avgörs av det smalaste stycket av filmen som är konstruerad för att leda strömmen för strömrusningen.

Den plötsliga omvandlingen av elektrisk energi till värme ökar temperaturen hos filmen och kan orsaka smältning av filmen. De flesta naturliga material ökar sin resistivitet med ökande temperatur, vilket medför att processen som leder till smältning kan vara icke-linjär för den väg strömmen tar genom ett sådant material. Om en annan parallell väg existerar, för vilken temperaturen inte ökar på ett liknande sätt, kan emellertid den största delen av strömmen avledas till denna väg, eftersom strömmen alltid letar efter vägen som har den lägsta resistansen. 10 15 20 25 532 åâå ll Utgående från detta resonemang står det klart att delarna hos anordningen för skydd mot strömrusning, till exempel det ledande avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen, bör ha ett tillräckligt tvärsnitt, så att den absorberade energin inte för någon av delarna hos anordningen för skydd mot strömrusning i närheten av deras egna smälttemperaturer eller smälttemperaturen för den tunna filmen som skyddas. Det står även klart att resistansen hos anordningen för skydd mot strömrusning bör vara tillräckligt låg för att utgöra ett skydd av filmen.

Således beror den minsta erfordrade tvärsnittet, vilket krävs för delarna i anordningen för skydd mot strömrusning, av de fysiska egenskaperna för det valda materialet. För de flesta metaller är dessa egenskaper, såsom resistivitet, värmekapacitet etc. väl kända. Därför exemplifieras härefter endast detaljerna för koppar. Utgående från denna icke- begränsande exemplifiering förstår en fackman hur detta tillämpas på andra material.

En ledare av koppar med en tvärsnittsarea på endast 1 um? har en resistans på ungefär 2 mOhm per dm. Ett sådant stycke koppar kan lagra värmeenergi i storleksordningen av 36 J genom att öka sin temperatur med 100 K. Här antas att 36 J erhålls medelst en puls med maximal ström på cirka 8.4 kA, vilket förutsätter en typisk 10/350~puls, vilken används för àskskyddstester, i enlighet med International Electrotechnical Commissions (IEC) standarder IEC 61204-l/IEC 61312-l. 10 15 20 25 30 532 424 12 Detta exemplifierade maximala värde för pulsströmen kan verka nàgot låg för en fackman. Emellertid motsvarar det de differentialpulser vilka uppträder mellan den inre och yttre ledaren (vilket nämndes ovan i anslutning till tidigare kända lösningar), varvid dessa pulser vanligtvis tas om hand av aktiva differentialskyddskretsar, vilka inte utgör en del av föreliggande uppfinning. För den typiska 10/350-strömpulsen pà cirka 8.4 kA är det tillräckligt att bestämma tvärsnittsarean hos ledaren till 1 nmf. Pá motsvarande sätt skulle 10 nmF stödja 86 kA, vilket bör vara tillräckligt för att bära det mesta av de direkta blixtnedslagen i ett torn.

Notera här att den tälda maximala strömmen har ett linjärt förhållande till tvärsnittsarean hos áskledaren, eftersom den lagringsbara värmen vid givna temperaturer ökar linjärt samtidigt som resistansen minskar med inversion av tvärsnittsarean.

I det numeriska exemplet ovan är de använda egenskaperna 400 J/kgK för värmekapaciteten och 8960 kg/n? för densiteten. De använda elektriska parametrarna är det ungefärliga värdet 2*l0" 8 Ohm*m för resistiviteten och en energiintegral pä 0.000254 för en ideal 10/350 enhetsströmpuls över enhetsresistans.

(Notationen 10/350 hänför sig till mikrosekunder för tiden för framkanten respektive för halva amplitudavklingningen, vilket är specificerat i IEC 61204-l/IEC 61312-1.) I detta exempel utförs inställning av tillåtelse av ökade slutliga temperaturer eller användande av olika material med lätthet medelst justering av lämpliga parametrar. Till skillnad frän de numeriska exemplen givna ovan kan det även estimeras att en typisk 35 mikrometer tjock kopparfolie på cirka 0.5 m0hm/kvadrat kan tala som mest 500 A per mm bredd för en l0/350-puls. 10 15 20 25 E32 äâå 13 Om interiören hos en typisk 7-16-kontakt är överdragen med en metallisk beläggning av koppar med en sådan tjocklek, bringas den följaktligen att smälta när cirka 25 kA anbringas pà skärmningsledaren, vilken har en diameter på 16 m.

Följaktligen behöver en sådan beläggning extra skydd mot strömmar även om inget extra utrymme är beräknat pà grund av möjliga strömtäthetskoncentrationer beroende av asymetri.

Beroende av variationer i materialval samt variationer i geometrisk asymmetri och val av kontakter kan den föreliggande uppfinningen erbjuda ett gott skydd för tunna ledande filmer, särskilt för metalliska beläggningsskikt, vilka är tunnare än 0.2 mm. Emellertid är detta màtt på tjockleken för beläggningen inte en exakt gräns. Följaktligen erbjuder uppfinningen även ett säkert skydd för andra tjocklekar, det vill säga för tjockare skikt av metalliska beläggningar.

Således är i detta dokument ett tunt skikt av ledande material, såsom ett tunt metalliskt skikt, ett skikt vilket är tunt i förhållande till blixtströmmar. Dessa tunna skikt av ledande material är typiskt tunnare än 0.2 mm, men dessa skikt kan även, vilket är uppenbart för en fackman, vara tjockare än 0.2 mm. Å andra sidan finns det, vilket är väl känt för en fackman, en ekonomisk fördel i att kunna överdra höljet med ett metalliskt skikt som är sa tunt som möjligt, där tjockleken pà detta skikt endast är begränsat till att ha en tjocklek vilken, i enlighet med välkänd RF-teori (radiofrekvens-teori), överstiger genomträngningsdjupet för materialet. 10 15 20 25 30 532 dåd 14 Följaktligen, såsom resonerades och exemplifierades ovan, kan, eftersom strömmen alltid tar vägen som har lägst resistans, merparten av strömmen avledas till en väg parallell med vägen genom det tunna beläggningsskiktet, om det finns en parallell väg för vilken temperaturen inte ökar pà samma sätt som för det tunna metalliska beläggningsskiktet.

Därför kommer, för anordningen visad i figur 2a, i enlighet med en utföringsform för föreliggande uppfinning, en strömrusning, vilket löper längs den yttre skärmningsledaren hos en kabel vilken är ansluten till den första kontakten 220, att löpa genom skyddshylsan 231, avledningsorganet 232 och till den metalliska strukturen, istället för att löpa genom beläggningen pà höljet.

Enligt utföringsformen visad i figur 2a utgörs avledningsorganet 232 av ett metallstycke, vilket är förbundet med monteringsfästet 241. Den metalliska strukturen innefattar här monteringsfästet 241 och strömrusningen avleds fràn skyddshylsan 231 till monteringsfästet 241 medelst avledningsorganet 232. Fràn monteringsfästet 241 leds de starka strömmarna hos strömrusningen antingen till den jordade stödkonstruktionen 240 eller, om enheten har fler än en kontakt, möjligtvis till den yttre skärmningsledaren hos en andra kabel, vilken är ansluten till den andra kontakten 221, varvid den yttre skärmningsledaren hos den andra kabeln står i elektrisk kontakt med jord.

Enligt utföringsformen visad i figur 2b utgörs avledningsorganet 232 av ett metallstycke, vilket kan förbindas med stödkonstruktionen 240 medelst, till exempel en eller flera skruvar eller liknande. Enligt denna utföringsform av uppfinningen innefattar den metalliska strukturen 10 15 20 25 30 532 424 15 stödkonstruktionen 240, vilken står i permanent elektrisk kontakt med jord och kan leda starka strömmar.

Såsom visas i figurerna 2a och 2b har avledningsorganet 232, enligt en utföringsform av uppfinningen, en kontaktdel med en rundat ändstycke, vilket är försett med en central öppning, vilket resulterar i en kontaktdel vilken har en öppning i metallstycket. Det rundade ändstycket hos kontaktdelen har en form, vilken, när den infogas genom kontaktkroppen 222 in i den interna kopplingsenheten 230, väsentligen motsvarar formen hos den invändiga vággytan 224 för kontaktkroppen 222. Öppningen i metallstycket har här, enligt utföringsformen som visas i figurerna 2a och 2b, en cirkulär form. Emellertid kan öppningen, enligt en annan utföringsform av uppfinningen, ha väsentligen vilken form som helst, vilken passar bra ihop-med de andra delarna hos den interna kopplingsenheten 230.

Genom denna form hos kontaktdelen passar den mycket väl ihop med de andra delarna hos den interna kopplingsenheten 230 när de är monterade, och speciellt med skyddshylsan 231, sà att en elektrisk kontakt med skyddshylsan 231 åstadkoms. Formen pà kontaktdelen av avledningsorganet 232, vilken innefattar~ öppningen, svarar väsentligen mot formen för ändstycket hos skyddshylsan 231, vilket garanterar en stadig elektrisk kontakt när de pressas axiellt mot varandra. Förbindelsen mellan avledningsorganet 232 och skyddshylsan 231 kommer att beskrivas ytterligare nedan.

I figurerna 2c och 2d visas förenklade vyer av olika utföringsformer för den första kontakten 220. I figur 2c utgörs avledningsorganet 232 av ett metallstycke, vilket har ett rundat ändstycke i dess kontaktdel och är försett med en öppning, vilket i storlek och form väsentligen motsvarar ändstycket hos skyddshylsan 231. Skyddshylsan 231 och 10 15 20 532. 13,24- 16 avledningsorganet 232 pressas här mot varandra så att elektrisk kontakt mellan dem ástadkoms.

I figur Zd har avledningsorganet 232 en kontaktdel, vars form väsentligen motsvarar formen hos den utvändiga väggytan 239 hos skyddshylsan. Avledningsorganet 232, och således kontaktdelen, pressas här radiellt mot skyddshylsan 231, så att elektrisk kontakt mellan dem ástadkoms. Enligt en utföringsform av uppfinningen är kontaktdelen hos avledningsorganet tandad pá ytan vilken bringas i fysisk kontakt med skyddshylsan 231. Härigenom tvingas tänderna in i skyddshylsan 231 när avledningsorganet 232 pressas axiellt eller radiellt mot skyddshylsan 231, vilket skapar en mycket god elektrisk kontakt mellan dem.

Vidare är skyddshylsan 231, enligt denna utföringsform, väsentligen cylindrisk och utsträcker sig axiellt längs den fulla längden hos kontaktkroppen 222, innanför den invändiga väggytan 224, så att en ände hos skyddshylsan när beläggningen pà insidan av höljesväggarna och en annan ände av skyddshylsan sträcker sig till, och möjligen genom den fria änden av kontaktkroppen 222. Skyddshylsan 231 har här en solid väsentligen cylindrisk form. 10 15 20 25 30 EEE 434 17 Emellertid är den väsentligen cylindriska formen hos skyddshylsan 231, enligt en utföringsform för föreliggande uppfinning, försedd med en eller flera öppningar, såsom gluggar, slitsar eller häl. De en eller flera öppningarna gör skyddsanordningen mot strömrusning lättare. Dessutom resulterar flexibiliteten för skyddshylsan 231, vilken ástadkoms därigenom, i en bättre elektrisk kontakt med en koaxialkabelkontakt vilken är ansluten till den interna kopplingsenheten 230. Sàsom angetts ovan är ”cylindrisk” här menat att innefatta väsentligen vilken som helst tvärsnittsform för cylindern. Således kan tvärsnittsarean för skyddshylsan 231, beroende av den övergripande formen pá kontakten, ha vilken form som helst. Emellertid använder standardkontakterna 7-16 och de flesta andra praktiskt använda kontakterna cirkulära former, vilka föreskrivs av praktisk ingenjörskonst och av existerande kabelstandarder.

Enligt en ytterligare utföringsform för föreliggande uppfinning innefattar den metalliska strukturen en jordningsfläta, vilken är ansluten till och stàr i elektrisk kontakt med avledningsorganet 232. Jordningsflätan står här i permanent elektrisk kontakt med jord och är dimensionerad så att den har hög kapacitet för att leda starka strömmar.

Enligt olika utföringsformer av föreliggande uppfinning är även den utvändiga väggytan 223 hos kontaktkroppen, den invändiga väggytan 224 hos kontaktkroppen, eller bàda dessa väggytor 223, 224 överdragna med ett tunt skikt ledande material. Denna beläggning kan, speciellt när den invändiga väggytan 224 för kontaktkroppen är försedd med den, överföra signaljord till beläggningen pà höljesväggarna frán den yttre skärmningsledaren hos kabeln som är ansluten till den första kontakten 220. Emellertid kommer denna beläggning inte att kunna klara av starka strömmar beroende av strömrusning, 10 15 20 25 _30 532 Å24 18 eftersom det tunna skiktet av ledande material, till exempel ett tunt metalliskt skikt, typiskt är tunnare än 0.2 mm, såsom angetts ovan.

Därför mäste även denna beläggning skyddas mot sådana strömrusningar. Detta àstadkoms genom användande av skyddsanordningen mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning, vilken innefattar den axiellt utsträckta skyddshylsan 231, avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen, vilken står i permanent elektrisk kontakt med jord.

I tidigare känd teknik finns även ett problem rörande kontakternas stabilitet. Kontakterna monteras traditionellt pà höljet genom användande av skruvar eller liknande. Det är svårt och kostsamt att tillverka höljet, kontakterna och skruvarna med så làga toleranser att de passar exakt och stadigt till höljet.

Enligt en utföringsform av föreliggande uppfinning är höljet 210 och den första och/eller andra kontakten 220, 221 anordnade i ett enda stycke. Företrädesvis tillverkas höljet 210 och kontakterna 220, 221 i ett stycke genom gjutning, pressgjutning eller liknande, beroende pà det använda icke- ledande materialet. Denna utföringsform har fördelen att tillverkningen är enkel och möjlig till en läg kostnad, samt att den även erbjuder mycket stabila kontakter 220, 221, eftersom de inte mäste fästas separat pà höljesväggarna 210.

Det icke-ledande materialet som används för höljesväggarna 210 och även för kontaktkropparna 222 är, enligt en utföringsform av uppfinningen, väsentligen vilket som helst icke-ledande material som är billigt, lätt och enkelt att hantera och tillverka. Till exempel kan väsentligen vilket plastmaterial 10 15 20 25 30 E32 424 19 som helst användas. Sådana icke-ledande material behöver en icke-ledande beläggning för att erbjuda en effektiv RF-väg.

Belåggningen på höljesväggarna 210 är, i förhållande till den ledande skyddshylsan 231, det ledande avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen, mycket tunn och har hög impedans. Enligt en utföringsform av uppfinningen har beläggningen en tjocklek, vilken är företrädesvis mindre än 0.2 m, och är vanligtvis tillverkad av metall, såsom koppar, silver eller aluminium, eller möjligtvis av gul kromat eller sammansatta skikt av flera metaller. Å andra sidan har skyddshylsan 231 en väggtjocklek, vilken är mycket större än tjockleken hos beläggningen. Enligt en utföringsform av uppfinningen har skyddshylsan 231 en väggtjockhet vilken resulterar i en tvärsnittsarea för skyddshylsan 231 som är åtminstone 10 m2. Såsom angavs ovan är en sådan tvärsnittsarea tillräcklig för att klara av de flesta blixtströmmar som kan uppstå.

Kopplingshylsan 235 har också en tvärsnittsarea liknande den för skyddshylsan 231. Avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen har båda tvärsníttsareor vilka är åtminstone 10 nmf.

När dimensioner för delarna i skyddsanordningen mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning väljs bör hänsyn tas till faktumet att den maximala strömdensiteten i ett särskilt material begränsar strömens maximala amplitud, så att kontaktpunkter och kontaktresistanser mellan delar tas i beaktande i enlighet därmed.

Enligt en utföringsform, är skyddshylsan 231, kopplingshylsan 235, avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen tillverkade av något av materialen koppar eller aluminium vid de respektive sektioner som har de minsta tvärsnittsareorna.

Emellertid kan, för andra sektioner av dessa delar än de med 10 15 20 25 30 532 42å 20 de minsta tvärsnittsareorna eller om en genomgående större tvärsnittsarea väljs, även andra metaller användas för dessa delar av anordningen för skydd mot strömrusning.

Följaktligen kommer de starka strömmarna, eftersom impedansen hos beläggningen är högre än impedansen hos delarna av anordningen för skydd mot strömrusning, det vill säga skyddshylsan 231, avledningsorganet 232 och den metalliska strukturen, föredra att inte löpa genom beläggningen, och detta ännu mer om beläggningen har en benägenhet att värmas upp under strömrusningen och därigenom öka dess impedans.

Därigenom skyddas beläggningen mot strömrusning.

I den utföringsform av föreliggande uppfinning vilken har ett skikt med tunn beläggning även pà kontaktkroppen, pà den invändiga och/eller utvändiga väggytan 223, 224 hos kontaktkroppen, är även denna beläggning tunn, företrädesvis tunnare än 0.2 mm. Denna tunna beläggning är vidare företrädesvis gjord av en eller flera av de material som även används för beläggning av höljet.

Enligt utföringsformerna visade i figurerna 2a och 2b är de första och andra kontakterna anordnade pà väggar pà motstàende sidor av höljet. Kontakterna kan emellertid alternativt vara anordnade pà icke motstàende sidor av höljet, till exempel på samma sidovägg, eller på tvà angränsande sidoväggar. Dessutom kan, enligt andra utföringsformer av uppfinningen, antalet kontakter varieras från en kontakt upptill väsentligen vilket som helst antal kontakter, beroende på den elektriska funktionen hos den elektroniska enheten.

Ovan har de första och andra kontakterna 220, 221 illustrerats som hon-kontakter av kontakttypen ”7-16". ”7~16”-kontakten är en koaxial radiofrekvenskontakt, vilken är dimensionerad sä att det centrala ledarstiftet 236 har en diameter pà.7 mm, och 10 15 20 25 30 532 424 21 att kopplings- och/eller skyddshylsan 235, 231 har en diameter på 16 mm. När luft används som dielektrisk materia mellan det centrala ledarstiftet 236 och kopplings- och/eller skyddshylsan 235, 231 har "7-16”-kontakten en impedans på 50 Q. Emellertid kan, såsom är uppenbart för en fackman; väsentligen vilken typ av kontakt som helst vilken är möjlig att inrymma inuti kontaktkroppen 222 av icke-ledande material användas för att implementera föreliggande uppfinning. Sådana kontakter kan till exempel vara ”4l~95”-kontakter, vilka har ett centralt ledarstift med 4.1 mm diameter och en kopplinge- och/eller skyddshylsa pà 9.5 mm.

Vidare visar figurerna 2a-d den första kontakten 220 såsom varande en hon-kontakt. En hon-kontakt är försedd med gängor pà den utvändiga väggytan 223 hos kontaktkroppen 222, varvid dessa gängor är anordnade för att gripa tag i gängor hos en han-kontakt. En sädan han-kontakt, vilken till exempel är monterad pà en koaxial transmissionskabel, och vilken är ansluten till hon-kontakten, är försedd med motsvarande gängor i ett mutterliknande element, vilket är anslutet till kontaktkroppen hos han-kontakten. När han-kontakten ansluts till hon-kontakten griper gängorna hos det mutterliknande elementet tag i gängorna hos den utvändiga väggytan hos hon- kontakten. När dessa gängor griper tag i varandra utövar de en axiell kraft pà delarna i den interna kopplingsenheten 230.

Följaktligen kommer skyddshylsan 231 och avledníngsorganet 232 pressas mot varandra vilket resulterar i en god elektrisk kontakt mellan dem. Företrädesvis bör det mutterliknande elementet dras at genom användande av ett vridmoment pá 25 Nm för ”7-16"-kontakter, vilken säkerställer en god kontakt mellan både kontakterna och även mellan delarna hos anordningen för skydd mot strömrusning. lO 15 20 25 30 532 434 22 Enligt en annan utföringsform av föreläggande uppfinning inryms anordningen för skydd mot strömrusning enligt föreliggande uppfinning in en han~kontakt. Delarna för den interna kopplingsenheten, det vill säga skyddshylsan och avledningsorganet, motsvarar här delarna i hon-kontakten, även om de inryms i och utsträcker sig igenom en icke-ledande kontaktkropp hos en han-kontakt. Skyddshylsan har här dessutom formen av en skyddshylsa för en han-kontakt.

Figurerna 3a-c visar en utföringsform av föreliggande uppfinning, i vilken en ett avledningsorgan innefattar en eller flera skruvar, vilka avleder de starka strömmarna till en metallisk struktur. De motsvarande delarna i figurerna 3a-c har getts samma hänvisningsbeteckningar.

I figur 3a motsvarar många delar de delar som tidigare beskrivits i samband med figurerna 2a~b. Dessa delar är sidoväggar och bottenväggar för höljet, generellt benämnda höljesvâggar 310; ett lock 311; en första och en andra kontakt 320, 321, vilka vardera är anordnade med en kontaktkrqpp 322 i en öppning i väggen pa vilken de är anordnade och sticker ut fràn väggen; en intern kopplingsenhet 330, vilken här visas isärtagen; en stödkonstruktion 340; och ett monteringsfäste 341. Enligt en utföringsform av uppfinningen har kontaktkroppen 322 en cylindrisk form. Nedan kommer den interna kopplingsenheten 330 att beskrivas mer i detalj.

Enligt föreliggande uppfinning är, såsom angavs i samband med figurerna 2a-d, höljesväggarna 310 och kontaktkroppen 322 tillverkade av ett icke-ledande material för att minska tillverkningskostnader och vikt. För att tillhandahålla signaljord och skydd mot interferens är höljesväggarna 310 överdragna pà insidan av ett tunt skikt av ett ledande material, och kontaktkroppen 322 kan också vara överdragen pà 10 15 20 25 30 532 ÅE4 23 dess invändiga och/eller utvändiga ytväggar med ett tunt skikt av ledande material. Dessa beläggningar behöver skydd mot starka strömmar, eftersom dessa tunna skikt av ledande material typiskt är tunnare än 0.2 mm, såsom angavs ovan, och företrädesvis är tillverkade av ett eller flera av de material vilka även användes för beläggningen för höljet.

Såsom framgår av figurerna 3a-3c är, enligt denna utföringsform av föreliggande uppfinning, ett avledningsorgan här implementerat som en eller flera skruvar 332, 333 införda i en eller flera öppningar 325, 326, vilka företrädesvis är hål, i kontaktkroppen 322. Gängorna hos den åtminstone en skruven 332, 333 griper tag i åtminstone ett gängat hål 337, 338 i en skyddshylsa, varvid elektrisk kontakt mellan skyddshylsan 331 och den åtminstone en skruven 332, 333, det vill säga med avledningsorganet, åstadkoms.

Således sträcker sig åtminstone en skruv 332, 333 genom den icke-ledande kontaktkroppen 322 och bringas i elektrisk kontakt med den ledande skyddshylsan 331 hos den interna kopplingsenheten 330. Skyddshylsan 331 står vid användning i elektrisk kontakt med den yttre skärmningsledaren för en kabel vilken är ansluten till kontakten 320, antingen direkt eller via kopplingshylsan 335. Den åtminstone en skruven 332, 333 utsträcker sig radiellt utåt från skyddshylsan och bringas också i elektrisk kontakt med en metallisk struktur, vilken är gjord av ett stabilt och i hög grad ledande material samt står i permanent kontakt med jord.

Således har, såsom angavs ovan i samband med figurerna 2a-2d, var och en av skyddshylsan, avledningsorganet och den metalliska strukturen låg impedans och en hög kapacitet att leda starka strömmar. Därför kommer en strömrusning, vilket löper längs den yttre skärmningsledaren hos en kabel ansluten 10 15 20 25 30 532 QEÅ 24 till kontakten 320 att löpa genom kopplings- och skyddshylsorna 335, 331 (eller genom endast skyddshylsan 331 om ingen kopplingshylsa finns), avledningsorganet (det vill säga den åtminstone en skruven 332, 333) och till den metalliska strukturen, istället för att löpa genom och förstöra beläggningen på höljesväggarna 310.

Den metalliska strukturen innefattar här monteringsfästet 341 och/eller locket 311, där locket kan vara antingen ett enkelt tillslutande lock, vilken används endast för att tillsluta höljet, eller en trimplatta, vilken används för att justera egenskaper för den elektroniska enheten inuti höljet, såsom resonanskarakteristiken för ett filter.

Följaktligen kan någon eller båda av locket 311 och monteringsfästet 341 användas som metallisk struktur, och kan således användas för att avleda starka strömmar från skyddshylsan 331, via den åtminstone en skruven 332, 333, för att skydda beläggningen på höljesväggarna och/eller kontakten 320.

Figurerna 3a-c visar också den interna kopplingsenheten 330 hos en hon-kontakt enligt denna utföringsform av föreliggande uppfinning mer i detalj, i figur 3a i isärtagen och i figurerna 3b-c hopmonterad. Den interna kopplingsenheten 330 innefattar skyddshylsan 331, ett centralt ledningsstift 336, en isolatorring 334, och åtminstone ett avledningsorgan, såsom en eller flera skruvar 332, 333. Den interna kopplingsenheten kan även, beroende pà formen hos skyddshylsan, innefatta en separat kopplingshylsa 335.

Såsom visas i figur 3b har skyddshylsan 331 en väsentligen cylindrisk form och är tillverkad av ett solitt ledande material. Skyddshylsan 331 utsträcker sig genom kontaktkroppen 322 innanför den invändiga väggytan 324. En ände av 10 15 20 25 30 EEE åišä 25 skyddshylsan 331 står i direkt kontakt med en överdragen höljesvägg 312 och den andra änden pressas axiellt mot en väsentligen cylindrisk kopplingshylsa 335, vilken ytterligare sträcker sig genom kontaktkroppen 322. Följaktligen har även kopplingshylsan 335 en väsentligen cylindrisk form och sträcker sig väsentligen till en fri ände av kontaktkroppen.

En god elektrisk kontakt àstadkoms genom den axiella kraften mellan skyddshylsan 331 och kopplingshylsan 335. Genom denna utformning är kopplingshylsan 335 direkt anslutningsbar till den yttre skärmningsledaren hos en kabelkontakt vilken ansluts till kontakten 320, och skyddshylsan 331 är således, via kopplingshylsan 335, elektrisk anslutningsbar med den yttre skärmningsledaren hos kabeln.

Enligt en annan utföringsform är skyddshylsan 331 försedd med öppningar, såsom gluggar, slitsar eller liknande. Skyddshylsan 331 kan även ha olika form för dess tvärsnittsarea, vilken lämpligen bestäms av formen hos kontaktkroppen 322 och formen hos de övriga delarna hos den interna kopplingsenheten 330.

Dessutom sträcker sig enligt en ytterligare utföringsform skyddshylsan 331 hela vägen från en överdragen höljesvägg 312, genom hela den interna kopplingsenheten 330, det vill säga längs hela längden för kontaktkroppen 322, innanför den invändiga väggytan 324 hos kontaktkroppen. Därigenom står skyddshylsan 331 själv i direkt kontakt med den överdragna höljesväggen och är även direkt anslutningsbar till den yttre skärmningsledaren hos en kabel vilken är ansluten till kontakten 320.

Följaktligen står skyddshylsan 331, antingen genom direkt kontakt eller via kopplingshylsan 335, i elektrisk kontakt med den yttre skärmningsledaren hos kabelkontakten i båda fallen där skyddshylsan utsträcker sig axiellt längs antingen hela längden av eller en del av kontaktkroppen 322. 10 15 20 25 30 532 Ûfâå 26 Skyddshylsan 331 är här försedd med ett eller flera gäflgäde häl 325, 326, i vilka de en eller flera skruvarna 332, 333, vilka utgör avledningsorganet, är fästa för att tillhandahålla en god elektrisk kontakt mellan skyddshylsan 331 och den en eller flera skruvarna 332, 333.

Skruven 332 används här för fästning av den elektroniska enheten vid nämnda monteringsfäste genom att utsträcka sig genom ett hàl i monteringsfästet 341, kontaktkroppen 322 och in i hålet 325 i skyddshylsan 331. Skruven 333 används även för att fästa locket 311 vid höljet genom att utsträcka sig genom ett häl i locket 311, kontaktkroppen 322 och in i hålet 326 i skyddshylsan 331.

Enligt ytterligare utföringsformer av föreliggande uppfinning kan avledningsorganet, såsom beskrevs i samband med utföringsformerna visade i figurerna 2a-d, innefatta ett metallstycke, vilket är infört genom en glugg i kontaktkroppen in i den interna kopplingsenheten. Enligt dessa utföringsformer är den interna kopplingsenheten liknande den som visas i figurerna 3a-c. Men, istället för att förse skyddshylsan 331 med skruvhàl 325, 326, är metallstycket infört i den interna kopplingsenheten 330 så att det pressas mot antingen ett ändstycke hos skyddshylsan 331 eller mot en utvändig väggyta för skyddshylsan 331.

För de utföringsformer vilka använder ett metallstycke som avledningsorganet kan metallstycket möjligtvis ha en tvärsnittsarea vilken är mindre än den ovan föreskrivna tvärsnittsarean pà ungefär 10 nmf. Emellertid kan även avledningsorgan med en tvärsnittsarea vilken är mindre än 10 mmzanvändas för tillämpningar med lägre krav pá skyddsnivå.

När den interna kopplingsenheten 320 monteras inuti kontaktkroppen 322 pressas, vilket visas i figur 3b. 10 15 20 25 30 533 424 27 isolatorringen 334 mellan en kant i kopplingshylsan 335 och skyddshylsan 331, vilken i sin tur pressas mot en kant i kontaktkroppen 322. Det centrala ledarstiftet 336 införs i det centrala hålet hos isolatorringen 334 och hàlls pà plats medelst ísolatorringen 334. Genom denna konstruktion kan en mycket stabil intern kopplingsenhet åstadkommas, vilken även tillhandahåller en mycket god elektrisk kontakt mellan de ledande delarna hos den interna kopplingsenheten.

Skyddshylsan 331 står vidare även i elektrisk kontakt med den överdragna höljesväggen 312, så att den kan överföra signaljord, från den yttre skärmningsledaren hos kabeln vilken är ansluten till kontakten, till beläggningen.

Figur 4 visar en tvärsnittsvy av en enhet enligt föreliggande uppfinning, vilken har tva kontakter och även ett flertal filterresonatorer 460 inuti höljet. Starka strömmar vilka anländer vid skyddshylsan 431 hos en första kontakt 420 komer här att avledas från skyddshylsan 431, via skruven 432 och monteringsfästet 441, och leds bort till stödkonstruktionen och vidare till jord. Därigenom leds de starka strömmarna bort fràn den tunna och känsliga beläggningen pà höljet. De starka strömmarna kan även via någon eller båda av monteringsfästet 441 och locket 411 ledas förbi höljet från den första kontakten 420 till den andra kontakten 421.

I det senare fallet avleds de starka strömmarna fràn skyddshylsan 431 hos den första kontakten 420, leds genom avledningsorganet, vilket är någon eller båda av skruvarna 332, 333, genom den metalliska strukturen, vilken är en eller båda av monteringsfästet 441 och locket 411, genom ett avledningsorgan hos den andra kontakten 421, vilken är någon eller båda av skruvarna 452, 453, och till skyddshylsan 451 hos den andra kontakten 421, vilken står is elektrisk kontakt 10 15 532 434 28 med en yttre skärmningsledare hos en kabel vilken är ansluten till den och står i permanent elektrisk kontakt med jord.

Således leds en stark ström vilken uppstår på den yttre skärmningsledaren hos en kabel vilken är ansluten till en första kontakt 420, medelst anordningen för skydd mot strömrusning enligt denna utföringsform, till jord eller leds förbi parallellt med det/de tunna skiktet eller skíkten med beläggning vilket/vilka finns i den elektroniska enheten 400.

Figur 4 illustrerar principen för förbiledning eller ledning av starka strömmar till jord för en utföringsform för föreliggande uppfinning. Denna princip tillämpas även för de andra utföringsformerna för uppfinningen, till exempel där de en eller flera avledningorganen innefattar metallstycken, där en jordningsfläta används, där antalet kontakter är annat än två och där kontakterna inte är anordnade pà motstáende sidoväggar. 10 15 20 25 532 424 29 Anordningen för skydd mot strömrusning enligt uppfinningen kan modifieras av en fackman i förhållande till de ovan exempelutföringsformerna. Speciellt har kontakterna i denna beskrivning beskrivits som så kallade ”7-16" kontakter och "4l-95”-kontakter. Uppfinningen är emellertid, vilket inses av en fackman, även applicerbar pà andra typer av han- eller hon- kontakter av icke-ledande material. Således kan kontakterna för enheten även vara han-kontakter, vilka är försedda med gängor i ett mutterliknande element, vilket är anslutet till kontaktkroppen.

Anordningen för skydd mot strömrusning har ovan illustrerats för tvà kontakter pá motstáende sidor av höljet. Det som visas av föreliggande uppfinning är, såsom är inses av en fackman, även applicerbart pà enheter vilka har väsentligen vilket antal kontakter som helst, vilka är placerade pà motstáende eller icke motstáende sidor av höljet. Enligt uppfinningen star, när antalet kontakter är ett, en skyddshylsa hos den kontakten, via ett avledningsorgan, i elektrisk kontakt med àtminstone en metallísk struktur vilken leder den starka strömmen till jord. När antalet kontakter är åtminstone tvà leds den starka strömmen till jord pà sama sätt som för en kontakt och/eller leds förbi höljet genom att ha en skyddshylsa i var och en av dessa kontakter som via ett respektive avledningsorgan står i elektrisk kontakt med den átminstone en metalliska strukturen. Därigenom leds en stark ström vilken är närvarande vid skyddshylsan hos någon av kontakterna förbi till skyddshylsan för den andra kontakten.

Claims (16)

10 15 20 25 30 533 42ä 30 Ändrade patentkrav

1. En anordning för skydd mot strömrusning, för skyddande av en elektronisk enhet (200, 300) med - ett tillslutet hölje, varvid nämnda hölje innefattar sido- och bottenväggar (210, 310) av ett icke-ledande material och är invändigt överdraget med ett tunt metalliskt skikt, och - åtminstone en kontakt (220, 221, 320, 321), vilken är anordnad i en öppning i en av nämnda väggar och innefattar en kontaktkropp (222, 322), för vilken åtminstone en del sticker ut från nämnda vägg och vilken inrymmer en intern kopplingsenhet (230, 330), till vilken en transmissionskabel innefattande en central ledare och en yttre skärmningsledare är anslutningsbar, kânnetecknad av att nämnda kontaktkropp (222, 322) är av ett icke-ledande material och nämnda interna kopplingsenhet (230, 330) innefattar: - en ledande skyddshylsa (231, 331), vilken vid användning står i elektrisk kontakt med nämnda yttre skärmningsledare för nämnda transmissionskabel, och - åtminstone ett ledande avledningsorgan (232, 332, 333), vilket vid användning står i elektrisk kontakt med nämnda skyddshylsa (231, 331) och utsträcker sig radiellt utåt från nämnda skyddshylsa (231, 331), genom nämnda kontaktkropp (222, 322), till åtminstone en metallisk struktur (211, 240, 241, 311, 340, 341), vilken står i permanent elektrisk kontakt med jord och har en hög kapacitet för att leda starka strömmar.

2. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 1, kännetecknad av att nämnda åtminstone en metalliska struktur (211, 240, 241, 311, 340, 341) innefattar en eller flera av följande: ett monteringsfäste (241, 341). vilket fäster nämnda enhet på en stödstruktur (240, 340); ett lock (211, 311), vilket tillsluter höljet; ett lock (211, 311) 10 15 20 25 533 42% 31 innefattande en trimplatta; en jordningsfläta; en stödstruktur (240, 340), på vilken nämnda enhet (200, 300) är fäst.

3. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1-2, kânnetecknad av att nämnda avledningsorgan (232, 332, 333) innefattar ett metallstycke.

4. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 3, kânnetecknad av att nämnda metallstycke har en kontaktdel med en cirkulär öppning med en form väsentligen motsvarande ett ändstycke för nämnda skyddshylsa (231, 331), varvid nämnda kontaktdel vid användning pressas axiellt mot nämnda ändstycke, varigenom elektrisk kontakt med nämnda skyddshylsa (231, 331) àstadkoms.

5. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 3, kännetecknad av att nämnda metallstycke har en kontaktdel vilken är anordnad att väsentligen motsvara formen för en utvändig väggyta (239) hos nämnda skyddshylsa (231, 331), varigenom nämnda kontaktdel vid användning pressas radiellt mot nämnda utvändiga väggyta (239) hos nämnda skyddshylsa (231, 331), varigenom elektrisk kontakt med nämnda skyddshylsa (231, 331) àstadkoms.

6. Anordningen för skydd mot strdmrusníng enligt patentkrav 1 eller 2, kânnetecknad av att nämnda avledningsorgan (232, 332, 333) innefattar åtminstone en skruv (332, 333), varvid nämnda åtminstone en skruv (332, 333) är inskruvad i nämnda skyddshylsa (231, 331).

7. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 6, kännetecknad av att nämnda åtminstone en skruv (332, 333) även tjänar som fastsättníng av nämnda elektriska enhet (200, 300) vid ett monteringsfäste (241, 341). 10 15 20 25 30 532 434 32

8. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 6, kânnetecknad av att åtminstone en skruv (332, 333) även tjänar som fastsättning av ett lock (211, 311) till nämnda hölje (210, 310).

9. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1-8, kännetecknad av att nämnda skyddshylsa (231, 331) är väsentligen cylindrisk och utsträcker sig axiellt inuti nämnda kontaktkropp (222, 322) så att den är direkt anslutningsbar till nämnda yttre skärmningsledare.

10. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven l-8, kânnetecknad av att nämnda skyddshylsa (231, 331) är väsentligen cylindrisk och utsträcker sig axiellt inuti nämnda kontaktkropp (222, 322) så att den är anslutningsbar till nämnda skärmningsledare via en kopplingshylsa, varvid nämnda kopplingshylsa (235, 335) är direkt anslutningsbar till nämnda yttre skärmningsledare.

11. ll. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1-10, kännetecknad av att nämnda skyddshylsa (231, 331) även står i elektrisk kontakt med det tunna metalliska skiktet hos nämnda hölje (210, 310), varigenom en signaljord hos nämnda yttre skärmningsledare ansluts till nämnda tunna metalliska skikt.

12. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1~11, kännetecknad av att en utvändig väggyta (223) för nämnda kontaktkropp (222, 322) är överdragen med ett tunt metallisk skikt.

13. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1-12, kännetecknad av att en invändig väggyta (224, 324) för nämnda kontaktkropp (222, 322) är överdragen med ett tunt metalliskt skikt. 10 15 533 434 33

14. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt patentkrav 13, kännetecknad av att beläggningen pà den invändiga väggytan (224, 324) för nämnda kontaktkropp (222, 322) kopplar en signaljord hos nämnda yttre skärmningsledare till det tunna metalliska skiktet för nämnda hölje.

15. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något av patentkraven 1-14, kännetecknad av att nämnda enhet innefattar tvà kontakter (220, 221, 320, 321), där nämnda åtminstone en metallstruktur (211, 240, 241, 311, 340, 341) i var och en av nämnda tvá kontakter (220, 221, 320, 321), via nämnda respektive avledningsorgan (232, 332, 333), står i elektrisk kontakt med nämnda skyddshylsa (231, 331).

16. Anordningen för skydd mot strömrusning enligt något at patentkraven 1~15, kännetecknad av att nämnda hölje (210, 310) och nämnda åtminstone en kontakt (220, 221, 320, 321) är fórmade i ett stycke.