SE519181C2 - Mönstrat papper och metod för dess framställning - Google Patents

Description

nnuø» 10 15 20 25 30 519 181 2 skiktadhesionen vilken begränsar flerskiktsproduktens styrka i z-riktningen. Stärkelse eller något annat bindemedel måste ofta sprayas på skikten innan de guskas samman.

Samtidig formning av en flerskiktsprodukt kan även tillämpas. Exempel på flerskiktslådor finns beskrivet i EP 0 681 057 och tekniken visas även i WO 95/ 13424, WO 96/35018. Denna metod medför dock flera problem. Hittills har det visat sig vara svårt att åstadkomma acceptabel skikttäckning med samforrnning enligt denna teknik samt att denna metod visat sig ge bristande skiktrenhet. Formning med en inloppslåda och en enda avvattningsenhet ger vidare en begränsning vad gäller möjligheten att hålla en låg inloppslådekoncentration, speciellt vid höga hastigheter och vid lite högre ytvikter för mjukpapper (enlagsprodukter). En låg fonnningskoncentration är en förutsättning för ett gott styrkeutnyttj ande av den använda råvaran. Dessutom är det omöjligt att ge skikten olika ytviktsmönster då alla skikt fonrias samtidig.

Flerskiktsformning av papper i ett sekventiellt förfarande med dubbelvirateknik med både dubbelsidig och delvis enkelsidig avvattning beskrivs bland annat i US 3,82l,073.

Enkelsidi g avvattning beskrivs ocksåi SE 0002998-3. Dubbelsidig avvattning och flerskiktsformning av mj ukpapper eller tissuepapper i ett sekventiellt förfarande beskrivs i WO 99/09249.

Problemet med skiktbindning som man får då varje skikt formas för sig och sedan guskas samman undviks genom uppfinningens metod huvudsakligen genom att fibermälden deponeras ovanpå det förformade skiktet, varvid en god skiktadhesion uppnås. Detta innebär att flerskiktsproduktens styrka i z-riktningen ofta bestäms av de enskilda skiktens styrka i z-riktningen snarare än av skiktadhesionen.

Med nuvarande teknologier är det med konventionell teknik idag dessutom mycket svårt att tillverka ett flerskikts mjukpapper där varje skikt har ett mönster som är oberoende av övriga skikt. Speciellt mellanskiktet eller mellanskikten har tidigare inte gått att få i ett mönster som inte är beroende av mönstret i övriga skikt. Det gör att man ofta måste använda sig av flera lag, vilka i samband med konverteringen lamineras samman, tex v-.-. 10 15 20 25 30 519 1181 .g en genom limning, prägling eller liknande, för att uppnå den produkt man önskar erhålla.

Dessutom tillkommer det flera steg vid konverteringen, såsom prägling, vilket ofta leder till en oönskad försämring av produkten.

Beskrivning av uppfinningen Nya produkter kan erhållas genom uppfinningens metod med dubbelvirateknik där ett mönster med ytviktsfördelning skapas i åtminstone ett av skikten under forrnningen.

Mittenskikt och ytterskikt kan ges olika egenskaper för att bättre matcha varandra.

Mittskíkten kan ge bulk eller vara styrkegivande och ytterskikt kan ge mjukhet, strävhet eller styrka. Kombinationer av tex. styrka och absorption, styrka och lenhet, absorption och styrka kan förbättras och optimeras genom att metoden ger möjligheten att fritt välja och kombinera skiktens utseende, funktion och egenskaper. Tvåsidigheten kan också reduceras hos enlagsbanan eller produkten. Den reducerade tvåsidigheten är framförallt önskvärd då minst tre skikt används.

Ett ändamål med föreliggande uppfinning är att tillse en metod för forrnning av en flerskikts mj ukpappersbana som innefattar åtminstone två skikt, varav åtminstone ett skikt består av ett flertal olika tydliga, distinkta mönster skapade av ytviktsvariationer.

Skiktet uppvisar ytviktsvaiiationer i ett mönster åstadkomna av en mönstringsvira som skapat lokala förflyttningar och omfördelningar av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet, såsom fibrer, fyllmedel och liknande, inom skiktet i samband med forrnningen under samtidig enkelsidi g avvattnin g medelst dubbelvirateknik, samt att de lokala omfördelningarna är beroende av mönstret. Mönstret består alltså av lokalt utvalda områden i skiktet innehållande mer material, och lokalt utvalda områden med ett väsentligen lägre innehåll av material. Det innebär att skiktens ytvikt i de lokalt utvalda områdena med mer material är väsentligen högre jämfört med lokalt utvalda områdena med lägre eller nästan inget innehåll av material som har låg, ingen eller nästintill obefintli g ytvikt.

En flerskikts mjukpappersbana, som företrädesvis är en enlags tissuepappersbana som ansa: 10 15 20 25 30 519 181 4 .. nun kan konkurrera med en flerlags mjukpappersprodukt samt har åtminstone två skikt, formas enligt uppfinningens metod. Ett basskikt av fibermäld formas först på valfritt sätt på en vira eller liknande. Därefter appliceras åtminstone ett toppskikt ovanpå basskiktet. Detta kan sedan repeteras genom upprepad tillämpning av metoden enligt uppfinningen för ett eller flera toppskikt, varvid ett valfritt antal skikt formas. Det totala antalet skikt i flerskiktsprodukten kan vara allt ifrån två till tre skikt, till praktiskt taget hur många skikt som helst. Skikten formas på varandra i ett sekventiellt förfarande på ett sådant sätt att man skapar distinkta, tydliga mönster.

Med basskikt avses det skikt varpå nästa toppskikt forrnas. Dvs det senaste formade skiktet är alltid basskiktet, ovanpå vilket toppskiktet formas. Med toppskikt menas följaktligen det skikt som formas ovanpå ett redan format skikt. Det första formade skiktet formas direkt mot viroma, dvs det skiktet formas inte ovanpå ett redan format basskikt och är således inte heller ett toppskikt. I mjukpappersprodukten kan det först formade basskiktet, likväl som vilket skikt som helst, hamna på flera olika ställen i produkten beroende på hur det kombineras med andra skikt. Således kan alla skikt hamna som ett undre skikt, övre skikt eller ett mellanskikt. Ett mönster kan skapas i det först formade basskiktet då dubbelvirateknik används genom lokala omfördelningar inom skiktet, dvs i planet, av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibermälden, varvid mönstret i basskiktet skapas under samtidig avvattning, samt att de lokala omfördelningama är beroende av mönstret. Det först formade basskiktet av fibermäld kan även formas på valfritt sätt, med eller utan mönster, på en vira eller liknande.

Vid tillverkningen av tissueprodukten formas alltså först ett basskikt, varefter åtminstone ett toppskikt formas ovanpå basskiktet genom enkelsidi g avvattnin g under åtminstone en väsentlig del av fonnningszonen med riktning bort från basskiktet.

Basskiktet kan också formas genom enkelsidig avvattnin g under åtminstone en väsentlig del av formningszonen. Det först formade basskiktet bärs upp av viran eller liknande under appliceringen och formningen av toppskiktet. Toppskiktet appliceras med en fiberrnäldstråle och det härmed applicerade toppskiktet formas med dubbelvirateknik. 519 1 181 " Ett mönster skapas i samband med forrnningen av åtminstone ett toppskikt under det att toppskiktet ligger ovanpå något av föregående formade skikt. Mönstret skapas, vilket sker genom lokala omfördelningar inom skiktet, dvs i planet, av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibermälden, varvid mönstret i sagda toppskikt formas 5 ovanpå något av föregående formade skikt under samtidig avvattning. De lokala omfördelningarna är beroende av mönstret i fråga. Mönstret skapas företrädesvis med en mönstringsvira som bildar den ena av viroma i dubbelnypet i vilket toppskiktet formas då mälden avvattnas genom viran. Den andra viran utgörs av den vira som uppbär basskiktet. I det fall då mönster har skapats i det först formade basskiktet, enligt den 10 ovan beskrivna metoden, kan övriga skikt även formas utan mönster.

Genom metoden enligt uppfinningen utnyttjas möjligheten att medvetet skapa ett skikt ovanpå ett annat som skiljer sig från föregående skikt på ett oberoende sätt. Man kan på så sätt åstadkomma produkter med stora variationsmöjligheter där båda ytterskikten, 15 likväl som ett eller flera mellanskikt, kan bestå av i stort sett vilket mönster som helst.

Detta har inte varit möjligt tidigare och en tissueprodukt med väsentligen oberoende ingående skikt kan tillverkas i en metod enligt uppfinningen. Ännu ett ändamål med uppfinningen avser speciellt skikt med diskontinuerliga mönster. 20 Det diskontinuerliga mönstret utgörs av det fasta materialet där utvalda lokala områden med fast material inom skiktet, i planet är väl avgränsade från varandra och hänger inte ihop med andra lokala områden med fast material. Lokala områden med ytvikt är alltså separat åtskilda från andra områden med ytvikt och är således omringade av ornråden med ingen eller nästintill obefintlig ytvikt. De separat åtskilda lokala områdena, dvs de s 25 k diskontinuerliga områdena av fast material, kan utgöras av till ytan lokalt mindre eller relativt små avgränsade ornråden likväl som de kan utgöras av kontinuerliga utsträckta --ï - områden. Uppfinningen omfattar även andra mönster som liksom de ovan beskrivna :fi diskontinuerliga mönstren inte heller kan utgöra en sj älvbärande bana. 30 Ytterligare ett ändamål som också inkluderas av uppfinningen är att skapa olika förstärkningsmönster. Så kallade diskontinuerli ga förstärkningsmönster men även annan 10 15 20 25 30 6 . u unna-o u kontinuerliga förstärkningsmönster inkluderas. Mönster som också är intressanta för uppfinningen består av mönster som ger distansskikt, som i sin tur kan ge upphov till olika egenskaper. Genom att utforma olika mönster i skikten kan kombinationen av innerskiktets eller innerskiktens styrka och ytterskiktens lenhet och mjukhet förbättras.

Enligt uppfinningen kan vidare andra mönster skapas som förbättrar kombinationen av innerskiktets eller innerskiktens absorptionsförrnåga och ytterskiktens styvhet, mjukhet eller styrka.

Dessutom möjliggörs tydliga och distinkta, visuella mönster som innefattar exempelvis logotyper, tecken, bokstäver och symboler samt att mönster som skapas under avvattningen kan läggas in som ett eller flera innerskikt. Mönstret kan bestå av geometriska, föreställande eller rena fantasimönster eller utgöras av ett varumärke eller ett mönster som kan förknippas med företaget eller företagets produkter. Uppfinningen inkluderar alltså mönster som antingen är rent dekorativa eller rent funktionella, samt mönster som är både dekorativa och funktionella. Storleken på mönstren är större än en öppning i vävmönstret på en vira, vilket normalt sett rör sig om storlekar från 0,1 mm och större. Det gör att mönstren kommer upp i fiberstorlek och därutöver, för exempelvis en logotyp är man uppe i 10-lO0tals mm.

Ett annat ändamål med uppfinningen är att erhålla ett starkare mj ukpapper. Detta erhålls på flera sätt, varav ett av de viktigaste är att man kan tillverka ett enlags mjukpapper bestående av flera skikt i pappersmaskinen och erhålla en slutprodukt, utan att kombinera denna till en flerlagsprodukt, genom en starkt förkortad tillverkningsprocess.

I och med att man åstadkommer en enlagsprodukt med önskat ytviktsmönster direkt i papperstillverkningsprocessen, så kan ett eller flera steg vid konverteringen uteslutas.

Sådana steg kan vara exempelvis limning då det gäller en flerlagsprodukt samt prägling (eng. embossing), vilket i båda fallen medför en försämring av produkten via exempelvis styrkesänkningar. Konverteringssteget innebär således normalt sett att styrkan i produkten många gånger reduceras kraftigt. Som regel måste man kompensera för denna styrkereduktion i något av processens föregående steg genom att exempelvis använda mer fibrer eller starkare fibrer. Styrkan i en färdig enlagsprodukt genom anus: 10 15 20 25 30 -519 181 v ., so: uppfinningens metod reduceras däremot inte eftersom vissa konverteringsförfaranden kan uteslutas. Det innebär att styrkeutnyttjandet av fiberråvaran i den färdiga produkten är bättre eftersom styrkan bibehålles. Dessutom håller skikten i uppfinningens enlagsprodukt ihop mycket bra. Det förbättrade styrkeutnyttjande som uppnås genom uppfinningens enlags, flerskikts mjukpapper kan utnyttjas på flera sätt. Fibrer med lägre styrka kan användas eller så kan man använda mindre mängd fibrer och ändå uppnå samma styrka i produkten. Alternativt kan returfibrer användas i högre utsträckning än vad som tidigare varit möjligt. Man kan således få en lägre fiberkostnad och även hushålla med nyfibrer. Man kan även erhålla en produkt med lägre ytvikt vid samma styrkeförhållanden, eller helt enkelt få en starkare produkt. Det förbättrade styrkeutnyttj andet kan också utnyttjas för att höja bulken med bibehållen styrka, vilket gynnar mjukheten och absorptionskapaciteten hos pappret.

Ytterligare ett ändamål med uppfinningen är att kunna tillverka ett flerskikts mjukpapper, vilken som slutprodukt används som en enlagsprodukt och där det är möjligt att skapa mönster i ett eller flera skikt oberoende av övriga skikt. Mönstret hos åtminstone ett toppskikt utformas oberoende av mönstret i föregående skikt. Detta löses enligt den metod som beskrivs i patentkrav 1 eller 2. Att kunna skapa en mjukpappersprodukt där mönster skapas med dubbelvirateknik ovanpå ett redan format basskikt har ett betydligt tekniskt samt kommersiellt värde och det möjliggör en hel rad av olika produkter som tidigare inte funnits på marknaden.

Ett av ändamålen med uppfinningen, vilket utgör en kommersiellt mycket viktig tillämpning, är att skapa en enlagsprodukt med åtminstone tre skikt, varvid åtminstone ett av mellanskikten är mönstrat. För att åstadkomma en enlags mjukpappersprodukt som är väsentligen symmetrisk så används företrädesvis tre eller flera skikt. Ännu ett ändamål med uppfinningen är att skapa ett diskontinuerli gt skikt i mitten. Med samma mängd fibrer får man härigenom högre bulk jämfört med om man använder enbart kontinuerliga skikt. Hög bulki mitten, utan att fibrerna behöver täcka upp hela området ger en bättre produkt vad gäller absorption och en mer positiv upplevelse hos 10 15 20 25 30 519 -181 kunden exempelvis pga en högre mjukhet och bättre draperbarhet.

Skikt med kontinuerliga, delvis diskontinuerli ga eller helt diskontinuerli ga, dvs icke- självbärande, mönster kan således tillverkas. Beroende på val av skikt resulterar i högre styrka, reducerad förstyvning, kontrollerad böj styvhet, ökad bulk, högre absorptionsförrnåga, högre lagringsförmåga, lägre eller högre tvåsidighet.

Kort beskrivning av figurerna Uppfinningen skall i det följande beskrivas mer ingående med hänvisning till de utföringsexempel som visas på ritningarna. De mörka partierna som visas på respektive skikt i figur 5-10 representerar de lokalt utvalda områdena som framförallt består av mer material, såsom fibrer, fyllmedel och liknande. Det svarta representerar således huvuddelen av beståndsdelarna i pappret inom skiktet.

Figur 1 visar formning av en bana med två skikt där dubbelviraformning i bemärkelsen valsfonnning används.

Figur 2 visar fonnning av en bana med fyra skikt där dubbelvirafonnning i bemärkelsen valsformning används.

Figur 3 visar formning av ett skikt medelst dubbelviraformning i bemärkelsen hybridformning, dvs viss föravvattning sker innan dubbelviranypet.

Figur 4 visar flerskiktsformning på en planvira där dubbelviraformning används för forrnning av sekundära skikt med hjälp av avvattningsenheter för uppåtriktad avvattnin g placerade efter sekundära inloppslådor.

Figur 5 visar ett diskontinuerligt mönster i ett mellanliggande skikt.

Figur 6 visar olika diskontinuerliga mönster.

Figur 7 visar diskontinuerliga mönster med kontinuerligt utsträckta fiberområden.

Figur 8 visar ett sk diskontinuerligt förstärkningsmönster, ett s.k. trick-track mönster.

Figur 9 visar olika förstärkningsmönster.

Figur 10 visar tre mönstrade skikt till en tissuepappersbana. :_ u .v s ~ e os: oro' I u ~ I »nian 10 15 20 25 30 5119 181 9 Beskrivning av figurer och utföringsformer Enligt det i fi g. 1 visade utföringsexemplet formas ett toppskikt i en tvåskiktsstruktur genom att en fiberrnäldstråle från en inloppslåda 1 införs i ett dubbelviranyp som skapas mellan en spänd formningsvira 2 och en annan spänd vira 3 och där båda omsluter en formningsvals 4. En annan föredragen utföringsform är då en treskiktsstruktur formas.

Men antalet skikt är valfritt, vilket kan ses i figur 2 som visar en fyrskiktsstruktur. Det som framförallt karakteriserar uppfinningen är att formningen av toppskiktet sker ovanpå ett basskikt eller föregående toppskikt genom en omfördelning inom skiktet, dvs i planet av väsentligen hela fibermälden i det aktuella skiktet under det att enkelsidig avvattning används i samband med denna formning. En förflyttning av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i toppskiktet går till på så sätt att fibrerna, fyllmedel samt andra fasta ingående komponenter i fibermälden transporteras och följer med vattnet till och ansamlas i de områden där vattnet dräneras genom viran eller liknande.

Vid de områden i skiktet där dräneringen är liten eller obefintli g kommer det att finnas motsvarande liten eller obefintlig mängd av fibermaterial samt av andra fasta ingående komponenter i fibermälden. En mängd olika skikt med olika mönster och former kan härmed åstadkommas, se exempelvis fig. 5-10. Denna teknik kan i sin tur ge upphov till en mångfald av olika produkter, varav ett fåtal av den mängd av möjligheter som öppnar sig kommer att redovisas närmare längre fram.

En bra skiktadhesion erhålls dessutom genom att toppskiktet kommer i kontakt med föregående skikt medan toppskiktet äri form av en fibersuspension. En god skiktrenhet och skiktfonnation hos det nypålagda skiktet kan erhållas eftersom en fibermäld med låg koncentration avvattnas genom en ny, banfri vira eller liknande. Den enkelsidi ga avvattningen medför dessutom en god styrka i z-riktningen i varje skikt eftersom vattnet går åt samma håll i varje skikt för sig. I de fall då man har dubbelsidig avvattning inkorporeras det en svaghet i skiktet där vattnet har gått åt olika håll. Ännu en fördel är att möjligheterna till att styra skiktadhesionen är stora. Det kan vara önskvärt att inducera delaminering i ett visst plan i arket i ett efterkommande processteg, tex. kräppningen. Detta gynnas av att man kan erhålla en god z- unna» 10 15 20 25 30 51-9 181 10 riktningsstyrka för de enskilda skikten och en god skiktadhesion mellan de skikt där delaminering inte önskas i kombination med en försvagad skiktadhesion mellan de skikt där laminering önskas eller en försvagad z-riktningsstyrka i de skikt där delaminering önskas. Exempelvis så har ett diskontinuerligt skikt 7 som visas i figur 5 en lägre yta där skiktadhesion kan ske. Detta ger en försvagad skiktadhesion som kan utnyttjas för att inducera delaminering i ett efterföljande processteg.

Ytterligare en fördel med uppfinningen är att mönstret hos de enskilda skikten kan välj as oberoende av varandra. Även för ett enskilt toppskikt kan alltså mönstret väljas oberoende av mönstret hos övriga skikt. Detta är alltså möjligt eftersom toppskiktet forrnas ovanpå basskiktet eller föregående toppskikt genom enkelsidig avvattning under åtminstone en väsentlig del av formningszonen med riktning bort från basskiktet eller det föregående toppskiktet. Basskiktet bärs av en vira till nästa avvattningsenhet och toppskiktet bärs hela tiden upp av den tidigare formade fiberbanan.

Basskiktet kan formas med dubbelvirateknik, alternativt med andra formningstekniker.

Dessutom kan ett mönster skapas i samband med formningen av sagda basskikt genom en omfördelning inom skiktet av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibermälden under samtidig avvattning, varvid lokala ytviktsskillnaderi planet åstadkoms. Basskiktet och/eller toppskikten kan ha mönster eller vara utan mönster, dessa skikt kan sedan fritt varieras, varvid varje skikt kan användas som ytterskíkt eller mellanskikt likväl som innerskikt.

Dubbelviratekniken eller dubbelviraformnin gen innefattar formningsmetoder där inloppslådestrålen sätts direkt i ett dubbelviranyp (eng. gap forming), fig. 1-2, hybridformning, fig. 3, och även avvattningsenheter med uppåtriktat dränage efter sekundära inloppslådor på en planvira, fig. 4, eller andra liknande metoder. Med dubbelvirateknik inkluderas här således samtliga forrrmingsmetoder där två viror bildar en formningszon. För tillverkning av mjukpapper, vilket kräver höga maskinhastigheter, föredras emellertid metoder där inloppslådestrålen sätts direkt i dubbelviranypet varigenom en sluten formningszon erhålles. Till denna kategori hör valsformning (icke- :anna 10 15 20 25 30 519 181 11 pulserande avvattningstryck), bladformning (pulserande avvattningstryck) och kombinationer av dessa båda formningsmetoder. Några exempel på sådana metoder visas bland annat i US 3,056,719, EP O 699 798, EP 0 454 989, WO 95/34713, US 5,282,933, WO 97/47803, US 4,790,909, DT 2 OOO 661. Den föredragna utföringsforrn som visas i fig. 1 visar valsfonnning där en fiberrnäldstråle sätts direkt i ett dubbelviranyp bildat av två viror som går i oändliga loopar.

Under åtminstone en väsentlig del av forrnningszonen där fonnning sker över en eller flera av krökta ytor 4, 14, 114, 1114 sker avvattningen enkelsidigt genom att de krökta ytorna 4, 14, 114, 1114 är imperrneabla, varvid avvattning genom innerviran 2, 3, 13, 113 förhindras. Alternativt kan enkelsidig avvattning åstadkommas genom att innerviran 2 är impermeabel. En väsentlig del av avvattningen sker genom den andra viran - ytterviran 3,l3,113,1113 - dvs den permeabla eller delvis permeabla viran. Detta gör att när ett basskikt formas över den krökta ytan 4 eller när ett toppskikt formas över den krökta ytan 14 på basskiktet eller formas över krökta ytor 114, 1114 på föregående toppskikt förhindras avvattning genom skikten och viran som bär upp skiktet eller skikten pga att viran 2 eller de krökta ytoma 4, 14, 114, 1114 som viran 2 löper över är imperrneabla. Det sålunda enkelsidigt avvattnade basskiktet eller toppskiktet separeras från innerviran 2, 3, 13, 113 över en suglåda 6, 16, 116, 1116 och följer med motsvarande yttervira 3, 13, 113, 1113 mot nästa formningsenhet, där ett toppskikt formas ovanpå föregående skikt. Varje avvattningsenhet bör ha en god avvattnings- kapacitet, i synnerhet då höga maskinhastigheter råder.

Uppfinningen kan alltså tillämpas i ett flertal olika typer av formningssektioner, se exempelvis fi g 1-4, som dock alla inbegriper dubbelvirateknik/dubbelviraforrnning.

Dubbelvirafonnningen sker i en forrnningszon mellan viror eller liknande som löper över stationära och/eller roterbara maskinelement. Då virorna löper över maskinelement i fonn av blad eller dylikt som inte ger en sammanhängande yta kan enkelsidig avvattning åstadkommas genom användning av imperrneabla viror eller liknande. Vid dubbelviraforrnning ges det momentana avvattningstrycket av spänningen hos den yttre viran med hänsyn tagen till dess krökningsradie. Då virorna löper över roterande valsar »arna 10 15 20 25 30 519 2181 12 kan man erhålla ett avvattningstryck som efter en uppgångsfas närmar sig en konstant nivå (sk valsformning enligt Webster). Detta är gynnsamt vid mjukpapperstillverkning, exempelvis med avseende på viraretentionen och stryrkeutnyttjandet av den använda råvaran. Altemativt sker avvattningen med ett varierande eller ett pulserande avvattningstryck där virorna löper över stationära maskinelement, såsom stationära blad eller lister. Förutom avvattningstrycket som bl a induceras av viraspänningen kan avvattningen också förstärkas på andra sätt, exempelvis med hjälp av vakuum.

Valsformning enligt Webster visas i fig. 1 där fibermälden införs i dubbelviranypet med en sådan hastighet att den yttre av de spända virorna 3 deflekteras, under upprätt- hållande av en väsentlig konstant spänning under deflektionen av den yttre viran 3, genom att den yttre viran uppbärs av ett roterande stöd 5, av vilka minst ett är fjädrande eller förskj utbart monterat för att kompensera för sagda deflektion. Ytterviran 3 är således monterad så att den kan deflekteras. Yttervirans radiella position under formningsloppet är alltså inte given på förhand. Yttervirans radiella läge utefter valsperiferin bestäms av sådana faktorer som fibermäldstrålens tjocklek, material- koncentrationen i fiberrnälden, mäldens dräneringsmotstånd, viraspänningen och eventuellt vakuum i forrnningsvalsen. Strålen har tillräcklig kinetisk energi för att deflektera ytterviran och tränga in i nypet. Webstermetoden finns beskriven i bl.a. US 3,056,719. Forrnningen kan även ske med fast virageometri, eller fast upphängning vilket kan ses i US 3,543,834 och US 3,821,073.

Enligt uppfinningen påbörjas och slutförs forrnningen över forrnningsvalsen 4, 14, 114, 1114. Därefter är fibemätverksstrukturen väsentligen fixerad så att ingen signifikant omfördelning av fibrerna sker då banan passerar över ytterligare avvattningselement. En ytterligare konsolidering av banan kan därefter ske enligt välkända metoder såsom guskvalsar, suglådor och liknande innan banan kommer in i presspartiet eller torkpartiet eller andra efterföljande enheter eller sektioner.

Formningen av varje toppskikt sker på en enskilt utvald och avpassad vira 3, 13, 113, 1113 eller liknande för att kunna skapa ett mönster i skiktet. Varje skikt får därför en u annon- innan 10 15 20 25 30 519 181 ¿¿_.;" 13 nu oo - na 4 ovan helt egen avpassad vira och genom viran eller liknande erhålls en mönstrad fiberbana.

Dessutom är det lätt att byta mönster via virabyten.

Mönstret kan ha rent estetiska kvaliteter, eller så kan syftet med mönstret vara att påverka olika fysikaliska materialegenskaper hos det färdiga mjukpappret, vilket kommer att beskrivas mer under den närmare beskrivningen av de föredragna utföringsformerna visade i fig. 5-10. Exempel på egenskaper hos mjukpappersbanan eller produkten som uppfinningen vill kunna påverka är bulk, styvhet, styrkeegenskaper, töjning, absorptionsegenskaper dels av vatten och dels av högviskösa vätskor, samt anisotropi.

Formningsviran eller liknande 3, 13, 113, 1113 för formning av åtminstone ett av toppskikten har ett mönster. Områden med försämrad avvattning tvingar det fasta materialet i fibermälden, i synnerhet fyllmedel och fibrema, att förflytta sig till de öppna områdena och därmed skapas distinkta mönster som består av olika lokala områden med olika ytvikt. Förflyttningen eller omfördelningen av det fasta materialet i fibermälden som sker under formningen av toppskiktet ovanpå föregående skikt sker genom avvattning genom viran eller genom mekaniskt tryck mot viran eller genom att utsätta viran på något annat sätt som gör att fibrerna omfördelas enligt det önskade mönstret i lokala områden, så att fibrerna skingras och ansamlas. Öppningar i toppskiktet skapas på ett sådant sätt så att det önskade mönstret uppnås.

I samband med formnin gen och utläggning av fiberrnälden sker det med denna metod en speciell mönstringsprocess. Vid formningen/mönstringen kommer lokala områden med en högre avvattningskapacitet hos viran att ge det formade skiktet områden med högre ytvikt medan områden med lägre avvattningskapacitet hos viran kommer att ge områden med en låg, lägre, ingen eller nästintill obefintli g ytvikt hos fiberbanan. Deformationen eller blockeringarna hos viran eller liknande kan särskilt fördelaktigt utföras så att den ger de mönsterskapande ytorna, de lokala områden där mönstret skapas ett utbrednings- mönster som är väsentligt oberoende av viravävmönstret. Detta ger en vira med bästa möjliga förmåga att skapa ett visuellt tydligt önskat mönster hos fiberskiktet. o nu cos: v øuoouo . u -v ua- 10 15 20 25 30 I II nu u o n 0 f' “' n v _ - :nu oo v I I °: :flßu '2 n I-UI-fï: i: ° H '° " 2 .' z z g I: *"' .gg nu' .In- nu un o 14 Mönstringsviror kan användas för att ge mönster åt en pappersbana eller annan fiberbana i samband med våtforrnnin g. Det åstadkoms genom att utfonna mönstringsv- iran så att avvattningen av den aktuella fibersuspensionen genom viran störs eller styrs på ett sådant sätt att lokala ytvikts- eller fiberlängdsvariationer uppstår i fiberbanan.

Formningen av ett skikt utförs genom att använda en speciell mönstringsvira eller liknande, varvid viran eller liknande är försedd med medel, såsom exempelvis blockeringar, som begränsar dräneringen av fluid genom viran i ett givet mönster.

Mönstringsviran kan åstadkommas genom att blockera kontinuerliga, diskontinuerli ga eller delvis diskontinuerli ga områden hos en konventionell öppen vira med härdad polymer, varvid viran kan vara av vilket material som helst, exempelvis plast eller gummi. De blockerade områdena kan åstadkommas genom tillförsel av andra material, såsom termoplast, härdplast, lödmetall, genom elektrolytisk deponering eller via applicering av tätningsmedel. Ett dekorativt material kan placeras ovanpå en konventio- nell vira för att skapa ett kompositmaterial. En sammansatt icke-vävd vira kan blockeras genom exempelvis filtning. Dessa viror får också blockerade dräneringsöppningar, vilket kan ge upphov till mönster.

Liknande mönstringseffekt kan även erhållas genom att inkorperera ett mönsteri viran vid vävningen viran, exempelvis i en vävstol av Jacquardtyp. Det kan också vara konventionella vävmönster med ett fleital skaft.

Ett antal olika viratyper kan utgöra basen för de beskrivna mönstringsviroma, exempelvis enkel-, dubbel- och trippellagrade viror. Viran kan ersättas av väv eller material som kan användas på liknande sätt, såsom exempelvis film, screen, väv, filt, membran, gjutna membran, nonwoven, folie eller band. De kan ha ett etsat, utskuret, utstansat, utbränt eller ett gjutet mönster. Vad gäller band och liknande så kan man antingen lägga på ett mönster på bandet eller använda ett band med färdigt mönster.

Alla konventionella viror, band eller liknande inkluderas i uppfinningen och kan användas enligt uppfinningens metod. ...q-o o oøouuo sirap 10 15 20 25 30 519181 15 Vidare avser uppfinningen att använda en vira med en mångfald av trådar anordnade i en virastruktur med en mångfald dräneringsöppningar och ett mönstringsorriråde väsentligen i virans plan avsett för fonnningen, varav ett antal av trådarna uppvisar en permanent deformation som bildar en eller flera vid formningen mönsterskapande ytor inom mönstringsorrirådet. Ett antal av dräneringsöppningarna kan dessutom som en följd av deformationen vara åtminstone delvis blockerade, därvid kan även öppningar eller områden vara olika mycket blockerade, vilket kan ge en eller flera steglösa övergångar från en icke-blockerad avvattningsöppning till helt eller delvis blockerade avvattningsöppningar. Denna metod är närmare beskriven i den svenska patentansökan SE 9903849-9.

Med begreppet mj ukpappersbana samt produkt, i synnerhet en enlags flerskikts tissue, ingår det enligt uppfinningen flera olika mj ukpapperspappersbanor och produkter. Det kan vara papper för exempelvis personligt bruk och hushållsbruk, såsom toalettpapper, hushållspapper, pappershanddukar, handukar, ansiktspapper, kosmetiska papper, näsdukar, Servetter, middagsservetter, Våtservetter, torkdukar för spädbarn, tvättlappar, köksdukar och kökstrasor. Vidare ingår andra typer av papper, speciellt för I kommersiellt och industriellt bruk som exempelvis dukar, trasor och tissue för putsning, polering, oljetorknin g samt spilldukar samt övriga torkdukar för industriell rengöring och liknande, exempelvis för användning vid verkstäder eller tryckerier. Det kan även vara både torra och våta handdukar, dukar och förbehandlad tissue. Pappret kan vara behandlat vid produktionen eller efterbehandlat med exempelvis vätskor, suspensioner, lösningar, lotioner, diverse kemikalier, medel, terapeutiska medel eller liknande.

Ytterligare ingår papper för annat bruk, det kan vara bordsdukar, dukar, förstärkt tissue och nonwovenmaterial. Övriga mjukpappersprodukter som kan tänkas ingå i, ligga i närheten av eller som är nära besläktade med de nämnda produktema anses också ligga inom definitionen av en flerskikts mjukpappersprodukt, i synnerhet en flerskikts tissueprodukt, enligt uppfinningen. Dessutom kan en flerskikts mjukpappersprodukt även konverteras till att ingå i andra hygienprodukter, såsom exempelvis blöjor, bindor, trosskydd och inkontinensskydd. >|>in 10 15 20 25 30 519 181 16 Det förutses att pappersmassa av alla de olika varianter som normalt omfattas vid mjukpapperstillverkning kan användas i denna uppfinning. Även andra massor av cellulosafiber kan användas. Några exempel är fröhåren från bomullslinters, bastceller såsom ramie, linne och jute, halmmassa, bambumassa, bagasse, hampa eller nylon.

Kemisk trämassa som kan användas är bland annat sulfit-, sulfatmassa och organosolvmassa. Mekanisk trämassa som används kan vara slipmassa, tennomekanisk massa, raffinörmassa och även kemimekanisk massa. Massan kan vara gjord av fibrer från barrved likväl som från lövved. En annan viktig råvara är returfiber från utskott och returpapper. Dessutom kan även syntetiska och halvsyntetiska fibrer användas.

Det förutsätts även att fiberrnassan, innan den blir en fibermäld, kan behandlas enligt alla de normala eller kända behandlingsmetoder som finns tillgängliga. Det kan vara att fibem eller massan mals, silas, renas på olika sätt, bleks, behandlas på kemiskt och/eller mekaniskt sätt och annat som ingår i den normala massahanteringen och/eller förbearbetnin gen.

Den färdiga fibermälden kan även innehålla processkemikalier, som exempelvis retentionsmedel, eller funktionskemikalier för att ge den färdiga produkten speciella egenskaper. Det kan exempelvis vara retentionsmedel, flockuleringsmedel, fyllmedel, olika styrkegivande eller stärkande medel, mjukgörare, pH givande eller pH kontrollerande medel, hydrofoberingsmedel, absorptionsmedel, stabilisatorer, vitmedel, osv. Enligt uppfinningen användbara medel är inte begränsade till de ovan nämnda medlen; utan innefattar även andra kända eller tillgängliga process- eller funktionskemikalier. Fiberrnälden anses dessutom vanligtvis vara vattenbaserad samt att andra vätskor delvis eller huvudsakligen kan ingå.

Olika typer av föreställande eller icke-föreställande mönster kan läggas in i något av mjukpapprets skikt som ett ytviktsmönster med en eller flera öppningar och en eller flera fiberansamlingar föreställande det önskade mönstret. Det som framförallt skiljer det önskade mönstet från andra konventionella ytviktsmönster -tillverkade med andra metoder- är att de lägre ytviktsområdena har mycket låg ytvikt, nästintill obefintlig eller »znaa 10 15 20 25 30 519 181 17 u o. von ingen ytvikt alls, vilket skapar öppningar eller hål i skiktet ifråga. Hål eller öppningar i ett eller flera innerskikt kan omslutas och lindas in av ytterskikten. Ett mönster som är tillverkat enligt metoden påminner ibland om ett vattenmärke, se exempelvis 12, 14 i fig. 6 och 7.

Diskontinuerliga mönster visas i de föredragna utföringsformema enligt fig. 5-7 och är mönster av ytvikt där det fasta materialet i fibermälden, speciellt fibrerna och fyllmedel, har ansamlats i områden som är helt separerade från varandra. Det är alltså de områden i skiktet som består av fibrer som utgör det diskontinuerli ga mönstret. Skiktet med det diskontinuerliga mönstret är därför inte självbärande och är mycket svårt att tillverka, för att inte säga omöjligt med konventionella metoder, men med metoden enligt uppfinningen är detta nu möjligt.

Det är naturligtvis även tänkbart att låta de mönsterskapande områdena i exempelvis Fig. 6 och 7 utgöras av tomma partier eller partier med lägre ytvikt än omgivande partier.

Ett skikt med diskontinuerli gt mönster 7 kan användas som ett eller flera mellanliggande skikt, vilket visas i fig. 5. Det diskontinuerliga mönstet skapar distans eller bulk mellan ytterskikten och man kan då tala om distansskikt. Ett diskontinuerligt eller olikformat mellanliggande distansskikt kan skapa bulk, vilket ger högre absorptions- och lagringsförrnåga. Dessutom ger denna "bulkkänsla"en högre positiv upplevelse hos konsumenten. Bland annat högviskösa vätskor kan lagras på ett mycket fördelaktigt sätt, men det gäller även för andra vätskor. I de fallen där rnittenskiktet istället för ett jämntj ockt skikt ger ett olikfonnat skikt som ger extra bulk kompenseras detta med styrka i ytterskikten. Det diskontinuerli ga mönstret 7 kan välj as fritt. Andra lämpliga utföringsformer på diskontinuerliga mönster 9, 11, 13, 15, 17, 21, 23 visas i fig. 6-7 och 9. De diskontinuerliga områdena av fast material 8, 10, 12, 18 utgörs av till ytan lokalt mindre och relativt små avgränsade områden. De beskrivna utföringsformema i fig. 7 och 9 visar diskontinuerli ga mönster 13, 15, 21, 23 som utgörs av kontinuerligt utsträckta områden av fast material 14, 16, 22, 24. De områden :inn 10 15 20 25 30 51-9 181 18 som utgör det diskontinuerli ga mönstret kan alltså i sin tur utgöras av diskontinuerliga mönster eller kontinuerliga mönster.

Ett mönsteri mitten av en produkt, som dessutom inte är självbärande, öppnar upp möjligheter till helt nya mönster som förutom den rena designen också kan kombinera både design och funktionsändamålsenliga egenskaper likväl som mönster enbart kan skapas för att ge produkten en viss funktion eller egenskap. Mönster i mittskikt skyddas av yttre skikt som kan vara kontinuerliga eller möjligtvis även delvis diskontinuerliga.

En av de viktiga tillämpningama som finns innefattar en enlagsprodukt med minst tre skikt, varav ett mellanskikt med ett mönster som även kan vara diskontinuerligt, se fig 5. Det först formade skiktet, dvs basskiktet, kan utgöra det mönstrade skiktet, likväl som senare formade toppskikt.

I de fallen där förstärkta mönster efterfrågas kan man nu även skapa sk diskontinuerliga förstärkningsmönster, se fig. 8, såsom exempelvis så kallade trick-track mönster 17. På de ställen där fiberlinjerna, som är avsedda att utgöra ett förstärkningsmönster, normalt sett skulle ha korsat varandra, har i detta mönster avbrott gjorts, varvid öppningar skapats. Detta är speciellt förmånligt eftersom förstärkningar också innebär förstyvningar. Genom att inte ha ett kontinuerligt förstärkningsmönster utan att istället använda ett sk förstärkningsmönster som lämnar öppningar, där fiberrnönstret normalt skulle ha korsats, så kan förstyvningseffekten reduceras. Inga fibrer överbryggar varandra och öppningarna är tillräckliga för att bryta förstyvningen. Även olika kontinuerliga förstärkningsmönster kan naturligtvis användas i produkten, se figur 9.

Andra exempel på förstärkningsmönster som kan skapas i ett eller flera skikt är förstärkningar med mönster i maskinriktningen (machine direction), 15, 21, fi g. 9.

Böjstyvheten eller elasticiteten blir normalt sett olika i maskinens längs- respektive tvärsriktning, vilket inte enbart men kanske framförallt härrör från den efterföljande kräppningen som ytterligare minskar böjmotståndet, böj styvheten i maskinsriktningen.

Utgående från detta faktum kan böjstyvhet skapas i maskinriktningen genom starka ytviktsmönster 16, 22 i maskinens längsriktning 15, 21, vilket i tvärsriktningen ger ett .ø;»| 10 15 20 25 30 519 181 19 omväxlande starkt och svagt ytviktsmönster. Genom att på så sätt ha skapat en högre böjstyvhet i maskinriktnin gen som senare reduceras i kräppningssteget, så kan en mer likformig produkt, med avseende på böjstyvheten eller elasticiteten i längs- och tvärsriktningen, erhållas. Ett förstärkningsrnönster kan även göras så att skiktet förstärks i maskinens tvärsriktning 21. Detta samt liknande mönster kan man använda sig av då man vill förstärka kräppningseffekten. Då mittenskiktet får styrkegivande egenskaper designas ytterskikten mest för mjukheten.

Enligt uppfinningen kan skikten skapas och kombineras på olika sätt och en enlagsprodukt kan komponeras på valfritt sätt. Ett föredraget exempel på en sådan produkt, fig. 10, är ett treskikts mjukpapper med ett ytterskikt 30 som formas med stora öppningar 31, vilket underlättar för högviskösa vätskor eller oljor att penetrera materialet. Mittskiktet formas till ett bulkgivande skikt, exempelvis ett diskontinuerligt mellanskikt 32 med fiberansamlingar av det fasta materialet 33 som absorberar och lagrar det högviskösa materialet i mitten. Det andra ytterskiktet består av en slät eller sträv yta som ger bra absorption för exempelvis vatten eller andra lågviskösa vätskor. På detta sätt har man fått en tvåsidighet som naturligtvis också kan ha skapats på andra sätt och med andra funktioner helt enligt de önskemål producenten eller konsumenten har eller kräver.

Infärgningari vissa skikt i kombination med ytviktsmönstren kan skapa distinkta och tydliga mönster i produkten. Åtminstone ett toppskikt kan vara färgat på ett annat sätt än övriga skikt. Ett exempel är att fibermälden som används till det diskontinuerli ga valfria mönstreti ett innerskikt färgas in, medan ytterskikten har en annan färg. Speciellt effektfullt kan detta bli då figurer, varumärken eller andra estetiska och funktionella mönster används. Se exempel på diskontinuerliga och kontinuerliga mönster i fig. 5-10.

Man kan naturligtvis också tänka sig att man använder sig av olika fibermälder i olika skikt. Yankeesidan ger en lenare sida än vad kåpsidan gör, medan många volymmässi gt viktiga produkter som exempelvis toalettpapper och hushållspapper bör vara väsentligen symmetriska. Tvåsidigheten som ges av Yankee-cylindem kan man förebygga genom ~ . _ _ - - . .sv .- -u-u -. ~.- u-v 10 15 20 5-19 181 20 att välja fibrema i skikten så att man skiftar lenheten hos sidorna. Dvs man väljer fibrer och kanske även formningen av skiktet så att den sida som kommer att bli kåpsidan från början är lenare. I och med Yankee-cylindems lenande effekt kommer lenheten att jämnas ut genom processen.

För framställning av väsentligen symmetriskt mjukpapperi de högre kvalitetssegmenten består en av de föredragna enlagsproduktema av minst tre skikt i kombination med ett torkförfarande som resulterar i en lägre grad av tvåsidighet än vad Yankee-torkningen gör. Således är det gynnsamt om torkningen åtminstone delvis utförs som genomblåsningstorkning (TAD, through-air-drying) som kan ge en låg grad av tvåsidighet. Man kan då exempelvis även använda kortfibermäld i de yttre skikten för lenhet och långfiberrnäld i inre skikt för styrka och bulk.

Det är svårt, för att inte säga omöjligt att beskriva alla de variationer av produkter som kan skapas med metoden enligt uppfinningen. Därför anses alla de tänkbara variationer och varianter på de beskrivna produkterna inkluderas i uppfinningen helt enligt den metod och de produkter som beskrivs enligt patentkraven och förklaras närmare i beskrivningen. Uppfinningen skall därför inte anses vara begränsad till ovanstående utföringsformer eftersom dessa enbart är avsedda att klargöra uppfinningen. Inom ramen för uppfinningen går det också att kombinera kännetecken från olika utföringsforrner med varandra.

Claims (24)

10 15 20 25 30 519” 18 1 233.. i' '“ 21 Patentkrav

1. Metod för formning av en enlags, flerskikts pappersbana, företrädesvis för forrnning av en tíssuepappersbana med åtminstone två skikt, där ett basskikt av fibermäld först formas på en vira eller liknande (2), varefter åtminstone ett toppskikt appliceras ovanpå basskiktet, som under appliceringen av toppskiktet bärs upp av en vira eller liknande (3, 13, 113, 1113), varvid basskiktet och åtminstone det ena toppskiktet appliceras med en fibennäldstråle och de härmed applicerade bas- och toppskikten formas med dubbelvirateknik, kännetecknad av att ett mönster skapas i samband med fotmningen av basskiktet och/eller åtminstone det ena toppskiktet genom lokala omfördelningar inom respektive skikt av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibermälden, van/id mönstret i sagda basskikt och/eller åtminstone det ena toppskiktet skapas under samtidig avvattning, samt att de lokala omfördelningama är beroende av mönstret.

2. Metod för fonnning av en flerskikts pappersbana, företrädesvis för forrnning av en tíssuepappersbana med åtminstone två skikt, där ett basskikt av fibermäld först formas på en vira eller liknande (2), varefter åtminstone ett toppskikt appliceras ovanpå basskiktet, som under appliceringen av toppskiktet bärs upp av en vira eller liknande (3, 13, 113, 1113), varvid toppskiktet appliceras med en fibermäldstråle och det härmed applicerade toppskiktet formas med dubbelvirateknik, kännetecknad av att ett mönster skapas i samband med formningen av åtminstone det ena toppskiktet genom lokala omfördelningar inom skiktet av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibermälden, varvid mönstret i sagda toppskikt formas ovanpå något av föregående formade skikt under samtidi g avvattning, samt att de lokala omfördelningama är beroende av mönstret.

3. Metod enligt något av föregående krav kännetecknad av att dubbelviranypet innefattar en mönstringsvira, genom vilken avvattningen sker, som skapar de önskade lokala omfördelningama av det fasta materialet, såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, i skiktet. anwa» 10 15 20 25 30 519 181 22

4. Metod enligt patentkrav 2-3, kännetecknad av att formningen av sagda basskikt sker med dubbelvirateknik.

5. Metod enligt patentkrav 2-4, kännetecknad av att ett mönster skapas i samband med formningen av basskiktet genom lokala omfördelningar inom skiktet av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet i fibennälden, varvid mönstret i sagda basskikt och/eller det åtminstone ena toppskiktet skapas under samtidig avvattning, samt att de lokala omfördelnin garna är beroende av mönstret.

6. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att mönstret hos åtminstone ett toppskikt utformas oberoende av mönstret i basskiktet eller hos andra toppsl

7. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att vid tillverkningen av pappersbanan formas först ett basskikt, varefter ett toppskikt formas ovanpå basskiktet, varvid formningen som bildar åtminstone ett mönstrat skikt sker genom enkelsidi g avvattning under åtminstone en väsentlig del av formningszonen med riktning bort från basskiktet.

8. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att formning och avvattning av åtminstone sagda skikt skeri ett formningsutrymme mellan viror eller liknande som löper över en eller flera krökta ytor (4, 14, 114, 1114).

9. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att enkelsidi g avvattning av åtminstone nämnda mönstrade skikt sker genom att formningsytan (4, 14, 114, 1114) är icke-permeabel.

10. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att formningen av åtminstone ett skikt utförs genom att använda en speciell mönstringsvira eller liknande, varvid viran eller liknande är försedd med medel, såsom exempelvis blockeringar, som begränsar dränerin gen av fluid genom viran i ett givet mönster. >|;|: 10 15 20 25 30 en vvo 23

11. Metod enligt något av föregående patentkrav, kännetecknad av att fiberrnälden som används i åtminstone ett toppskikt skiljer sig från fibermälden som används i ett annat skikt till sin sammansättning vad gäller fiberslag, kemikalietillsats eller liknande.

12. En flerskikts mjukpappersbana, företrädesvis en tissuepappersbana med åtminstone två skikt, kännetecknad av att den är framställd enligt metoden i något av patentkraven 1-1 1 .

13. En flerskikts pappersbana, företrädesvis en tissuepappersbana med åtminstone två skikt, kännetecknad av att åtminstone ett av skikten uppvisar ytviktsvariationer i ett mönster åstadkommna av en mönstringsvira som skapat lokala förflyttningar och omfördelningar av åtminstone en väsentlig del av det fasta materialet, såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, inom skiktet i samband med formningen.

14. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13, kännetecknad av att åtminstone ett toppskikt är färgat på ett annat sätt än övriga skikt.

15. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13 eller 14, kännetecknad av att åtminstone ett av skikten består av ett diskontinuerligt skikt (7, 9, 11, 13, 15, 17, 21, 23, 32) som definieras av områden i skiktet som har en väsentligt högre ytvikt (8, 10, 12, 14, 16, 18, 22, 24, 33) jämfört med omkringliggande områden som har ingen eller nästintill obefintlig ytvikt, varför det fasta materialet, såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, i skiktet (8, 10, 12, 14, 16, 18, 22,24, 33) utgörs av en diskontinuerlig, icke-självbärande bana.

16. En flerskikts mjukpappersbana enligt krav 15, kännetecknad av att det icke- självbärande skiktet (13, 15, 21, 23) innefattar kontinuerliga utsträckta stråk eller ränder bestående av det fasta materialet, såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, i skiktet (14, 16, 22, 24).

17. En flerskikts mjukpappersbana enligt krav 15, kännetecknad av att det icke- 11,1: 10 15 20 25 30 519 181 24 självbärande skiktet (13, 15, 21, 23) innefattar diskontinuerliga områden bestående av det fasta materialet, såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, i skiktet (8, 10, 12, 18, 33).

18. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13 eller 14, kännetecknad av att åtminstone ett av skikten består av ett förstärkningsmönster (19, 15 , 21, 23), varav väsentligen allt fast material (20, 16, 22, 24), såsom företrädesvis fibrer, fyllmedel och liknande, i skiktet utgör förstärkningsmönstret, vilket ökar pappersbanans styrka i längs- eller tvärsriktning.

19. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 18, kännetecknad av att åtminstone ett skikt formas till ett mönster som ger förstärkningar i maskinriktningen (15, 21), vilket ger en högre böjstyvhet i maskinriktningen.

20. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13-19, kännetecknad av att åtminstone ett toppskikt är format till ett diskontinuerligt förstärkningsmönster (17).

21. En flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13-20, kännetecknad av att åtminstone ett toppskikt är format till ett mönstrat mellanliggande bulkgivande distansskikt (7, 32).

22. En flerskikts mjukpappersprodukt enligt något av patentkraven 13-21 kännetecknad av att åtminstone ett skikt innefattar ett ytviktsmönster i form av ett vattenmärke utgörande en logotype, ett beskrivande eller föreställande mönster, tecken, symboler och liknande.

23. En enlags, flerskikts mjukpappersbana enligt krav 13-22, kännetecknad av att pappret uppvisar minst tre skikt, varav två yttre och åtminstone ett mellanskikt, varvid åtminstone ett mellanskikt består av sagda mönstrade, diskontinuerliga eller bulkgivande skikt. 'o - n o n »ovana v 25

24. En enlags, flerskikts mjukpappersbana enligt patentkrav 13-22, kännetecknad av att pappret uppvisar minst tre skikt, varav två yttre och åtminstone ett mellanskikt, van/id åtminstone ett yttre skikt har öppningar (30), vilka befrämjar absorption av högviskösa vätskor, åtminstone ett mellanskikt består av ett bulkgivande skikt (32), vilket absorberar och lagrar vätska, och att åtminstone ett andra yttre skikt har en slät eller sträv yta (34).