SE517019C2 - Ett förfarande och en anordning för att förbättra kapaciteten hos en GSM basstation - Google Patents

Description

30 517 019 2 antal förbindelser i systemet accepteras. Således kan kvalitetsökningen bytas ut mot ökad kapacitet.

Frekvenshoppning introduceras till ett system genom att tilldela varje förbindelse en frekvenshoppningssekvens vilken bestämmer vilken frekvens som förbindelsen kom- mer att använda vid olika tidpunkter. En sådan frekvenshoppningssekvens kan definie- ras med två olika parametrar: ' ett hoppsekvens tal, vilket bestämmer hoppningssekvensen enligt hur frekvenserna kommer att variera, och ett frekvensändringstal, vilket bestämmer var i hoppningssekvensen anslutningen i fråga kommer att finnas vid en särskild tidpunkt (se t.ex. Global system for Mobile Communication (GSM) Technical Specification 05.02).

I GSM är alla sändaremottagare tilldelade samma hoppsekvenstal, medan varje sän- daremottagare i en cell är tilldelad ett cellunikt frekvensändringstal. Härigenom upp- nås att en förbindelse ej kommer att uppleva någon sam-kanalsinterferens från andra förbindelser inom samma cell.

Det har visats att för att uppnå den önskade interferensdiversitetsökningen genom att introducera frekvenshoppning, bör antalet frekvenser att hoppa mellan vara åtminstone tre eller fyra. I många situationer finns det ej så många frekvenser tillgängliga för varje cell. Detta problem kan lösas genom att tillämpa en av åtminstone två olika förfaran- den (se T. Tofiïegård Nielsen et al. ”Slow frequency hopping solutions for GSM net- works of small bandwid ”, publicerad i VTC'98). l. Det första förfarandet: Genom att låta angränsande celler forma en pool av de fre- kvenser, som är allokerade till varje cell, där varj e sändaremottagare är en medlem i poolen, använder alla frekvenser tillgängliga i poolen, ökar antalet frekvenser som är tillgängliga för frekvenshoppning för varje cell. För att undvika sam-kanalsinterferens inom dessa angränsande celler, tillämpas samma hoppningssekvens på varje cell, men J, u.. J.. .än 10 20 25 30 517 019 3 ett unikt frekvensändringstal tilldelas varje sändaremottagare. Denna lösning kräver dock att cellema är synlcroniserade med varandra. 2. Det andra förfarandet: Antalet frekvenser tillgängliga för frekvenshoppning skall kunna ökas genom användning av ett litet frekvensåteranvändningsavstånd och således erhållning av ett stort antal frekvenser i varje cell. För att undvika en oacceptabel nivå av sam-kanalsinterferens måste lasten på varje frekvens begränsas.

Ett annat sätt att öka kapaciteten i ett mobilradionåt är att introducera så kallade adap- tiva antenner. Konventíonella antenner, vilka har en antennlobsform vilken är statisk, ersätts av adaptiva antenner, vilka kan variera formen av antennloben så väl som rikt- ningen i vilken antennloben sänds. Detta är anordnat genom att man har en antennrad med l/z-våglängds avstånd mellan varandra samverkande för att fonna en lob, om olika signalfórskjutningar anordnas på de olika antennelementen anpassade till den önskade lobformen och lobriktningen.

En smal antennlob kan således riktas mot den speciella mobilstationen, som basstatio- nen för närvarande betjänar, i stället för att ha en antennlob som täcker hela cellen, vilket är fallet när en konventionell antenn används. Härigenom uppnås att den totala interferensnivån i systemet minskas, efiersom varje basstationssändaremottagare på nedlänken sänder med smala lober i mer koncentrerade geografiska områden. Varje basstationsmottagare på upplänken ratar signaler från andra riktningar än den riktning som den för närvarande är konfigurerad för. För mer detaljerad information avseende adaptiva antenner, se t.ex. S Anderson et al. ”Adaptive Antennas for GSM and TDMA Systems” publicerad i IEEE Personal Communications juni 1999.

Effekterna av att kombinera användningen av adaptiva antenner och frekvenshoppning i samma nät har undersökts av F. Kronestedt et al. I ”Adaptive Antennas in Frequency hopping GSM”, publicerad i ICUPC 1998. Det har konstaterats att frekvensåteran- vändningsplanen kan vara mycket snäv i sådana nät. Så som nämnts i SLUTSAT- SERNA i publikationen är det möjligt att bära full last i ett 1/3 cellåteranvändningsfall 20 25 517 019 4 utan DTX (avbruten sändning = Discontinuous Transmission på engelska) eller effekt- kontroll. Även en 1/1 cellåteranvändning (alla frekvenser används i varje cell) kan vara möjlig så länge som kanalutnyttjandet hålls under 70%.

Problemet som diskuterats ovan av att ha för få frekvenser tillgängliga fór hoppning i varje cell uppträder ej om kanalutnyttj andet hålls på en låg nivå. Dock kan en begräns- ning sättas fór närliggande kanalers interferenseffekter. Med en snäv återanvändning, så som 1/3 eller 1/1, kan närliggande frekvenser hänföras till en cell. Således kan när- liggande frekvenser komma att användas samtidigt i en cell och närliggande interfe- rens från den egna cellen kommer att uppträda. Detta är mycket allvarligt eftersom den interfererande signalen (den närliggande interferensen) uppstår från samma basstation som den önskade signalen.

I GSM beskrivs frekvenshoppningsproceduren av två parametrar i kombination, d.v.s.

MAIO (mobilallokeringsindexändring = Mobile Allocation Index Offset på engelska) och HSN (hoppningssekvenstal = Hopping Sequence Number på engelska). I en cell är varj e sändaremottagare (TRX) tilldelad samma HSN som de andra sändarmottagarna i cellen, men en unik MAIO. Tabellen nedan visar ett exempel på denna procedur for cell A:.

Cell A HSN MAIO TRX1 1 5 TRX2 1 7 TRXS l 9 På detta sätt kommer två sändaremottagare i en cell aldrig att använda samma frekvens samtidigt. Vidare, även exemplifierat i tabellen ovan, att allokera MAIO på ett sådant sätt att dess värde ökar med åtminstone 2 mellan TRX:ar i en cell resulterar i att när- liggande kanalinterferens från den egna cellen undviks fullständigt. Närliggande fre- kvenser används aldrig samtidigt. 10 20 25 30 5 1 7 0 1 9 5 Om två TRX:ar i en cell har på varandra följande MAIO:n, kommer närliggande ka- nalinterferens att uppträda vid varje signalskur. Detta oönskade uppträdande skulle inträffa i exemplet nedan för en cell B: Cell B HSN MAIO TRX1 0 5 TRX2 O 6 Detta innebär att på varandra följande MAIO:n för en cell ej kunde användas i de tidi- gare kända näten. Dock är en nackdel med den kända MAIO:n, att allokering endast är möjlig så länge som antalet frekvenser i hoppningssekvensen är två gånger så många som antalet installerade sändaremottagare i cellen. Skälet är att MAIO:n endast kan anta så många värden som antalet frekvenser i hoppningssekvensen. För att undvika närliggande kanalinterferens kan endast varannan MAIO utnyttjas. Kriteriet för tidiga- re kända nät med konventionella antenntekniker kan uttryckas på ett armat sätt: trafiklasten, definierad som antalet TRX:ar per cell delat med antalet hoppningsfre- kvenser per cell, måste vara under 50 %, och i verkligheten lägre än det för att undvika interferens från andra celler.

Dock har simulationer visat att det kunde vara möjligt för nät utrustade med adaptiva antenner att stöda trafiklaster på upp till 80 till 100%.

Sammanfattning Ett problem som avses att lösas enligt uppfinningen är således att anordna ett förfaran- de och/eller en anordning för att göra det möjligt att använda närliggande frekvenser i en cell och kunna bära full last, eller åtminstone en trafiklast över 50% och fortfarande undvika närliggande kanalinterferens.

Lösningen enligt uppfinningen är att ta de olika antennloberna och MAIO:n som an- vänds för varje användare i beaktande. Den allmänna MAIO allokeringsregeln är att försäkra sig om att mobiler med antennlober, vilka allvarligt kan störa varandra, allo- keras MAIO ökat med åtminstone 2, d.v.s. ej orsakande någon närliggande kanalinter- u n e - u: en: un» -eefl 10 20 25 30 517 019 ó ferens. Detta kan ske när användare finns i samma riktning eller i riktningar väldigt nära varandra. Dock, om användarna år separerade på så sätt att de finns inom lober med hög undertryckning mellan varandra, kan de allokeras MAIO ökat med 1.

Således avser uppfinningen ett förfarande och en anordning för att göra det möjligt att stöda trafiklaster till en mycket hög utsträckning för en cell hos en radiobasstation i ett cellulärt radiokommunikationsnät i förbindelse med mobila stationer inom räckvidden för radiobasstationen. Frekvenshoppning och adaptiva antennanordningar används för att anordna åtminstone två cellområden. En hopplista (HSN) av fi-ekvenser för cellen är allokerad, och frekvensändringstalen (MAIO:na) i hopplistan, för att ställa den till- låtna fiekvenshoppningsproceduren för cellen. Positionen i cellen för varje mobilsta- tion inom cellgränsen bestäms. Ett frekvensändringstal (MAIO) allokeras för varje mobilstation. Cellen är anordnad med åtminstone en skiljaktig lob för varje cellområde med användande av olika adaptiva antennlober för varje nämnda cellområde. Lobema i cellen har undertryckning mellan varandra. Olika uppsättningar av frekvensänd- ringstal (MAlOzn) tilldelas varje område. Varje uppsättning för var och en av cellom- rådena har en värdeökning med åtminstone två, och så att olika områden har olika uppsättningar av frekvensändringstalen (MAIO:na) som ej överlappar varandra.

Frekvensändringstalen (MAIO:na) som skall användas i en hel cell skulle kunna ha en värdeölciiing med ett. Företrädesvis är de adaptiva antennloberna förutbestämda och fasta. Om då två cellområden anordnas, var och en definierad av åtminstone en lob, kunde det föredragna vara att allokera frekvensändringstalen (MAIO:na) för ett av om- rådena värdena 1, 3, 5, o.s.v. och frekvensändringstalen (MAIO:na) för det andra av områdena värdena 2, 4, 6, o.s.v.. Om det finns åtminstone två lober per område där de angränsande loberna delvis överlappar varandra, för lobema närrnast en gränslinje mellan de två områdena, allokeras loben i ett av områdena de minsta MAIO värdena i det området. Loben i det andra området allokeras de högsta MAIO värdena i det områ- det. 10 15 20 25 30 517 019 7 En överföring mellan celler skulle kunna utföras när en av mobilstationema rör sig från ett av nämnda cellområden till ett annat. Överföringen mellan celler innefattar då åtminstone en ändring av frekvensändringstalet (MAIO) som är hänfört till radioför- bindelsen i cellområdet, från vilket mobilstationen rör sig, till ett frekvensändringstal från den uppsättning av frekvensändringstal hänforda till det cellområde till vilket mo- bilstationen rör sig.

Fördel Uppfinningen minimerar den närliggande kanalinterferensen från den egna cellen (inom cellen) när man använder adaptiva antenner i 1/3 och l/ 1 återanvändningsfall.

Detta innebär förbättrad kvalitet och/eller kapacitet.

Kort figurbeskrivning Föreliggande uppfinning kommer nu att beskrivas mer i detalj med hänvisning till fó- redragna utföringsformer av den föreliggande uppfinningen, givna endast som exem- pel, och visade i de bifogade ritningama, i vilka: Fig. 1 visar en tidigare känd adaptivantenn-radiobasstation betjänande två mobiler vid olika vinkelpositioner med olika smala lober; Fig. 2 visar ett lobmönster hos en adaptiv radiobasstationsantenn med fasta smala lo- ber; Fig. 3 visar en första utföringsform av en adaptiv antenn radiobasstation enligt uppfin- ningen betj änande tre mobiler; Fig. 4 visar en andra utföringsform av en adaptiv antenn radiobasstation enligt uppfin- ningen betj änande tre lober; och Fig. 5 visar en uppsättning, där en antenn-radiobasstation har fyra fasta lober. 10 20 25 30 517 019 8 Detaljerad beslaivning av utfóringsformer Hänvisande till Fig. 1, som visar ett tidigare känt system, tillhandahåller ett cellulärt mobilradionät, till exempel GSM (Global System for Mobile communication), radio- kommunikation till användare av mobilstationer MS1, MS2 såsom mobiltelefoner. Ett kärnnät CN styr samtal till och från andra nät, såsom publika växlade telefonnät (= Public Switched Telephone Networks på engelska) (PSTN), ISDN datanät (= Integra- ted Services Digital Networks på engelska) (ISDN), andra publika landmobilnät (=other Public Land Mobile Networks på engelska) (PLMN), internet o.s.v. Kärnnätet CN är anslutet till en basstationskontroller BSC vilken i sin tur är ansluten till flera radiobasstationer RBS. Varje RBS, såsom radiobasstationsplatsen 1, kan kommunicera - med mobila stationer MSI, MS2, med användande av radiolänkar, inom dessas radio- täckningsarea, nedan kallat distributionsarea.

Varje RBS sänder på ett antal separata radiofrekvenser, d.v.s. ett antal bärare. Till varje RBS frekvens (nedlänkfrekvens) fiims det en motsvarande frekvens vilken an- vänds av MS (upplänkfrekvensen).

Radiobasstationer RBS for mobila telefoner sänder ofta och tar ofla emot kommunika- tionen med mobilenhetema inom sina distributionsområden i sektorer, där varje sektor representerar en cell.

I F ig. 1 är en basstationsplats l uppdelad i tre celler med en täckningsarea 2, 3 respek- tive 4, var och en med en separat riktad antennanordning (ej visad) så som är allmänt känt i synnerhet i täta trafikornråden. Åtminstone en av cellerna, så som cellen med täckningsarean 2, är anordnad med ett adaptivt antennarrangemang 5. Detta antennar- rangemang kan sända åtminstone två nedlänkslober L1 och L2 riktade mot var och en av de mobila stationema MSI och MS2 belägna inom celltäckningsarean 2. Var och en av dessa lober representerar en separat cellarea. 10 20 25 30 517 019 “i HSN är en förberedd lista med hoppfrekvenser och en MAIO indikerar var en speciell mobilstation borde gå in i HSN. Olika celler, såsom de med cellareoma 3 och 4, har olika HSN och kommer därför endast att störa varandra intennittent, om sam- frekvenser och närliggande frekvenser används i cellerna. Detta är även sant för celler som hör till angränsande basstationsplatser. Såsom enligt kända tekniker allokerades mobilstationema samma hoppningssekvenstal (HSN) och MAIO:n vilka hade värden som ökades med åtminstone 2. Enligt uppfinningen kan mobilstationema inom en celltäclcningsarea ha MAIO:n som är separerade med 1.

F ig. 2 visar lobmönster för basstationsantennen med de adaptiva antennlobema. Det är uppenbart att mobilstationer försedda med två närliggande adaptiva antennlober ej skulle kunna ha samma HSN och MAIO ökat med 1. Dock, om lobema är smala, har hög undertryckning mellan varandra, och är riktade åt olika håll så kunde var och en av dem ha en mobilstation som tilldelats en MAIO som ökas eller minskas med 1 i förhållande till en MAIO inom en annan lob. Dock, om två mobilenheter är placerade inom samma smala lob eller närliggande delvis överlappande lober så borde MAIO:na ha sina värden ökade med åtminstone 2 mellan TRX:ar i cellen.

Hänvisande till Fig. 3, samma slag av radiobasstationsplats l som i Fig. 1 har tre cel- ler, av vilka endast celltäckningsarean 2 visas. Antennarrangemanget 15 är visat att sända ut två lober L1'och L2' styrda av radiobasstationsplatsen 1 även i detta fall i cellen med celltäckningsarean 2. Dock, enligt uppfinningen, delar lobema ej samma MAIO:n. I stället, i utföringsfonnen visad i Fig. 3, är den första loben L1'försedd med MAIO:n med jämna nummer, och den andra loben L2' är försedd med oj ärrmt nurnre- rade MAIO:n, till exempel allokerande frekvensändringstalen (MAIO:na) för ett av områdena värdena 1, 3, 5, 7 o.s.v. och frekvensändringstalen (MAIO:na) för den andra av områdena värdena 2, 4, 6, 8 o.s.v.

Således, om lobema ej överlappar varandra väsentligt, är det inga problem att ha tre mobilstationer MSA, MSB, MSC med på varandra följande MAIO:n i samma cell- 10 20 25 30 5 1 7 0 1 9 /O täckningsarea 2, så länge som de två mobilstationerna MSA, MSC med kommunika- tion genom samma lob Ll ' har sina värden ökade med åtminstone 2.

Rumsligt separerade mobilstationer betjänade av olika antennlober med hög under- tryckning i förhållande till varandra kan således allokeras MAIO som ökas med 1, så som mobilstationema MSA inom loben Ll 'och mobilstationen MSB i loben L2'. För- stärkningen hos vari e antennlob minimeras i riktningen av mobilstationer utanför dess egna lob men innanför cellen den tillhör. På detta sätt kan närliggande kanalinterferens tolereras.

Om en av mobilstationerna, såsom MSC, inuti loben L1 ' rör sig till loben L2' bör en överföring mellan celler utföras för att ändra dess MAIO, i fallet visat i Fig. 3 från ett jämnt nummer till ett udda nummer . Överföringen mellan celler innefattar åtminstone en ändring av fiekvensändringstalet (MAIO) tilldelat radiotörbindelsen i cellområdet, från vilket mobilstationen rör sig, till ett frekvensändringstal från den uppsättning av frekvensändringstal allokerat till cellområdet, till vilket mobilstationen rör sig. Det är radiobasstationen eller BSC som övervakar och allokerar de respektive MAIO:na till mobilstationerna inom celltäckningsarean.

En MAIO allokeras för varje ny mobilstation som kommer in i ett område, vilken MAIO företrädesvis borde ha ett nummer så långt som möjligt från de MAIO:n som allokerats till mobilstationer i det angränsande området eller de angränsande område- na. Således, om de två mobilstationerna MSA och MSC har allokerats MAIO:2 och MAIO: 4, som visas i Fig. 3, kan en mobilstation som nyligen kommit in i loben L2' tilldelas MAIO:7, om tillgänglig. På detta sätt kan interferens mellan mobilstationema ytterligare undvikas under tider med gles trafik inom celltäckningsarean.

Mobilstationema MSA och MSC betj änas av samma lob, och detta kan orsaka stör- ning. Därför måste mobilstationema MSA och MSC allokeras MAIO som ökas med åtminstone 2. Vidare är mobilstationen MSB belägen i en annan del av cellen med celltäckningsarea 2, vilket ger som resultat en antennlob L2' med hög undertryckning n u o . n o q u n u . - u - - :- 10 20 25 30 5 1 7 0 1 9 / I mot och från mobilstationema MSA och MSC. Mobilstationen MSB kan således an- vända ett MAIO värde ökat med endast 1 i förhållande till var och en av mobilstatio- nerna MSA och MSC visade i Fig. 2. Det är så eftersom den närliggande kanalinterfe- rensen mot och från mobilstationerna MSA och MSC undertrycks av antennforstärk- ningen.

Den uppfinningsenliga idén kan också användas i ett system som använder distribue- rade antenner, t.ex. inomhus, placerade i olika rum, där en signal kan sändas från en eller flera av antennerna. Ett exempel på en sådan uppställning visas av F. Kronestedt et al. i ”Radio Network Performance for Indoor Cellular Systems” publicerat i ICUPC '96.

Fig. 3 visar distinkta lober med ett mellanrum mellan varandra. I praktiken är lobema L1' och L2' formade for att fylla varje halva av celltäclcningsarean 2 så att en mobil- station som rör sig från en lob till den andra ej förloras under transporten mellan cellområdena.

Fig. 4 visar en annan utforingsforrn, i vilken det finns tre lober som täcker celltäck- ningsarean 2 och några mobilstationer i var och en av dem. I denna utfóiingsfonn är det möjligt att låta de två mobilstationema MSA”, MSC” med kommunikation genom samma lob Ll” från antennen 25 få sina värden ökade med 3 mellan TRXzama i loben.

Således kan loben Ll” allokeras MAIO:n med värdena l, 4, 7 o.s.v., loben L2" värde- na 2, 5, 8, o.s.v., och loben L3” värdena 3, 6 o.s.v.

Fig. 5 visar en uppställning där en radiobasstation är försedd med fyra fasta lober Ll '” till L4'” som överlappar varandra. Naturligtvis skulle fler lober kunna anordnas fastän fyra lober visas i denna utfóringsfonn. Cellen är delad i två cellområden Rl och R2.

Loberna Ll '” och L2'” hör till cellområdet R1 medan lobema L3 '” och L4'” hör till- cellområdet R2. - - u » ; o » O ø I I I I 0' 10 15 5 1 7 019 /2 Vidare är cellområdet R1 tilldelat MAIO 1, 3, 5, 7 medan cellområdet R2 är tilldelat nu o... nu» --~fi MAIO 2, 4, 6, 8. Som nämnts överlappar loberna varandra i viss utsträckning. Till ex- empel kan lob L2'” och lob L3 '” skapa interferens mot varandra om mobilstationer betjänade av loben L2'” och loben L3 '” har MAIO värden som ökar med 1, t.ex.

MAIO 1 i loben L2'” och MAIO 2 i loben LS '”.

Detta problem kan lösas på följande sätt. Mobila stationer som betj änas av loben L2'” bör företrädesvis allokeras de största MAIO värdena från MAIO värdena tilldelade för cellområdet Rl, således MAIO 7 eller 5. Samtidigt bör mobilstationemai cellområdet R2 som betjänas av loben L3 '” företrädesvis allokeras de minsta MAIO värdena av MAIO värdena tilldelade för cellområdet R2, d.v.s. MAIO 2 eller 4. Vid områdesgrän- - sen mellan lobema L2 '” och L3 '”, där det finns en loböverlappning, används aldrig på varandra följ ande MAIO:n för att undvika interferens.

Fastän uppfinningen är beskriven med avseende på exemplifierande utföringsformer bör det förstås att modifieringar kan göras utan att avvika från dess omfång. Följaktli- gen bör uppfinningen ej anses begränsad till de beskrivna utiöringsforrnerna, utan vara bestämd endast av de följande kraven, vilka är avsedda att omfatta alla ekvivalenter därav.

Claims (1)

1. 517 019 /3 n ø u ~ . n v O I 0 I ' I '- Patentkrav l. Ett förfarande för att göra det möjligt att stöda trafiklaster till en mycket hög ut- 10 20 25 30 sträckning för en cell (2) hos en radiobasstation (1) i ett cellulärt radiokommunika- tionsnät i förbindelse med mobila stationer (MSA, MSB, MSC) inom räckvidden för radiobasstationen genom användande av' frekvenshoppning och adaptiva an- tennanordningar, att anordna åtminstone två cellområden, allokera en hopplista (HSN) av frekvenser för cellen och frekvensändringstalen (MAIO:na) i hopplistan för att ställa den tillåtna fiekvenshoppningsproceduren för cellen, bestämma posi- tionen i cellen för varje mobilstation inom cellgränsen och allokera ett frekvens- ändringstal (MAIO) för varje mobilstation, kännetecknat av, att cellen är anord- nad med åtminstone en skiljaktig lob (Ll ', L2'; L1”, L2”, L3”) för vaij e cellområ- de med användande av åtminstone en skiljaktig adaptiv antennlob för varje nämnda cellområde, där lobema i cellen har undertryckning mellan varandra; tilldelande av en skiljaktig uppsättning av frekvänsändringsta1en(MAIO:na) för varje område, där varje uppsättning för var och en av cellområdena har en värdeölming med åt- minstone två, och så att olika områden har skiljaktiga uppsättningar av frekvens- ändringstalen (MAIO:na) som ej överlappar varandra. . Ett förfarande enligt patentkrav 1, kännetecknat av, att frekvensändringstalen (MAIO:na) som skall användas i cellen som helhet har en värdeölming med en. . Ett förfarande enligt patentkrav 1 eller 2, kännetecknat av, att de adaptiva an- tennlobema är förutbestämda och fasta. . Ett förfarande enligt något av föregående patentkrav användande två cellområden med åtminstone en lob per område, kännetecknat av, att tilldela frekvensänd- ringsta1en(MAIO:na) för ett av områdena (L1') ojämna värden, såsom l, 3, 5, o.s.v. och frekvensändringstalen (MAlOzna) för det andra av områdena (L2') jäm- na värden, såsom 2, 4, 6, o.s.v. 10 20 25 30 517 019 /Å/ . Ett förfarande enligt patentkrav 4 med åtminstone två lober per omrâde där de an- gränsande lobema (Ll '”, L2'”, L3'”, L4'”) delvis överlappar varandra, känne- tecknat av, att för lobema (L2'”, L3 '”) närmast en gränslinje mellan de två områ- dena (Rl, R2), loben (L2'”) i ett (RI) av områdena allokeras de minsta MAIO vär- denai det området, och loben (L3 '”) i det andra området (R2) allokeras de högsta MAIO värdena i det området. . Ett förfarande enligt något av patentkraven 2 till 5, vidare kännetecknat av ut- förande av en överföring mellan celler när en av mobilstationema rör sig från ett .av nämnda cellområden till ett annat, överföringen mellan celler innefattande åtmin- stone en ändring av frekvensändringstalet (MAIO) tilldelat till radioförbindelsen i cellområdet från vilket mobilstationen rör sig till ett frekvensändringstal från den uppsättning av frekvensändringstal hänförande till cellområdet till vilket mobilsta- tionen rör sig. . Ett forfarande enligt något av föregående patentkrav, kännetecknat av, att allokera en MAIO för varje ny mobilstation som kommer in i ett av cellområdena, vilken MAIO har ett tal så långt som tillgängligt från MAIO:na allokerade till mobilsta- tioner i det angränsande området eller områdena. . En anordning för att göra det möjligt att stöda trafiklaster till en mycket hög ut- sträckning för en cell hos en radiobasstation (l) i ett cellulärt radiokommunika- tionsnät i förbindelse med mobila stationer (MSA, MSB, MSC) inom räckvidden för radiobasstationen genom användande av adaptiva antennanordningar med an- tennlober (Ll ', L2 ') riktade mot olika cellområden i cellen och frekvenshoppning, innefattande: ett antal sändaremottagare, var och en tilldelad samma frekvenshopp- ningslista (hoppsekvensnummer (HSN)) men en unik mobilallokeringsindexänd- ring (MAIO) i hopplistan, och medel (1) för att bestämma cellområdet för varje mobilstation inom området och allokerande av en MAIO för varje mobilstation, kännetecknat av, medel (5) för att förse cellen med åtminstone en skiljaktig adap- tiv antennlob för varje cellområde, där lobema i cellen har undertryckning mellan .Z- d" u; . . » . u 10 20 25 30 517 019 /5 varandra; medel (1) för att styra sändarmottagarna att tilldela en skilj aktig uppsätt- ning av MAIO:n för varje område där varje uppsättning har en värdeökning med åtminstone två mellan sändannottagama i varje cellområde men så att olika cellområden har olika uppsättningar MAIO:n som ej överlappar varandra; varvid de betjänade mobilerna upptar mer än 50% av trafikkanalerna. En anordning enligt patentkrav 8, kännetecknad av, att sändaremottagarna i en cell har på varandra följande MAIO:n men att varje par av sändarmottagarna som har på varandra följande MAIO:n är fördelade på olika cellområden. 10. En anordning enligt patentkrav 8 eller 9, kännetecknad av, att de adaptiva an- ll. tennloberna (Ll ', L2'; Ll”, L2”,L3”) är förutbestämda och fasta. En anordning enligt något av patentkraven 8 till 10 vilken använder två cellområ- den, kännetecknad av, att MAIO:na allokerade för ett av områdena har ojämna värden, såsom l, 3, 5, o.s.v., och att MAlO:na allokerade för det andra av område- na har jämna värden, såsom 2, 4, 6 o.s.v. 12. En anordning enligt patentkrav 11 med åtminstone två lober per område där de an- 13 gränsande 1oberna(L1'”, L2'”, L3 '”, L4'”) delvis överlappar varandra, känne- tecknad av, att medlen (5) för att förse cellen med olika adaptiva antennlober, för varje cellområde for loberna (L2'”, L3'”) närmast en gränslinje mellan de två om- rådena (Rl , R2), i en (Rl) av cellområdena allokerar de minsta MAIO värdena i det området till loben (L2'”), och i det andra cellområdet (R2) allokerar de högsta MAIO värdena i det området till loben (L3'”). .En anordning enligt något av patentkraven 8 till 12, vidare kännetecknad av, me- del (1) för att utföra en överföring mellan celler när en av mobilstationerna rör sig från ett av nämnda cellomräden till ett annat, överföringen mellan cellerna innefat- tande åtminstone en förändring av frekvensändringstalet (MAIO) hänfort till radio- förbindelsen i det cellområde från vilket mobilstationen rör sig till ett frekvensänd- 517 019 /6 ringstal från uppsättningen av frekvensändringstal allokerade till det cellområde till vilket mobilstationen rör sig. 14. En anordning enligt något av patentkrav 8 till 13, kännetecknad av, medel (1) för att allokera en MAIO för varje ny mobilstation som kommer in i ett av cellormåde- na, vilken MAIO har ett tal så långt som möjligt från MAIO:na allokerade till mo- bilstationer in det angränsande området eller områdena.