SE512965C2 - Metod och anordning för att reducera fel i DC nivå i ett TDMA system - Google Patents

Description

iJ ...W :il twin min 20 25 30 512 965 U.S. patentet 5 422 889 lär ut en mottagare med direktomvandling, dvs en homodynmottagare, vilken innefattar en krets fór fórskjutningskorrigering for användning i ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem.

Förskjutningskorrigeringskretsen bestämmer och använder två olika slags forskjutningskorrigeringsvärden, vid kompensering for en likspänningsförskjutning introducerad i ett begynnelsesteg hos mottagaren. I radiokommunikationssystemet innefattar en tilldelad tidslucka hos en radio-bärvåg en frärnre del, som icke innehåller någon information som skall detekteras, och en datadel, som innehåller överford information. Ett enda íörskjutningskorrigeringsvärde bestäms under den främre delen av den tilldelade tidsluckan genom att hindra den mottagna, modulerade bärvågen att nå blandaren och justera det enda forskjutnings- korrigeringsvärdet till dess att det balanserar likspänningsnivån från det analoga begynnelsesteget.

En uppsättning variabla parameterfórskjutningskorrigeringsvärden bestäms svarande mot varje möjlig kombination av radiobärfrekvens och törstärkningsmod. Vid uppträdande av en tilldelad tidslucka bestäms ett uppdaterat fórskjutnings- korrigeringsvärde for den relevanta kombinationen av bärfrekvens och fórstärkningsmod såsom en funktion av ett gammalt förskjutningskorrigeringsvärde för denna kombination och ett genomsnittsvärde för den samplade utsignalen från det analoga begynnelsesteget under den tilldelade tidsluckans datadel. Det enda fórskjutningskorrigeringsvärdet används for kompensation av likspännings- forskjutningen till dess att de variabla parameterforskjutningskorrigeringsvärdena, som kan ge mer noggrann korrigering, har uppdaterats tillräckligt.

Det brittiska patentet GB 2 267 629 beskriver ett forfarande och en apparat for att minska signalfel i GSM-radiomottagare. En mottagen signalskur demoduleras och ger ifas och kvadratur basbandssignaler, vilka digitaliseras for att ge en uppsättning signalvärdespar, vart och ett bestående av ett I-värde och ett motsvarande Q-värde i en bitperiod av skuren. 20 25 30 512 965 3 Likspänningsförskjutningar i I- och Q-signalbanorna upphävs genom bestämning av det genomsnittliga I-värdet och det genomsnittliga Q-värdet över skuren och subtrahering av dessa genomsnittliga värden från I- respektive Q-värdena hos varje signalvärdespar. Operationen för likspänningsupphävning följs av en operation för lik-spänningsåterställning för att kompensera för ett möjligt likspänningsinnehåll i den mottagna signalskuren.

SUMMERING AV UPPFINNINGEN Uppfinningen inriktar sig på problemet att estimera en likspänningsförskjutning i minst en analog utsignal från ett analogt begynnelsesteg i en radiomottagare i ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem (TDMA = tidsdelning multipel access).

Problemet löses väsentligen med ett förfarande och ett arrangemang, i vilket en sek- vens av mätintervall definieras på sådant sätt, att oavsett hur sekvensen av mät- intervall förskjuts i tiden i förhållande till en struktur av skurar överförda på en radiobärfrekvens av mobila stationer som är i funktion i en gemensam cell, det för varje Överförd skur finns minst ett mätintervall, under vilket ingen överlappning med en andra skur inträffar. Likspänningsförskjutningen estimeras baserat på utsignaler från det analoga begynnelsesteget under valda mätintervall bland mätintervallen.

Närmare bestämt löses problemet på följande sätt. Sekvensen av mätintervall definieras på sådant sätt att avståndet mellan mätintervallen tillsammans med längden hos mät-intervall uppfyller vissa kriterier, som säkerställer att, oavsett av hur sekvensen av mätintervall förskjuts i tiden i förhållande till den överförda skuren, det finns minst ett mätintervall för varje Överförd skur, under vilket ingen överlappning med en andra skur inträffar. Radiomottagarens analoga begynnelsesteg genererar den minst en analoga utsignalen genom att utföra analog Signalbehandling av mottagna radiosignaler innefattande de skurar, som överförs av de mobila stationema på radiobärvågen. Digitala sampler utvinnes från den minst en analoga utsignalen. Ett mått på mottagen signaleffekt inom varje mätintervall i en ramperiod estimeras. Minst ett mätintervall under ramperioden väljs ut i beroende av den WI il 'luiinßl 20 25 30 512 965 estimerade, mottagna signaleffekten. Likspänningsförskjutningen estimeras under 4 användning av sampler bland de digitala samplema, vilka hör till det utvalda mätintervallet.

Enligt en utföringsforrn av uppfinningen estimeras likspänningsförskjutningen såsom ett genomsnitt av minst en underuppsättning av sampler, vilka hör till det valda mätintervallet.

Enligt en annan utföringsform av uppfinningen estimeras likspänningsförskjut- ningen såsom ett löpande genomsnitt av minst en underuppsättning av sampler, som hör till det valda mätintervallet i minst två konsekutiva ramperioder.

Ett allmänt syfte med uppfinningen är att åstadkomma ett förfarande och ett arrangemang för att estimera en likspänningsförskjutning i minst en utsignal från ett analogt begynnelsesteg hos en radiomottagare, som arbetar i ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem och mottar radiosignaler överförda av mobila stationer på en radiobärfrekvens.

Ett mer specifikt syfte är att åstadkomma ett sådant förfarande och arrangemang för att estimera likspänningsförskjutningen som icke kräver, att radiomottagaren och de mobila stationema är synkroniserade.

Ytterligare ett annat syfte är att åstadkomma ett förfarande och ett arrangemang för att estimera likspänningsförskjutningen, som ger tillräckligt snabba likspärmings- förskjutningsestimat för att göra radiomottagaren i stånd att justera mot variationer i likspänningsförskjutningen, t ex på grund av temperaturvariationer.

En fördel erhållen med uppfmningen är att radiomottagaren och de mobilstationer, som överför radiosignaler mottagna av radiomottagaren, icke behöver vara synkroniserade. 20 25 30 512 9-65 En annan fördel med uppfinningen är att likspärlningsfórskjutningar kan åstadkommas tillräckligt snabbt för att tillåta radiomottagaren att justera mot variationer i 1ikspänningsfórskjutningen, t ex på grund av temperaturvariationer.

Uppflnningen kommer nu att beskrivas mera detaljerat med hänvisning till såsom exempel angivna utforingsforrner därav och också med hänvisning till de bifogade ritningarna. ÖVERSIKTSBESKRIVNING AV RITNINGARNA Fig 1 är en vy, som illustrerar en del av ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem.

Fig 2 är ett tid-frekvens-diagram, som illustrerar tre digitala trafikkanaler.

Fig 3 är ett blockschema, som illustrerar en superheterodynmottagare med låg mellanfrekvens i enlighet med en första utföringsform av uppfinningen.

Fig 4 är ett tidsdiagram, som illustrerar en sekvens av mätperioder.

Fig 5 är ett flödesschema över den allmänna metoden för att estimera en likspärmingsfórskjutning enligt uppfinningen.

Fig 6 är ett blockschema, som illustrerar funktionsblock i en likspänningsestimator.

Fig 7A är ett tidsdiagram, som illustrerar de relativa positionema hos mätintervall i en forsta mätsekvens med avseende på TDMA-ramar hos en radiobärfrekvens.

Fig 7B är ett tidsdiagrarn, som illustrerar de relativa positionerna hos mätintervall i en andra mätsekvens med avseende på TDMA-ramar hos en radiobärfrekvens.

Fig 8 är ett blockschema, som illustrerar en homodynmottagare enligt en andra utíöringsforrn av uppfinningen.

DETALJERAD BESKRIVNING AV UTFÖRINGSFORMERNA Fig 1 visar en del av ett TDMA-radiokommunikationssystem PLMNl, som i detta exempel är ett mobiltelefonnät, som använder ett radiogränssnitt enligt speciflkationen TIA/EIA IS-136. Radiokommunikationssystemet PLMNl innefattar en forsta basstation BS1 och en andra basstation BS2 anslutna till en telefonstation i] iå% »i mil nån iii 20 25 30 512 965 MSCI för mobila tjänster. Kommunikationssystemet PLMNI innefattar också en första, en andra och en tredje mobilstation MSl-MS3. I detta såsom exempel givna scenario är alla tre mobila stationema MS 1-MS3 i funktion inom ett område, dvs cell, som betjänas av den första basstationen BSl.

Alla de mobila stationerna MSI, MS2 och MS3 är i aktiv kommunikation med den första basstationen BSl och har var och en tilldelats en digital trafikkanal DTCl, DTC2 respektive DTC3. De mobila stationerna MSI-MS3 överför information till den första basstationen BS1 i den framâtriktade, dvs upplänk, delen av respektive trafikkanal DTCl-DTC3 och mottager information från den forsta basstationen BSl i den omvända, dvs nedlänk, delen av respektive digitala trafikkanal DTC1-DTC3.

Fig 2 illustrerar de digitala trafikkanalerna DTC1-DTC3 i detta som exempel givna scenario i tids- TI och frekvens- FREQ domänema. Observera att med avseende på tidsdomänen illustrerar fig 2 situationen såsom betraktad vid den första basstationen BS1. I frekvensdomänen FREQ, använder de framåtriktade delarna av de digitala trafikkanalerna DTCl-DTC3, en gemensam första radiobärfrekvens RCF1. Enligt specifikationen TlA/EIA IS-136 medför detta att de bakåtriktade delama av de digitala trrañkkanalerna DTC l-DTC3 alla använder en gemensam andra radiobärfrekvens RCF2.

I tidsdomänen TI är båda radiobärfrekvenserna RCF1-RCF2 uppdelade i lika stora tidsluckor TS 1-TS6. En grupp av sex konsekutiva tidsluckor bildar en TDMA-ram TDMAI. TDMA-ramlängden är 40 ms och sålunda är längden på tidsluckan 6,67 ms. Längden på tidsluckan uttryckt i termer av radiosymboler är exakt 162 radiosymboler. I detta som exempel givna scenariot är alla de digitala trafik- kanalerna DTC1-DTC3 fullhastighetskanaler, dvs varje kanal är tilldelad två tidsluckor med lika avstånd i ramen. Sålunda är DTCl tilldelad tidsluckorna TS1 och TS4, DTC2 använder tidsluckoma TS2 och TS5, och DTC3 använder tidsluckorna TS3 och TS6. Såsom illustrerat i fig 2 är tidsluckestrukturerna hos den andra radiobärfrekvensen RCF2 förskjuten i förhållande till tidsluckestrukturen hos den första radiobärfrekvensen RCF1. Kommunikation mellan den första bas- stationen BS1 och de mobila stationema MS1-MS3 på de digitala trañkkanalerna 20 25 30 512 965 , DTC 1-DTC3 sker med överföring av radiosignaler i form av skurar av radio- symboler i tidsluckor tilldelade till de respektive digitala trafikkanalema DTC1- DTC3 på någon av den första radiobärfrekvensen RCF1 eller den andra radio- bärfrekvensen RCF2. De mobila stationema MS 1-MS3 är synkroniserade med den ström av skurar de mottager från den första basstationen BSl i nedlänltsdelen av den respektive tilldelade digitala trafikkanalen DTCl-DTC3. Baserat på när de mobila stationema MSl-MS3 mottager skurama från den forsta basstationen BS1 bestämmer de mobila stationema MSl-MS3, när de borde överföra skurar i den omvända delen av den respektive digitala trafikkanalen DTCl-DTC3.

Såsom illustreras i fig 1, beroende på den geografiska positionen av varje mobilstation MSI-MS3, varierar avståndet mellan den första basstationen BSI och den respektive mobilstationen MS 1-MS3. Detta innebär att överforingsfordröj- ningen, med avseende på skurar överförda av de olika mobila stationema MS1-MS3 och mottagna av den forsta basstationen BS l , också varierar. Eftersom det är viktigt, att vid den första basstationen BS1 skurar överförda av de olika mobilstationema MS1-MS3 icke överlappar varandra, dvs att de skurar, som överförs i den omvända delen av den respektive, digitala trafikkanalen DTC1-DTC3 mottages av den forsta basstationen BS1 i tidsluckor tilldelade till den respektive digitala trafikkanalen DTC1-DTC3, definerar TIA/EIA IS-136 specifikationen en tidsinriktningsprocedur (time alignment) for att justera överforingstiden för de mobila stationema MS 1- MS3, så att de överförda skurarna anländer i rätt tidsluckor vid den första bas- stationen BS 1. Den första basstationen BS1 bestämmer ett passande tidsfrarn- stegningsvärde (timing advance value) för varje mobilstation MS l-MS3 och informerar varje mobilstation MSI-MS3 om hur mycket den bör framstega sina överföringar med avseende på en standardförskjutningsreferens. En mobilstation nära den forsta basstationen BS1 forses med ett nolltidfrarnstegningsvärde, under det att en mobilstation längre bort från den forsta basstationen BSl kan beordras framstega sina skuröverföringar upp till ett maximalt tidsframstegningsvärde på 15 radiosymboler. I det som exempel givna scenariot, illustrerat i fig 1, antas den andra mobilstationen MS2 och den tredje mobilstationen MS3 använda det maximala tidsfranistegningsvärdet på 15 radiosymboler, under det att den forsta mobilstationen n .noe 20 25 30 512 965 MS 1, som befinner sig närmare den första basstationen BS1 än de andra båda basstationerna MS2-MS3, använder ett tidframstegningsvärde, som är mindre än 15 radiosymboler. Observera att, även om tidsinriktningsproceduren tillgodoser att den första basstationen BS1 kan mottaga skurar överförda av mobilstationema MSI- MS3 utan någon överlappning trots de varierande avständen mellan den första basstationen BS1 och var och en av de respektive mobilstationerna MS1-MS3, om ett försök görs att mottaga dessa skurar vid den andra basstationen BS2, kommer de delvis att överlappa varandra.

I det som exempel givna scenariot illustrerat i fig 1 förflyttar sig den andra mobilstationen MS2 bort från den första basstationen BSl och mot den andra basstationen BS2. TIA/EIA IS-136 specificerar en mobilassisterad handoff-finiktion, och för detta syfte utför den andra mobilstationen MS2 mätningar på sin tilldelade digitala trafikkanal DTC2 och på radiosignaler från angränsande basstationer, inklusive den andra basstationen BS2. Resultatet av dessa mätningar rapporteras till den första basstationen BS 1. När den andra mobilstationen MS2 närmar sig den andra basstationen BS2 minskar signalstyrkan på den digitala trañkkanalen DTC2, under det att signalstyrkan hos signalerna från den andra basstationen BS2 ökar. Den första basstationen BSl utvärderar de resultat, som rapporteras från den andra mobilstationen MS2 liksom resultaten av sina egna mätningar på den digitala trafikkanalen DTC2. När ett handoff-triggningskriterium är uppfyllt, sänder den första basstationen BSl ett handoff-begäranmeddelande till telefonstationen MSCI för mobila tjänster och identifierar den andra basstationen BS2 såsom det primära målet för en handoff. Telefonstationen MSCI för mobila tjänster sänder ett verifikationsbegäranmeddelande till den andra basstationen BS2, vilket beordrar den andra basstationen BS2 att verifiera, att den andra basstationen BS2 kan mottaga överföringar från den andra mobilstationen MS2 i den omvända delen av den digitala trafikkanalen DTC2. Den andra basstationen BS2 avstämmer en radiomottagare 101 till den andra radiobärfrekvensen RFC2 och försöker mäta och evaluera den avkodade digitala verifikationsfargkoden, den mottagna signalstyrkan och den mottagna skurkvaliteten. 20 25 30 .512 965 För att den andra basstationen BS2 skall utföra verifikationsuppgiften, behöver radiomottagaren 101 vara i stånd att detektera och avkoda radiosymboler i de skurar, som överförs på den andra radiobärfi-ekvensen RFC2. Radiomottagaren 101 innefattar ett analogt begynnelsesteg 102 kopplat till ett digitalt slutsteg 103. Det analoga begynnelsesteget 102 utför analog Signalbehandling av de mottagna radiosignalerna och alstrar två analoga utsignaler, en ifassignal (I-signal) och en kvadratursignal (Q-signal). De två analoga utsignalerna mottages av det digitala slutsteget 103. Det digitala slutsteget 103 omvandlar de analoga utsignalerna till digitala signaler, vilka därefter signalbehandlas digitalt.

Ett problem i radiomottagaren 101 är att kretsen i det analoga begynnelsesteget genererar likspänningsförskjutningar i de analoga utsignalema. Dessa lik- spänningsförskjutningar har ett antal bidragsgivande källor, såsom lokaloscillator- läckage och felanpassning mellan komponenter. En likspänningsförskjutning för en analog utsignal med ett dynamiskt område på 0 - 2,5 V kan typiskt vara av storleks- ordningen i 10 mV, ha en temperaturvariation på 0,1 mV per grad och ändrar sig upp till 6 mV, när byte sker mellan olika radiobärfrekvenser. För att förhindra likspänningsförskjutningar från att allvarligt försämra radiomottagarens 101 möjlighet till korrekt detektering av mottagna radiosymboler, måste radiomottagaren 101 innefatta organ för att estimera likspäriningsförskjutningarria på sådant sätt, att radiomottagaren 101 kan kompensera för dessa likspänningsförskjutningar.

Likspänningsförskjutningarna kan estimeras i det digitala slutsteget 103 i radio- mottagaren 101 från de digitala signaler, som motsvarar de analoga utsignalerna från det analoga begynnelsesteget 102. Denna estimering kan baseras på en förväntan om att det genomsnittliga likspänningsinnehållet i de mottagna radiosignalerna är noll.

Emellertid har individuella radiosymboler överförda av de mobila stationerna MS 1- MS3 och mottagna av radiomottagaren 101 ett likspänningsinnehåll, som är proportionellt mot amplituden hos de mottagna radiosymbolema. Sålunda måste tillräckligt många sampler i de digitala signalerna hörande till tillräckligt många radiosymboler användas, när estimering görs av likspänningsförskjutningarna för att åstadkomma goda likspänningsestimat. Ett problem, som komplicerat situationen, är -wlàl 20 25 30 .s12 965 m att skillnaden i mottagen signalstyrka hos skurar överförda av de olika mobila stationema MS1-MS3 kan vara upp till 60-70 dB. Detektering av radiosymboler i en svag skur kräver bättre likspänningsförskjutningsestimat än detektering av radio- symboler i en stark skur. Vidare, om man uppnår likspänningsförskjutningsestimat av en viss precision efier att ha använt sampler av svaga skurar, så behövs en längre sekvens av sampler för att åstadkomma likspänningsförskjutningsestimat av samma precision, när man använder sampler av mycket starkare skurar. Sålunda torde, om likspänningsestimat baserade på radiosymboler i starka skurar skulle användas för likspänningsförskjutningskorrigering vid detektering av radiosymboler i en svag skur, en mycket lång sekvens av sampler behöva användas för att lämna tillräckligt goda likspänningsestimat. Om t ex skurar överförda av mobilstationer MS1 och MS2 skulle ha en mottagen signalstyrka, som är 60 dB högre än skurar överförda av mobilstationen MS3, torde en sampelsekvens av storleksordningen 14 minuter behöva användas. En sådan lång sampelsekvens är alldeles för lång för att tillåta lik- spänningsförskjutningsestimaten att spåra ändringar i de likspänningsförskjutningar, som orsakas av t ex temperaturvariationer i radiomottagaren 101.

Slutresultatet blir, att för att vara i stånd att använda likspänningstörskjutnings- estimat baserade på relativt korta sampelsekvenser, vid detektering av radiosymboler mottagna från en mobilstation, behöver dessa likspänningsförskjutningsestimat vara baserade på sampler antingen av skurar överförda av samma mobilstation, på sampler av skurar mottagna med mindre signalstyrka eller på sampler med tomma tidluckor, dvs tidperioder, under vilka inga skurar överförs. En ytterligare komplika- tion med avseende på likspänningsförskjutningsestimering i samband med det föreliggande som exempel givna scenariot är, att radiomottagaren 101 och de mobila stationerna MS 1-MS3 icke är synkroniserade, och sålunda radiomottagaren 101 icke vet, när skurar överförda av de respektive mobila stationema MS1-MS3 börjar och slutar. Vidare, såsom förklarats ovan, överlappar skurar överförda av de olika mobila stationerna MS1-MS3 och mottagna av radiomottagaren 101 i den andra basstationen BS2 delvis varandra. c :nu 20 25 30 512 965,, Fig 5 illustrerar det allmänna förfarandet enligt uppfinningen för att estimera lik- spänningsförskjutningarna i de två analoga utsignalema från det analoga begynnelsesteget 102 hos radiomottagaren 101 i fig 1.

Vid steget 501 definieras en sekvens av mätintervall. Denna sekvens av mätintervall är definierad såsom illustreras i fig 4.

Fig 4 är ett tidsdiagram, som illustrerar ett mönster av första regioner 401 och andra regioner 402 i tidsdomänen TI. De första regionema 401 har var och en en förbestämd längd L 1. Centrum hos två konsekutiva första regioner är skilda åt med ett avstånd Dl lika med en tidslucka, dvs 162 radiosymboler enligt TIA/EIA IS-136.

Var och en av de andra regionerna 402 sträcker sig mellan konsekutiva första regioner 401. Var och en av de första regionerna 401 är avsedda att ha en längd L1 sådan att, under antagande av att mönstret torde vara rätt inriktat med tidgivningen hos de skurar, som överförs av de mobila stationema MS1-MS3 på den andra radio- bärfrekvensen RFC2, det finns en försumbar risk, att två skurar mottagna av den andra basstationen BS2 kommer att överlappa varandra utanför de första regionerna 401. I det i fig 1 illustrerade scenariot där både den andra mobilstationen MS2 och den tredje mobilstationen MS3 använder det maximala tidframstegningsvärdet enligt speciflkationen EIA/TIA 18-136, är den erforderliga längden på de första regionerna 401 två gånger det maximala tidframstegningsvärdet, dvs 30 radiosymboler. Det maximala tidframstegningsvärdet enligt speciflkationen EIA/TIA IS-136 används enbart för kommunikation i stora makroceller. Sålunda under antagande av att den cell, som betjänas av den första basstationen BSl, är en mindre cell, t ex en mikrocell, skulle ett effektivt maximalt tidframstegningsvärde använt av de mobila stationerna MS1-MS3, när de överför skurar på den andra radiobärfrekvensen RCF2, vara mindre än det maximala tidframstegningsvärdet på 15 radiosymboler definierade i speciflkationen TIA/EIA IS-136. När ett dylikt effektivt maximalt tidframstegningsvärde används, räcker det att den första regionlängden Ll är två gånger det effektiva maximala tidframstegningsvärdet. »i Jag» 512, 965 12 Sekvensen av mätinterval140l definieras på sådant sätt, att för vilket första mätintervall 411 i sekvensen som helst det finns ett efierföljande mätintervall 412, som tillsammans med det första mätintervallet 411 uppfyller följ ande två kriterier: - avståndet D2 mellan det första mätintervallet 411 och det andra mätintervallet är 5 större än längden Ll hos en första region 401; - avståndet D3 från början av det första mätintervallet 411 till slutet av det andra mätintervallet 412 är mindre än längden L2 hos en andra region 402.

Vid steget 502 i fig 5 genererar det analoga begynnelsesteget 102 de analoga 10 utsignalema genom att utföra analog Signalbehandling, såsom förstärkning, filtrering och nedfrekvensomvandling, av radiosignaler mottagna av radiomottagaren 101.

Dessa radiosignaler innefattar de radiosignaler, som överförs av mobilstationerna MS 1-MS3 på den andra radiobärfrekvensen RCF2. 15 Vid steget 503 utvinns digitala sampler från de två analoga utsignalerna från det analoga begynnelsesteget 102. Steget 503 innefattar åtminstone analog/digital-om- vandling av de två analoga utsignalema, men kan också innefatta ytterligare digital signalomvandling, såsom frekvensomvandling och filtrering i det digitala slutsteget 103. Efiersom den allmärma tendensen är att minimera mängden signalbehandlingi 20 det analoga begynnelsesteget 102, kommer steget 503 att typiskt innefatta vidare digital signalbehandling i det digitala slutsteget 103.

Vid steg 504 används digitala sampler för att estimera ett mått på mottagen signal- effekt för varje mätintervall i en ramperiod. Ramperiodens längd väljs på sådant sätt, 25 att överföringar från alla de mobila stationerna MS l-MS3, som just då har tilldelats en digital trafikkanal DTC1-DTC3 på den andra radiobärfi-ekvensen RFC2 kan mottagas inom en ramperiod. Sålunda kan ramperioden väljas såsom en ram- period med en längd svarande mot en TDMA-ram. Emellertid antas det mobila telefonnätet PLMN1, som illustreras i fig 1, stödja endast digitala fullhastighets 30 trafikkanaler. Eftersom detta innebär att tilldelningen av tidsluckor på en radiobär- frekvens till digitala trafikkanaler upprepas efter tre tidsluckor, dvs en halv TDMA- l ram, är ett altemativt och föredraget sätt att välja ramperioden i samband med det 20 25 30 2512 965 föreliggande såsom exempel givna scenariot såsom en ramperiod FP2 av en längd 013 motsvarande en halv TDMA-ram. Ramperioden FP2 illustreras i fig 4.

Vid steg 505 väljs minst ett mätintervall i ramperioden i beroende av de tidigare esti- merade måtten på mottagen signaleffekt. Ett föredraget sätt att välja är att välja det mätintervall, som har den svagaste, mottagna signalstyrkan.

Vid steg 506 estimeras likspänningsförskjutningen under användning av sampler bland de digitala samplema, som hör till det valda mätintervallet.

Ett sätt att estimera likspänningsförskjutningen är att bestämma ett genomsnitt av minst en underuppsättning av de sampler, som hör till det valda mätintervallet.

Ett annat sätt att estimera likspärmingsförskjutningen är att bestämma ett löpande genomsnitt av minst en underuppsättning av de sampler, som hör till det valda mätintervallet i minst två konsekutiva ramperioder.

Fig 3 illustrerar en radiomottagare 301 enligt en första såsom exempel given utföringsforrn av uppfinningen. Radiomottagaren 301 är väl lämpad för användning t ex såsom radiomottagaren 101 i den andra basstationen BS2 i fig 1.

Radiomottagaren innefattar ett analogt begynnelsesteg 302 och ett digitalt slutsteg 303.

Det analoga begynnelsesteget 302 utför analog Signalbehandling av en radiosignal S31 från en antenn 304 på följande sätt. Ett högfrekvensblock 305 förstärker och filtrerar radiosignalen S31. Utsignalen från högfrekvensblocket 305 nedkonverteras till en första mellanfrekvens av en första blandare 306. Den första blandaren 306 matas med en oscillerande sinussignal med en frekvens fwl, från en första lokal- oscillator 307. Frekvensen fwl, väljs i beroende av vilken radiobärfrekvens radiomottagaren 301 är avstämd till, så att den nedkonverterade signalen centreras omkring en första mellanfrekvens fm på 100 MHz. Utsignalen från den första 20 25 30 512 96514 blandaren 306 matas till ett mellanfrekvensblock 308. Mellanfrekvensblocket 308 filtrerar och förstärker utsignalen från den första blandaren 306. Utsignalen från mellanfrekvensblocket 308 matas parallellt till en andra respektive en tredje blandare 310-311. Den andra blandaren 310 och den tredje blandaren 311 matas av ett par oscillerande sinussignaler i kvadratur. Den andra blandaren 310 matas direkt från en andra lokal-oscillator 312, som genererar en oscillerande signal med en frekvens fw; på 99,985 MHz. Den tredje blandaren 311 matas från den andra lokaloscillatom 312 via en fasvridare, som förorsakar en fördröjning svarande mot en fasvridning på n/2. Utsignalen S32 från den andra blandaren 310 tillsammans med utsignalen S33 från den tredje blandaren 311 bildar analoga utsignaler från det analoga begynnelsesteget 302. Utsignalerna S32-S33 från det analoga begynnelsesteget 302 är icke basbandssignaler utan innehåller en bärfrekvensrest på 15 kHz. Av detta skäl och på grund av mottagarens struktur kan radiomottagaren 301 betecknas såsom en superheterodynmottagare med låg mellanfrekvens.

I det digitala slutsteget 303 hos radiomottagaren 301 omvandlas de två utsignalerna S32-S33 från det analoga slutsteget 302 till ett par digitala signaler S34-S35 av ett par analog/digital-omvandlare 314-315. Analog/digital-omvandlarna arbetar vid en samplingsfrekvens f, på 194,4 kHz. De digitala signalerna S34-S35 nedkonverteras till basbandet, dvs den återstående bärfirekvensresten på 15 kHz upptas från den res- pektive signalen S34-S35 i en första komplex digital blandare 316. Den respektive utsignalen från de första komplexa digitala blandarna 316 filtreras i ett par basbands- begränsade svarsfilter (F IR = Finite Response) 318-319 De respektive utsignalerna från FIR-filterparet 318-319 uppkonverteras därefter i en andra komplex digital blandare 320, så att utsignalerna S36-S37 från den andra, komplexa, digitala blandaren 320 än en gång innehåller en 15 kHz bärvågsrest. De respektive utsignalerna S36-S37 från den andra komplexa digitala blandaren matas in till en likspänningsförskjutningsestimator 322. Baserat på utsignalerna S36-S37 från den andra komplexa digitala blandaren 320 åstadkommer likspärmingsförskjutnings- estimatorn 322 ett första likspänningsförskjutningsestimat DC31 för korrigering av signalen S36 och ett andra 1ikspänningsförskjutningsestimat DC32 för korrigering av signalen S37. De respektive likspänningsförskjutningsestimaten DC31-DC32 20 25 30 512 9651 subtraheras från den respektive utsignalen S36-S37 från den andra komplexa digitala 15 blandaren 320 i ett par adderare 324-325, dvs det respektive 1ikspänningsforskjutningsestimatet DC31-DC32 subtraheras från varje sampel i de respektive utsignalema S36-S3 7. Observera att likspärmingsforskjutningsestimatom 322 kontinuerligt uppdaterar likspänningsfórskjutningsestimaten DC3 l-DC32 i enlighet med sampler i signalerna S36-S37 for att spåra ändringar i de likspärmings- fórskjutningar, som genereras av det analoga begynnelsesteget 302. I en tredje komplex digital blandare 326 nedkonverteras de respektive utsignalerna från paret adderare 324-325 till basbandet. Slutligen mottager detektorenheten 328 utsignalema från den tredje komplexa digitala blandaren 326 och använder dessa signaler för att utföra en radiosymboldetektering.

Analog/digital-omvandlarna 314-315, den första komplexa digitala blandaren 316, PIR-filtren 318-319 och den andra komplexa digitala blandaren 320, kan kollektivt betraktas såsom en anordning för att utvinna de digitala signalema S36-S37, dvs digitala sampler, från de två analoga utsignalerna S32-S33 genererade av det analoga begynnelsesteget 302.

Fig 6 ger ytterligare detaljer av den interna strukturen hos likspäiiningsforskjutriings- estimatorn 322. Likspärmingsfórskjutningsestimatorn 322 innefattar en sampel- arrangör 601, som mottager paret digitala signaler S36-S37 från den andra komplexa digitala blandaren 320 i fig 3. Paret digitala signaler S36-S37 kan beskrivas såsom en komplex digital signal.

SMR) = Iin(k) + J*Qin (k) (1) där k är en indexvariabel, I (k) representerar sampler i den digitala signalen S36 och Q (k) representerar sampler i den digitala signalen S37. Om Si., (ko), dvs Im (ko) + J-*Qin (ko), är ett första komplext sampel av en mottagen radiosymbol, är alla kom- plexa sampler upp till Sh, (ko + 7) sampler av samma mottagna radiosymbol, dvs varje radiosymbol resulterar i 8 komplexa sampler. | . immini . . 20 25 30 512 965 l6 Samplerarrangören 601 grupperar samplerna i den komplexa digitala signalen Sin(k) i uppsättningar av sampler svarande mot mätintervall i en sekvens av mätintervall.

Mätintervallen definieras på sådant sätt, att de kriterier, som beskrivits i anslutning till fig 4, uppfylls. I denna speciella utföringsforin är varje mätintervall av en längd, som svarar mot 49 radiosymboler, och avståndet mellan två konsekutiva mät- intervall svarar mot 32 radiosymboler. Sålunda består varje grupp av sampler svarande mot ett mätintervall av 392 konsekutiva sampler. Avståndet mellan två mätintervall svarar mot 256 sampler, dvs om samplet Sin (kinsi) är det sista samplet i en grupp av sampler svarande mot ett mätintervall, är det första samplet i gruppen av sampler svarande mot nästa mätintervall samplet Sin (kinsi + 257).

Varje grupp av sampler svarande mot ett mätintervall signalbehandlas parallellt av en effektestimator 602 och en estimator 603 för mätintervallgenomsnitt.

Effektestimatorn 602 bildar ett effektmåttestimat P för mätintervallet såsom en Summa P =(šsiifiin0+n-R>-1ii-Qii+-R>| <2) n=0 där n är en indexvariabel, no är indexet hos det första komplexa samplet Sin (no) i den grupp av sampler, som svarar mot mätintervallet L = 49 är mätintervallslängden uttryckt såsom antal radiosymboler, och R = 4 är en konstant, som styr vilket sampel som skall användas, när etïektmåttestimatet bildas.

I ekvation (2) används samplen Sin (nu), Sin (nn+4), Sin (n0+8). .. Sin (n0+ 96), dvs de använda samplen bildar en underuppsättning innefattande det forsta sarnplet och däreñer vart fjärde sampel av samplena i den grupp, som svarar mot mätintervallet.

Användning av vart fjärde sampel medför att två sampler per mottagen radiosymbol används, när effektmåttestimatet P bildas. Effektmåttestimatet P bildas såsom en ~ .man 20 25 30 512 965 I7 summa av avstånden i de reella och imaginära delarna mellan konsekutiva sampler i nämnda underuppsättning av sampler.

Mätintervallgenomsnittsestimatom 603 bildar ett komplext genomsnittsvärde A av nämnda underuppsättning av sampler som användes när den mottagna signal- effekten under mätintervallet estimerades, dvs (L-8/R)-l A = (R/(L'3))'ï SmÛIoHYR) (3) n=0 Etïektmätestimatet P och genomsnittsvärdet A för varje mätintervall matas parvis till en väljare 604. Väljaren lagrar effektmätestimaten och genomsnittsvärdena för sex konsekutiva mätintervall, svarande mot en ramperiod på en halv TDMA-ram, före det att väljaren bland nämnda sex konsekutiva mätintervall välj er det mätintervall, som har det minsta effektmätestimatet. Väljaren 604 överför genomsnittsvärdet A för det valda mätintervallet till en likspänningsnivåestimator 605. Likspärmingsnivâestimatom 605 estimerar ett komplext likspännings- förskjutningsestimat såsom ett löpande genomsnittsvärde av de fyra senast valda mätintervallgenomsnitten Al-A4 mottagna från välj aren 604. Det komplexa likspärmingsestimatet är sålunda bestämt såsom 4 Vncfl = (1/4) Z An (4) n=1 Det första likspänningsrörskjutningsestimatet DC31 bildar den reella delen av den komplexa likspärmingsförskjutningen VDC_,,S,, under det att det andra likspännings- förskjutningsestimatet DC32 bildar den imaginära delen av den komplexa lik- spärmingsförskjutningen VDQCSP Likspärmingsestimaten DC31 och DC32 lagras i en minnesenhet 606. Eftersom en ny komplex likspärmingsförskjutning VDQCS, beräknas vid slutet av varje ramperiod, uppdateras likspänníngsförskjutnings- estimaten DC31 och DC32 vid slutet av varje ramperiod. Detta medför att n nosa ll 20 25 30 512 96.5 is likspärmingsförskjutningsestimaten DC3 1-DC32, som används vid korrigering av de respektive digitala signalerna S36-S37 under en ramperiod, bestämdes under den omedelbart föregående ramperioden.

Fig 8 illustrerar en radiomottagare 801 enligt en andra exemplifierande utförings- forrn av uppfinningen. Radiomottagaren 801 är av homodyntyp, dvs mottagna radiosignaler konverteras direkt ned till basbandsfrekvenser. Radiomottagaren 801 innefattar ett analogt begynnelsesteg 802 och ett digitalt slutsteg 803.

Det analoga begynnelsesteget 802 utför analog Signalbehandling av en radiosignal S81 mottagen från en antenn 804 på följande sätt. Ett högfrekvensblock 805 förstärker och filtrerar radiosignalen S81. Utsignalen från högfrekvensblocket 805 matas parallellt till en första respektive en andra blandare 806-807. Den första blandaren 806 och den andra blandaren 807 matas med ett par oscillerande sinussignaler i kvadratur. Den första blandaren 806 matas direkt från en forsta lokaloscillator 808, som genererar en oscillerande signal med en frekvens fLO.

Frekvensen fw är lika med den radiobärfrekvens, som radiomottagaren 801 är avstämd till. Den andra blandaren 807 matas från lokaloscillatom 808 via en fasvridare 809, som ger en fördröjning, som svarar mot en fasvridning på n/2.

Utsignalerna från den första blandaren 806 och den andra blandaren 807 matas till ett första analogt basbandsblock 810 respektive ett andra analogt basbandsblock 811. Utsignalerna från de respektive blandarna 806-807 lågpassfiltreras först och förstärks därefter i de respektive analoga basbandsblocken 810-811. Utsignalen S82 från det första analoga basbandsblocket 810 tillsammans med utsignalen S83 från det andra analoga basbandsblocket 811 bildar analoga utsignaler från det analoga begynnelsesteget 802. Utsignalerna S82-S83 från det analoga begynnelsesteget 802 är basbandssignaler.

I det digitala slutsteget 803 hos radiomottagaren 801 omvandlas de båda utsignalema S82-S83 från det analoga begynnelsesteget 802 till ett par digitala signaler S84-S85 av ett par analog/digital-omvandlare 812-813. Analogldigital- omvandlama verkar med en samplingsfrekvens f, på 194,4 kHz. De digitala r- cow: 20 25 30 512 9.65 19 signalerna S84-S85 filtreras i ett par basbandsbegränsade svarsfilter (FIR) 814-815.

De respektive utsignalema S86-S87 från FIR-filtren matas till en likspärmings- förskjutningsestimator 816. Baserat på utsignalerna S86-S87 från FIR-filtren 814- 815 åstadkommer 1ikspänningsförskjutningsestimatom 816 ett första likspärmings- förskjutningsestimat DC8l för korrigering av signalen S86 och ett andra lik- spänningsförskjutningsestimat DC82 för korrigering av signalen S87. De respektive likspänningsförskjutningsestimaten DC81-DC82 subtraheras från sin respektive utsignal S86-S87 från FIR-flltren 814-815 i ett par adderare 817-818, dvs de respektive likspänningsförskjutningsestimaten DC81-DC82 subtraheras från varje sampel i sin respektive utsignal S86-S87. Slutligen mottager en detektorenhet 819 utsignalema från adderar paret 817-818 och använder dessa signaler för att utföra radiosymboldetektering.

Fig 6 ger en giltig illustration av den intema strukturen i estimatom 816 i fig 8. När man tillämpar fig 6 för estimatom 816 i fig 8 ersätts de digitala signalema S36-S37 av digitala signaler S86-S87, och likspänningsförskjutningsestimaten DC3 l-DC32 ersätts av likspäriningstörskjutningsestimaten DC81-DC82. Den grundläggande funktionen hos vart och ett av elementen i fig 6 är densamma som tidigare diskuterats, och ekvationema (1) - (4) är giltiga också i detta fall med några mindre modifikationer. I ekvationema (2) och (3) ändras konstanten R till R = 8, dvs vart åttonde sampel i de digitala signalerna S86-S87 används vid beräkning av effektestimatet P och genomsnittsvärdet A. Vidare rekommenderas att i ekvation (4) det komplexa likspänningsförskjutningsestimatet VDQCS, beräknas såsom ett löpande genomsnitt av de 128 senast valda mätintervallen. Dessa modifikationer görs på grund av det faktum, att de analoga utsignalema S32-S33 från det analoga begynnelsesteget 302 innefattar en bärfrekvensrest på 15 kHz, under det att de analoga utsignalerna S82-S83 från det analoga begynnelsesteget 802 är basbandssignaler, vilket orsakar att de mottagna radiosymbolema i signalerna S32- S33 får olika egenskaper jämfört med de mottagna radiosymbolema i signalerna S82-S83. Prirnärt är det skillnaden i likspärmingsinnehåll i individuella radiosymboler som är av vikt för uppfinningen. Individuella radiosymboler i signalema S32-S33, som har en bärfrekvensrest på 15 kHz, har ett signifikant lägre l5 20 25 30 512 965 2., likspärmingsinnehåll än individuella radiosymboler i basbandssignalema S82-S83.

Sålunda behövs för radiomottagaren 801 i fig 8 ett större antal valda mätintervall, när beräkning görs av det komplexa likspänningsförskjutningsestimatet VDQCSU järnfort med antalet använda mätintervall, när den motsvar-ande beräkningen för radiomottagaren 301 i fig 3 utförs. Ännu en tredje exemplifierande utföringsform av uppfinningen framkommer genom att ersätta det analoga begynnelsesteget 302 av radiomottagaren 301 i fig 3 med det analoga begynnelsesteget 802 i fig 8 och modifiera den första lokaloscillatom 808 till att generera en oscillerande sinussignal med en sådan frekvens, att utsignalerna från det analoga begynnelsesteget 802 har en bärfrekvensrest på 15 kHz. En dylik ersättning av det analoga begynnelsesteget kräver icke några modifieringar av det digitala slutsteget 303 i fig 3.

Förutom de ovan beskrivna exemplifierande utföringsforrnen av uppfinningen finns ett flertal andra möjliga utföringsforrner av uppfinningen, av vilka några diskuteras nedan.

Både radiomottagaren 301 i fig 3 och radiomottagaren 801 i fig 8 använder mät- intervallsekvenser, där varje mätintervall har en längd svarande mot 49 radio- symboler, och avståndet mellan två konsekutiva mätintervall har en längd svarande mot 32 radiosymboler. Detta medför att den relativa positionen hos mätintervallen i mätsekvensen kvarstår statiskt med avseende på TDMA-ramarna på den andra radiobärfrekvensen RCF2 i fig 2.

Fig 7A är ett tidsdiagram, som illustrerar nämnda statiska förhållande mellan mätintervallen och TDMA-ramar. I tig 7A börjar ett mätintervall 701 med en första tidpunkt T70l utmed tidsaxeln TI. En annan mätperiod 702 börjar vid en andra tidpunkt T702 en TDMA-ramperiod 703 efter den första tidpunkten T70l.

En möjlig och önskvärd modifiering av den ovan beskrivna mätintervallsekvensen är att definiera sekvensen på sådant sätt, att de relativa positionerna hos mätintervallen 20 25 30 512 96521 med avseende på varje konsekutiv TDMA-ram ändrar sig långsamt, exempelvis en halv radiosymbol upp till 1-2 radiosymboler per TDMA-ramperiod. Denna modifierade mätintervallsekvens illustreras i tidsdiagrammet i fig 7B. I fig 7B börjar ett mätintervall 704 vid en första tidpunkt T704 utmed tidsaxeln TI. Vid en andra tidpunkt T705, en TDMA-ramperiod 703 efter den första tidpunkten T704, finns en kort förskjutning 706 till början av mätintervallet 705 närmast den andra tidpunkten T705, Observera att i fig 7B förskjutningen 706 har överdrivits av illustrations- syften. Ett sätt att implementera denna modifierade mätsekvens är att avkorta intervallet mellan den senaste mätperioden i en ramperiod och det första mätintervallet i nästa ramperiod med t ex en kvarts radiosymbol. Detta torde få förskjutningen 706 att bli en halv radiosymbol. Observera att det i anslutning till fig 4 beskrivna kriteriet fortfarande uppfylls för den modifierade mätintervallsekvensen.

En annan möjlig modifiering av radiomottagaren 301 i tig 3 är att använda det kom- plexa genomsnittsvärdet A (se ekvation (3)) för det valda mätintervallet i varje ramperiod såsom det komplexa likspänningsförskjutningsestematet. Detta innebär att likspänningsnivåestimatorn 605 i tig 6 skulle kunna elimineras, och i stället skulle välj aren 604 kunna lagra detta valda komplexa genomsnittsvärde direkt i minnet 606. Det är naturligtvis också möjligt att använda fler eller färre valda mätintervall än fyra, när beräkning görs av komplexa likspänningsförskjutnings- estemat såsom löpande genomsnitt över flera mätintervall.

Radiomottagama 301 och 801 använder båda en sekvens av mätintervall, där avståndet mellan varje mätintervall svarar mot 32 radiosymboler. Detta är mer än två gånger det maximala tidsframstegningsvärdet, som definieras i TIA/EIA IS-136, vilket medför att det tidigare angivna kriteriet beträffande avståndet mellan mätintervallen uppfylls för alla radiokommunikationssystem, som följer specifikationerna TIA/EIA IS- 136.

Såsom diskuterats ovan räcker det, när en radiomottagare enligt uppfinningen används för att mottaga överföringar av mobila stationer, som arbetar i t ex mikroceller under användande av ett effektivt, maximalt tidsframstegningsvärde, 20 25 30 512 965 22 som är mindre än det maximala tidsframstegningsvärde, som definieras i TIA/EIA IS-1 36, att avståndet mellan mätintervallen är större än två gånger det använda effektiva, maximala tidsfrarnstegningsvärdet. Den mest extrema situationen med avseende på detta förhållande uppstår när radiomottagaren används i samband med små pikoceller, där ingen tidsframstegning används, dvs det effektiva tidsfram- stegningsvärdet är noll. I denna extrema situation räcker det att avståndet mellan varje mätintervall är en samplingsperiod. Minskning av avståndet mellan varje mätintervall gör det möjligt att förlänga varje mätintervall, vilket möjliggör likspänningsförskjutningsestimatet att baseras på information från fler radio- symboler och sålunda sörjer för bättre likspänningsförskjutningsestimat. Både radiomottagaren 301 och radiomottagaren 801 skulle kunna innefatta kontigureringsanordningar, som sätter dem i stånd att bli konfigurerade av nedladdningsparainetrar, antingen vid installation eller under arbete, vilket reglerar avståndet mellan varje mätperiod och längden hos varje mätintervall i enlighet med det effektiva, maximala tidsfrarnstegningsvärdet, som används i ett visst sammanhang.

Ett analogt begynnelsesteg av en radiomottagare enligt uppfinningen behöver icke generera två analoga utsignaler från det analoga begynnelsesteget. En radio- mottagare, som mottager t ex ZASK-modulerade radiosignaler, skulle generera en enda analog utsignal från ett analogt begynnelsesteg. En radiomottagare för att mottaga kvadraturrnodulerade radiosignaler, t ex enligt specifikationerna TIA/EIA IS-136, kan också generera en analog utsignal från ett analogt begynnelsesteg och i stället utvinna ett par digitala kvadratursignaler från den enda analoga utsignalen t ex genom att använda en Hilbert-transforrn. Även fastän radiomottagaren 101 i det som exempel visade scenariot i ñg 1 används för att verifiera, att den andra basstationen BS2 kan mottaga överföringarna från den andra mobila stationen MS2, är uppfinningen på intet sätt begränsad till att användas för ett dylikt syfie. En radiomottagare i den första basstationen BS 1, vilken mottagare används för att mottaga överföringar från de mobila stationerna MS1- MS3, skulle ocksâ kunna implementera Iikspänningsförskjutningsestimat enligt 512 965 23 uppfinningen. Observera emellertid att i denna situation säkerställer tidsinriktnings- proceduren enligt speciñkationen TIA/EIA IS-136, att de signalskurar, som överförs av de olika mobila stationerna MS 1-MS3 mottages utan någon överlappning, och att följaktligen avståndet mellan varje mätintervall skulle kunna göras minimalt, dvs en samplingsperiod.

Uppñnningen är naturligtvis inte begränsad till att användas enbart i radio- kommunikationssystem, som uppfyller TIA/EIA IS-136, utan kan också användas i anslutning till andra TDMA-baserade gränssnittsspecifikationer för trådlös överföring, såsom dem i enlighet med FDC-standarden (PDC = Personal Digital Cellular) eller standarden för globalt system för mobila kommunikationer (GSM) och utvecklingar av dessa standarder, såsom EDGE (Enhanced Data rates for GSM).

Claims (21)

iifiiâ 10 20 25 30 512 965% PATENTKRAV

1. Förfarande för att estimera en likspäriningsförskjutning (DC3 1-DC32) i minst en utsignal (S32, S33) från ett analogt begynnelsesteg (302) hos en radiomottagare (301) i ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem (PLMNI), där radiomottagaren (301) är använd för att mottaga radiosignaler överförda av mobila stationer (MSI-MS3) på en radiobärfrekvens (RCF2), varvid förfarandet innefattar stegen: a) definiering (501) av en sekvens (410) av mätintervall, så att för varje första mätintervall (411) i sekvensen (410) det finns ett efterföljande andra mätintervall (412), som tillsammans med det första mätintervallet (411) uppfyller två kriterier med avseende på ett mönster av första regioner (401) och andra regioner (402), där varje första region (401) har en förbestämd längd (Ll), varvid centrum av två konsekutiva första regioner (401) är åtskilda med ett avstånd lika med en tidslucka (D1) och varje andra region (402) sträcker sig mellan två konsekutiva första regioner (401), varvid de två kriterierna är: - avståndet (D2) mellan det första mätintervallet (411) och det andra mätintervallet (412) är längre än längden (L1) hos den första regionen (401), - avståndet (D3) från början av det första mätintervallet (411) till slutet av det andra mätintervallet (412) är kortare än längden (L2) hos den andra regionen (402); b) generering av den minst en analoga utsignalen (S32, S33) genom att utföra analog Signalbehandling av mottagna radiosignaler (S31) innefattande de radiosignaler som överförs på radiobärfrekvensen (RFC2) av mobil stationema (MS 1-MS3); c) utvinning av digitala sarnpler (S36, S37) från den minst en analoga utsignalen (S32, S33); d) estimering (504) av ett mått på mottagen signaleffekt i varje mätintervall i en ramperiod (FP2) under användning av de digitala samplerna (S36, S37); 10 15 20 25 30 512 9651 e) val (505) av minst ett av mätintervallen i ramperioden (FP2) i beroende av de ' 25 estimerade måtten; i) estimering (506) av likspänningsförskjutningen (DC31, DC32) under ' användning av sampler bland de digitala samplema (S36, S37), vilka hör till det valda mätintervallet.

2. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att de första regionerna (401) är tidsintervall med en längd (Ll) svarande mot två gånger ett maximalt tidsframstegningsvärde i kommunikationssystemet (PLMN1).

3. Förfarande enligt krav 1, kännetecknat av att de forsta regionerna (401) är tidsintervall med en längd (Ll) svarande mot två gånger ett effektivt maximalt tidsframstegningsvärde, som används när kommunikation sker på radiobärfrekvensen (RCF2).

4. Förfarande enligt något av kraven 1-3, kännetecknat av definiering av sekvensen (401) av mätintervall på sådant sätt, att med avseende på en första tidpunkt (T70l), som sammanfaller med början på ett mätintervall (701), en andra tidpunkt (T702), en TDMA-ramperiod (703) efter den första tidpunkten (T70l) också sammanfaller med början av ett mätintervall (702).

5. Förfarande enligt något av kraven 1-3, kännetecknat av att sekvensen (410) av mätintervall definieras på sådant sätt, att med avseende en forsta tidpunkt (T704), som sammanfaller med början av ett mätintervall (704), det finns en liten tidsforskjutning (706) mellan en andra tidpunkt (T705) en TDMA-ramperiod (703) efter den första tidpunkten (T704) och början av det mätintervall (705), som ligger närmast den andra tidpunkten (T705).

6. Förfarande enligt något av kraven 1-5, kännetecknat av att ramperioden har en längd, som svarar mot en TDMA-ram. m* i M Mmm 20 25 30 5120965

7. Förfarande enligt något av kraven 1-5, kännetecknat av att ramperioden (FP2) har en längd svarande mot en halv TDMA-ram.

8. Förfarande enligt något av kraven 1-7, kännetecknat av att i nämnda förfarandesteg e) (505) valet görs av mätintervallet med den svagaste signalen enligt de estimerade måtten.

9. Förfarande enligt något av kraven l-8, kännetecknat av att i nämnda förfarandesteg f) (506) estimeringen görs av likspänningsförskjutningen (DC3 1, DC32) såsom ett genomsnittsvärde av de sampler, som hör till det valda mätintervallet.

10. Förfarande enligt något av kraven 1-8, kännetecknat av att estimeringen i för- farandesteget t) (506) görs av likspänningsförskjutningen (DC31, DC32) såsom ett löpande genomsnittsvärde av de sampler, som hör till det valda mätintervallet i minst två konsekutiva ramperioder (F P2).

11. 1 1. Radiomottagare (301) för atï mottaga radiosignaler överförda av mobilstationer (MSI-MS3) på en radiobärfrekvens (RCF2) i ett TDMA-baserat radiokommunikationssystem (PLMNI), innefattande: - ett analogt begynnelsesteg (302), som genererar åtminstone en analog utsignal (S32, S33) genom att utföra analog Signalbehandling av mottagna radiosignaler (S31) innefattande de radiosignaler, som överförs på radiobärfrekvensen (RCF2) av i mobilstationema (MS 1 -MS3); - utvinningsorgan (314, 315, 316, 318, 319, 320), som är kopplad till det analoga begynnelsesteget (302) och som utvinner digitala sampler (S36, S37) från den minst en analoga utsignalen (S32, S33); - en likspänningsförkjutningsestimator (322), som estimerar en likspänningsíörskjutning (DC3 1, DC32) i den minst en analoga utsignalen (S32, S33) från det analoga begynnelsesteget (302); kännetecknad av att likspärmingsförskjutningsestimatorn (322) innefattar: 20 25 30 512 965 27 - sampelarrangerande organ (601) för att gruppera de digitala samplema (S36, S37) i uppsättningar av sampler svarande mot mätintervall (411, 412) i en sekvens (410) av mätintervall definierade så, att för vilket första mätintervall (411) som helst i sek- vensen (410) det finns ett efterföljande andra mätintervall (412), som tillsammans med det första mätintervallet (411) uppfyller två kriterier med avseende på ett möns- ter hos första regioner (401) och andra regioner (402), där varje första region (401) har en förbestämd längd (Ll), varvid centrum hos tvâ konsekutiva första regioner (401) är åtskilda med ett avstånd (D1) lika med en tidslucka, och varje andra region (402) sträcker sig mellan två konsekutiva första regioner (401), varvid de två krite- riema är att: avståndet (D2) mellan det första mätintervallet (411) och det andra mätintervallet (412) är längre än längden (Ll) hos en första region (401), avståndet (D3) från början av det första mätintervallet (41 1) till slutet av det andra mätintervallet (412) är kortare än längden hos en andra region (402); - effektestimeringsorgan (602), som estimerar ett mått på mottagen signaleffekt inom varje mätintervall i en ramperiod (FP2) under användning av sampler i den respektive uppsättningen av sampler svarande mot varje mätintervall i ramperioden (FP2); - väljarorgan (604) för att välja minst ett mätintervall i ramperioden (F P2) i beroende av de estimerade måtten; - nivåestimeringsorgan (605), som estimerar likspärmingsförskjutningen (DC3 1, DC32) under användning av sampler i uppsättningen sampler svarande mot det valda mätintervallet.

12. Radiomottagare (301) enligt krav 11, kännetecknad av att de första regionema (401) är tidsintervall med en längd (Ll) svarande mot två gånger ett maximalt tidsfrarnstegningsvärde i kommunikationssystemet (PLMN1). .iii-l ufli 20 25 30 5'l2_ 965 28

13. Radiomottagare (301) enligt krav I 1, kännetecknad av att de första regionerna (401) är tidsintervall med en längd (L1) svarande mot två gånger ett effektivt maximalt tidsframstegningsvärde använt när kommunikation görs på radiobärfrekvensen (RCF2).

14. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 1 1-13, kännetecknad av att sek- vensen av mätintervall är deñnierad så, att med avseende på en forsta tidpunkt (T701) sammanfallande med början av ett mätintervall (701) en andra tidpunkt (T702) en TDMA-ramperiod (703) efter den forsta tidpunkten (T701) också sammanfaller med början av ett mätintervall (702).

15. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 11-13, kännetecknad av att sek- vensen av mätintervall är definierad så, att med avseende på en första tidpunkt (T704) sammanfallande med början av ett mätintervall (704) det finns en liten tidsfórskjutning (706) mellan en andra tidpunkt (T705) en TDMA-ramperiod (703) efter den forsta tidpunkten (T704) och början av det mätintervall (705), som ligger närmast den andra tidpunkten (T7 05).

16. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 11-15, kännetecknad av att ramperioden har en längd svarande mot en TDMA-ram.

17. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 11-15, kännetecknad av att ramperioden (F P2) har en längd svarande mot en halv TDMA-ram.

18. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 11-17, kännetecknad av att väljarorganet (604) är anordnat att välja mätintervallet med den svagaste signalen enligt de estimerade måtten.

19. Radiomottagare (301) enligt något av kraven 11-18, kännetecknad av att nivåestimeringsorganet (605) är anordnat att estimera likspänningsfórskjutningen (DC31, DC32) såsom ett genomsnittsvärde av minst en underuppsättning av sampler i uppsättningen av sampler svarande mot det valda mätintervallet. 512 965 29

20. Radiomottagare enligt något av kraven l 1-18, kännetecknad av att det nivå- estimerande organet (605) är anordnat att estimera likspärmingsförskjutningen (DC3 1, DC32) såsom ett löpande genomsnittsvärde av minst en underuppsättning av sampler i uppsättningen av sampler svarande mot det valda mätintervallet i minst två konsekutiva ramperioder (FP2).

21. Radiomottagare enligt något av kraven 11-20, kännetecknad av att radiomottagaren innefattar organ (305-313) for att utvinna ett par kvadratursignaler (S32-S33) från de mottagna radiosignalema (S31).