SE512118C2 - Förfarande för vattenrening - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 512118 2 många fall fortfarande har kvar en relativt hög mineraloljehalt i lösningen även efter separationen. I förbigående nämns tillsättning av flockningsmedel på polyelektrolyt- basis. Uppenbarligen rör det sig om en rutinmässig separat tillsats eftersom inget sägs om vare sig koncentration, förhållande mellan de olika tillsatserna eller jon- karaktär hos polymeren EP 0075243 gäller ett regenereringsförfarande för fosfat- eller silikatinnehållande rengöringslösningar som förorenats med oljor av olika slag. Lösningama skall inne- hålla minst 1 gll alkalifosfat och/eller -silikat. Reningen sker genom tillsats av lös- ningar innehållande kalcium- ochleller magnesiumsalter, särskilt nitrat, sulfat eller klorid, i sådan mängd att det motsvara en koncentration av 0,3 - 2 (0,6 - 1,2) gll kal- ciumjoner respektive 0,2 - 1,2 (0,3 - 0,7) gll magnesiumjoner. Även här nämns till- sats av en polyelektrolyt av polyakrylamidtyp med lika lite uppgifter om väsentliga detaljer som i tidigare nämnd publikation. I flertalet exempel ligger resthalten av oljor långt över det som i dag anses tillåtet för utsläpp till avlopp.

Uppfinnarna, som är desamma i båda europapatenten, befattar sig inte med de praktiska problemen vid tillsättning av fällnings- respektive flockningsmedel. Meto- dema förfaller vara laboratorieprodukter, som möjligen kan lämpa sig för satsvis re- ning men ej lämpar sig för automatisering av det slag som behövs för rutinmässig användning i fordonstvättar, vid restauranger, mejerier och liknande. Det förfaller ej som om metoderna fått någon kommersiell tillämpning.

Föreliggande uppfinning gäller en automatiserad process för avskiljning av organisk smuts inklusive mineraloljor, mjölkrester med mera från rengöringslösningar och avlopp av olika slag till nivåer som är tillräckligt låga för att tillåta, såväl återanvänd- ning, med väsentlig del av de aktiva substansema bevarade, som utsläpp till re- ningsverk med biologisk rening av den typ som används för avlopp från hushåll och liknande, utan att rening och/eller slamhantering störs.

Förfarandet är lämpligt för i stort sett alla alkaliska avloppsvatten. Det är särskilt lämpligt för lösningar som innehåller fettsyror och/eller rengöringslösningar som in- nehåller tensider av olika slag. Vid förfarandet används en blandning av ett lättlösligt kalciumsalt, företrädesvis kalciumklorid och/eller kalciumnitrat, och en katjonisk po- lymer med molekylvikt inom området 1 till 12 miljoner.

En lämplig blandning för ändamålet är 90 till 99 vikt% kalciumklorid av teknisk kvalitet innehållande 75 till 85 vikt% kalciumklorid och 1 till 10 vikt% katjonisk polymer. Tillsatsen bör ske i form av en vattenlösning som kan innehålla 1 till 20 10 15 20 25 30 35 512118 3 vikt% av blandningen. Av vattenlösningen används lämpligen 0,1 till 10 volym% be- räknat på mängden avloppsvatten.

Andra lättlösliga salter med flervärda katjoner kan med fördel användas. Kalcium- nitrat fungerar mycket bra men kan ibland befaras ge ett ej önskat tillskott av bundet kväve till avloppsvattnet.

Kalciumnitrat har på grund av sin nitrathalt den goda egenskapen att uppkomsten av anaeroba förhållanden förhindras. Kalciumnitrat enbart eller en blandning av kal- ciumklorid och kalciumnitrat är därför ett bra altemativ om uppkomst av anaeroba förhållanden kan befaras. En sådan blandning är optimal när verksamheten kan drabbas av avbrott med kvarstående vatten i systemet. En väl awägd tillsats av kalciumnitrat kommer i de flesta fall ej att innebära något tillskott till kvävebelast- ningen i reningsverket eftersom nitratet förbrukas genom biologisk aktivitet med bildning av kvävgas. Denna biologiska aktivitet ger utan närvaro av nitrat upphov till svavelvätebildning.

Svavelväte även i låga koncentrationer har en mycket negativ inverkan på de nit- ritikationsprocesser modema reningsverk använder sig av. Det är därför mycket troligt att en måttlig tillsats av kalciumnitrat när risk för anaeroba förhållanden före- ligger, det vill säga när slam ligger kvar under längre tid, kan resultera i minskad kvävebelastning i utloppet från det kommunala reningsverket.

Magnesiumsalter kan användas men har som regel högre löslighet än motsvarande kalciumsalter. Aluminium- och järnsalter kan användas, men risk föreligger att man, vid det pH som är optimalt för tungmetalleliminering, får hydroxidfällningar som är näst intill omöjliga att filtrera och ger mycket stora slamvolymer på grund av hög vattenhalt.

Den katjoniska polymeren bör ha hög molekylvikt. Området 1 till 12 miljoner duger men ett något snävare område, 3 till 10 miljoner, föredras. Katjoniska polymerer lämpliga för denna användning är som regel sampolymerer av neutrala monomerer och katjoniska monomerer. Andelen katjongrupper kan variera mellan strax över 0 och 100 antals-%. Fördenna applikation föredras måttligt katjonaktiva polymerer det vill säga med andel katjonmonomer mellan 20 och 80 %. Mycket lämpliga polymerer för ändamålet finns inom gruppen sampolymerer av akrylamid och katjoniskt aktiva akrylsyraderivat. 10 15 20 25 30 35 -512 118 4 Före tillsättningen av fällningsmedlet tillses att lösningen är alkalisk. pH inom omrä- det 9 till 11, särskilt 9,5 till 10,5, föredras, eftersom avskiljningen, i synnerhet när det gäller tungmetalljoner och fett, är fullständigast i detta område. Lämpligt pH kan stäl- las in med lut och/eller trinatriumortofosfat. Kombination av lut och ortofosfat fö- redras även när reningen ej ingår som en del i ett återvinningssystem för tvättvatt- net. Små mängder ortofosfat gynnar effektiviteten hos reningsprocessen. Enbart or- tofosfat kan användas, men ställer sig dyrare än kombinationen, utan att medföra motsvarande fördelar. Dessutom kan alkalisering med enbart ortofosfat ge ett oönskat bidrag till fosforbelastningen i reningsverket och vara grund för tilläggsav- gifter för avloppsbehandlingen i kommunala anläggningar.

Som altemativ till pH-kontroll med natriumhydroxid och/eller natriumortofosfat kan natriumkarbonat användas. Andra möjligheter är tillsats av kalcium- och/eller mag- nesiumkarbonat och/eller kalciumhydroxid till kalciumsalt/polymerblandningen.

Tillsättning bör ej ske kontinuerligt utan stötvis, det vill säga att 5 till 50 % av mäng- den tvättlösning respektive avloppsvatten blandas med fällningsmedel, varefter den bildade blandningen skiktas över den redan tillförda mängden i avskiljaren. Stötvis tillsättning reducerar behovet av fällningsmedel och i förekommande fall, dvs. vid överskott av ortofosfat och recirkulation av tvättlösningen, den förbrukning av orto- fosfat som reningen innebär.

En betydande skillnad mellan tidigare teknik och föreliggande uppfinning ligger i sättet att tillföra fällningsmedel. En samtidig tillsats av kalciumsalt och katjonisk po- lymer i form av en vattenlösning i stället för separata tillsatser medför överraskande fördelar med hänsyn till dosering och kontroll av tillsaten. Samtidig tillsats medför en synergieffekt som gör att såväl kalciumsalt som katjonpolymer utnyttjas avsevärt bättre än om man, som brukligt är, tillsätter komponentema var för sig.

Föreliggande uppfinning gäller ett förfarande för rening av avloppsvatten innehål- lande kalciumfällande substanser, såsom två- eller flervärda oorganiska anjoner utan komplexbildningsförmåga, salter av fettsyror, anjontensider. proteiner mm, ge- nom tillsättning av en vattenlösning, som innehåller en blandning av kalciumklorid och katjonisk polymer med molekylvikt inom området 1 till 12 miljoner i förhållande från 100:1 till 1021.

Föreliggande uppfinningen gäller även framställning och användning för regenere- ring av tvättlösningar och rening av avloppsvatten av en vattenlösning innehållande 1 till 20 vikt% av en blandning av 70 till 80 vikt% lättlösligt kalciumsalt, som kan ut- 10 15 20 25 30 35 51 2 1 1 8 5 göras av kalciumklorid av teknisk kvalitet innehållande 75 till 85 vikt% kalciumklorid, och 1 till 10 vikt% katjonisk polymer med molekylvikt inom området 1 till 12 miljoner, rest vatten och föroreningar i kalciumsaltema.

Framställning av polymerlösningar för vattenrening är ej problemfri. För maximal ak- tivitet måste lösningen ha viss tid (från några minuter till 3 - 7 timmar) för mogning.

Den kan således ej beredas och omedelbart användas. Lösningen har begränsad hållbarhet och bör användas inom ett par veckor för att dess aktivitet skall vara optimal.

Vid större anläggningar, där behovet kan förutses, kan kraven på mognadstid och användning inom begränsad tid orsaka problem, men dessa kan lösas med vanliga kända tekniska åtgärder. För automatiska personbilstvättar och liknande, där beho- ven ej kan förutses, räcker dessa kända metoder inte till. Uppfinnaren har därför utvecklat en ny, väl fungerande metod för lösning av problemet. l en behållare fylls en blandning enligt ovan med 90 till 99 vikt % kalciumklorid av teknisk kvalitet, dvs innehållande 75 till 85 % kalciumklorid, och 1 till 10 % katjonpolymer. Om halten katjonpolymer ligger under 5 % behövs inga ytterligare åtgärder före användningen.

Vid högre halter av katjonpolymer, 5 till 10 vikt%, kan det vara lämpligt att tillsätta cirka 20 vikt% vatten. Resultatet blir en pasta som har mycket god hållbarhet. Pas- tan kan även åstadkommas genom tillsättning av lämpliga, lågmolekylära alkoholer men vatten föredras av kostnads- och miljöskäl.

Wd användningen placeras behållaren i upp- och nedvänt läge. Pastan besprutas underifrån med vatten enligt ett program som ger lämplig mängd lösning för varje portion avloppsvatten. Med lämplig utformning av dysor för vattenpåsprutningen ger en viss vattenmängd en förhållandevis enhetlig mängd fällningsmedel. Skärande vattensnåla typer av dysor föredras. Dessa dysor har en flat ganska smal strålbild.

Utflödet från doserutrustningen innehåller ännu ej mognad polymerlösning. Detta kan ses genom grumling orsakad av flytande och svävande polymerpartiklar. Flödet uppsamlas i en mellanbehållare. l denna rörs blandningen om genom luftinblåsning för att påskynda mogningen. Behållaren är försedd med ett utlopp som utgår från behållarens nedre region, kröker uppåt utefter behållaren upp till önskad vätskenivå, böjer av igen och mynnar i en ledning som tillför önskad mängd fällningsmedel till en lämplig blandningspunkt med rengöringslösning respektive avloppsvatten. Om do- sering vid varje tillförsel av avloppsvatten önskas förses utloppet på sin högsta punkt med en öppning som släpper in luft. Olösta polymerpartiklar är lättare än vat- 512118 10 15 20 25 30 35 6 ten och samlas i övre delen av behållaren även vid måttlig omrörning. Man får på detta sätt mognad kalciumsalt/polymerlösnlng, doserad genom överflöde. Vätskeni- vån ställs in för att ge lämplig mogningstid.

Om man i stället, vilket föredras, önskar stötvis dosering skiktas utloppet från dose- ringsanordningen tills lämplig nivå i mogningsbehållaren uppnåtts och töms sedan på en gång genom sifonverkan i ledningen till lämplig blandningspunkt med tvättlös- ning respektive avloppsvatten. l detta fall får utloppets diameter ej vara så stor att luft bakvägen kan komma in. Dessutom måste luftningen överst stängas. Stötfrek- vensen för dosering kan på detta enkla sätt bestämmas enbart genom val av behål- lare och höjdinställning av utloppets högsta punkt. Mellanbehållaren bör förses med en utrustning för ledningsförmågemätning som ger en signal som kan användas för att indikera när det är tid att byta pastabehållare. Mätpunkten bör vid stötvis dose- ring ligga under utloppet för att ej störas av sifontömningen.

Tömning med sifonverkan, respektive överflöde, kan ersättas med dosering via pump.

Om man i stället väljer att bereda lösningen satsvis i behållare bör man utgå från en torr blandning av polymer och kalciumsalt. Denna blandning hälls i vatten i behålla- ren. Behållaren bör vara försedd med omrörare och/eller anordningar för inblåsning av finfördelad luft i behållarens nedre del. Torrblandningen gör att pulvret kan stjälpas i behållaren. Om man istället vill upplösa torr, ej blandad polymer, på ett till- fredsställande sätt inom rimlig tid måste pulvret långsamt strös över vattenytan.

Avskiljningen av den bildade fällningen sker med fördel i tyngdkraftbaserade olje- avskiljare av liknande typ som de som brukar användas vid automatiska biltvättar och liknande. Vid stora mängder slam blir tömningsfrekvensen av konventionella av- skiljare av nämnd typ mycket hög. Det kan då vara lämpligt att i stället använda sig av någon typ av direkt separation. I många fall kan lämpliga typer av kontinuerliga bandfilter vara lämpliga. Detta gäller särskilt när fällningen kan ha kommersiellt värde och därför ej i onödan bör utsättas för den biologiskt-kemiska påverkan som uppehållstiden i en konventionell avskiljare oundvikligen medför.

Andra lämpliga metoder kan vara centrifugering och användning av så kallade våt- cykloner.

En annan mycket lämplig metod år flotation det vill säga luftinblåsning i bassängens nedre del och avskiljning av bildat skum. Detta gäller särskilt när avloppsvattnet är 10 15 20 25 30 35 51,2 iivá 7 fritt från tyngre partiklar såsom sand och liknande. Detta kan givetvis även vara en metod för separat omhändertagande av lättare och tyngre komponenter i avlopps- vattnet, men förutsätter då eftersedimentering eller annan lämplig metod för att skilja de tyngre föroreningarna från avloppsvattnet. Flotation möjliggör mer eller mindre omedelbar avskiljning innan användbara ämnen i avloppet förstörts genom biologisk eller kemisk påverkan.

Fällningsmedlet bör blandas med avloppsvattnet före avskiljaren. Företrädesvis bör blandningen ske i pulser, det vill säga att tillsättning sker under endast en del (1 till 50 %) av den tid avloppsvatten tillförs avskiljaren. Tillsättningen bör ske på sådant sätt att fällningsmedlet snabbt blandar sig med avloppsvattnet. Om tillsättning kan ske i en zon med mycket turbulent strömning exempelvis rännan i en automatisk biltvätt behövs inga särskilda anordningar. I andra fall kan det vara rekommendabelt att använda sig av någon lämplig typ av blandare. l flertalët fall ger en så kallad ”static mixer”, det vill säga blandare utan rörliga delar, tillräckligt bra blandning.

Kontinuerlig tillförsel liksom tillförsel direkt till själva avskiljaren ger utspädning och leder ej till lika goda reningsresultat. Förklaringen till detta kan vara att kalciumsalt och polymer tillsammans med komponenter i avloppsvattnet bildar ett tredimensio- nellt nät med stor kapacitet för infångning av smutspartiklar även om dessa är av i det närmaste kolloidal storlek. Tillförsel på sådant sätt att utspädningen ökar gör nätets maskor större och sänker effektiviteten.

Såväl kalciumjoner som katjonisk polymer reagerar med negativa joner, inklusive ortofosfat, i avloppsvattnet. Om kalciumjoner och katjonisk polymer tillförs i intim blandning utnyttjas deras fällningsegenskaper betydligt bättre än om de som hittills tillförs var för sig.

Tvärt emot vad man skulle vänta sig ökar blandning av kalciumsalt och katjonpoly- mer polymerens dispergerbarhet i vatten. En 20 %-ig lösning av en blandning av 98 % kalciumklorid av teknisk kvalitet och 2 % polymer är visserligen ganska viskös, men ändå tillräckligt lättflytande för dosering med lämplig pump. En sådan _ blandning innehåller 0,4 % polymer och 19 % kalciumklorid. För att uppnå lika låg viskositet i en vattenlösning, utan kalciumklorid, får dess polymerhalt ej överstiga 0,2 %. Maximal halt katjonpolymeri vattenlösningar av kalciumklorid och polymer lämpliga för dosering utan specialpump ligger omkring 0,8 %.

Det finns ingen bra metod för att kontinuerligt kontrollera halten i vattenlösningar av polymerer. Blandningen med kalciumklorid löser detta problem. En enkel lednings- 10 15 20 25 30 35 512118 s förmågemätning ger besked om halten kalciumklorid och därmed indirekt om halten polymer. Detta är särskilt betydelsefullt vid automatisk dosering eftersom man på så sätt kan få larrn vid tom doseringsbehållare.

Exempel 1 Ett mejeri producerar dagligen 350 m° avloppsvatten innehållande en rengörings- lösning, som består av tensid, alkali och komplexbildare(NTA), tillsammans med mjölk, mjölkfett, mjölkproteiner och annan smuts. Avloppet uppsamlas i två tankar på vardera 50 m” som används och töms växelvis. Per dag används .för vattenrening 2000 liter av en 10 %ig lösning av kalciumklorid och katjonpolymer. Blandningen framställs genom att 100 kg av en torr pulverblandning innehållande 98 % kalcium- klorid av teknisk kvalitet (75 till 85 % CaClz) och 2 % katjonpolymer löses i vatten under omröming genom lufiinblåsning. Blandningen får mogna 2 till 3 timmar före användningen. Vid varje tömning av uppsamlingstankama tillsätts cirka 290 liter av lösningen. Tillsättningen sker via en statisk blandare i rännan mellan uppsamlings- behållaren och den följande avskiljaren, som består av två seriekopplade behållare på 60 m° respektive 50 m”. 290 liter av den nämnda lösningen innehåller cirka 23 kg kalciumklorid. Beräknat på 50000 liter avloppsvatten blir halten kalciumsalt cirka 0,45 gll. det vill säga omkring 0,16 g kalciumjon per liter.

Vid försöksdrift har BOD, reducerats från cirka 400 mgll till 1 mgll. Fällningen blir i stor sett fri från miljöstörande substanser och kan med fördel användas som gödsel- medel eller till och med för smådjursuppfödning.

Exempel 2 I en anläggning för rengöring av tankbilar används ett system för tvättning med re- cirkulerande tvättvatten i stora drag enligt ovan nämnd PCT-ansökan, dvs med en recirkulerande tvättlösning innehållande katjontensid och försatt med natriumorto- fosfat och NaOH som emulsionsbrytande och tungmetallfällande medel. l den recir- kulerande lösningen där pH hölls mellan 10 och 10,5 förelåg en ortofosfathalt i stor- Ieksordningen 2,0 gll.

På grund av det mycket växlande innehållet i bilamas tankar uppstår svårigheter att åstadkomma rening ned till den nivå på 100 mgll som utgör gräns för utsläpp till kommunalt reningsverk. För att förbättra avskiljningen tillsätts 20 till 2000 g per tvät- tad bil av i exempel 1 nämnd blandning bestående av 95 % vatten och 5 % av en blandning innehållande 98 % kalciumklorid av teknisk kvalitet och 2% katjonpoly- mer. Tillsatsen varierades med hänsyn till bilamas smutsighetsgrad och storlek. De högsta tillsatserna användes för bilar som transporterat olja. -1l 10 15 20 25 30 35 5121135 Tvättning sker såväl utvändigt som invändigt i tankarna. Vattenomsättningen skattas till 1500 till 2000 liter per bil. Tillsättningen sker före oljeavskiljaren och stötvis stöt- vis, det vili säga endast under en kort del av den tid oljeavskiljaren tillförs avlopps- vatten.

Undersökning under en längre tidsperiod med avloppsvatten innehållande i stort sett alla råvaror och produkter som kan vara aktuella för transport i tankbil har visat att oavsett vilka substanser som finns i tvättvattnet ger den nya reningsmetoden vatten som väl lämpar sig såväl för återanvändning som tvättvatten som utsläpp till av- loppsrening med gängse metoder för biologisk rening.

Som exempel på det mycket skiftande tankinnehåll, som förekommer kan följande lista som hänför sig till en vecka tjäna: - sprit - olja - isopentan ~ polymeremulsion - ohärdad polyesterlösning ~ limlösning ~ glycerin - geleringsmedel ~ glykol - NTA-lösning ~ nafta ° textilfinish - dieselolja ~ betongtillsats - basolja ~ xylen.

Exempel 3. _ I en automatisk biltvätt med ett tvättsystem enligt PCT/SE95l00477 tillsattes cirka 10 g per tvättad bil av en blandning bestående av cirka 98 % kalciumklorid av teknisk kvalitet (vägsalt) och cirka 2 % av en katjonpolymer med molekylvikt inom området 6 till 12 millioner. Per tvätt doserades 2,8 g kalciumjoner och 0,16 g katjonpolymer.

Upplösning av blandningen skedde enligt tidigare beskrivet förfarande.

Tillsättningen pulsades genom att beräknad mängd fällningsmedel för 5 biltvättar i llllll ll i .ri 512118 10 15 20 25 30 35 10 samlades i en mogningsbehållare och på en gång tömdes genom sifonverkan när den femte bilen tvättades. l den cirkulerande tvättlösningen fanns cirka 2,0 g/l natriumortofosfat, det vill säga ett betydande stökiometriskt överskott i förhållande till mängden kalciumjoner och polymer. Följaktligen kom hela mängden kalciumjoner och polymer att utfällas och det fanns inga mätbara mängder kvar i den återcirkulerande lösningen. För en nor- mal tvätt omsätts totalt cirka 500 liter tvättvatten bestående dels av recirkulerat vat- ten dels av färskvatten för slutsköljningen. I genomsnitt förbrukades 0,006 g kalci- umjoner per liter tvättlösning i varje tvätlcykel.

Exempel 4.

Försöket enligt exempel 3 upprepades ien annan likartad anläggning med den skill- naden att kalciumkloridlpolymerlösningen bereddes i två 100 liters behållare som användes växelvis. Lösningen framställdes genom att behållaren först fylldes med vatten varefter en hink innehållande 5 kg av en torrblandad blandning av kalciumklo- rid och katjonisk polymer tömdes i behållaren.

Av lösningen doserades 1 liter vid var tredje tvätt. Den recirkulerande lösningen in- nehöll mellan 0,5 och 3 gll ortofosfat. Två olika blandningar av kalciumklorid och polymer användes. Den ena innehöll 96 vikt% kalciumklorid och 4 vikt% katjonpoly- mer. Den andra 98 vikt% respektive 2 vikt% av de nämnda komponenterna.

I exempel 2 till 4 där överskott av ortofosfat föreligger är den recirkulerande vatten- lösningen väl förberedd för fortsatt rening med hjälp av en kombination av ultrafilt- rering och omvänd osmos.

Exempel 5. l ett mejeri med likartade produktionsförhållanden som det enligt exempel 1 samla- des avloppsvattnet upp i en buffertttank. Från denna bufferttank överfördes avlopps- vattnet batchvis till en flotationsbehållare. \fid försök med tillsättning av hjälpkemikalier för rening användes två olika produk- ter. Den ena produkten (I) innehöll en blandning av 95 vikt% trinatriumortofosfat och 5 vikt% natriumhydroxid som lösts i vatten till en lösning med 7,5 vikt% av bland- ningen. Den andra produkten (ll) bestod av en 7,5 %-ig vattenlösning beredd genom att 15 kg av en torr blandning av 98 vikt% kalciumklorid (teknisk kvalitet) och 2 % katjonpolymer hälldes i 200 liter vatten och omrördes. 10 15 20 512118 11 Tre olika försök genomfördes: Vid det första tillfördes först 2 vol% av produkt l till avloppsvattnet vid inloppet till flotationstanken. Därefter när tanken var nästan full tillfördes 1 vol% av produkt Il.

Procentalen beräknades på volymen i flotationstanken.

Vid det andra försöket tillfördes 1 % av produkt I vid inloppet och 1,5 % produkt ll tillsammans med Iufteninblåsningen för flotationen.

Vid det tredje försöket tillsattes först 0,5 % produkt I och efter omblandning 1 % av produkt ll till bufferttanken före överföring till flotationstanken.

Vid det första försöket reducerades COD från 2500 mg/l till 428 mg/l. \fid det andra minskades halten COD från 14972 mg/I till 1246 mg/I. Vid 3:e försöket blev motsvarande reduktion från 4430 mg/l till 275 mg/l. Det tredje försöket gav fällning redan i bufferttanken och bedömdes därför som mindre lyckat.

Minskningarna med avseende på COD vid de tre försöken blev således 83, 92 och 94 %. BOD7 följde samma mönster.

Claims (1)

1. j. ._.........^.i|alni ...Jul i.~__.- . 512118 /2 Patentkrav

1. Förfarande för rening av alkaliskt avloppsvatten innehållande anjoniska förening- ar, som kan reagera med kalcium och bilda vattenolösliga fällningar, känneteck- nat av o justering till lämpligt pH mellan 9 och 11, o tillsättning av ett fällningsmedel bestående av en vattenlösning, som fram- ställts genom upplösning av en pulverforrnig blandning av ett lättlösligt kalci- umsalt och en katjonisk polymer med molekylvikt inom området 1 till 12 miljo- ner i viktförhållandet 1011 till 10021, i sådan mängd att den motsvarar 0,001 till 3 g kalciumjon och motsvarande mängd polymer per liter avloppsvatten, och o avlägsnande av bildad fällning med användning av känd teknik för separation av fasta och flytande ämnen. Förfarande enligt krav 1 kännetecknat därav att det lättlösliga kalciumsaltet ut- görs av kalciumklorid eller kalciumnitrat eller kalciumhydroxid eller en blandning av kalciumklorid och/eller kalciumnitrat och/eller kalciumhydroxid. Förfarande enligt krav 1 och 2 kännetecknat därav att vattenlösningen innehål- ler 2 till 20 vikt% av kalciumsalt/polymerblandningen. Förfarande enligt krav 1, 2 och 3 kännetecknat därav att tillsättningen av fäll- ningsmedel pulsas det vill säga att fällningsmedlet blandas med en begränsad volym av tvättlösningen respektive avloppsvattnet (5 till 50 %) och att denna blandning tillförs redan tillförd mängd avloppsvatten utan fällningsmedel i avskilja ren. Förfarande enligt krav 1 till 4 kännetecknat därav att bildad fällning avskiljs ge- nom sedimentation, kontinuerlig filtrering, centrifugering eller med användning av våtcykloner. Förfarande enligt krav 1 till 4 kännetecknat därav att bildad fällning avskiljs ge- nom flotation.