SE512055C2 - Detektion av slinga - Google Patents

Description

15 (fl -..x FO (D (TI (fl 2 Denna identifierare ändras när det behövs av växeln när cellen passerar genom no- den och överförs på nästa länk. Nyttolasten innehåller information från flödet eller meddelandet som överförs på förbindelsen.

För förbindelser som kopplas upp på grund av initieringssignaler från slutsystemen kan slingor normalt inte uppstå, eftersom detta förhindras av ftmktioner i nätet som hanterar signaleringen.

För att säkerställa att vägen fimgerar korrekt kan speciella underhållspaket, som kallas återkopplingsceller, skickas ut på vägen. En återkopplingscell innehåller in- formation med vilken återkopplingscellens källa och destination kan identifieras.

Det firms också en indikator, kallad en återkopplingsindikator, som visar huruvida cellen färdas mot eller från återkopplingspunkten/destinationen. Om nod A vill kontrollera att vägen till nod B fungerar korrekt överför den därför en återkopp- lingscell med A som källa och B som destination. Cellen innehåller information som innebär att cellen inte tillhör någon användare och i synnerhet att det är en under- hållscell. Underhållscellen har ett fält som visar att den är en återkopplingscell.

Detta fält informerar destinationsväxeln eller noden, i detta fall nod B, om att den måste vända cellen och skicka den tillbaks till källan. När en nod mottar en åter- kopplingscell undersöker den därför återkopplingspunkt/destination-faltet för att se om den skall skicka cellen tillbaks. Om den skickar cellen tillbaks så ändrar den återkopplingsindikatorn för att visa att cellen har skickats tillbaks. Den ändrar inte källidentitet eller återkopplingsidentitet. Det kan också firmas ett annat fält i åter- kopplingscellen, kallat korrelationstag, som kvarstår oändrat. Om vägen mellan A och B fungerar korrekt kommer nod A att motta återkopplingscellen tillbaks från B med áterkopplingsindikatorn visande att cellen har skickats tillbaks. Denna händelse inträffar en tid efter att återkopplingscellen lades in. Denna tid beror på vägens längd och eventuella köer eller andra fördröjningar på den.

Förbindelseuppkopplingsproceduren tar en viss tid. i storleksordningen några tiotals till nagra hundratals millisekunder per nod som passeras. och introducerar därför en 10 15 51205 (II 3 viss latens för slutsystemen. Så snart förbindelsen är upprättad kan emellertid in- formationen överföras genom noderna/växlarna på ett eñektivt sätt av växelhårdva- ran. När ett fel inträffar i nätet avbryts typiskt förbindelsen och en ny förbindelse måste kopplas upp. Den nya förbindelsen kan då dirigeras så att den undviker den del av nätet som har problem.

I stora förbindelselösa nät (med fórbindelselös menas att ingen fast kommunikation kopplas upp mellan kommunicerande enheter, utan att informationen skickas på den till envar tid bästa tillgängliga vägen), t.ex. Internet, där information skickas som diskreta inforrnationspaket mellan noder, tex. A, B, innefattar paketen ett startfalt, dvs. en del som innehåller information om, bl.a. dess identifikation, var det kom från (källan) var det skall till (destination) längden och arman användbar informa- tion. Varje nod använder ett dirigeringsprotokoll för att utväxla dirigeringsirrforma- tion om hur andra noder i nätet bäst kan nås. En beskrivning av ett dirigeringsproto- koll beskrivs i I-IUITEMA, CHRISTIAN, ”Routing in the Internet”, ISBN 0-13- 132192-7, Kap. 4.4 till 4.2.6, vars innehåll inkluderas i denna ansökan genom refe- rens. När dessa informationspaket dirigeras mellan noder i ett nät finns det alltid en möjlighet för att en slinga kan bildas. Detta kan ske när en länk eller en nod i en väg stängs ner eller på armat sätt temporärt eller permanent är ur stånd att motta ett nytt informationspaket från en föregående nod. Den föregående nöden skickar i detta fall inforrnationspaket vidare via en altemativ väg som den har lagrat i sitt dirigeringsiri- formationsprotokoll. Det är emellertid möjligt att denna altemativa väg på något stadium innehåller en länk som har dirigeringsinforrnationsprotokoll som leder till- baks till denna föregående nod. I detta fall dirigeras paketen från den föregående noden via den altemativa vägen tillbaks till den föregående noden. På detta sätt bil- das en slinga. Om en slinga bildas slösas systemresurser på onödigt skickande av paketen runt i slingan. Informationspaket som fångas in i en slinga kan ses som vär- delösa, eftersom det är osannolikt att de kan levereras till sina destinationer i korrekt tid även om slingan bryts. 10 15 25 b) CD 512 055 4 Slingor är dock vanligtvis övergående problem, på grund av att dirigeringsinforma- fionsprotokollen uppdateras med information om nätets status så att de primära och alternativa vägarna for varje nod därför också uppdateras kontinuerligt. Denna upp- datering kan utföras, till exempel, genom att utväxla distansvektorer eller informa- tion om länkars status mellan noder.

Distansvektorer innehåller information för varje destination i nätet, vanligtvis ett element per destination, om tiden, avståndet eller ”kostnaden” för att skicka ett pa- ket från den bestämda noden till denna destination. Varje nod utväxlar, enligt ett di- rigeringsprotokoll, distansvektorer med alla sina grannoder. Dessa utväxlingar äger rum periodiskt, och, möjligen också när händelser inträffar som leder till ändringar i kostnadema. Distansvektorema som mottas från grannar och kunskap om kostnaden för länkarna till grannarna används av noder för att beräkna om sina distansvektorer.

När ett paket mottas för att skickas vidare till en viss destination fastslår den mot- svarande distansvektorn vilken länk som skall användas för att skicka vidare paketet till den lägsta kostnaden. Vägen med den lägsta kostnaden används då för att dirige- ra paketet. Om en nod eller en länk till en nod slutar fungera i en bestämd väg, re- gistrerar dess grannoder att kostnaden för att använda denna nod eller länk är oänd- lig och att en alternativ väg därför måste väljas. Informationen om den sviktande noden skickas till andra grannoder i en uppdaterad distansvektor. Dessa noder upp- daterar så sina egna distansvektorer och skickar dem till andra grarmoder, och så vi- dare. På detta sätt sprids informationen om den sviktande länken långsarnt genom nätet. Varje uppdaterad distansvektor påverkar alla grannodema och ett antal utväx- lingar av distansvektorer krävs mellan grannoder innan distansvektorema konverge- rar och ett nytt stabilt tillstånd nås. Under denna konvergensperiod är det möjligt att paket som skickades på den urspnmgliga vägen påverkas av ändringar i distansvek- torema och ändar i en slinga. Denna slinga upphör naturligt när distansvektorerna har konvergerat. Under konvergensperioden, som kan vara upp till storleksordning- en en minut, slösas dock knappa processor- och bandbreddsresurser bort. 10 15 (TI 'IQ 'ÅR 5 ih Ûvv En annan orsak till slingors övergående natur är att i de flesta törbindelselösa nät finns protokoll enligt vilka varje inforrnationspaket har en räknare, vanligtvis i start- fältet, kallad ”livstid” (”Time to Live”) som säkerställer att paketet slängs, dvs. för- störs och avlägsnas från nätet, efter att en viss tid har gått eller, vanligare, efter att paketet har passerat genom ett fórbestämt antal noder. Beroende på värdet av ”livstids-”räknaren när slingorna inträffar och på fördröjningarna i slingan, kan en slinga existera i en period av ungefär en minut. Under denna period slösas knappa vägväljarprocessorresurser på att hantera paketen i slingan som, som ovan nänmt, anses värdelösa och skall slängas bort. En beskrivning av en ”livstids-”rälmare finns i HUITEMA, CHRISTIAN, ”Routing in the Intemet”, ISBN 0-13-132192-7, Kap. 3.3.1, ”The Internet Header” som inkluderas i detta dokument genom referens.

Förbindelselösa nät är flexibla och meddelanden kan skickas snabbt eftersom det inte behöver upprättas en reserverad förbindelse mellan källan och destination innan ett meddelande sänds. Dessa nät kräver dock avsevärd processorkapacitet för att be- stämma destination för varje paket som överförs, och slingor kan innäffa i system, vilket slösar resurser.

För att förbättra nätens prestanda har det föreslagits att bilda så kallade ”etikettkopplade nät” (”label switching networks”), även kända som flerprotokolls etikettkopplade nät (”multi-protocol label switching networks) vari ett förbindelse- löst nät läggs ovanpå ett förbindelseorienterat nät. Med andra ord associeras en for- bindelselös enhet såsom en vägväljare med en förbindelseorienterad enhet såsom en växel, till exempel i ett ATM-nät. Varje vägväljare använder sitt dirigeringsproto- koll för att bygga upp sin dirigeringstabell med destinationsiriformation som anger den bästa vägen till varje specifik destination, dvs. till vilken nod, kallad ner- strömsnoden, den måste vidarebefordra trafik för att nå den önskade destinationen.

Den kommer så att begära ett logiskt kanalnummer, allmänt kallat etikett (”label”). från denna nerströmsgranne, för trafiken/paketet till varje destination. När noden får en motsvarande begäran från sin uppströmsgranne kan den beordra sin växelkompo- nent att samrnankoppla dessa kanaler. Eftersom denna process utförs i noderna i 10 15 TO UI 512 055 6 nätet upprättas länklagerförbindelser fiån varje källa till varje destination. Dessa förbindelser kommer att följa samma vägar som de bästa vägarna som har bestämts av dirigeringsprotokollen och distansvektorema.

Ett problem med sådana etikettkopplingsnät är att vägväljamäten kan orsaka en slinga som då läggs ovanpå det förbindelseorienterade nätet. Eftersom det inte fmns någon speciell mekanism i ett forbindelseorienterat nät för att upptäcka slingor är det möjligt för sådana slingor att existera i relativt lång tid innan vägväljarnätet upptäcker, på vanligt sätt, att det firms en slinga.

Sammanfattning Ett problem med förbindelselösa nät, t.ex. vägväljamät som läggs ovanpå förbindel- seorienterade, t.ex. växel- och/eller ATM-nät, är att förekomsten av en slinga orsa- kar slöseri med systemresurser. Dirigeringsprotokoll enligt känd teknik utvecklade för vägväljamät ger inga garantier mot slingor. De tillhandahåller endast förhållan- den under vilka protokollen säkerställer att en slingas maximala livstid begränsas.

Detta betyder att om en slinga inträffar slösas systemresurser tills slingan når sin maximala livstid eller systemet utsätts för någon ändring som råkar bryta slingan.

Den föreliggande uppfinningen söker att reducera slöseriet med systemresurser när en slinga inträffar genom att tillhandahålla aktiva medel för att upptäcka slingor och för att bryta slingor i ett förbindelseonenterat nät, i syrmerhet ett ATM-nät, och mer specifikt ett nät innefattande ett förbindelselöst nät lagt ovanpå ett förbindelseori- enterat nät. Detta uppnås genom ett förfarande enligt vilket en källväxel, när den upprättar en förbindelse till en destinationsväxel eller nod i ett förbindelseorienterat nät, lägger in ett slingdetektionsmedel, t.ex. en slingdetektionscell, i vägen. Denna slingdeteklionscell innehåller identifieringsorgan som kan kännas igen av källnoden om slingdetektionscellen kommer tillbaks till noden. Om det inte finns någon slinga kommer denna cell att fortsätta till vägens destinationspunkt där den kommer att avlägsnas. Om det finns en slinga kommer den slingdetekterande cellen att återvän- da till källnoden. Den kommer att kännas igen av källnoden och detta kommer att 10 15 20 7 512 oss uppmärksamma källnoden om att det finns en slinga, och åtgärder kan därmed vidtas för att undvika slingan, t.ex. kan källnoden informera en tillhörande nätstyiningsen- het, t.ex. en vägväljare om att det finns en slinga. Detta har fördelen att en slinga kan upptäckas inom några få millisekunder i stället för ungefär en minut.

I en föredragen utföringsfonn av uppfinningen är slingdetektionsmedlet en åter- kopplingscell i vilken källnoden eller växeln i cellens informationsfält är både källa och destination (dvs. vändpunkt) för återkopplingscellen. Om det inte finns någon slinga kan återkopplingscellen inte återvända till källnoden eller växeln utan att (aktivt) skickas tillbaks eftersom den överförs på en länk som endast leder till vä- gens destinationspunkt. Om det finns en slinga kommer en återkopplingscell som har källidentiteten i fälten för både källa och destination/återkoppling att återvända till källnoden eller växeln. Återkopplingsindikatom visar att cellen färdas mot vänd- punkten/återkopplingspurikten. Noden eller växeln upptäcker slingan genom att inse att den själv är både källa och destination för återkopplingscellen. Den undersöker om den är destination för återkopplingscellen och om den inte är destination över- förs cellen på sin logiska kanal. För att identifiera att den är ursprungsnoden för återkopplingscellen kan den använda källidentitetsfältet eller korrelationstaggen, el- ler båda. Den skall också kontrollera att återkopplingsindikatorn visar att cellen far- das i riktningen mot återkopplingspunkten.

I en utföiingsforrn av uppfinningen kan källnoden lägga inkommande trafik på kö tills en viss tid har förflutit efter att en slingdetekfionscell har skickats ut, för att så- kerställa att iiiformationspaket inte skickas in i en potentiell slinga. Denna nd väljs så att det finns en signifikant sannolikhet att om det verkligen firins en slinga så kommer slingdetektionscellen att återkomma till källnoden innan tiden har gått. Den förflutna tiden måste emellertid inte vara för lång eftersom detta leder till oaccep- tabla fördröjningar i hanteringen av paket och kräver stora buffeitar. Tiden väljs där- för beroende av typen av information som skickas och vägens förväntade längd. 10 30 512 oss 8 I en annan utföringsfonn av uppfinningen, för att undvika att fördröja paket i onö- dan, börjar noden skicka paket utan fördröjning på vägen efter att slingdetekiions- cellen har skickats. Detta betyder att en antagning görs om att den nya vägen inte kommer att orsaka en slinga. Denna antagning är acceptabel i de fall då förekomsten av nya slingor är ovanlig och/eller det är oacceptabelt att fördröja paket.

Kortfattad beskrivning av ritningarna Figur 1 visar ett schematiskt diagrarn av en utföringsform av ett förenklat nät enligt uppfinningen.

Figur 2 visar schematiskt en utföringsform av en slingdetektionscell enligt uppfin- ningen.

Detaljerad beskrivning av uttöringsformer Figur 1, som kommer att användas för att visa uppfinningens grundidé, visar ett ex- empel på ett hypotetiskt enkelt förbindelselöst nät lagt ovanpå ett förbindelseorien- terat nät bestående av noder A, B, C, D och E. I denna utföringsform har varje nod en förbindelselös enhet, for exemplets skull visade som vägväljare AR, BR, CK DK resp. ER. Det är naturligtvis möjligt att tillämpa den föreliggande uppfmningen i hybridnät i vilka förbindelselösa enheter och/eller förbindelseorienterade enheter och/eller kombinationer av förbindelselösa och förbindelseorienterade enheter finns.

Vägväljarna och växlarna är sammankopplade av länkar Ll, L2, L3, L4 och L5.

Varje nod A-E har vägväljarorgan, t.ex. i forrn av en dingeringstabell, RTA, RTB, RTC, RTD, resp. RTE, som innehåller väginforrnationsmedel, tex. i form av vägin- formation EA_B, Elg END, EA_;.;, etc. till EX.Y (där X är källan och y är destina- tionsnoden), som visar hur paket skall dirigeras från respektive nod till de andra no- dema i nätet. Denna information i vägvalstabellerna är uppbyggd av vägkostriadsi- dentifleringsorgan på ett känt sätt, tex. i form av distansvektorer, som varje nod överför till sina grannoder i nätet och som inte beskrivs i detalj här. Som ett exempel innehåller vägvalstabellen för nod A. RT~, information om hur infonnationspaket 10 15 9 512 oss skall skickas från nod A till nod B, från nod A till nod C, från nod A till nod D och från nod A till nod E. Märk att det firms flera sätt på vilka nod A kan skicka paket till nod E, dvs. via länkarna L1, L3, L4, L5 eller via länkarna L2, L4, L5. Vanligtvis skulle nod A skicka paket till nod E via länkarna L2, L4, L5 eftersom detta ger den kortaste och därmed ”billigaste” vägen (om man antar att kostnaden för att använda en länk är den samma för alla länkar i nätet) så att avståndet E M från källnoden A till destinationsnoden E skulle ha kostnaden 3. Om länken L2 bryts kommer nod A att använda länkarna Ll, L3, L4, L5 i stället, och avståndet från nod A till nod E skulle öka till 4 och vägvalsiriformationen skulle ändras för att återspegla detta.

På samma sätt har nod B ett avstånd till nod E, EH som är 3, om nod 3 är intakt och som stiger till 4 om nod 3 slutar fungera.

För nod D är avståndet till nod E, EM; 1 såvida inte länken L5 bryts. I detta fall blir avståndet oändligt, dvs. det blir omöjligt att nå noden E från noden D.

Vägväljarna AR-ER använder sina dirigeringstabeller för att upprätta förbindelser genom sina växlar såsom beslu-ivet ovan. I en normal situation begär vägväljaren AR därför, i en normal situation där den önskar att skicka trafik till E, en etikett från no- den CR, dvs. i ATM-fallet ett logiskt kanalnummer, CLEa-c för trafiken till E. Paket ärnnade för nod E som mottas i nod A kommer då att skickas vidare till C genom denna kanal.

Vägväljaren CR ber nod D om en etikett CLEc-d för trafik till nod E och kan sedan beordra sin växel CS att sammankoppla CLEa-c med CLEc-d, så att trafiken från A till E tillåts hanteras av växeln CS och därmed kopplas förbi, och spar resurser i, vägväljaren CR.

På samma sätt ber noder X uppströms från A, noden A om en etikett C LEx-a för tra- fik mot E, vilket möjliggör för AR att beordra sin växel AS att koppla samman CLEx-a med CLEa-c. 10 20 IQ Un 10 Dessa förbindelser upprättade såsom beskrivet ovan kommer att följa de vägar som bestäms av djrigeringstabellema RTx i vägväljama. Om någon händelse får dessa vägväljare att bilda en slinga leder detta till en förbindelsesliriga.

Om länken L4 bryts händer t.ex. följande. Det upptäcks av vägväljaren CR som för- söker infonnera sina grannar, vågvåljarria AR och BR, om att dess avstånd till D och E är oändlig. Om, av något skäl, detta meddelande till B tappas bort kommer AR att tro att den kan nå D via B med kostnaden 3 och AR kommer att informera C om detta. Detta leder till en diiigeringsslinga.

Förut för denna händelse har A en kanal CLEa-c till C för trafiken mot E och B har en motsvarande kanal CLEb-c för sin trafik mot E.

På grund av denna händelse frigör noden A sin kanal till C och ber istället B om en kanal till B, CLEa-b för sin trafik mot E. BS sammankopplar den med den befintliga kanalen CLEb-c. C ber A om en kanal CLEc-a för sin trafik mot E. Vägväljaren AR beordrar växeln AS att koppla samman CLEc-a med CLEa-b och vägväljaren CR beordrar växeln CS att koppla samman CLEb-c med CLEc-a så att en slinga bildas.

Så länge som slingan kvarstår kommer alla paket mot E att cirkulera i slingan och orsaka ett slöseri med länkar och växelresurser och så småningom leda till problem såsom överfyllda växelbuffertar och dylikt.

Föreliggande uppfuming reducerar problemet med resursslöseri genom att tillhanda- hålla ett slingdetektionsmedel. I den föredragna utföiingsforrnen av uppfiruiingen som visas i figur 2 innefattar slingdetektionsmedlet en speciellt modifierad under- hållsåterkopplingscell 20 som alstras och överförs av en växel när den upprättar en kommunikationskanal till en arman växel. Cellen 20 har ett startfalt 18 och en nyt- tolast 19. Denna slingdetektionscell 20 har ursprungsväxeln angiven både i källfaltet 21 såsom källa och i återkopplingsfaltet 22. Denna cell 20 kan också ha ert åter- kopplingsindikatorfält 23 som visar om cellen har skickats tillbaks. Om växeln AS 10 15 b) C> 512 055 ll skall upprätta kommunikation med växel ES alstrar den därför en slingdetektionscell 20 i vilken cellen innehåller AS som källa och AS som återkopplingsfalt. Denna cell 20 skickas så på vägen som skulle leda till växeln ES och normalt skulle den aldrig komma tillbaks till växeln AS. Om växeln AS senare mottar någon cell som inne- håller AS i fälten för både källa och återkopplingspunkt (21, resp. 22) och om åter- kopplingsindikatom 23, om den finns, visar att cellen inte har skickats tillbaks bety- der det att en slinga har bildats. Källan kan även identifieras i något annat källfalt, t.ex. en korrelationstag 24 såsom specificerat i specifikationen ITU-T 610. Växel AS kan då vidta lämpliga åtgärder för att hindra att slingan används och/eller bryta slingan och/eller skicka ett larm ut fiån nätet. På detta sätt kan en slinga upptäckas på den tid det tar för slingdetektionscellen att ta sig rtmt slingan i den nyupprättade vägen. Allmänt kan det antas att slingoma endast innehåller några få noder och län- kar. Den tid det tar för en slingdetektionscell att ta sig mnt slingan är därför i all- mänhet kort och en slinga kommer att upptäckas snabbt med ett förfarande enligt uppfinningen.

Om det inte finns någon slinga kommer slingdetektionscellen att fortsätta till desti- nationsnoden och slängas, eller möjligen skickas tillbaks med återkopplingsindika- tom ändrad till ”återkopplad”.

Om det fmns en slinga men slingdetektionscellen tappas eller upphör innan den kommer tillbaks till växeln som alstrade den kommer slingan att avlägsnas när tiden är inne på vanligt sätt.

I denna föredragna utföringsfonn av förfarandet enligt uppfinningen antar växeln som alstrar slingdetektionscellen att det inte fmns några slingor längs vägen och skickar vidare informationspaket på vägen efter att slingdetektionscellen har skick- ats. Detta gör att informationspaketen inte fordröjs, men kan leda till att några paket förloras om det verkligen finns en slinga. Antalet paket som tappas bort kommer dock att vara mindre än antalet som skulle ha tappats bort i alla fall om ingen sling- detektionscell hade skickats. eftersom slingan upptäcks tidigare när slingderektions- UI 10 l5 5 9 I & 055 12 cellen används. Denna utföringsform leder därför till förbättrad överföringsegenska- per och ingen signalfördröjning.

I en andra utföringsforrn av förfarandet enligt uppfinningen antar växeln som alstrar slingdetektionscellen att det fmns en slinga på vägen. I detta fall har den en tidgivare som sätts att gå ut ett förbestämt tidsintervall efter att slingdetektionscellen har skickats på den alternativa vägen. Tidsintervallet väljs för att motsvara en lärnplig maximal längd på slingan. En sådan maximal längd kan, tex. väljas för att motsvara tiden det skulle ta for ett paket att ta sig runt en slinga av ett godtyckligt antal län- kar, eller kan vara ett fastsatt antal överföringspeiioder. Paket med en destination längs vägen lagras till tidgivarperiodens utgång. Om slíngdetektionscellen inte har kommit tillbaks till växeln ännu antas det att ingen slinga firms och de lagrade in- formationspaketen förloras i slingan på bekostnad av att en fördröjning införs i över- föringen av ett eller flera iiiforrnationspaket.

Valet av vilken utföringsform av uppfimiingen som skall användas beror naturligtvis på typen av information i datapaketen. En fördröjning kan vara acceptabel i en data- överföring, där det emellertid inte går att tappa några infonnationspaket utan att kvaliteten märkbart försämras. I ett telefonsamtal kan det å andra sidan vara accep- tabelt med reducerad kvalitet men inte med en överföiingsfördröjriing. Det är möj- ligt för en nod eller växel att avgöra vilken utforingsfonn som skall användas för varje mottaget paket: några överförs omedelbart medan andra fördröjs.

I en tredje utföringsfonn av uppfinningen, som inte visas, alstras slingdetektions- cellen vid förprogrammerade eller förbestäinda intervall.

I en fjärde utföringsform av uppfinningen, som inte visas, alstras mte slingdetek- tionscellen varje gång en väg upprättas, utan efter att en väg har upprättats ett för- programrnerat eller förbestämt antal gånger. 10 13. 13 -12 oss Uppfinningen är givetvis inte begränsad till nät med endast fem noder och fem län- kar utan kan anpassas till nät av vilken storlek som helst.

Medan uppfinningsidén har visats med ett forbindelselöst nät lagt ovanpå ett förbin- delseorienterat nät som exempel, är det givetvis möjligt att använda den föreliggan- de uppfinningen i rent förbindelseorienterade nät såväl som i nät innefattande ett förb indelseorienterat nät eller en växel.

Uppfinningen är inte begränsad till slingdetektionsmedel baserade på en återkopp- lingscell utan kan använda vilken som helst annan cell som lämpligt kan utformas eller modifieras for att informera en urspnmgsenhet om att en slinga existerar.

Claims (6)

10 15 w i' E12 G55 14 Patentkrav

1. l. För-farande för att upptäcka slingor i ett nät innefattande noder (A-E) och länkar (LI-LS) som sammankopplar nänmda noder, varvid åtminstone en nod innefattar en förbindelseorienterad nätenhet, t.ex. en växel (AS-ES), kännetecknat av följande steg: a) en förbindelseorienterad källenhet, tex. en växel (AS) alstrar ett slingdetektions- medel (20) när den kopplar upp en kommunikationsväg till en förbindelseoriente- rad destinationsenhet, tex. med en växel (ES); b) nämnda förbindelseorienterade källenhet (AS) skickar nämnda slingdetektions- medel mot nämnda förbíndelseorienterade destinationsenhet (ES) över nämnda kommunikationsväg; och c) nämnda förbindelseorienterade källenhet (AS) avgör att en slinga fmns om nämn- da slingdetektionsmedel kommer tillbaks till nänmda förbindelseorienterade käl- lenhet (AS).

2. Förfarande enligt krav 1 kännetecknat av stegen att d) nämnda förbindelseorienterade källenhet (AS) startar en tidgivare för slingdetek- tion vid eller efter steg b) ovan. e) närnnda förbindelserorienterade källenhet (AS) lagrar paket för nämnda förbin- delseorienterade destinationsenhet (ES) tills nämnda tidgivare går ut; och f) närnnda förbindelseorienterade källenhet (AS) skickar nämnda paket via nämnda kommunikalionsväg om nämnda slingdetektionsmedel inte kommer tillbaks till nämnda förbindelseorienterade källenhet (AS) innan tidgivaren har gått ut.

3. Förfarande enligt krav l eller 2, kännetecknat av att nämnda slingdetektionsme- del är en återkopplingscell alstrad av nämnda förbindelseorienterade källenhet (AS), varvid närrmda återkopplingscell har fält som identifierar nämnda förbin- delseorienterade nätenhet (AS) som både källa och vändpunkt. 10 15 512 055

4. Förfarande enligt något av föregående krav kännetecknat av att nämnda nät in- nefattar åtminstone en nod (A-E) innefattande en förbindelseorienterad nätenhet (AS, BS, CD, DS, ES) och en förbindelselös nätenhet (AR, BR, CR, DR, ER).

5. Slingdetektionscell (20) innefattande källidentifikationsmedel, t. ex. källfält (21) och/eller korrelationstag (24) och en vändpunktsidentifierare, tex. ett vänd- punktsfalt (22), kännetecknad av att enheten (AS-ES) identifierad i nämnda käl- lidentifikationsmedel (21-24) är samma som den i nämnda vändpunktsidentifiera- re (22) identifierade enheten (AS-ES).

6. Slingdetektionscell (20) enligt krav 5, kännetecknad av att den innefattar åter- kopplingsindikatorrnedel såsom ett återkopplingsfalt (23) för att ange om nämnda cell har skickats tillbaks.