SE511527C2 - Anordning för att applicera traktion på kotpelaren - Google Patents

Description

25 30 35 511 527 Även anordningar där mekaniska fjädrar har använts för att åstadkomma traktionen är kända från t.ex. US 2,886,03l. Denna anordning är dock behäftad med nackdelen att den tillåter böjning av ryggraden framåt, då stöttor- nas infästningar upptill är placerade för nära ryggraden, vilket vid vissa åkommor inte alls är lämpligt. Dess grundform har inga fjädrande organ alls. En variant upp- visar fjädrande uppstöttning. Stöttornas infästningar upptill är dock. placerade för nära ryggraden för att tillåta aktiv egentraktion med magmusklerna. Dessutom är den till stora delar konstruerad av hårda material som metall, vilket är obekvämt mot kroppen.

US 4,72l,lO2 beskriver en anordning bestående av två bälten som spänns runt bålen. Mellan bältena finns runt kroppen på ett antal platser korta spiralfjädrar anord- nade. Denna anordning har nackdelen att den endast tillå- ter behandling av en kort del av kotpelaren. Dessutom är den obekväm att ligga på. US 3,548,8l7 beskriver en liknande anordning med samma nackdelar.

I patentet US 4,7l5,362 beskrivs en anordning bestående av två bälten, det ena stödjer sig pà patientens bäcken och det andra runt bröstkorgen under armarna. Mellan dessa bälten finns ett antal fjädrande kraftelement, vilka alla sitter på patientens ryggsida. Elementen kan genom att skruvas justeras till sin längd för att anpas- sas till olika patienters kroppsform och åstadkomma lämp- lig traktion, och anspänningskrafterna varieras genom att öka eller minska antalet aktiva fjädervarv. Även denna anordning är dock behäftad med ett antal svagheter. Till exempel sitter alla fjäderelement på kroppens baksida.

Detta innebär att en patient vid bärandet av denna anord- ning tenderar att bli kutryggig och framåtlutad. Patien- 10 15 20 25 30 35 511 527 ten kan pa grund av elementens placering heller inte utöva nagon egentraktion genom att spänna sina magmusk- ler. Fjäderanordningarna anges vara till för att uppta chocker som annars skulle kunna belasta ryggraden, och avses tydligen inte användas för traktionen som sadan, d.v.s. den mekaniska inställningen av de fjädrande elementens längd bestämmer den statiska traktionen. Detta betyder att fjäderkrafterna maste vara sa stora att pati- enten i huvudsak upplever anordningen som stel. Dessutom gör anordningen det svart och obekvämt för patienten att vila liggande i ryggläge, samt försvarar för personalen att anbringa anordningen pa en liggande patient utan att vända pa patienten. Inställningen i längsled, som är nöd- vändig för att anpassa anordningen till olika patienter, kräver viss noggrannhet och tar tid, och för en patient som kräver manga fjäderpaket kommer även tyngden att kunna orsaka obehag.

De ovan beskrivna fjädrande anordningarna har ocksa den stora nackdelen gemensamt, att deras fjädrande element bestar av mekaniska fjädrar. Kraften hos dessa mekaniska fjädrar varierar i hög grad med deras saxnmantryckning.

Kraften förändras nämligen linjärt med förändringen i sammantryckning och ökar eller minskar med en mer eller mindre hög konstant faktor (fjäderkonstanten) . Detta gör anordningen mycket känslig för lägesvariationer vilket innebär att om patienten tar pa sig anordningen sa att bältenas avstand varierar nagot fran gang till gang, sa kommer traktionskraften att variera kraftigt. Detsamma gäller när patienten böjer sig, t.ex. i sidled. Da kommer kraften att öka avsevärt pa ena sidan av kroppen medan den minskar i motsvarande grad pa den andra. Eftersom en lämplig kraft för varje patient bestäms av läkare och/eller terapeut, etc. och behandlingens effekt kan vara mycket beroende av att rätt kraft upprätthålls, sa 10 20 25 30 35 511 527 är denna svaghet uppenbar eftersom en kraftförändring vid vissa ákomor är mycket olämpligt.

De bada anordningarna US 4,72l,102 och US 3,548,8l7 har, pà grund av de korta fjädrarna, i ännu högre grad den nackdel beträffande de mekaniska fjädrarnas karakteristik som nämnts ovan.

US 5,405,3l3 visar en stel fixeringssele där inga fjäd- rande element alls finns. Den övre delen av bröst-axel- selen är pá ryggsidan förankrad i den nedre bäckenselen och àstadkommer snarast en sammandragning av ryggkotpela- ren, medan de stela justerbara stöttorna mellan baksidan av ett bäckenbälte och armhàlans främre sida skapar en traktionseffekt. Summan av detta blir i huvudsak att selen haller ryggkotpelaren i läge, medan axlarna snarast pâverkas av en bakàtvridande kraft. Nàgon möjlighet till aktiv egentraktion med magmusklerna finns inte.

Sammanfattning av uppfinningen Det finns sàledes ett behov av att förbättra befintliga anordningar för traktion och avlastning av ryggraden så att funktionen förbättras och kraftvariationerna minskas, sa att största möjliga del av kotpelaren kan dras ut, sà att anordningen blir enklare att ställa in och ta pà sig och kräver mindre precision för att ge rätt traktions- kraft, samt blir lättare och bekvämare att bära sàväl i stáende, sittande som liggande ställning. Det finns även ett behov av en anordning som är tillräckligt bekväm att bära för att kunna användas för preventiv avlastning av kotpelaren hos personer med ryggbesvär som arbetar i vibrerande fordon, såsom dumprar och grävmaskiner. Dess- utom finns det ett behov av en anordning som tillàter bäraren att själv aktivt sträcka ut sin ryggrad pà ett enkelt sätt (här kallat egentraktion). 20 5 511 527 Uppfinningens ändamal är sàledes att tillhandahålla en traktionsanordning för den mänskliga ryggraden som upp- fyller ovannämnda behov.

Detta uppnàs enligt uppfinningen med en bärbar trak- tionsanordning, vars kännetecken framgår av efterföljande patentkrav, varvid underkraven beskriver föredragna utfö- randeformer.

Närmare beskrivning av uppfinningen Ett utföringsexempel av uppfinningen kommer nu att beskrivas med hänvisning till bifogade figurer, varvid: Fig. l visar en patient sedd framifrån, med anordningen enligt uppfinningen pàtagen, Fig. 2 visar samma patient sedd bakifràn, Fig. 3 visar återigen sama patient, sedd fràn vänster sida, samt Fig. 4 'visar schematiskt samspelet mellan dragkrafter fràn magmusklerna och anordningen enligt uppfin- ningen vid ett föredraget utförande.

I Fig. l och 2 framgàr samtliga huvudkomponenter hos upp- finningen. En övre bröst- och axelsele l är anordnad att fastspännas runt patientens bröstkorg sà att den angriper och stödjer direkt i patientens armhàlor. Selen spänns i det visade utförande fast över bröstbenet genom att föras runt ryggen omedelbart under skulderbladen och pà framsi- dan spännas at med ett bältesspänne 4. 10 U 20 25 30 35 511 527 Anpassningen till patientens bröst- och axelform sker genom justering av längden pà inställningsremmarna 5 och 6 med sina bältesspännen 15 och 16. Denna sele angriper sá högt som möjligt i kotpelaren, ända upp mot Tzl till T:5, genom att engagera axlar och nyckelben och skjuta dessa uppàt, och fungerar som ett övre fäste för de fjäd- rande kraftelement som skall åstadkomma traktionen.

En nedre höft-/bäckensele 2, liknande ett gamaldags s.k. njurbälte, är anordnad att fastspännas över patientens höftbenskammar med remmar 4 och bältesspännen 14. Denna sele fungerar som ett nedre anhàll för de fjädrande kraftelement som skall àstadkomma traktionen och angriper alltsa sà langt ned att kotorna ned till L:5 kommer att utsättas för traktion.

Bada selarna utförs av allergiskäl företrädesvis av krom- fritt garvat läder.

De fjädrande kraftelementen 3 bestàr av kända gasfyllda arbetscylindrar av den typ som kallas för gasfjädrar och bl. a. vanligen används för att hjälpa till att lyfta tunga bakluckor pà personbilar och liknande. Företrädes- vis används för detta ändamàl en typ av dessa cylindrar som har làg inre friktion. Sàdana gasfjädrar 3 har den i detta sammanhang stora fördelmn att deras fjäderkraft, som för detta ändamål kan vara av storleksordningen 50 till 100 N vardera, i motsats till de kända anordningar- nas mekaniska fjädrar, varierar mycket litet med slaglängden, endast ca rlO% , trots att slaglängderna kan vara relativt lánga, i detta fall ca 250 mm. Detta skall jämföras med kraftvariationerna för motsvarande mekaniska fjädrar, där kraftförändringen vid motsvarande längdför- ändring (250 mm) normalt skulle bli ungefär rl00%. 20 25 30 35 511 527 Gasfjädrarna 3 utväljs beroende pà patient och ákomma beträffande fjäderkraft. En gasfjäder anbringas normalt pa varje sida om kroppens symmetriplan S genom ryggraden medelst fästen 7 pà den nedre selen och fästen 8 pà den övre selen, sá att gasfjädern 3 dà patienten stár rak, maste tryckas samman mellan ca 20% och 35% av sin slaglängd. Fästena 7 och 8 är konstruerade ungefär som fickorna i ett patronbälte, med den skillnaden att de är försedda med en kraftigt fastsydd botten resp topp som skall ta upp de axiella tryckkrafterna frán gasfjädern och överföra dessa till selarna. Det vanligaste och före- dragna sättet att anbringa gasfjädrarna 3 är att sticka ned deras kolvstàngsände i ett av fästena 7 pà den nedre selen 2. Därefter tar man ett stadigt tag om gasfjäderns 3 mantelrör och pressar saman den nedåt tills dess mantelrörsänden kan föras in i fästet 8 pà den övre selen 1. Sedan upprepas proceduren symmetriskt pa patientens andra sida. Därmed har traktionen påbörjats.

Det är ocksa möjligt att ha ett utförande där gasfjädrar- nas 3 mantelrör sticks in och via ett mindre hal i botten av fickan 7 nedtill resp. 8 upptill skruvas fast med en tillhörande kupolmutter, sa att dämparen alltid hänger kvar vid en av selarna. Denna ände anbringas dà alltid först. För att fa bättre grepp om kolvstàngsänden dà gas- fjädern skall tryckas saman vid monteringen i det andra fästet 8 resp. 7, förses denna da med en lädersölja genom kolvstàngsörat.

Fästena 7 nedtill är utförda som ett flertal likadana fästen bredvid varandra, pà ömse sidor om symmetriplanet S, dels för att anpassa den nedre selen till olika perso- ners buk- och bäckenmátt, dels för att möjliggöra en viss variation i anordningens karakteristik vid böjning av kroppen åt sidorna respektive framàt. 20 25 30 35 511 527 Även upptill finns, av samma skäl, àtminstone tvà fästen 8 pá selen l, pà varje sida om symmetriplanet S.

Gasfjädrar 3 finns inonl ett tillräckligt stort kraft- omràde för att man i de flesta fall skall kunna klara sig med en fjäder pá varje sida om symmetriplanet S. Anord- ningens flertal av fästen gör det dock nöjligt att vid behov använda flera än tvà gasfjädrar pà varje patient, om detta skulle vara erforderligt av behandlingsskäl eller av logistikskäl sàsom lagerhàllning etc.

Vid ett utförande som speciellt lämpar sig för personer som själva skall och fär aktivt träna sina bukmuskler och samtidigt fär applicera en ökad momentan traktion pä sin kotpelare, placeras gasfjädrarna 3 sà att deras projek- tion i symmetriplanet när' de kætraktas 'vinkelrätt nwt detta ligger mellan kotpelaren och den längsgàende buk- muskulaturen. Se Fig. 3. Vid sammandragning av bukmusk- lerna sàsom pilarna F visar, för att böja sig framàt mot den mothàllande kraften frän de bada gasfjädrarna 3, kommer kroppens böjningscentrum att förflyttas framät fràn ryggraden, varför traktionen pà kotpelaren som visas av pilarna E, härvid ökas speciellt effektivt.

Vid vissa àkommor är böjningar framåt i stället olämp- liga, och gasfjädrarna placeras dä sà langt fram pà krop- pen som möjligt för att öka motständet mot böjning.

Pà grund av gasfjädrarnas 3 förnämliga fjäderkarakteris- tik med ovannämnda smä ändringar i kraften vid föränd- ringar i avståndet mellan fästena 7 och 8 blir den av läkare eller terapeut bestämda och anpassade behandlings- kraften alltid nära konstant, även dà placeringen av selarna varierar nagot beroende pà hur patient eller 10 20 25 30 35 511 527 vàrdare placerar selarna 1 och. 2 vid, pàtagningen. Av samma orsaker behöver heller ingen längdinställning av gasfjädrarna göras för personer av olika torsolängd, vilket förenklar användandet. Dessutom kommer inte kraf- ten att pâverkas nämnvärt till sin storlek dä patienten t.ex. böjer sig at sidorna.

Eftersom gasdämparna 3 sitter pà kroppens framsida kommer patienten även att bekvämt kunna ligga. pà rygg under behandlingen om detta skulle erfordras eller om patienten så önskar.

Anordningen kan ocksâ, pà grund av placeringen av gasfjädrarna pà kroppens framsida, användas för upprä- tande behandling av personer med framátböjd hàllning.

Eftersom anordningen kan bäras utan större påverkan pá bärarens bekvämlighet eller rörelsefrihet även i sittande ställning, lämpar den sig också för avlastning av kotpe- laren hos personer med ryggbesvär som arbetar i vibre- rande fordon, sàsonx dumprar och grävmaskiner, sàväl i preventivt som sjukvàrdande syfte.

Föreliggande anordning är speciellt lämplig för behand- ling av' lumbago (ryggskott), skolios, vid kotförskjut- ning, samt mot kompression av kotor och diskar i ryggen.

Den är ocksa mycket lämplig för personer som har opere- rats i kotpelaren och annars inte far belasta denna utan speciella hjälpmedel som gangbord etcetera.

Av ovanstående beskrivning framgár sàledes att den före- liggande uppfinningen tillhandahåller en förbättrad anordning för traktion och avlastning av ryggraden, så att funktionen förbättras och kraftvariationerna minskas, så att största möjliga del av kotpelaren, frán omradet 511 527 omkring T:l-T:5 ända ned till L:5, kan dras ut, sà att anordningen blir enklare att ställa in och ta pá sig och kräver mindre precision för att ge rätt traktionskraft, som tillàter egentraktion medelst sammandragning av pati- entens magmuskler samt 'blir lättare och. bekvämare att bära sàväl i stàende, sittande som liggande ställning.

Anordningen är pà intet sätt begränsad till det beskrivna föredragna utförandet, utan kan varieras inom gränserna för bifogade patentkrav. Sá till exempel kan bältesspän- nena 14, 15 och 16 även tänkas utförda med kardborreband, och selarna 1 och 2 kan vara utförda av annat lämpligt material än läder.

Claims (2)

10 20 25 30 511 527 Patentkrav

1. Anordning för att kunna applicera traktion pà och/eller avlasta en del av trycket pà en människas kotpelare samt för att ge en viss fixering av kotpelaren, d.v.s. nmtverka olämpliga böjningsrörelser framàt eller àt sidorna, varvid anordningen bestàr av en nedre ansätt- ningsbar sele (2) som tar stöd mot patientens bäcken/höftben, en övre ansättningsbar sele (l) som tar stöd runt bröstkorgen, samt av mellan dessa selar symmet- riskt pà bada sidorna om ryggraden anordnade fjädrande kraftelement (3) som. strävar att trycka isär de bàda selarna, k ä n n e t e c k n a d a v att de fjädrande kraftelementen (3) utgörs av àtminstone tvà s.k. gasfjäd- rar, vilka har en av slaglängden nära oberoende fjäder- kraft, vars storlek kan förväljas, av att nämnda fjäd- rande kraftelement (3) är parvis symmetriskt placerade pà var sin sida om och lika làngt frán nämnda symmetriplan genom ryggraden, av att alla fjädrande kraftelement (3) har sàväl sina övre som undre angreppspunkter pà patien- tens kropps framsida, d.v.s. väsentligt framför ryggra- den, sett vinkelrätt mot kroppens symmetriplan genom ryggraden, samt av att den övre selen (1) tar stöd runt axlarna och under armhàlorna och därmed via en uppàtrik- tad kraft pä axlar, nyckelben och skulderblad applicerar traktion pà ett maximalt antal av ryggradens kotor.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att de fjädrande kraftelementen (3), sedda fràn kroppens ena sida vinkelrätt mot nämnda symmetriplan, är sà placerade pà kroppens framsida att deras angreppspunk- ters projektion i nämnda symmetriplan ligger mellan rygg- kotpelaren och de längsgående magmusklernas (rektors- muskelns) angreppspunkter, sà att en aktiv egentraktion av kotpelaren effektivt kan göras av patienten genom att 511 527 med nämnda magmuskler försöka trycka samman de fjädrande kraftelementen (3) ytterligare.