SE509580C2 - Regenererbar absorbatoranordningsapparat, jämte ett förfarande för avlägsnande av koldioxid från utandningsgaser under anestesi samt ett recirkulerande recirkulerande system för anestesi. - Google Patents

Description

509 580 2 och otaliga förbättringar har beskrivits i litteraturen och i patent sedan dess.

Beskrivning av teknikens ståndpunkt C02-absorbatorer som baserad pà användningen av olika hyd- roxider gås igenom noggrant av Adriani i "The Chemistry and Physics of Anaesthesia", 1 ed., 1979, sid. 151-184, Charles C. Thomas Publishers, Springfield, Illinois, USA.

Nyligen diskuterade A.M. Holloway i "Anaesth. Intens. Care", 1994; 22; sid. 359-362 möjliga alternativ till sodakalk för avlägsnande av C02. Bl.a. diskuteras däri användning av mono- etanolamin såsom en regenererbar våt-C02-skrubber, som har använts i U-båtar. Sådana system har nackdelen att atmosfären kan kontamineras med monoetanolamin och ammoniak, och ersätts nu av säkrare system. Holloway drar slutsatsen att CO2- -absorption medelst en molekylsikt förmodligen är det mest lovande systemet som skulle kunna introduceras inom anestesi- området.

J.P.H. Fee et al beskriver i "Anaesthesia", 1995, volym 50, sid. 841-845 ett effektivt system baserat på en molekylsikt för avlägsnande av C02. Speciellt diskuteras nedbrytning av sevofluran till "compound A" (CF2=C(CF2)OCH2F), och det note- ras att markant nedbrytning äger rum med sodakalk, och en detekterbar nedbrytning sker också med molekylsikten.

I Anaesthesia and Analgesia, 1995, sid. 82, Abstract S425 beskrivs användning av molekylsiktar, och det påstås däri att siktarna också absorberar anestesigaserna, vilket naturligt- vis inte är en önskvärd effekt.

Såsom antytts ovan förefaller det vara en allmän åsikt inom anestesiområdet att molekylsiktar är den mest lovande kandi- daten för avlägsnande av CO2 från utandningsluft, som ett 509 580 3 alternativ till den väl etablerade användningen av sodakalk.

Ingen av de som arbetat inom området anestesi har uppmärksam- mat den tidigare teknik som avser absorption medelst jon- bytarhartser som möjliga kandidater i detta avseende.

Det finns ett antal nackdelar med att använda absorptions- medlet i form av sodakalk eller andra höggradigt alkaliska komponenter.

När sodakalken förbrukats, måste den kasseras, och absorp- tionsmedlet, möjligtvis innehållande bakterier eller andra farliga mikroorganismer, skall betraktas såsom ett risk- avfall och måste behandlas i enlighet med detta. Vidare är àterfyllning av behållarna ett riskmoment, i det att granula- tet som är höggradigt alkaliskt alstrar en mängd damm som kan irritera hud och lungor. Engångsbehållare som inte återfylls bidrar till att öka den totala mängden avfallsmaterial som måste kasseras. - En annan nackdel är att reaktionen mellan C02 och sodakalk är exoterm, och beroende på flödeshastigheten genom absorptions- medelsbädden, kan ganska höga temperaturer uppnås. Detta kan leda till en reaktion mellan anestesimedlet och absorptions- medlet med åtföljande nedbrytning av anestesimedlet. Spe- ciellt är uppkomsten av compound A (fluorometyl-2,2-difluoro- -I-(trifluorometyl)vinyleter; CF¿=C(CF,)OCH¿F) en allvarlig riskfaktor. Bildningen av compound A observeras också med absorptionsmedlet Baralyme® (se Anesth. Analg. 1995; 81:564-8).

En annan höggradigt toxisk biprodukt är kolmonoxid som tros bildas ur reaktionen mellan anestesimedel såsom desfluran, enfluran och isofluran och torra koldioxidabsorptionsmedel enligt teknikens ståndpunkt. I ljuset av ovanstående beaktan- den rekommenderas att man ersätter koldioxidabsorptionsmedlet med färsk produkt närhelst man misstänker att torkning 509 580 4 intràtt. Torkning tros vara ett resultat av höga flöden av färsk gas som passerar genom behållaren med koldioxidabsorp- tionsmedel under loppet av ett veckoslut. I fallet med före- liggande uppfinning elimineras dessa problem genom användning av ett absorptionsmedelsmaterial av typen jonbytare, på vil- ket några sådana reaktioner inte äger rum. Ovan nämnda prob- lem uppstår inte med absorbatorn enligt uppfinningen.

Ytterligare en nackdel som hör samman med användning av en molekylsikt för C02-absorption är att molekylsiktar också absorberar en väsentlig mängd anestesigaser.

B. Sammanfattning av uppfinningen Ett syfte med denna uppfinning är därför att åstadkomma ett förfarande och en anordning för avlägsnande av CO2 från utandad luft från en patient som undergår anestesi, där den aktiva substansen för C02-avlägsnande är ett jonbytarharts.

Anordningen skall vara regenererbar så att riskabel hantering av förorenat, förbrukat material och höggradig alkalisk soda- kalk elimineras.

Uppfinnarna har nu överraskande upptäckt att det är möjligt att utforma ett regenererbart C02-avlägsningssystem för anestesitillàmpningar, utan nackdelarna med teknikens stånd- punkt, och att därvid utnyttja egenskapen hos jonbytarmateri- al såsom absorptionsmedel. Detta står i kontrast till den allmänna uppfattningen inom detta område, att molekylsiktar skall vara det mest lovande alternativet som ett substitut för den teknologi som baseras på sodakalk.

En mycket viktig fördel med uppfinningen är att anjonbytar- hartserna inte uppvisar ovan nämnda beteende hos molekylsik- tar, nämligen att absorbera en väsentlig mängd av anestesi- gaserna som passerar genom sådana hartser. 509 580 Ovanstående syfte åstadkommes sålunda med en regenererbar CO,-absorptionsanordning enligt krav 1, ett system för anestesi enligt krav 21 och ett förfarande för anestesi enligt krav 25.

Ett förfarande och en apparat för regenerering av en C02- -absorbator definieras i kraven 10-11 resp. 13-14 och 15.

Olika utföringsformer av de olika aspekterna av uppfinningen definieras i de beroende kraven.

Uppfinningen kommer nu att mer fullständigt förstås genom den detaljerade beskrivning som ges här nedan och bifogade rit- ningar, vilka endast ges såsom illustration och som alltså inte är begränsande för uppfinningen, och i vilka Fig. 1 år en översikt över ett anestesisystem i all- mänhet; ° Fig. 2 är en översikt över ett anestesisystem som införlivar en C02-absorbatorenhet enligt uppfin- ningen; Fig. 3 visar en absorbatorenhet enligt uppfinningen i detalj; Fig. 4 visar en behållare för en absorbatorenhet och en àterplacerbar kassett som innehåller jonbytaren; Fig. 5 visar en absorptionsenhet som har en separat katjonbytarenhet i linje med anjonbytarenheten; Fig. 6 är en översikt över en “in-line"-rege- nereringsuppställning anordnad i linje i en- lighet med uppfinningen, med tre absorbato- renheter; 509 580 6 Fig. 7 är en översikt över en "in-line"-rege- nereringsuppstâllning enligt uppfinningen anordnad i linje, med tvâ absorbatorenheter; och Fig. 8 är en översikt över en fristående regenerator för regenerering av individuella absorbatorkassetter.

Detaljerad beskrivning av föredragna utföringsformær Med hänvisning till fig. 1 beskrivs den allmänna utformningen av ett anestesisystem.

Ett sådant system, allmänt betecknat med hänvisningssiffran 2, innefattar en källa 4 för gas (vanligtvis syre, dikväve- oxid och/eller luft), från vilken gasen transporteras via ett slangsystem 6 till patienten, via en anestesikumföràngare som innefattar en gasblandare 10. För att underlätta patientens andning under anestesi innefattar anestesisystemet också en pump 12. Detta kan vara vad som helst från en sofistikerad ventilator till en enkel gummiblàsa, vilken senare samman- pressas manuellt. Den utandade luften leds fràn patienten via ett s.k. Y-stycke 14 genom ett slangsystem 16 till en gasven- tileringsanordning 18. Ett sådant system betecknas ett öppet anestesisystem.

En nackdel med ett öppet system är att en stor mängd dyrbar gas konsumeras, och därför använder man ofta ett s.k. recir- kulerande anestesisystem, av vilket en schematisk illustra- tion visas i fig. 2. Förutom komponenterna som är gemensamma för det öppna systemet enligt fig. 1 (likadana delar beteck- nas med samma hänvisningssiffror), innefattar ett recirkule- rande system en s.k. CO,-absorbator 20, vars funktion är att absorbera C02 från den utandade luften. Absorbatorn 20 är anordnad för att sammankoppla slangen 16 på utandningssidan och slangen 6 pà inandningssidan, så att utandad luft kan 509 580 7 avledas och föras genom absorbatorn, och återföras till patienten efter att ha befriats frán C02. Systemet innefattar också ett antal ventiler. En PEEP-ventil 22 är anordnad i . utandningsslangen 16, och används för att begränsa trycket inuti lungorna. En envägsventil 24 som är anordnad efter ventilen 22, och en annan envägsventil 23 som är anordnad i inandningsslangen 6, omedelbart efter CO,-absorbatorn, är i princip anordnade för att styra de cirkulerande gaserna. En gasutsläppsanordning ventilerar ut en mindre andel av gasen från systemet.

Det finns också anordnat ett antal monitorer, t.ex. en gas- monitor 26 som visar gaskoncentrationerna, och som har avkàn- ningsorgan 28 lokaliserade i ett munstycke 30, en syremonitor 32 och en CO,flwonitor 34, vars respektive avkänningsorgan 36 och 37 är lokaliserade i inandningsslangarna efter CO2-absor- batorn 20.

Q System av det slag som illustreras i fig. 2 enligt teknikens ståndpunkt är försedda med en C02-absorbatorenhet som inne- håller sodakalk såsom det aktiva medlet.

Hänvisning görs till boken av Adriani för ytterligare detal- jer om denna typ av system enligt teknikens ståndpunkt.

Med hänvisning till fig. 3 kommer nu en regenererbar C02- -absorbatoranordning enligt uppfinningen att beskrivas.

Absorbatorn enligt uppfinningen kan användas i systemet enligt fig. 2 utan några signifikanta förändringar av syste- mêt .

Absorbatorenheten, allmänt betecknad 20, innefattar en behål- lare eller kanister (cylindrisk behållare) 38, tillverkad av metall eller plastmaterial, och försedd med ett lock 40.

Behållaren 38 är försedd med ett inloppselement 39, anslut- ningsbart till utandningsslangen 16 tillhöriga ett aneste- 509 580 8 sisystem, och ett utloppselement 41, anslutningsbart till inandningsslangen 6 i nämnda system. I en första utförings- form är kanistern helt enkelt fylld med ett jonbytarharts 42 i form av små sfäriska pärlor eller korn med väsentligen likformig storlek. I ljuset av kemin för CO,-absorption är jonbytaren företrädesvis av anjontyp. En föredragen kompo- sition är en svag anjonbytare som innefattar en tertiär amin på ett tvärbundet akrylpolymerunderlag. Sådana jonbytare är väl kända och kommersiellt tillgängliga, och som sådana utgör de ingen del av uppfinningen.

I en andra utföringsform är jonbytarpärlorna anordnade inuti en kassett eller patron 44, som passar inuti kanistern 38 på ett avlägsningsbart sätt, såsom visas i fig. 4. Kassetten 44 kan innefatta en cylinder 45 av metall eller lämpligt plast- material, såsom polypropen. En viktig egenskap hos ett sådant material är att det bör ha förmåga att motstå temperaturer om åtminstone 120-l30°C, som det utsätts för under regenerering (beskrivs senare). För att innesluta jonbytarpartiklarna eller -pärlorna 42 inuti kassetten 44, kan täckelement i form av ett nät 46 av t.ex. sintrad polypropen eller metall vara anordnade. Andra material med förmåga att tillåta ànga och andra gaser att tränga igenom kan utnyttjas.

Såsom visas i fig. 4 är kanistern försedd med ett lock 40 som kan vara ledat förbundet med behållardelen. Naturligtvis kan locket vara fäst medelst andra organ, såsom gängor, klämmor, etc. Det skall också finnas lämpliga förseglingsorgan mellan kanistern och locket, t.ex. en O-ring anordnad längs kanis- terns periferi. I en föredragen utföringsform är behållaren 38 relativt vid och låg, för att erbjuda làgt flödesmotständ.

Den bör ha en kapacitet att inrymma ungefär 2 kg jonbytare, även om kapaciteten naturligtvis inte är begränsad pà något sätt, utan kan anpassas till en specifik tillämpning. Det bör inses att storleken pà jonbytarpärlorna har ett inflytande pà flödesmotståndet i absorbatorenheten. Emellertid ligger det 509 580 9 inom ramen för den ordinarie fackmannens kunskap att utforma kanistern i termer av dess dimensioner för en specifik pärl- storlek och en specifik mängd av jonbytaren.

Beträffande lämpliga jonbytare är i allmänhet svaga basiska anjonbytarhartser lämpliga säsom absorptionsmedel i denna uppfinning. Sådana hartser har primära, sekundära och/eller tertiära, funktionella aktiva aminogrupper, fästa pà en polymermatris. I allmänhet kan polymermatrisen vara en poly- styren, en polystyren-divinylbensensampolymer, en fenol- formaldehyd, en polyakrylsyra, en polymetakrylsyra-divinyl- bensensampolymer eller en polymer av epoxityp. Ett stort antal av dessa hartser är kommersiellt tillgängliga och kan användas i uppfinningen, dock med olika grader av tillämp- barhet.

Föredragna svaga, basiska anjonbytarhartser, som har en särskilt hög affinitet för och kapacitet att absorbera kol- dioxid, kan regenereras upprepade gånger utan någon nämnvärd förlust av deras absorptionskarakteristika, inkluderande sådana hartser i vilka den aktiva gruppen uppvisar en poly- aminfunktionalitet och innehåller åtminstone en sekundär aminkväveatom. Sådana material framställs genom att reagera en additionspolymer resp. en kondensationspolymer med poly- funktionella aminer, som har en sekundär aminkväveatom, t.ex. dietylentriamin, trietylentetramin och tetraetylenpentamin.

Sådana föredragna hartser innefattar polyakrylsyra-polyamin- hartser, vilka framställs i enlighet med patentet US-2 582 194, och epoxi-polyaminhartser, som vanligtvis framställs genom reaktion mellan en epoxiharts och en poly- amin i ett lösningsmedel såsom xylen.

Polystyren-divinylbensensampolymerer av gelhartstyp uppvisar polyaminfunktionella grupper och är särskilt användbara såsom absorptionsmedel. Hartser av denna typ kan produceras genom reaktion av klormetylen(klormetylerad)-styren-divinylbensen- 599 580 sampolymer med en amin såsom dietylentriamin, trietylen- tetramin, tetraetylenpentamin och andra polyfunktionella aminer. En ekvimolâr mängd resp. ett överskott av amin för varje klormetylengrupp förorsakar en kondensation av en klor- metylengrupp med en amingrupp, såsom genom följande reaktion med användning av dietylentriamin: [_FH2_CH2_]x / I _ ____-¶- '\ CHZCI t_NHm~CH2~CH2-NH-CH2-CH2-NH2 [-çfl-cnz-IX | _ + Hcl éuz-NH-CH2-cflz-nn-ca2-cxz-N52 När aminkvoten är ungefär hälften av den ekvimolära kvoten, gynnas ytterligare en tvärbindning och väsentligen en sekun- där aminfunktionalitet genom kondensation enligt följande ekvation: 509 580 11 [cH2"cH2-lx -v + nu2-cxz-cnz-nu-CH2-caz-NH2 cnzci lcnz-cflz-IX -CH2-lx + 2HCl CH -NH-CH 2 2-ca -nu-CH -CH -nu-caz 2 2 2 Koldioxidkapaciteten hos denna hartstyp är relaterad till jonbytarkapaciteten, och vanliga sätt att förbättra jonbytar- kapaciteten förbättrar även den'dynamiska koldioxidkapacite- ten. För att erhälla en lämplig porositet, används företrä- desvis sampolymerer som innehåller mindre än ungefär 10 % divinylbensen, företrädesvis 3 till 5 %. Amberlite IR-45, en klormetylen-polystyren-divinylbensensampolymer (klormetylerad polystyren-divinylbensensampolymer), till vilken dietylentri- amin tillsätts, representerar ett typiskt kommersiellt till- gängligt harts av denna typ.

Exempel pà andra lämpliga svaga basiska anjonbytarmaterial, som är tillgängliga fràn Bayer, är följande Lewatit-jon- bytarmaterial, S 3428, S 4328, S 5428 och S 6328.

En annan lämplig, kommersiellt tillgänglig produkt är AMBERLITE IRA67, tillgänglig frän Rohm & Haas. Emellertid förutses det att praktiskt taget vilka anjonbytare som helst är användbara med uppfinningen, vissa med bättre prestanda än andra, i termer av förmåga att absorbera CO2, stabilitet vid användning och förmåga att undergà regenerering. 509 580 12 En möjlig riskfaktor i anslutning till användningen av anjon- bytarhartser är att anjonbytarhartser kan frigöra mycket små mängder av fria aminer, som representerar en hälsorisk. För att eliminera frigjorda aminer från flödet av inandnings- gaser, kan en katjonbytare vara anordnad i flödesvägen.

En utföringsform av absorbatorenheten, där en katjonbytare 48 är anordnad i en separat behållare, visas i fig. 8. Genom att separera de två typerna av jonbytare på detta sätt är det möjligt att ersätta endast det material som faktiskt har använts.

I fig. 5 visas en utföringsform av en absorbatorenhet som innefattar en anjonbytare 42 i en kanister 38 och en katjon- bytare 48 i en annan kanister 50, varvid kanistrarna 38 och 50 är kopplade i serie via en slang 52. Katjonenheten är kopplad nedströms från anjonenheten för att göra det möjligt att eliminera spår av fria aminer, som kan frigöras från anjonbytaren, såsom nämnts ovan.

Emellertid är det likaledes möjligt att anordna katjon- och anjonbytarna inuti samma behållare. I ett sådant fall kan de bägge typerna av jonbytare placeras i separata skikt, åtskilda medelst ett separatororgan 43 (antytt med en strec- kad linje i fig. 4), såsom ett nät likt det som tidigare nämnts, eller tillverkat av andra gaspermeabla material. Det är också tänkbart att blanda anjon- och katjonbytare homogent inuti kanistern.

Naturligtvis är den utföringsform som visas i fig. 5 mer kostsam på grund av dess högre grad av konstruktionsmässig komplexitet, men har fördelen att katjon- och anjonbytar- hartserna kan regenereras separat.

Mängden katjonbytarharts kan vara från 1/10 av mängden anjon- bytarharts upp till lika mängder av bägge typer. 509 580 13 Jonbytaren kan också innehålla en indikator, t.ex. färgämnen som ändrar färg som en funktion av pH. Metylorange, fenol- ftalein och etylviolett är exempel pà indikatorer som visar när jonbytaren väsentligen har förbrukats (se också Adriani, sid. 176 och US-5 005 572). Fackmannen skulle med lätthet kunna finna andra lämpliga indikatorer, givet vilka komponen- ter systemet enligt uppfinningen är sammansatt av.

Nu kommer regenerering av absorbatorenheterna att beskrivas med hänvisning till fig. 6 och 7, där tvä utföringsformer av ett "in-line"-regenereringssystem visas, och fig. 8, där en fristående apparat för regenerering visas.

Regenerering ástadkommes genom att avlägsna koldioxid som absorberats pà jonbytarhartset, och kan åstadkommas pà olika sätt. Vàtregenerering skulle involvera att man för en bas, t.ex. natriumhydroxid i vattenlösning genom absorptions- medelsbädden, varvid koldioxid avlägsnas i form av natrium- bikarbonat upplöst i vatten. Andra baser skulle också vara möjliga att använda för våtregenerering av jonbytarmateria- let. Det är också tänkbart att regenerera med hjälp av värm- ning, där jonbytarmaterialet värms medelst en intern eller extern värmekälla, och en gas tillförs och leds genom jon- bytarbädden. Regenerering kan också åstadkommas genom att lägga på ett reducerat tryck eller vakuum på jonbytarmateria- let, med eller utan värmning av nämnda jonbytare. Den för närvarande föredragna metoden är att föra ånga genom absorp- tionsmedlet.

Med hänvisning till fig. 6 avbildas där en uppställning för regenerering i linje med ett anestesisystem, vilket innefat- tar tre absorbatorenheter 20a, 20b, 20c. Dessa enheter är parallellkopplade via slangar till två ventiler, 54 resp. 56.

Ventilen 54 är kopplad till nedströmssidan av varje absorba- torenhet, och ventilen 56 till uppströmssidan. En àngalst- ringsanordning 58 finns anordnad och är kopplad till ventilen 509 580 14 S6. Via slangarna 60 och 62 som är anbringade pà Ventilerna 54 och 56 resp. vid 64 och 66, är uppställningen också kopp- lad till ett anestesisystem, såsom det system som visas i' system 2, där den ersätter absorbatorenheten 20. Ventilerna 54 och 56 är två liknande 5-vägsventiler, genom vilka tvà separata flöden kan ske samtidigt, ett första regenererings- flöde av ànga som kommer från ànggeneratorn 58 och som ven- tileras ut vid en ventilationsenhet 68, och ett andra flöde av anestesigaser som kommer in vid inloppet 70 och lämnar vid utloppet 72. Ventilerna 54 och 56 är justerbara sä att det föreligger alla möjliga kombinationer av flödesvägar som krävs för samtidig regenerering och utnyttjande under anestesi. Absorbatorenheterna i systemet i fig. 6 har var och en förmåga att drivas i tre olika moder, nämligen användning, regenerering och vänteläge. I fig. 6 är ventilerna ställda i sådana lägen att regenereringsànga från ànggeneratorn 58 leds till inloppet 74 för att regenerera jonbytarhartset i absor- batorenheten 20a som är kopplad~till densamma. En annan absorbatorenhet 20b är kopplad via ventilutloppet 76 resp. ventilinloppet 78, till anestesisystemet, i vilket nämnda absorbator används, med anestesigaser inkommande i absorba- torenheten 20b vid 80. Enheten 20c som är kopplad till ven- tilerna 54 och 56 resp. vid 82 och 84, i vilken jonbytar- hartset redan har regenererats, är bortkopplad från bägge flödena och väntar i vänteläge. Genom att således ställa in ventilerna 54 och 56 pà ett lämpligt sätt, kan absorbator- enheterna omväxlande kopplas till regenerering, användning och vänteläge.

Fig. 7 visar en uppställning för regenerering som liknar ovan beskrivna uppställning, med den skillnaden att den inkluderar endast två absorbatorenheter som alternativt kan kopplas till användnings- och regenereringsläge. Även om denna uppställ- ning inte medger samma höga grad av säkerhet som den som visas i fig. 6, har den en mindre grad av komplexitet och är mindre skrymmande. På motsvarande sätt kan fler än tre en- 5Û9 580 heter arrangeras enligt ovan, med en eller flera fungerande parallellt eller sekventiellt i samma eller olika moder.

I fig. 8a och 8b visas en separat regenereringsanordning 86, i stängt tillstånd (fig. 8a) och i ett öppet tillstànd (fig. 8b), med en jonbytarkassett borttagen. Anordningen innefattar en första behållare 88 för vatten 89 som är utrustad med en värmningsanordning 90, vilken behållare 88 är kopplad vid sin övre del till en andra behållare 38, i vilken jonbytarmate- rialet 42 skall placeras i och för regenerering. På toppen av den andra behållaren finns ett utlopp 92 anordnat, försett med en utventileringsslang 94. Behållaren 38 kan vara utfor- mad väsentligen lik kanistern till en absorbatorenhet 20.

Värmning styrs medelst ett vârmningsstyrorgan 96, som är kopplat till en temperatursensor 98 som är anordnad vid top- pen av absorbatorbehållaren, och till en andra temperatursen- sor som âr anordnad i kontakt med vattnet 89 i behållaren 88.

Under regenerering rör sig ånga som kommer ut från den övre volymen av behållaren 88 och in i absorbatorbehållaren vid inloppet 100, genom jonbytarmaterialet. Ångan som kommer in i absorbatorbehållaren genom inloppet 100 värmer jonbytarmate- rialet och bildar en temperaturfront i materialet, vilken front gradvis rör sig uppåt genom materialet. När fronten når den övre ytan av jonbytarmaterialet avkänns fronten av tempe- ratursensorn 98, och indikerar en temperaturhöjning, och således att regenerering fullbordats. Valfritt kan vakuum pàläggas på regenereringsanordningen 86 via ventilations- slangen 94. Genom att lägga på ett vakuum kan vattnets kok- punkt sänkas, och genom att sänka kokpunkten med 20°C upp- skattas det att jonbytarmaterialets livslängd kan förlängas 4 gånger.

Härnäst kommer ett förfarande för anestesi att beskrivas.

En patient som skall undergå anestesi utsätts för standard- behandling för anestesi, och från patientens synvinkel kommer 509 580 16 man inte att märka någon skillnad.

Sålunda förses en patient som skall undergà anestesi med en lämplig inandningsgasblandning vid kontrollerad hastighet, vilken blandning innehåller ett anestesimedel. Under denna process pumpas utandningsgaser bort vid en hastighet som är lämplig för att upprätthålla ett kontrollerat flöde av inand- ningsgaser till patienten. Från utandningssidan föres åtmins- tone en andel av utandningsgaserna fràn patienten genom en jonbytare för att huvudsakligen avlägsna C02 från denna.

Gasen som väsentligen befriats från C02, recirkuleras där- efter till flödet av inandningsgaser. Företrädesvis är jon- bytaren en anjonbytare. Lämpligtvis föres nämnda utandnings- gaser också genom en katjonbytare. I en föredragen utförings- form av förfarandet föres utandningsgaserna genom anjonbyta- ren och katjonbytaren i följd, varvid man börjar med anjon- bytaren. Förfarandet utförs mest föredraget med användning av en anordning enligt något av kraven 1 till 8.

Uppfinningen kan varieras på många sätt och sådana variatio- ner skall inte betraktas som en avvikelse från uppfinnings- tanken, och fackmannen kan lätt åstadkomma sådana modifie- ringar utan att avvika från det omfång som definieras av följande krav.

Claims (22)

509 580 P.ans. 9604218-9 RAIENIKBAE

1. En regenererbar absorbatoranordning (20) för avlägsnande av C02 från utandningsgaser under anestesi, innefattande en behållare (38) med ett inlopp (39) för utandningsgaser, och ett utlopp (41) för gaser fràn vilka CO, väsentligen avlägsnats, k ä n n e t e c k n a d a v att behållaren (38) innehåller en svag, basisk anjonbytare (42) med förmåga att absorbera CO, och att befrias från CO, som absorberats pà jonbytaren, varvid anjonbytaren är så anordnad att utandningsgaser som införs genom inloppet (39) strömmar genom jonbytaren till utloppet (41).

2. Anordningen enligt krav 1, där jonbytaren tillhandahàlles i form av en bädd av ett harts, vilket harts företrädesvis föreligger i form av likformiga, sfäriska pärlor.

3. Anordningen enligt något av föregående krav, innefat- tande ett pH-indikatororgan för att synligt indikera när jon- bytarhartset väsentligen förbrukats.

4. Anordningen enligt nàgot av föregående krav, innefat- tande en tillkommande bàdd som innefattar en katjonbytare (48). 509 580 1%

5. Anordningen enligt krav 4, innefattande en skiljevägg (43), t.ex. ett filter eller ett nät, som åtskiljer bäddarna.

6. Anordningen enligt krav l, innefattande en andra behållare (50) innehållande en katjonbytare (48), kopplad till utloppet (41) på behållaren som innehåller anjonbytare.

7. Anordningen enligt något av föregående krav, där jonbytaren(arna) föreligger i en eller flera kassetter (45, 46), avlägsningsbart anordnade i behàllaren(arna) (38; 38, 50), vilka kassetter (45, 46) företrädesvis är tillverkade av ett material med förmåga att motstå temperaturer åtminstone i intervallet 120-l30°C.

8. Ett förfarande för att regenerera en absorbatoranord- ning enligt något av kraven 1-7, innefattande steget att föra ånga genom jonbytaren, valfritt under reducerat tryck.

9. Ett förfarande att regenerera en absorbatoranordning enligt något av kraven 1-7, innefattande steget att föra ett alkaliskt medium genom jonbytaren, antingen medan den fortfarande före- ligger inuti behållaren, eller avlägsnad från behållaren och placerad i ett separat regeneratorkärl.

10. Förfarandet enligt krav 9, där nämnda bas är en vattenhaltig lösning av en hydroxid, t.ex. natriumhydroxid.

11. Ett förfarande för att regenerera en absorbatoranord- ning enligt något av kraven 1-7, innefattande steget att värma W 509 580 jonbytaren och leda ett gasformigt medium genom denna, vilket bär med sig frigjord C02.

12. Ett förfarande för att regenerera en absorbatoranord- ning enligt något av kraven 1-7, innefattande steget att utsätta jonbytaren för vakuumbetingelser, sà att C02 frigörs, valfritt med värme tillfört.

13. En apparat (86) för att regenerera ett aktivt medium i en CO,-absorbatorenhet enligt något av kraven 1-7 och enligt ett förfarande som definieras i krav 8, innefattande ánggeneratororgan (88, 90, 96, 99); organ (38, 92, 100; 38, 45, 46, 100) för att leda ånga fràn ànggeneratororganet (88, 90, 96, 99) genom det aktiva mediet (42); organ (98) för att detektera när det aktiva mediet fullständigt har penetrerats av ånga från ànggeneratorn.

14. Apparaten enligt krav 13, innefattande organ (38) för att innesluta det aktiva mediet i en behållare under regene- rering, vilken behållare har ett inlopp (100) för regenere- ringsànga och ett utlopp (92, 94) för utventilering.

15. Apparaten enligt krav 14, innefattande organ för att koppla inloppet till en absorbatorenhet (18, 30, 32) direkt 509 580 Ze till ånggeneratororganet, och utloppet från enheten till ett ventileringsorgan.

16. Apparaten enligt något av kraven 13-15, där detekte- ringsorganet (98) innefattar en temperatursensor anordnad vid toppytan av det aktiva mediet som är inneslutet i behållaren (20, 28, 40), varvid temperatursensorn (98) är anordnad för att detektera en temperaturökning vid toppytan av det aktiva mediet (42).

17. Apparaten enligt något av kraven 13-16, där ånggene- ratorn innefattar en behållare (88) för vatten (89), ett vàrmningsorgan (90) och temperaturstyrorgan (96).

18. Apparaten enligt något av kraven 13-17, där det finns anordnat organ för att alstra ett vakuum i apparaten, varvid vakuumorganet är kopplat till ventileringsorganet (94).

19. Ett recirkulerande system för anestesi, innefattande anestesigastillförselorgan (4, 8); slangorgan (6) anordnat på inandningssidan i systemet för att leda anestesigasen till en patient, och slangorgan (16) anordnat på utandningssidan i systemet för att avlägsna utandningsgaser från patienten; 509 580 21 varvid slangorganen (6, 16) är kopplade till ett munstycke för insättning i munnen på en patient; och åtminstone en C02-absorbator (20) enligt något av kraven 1-7, anordnad för att sammankoppla slangorganet (16) på utandningssidan och slangorganet (6) på inandningssidan, så att utandad luft är avledningsbar genom absorbatorn, och återförbar till patienten efter att ha befriats från CO,

20. Systemet enligt krav 19, innefattande två eller flera CO,-absorbatorenheter (20), parallellkopplade till systemet medelst ett flervägsventilorgan (54, 56), så att medan en enhet är i drift i systemet, åtminstone en annan regenereras, medan den/de återstående enheten(erna) är i väntetillstånd.

21. Systemet enligt krav 20, innefattande en apparat för regenerering enligt krav 14, och flervägsventilorgan (54, 56) för att selektivt ansluta en vald absorbatorenhet (20) till apparaten för regenerering av nämnda valda enhet.

22. Systemet enligt något av kraven 19-21, ytterligare innefattande ett antal monitorer, t.ex. en gasmonitor (26) med avkänningsorgan (28) lokalisert vid munstycket (30), en syremonitor (32) och en CO,flwonitor (34), vilka avkännings- organ är placerade i inandningsslangen efter CO,-absorbatorn (20).