SE469049B - Fordonsantenn - Google Patents

Description

“4e9 049 Fästet, se figur 1, för antennsprötet eller radiatorn består av ett cirkulärt basstycke 1. Basstycket har på mitten två upp- skjutande öglor 2 respektive 3 och mellan dessa är radiatorns nedre ände anbringad medelst en ledtapp 4, som gör att radiatorn kan svängas runt tappen från upprätt läge som visas i figur 1 till ett 90° förvridet läge som visas med streckade linjer.

Företrädesvis är radiatorn anbringad på en liten stång 5 som är ledbart anbringad på öglorna 2 och 3 och stångens utskjutande ände har därvid gängor 6, varvid radiatorn har motsvarande in- vändiga gängor som gör att radiatorn kan fästas vid stången 5 och borttagas när så önskas. Bastycket 1 innefattar en skiva eller liknande av elektriskt ledande material och anbringas mot vindrutans utsida medelst t.ex. dubbbelhäftande tejp 7. Impedan- sen och strålningsdiagram och verkningsgrad bestämmes av radia- torns längd och utseende jämte basstycket 1. Kopplingsorganet, som tillsammans med basstycket på vindrutans utsida skall bilda kopplingen för att genomföra radiovågorna från radiatorn till en kommunikationsradio i fordonet via en antennledning, består av en dosa 8 av åtminstone delvis elektriskt ledande material.

Dosan har en öppen sida som skall vara vänd mot vindrutans in- sida och ligga mitt för basstycket 1. I figur 2 är denna öppna sida täckt av en skiva 9, som är av dielektriskt material.

Skivan 9 kan vara belagd med en dubbelhäftande ej visad tejp.

Genom centrum av skivan Q sträcker sig ett stift 11 som har elektrisk förbindning med en skiva 12, som utgör ett motplan till bastycket 1. En kondensatorkoppling bildas således mellan basstycket 1 och skivan 12.

Stiftet 11 är förenat med en förbindelseledning 13 som sträcker sig till ledaren 14 av en antennledning 15. Antennledningen 15 är i förbindelse med kommunikationsapparaten i fordonet. Ledaren 14 är isolerad från dosan 8.

Avsikten med förbindelseledningen 13 är att den är en enkel elektrisk ledare och att inga andra kopplingsdelar eller elek- triska medel finnes i dosan. Således skall impedansen för för- w» .ÄW i 10 15 20 25 30 469 049 bindelseledningen 13 anpassas sä att impedansen i antennlednin- gen 15 stämmer i förhållande till impedansen i antennen jämte basstycket 1. Om ideella förhållanden gäller vid dosan och vid ändarna av förbindelseledningen 13 sä är det förbindelseled- ningens 13 längd som blir den kritiska dimensionen. Principiellt gäller därvid att längden l är lika med k x 1/4 x Ä. Om frek- vensen nu sättes till 1000 MHz så kan Ä ungefärligen angivas vara 300 mm. Ledarens längd blir dä k x 1/4 x 300 = k x 75 mm. I normala fall sättes k nàgot mindre eller lika med 1. Härav er- halles att förbindelseledningens längd blir ungefärligen 75 mm i nu antaget exempel. Kvoten 1/4 kan förstöras med adderad hel- talsfaktor av 1/2 sà att sàledes faktorn 1/4 kan vara 3/4, 5/4 etc.

Det är vidare bekant att faktorn 1/4 pàverkas av yttre förhål- landen såsom strökapacitanser, strö/läckinduktanser och oönskade serie- eller parallellresistanser. Kvoten 1/4 kan därför ex- empelvis angivas vara 0,23. 0,26 eller liknande tal som närmar sig exakt 0,25. Antag nu att dosans 8 botten 16 är av ledande material och således kan sägas utgöra ett jordplan. Antenn- ledningens mantel 18 (elektriskt ledande) är ledande förenad med botten 16. Det blir därvid av betydelse att förlägga ledaren 13 pä visst avstånd från jordplanet 16. Vidare framgår av figuren 3 att förbindelseledningen 13 ej är rak utan veckad i en varierad utföringsform för att erna viss önskad längd. Förbindelseled- ningen betecknas i figur 3 med 17. Ledaren erhåller därvid en karakteristisk impedans och vid beräkning skall ledarens mot jordplanet 16 exponerade yta ha ett visst avstånd till jord- planet 18. Härvid skall tagas i beaktande eventuella oavsiktliga strökapacitanser, strö-/läckinduktanser samt oönskade serie- eller parallellkopplade resistanser. Jordplanet kan alternativt vara utformat av ett separat metallplan eller metalltrad förlagd i dosan och i ledande förbindelse med antennledningens mantel 18.

Claims (1)

1. Antenn vid fordon för radio- och kommunikationsapparater att anbringas mot en glasruta till fordonet innefattande ett antenn- spröt (E) fästet vid ett elektriskt ledande basstycke (1), som anbringas mot glasrutans utsida, ett med basstycket samverkande kopplingsorgan förlagt pà insidan av glasrutan mitt för bas- stycket, till vilket kcpplingsorgan är ansluten en antennledning ' 5) fran fordonets radio- eller kommunikationsapparat i form av en koaxiflkabel, och vilket kopplingsorgan består av en dosa med sidan vänd mot basstycket och innefattande ett jord- v «\ 18 PQB ß v .L v <. D) antennledningens ledande ytterhölje , 1821 få. (D Ü O) p: 'ngad mot glasrutan medelst en n <1 k] Q. LL O V) Q! TJ p: 'i PJ h] D' O. W F' mte antenn- fi) täckande skiva (9) av icke ledande material vari I u ledningens ledare (14) är isolerad från kopplingsorganets dosa 8 och har en förbindelseledning (13) till ett motplan (í2) vi .'\ gl srutans insida, vilket motplan ligger i den täckande skivan (Q |...: p) (Q) mitt för antennens basstycke <1), k ä n n e t e c k n a d v att förbindelseledningen (13) är en oisolerad enkel ledare Q) vars elektriska längd är principiellt 1/4 + n x 1/2 gånger 'aglängden hos den önskade sändnings-/mottagningsfrekvensen eller våglängden för alternativ punkt inom visst frekvensomràde, vavid n = O ller helt tal, och att ledarens (13) mot ett jord- plan (16) exponerade yta har ett sådant avstånd till jordplanet att en karakteristisk impedans (Z0) bildas för förbindelseled- ningen (13), sà att impedansen vid antennens matningspunkt tillsammans med kopplingen genom rutan, inkluderande ev. oav- siktliga strökapitanser, strö-/läckinduktanser samt oönskade serie- eller parallellkopplade resistanser, transformeras till en impedans, som i storleksordningen är lika med den som gäller för antennledningen mellan dosa (8) och apparat.