SE468109B - Arrangemang foer uppmaetning av det inre av ett gloedande kaerl - Google Patents

Description

468 10 15 20 25 30 35 109 2 en foderprofil erhålles, vilken jämförs med motsvarande profil hos ett nyinfodrat kärl. Som även framgår av 7414531-9 är det väsentligt att man kan bestämma foderpro- filens utseende såväl i axiell led som längs omkretsen i kärlet (ugnen). Detta för att man genom styrning av processen skall kunna åstadkomma en så likformig förslitning av fodret som möjligt, vilket uppenbarligen medför ekonomiska fördelar.

Mätprincipen innebär att ett elektrooptiskt avståndsinstru- ment som arbetar enligt fasjämförelseprincipen utnyttjas. De i avståndsinstrumentet ingående delarna och deras funktion framgår i detalj av 7414531-9 och kommer därför endast att beröras översiktligt här. Elektroniska distansmätare av fasjämförelsetyp mäter avståndet till ett föremål genom att jämföra fasen mellan en utsänd modulerad ljusstråle och den ljussignal, som mottas efter att ha reflekterats mot före- målet. Ljuskällan som används är en lågeffektslaser.

I en aktuell applikation har distansmätaren och hjälpappara- terna byggts samman till en komplett mätenhet, vilken är placerbar i för mätningen genomförande lämpliga lägen. I denna enhet är distansmätaren även skyddad mot strålnings- värme från mätföremålet.

Genom att med enheten mäta in tre punkter på utsidan av exem- pelvis en kokill erhålles avstånds- och vinkelangivelser, vilka genom en av Geotronics utvecklad matematisk metod i en beräkningsanordning med minne omvandlas till ett koordinat- system relaterat till kokillen. Mätenheten kan härigenom placeras stationärt i ett godtyckligt läge i förhållande till mätföremålet (kokillen) på den öppna sidan av detsamma. När mätenhetens och mätföremålets inbördes lägen har bestämts genomförs uppmätning av erforderligt antal valda delar av kokillens insida genom dess öppning, varpå kokillens inre ytdimensioner beräknas av beräkningsanordningen och lagras i minnet. 10 15 20 25 30 35 468 109 3 Ett problem, som vid användning av en under mätförloppet stationärt placerad mätutrustning har gjort sig allt mer gällande, är att det finns vissa punkter i kärlet, som är oåtkomliga från en sådan placering. Det har visat sig vara väsentligt att kunna komma åt att mäta en skarpt avgränsad urgröpning i kärlet, t.ex. en smal spalt eller hålighet mellan två tegelstycken, vilket kräver att mätenheten är noggrant inställbar i såväl horisontal- som vertikalplanet.

Man har visserligen försökt sig på att flytta mätutrustningen till olika lägen, men nuvarande utrustning är tung och besvärlig att flytta. Detta innebär också en betydande tids- spillan för bestämning av mätenhetens nya läge i förhållande till mätföremålet efter varje flyttning, innan den egentliga uppmätningen av det aktuella området av föremålets insida kan genomföras. Om kärlet tillåts svalna alltför mycket åtgår energi för återuppvärmning av detsamma, och energi liksom tid kostar pengar. Dessutom är strålningsvärmen från ugnens eller kokillens inre stark, miljön är vidare bullrig och dammig, vilket gör det obehagligt för den som gör mätningarna att vistas framför mätföremålet. Detta påverkar givetvis mätnog- grannheten och antalet utförda mätningar i negativ mening, så att den för optimalt utnyttjande av kärlets infodring nöd- vändiga serien av mätvärden ej blir tillräckligt detaljerad.

Vid få mätpunkter och långa tidsintervall mellan mätningarna ökar den inledningsvis nämnda risken för en genombränning av den bärande manteln.

Uppgiften som ligger till grund för uppfinningen är således att anordna mätenheten på ett sådant sätt framför kärlets öppning, att den i varje position är relaterad till kärlets koordinater och är inställbar så att den kan mäta mot varje punkt av kärlets insida. Den person som skall utföra mät- ningarna skall dessutom skyddas mot värmestrålning från mätföremålet samt mot övriga störande miljöfaktorer. 468 109 10 15 20 25 30 35 _; Uppgiften löses enligt uppfinningen genom att det inlednings- vis angivna arrangemangét uppvisar de i patentkravets 1 kännetecknande del angivna särdragen.

Fördelaktiga utföringsformer och vidareutvecklingar av upp- finningen framgår av underkraven.

Uppfinningen komer i det följande att förklaras närmare genom beskrivning av föredragna utföringsformer med hänvis- ning till de bifogade ritningarna. fig. 1 visar en perspektivy av en föredragen utföringsform, där mätenheten är placerad på ett stativ som är rörligt i en cirkelbåge framför kärlet, fig. 2 visar en vy uppifrån av arrangemanget i fig. 1 och visar exempel på stativets infästning framför kärlet vid cirkelbågformig bana, fig. 3 visar mätenheten med en detalj av en släde mätenheten är placerad på i större skala än i fig 1, fig. 4 visar olika arrangemang för att transportera en som øn hytt utformad mätenhet till mätplatsen, fig. 5 visar en utföringsform på en vinkelgivare för slädnna vridningsläge, fig. 6 visar ett blockschema på en utföringsform av beräk- ningsarrangemanget för anordningen enligt uppfinningen, och fig. 8 och 9 visar ytterligare utföringsformer av stativetn åkbana.

Fig. 10A visar en perspektivvy av ännu en utföringsform, då mätenheten är placerad på ett stativ som är rörligt i två 10 15 20 25 30 35 468 109 5 plan i en vinkelbåge framför kärlet. Fig. 10B visar stativets rörelse i såväl horisontalplanet som vertikalplanet.

Såsom visas i fig. 1 och 2 är ett kärl 1, såsom en kokill som just har tömts på sitt smälta metallinnehåll, placerat lig- gande på sidan på ett underlag i ett metallverk. Härvid är kärlets glödande insida 3 tillgänglig genom kärlets öppning.

En mätenhet är enligt en föredragen utföringsform inrymd i en hytt 2, vilken är placerad framför kärlet på ett sådant sätt att de i hytten ingående delarna tillsammans med operatören är skyddade mot såväl värmestrålning från kärlets 1 insida 3 som mot damm och buller i lokalen.

Hytten 2 är enligt en föredragen utföringsform försedd med en öppningsbar dörr 4 och ett fönster 5 och inrymmer den elekt- roniska mätutrustningen innefattande en distansmätare med tillhörande beräkningsarrangemang. Såsom bäst framgår av fig. 3 är hytten 2 placerad på ett stativ, vilket är förskjutbart utmed en förutbestämd bana 7 som sträcker sig huvudsakligen tvärs kärlets centrumlinje.

Ena änden 8 av banan 7 kan exempelvis utgöra en fixpunkt i rummet. Stativet 6 är i den i fig. 3 visade utföringsformen utformat som en släde med hjul 9, som vid förflyttning av släden utmed banan rullar utmed denna. Stativet är via två fästarmar 10 och 11 vridbart fäst i ett framför varje kärl fast anbragt fäste 12. Fästet 12 är i den i figuren visade utföringsformen förankrat i underlaget, men kan självfallet vara anordnat på valfritt sätt framför kärlet, t.ex. nedhäng- ande från en balk eller liknande.

Förbindelsen mellan fästet och fästarmarna 10 och 11 är lösbar, så att en släde 6 kan anbringas framför ett mätobjekt 1 i och för mätning och tas undan däremellan. Tömda kokiller 1', 1" kan såsom visas i fig. 4 placeras vid ett antal sta- tioner i och för genomgång inför att på nytt tas i bruk. Det är inte givet på förhand vid vilken station en kokill, vars 468 109 10 15 20 25 30 35 6 inre dimensioner behöver mätas upp, kommer att placeras, utan utrustningen enligt uppfinningen behöver kunna transporteras till en aktuell station. I fig. 4 visas att en hytt antingen, såsom hytten 2', kan flyttas på plats med en truck eller, såsom hytten 2" med en travers vars krok då är fäst i en fästögla A i hyttens 2" tak.

Fig. 5 visar ett exempel på att fästet kan ha lägeselement 13 för angivelse av armarnas vridningsvinkel i förhållande till fästet. Detta vinkellägeselement kan ha många olika utform- ningar. Det väsentliga är att det ger en indikering av vrid- ningsvinkeln omkring fästet. I fig. 5 är det utformat som ett antal i halvcirkel omkring själva fästet tätt anbragta upp- höjningar och en enhet på fästarmarnas hopkoppling, vilken enhet avkänner om den står över en upphöjning eller ej.

Avkänningssignalen, som i detta fallet ger pulser för varje övergång från en upphöjning till en annan, matas till dis- tansmätarens beräkningsenhet för beräkning av vinkelläget i och för beräkning av hyttens läge i förhållande till kärlet 1, såsom kommer att beskrivas närmare nedan.

Såsom visas i fig. 3 kan alternativt en givare 14 vara an- bringad på stativet 6 för att, antingen via något av stati- vets hjul 15 eller med en direkt mot banan 7 anliggande rulle (såsom 16 i fig. 2), ange varje förflyttning av stativet utmed banan. Banan kan även vara försedd med anslag på ett antal förutbestämda punkter. Härigenom kan mätenhetens posi- tion bestämmas genom att det aktuella anslagets läge är känt i förhållande till fixpunkten.

Fig. 6 visar schematiskt distansmätaren 200 med dess elektro- nik. Själva mätenheten är uppbyggd på liknande sätt som den som beskrivs i SE 7414531-9 och innefattar väsentligen en sändarenhet 17 som avger en modulerad ljusstråle från en laserstrålningskälla. Efter reflexion mot kärlets insida 3 återkastas strålningen mot en mottagare 18 i vilken en detektor är anordnad. I mottagaren omvandlas strålningens 10 15 20 25 30 35 468 109 7 modulation till en elektrisk signal. Denna förstärks i en förstärkare 19, demoduleras i en demodulator 20, som också matas med en signal från en oscillator 21, som också ger en signal till sändarens 17 modulator 22. Ett fasjämförande organ 23 jämför faserna mellan demodulatorn 20 och modulatorn 22 och dess utsignal matas till en beräkningsenhet 24.

På konventionellt sätt mäts också instrumentets vertikal- och horisontalvinklar, dvs den vertikala och horisontella vrid- ningen av avståndsmätinstrumentet relativt ett referensläge för själva instrumentet, såsom anges i blocket 25. Blocket 26 symboliserar en extern inmatningsenhet för inmatning av data om mätobjektet till en minnesenhet 28, vilken är kopplad till beräkningsenheten 24. De data som lagras i minnet utgör koordinater som anger den inre resp. yttre utformningen av kärlet och som är specifika för ett visst kärl. Dessa koordinater är relaterade till kärlets eget koordinatsystem.

Genom att initialt placera mätenheten i t.ex. ena ändläget 8 av en cirkelbågformig bana och med distansmätaren mäta in detta ändläge som en fixpunkt relaterad till kärlets koor- dinatsystem, bestäms utgångsläget för mätningarna vilket via blocket 36 matas in i minnet 32. Via blocket 30 inmatas parametrar som anger banans form till minnet 32 som i sin tur är kopplat till beräkningsenheten. Till minnet 32 är även en givare 34 kopplad, som anger mätenhetens läge utefter banan och via minnet matar enheten 24 med dessa värden. Såsom beskrivits ovan kan mätenhetens läge indikeras på olika sätt, såsom med en vinkelgivare vid fästpunkten 12 på släden 6 eller med en rulltrissa 16 e.d. Minnet 32 har inskriven information om de geometriska data för släde och hytt, såsom t.ex. fästarmarnas längd, som också matas till beräkningsen- heten, vilken med ledning av dessa data beräknar dis- tansmätarens position i mätföremålets koordinatsystem. Dessa beräkningar utföres enligt för fackmannan välkända geomet- riska principer, vilka således inte behöver någon närmare beskrivning. Icke heller behöver det speciella datorprogram- 468 109 10 15 20 25 30 35 8 met för beräkningsenheten någon närmare beskrivning, eftersom det kan anses vara en ren rutinåtgärd att åstadkomma ett dylikt program.

Det för uppfinningen specifika är denna utrustning, som således möjliggör en kontinuerlig uppdatering av mätenhetens position relativt mätobjektet. Härigenom kan en följd av mätningar genomföras snabbt och enkelt genom att mätenheten av operatören placeras i godtyckliga lägen utefter banan.

Resultatet av mätningarna lagras i resp. minnen och bearbetas i beräkningsenheten, varpå en bild av kärlets aktuella in- nerprofil är avläsbar i en presentationsenhet 38 eller er- hålls som utskrift på papper i densamma. Företrädesvis pre- senteras samtidigt en profil av det innermått mätobjektet högst får ha innan en omfodring krävs för att ge referens till de aktuella mätresultaten. Presentationsenheten kan vara en bildskärm, en skrivare eller någon annan typ av presen- tationspanel. Det är uppenbart att en komplett mätserie som ger en fullständig bild av kärlets innerprofil inte alltid behöver utföras. Operatören kan välja att endast mäta mot någon särskilt utsatt punkt där slitaget är större än i kärlet“i övrigt, för att i snabba lägen undvika en katastro- fal partiell genombränning.

Beräkningsanordningen 24 har minst två arbetsmoder, av vilka den första innefattar inmatning av uppgifter om banans sträckning i beräkningsanordningens minne före en aktuell mätning genom inmätning av kärlet från minst en position på banan med vid inmätningstillfället känd position på banan och beräkning av banans position i kärlets koordinatsystem, och den andra är mätmod med mätning av mätpunkter och beräkning av dessas läge i förhållande till kärlets koordinatsystem.

Banan i sig behöver inte nödvändigtvis vara fast anordnad i rummet, utan kan, såsom visas i fig. 7, mycket väl bestå av t.ex. en lös räls 40, 41, 42, som läggs ut på ett jämnt underlag. Eftersom rälsen har en viss vikt, behöver den ej 10 15 20 25 30 35 468 109 9 fästas i underlaget. Mätenheten kan då åka fram- och tillbaka på denna bana, vilken efter slutfört mätarbete på denna plats kan medflyttas till nästa mätföremål.

För att underlätta medflyttning av banan mellan olika mät- objekt, är det lämpligt att utföra desamma hopfällbar och infästbar på hytten 2. I fig. 7 visas en böjd räls, men utförandet med löst förlagd räls ger större säkerhet mot oavsiktlig rälsförskjutning, om rälsen är rak.

Fig. 8 visar en alternativ utföringsform där en bana 50 utgörs av en rak räls 51 som kan läggas ut i valfritt läge på ett plant underlag. Den hjulförsedda släden 52 som uppbär mätenheten placeras på rälsen och förskjuts lämpligen till rälsens ena ändpunkt, varpå inmätning relativt kärlets 1 koordinatsystem genomförs. De erhållna mätvärdena tillsammans med värden som representerar rälsens riktning och, i detta fall raka, form inmatas till den aktuella minnesenheten 32 (fig. 6). En givare 53 är ansluten till ett av hjulen 54 och matar löpande information till minnesenheten 32 via enheten 34. Härigenom kan enheten 24 beräkna mätenhetens position relativt mätobjektets koordinatsystem för varje möjligt läge av densamma utefter banan.

Fig. 9 visar en ytterligare alternativ utföringsform av banan 60, där en från mittpartiet räknat rak bana i bägge ändarna kröker av i riktning mot mätföremålet. På samma sätt son 1 utföringsformen enligt fig. 8 uppmäts och inmatas värden avseende rälsens ena ändpunkt, dess riktning och form tili minnesenheten 32. Även här är en givare 63 ansluten till ett av en slädes 62 hjul 64 för att löpande mata information beträffande slädens läge utefter banan till minnesenheten 32.

Fig. l0a visar ännu en alternativ utföringsform med ett stativ 6 på vilket hytten 2 är placerad. Stativet som är monterat på en länkarmsanordning för inställning i valfria lägen, är på undersidan försett med ett fäste 65 i form av en 468 109 10 15 20 25 30 35 10 polhemsknut. Hytten 2 är på övre delen av resp. sidoparti försedd med ett fäste 66 i form av en kulled. Vart och ett av fästena 66 är via var sin länkarm 67 förbundet med i ett fundament förankrade motsvarande fästen 68. Fästena 68 utgörs av kulleder medan fästet 70 utgörs av en "aktiv polhemsknut", vilken kommer att förklaras närmare längre fram. Fundamentet utgörs i fig. 10a av en bärande vägg, men kan lika gärna vara en på marken vilande platta eller en från taket nedhängande hållaranordning. Länkarmarna 67 är av samma längd och vardera länkarmen har ett triangulärt tvärsnitt och består exempelvis av tre rundstål, vilka är inbördes sammanfogade medelst fack- verksliknande distansorgan, för att tåla såväl böjbelastning som knäck- eller dragbelastning. De två övre länkarmarnas ändar är genom fästena 66 och 68 fästa i den fritt vridbara delen av resp. kulled. Den undre länkarmens båda ändar är fästa i fästena 65 resp. 70. Fästet 70 utgör även driv- och . manöveranordning för länkarmsanordningen och omfattar en hållare 72 fast förankrad i fundamentet. I hållaren 72 är en ställmotor 74 fäst, på vars vertikala utgående axel 76 den horisontella delen av en bygel 78 är vridfast förankrad. I bygelns vertikala skänklar är ett vridstycke 80 vridbart upphängt, vilket har en genom den ena vertikala skänkeln utskjutande axeltapp 82. Axeltappen är vridfast förbunden med kugghjulet i en kuggväxel 84, vilken är monterad på den aktuella skänkeln. På samma skänkel är ytterligare en ställ- motor 86 så monterad, att dess utgående axel är riktad verti- kalt nedåt. Axeln är härvid vridfast förbunden med snäck- skruven i kuggväxeln 84. Ställmotorn 86 och snäckväxeln 84 är härigenom självhämmande med avseende på från den aktuella (vrid-)länkarmen 67 på vridstycket 80 inverkande vridmoment.

De båda ställmotorerna 74 och 86 är via icke visade anslut- ningsdon kopplade till en likaså icke visad enhet för manöv- rering och drivning av motorerna.

Det inbördes avståndet mellan de två övre fästena 66 motsva- rar det inbördes avståndet mellan fästena 68. Det undre fästet 65 är beläget på samma avstånd från de övre fästena 66 10 15 20 25 30 35 468 109 ll som fästet 70 från de övre fästena 68. Eftersom avståndet mellan vardera länkarmens båda ledpunkter är lika för alla tre länkarmarna, kommer de således alltid att vara parallella med varandra, oavsett länkarmarnas aktuella vinkelavvikelse i förhållande till fundamentet. Detta innebär i sin tur att hytten 2 alltid bibehåller sin attityd så att dess framsida ständigt är riktad mot mätföremålet vid varje möjlig sådan vinkelavvikelse. Genom att via manöverenheten aktivera ställ- motorerna 74 och 86 på lämpligt sätt, bringas axeltapparna 76 resp. 82 att vridas en förutbestämd vinkel a resp. ß enligt fig. l0b. Detta medför i sin tur att bygeln 78 och därmed den undre armen 67 svängs en vinkel av ao i horisontalplanet medan samma arm genom vridstycket 80 svängs en vinkel av ßo i vertikalplanet. Genom att de övre länkarmarna p g a kulleds- upphängningen följer med i varje vridningsrörelse i såväl horisontal som vertikalplanet kan således den i hytten 2 belägna mätenheten föras till önskat läge med fri sikt in i det glödande kärl som skall uppmätas. Hytten 2 förs härvid utmed en bana x i horisontalplanet och utmed en bana y i vertikalplanet. Beräkningsenheten utför även här med ledning av i minnet 32, 36 (se fig. 6) lagrade uppgifter om de tre banornas sträckning i förhållande till kärlet och distans- mätarens position på var och en av banorna, en beräkning av distansmätarens position i förhållande till kärlet vid varje punkt på de två banorna.

Fästena 66, 68 i form av kulleder kan även ersättas av pol- hemsknutar, som är fritt vridbart infästade eller av någon annan typ av i alla riktningar inställbara lyftkoppel. Den "inaktiva" polhemsknuten 65 kan ersättas av en "aktiv" pol- hemsknut liknande den som ingår i fästet 70, om så erfordras för att uppnå en tillräckligt stor drivkraft för manövrering- en av hytten 2. Det är även tänkbart att ett eller flera av fästena 66, 68 även utformas i likhet med en sådan "aktiv" polhemsknut. 468 109 10 15 20 25 12 Naturligtvis begränsar sig inte denna utföringsform till att utnyttjas i samband med en hytt, utan länksystemet kan även utnyttjas till att förflytta ett mäthuvud, vilket sedan i sin tur via ledningar eller med ledningsfritt överförda signaler är kopplat till en stationär station. Detta mäthuvud kan då innefatta dels en avståndsmätanordning och dels en sikt- anordning så att en operatör vid den stationära stationen kan se det område, mot vilket mäthuvudet skall utföra mätning.

Mäthuvudet kan dessutom vara försett med fjärrmanövrerade vridarrangemang, som vrider in det i valda riktningar före- trädesvis horisontellt och vertikalt samt horisontal- och vertikalvinkelgivare.

Uppfinningen är icke begränsad till visade utföringsformer utan kan varieras inom ramen för kravens skyddsomfång. Andra kombinationer mellan de olika utföringsformerna är natur- ligtvis möjliga. Således kan t.ex. banan utföras hopfällbar och i hopfällbart läge medföras på mätenheten, oavsett om den är cirkelbågformad, rak etc eller har någon annan för ett särskilt mätobjekt lämplig form. Hytten kan även vara försedd med höj- och sänkbar anordning (icke visad) för dis- tansmätaren och eventuellt även för operatören, så att opera- tören kan förskjuta sin observationsplats även vertikalt i förhållande till mätobjektet 1. Data beträffande denna ver- tikala förskjutning matas då naturligtvis även till enheten 34 (fig. 6) för vidare befordran till enheten 32.

Claims (9)

10 15; 20 25 30 35 468 109 13 Patentkrav

1. Arrangemang för uppmätning av det inre av ett kärl (1) med hjälp av en elektronisk distansmätare (200), som mäter med ett ljusknippe, som sänds ut, reflekteras inne i kärlet med direktreflex mot mätpunkten och reflekterat ljus mottas i approximativt samma riktning, varvid en beräkningsanordning (24) med minne finns, som beräknar kärlets position i för- hållande till distansmätaren så att alla mätningar beräknas i ett koordinatsystem relaterat till kärlet och som beräknar kärlets inre ytdimensioner med hjälp av mätningar utförda mot valda delar av den inre ytan, följande kombination: k ä n n e t e c k n a t av distansmätaren (200) är placerad på ett stativ (2,6;52;62), som är anordnat att vara förflyttningsbart på ett i förväg bestämt sätt till en vald positionering (7;50;60); beräkningsanordningen (24) med ledning av i minnet (32, 36) lagrade uppgifter om stativets rörelsemönster i förhållande till kärlet och distansmätarens position på stativet utför en beräkning av distansmätarens position i förhållande till kärlet vid varje punkt på banan, från vilken mätning sker och räknar om varje mätning till kärlets koordinatsystem; varigenom även positioner hos punkter, som inte kan nås av en under hela mätningen stationär avståndsmätare, även är mät- och beräkningsbara, och en operatör under en uppmätnings- operation fritt kan välja att utföra mätningar från riktning- ar, som ger bästa möjliga sikt till den för tillfället aktu- ella mätpunkten inne i kärlet. k ä n n e t e c k n a t av att stativet är förskjutbart utmed en i förväg bestämd bana

2. Arrangemang enligt krav 1, (7; 50; 60) med åtminstone en rörelsekomponent tvärs mot kärlets centrumlinje; och att den i förväg bestämda banan (7;50;60) erhålles genom att det förskjutbara stativet 468 109 10 15 20 25 30 35 14 (2,6;52;62) med en icke elastisk förtöjning (10,ll) är fäst i ett framför kärlet fast anbragt fäste (12), varigenom stati- vet kan förflytta sig utmed en cirkelbåge framför kärlet.

3. Arrangemang enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att stativet (2,6;52;62) med distansmätaren (200) är flytt- bart mellan olika stationer där glödande kärl kan vara place- rade och löstagbart fästbart vid nämnda förtöjning, av vilken det finns en vid varje station.

4. Arrangemang enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att stativet med distansmätaren är försett med en i stativet fäst bana (40-42) placerbar framför det glödande kärlet, på vilket mätning skall utföras.

5. Arrangemang enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att beräkningsanordningen har minst två arbetsmoder, av vilka den första innefattar inmatning av uppgifter om positioneringsarrangemangets rörelsemönster i beräkningsanordningens minne före en aktuell mätning genom inmätning av kärlet från minst en position framför kärlet med vid inmätningstillfället känd position och beräkning av positioneringsarrangemangets position i kärlets koordinat- system, och den andra är mätmod med mätning av mätpunkter och beräkning av deras läge i förhållande till kärlets koordi- natsystem.

6. Arrangemang enligt krav 2 och 5, k ä n n e t e c k n a t av att förflyttningen utmed banan mäts med hjälp av mäthjul (16), som löper i banans riktning, varvid signaler indikeran- de mäthjulets förflyttning är matade till beräkningsanord- ningen (24).

7. Arrangemang enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att kärlet har glödande insida och t ex är en kokill, och att stativet med distansmätaren är utformat som en hytt (2), i vilken distansmätaren och en mätoperatör ryms, 10 468 109 15 och att hytten är försedd med organ, som gör den lätt flytt- bar till ett mätläge framför kärlet med hjälp av ett lyft- fordon (fig. 4).

8. Arrangemang enligt något av kraven 1, 3-5, k ä n n e - t e c k n a t av att stativet är monterat på en länkarm- anordning och genom styrning på ett knutpunktsorgan i länk- armanordningen är inställbart i valfria lägen framför kärlet.

9. Arrangemang enligt krav 8, k ä n n e t e c k n a t av att knutpunktsorganet innefattar en polhemsknut med styrbar motordrivning av dess båda axlar.