SE467227B - Radaranordning som kontinuerligt utsaender en modulerad baervaagssignal - Google Patents

Description

457 227 Vid både positiv och aktiv störning gäller att den som stör i och med störningen avslöjar sin närvaro och sitt behov av skyddande aktivitet. Ofta är en viktig del av strategin att avslöja så lite som möjligt av sina aktiviteter för fienden.

Dettta innebär att man varken vill använda radar eller mot- medel mot radar förrän det är taktiskt motiverätfy' För att upptäcka radar används signalspaningsutrustningar.

Sådana finns i många utföranden, från enkla larmande mottagare till mycket avancerade spaningsutrustningar med avancerade analysfunktioner.

De flesta signalspaningsutrustningarna är konstruerade för att detektera radarpulser med en bredbandig metod, som ger sämre mottagarkänslighet jämfört med en radarmottagare. Emellertid förlorar radarn mer signaleffekt på grund av att signalen måste gå fram och tillbaka för att nå radarmottagaren, men endast gå ena vägen för att nå signalspaningsutrustningen.

Denna relation utfaller så att signalspaningsutrustningen kan detektera radarn på längre avstånd än radarn kan se aktuella mål.

Det som nu sagts gäller för traditionell pulsradar, där topp- effekten i pulsen är mycket större än radarns mèdeleffekt.

Signalspaningsutrustningarna är konstruerade för att känna av toppeffekten, medan radarns mottagare känner av medeleffekten.

Det är förut känt att använda "Continuous Wave" (CW) radar. Dessa har då speciella egenskaper t ex som larmradar mot snabbt rörliga mål. Om radarn sänder på en frekvens krävs en dopplerförskjutning av ekosignalens frekvens för att mottagna signalen skall kunna detekteras. Denna radar får då ingen möjlighet att bestämma avstånd till målet. Det har även funnits andra idéer till CW-radar.

De flesta försök med CW-radar har dock inte lett till någon succê varför radarsignalspaningsutrustningar oftast inte är utrustade för att upptäcka sådan radar. För en CW-radar gäller dessutom det förhållandet att toppeffekten = medeleffekten vilket gör att signalspaningsutrustningarna med sin sämre känslighet kan få kortare räckvidd än motsvarande CW-radarns egen räckvidd. Det vill säga att radarn kan arbeta utan att upptäckas. Radarn är "tyst". 467 227 Detta är en mycket intressant egenskap hos radarn eftersom man måste veta att det finns en radar, i vilken riktning den finns och pà vilka frekvenser den sänder för att kunna definiera en störning mot radarn.

Det är förut känt att kunna få avstándsinformation från CW-radar, t ex genom att koppla samman tvâ eller flera radar för att genom interceptteknik få en beräknad punkt för ekot. Ett annat sätt att få avstàndsinformation med en radar är att använda s k Frequency Modulated Continuous Wave (FMCW) radar, varvid frekvensen hos den utsända bärvàgen ändras (ökas) kontinuerligt med tiden. Ett exempel på denna typ av radar är den av Philips utvecklade PILOT-radarn. FMCW-radarn är liksom konventionell CW-radar svår att upptäcka, den är "tyst". Pá grund av mer sofistikerade motmedel ökar emellertid risken för att även denna typ av radar kan störas. Dessutom kan frekvensmoduleringen hos» FMCW-radarn ge ett fel vid avstàndsbedömningen vid detektering av rörliga mål.

Det finns ytterligare en typ av radar pà marknaden som bör nämnas i detta sammanhang, nämligen s k Travelling Wave Tube (TWT) radar.

Till skillnad från traditionell pulsradar där radarsändaren inne- fattar ett magnetronrör som sänder ut korta pulser, storleks- ordningen 0,05-5/us, med hög effekt utnyttjas i TWT-radar, som namnet antyder, ett vandringsvàgrör (Travelling Wave Tube). Ett sådant rör kan inte ge lika höga toppeffekter som en magnetron, varför man behöver öka pulslängderna för att erhålla motsvarande medeleffekter. Fördelen msed TWT-radarn är att den kan ge goda MTI-egenskaper. Nackdelen är den sämre avstándsupplösningen jämfört med konventionell pulsradar.

För att öka avstàndsupplösningen vid TWT-radar är det förut känt att variera frekvensen eller fasen inom den utsända pulsen. Detta kan göras analogt eller digitalt och ger en viss pulskompression som ökar radarns avstàndsupplösning. Även TWT-radarn är en pulsradar som signalspaningsutrustningar lätt kan upptäcka. 467 227 Ändamålet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma en ny typ av radar som är svår att upptäcka för signalspaningsut- rustningar och svår att analysera och dessutom svår att störa med en design som ger goda radarprestanda för MTI, avstånds- noggrannhet etc.

Ett ytterligare ändamål med uppfinningen är att åstadkomma en radar där den dyra högeffektstekniken på sändarsidan har reducerats men som ändå har ökad funktionalitet jämfört med traditionell radar.

Det som huvudsakligen kan anses vara det nya och karakteristiska för uppfinningen framgår av kännetecknande delen av patentkravet 1.

Inledningsvis framgår att uppfinningen i princip är en CW-radar, den sänder och tar emot information samtidigt och kontinuerligt i tiden, i motsats till traditionell pulsradar.

För att erhålla en god störtålighet och tillförlitlighet i meddelandeöverföringen används kodning av meddelande som ger redundans såväl i tid som frekvens för att åstadkomma en robust kommunikation.

- Enligt uppfinningen sänder radarn långa kodade meddelanden i motsats till traditionell radar som sänder storleksord- ningen en bit, - radarns upplösning i avstånd bestäms av meddelandets kod- frekvens, - radarns kodade meddelande delas upp i block, där man byter rf-frekvens mellan blocken, - kodfrekvensen är avsevärt högre än motsvarande blockfrekvens och kodningen av rf-signalen kan ske med frekvenskodning, faskodning, amplitudkodning eller en kombination av flera kodningsmetoder. 467 227 - radarn sänder ut ett kodblock på en frekvens som är skild från den eller de frekvenser som radarn tar emot, - radarn lagrar det utsända kodmeddelandet och korrelerar inkommande ekosvar med det lagrade meddelandet. När kodöverensstämmelse (synkronism) erhålles så motsvaras detta av ett definitivt läge av ekosvarets reflektor, - genom byte av frekvens mellan blocken kan olika avstånds- omráden behandlas pá olika sätt, dvs olika "typer av radar" kan dediceras till olika avståndsområden.

En utföringsform av uppfinningen visas schematiskt i bifogade ritningar, varvid figur l visar sändarens principiella upp- byggnad, figur 2 visar ett exempel på hur frekvensgenerering och modulation alstras i sändaren, figur 3 visar ett exempel pá hur den kodalstrande signalen kan se ut och figur 4 visar i blockschemaform mottagarens principiella uppbyggnad.

Sändaren innefattar en bärvágsgenerator 1 av det slag som kontinuerligt utsänder en bärvágssignal, signalen tillföres en modulator 2 för modulering med en kodalstrande signal vars grundfrekvens, kodfrekvensen är bestämmande för radarns av- stàndsupplösning. Sändaren innefattar vidare en effektför- stärkare 3 för den modulerade bärvàgssignalen, cirkulator 4 och sändarantenn 5.

I figur 2 visas något utförligare ett exempel på hur frekvens- generering och modulation kan åstadkommas. Sändaranordningen består av en stabil oscillator 6 vars oscillatorsignal tillföres en frekvensgenerator 7 vars utgång har en switch 8 för inkopp- ling av en eller flera faslàsta oscillatorer 9. Den faslàsta frekvenssignalen tillföres en frekvensmultiplikator 10. För att erhålla lämplig sändfrekvens sker en blandning i ll med en mellanfrekvens alstrad i en mellanfrekvensoscillator 12.

Den alstrade sändfrekvensen, alt. sändfrekvenserna, tillföres en kodmodulator 13 för kodmodulering med en kodalstrande signal 14. Alternativt kan kodmodulering utföras på mellanfrekvensnivá, Den kod- mcdulerade bärfrekvenssignalen tillföres därefter på i och för . vilket antytts i figuren genom kodmodulatorn l3'. sig känt sätt sändarens cirkulator och sändantenn.

Som ovan nämnts utgör den nu beskrivna kretsen för frekvens- generering och modulation endast ett exempel. Flera alternativa utföranden kan förekomma inom ramen för uppfinningen.

Den kodalstrande signalen 14 är så beskaffad att en bit i koden har en varaktighet som är flera gånger längre än bärvågssignalens periodtal och där flera bitars kod bildar ett block varvid ett block karakteriseras av modulation av en bärvåg med konstant frekvens.

Bärvàgens frekvens ändras vidare mellan blocken så att sändaren sänder ett block med en bärvågsfrekvens som är skild från den eller de bärvágsfrekvenser som mottagaren är inställd att ta emot.

Blocklängden kan göras avsevärt kortare än radarns korresponder- ande räckvidd innebärande att radarsändaren ofta byter frekvens under den tid det tar att få ett ekosvar fràn räckviddsgränsen vilket ökar robusthet mot upptäckt och störning.

Kodningen àstadkommes genom antingen fasmodulation, frekvens- modulation, amplitudmodulation eller en kombination av dessa metoder. Exempelvis kan kodningen av bärfrekvenssignalen ske med bifaskodning som binär kod där varje bit tilldelas den ena av de två faserna.

Alternativt kan kodningen av bärfrekvenssignalen ske med frekvens- kodning som binär kod där varje bit tilldelas den ena frekvensen av de två, och där effekten blir sådan att man kan betrakta resultatet som tvâ amplitudmodulerade koder på var sin frekvens, nu, där amplitudmodulationen är komplementär så att då radarn sänder en bit pá en frekvens så är det ingen sänding på den andra frek- VêIlSen . 467 227 Kodningen av bärfrekvensen kan utnyttja flera faslägen eller flera frekvenser än i binärkodfallet, och därmed kan framför- allt längre koder fås att ge mindre felbidrag till korrela- tionssresultatet i mottagaren.

I figur 3 visas ett exempel pá hur en kodalstrande signal 14 kan se ut, i detta fall en bifaskodning med 1800 fasskift (a) och en frekvenskodning (b). Den kodalstrande signalen kan genereras på i och för sig känt sätt genom att kända kodföljder finns lagrade eller alstras slumpvis eller genereras av givna algoritmer.

I figur 4 visas ett exempel på hur mottagaren kan vara uppbyggd.

Ett eko från den utsända, modulerade bärvàgssignalen mottas av en antenn 15. Även eventuella störsignaler mottas av antennen.

Via en cirkulator 16 när den mottagna signalen själva mottagar- kretsen som innefattar ett mottagarskydd 17 i form av limiter och eventuellt filter som släpper igenom avsedd mottagarsignals- frekvensband men hindrar sändarens signalfrekvens m fl.

En s k cancellerare 18 kan vid behov införas i mottagarkedjan.

Denna kan utgöra ett extra skydd mot inkommande sändareffekt i mottagaren genom att tappa av effekt från sändarkanalen och justera fasen och amplituden pà denna del av sändsignalen och därefter införa den i motfas till den del av sändarsignalen som läcker genom cirkulatorn 16 eller reflekteras efter cirkula- torn och i närheten av antennen.

Cancelleraren 18 kan även utformas för att undertrycka störningar som erhålles frán antennens sidlober. Härvid hämtas signal från en extra antenn 19 och denna signal justeras i fas och amplitud så att den störning som kommer in via huvudantennen 15 släcks ut (eg. undertrycks).

Radarns LO-signal 19 blandas i en blandare 20 med mottagarsignalens frekvens till mellanfrekvens (MF). Signalen tillföres en filtrer- ings- och förstärkningskrets 21 och blandas därefter i blandare 22 och 23 med en tillförd MF-signal 24 till en videosignal. Video- signalen tas ut som en I-kanal och en Q-kanal, 25 resp 26, genom Q'\ ß:- -<1 att den tillförda MF-signalen 24 vrids 900 före den ena bland- aren 23. I- och Q-kanal krävs för att bibehålla fasinformationen, vilken i sin tur krävs för synkron detektering och koherent MTI-funktion.

Efter sampling och A/D-omvandling i signalbehandlingsorgan 27, 28, som ev kan läggas redan på MF-nivån, följer digital signal- behandling. Dynamikbehovet i A/D-omvandlarna och senare signal- behandlingsorgan kan begränsas genom att styrd dämpning av mottagarsignalen (exempelvis STC) införes i mottagarskyddet 17 och/eller i mellanförstärkningsdelen.

I den digitala signalbehandlingen kan den mottagna signalen korreleras med den kod som lagrats i organ l4a och är densamma som sändaren tidigare sände ut och som nått det för mottagaren intressanta avstándsomràdet och nu kommit tillbaka till mottagaren. Korrelatorn 29 kan göras i olika längder för att passa aktuella kodlängder. Korrelatorn kan också utrustas med en korrigeringsfunktion som använder primärresultatet av korreleringen och då detta värde är större än ett på förhand givet värde beräknas detta värdes felbidrag till de härmed tidigare och senare erhållna korreleringsresultaten och justeras dessa värden motsvarande vilket innebär en successiv upplagring av primärresultaten av korreleringen innan justeringarna är klara och de justerade, sekundära, korreler- ingsresultaten används för vidare signalbehandling. En analysator 30 sätter samman värden fràn de olika kodblocken på lämpligt sätt beroende pà aktuella máls doppleregenskaper etc.

Efter analysatorn 30 kan flera olika funktioner utföras på mot- svarande sätt som i en traditionell pulsradar.

Den digitala signalbehandlingsdelen är ansluten till i och för sig känd styrelektronik 31 för kraft, presentation, kommunika- tion, processer etc. 467 227 I figur 4 har vidare ytterligare hf-enheter 32, 33 markerats med streckade linjer vilket markerar radarns möjlighet att samtidigt ta emot radarekon på mer än en bärfrekvens. Dessa hf-enheter kan kopplas samman till samma signalbehandlingsenhet eller swítchas till ytterligare signalbehandlingsenheter 34, 35, 36 vilka markerats med streckade linjer i figuren för att markera radarns möjlighet att samtidigt analysera ekon från olika avståndsområden med olika signalbehandlingsfunktioner.

Avståndsinformationen erhålles på följande sätt i radarn. I mottag- aren lagras den utsända koden och korreleras med den mottagna signalen. Då synkronism erhålles med den inkommande signalen er- hålles en uppsummering av bidragen från de enskilda kodbitarna.

Detta tidsläge definierar avståndet till det föremål som reflekterat motsvarande från sändaren utsända kodade bärvàgssignal, se figur 3c.

I figuren visas förhållandet då de a första bitarna av den utsända och lagrade koden har nått mottagaren och stegats fram. För varje framstegning multipliceras innehållen i fack 1 med varandra, inne- hållen i fack 2 med varandra osv så att ett antal produkter bildas i produktregistret. Summan av de a första facken i produktregistret blir i exemplet ovan = -1. Då ekosvaret är i exakt synkronism med den lagrade koden fàs istället summan +N, dvs alla multiplikationer har blivit vardera = +1.

Mottagaren kan utföras för att samtidigt ta emot signalen från block på minst två skilda frekvenser och genom uppdelning i frekvens behandla signalerna på olika sätt i mottagaren. Exempel- vis kan det block som reflekteras från radarns närområde selektivt dämpas i mottagaren relativt det block som reflekteras från radarns fjärrområde för att på så sätt minska kravet på dynamik i mottagar- ens signalbehandlingsenhet. >.

Ch ~<1 10 Att mottagaren samtidigt kan ta emot signalen från block på minst tvâ skilda frekvenser innebär samtidigt att mottagaren kan dedicera ' vissa analysfunktioner till ett visst avstàndsomràde och delvis andra analysfunktioner till ett annat avstàndsområde genom att välja ut motsvarande block som reflekterats från respektive av- stàndsomràde och koppla dessa till respektive analysfunktioner i mottagaren. Exempelvis kan ett avståndsområde analyseras avseende rörliga måls dopplereffekt och ett annat avstàndsomràde analyseras med avseende på god avstàndsupplösning av mål.

I det fall kodningen utförs med hjälp av frekvensmodulation av bärfrekvensen kan avkodningen ske för varje frekvens för sig i ett första steg. Den då erhållna amplitudkoden korreleras med .den lagrade koden i mottagaren. I detta fall erhålls samples i de fack där ingen effekt skall finnas enligt koden som eko från aktuellt avstånd. Då dessa samples sätts samman utgör de ett mått på storleken på radarekon som ej härrör från det rätta avståndet och därmed ej är synkrona. Är radarn utsatt för en störning kan dessa samples ge ett mått på den aktuella störeffekten. Är koden utformad på så sätt att över ett givet antal kodbitar, n, antalet bitar av ena binära frekvensen är lika med antalet bitar av den andra binära frekvensen ger förskjutningar av koden en eller flera bitar ett litet och känt bidrag till korrelationen.

En viktig egenskap hos radarn är att den kan dedicera olika radarfunktioner till olika avståndsomràden. Traditionellt har en radar samma funktion över hela sitt avståndsomràde vilket innebär att om det behövs topprestanda hos en funktion i ett område och en annan funktion i ett annat område så adderas alla önskemålen upp till att samtidigt innehålla alla goda egenskaper över radarns hela täckningsomráden.

Radarn enligt föreliggande uppfinning som sänder olika block kan dedicera mottagningen av olika block till olika mottagarfunktioner.

Exempelvis kan en radar användas i en applikation enligt följande. 467 227 11 Näromràdet skall ha en enklare övervakning. I ett mellanområde skall fartyg bekämpas med batteri och radarn skall här ha hög upplösning och goda eldledningsegenskaper. Ett ytteromràde skall övervakas speciellt mot snabba làgflygande plan eller missiler.

I en enkel grundmodell kan då radarn dedicera en kraftfull hög- upplösande mottagarfunktion utan MTI till det mellersta området medan det yttre området kan ha låg avstándsupplösning med god MTI-funktion. Genom att dedicera just de radarprestanda som behövs för en viss uppgift till aktuellt omrâde kan kostnader hållas nere samtidigt som det är enklare att åstadkomma bättre prestanda för en funktion om man inte samtidigt måste pressa prestanda på alla andra funktioner.

I det fall kodningen utförs med hjälp av fasmodulation är korre- latorn företrädesvis uppbyggd av flera delenheter där korrela- tionsresultaten från respektive delenhet lagras för mer än ett tidsläge så att de olika delenheternas resultat kan sättas saman i olika tidföljder. Därvid motsvarar en summering av delenheternas resultat i en viss tidsföljd rörliga màls fasförskjutning pà grund av dopplereffekten inom ett motsvarande hastighetsintervall.

Genom en sådan uppdelning av korrelatorn i flera delenheter möjliggöres upptäckt även av rörliga mál vilka annars skulle "försvinna" pá grund av fasförskjutningen.

Claims (14)

12 ' PATENTKRAV

1. Radaranordning av det slag som innefattar en sändare som i huvudsak kontinuerligt utsänder en modulerad bärvågs- signal och en mottagare för mottagning av den mot ett föremål reflekterade bärvågssignalen (ekosignalen) k ä n n e t e c k- n a d a v att (a) bärvågssignalen moduleras med en kodalstrande signal (14) vars grundfrekvens, kodfrekvensen, är bestämmande för radarns avståndsupplösning, (b) och där en bit i koden har en varaktighet som är flera gånger längre än bärvågssignalens periodtid och där flera bitars kod bildar ett block, varvid ett block karakteri- seras av modulation av en bärvàg med konstant frekvens, (c) och bärvàgens frekvens ändras mellan blocken så att sändaren sänder ett block med en bärvågsfrekvens som är skild från den eller de bärvågsfrekvenser som mottagaren är inställd att ta emot, (d) och där kodningen åstadkommas genom antingen fasmodulation, frekvensmodulation, amplitudmodulation eller en kombination av dessa metoder, (e) och en mottagare som innefattar organ (l4a) för lagring av den utsända koden och en korrelator (29) som korrelerar den lagrade koden med den mottagna signalen så att då synkronism erhålles med inkommande signal, en uppsummering erhålles av bidragen från de enskilda kodbitarna och därmed definierar detta tidsläge avståndet till det föremål som reflekterat motsvarande från sändaren utsända kodade bärvågs- signal. _ ' 467 227 13

2. Anordning enligt patentkrav l k ä n n e t e c k n a d a v att mottagaren är anordnad att samtidigt ta emot signalen från block på minst två skilda frekvenser och genom uppdelning i frekvens behandla signalerna på olika sätt i mottagaren.

3. Anordning enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k n a d a v att det block som reflekterats från radarns närområde är anordnat att selektivt dämpas i mottagaren relativt det block som reflekterats från radarns fjärromráde för att minska kravet på dynamik i mottagarens signalbehandlingsenhet.

4. Anordning enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a d a v att blocklängden är avsevärt kortare än radarns korresponder- ande räckvidd innebärande att sändaren ofta byter frekvens under den tid det tar att få ett ekosvar från radarns räckviddsgräns vilket ökar robustheten mot upptäckt och störning.

5. Anordning enligt patentkrav 2 k ä n n e t e c k n a d a v att mottagaren är anordnad att dedicera vissa analysfunktioner till ett visst avstàndsomráde och delvis andra analysfunktioner till ett annat avstàndsormàde genom att välja ut motsvarande block som reflekterats fràn respektive avstàndsområde och koppla dessa till respektive analysfunktioner i mottagaren.

6. Anordning enligt patentkrav 5 k ä n n e t e c k n a d a v att minst ett avståndsomràde analyseras avseende rörliga màls dopplereffekt och minst ett avstándsområde analyseras avseende god avstândsupplösning av màl.

7. Anordning enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a d a v att kodningen av bärfrekvenssignalen sker med bifaskodning som binär kod där varje bit tilldelas den ena av de två faserna. 467 227 14

8. Anordning enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a d a v att kodningen av bärfrekvenssignalen sker med frekvens- -t kodning som binär kod, där varje bit tilldelas den ena frekvensen av de två och där effekten blir sådan att man kan 'Ip betrakta resultatet som två amplitudmodulerade koder på var sin frekvens, där amplitudmodulationen är komplementär så att = då radarn sänder en bit på en frekvens så är det ingen sänd- ning på den andra frekvensen.

9. Anordning enligt patentkrav l k ä n n e t e c k n a d a V att kodningen av bärfrekvensen utnyttjar flera faslägen eller flera frekvenser än i binärkodfallet och därmed kan fram- förallt längre koder fås att ge mindre felbidrag till korrela- tionsresultatet.

10. Anordning enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a d a v att mottagaren är uppbyggd av moduler bestående av mottagar- ens hf-enheter (32, 33), A/D-omvandlings- och signalbehandlings- organ (27, 28) varvid dessa moduler är sammankopplingsbara på mer än ett sätt och anordnade att kunna skiftas beroende på från vilka avståndsområden ekon från de utsända blocken när mottagaren.

ll. Anordning enligt patentkrav 1 k ä n n e t e c k n a d a v att korrelatorn (29) är utrustad med en korrigeringsfunktion som använder primärresultatet av korreleringen och då detta värde är större än ett på förhand givet värde beräknas detta värdes fel- bidrag till de härmed tidigare och senare erhållna korrelerings- resultaten för motsvarande justering av dessa värden vilket inne- bär en successiv upplagring av primärresultaten av korreleringen innan justeringarna är klara och de justerade, sekundära, korre- leringsresultaten används för vidare signalbehandling. 'fl 467 227 15

12. Anordning enligt patentkrav 8 k ä n n e t e c k n a d a v att kodningen i ett första steg sker för varje frekvens för *_“ sig varvid den då erhållna amplitudkoden korreleras med den lagrade koden (14a) så att samples som erhålls i de fack där ingen effekt skall finnas enligt koden som eko från aktuellt avstånd sätts samman och utgör ett mått på storleken på radar- ekon som ej härrör från det rätta avståndet och därmed ej synkrona med koden så att, om radarn utsätts för störning, dessa samples innehåller ett mått på den aktuella störeffekten.

13. Anordning enligt patentkrav 12 k ä n n e t e c k n a d a v att koden är utformad på så sätt att över ett givet antal kodbitar, n, antalet bitar av ena binära frekvensen är lika med antalet bitar av den andra binära frekvensen varvid förskjutningar av koden en eller flera bitar ger ett litet och känt bidrag till korrelationen.

14. Anordning enligt något av patentkraven 1 t o m 13, k ä n n e t e c k n a d a v att korrelatorn är uppbyggd av flera delenheter, där korrelationsresultaten från respektive delenhet lagras för mer än ett tidsläge så att de olika del- enheternas resultat kan sättas samman i olika tidföljder, och motsvarar en summering av delenheternas resultat i en viss tidsföljd, rörliga måls fasförskjutning på grund av doppler- effekten inom ett motsvarande hastighetsintervall.