SE466734B - Handtagsanordning foer spelracketar eller liknande - Google Patents

Description

'466 10 15 25 30 35 40 45 50 55 754 2 överskruvande forehandslag ska utföras, måste handleden föra racketbladet inåt, mot rotationscentrum, och därmed motarbeta ovan nämnda centrifugalkraft. Detta medför att forehandslaget ofta inte kan utföras med den snabba handledsrörelse som är önskvärd.

Vid både penn- och handskaksfattning används allmänt racketar med ett enkelt handtag i form av en pinne. Det verkar ej vara möjligt att finna ett grepp omkring ett sådant handtag så att ovan be- skrivna nackdelar med respektive grepp elimineras, utan att andra nackdelar introduceras.

Det har gjorts försök att lösa ovanstående problem genom att förskjuta ochleller vinkla racketbladet på något sätt i förhållan- de till det pinnformade handtaget, så att racketbladet i utgångs- läge ska kunna vara beläget längre ned relativt underarmens längs- axel, samtidigt som båda sidor av racketbladet ska kunna användas, i likhet med handskaksfattning.

I svensk patentansökan nr 7702409-9 har racketbladet helt enkelt förskjutits nedåt relativt handtaget, och i svensk patentansökan 7403032-1 är racketbladet både förskjutet och vinkelställt.

Ingen av dessa försök till lösningar fungerar acceptabelt, pga att racketbladet inte kan sänkas nämnvärt relativt underarmens längs- axel utan att nackdelen av antingen störande finger på racket- bladets backhandsida, eller instabilt grepp erhålles.

I US pat. 3,674,268 visas en racket där handtaget löper parallellt med racketbladets kant. Denna lösning ger i praktiken ett alltför instabilt grepp, framförallt vid backhandslag, beroende på att handtaget då har en tendens att rotera relativt handen omkring sin längsaxel i riktning mot underarmens insida. En annan liknande lösning visar US pat 3,239,224.e Av ovanstående framgår att det i hög grad finns behov av en racket där stor och bekväm baksving möjliggöres via handleden nedåt- bakåt, både vid forehand- och backhandslag. Samtidigt måste vissa andra allmänna krav vara uppfyllda; som exempel kan nämnas att handtaget måste möjliggöra ett bekvämt och framförallt stadigt grepp, och att racketbladet, vid bordtennis, inte är beläget för långt ut från handen, vilket bl a. kan ge sämre kontroll och "känsla" i slaget.

Sammanfattande beskrivning av uppfinningen Föreliggande uppfinning har som ett syfte att via ett nytt och unikt handtag möjliggöra en bordtennisracket där de huvudsakliga fördelar som penn- och handskaksfattningen ger kombineras, utan att respektive nackdelar, eller andra nackdelar, erhålles.

Ett annat syfte är att via ett handtag med samma grunddrag förbät- tra andra racketar, företrädesvis tennisracketar, men uppfinningen beskrivs först i samband med en bordtennisracket. gg, 10 15 25 30 35 40 45 50 55 466 7z4,t 3 Som en sammanfattning kan sägas att genom att rackethandtagets grepparti enligt en föredragen utföringsform bl.a. löper paral- lellt med racketbladets angränsande kant, och samtidigt är försett med ett utsprång, avsett att stödja mot handens bakre insida, uppnås en teknisk effekt på så sätt att racketen kan konstru- eras så, att racketbladet i utgångsläge är beläget betydligt längre ned relativt underarmens längsaxel, jämfört med handskaks- fattning, med bibehållet bekvämt och framförallt stadigt grepp.

Detta underlättar i hög grad handledsrörelse vid överskruvande slag, av ovan relaterade skäl. Samtidigt finns till skillnad från pennskaftfattning full tillgång till backhandsidan av racketen.

Ytterligare en fördel är att racketbladet är beläget så nära handen som överhuvudtaget är möjligt, vilket ger möjlighet att styra racketen med största precision och snabbhet.

Figurbeskrivning Figur 1 visar en bordtennisracket med handtag enligt uppfinningen i sidvy, figur 2 visar racketen i vy underifrån, figur 3 visar en ändvy av racketen, figur 4 och 5 visar ett lämpligt sätt att i handen hålla handtaget, i fig 6, 7 och 8 visas alternativa ut- föringsformer av handtaget, och i fig. 9 visas delar av en tennis- racket med handtag enligt förhandenvarande uppfinning.

Beskrivning av en utföringsform Racketbladets symmetriplan definieras härmed som ett plan som är parallellt med racketbladets ytor, och beläget mitt mellan dessa.

För beskrivning av en föredragen utföringsform av handtag enligt uppfinningen refereras nu till fig 1-3. Racketblad 1 där gummi- plattorna (ej visade) fästes är lämpligen, men behöver inte vara det, helt konventionellt, men till skillnad från ett konventio- nellt pinnformat rackethandtag finns ett grepparti 2 som löper parallellt med närmaste kanten hos racketblad 1, samt ett utsprång 3. Greppparti 2 är fäst till racketblad 1 medelst överbryggningar 8 och 10. Utsprång 3 är beläget ganska långt från racketbladets symmetriplan, vilket framgår av fig 2 och 3.

Utspràng 3, som i normala fall är beläget så nära handleden att det ej är greppbart av fingrarna, hjälper till att stabilisera racketens läge relativt handen både vid forehandslag och framför- allt vid backhandslag. Utspràng 3 utgör således en av de viktiga delarna av förhandenvarande uppfinning.

I fig 5 visas grepparti 2 greppat av tre anligger mot tumupphöjningen. fingrar. Utsprång 3 Pekfingret anligger mot ovankanten av racketblad 1 , (fig 4 och 5), och tummen anligger mot stöd- yta 5 och skiljevägg 6. En stödyta 9 för i första hand lång- fingrets och ringfingrets fingertoppar finns även. Grepparti 2 an- ligger med störst kraft mot den del av handens insida som befinner sig just nedanför lillfingret. Lillfingret anligger på greppparti 2. 466 10 15 20 25 30 35 40 45 754 ' 4 Tre punkter där racketen anligger mot handens insida kan identi- fieras. En anliggningspunkt kan sägas utgöres av pekfingrets kon- takt mot racketbladets ovankant (indikerat som punkt A i fig 5), även om pekfingret anligger i hela sin längd mot racketblad 1. En annan anliggningpunkt är den del av grepparti 2 som stödjer mot handens insida just nedanför lillfingret (punkt B i fig 5), och ännu en anliggningspunkt finns där utsprång 3 kontaktar tumupphöj- ningen (punkt C i fig 5).

Racketens kontaktpunkter mot handens insida är således tre (A;B;C), vilka kan sägas bilda en triangel, ABC. Racketen tryckes mot handens insida av lång- ring- och lillfingret, samt av tummen via stödyta 5. Alla dessa fingrar kan sägas ansätta tryckkraft inne i triangel ABC, och därmed är racketens läge relativt handen statiskt bestämt.

Fingertopparnas anliggning mot stödyta 9 bidrar i praktiken också till att förhindra rotation av racketen i riktning från under- armens insida, framförallt vid forehandslag.

Tummens anliggning mot stödyta 5 ger ytterligare greppstabilitet framförallt vid backhandslag, då glidning av handtaget i handen i riktning mot handleden förhindras. Tummen trycker även skiljevägg 6 mot långfingrets sida, varvid tummen och sidan av làngfingret bildar ett knipgrëpp, vilket ytterligare bidrar till greppstabi- liteten.

Av allmänna mekaniska skäl följer att om någon del av handtaget skulle kontakta handens insida i någon punkt som ligger innanför triangel ABC, minskar greppstabiliteten. Så stor del som möjligt av tryckkraften mot handens insida bör därför fördelas på de nämnda tre stödjepunkterna (A;B;C). Detta innebär att handtaget bör utformas på så sätt att det inte stödjer nämnvärt mot någon punkt mot handens insida innanför triangel ABC. I fig. 3 framgår att handtaget därför är konkavt i det område som gränsar mot handens insida, eller formulerat på annat sätt, konkavt mot back- handsidan. Materialet vid den punkt som är numrerad 12 är därför lämpligen bara några millimeter tjockt, vilket också har den fördelen att material sparas och vikten blir låg.

Flera sätt finns naturligtvis att greppa en racket enligt för- handenvarande uppfinning, liksom ett antal sätt att greppa en konventionell racket finns. Det ska dock understrykas att det är handtaget som sådant som uppfinningen omfattar, vilket självfallet kan hållas på valfritt sätt. Det väsentliga är dock att den grepp- stabilitet och bekvämlighet som t.ex. det ovan beskrivna, i fig 4 och 5 visade greppet ger, möjliggöres. :in ë> 10 15 20 25 30 35 40 45 50 466 734 5 Ett alternativt grepp omkring handtaget kan vara det, där även pekfingret befinner sig mellan grepparti 2 och racketbladet. För greppstabilitet bör i detta fall området ovanför pekfingrets andra led på utsidan av pekfingret vila mot kanten av racketblad 1.

Denna alternativa anliggningspunkt för pekfingret mot kanten av racketen på backhandsidan, kan sägas ersätta pekfingrets anligg- ningspunkt A ovan. En liten mjuk kudde kan eventuellt tillsättes på kanten av blad 1 för ökad bekvämlighet.

Läget för racketblad 1 i förhållande till avseende på translation och vinkel, kan varieras för att erhålla olika spelegenskaper, men i praktiken (visat i fig 1-5) finns ett optimalt läge som ger mycket bra funktion i alla situationer. Det rekommenderas ej, men en och samma racket kan utföras justerbar. handtaget, både med Handtaget är i det visade utförandet inte symmetriskt omkring racketbladets symmetriplan, varför vänsterhänta spelare måste använda ett “spegelvänt" rackethandtag. I alla figurer antas racketen vara utförd för en högerhänt person.

I fig 6 visas en alternativ utföringsform där utspràng 3 är be- läget längre ned och därför numrerat 3', varvid det då anligger mot handens bakre insida nära handleden, men ej mot tumupphöjnin- gen. Det har visat sig fördelaktigt, för ökad stadga, att komplet- tera denna utföringsform med ännu ett utspràng 7, vilket normalt ska befinna sig i utrymmet mellan tummen och pekfingret.

Utspràng 7 kan också adderas till andra utföringsformer.

I fig 1-5 har visats en utföringsform där utspràng 3 är beläget relativt högt upp, och i fig 6 är utspräng 3' beläget längre ned.

Det är uppenbart att utsprànget enligt uppfinningen kan vara belä- get i alla näraliggande och mellanliggande lägen, fastän detta inte visas i figurerna, och utsprànget kan också göras sä brett att det täcker hela den del av handens insida som är nära hand- leden. Självfallet kan flera utspräng finnas på en och samma racket, exempelvis ett i det läge som visas i fig 1-5, och ett annat i det läge som visas i fig 6.

I fig 7 och 8 visas också att överbryggning 8 kan uteslutas, men detta förändrar på intet sätt uppfinningens idé, och det ska här poängteras att fastän dylika och andra tänkbara modifikationer; tillägg och borttagande av material för att t.ex. stödja fingrar, göra konstruktionen lättare eller göra greppet bekvämare inte direkt nämns här, ska dessa anses ingå i uppfinningen.

I fig 7 visas en utföringsform där grepparti 2 är så förkortat att det normalt kan greppas endast med två fingrar. Utspräng 7 kan eventuellt adderas för ökad stadga (ej visat). '466 10 15 25 30 734 E I alla utföringsformer ovan löper grepparti 2 huvudsakligen paral- lellt med den närmaste kanten hos racketblad 1. Detta är inte nödvändigt, vilket illustreras av fig 8. Vinkeln Oš bör dock vara liten.

Handtaget ska självfallet kunna utföras av av alla tänkbara ma- terial, t.ex. metall, hårt plastskum el. dyl, men tunnväggig plast föredrages. Fäste till racketblad 1 kan t ex. ske medelst limning.

Handtaget kan också anpassas för en tennisracket. Fördelarna vid tennisspel är snarlika de i bordtennis, eftersom överskruv hos bollen förekommer allmänt även i tennis. Även hos tennisracketar har försök därför gjorts att relativt ett pinnformat handtag placera spelytan längre ned, på så sätt att handtagets längsaxel bildar sned vinkel mot skaftet. En nackdel med denna lösning är att om vinkeln mellan handtag och skaft minskar för mycket, tenderar det pinnformade handtaget att rotera i handen vid slag.

I fig 9 visas därför i vy från forehandsidan en utföringsform av ett handtag enligt uppfinningen anpassat för tennis. Delarna 2", 3", 7", 8" och 10" korresponderar mot delarna 2, 3, 7, 8 och 10 i ovanstående beskrivning. Dock är överbryggningarna 8" och lÛ" inte direkt förbundna med spelytan (ej visad), utan går samman till racketens skaft 11.

I detta fall anligger pekfingret självfallet inte mot spelytan, utan lämpligen på backhandsidan av överbryggning 10". Utspràng 7" kan eventuellt vara gjort av ett relativt mjukt material för ökad bekvämlighet.

Självfallet kan detta utförande modifieras på ett antal sätt. Den vinkel som grepparti 2" bildar mot skaft ll kan varieras, och utspràng 7" kan t.ex. utelämnas.

Claims (8)

10 15 20 25 30 35 40 PATENTKRAV

1. Handtagsanordning innefattande grepparti l 2 ; 2' ' ) och utsprång l 3 ; 3 ' ; 3 ' ' l, vilken anordning förbunden till en bollslagdel eller spelyta ( 1 ) bildar en racket l 4 ), där greppartiet är utformat för minst två fingrar att sträcka sig i riktning mot spelytan i vy från racketens backhandsida, vidare runt greppartiet, och i riktning från spelytan i vy från forehandsidan, k ä n n e t e c k n a d av minst ett från greppartiet utgående utsprång l 3 ; 3' ; 3' ' ), som i ett handtaget greppat läge bildar stödyta l C ), be- gränsad till samverkan med handens bakre insida, varvid handtagsanordningen är sä- dan att åtminstone ett finger finner stöd vid ett parti av racketens backhandsida eller en förlängning av handtagsanordningen i denna riktning HO' '), så att nämnda ut- språng bringas till anliggning mot handens bakre insida, sålunda åstadkommande ett i huvudsak ovridbart ingrepp med handen.

2. Handtagsanordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att utsprânget l 3 ; 3 ' ; 3 ' ' ) är begränsat till samverkan med tumupphöjningen.

3. Handtagsanordning enligt krav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d av en skiljevägg l 6 ) på handtaget på racketens forehandsida mellan stödytan l 5 ) för tummen respek- tive platsen för övriga fingrar.

4. Handtagsanordning enligt krav 3, k ä n n e t e c k n a d av en stödyta l 5 ) för tummen på racketens forehandsída, vilken förhindrar glidning i riktning mot underar- men vid backhandslag.

5. Handtagsanordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av en stödyta (9) för minst två fingrar, företrädesvis långfinger och ringfinger, för försvå- rande av rotation av racketen relativt handen.

6. Handtagsanordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att greppartiet i åtminstone en av sina ändar är ínfästbart till bladet.

7. Handtagsanordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att ännu ett utsprång l 7 ; 7' ' ) är riktat mot utrymmet mellan spelarens tumme och pekfinger för samverkan med handen i detta utrymme.

8. Handtagsanordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av utformning så atLstörstä-delen av handtagsanordningens anliggningskraft mot han- dens insida fördelas till handflatans yttre delar. 466 734