SE466731B - Kopplingsanordning foer att medge hudnaera anbringning av proteser paa foeretraedesvis maenniskor - Google Patents

Description

466 731 ' 2- i perukens eller tupéns bottenplatta, är i hög grad ohygienisk eftersom man ej kommer åt att tvätta under tupén eller peruken. Efter ca. 6-7 veckor måste tupén sys om eftersom befintligt hår växer. Dessutom kan tejp eller klister inte helt undvaras. Stålringar som sättes fast i huden och på vilka man sedan spänner fast bottenplattan med en tunn tråd är likaså i hög grad ohygieniska och rentav skadliga. Tillbehör typ tejp erfordras.

På senare tid har man också börjat använda kopplingsanordningar för för- ankring av peruker eller tupéer i benvävnaden i huvudet. Dessa kopplings- anordningar består vanligen av ett förankringselement typ skruv, en hud- genomföringsdistans, en fästskruv och en kopplingsdetalj på peruken eller tupén. Då peruken eller tupén sättes på plats, anbringas kopplingsdetaljen på fästskruven, varvid alla detaljerna är sammanfogade till en enhet. De många detaljerna bygger ut kopplingsanordningen på höjden och risk före- ligger att de olika detaljerna med tiden lossnar från varandra, enär de hålles samman medelst rörliga element typ skruvar. En typisk dylik kopplings- anordning beskrives exempelvis i SE B 450 810, där kopplingsanordningen innefattar i benvävnad implanterade första fästorgan 13, en skena 4 som medelst fixerorgan 6 fästes på de första fästorganen 3 samt på en öron- protes 1 anbringade andra fästorgan 7 som fästes på skenan 4. Denna kända kopplingsanordning uppvisar således en mycket mera komplex konstruktion. I benvävnaden inplanterade handelar saknas; här finns bara nämnda första fästorgan 3 med invändigt gängade hål. Det närmaste man kan komma en handel i den kända anordningen är istället fixerorganen 6, vilka dock har ett annat syfte, nämligen att fästa skenan 4. Fixerorganen 6 och skenan 4 är onödiga, anordningen fördyrande detaljer, som bygger på anordningens höjd och kom- plicerar densamma. Hondelar som fästs i protesen förekommer ej heller i den kända kopplingsanordningen. Visserligen anges också i SE B 450 810 att det finns tryckknappskopplingar innefattande ett kopplingselement på en tapp som är fäst i benvävnad samt ett andra kopplingselement på öron- protesen, men det anges inte hur kopplingselementen är utformade.

Syftet med föreliggande uppfinning är att undanröja ovanstående nackdelar med känd teknik och åstadkomma en kopplingsanordning av inledningsvis an- givet slag som vid proteser av typ peruker och tupéer alltid håller dessa på samma plats med minsta möjliga fastsättningsyta, som tillåter att peruken eller tupén kan bäras också vid duschning, bastubad, vid sömn, etc., som inte erfordrar några tillbehör vid fastsättning och inga jus- teringar, som gör peruken lätt att ta av och på, som är hygienisk utan 3' 466 731 negativ påverkan av huden under peruken eller tupén och som är mycket hållbar. Dessutom uppvisar kopplingsanordningen enligt uppfinningen lägre bygghöjd med en fastsättningspunkt för peruken eller tupén nära huden utan att trycka på densamma och oavsiktlig lossning av delarna från varandra och från desammas förankringspunkter förhindras.

Kopplingsanordningen enligt uppfinningen karaktäriseras härvid av att handelen uppvisar ett gängat parti för att medge självgängning i ben- vävnaden samt en upp över huden utanpå benvävnaden sig sträckande kopplings- kula, som är utformad i ett stycke med det gängade partiet, och att hon- delen uppvisar ett i ett inre, elastiskt eftergivande förhöjning anordnat snäpparti, som medger att hondelen kan snäppas fast på handelens kopplings- kula, samt ett yttre fästparti med hål för fästorgan för att fästa hon- delen i protesen.

Ovanstående och övriga uppfinningen kännetecknande drag skall nedan närmare beskrivas med hänvisning till bifogade ritningar, på vilka fig. 1 med en perspektivvy visar ett exempel på hur kopplingsanordningen kan användas; fig. 2 är en sidovy av kopplingsanordningens handel; fig. 3 är en sidovy av kopplingsanordningens hondel; och fig. 4 är ett snitt genom kopplingsanordningens han- och hondelar i hopfogat tillstånd.

Föreliggande uppfiñningøavser alltså en kopplingsanordning för att medge anbringning av proteser 1, företrädesvis peruker, tupéer, etc. (se fig. 1), nära huden 2, d.v.s. i huvudsak nära huvudsvålen, men utan direkt anliggning mot densamma. Kopplingsanordningen innefattar en i benvävnad på en människa, d.v.s. beträffande peruker och tupéer 1 i skallbenet förankringsbar handel 3, samt en på handelen anbringbar, i protesen 1 (peruken) fäst hondel 4.

Handelen 3 uppvisar enligt uppfinningen (se företrädesvis fig. 2) ett gängat parti 5 med företrädesvis särskilt utformade skär 6 för att medge gängskärning i ett för det gängade partiet i benvävnaden 7 förborrat hål.

Denna självgängning i benvävnaden 7 ger en snabbare och bättre läknings- process, därför att man därvid inte oroar såret som vid förgängning. Han- 466 731 ' “- delen 3 uppvisar dessutom en upp över huden 2 utanpå benvävnaden 7 sig sträckande kopplingskula 9 som är utformad i ett stycke med det gängade partiet 5, så att detaljerna inte kan lossna från varandra. Det gängade partiet 5 slutar i en fläns 10, vars undersida 11 ligger an mot benväv- naden 7, medan dess ovansida 12 övergår i kopplingskulan 9 via ett för- bindelseparti 13 med reducerad diameter, vilket sträcker sig genom huden 2 utanpå den benvävnad 7 i vilken handelen 3 är förankrad. Kopplingskulan 9 uppvisar lämpligen ett sexkanthål 14 för en sexkantnyckel (ej visad) för fastskruvning av handelen 3 i benvävnaden 7. Handelen 3 är lämpligen utformad av metall, företrädesvis titan som är kompatibelt med benväv- naden.

Hondelen 4 uppvisar enligt uppfinningen (se fig. 3 och 4) ett i en inre, elastiskt eftergivande förhöjning 15 anordnat snäpparti 16, som medger att hondelen är fastsnäppbar på handelens 3 kopplingskula 9. Förhöjningen 15 är företrädesvis rund och uppvisar en stympat konisk eller jämnt välvd yta, innanför vilken det oftast mera kantiga snäppartiet 16 är centralt anbringat, så att detsamma omges och döljs av förhöjningen. Förhöjningen 15 är vidare utformad med radiellt riktade slitsar 17, som passerar genom förhöjningens centrum 18 och som förlöper genom snäppartiet 16. Slitsarna 17 medför, tillsammans med det faktum att hondelen lämpligen utformas av ett plastmaterial, att förhöjning 15 och snäpparti 16 får sådan elasticitet att snäppartiet är lätt att snäppa fast på handelens 3 kopplingskula 9 utan att det gör ont, att protesen 1 sitter ordentligt fast (en viss kraft skall övervinnas för att få loss densamma) och att protesen kan dras loss utan att det gör ont. Hondelen 4 uppvisar dessutom ett yttre fästparti 19 med hål 20 för fästorgan (ej visade), t.ex. tunn nylontråd, för att fästa hondelen i protesen 1. Fästpartiet 19 omger ringformat den inre förhöjningen 15 och hålen 20 för fästorgan är jämnt fördelade utmed fästpartiets omkrets.

För att medge fördelning av eventuellt mot protesen 1 förekommande yttre tryck, ligger undersidan 21 på fästpartiet 19 i ett plan under snäpp- partiets 16 undersida 22. För att medge genomluftning av huden 2 och inte negativt påverka densamma, ligger emellertid fästpartiets 19 undersida 21 så nära snäppartiet 16 att nämnda undersida, vid snäppartiets anbringning på handelens 3 kopplingskula 9, inte kommer till anliggning mot huden 2 omkring kopplingskulan.

Förankringen av handelen 3 i benvävnad 8 kan tillgå exempelvis på följande sätt:

Claims (10)

5_ 466 731 Lämpliga förankringspunkter väljes ut beroende på typ av protes och protesens storlek (se fig. 1). Ett halvmåneformat snitt lägges kring respektive förankringspunkt och hud och fettvävnad 2 vikes undan så att benvävnaden 7 frilägges. Med ett rundborr och ett cylinderborr borras ett hål i benvävnaden 7. Hålet är ca. 3 mm djupt. Medelst en sexkant- nyckel skruvas handelens 3 gängade parti 5 under gängskärning ned i hålet tills flänsens 10 undersida 11 anligger mot benvävnaden 7. Hud- och fettvävnadsfliken viks tillbaka och sys fast och handelen 3 får läka fast under ca. 3-4 månader. Efter denna tid utföres en hålstansning i hud- och fettvävnadsfliken, så att handelens 3 kopplingskula 9 frilägges. Eventuellt tunnas huden 2 ut kring kopplingskulan 9 genom att en del fettvävnad kring densamma skärs bort. En läkhätta placeras över kopplings- kulan 9 och såret får läka samman. Efter läkningsprocessen kan protesen 1 sättas på plats genom att de på protesen fästa hondelarnas 4 snäpp- partier 16 anbringas (snäppes fast) på respektive enligt ovan förankrad handels 3 kopplingskula 9. Alternativt kan man eventuellt tänka sig att hålstansning i hud- och fett- vävnad utföres direkt vid respektive förankringspunkt och att hål borras och handelen skruvas fast i den därvid frilagda benvävnaden. Detta vore nämligen ett mindre komplicerat och snabbare förankringsförfarande. Det är för fackmannen uppenbart att föreliggande uppfinning, utöver vad som framgår ovan, kan modifieras-och ändras inom ramen för efterföljande patentkrav utan att frångå uppfinningens idé och ändamål. Patentkrav:

1. Kopplingsanordning för att medge hudnära anbringning av proteser på företrädesvis människor, varvid kopplingsanordningen innefattar en i ben- vävnad på människan förankringsbar handel samt en på handelen anbringbar, i protesen fäst hondel, k ä n n e t e c k n a d a v att handelen (3) uppvisar ett gängat parti (5) för att medge självgängning i benvävnaden (7) samt en upp över huden (2) utanpå benvävnaden (7) sig sträckande kopplingskula (9), som är utformad i ett stycke med det gängade partiet (5), och att hondelen (4) uppvisar ett i en inre elastiskt eftergivande förhöjning (15) anordnat snäpparti (16), som medger att hondelen (4) är fastsnäppbar på handelens (3) kopplingskula (9) samt ett yttre fäst- parti (19) med hål (20) för fästorgan för att fästa hondelen (4) i protesen 466 751 e. (1).

2. Kopplingsanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att handelens (3) gängade parti (5) uppvisar skär (6) för att_medge själv- gängning.

3. Kopplingsanordning enligt patentkrav 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a d a v att det gängade partiet (5) slutar i en fläns (10), vars undersida (11) är avsedd att ligga an mot benvävnaden (7).

4. Kopplingsanordning enligt patentkrav 3, k ä n n e t e c k n a d a v att flänsens (10) ovansida (12) övergår i kopplingskulan (9) via ett förbindelseparti (13) med mindre diameter, vilket sträcker sig genom huden (2) utanpå den benvävnad (7) i vilken handelen är förankrad.

5. Kopplingsanordning enligt något av patentkraven 1-4, k ä n n e t e c k - n a d a v att kopplingskulan (9) har ett sexkanthål (14) för en sexkant- nyckel för fastskruvning av handelen (3) i benvävnaden (7).

6. Kopplingsanordning enligt något av patentkraven 1-5, k ä n n e t e c k - n a d a v att handelen (3) är utformad av metall, företrädesvis titan.

7. Kopplingsanordning enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d a v att hondelens (4) inre, elastiskt eftergivande förhöjning (15) är rund och uppvisar en stympat konisk eller jämnt välvd yta, och att snäppartiet (16) är anbringat centralt i förhöjningen (15).

8. Kopplingsanordning enligt patentkrav 7, k ä n n e t e c k n a d a v att förhöjningen (15) är utformad med radiellt riktade slitsar (17) som passerar genom förhöjningens (15) centrum (18) och som förlöper genom snäppartiet (16).

9. Kopplingsanordning enligt patentkrav 7 eller 8, k ä n n e t e c k - n a d a v att undersidan (21) på hondelens (4) yttre fästparti (19) ligger i ett plan under snäppartiets (16) undersida (22) men så nära snäppartiet (16) att fästpartiets (19) undersida (21) vid snäppartiets (16) anbringning på kopplingskulan (9) ej kommer till anliggning mot huden (2) omkring kopplingskulan (9).

10. Kopplingsanordning enligt patentkrav 9, k ä n n e t e c k n a d a v 7- 466 731 att det yttre fästpartiet (19) ringformat omger den inre förhöjningen (15) och att hålen (20) För fästorgan i fästpartiet (19) är jämnt fördelade utmed fästpartiets (19) omkrets.