SE464875B - Saett att foersnabba limningen vid neutrallimning - Google Patents

Description

464 875 Neutrallimmen är i form av en vattendispersion, varvid som dispergeringsmedel kan användas katjonisk stärkelse eller en annan katjonisk förening (se bl.a. patentskrifterna UK 865 727 och 903 496).

Sådana hydrofoba föreningar, som innehåller grupper som rea- gerar med cellulosahydroxylerna, har visat sig vara bra neut- rallim. Man kan bl.a. nämna följande inom området välkända syntetiska neutrallim: långkedjade fettsyraderivat av keten- dimerer, karboxylsyraanhydrider, organiska isocyanater och karbamoylklorid (utläggningsskriften FI 64 677, patentskriften US 4 279 794 och INSKO 159-81 VIII, sid 17).

Dessutom har fettsyrornas komplexa föreningar med krom- eller aluminiumföreningar, långkedjade N-substituerade aziridinderivat, långkedjade termoplastkopolymerer och endel härdplasthartser av kondensationstyp nämnts (patentskriften US 3 575 796).

Syntetiska neutrallim uppvisar bl.a. följande fördelar: - Med en neutral eller svagt alkalisk process erhålls ett papper med bättre hållbarhetsegenskaper, stabilitet, föråldringsegenskaper, endel tryckningsegenskaper, förbättrad verkan hos optiska blekningsmedel, och limningshållbarhet.

- Man kan ta kalciumkarbonat som fyllnadsmedel eller an- vända kalciumkarbonathaltigt beläggningsrejekt. Man kan ej påvisa direkta nackdelar i fråga om papperskvaliteten, tvär- tom har man vid strävan efter en viss hållbarhetsnivå kunnat öka papperets fyllnadsmedelshalt. Regleringen av systemets pH förenklas.

- Alkalisk malning har i endel fall konstaterats spara energi och gynna hållbarhetsutvecklingen.

- Ytfärgning av pappersprodukten är möjlig. 1% fr 464 875 - Limmet fästs nästan fullständigt, varför cirkulations- vattnen ej nedsmutsas av limmet.

Men syntetiska neutrallim har även nackdelar.

Sålunda - i motsats till traditionell hartslimning kan limnings- verkan i fråga om t.ex. ketendimererna vara fullständig först efter någon timme eller t.o.m. efter några dagar, d.v.s. limmet mognar långsamt. - lim- eller skumbildning och även bl.a. fästningsproblem kan uppträda i processen. Den mikrobiologiska aktiviteten ökar vid neutrala förhållanden, - syntetiska neutrallim behöver oftast katjoniska reten- tionsmedel eller acceleratorer, vilka kan inverka ofördelak- tigt på arkbildningen och andra fenomen vid våtändan.

För att avlägsna dessa nackdelar och för att effektivera limningen har man uppfunnit nya limretentionsmedel- acceleratorföreningar samt effektivare förhållanden mellan dessa komponenter. Limdispersionerna innehåller i allmänhet katjonisk stärkelse som stabiliserande medel. Som retentions- medel eller accelerator vid limningen används katjonisk polymer. I patentskrifterna FI 64 677, US 4 279 794 och ut- läggningsskriften FI 677 35 beskrivs en mängd katjoniska polymerer som används som retentionsmedel eller accelerator, såsom t.ex. stärkelse, mannogalaktan, polyetenimin, polyamin, polyamidamin, polyakrylamid, polyaminamidipoly(diallyliamin)- och bisaminopropylpiperazinepihalohydrin, samt katjoniska melamin-, urea- och guanidinformaldehydhartser. Det har också föreslagits, att förutom katjoniska polymera retentionsmedel även anjoniska polymera bindningsmedel används (utläggningsskriften FI 67 735 och TAPPI Notes, 1985 Alkaline Papermaking, s. 15). 464 875 Vid tillverkningsmetoder för limemulsion enligt teknikens ståndpunkt har uppmärksamheten fästs vid ämnessammansätt- ningen och stabiliteten hos den erhållna emulsionen. Enligt publikationen TAPPI (TAPPI Notes, Alkaline Papermaking, TAPPI PRESS, Atlanta, s. 15) påbörjas limningen ur en massasuspension, till vilken tillsätts mineralfyllnadsmedlets vattensuspension. Sedan tillsätts till den omblandade massasuspensionen, som innehåller mineralfyllnadsmedlet, samtidigt hydrofobt lim och katjoniskt retentionsmedel. En stund efter detta kan ännu om så önskas anjoniskt polymert bindemedel tillsättas. Vid limningen fästes limmet såväl vid massans fibrer som vid fyllnadsmedelspartiklarna. Eftersom fyllnadsmedlets hydrofobiseringsbehov är mindre än massans, och eftersom det ej stannar kvar helt i pappersprodukten, dvs. dess retention är begränsad, använder fyllnadsmedlet mycket lim i onödan, speciellt då fyllnadsmedlet uppvisar en betydligt större specifik yta än de långa fibrerna och det sålunda binder mera lim än fibrerna. Genom att tillsätta fyllnadsmedlets retention med hjälp av ett katjoniskt retentionsmedel har man sålunda i någon mån lyckats minska även limförbrukningen.

På detta sätt har man vid lösningarna enligt teknikens stånd- punkt lyckats påverka i första hand retentionen och det slut- liga limningsresultatet. För att försnabba och underlätta papperstillverkningsprocessen är det dock viktigt att förbättra just limningshastigheten. Fastän man med nya katjoniska acceleratorer enligt teknikens ståndpunkt i någon mån har lyckats förbättra limningshastigheten, är neutral- limningens långsamhet dock fortfarande en flaskhals vid pro- cessen.

Nu har man överraskande märkt, att genom att behandla fyll- nadsmedlet separat med en katjonisk polymer före fyll- nadsmedlet tillsätts massasuspensionen uppnås en mycket -ß CI\ .Ex OO “<1 U' 'l snabbare neutrallimning. Sålunda har man uppfunnit ett nytt, snabbt neutrallimningsförfarande för papper, som gör papperet hydrofobt nästan genast, och sålunda underlättar pappersproduktens tillverkningsprocess betydligt.

Kännetecknande för förfarandet enligt uppfinningen är alltså, att fyllnadsmedlet behandlas i ett separat steg med ett för- behandlingsmedel, som är en katjonisk polymer, före fyll- nadsmedlet tillsätts fibermassasuspensionen. Avsikten är att belägga fyllnadsmedelspartiklarna med katjonisk polymer så, att limmet ej fastnar vid dessa, varvid limningen försnabbas och effektiveras.

Det katjoniska medlet som används i förbehandlingen av fyll- nadsmedelspartiklarna enligt uppfinningen, lämpligen en katjonisk polymer, kan vara av olika typ eller samma typ som retentionsmedlet eller acceleratorn som används vid neutral- limning. Sålunda kan det vara en katjonisk polymer, såsom t.ex. katjonisk eller katjoniserad stärkelse; mannogalaktan; melamin-, urea- eller guanidinformaldehydharts; alkylen- polyaminhalohydrinharts; aminoharts; dicyanidamidformaldehyd- aminpolymer; ureamonosubstituerad ureaharts; polyamin- polyamidpolymer; polyakrylamid; sulfonerad dimetyloliurea- harts; aminosvavelsyramelaminformaldehydharts; polyamin- polyamidhalohydrinharts; katjonisk polyamin, dicyanidamid- formaldehydharts; en hartsaktig blandning som uppstår av reaktionen mellan dicyanidamid, ammoniumsalt, formaldehyd och vattenlösligt aminopolyamids syrasalt; polyetenimin; poly(diallylamino)epihalohydrin; ett harts som uppstår ur reaktionen mellan dicyanidamid eller cyanamid, bisaminopropylpiperazin och epihalohydrin; eller poly(bis- aminopropylpiperazin)epihalohydrinharts. Speciellt lämpliga är de s.k. katjoniska dispergeringsmedlen, vilka är katjoniska polymerer som uppvisar en betydligt mindre molmassa än retentionsmedlen. Dessas molmassa är speciellt lämpligt av storleksordningen under 100 000 g/mol. Ett 464 875 kriterium är, att den katjoniska polymeren som används vid förbehandlingen fastnar vid fyllnadsmedelspartiklarna, eftersom det enligt uppfinningen är att vänta, att fyllnadsmedelspartiklarna reagerar snabbare än massans fibrer med limmet och sålunda bromsar limningen, varför vid fyllnadsmedelspartiklarna på förhand bör fästas katjoniska polymerer som förhindrar limfästningen.

De användningsbara limmen enligt uppfinningen baserar sig på hydrofoba medel som är cellulosareaktiva, såsom långkedjade ketendimer, dikarboxylsyraanhydrider, organiska isocyanater och karbamoylklorider. Dessa ämnen gör pappersprodukten hydrofob vid reaktion med cellulosan som finns i pappers- produkten. I det följande har några hydrofoba limningsmedel som reagerar med cellulosa definierats, och vilka fördelak- tigt kan användas vid tillverkning av neutrallimmet enligt uppfinningen.

Alkylketendimererna (AKD) uppvisar den allmänna formeln [R-cH=c=o] 2 (I) där R är en kolvätegrupp såsom alkyl, med åtminstone 8 kol- atomer, cykloalkyl, med åtminstone 6 kolatomer, aryl, aralkyl eller alkaryl. Exempel på ketendimerer är oktyl, dekyl, dodekyl, tetradekyl, hexadekyl, oktadekyl, eikosyl, dokosyl, tetrakosyl, fenyl, benzylbetanaftyl och cyklohexylke- tendimerer, samt även sådana ketendimerer som är tillverkade av montansyra, naftensyra, delta-9,10-dekylensyra, delta- 9,10-dodekylensyra, palmitoleinsyra, oleinsyra, risinolein- syra, línoljesyra, linolensyra och oleostearinsyra, samt även sådana ketendimerer som är tillverkade av i naturen tillgäng- liga fettsyrablandningar, såsom blandningar ur vilka erhål- lits kokosnötolja, babassuolja, palmkärnsolja, palmolja, olivolja, jordnötsolja, rypsolja, nöttalg, späck (bladspäck) 464 875 eller valfett. Alla ovan nämnda fettsyrors blandningar kan även användas.

Användbara syraanhydrider omfattar (A) hartsanhydrider, se patentskriften US 3 582 464, (B) anhydrider, med formeln O (II) 1 och R2 kan vara samma eller olika mättade eller omät- där R tade kolvätegrupper, vilka är alkylgrupper med rak eller för- grenad kedja, aromatiska substituerade alkylgrupper eller med alkylsubstituerade aromatiska grupper, vilka innehåller 11-39 kolatomer, samt (C) cykliska dikarboxylsyraanhydrider, med formeln, / Û n \ /|| O O (III) O O 3 betyder dimetylen- eller trimetylengruppen och R4 är där R en kolvätegrupp, som innehåller 8-22 kolatomer, och som är en alkyl, en alkenyl, en aralkyl eller en aralkenyl. De cykliska anhydriderna är alltså substituerade bärnstenssyra- eller glutarsyraanhydrider. Typiska exempel på anhydrider med rak kedja är myristoylanhydrid, palmitoylanhydrid, oleoylanhydrid och stearoylanhydrid. Typiska exempel på cykliska anhydrider är isooktadekenylsyraannydrid, m-hexadekenylbärnstenssyra- anhydrid, oktenylbärnstenssyraanhydrid och oktylglutarsyra- anhydrid.

Organiska isocyanater är användbara då deras kolvätekedjor innehåller åtminstone 12 kolatomer, lämpligen 14-36 kol- atomer. Dylika isocyanater är hartsisocyanat, dodekyliso- cyanat, oktadekylisocyanat, tetradekylisocyanat, 6-etyldekyl- 464 875 isocyanat, 6-fenyldekylisocyanat och polyisocyanater såsom 1,18-oktadekyldiisocyanat och 1,12-dodekyldiisocyanat, med vilka mot två isocyanatgrupper finns en långkedjad alkylgrupp, som ger molekylen dess hydrofoba egenskaper.

Formeln för karbamoylklorid är N - C (IV) där R1 och R2 är långkedjade grupper, lämpligen stearyl- grupper (INSKO 159-81 VIII).

Limdispersionerna innehåller i allmänhet katjonisk stärkelse som stabiliserande medel, men även andra skyddskolloider som är välkända på området kan användas, såsom katjoniska vatten- lösliga hartser, t.ex. reaktionsprodukten av aminopolyamin och epiklorhydrin.

Syntetiska lim, s.k. neutrallim, kräver ofta ett katjoniskt retentionsmedel som förfästare vid fibrerna och möjligen kan man använda en accelerator för att försnabba limningsreaktio- nen. Dylika retentionsmedel eller acceleratorer är katjoniska polymerer, såsom t.ex. katjonisk stärkelse; katjonisk manno- galaktan; melaminformalylhartser; ureaformaldehydhartser; guanidinformalylhartser; alkylenpolyaminhalohydrinhartser; aminohartser; dicyanidiamidformaldehydaminpolymerer; urea- monosubstituerade ureahartser; polyaminpolyamidpolymerer; katjonisk akrylamidpolymer; sulfonoerade dimetyloliurea- hartser; aminosvavelsyramelaminformaldehydhartser; cellu- losaaminoxid som.får cellulosa att svälla; polyaminpolyamidhalohydrinhartser; katjonisk polyamin; dicyanidamidformaldehydhartser; en hartsaktiv blandning som uppstår ur reaktionen mellan dícyanidamid, ammoniumsalt, och formaldehyd och ett vattenlösligt syrasalt av polyamid; 464 875 polyetenimin; poly(diallylamino)epihalohydrin; ett harts som uppstår genom reaktion av dicyanidamid eller cyanamid, bis- aminopropylpiperazin och epihalohydrin; och poly(bisamino- propylpiperazin)epihalohydrinharts. Det katjoniska reten- tionsmedlet har i allmänhet mycket stor molekylstorlek; dess molmassa kan vara t.o.m. av storleksordningen 106 g/mol.

Förutom katjoniskt retentionsmedel eller accelerator kan man använda anjoniskt polymeriskt bindemedel.

Förfarandet enligt uppfinningen skiljer sig från neutrallim- ningsförfarandet enligt teknikens ståndpunkt så, att fyll- nadsmedlet behandlas separat med förbehandlingsmedlet före fyllnadsmedlet tillsätts i fibermassasuspensionen. Först tillverkas fyllnadsmedlets, lämpligen mineralfyllnadsmedlets suspension genom att blandning, varvid suspensionen är betydligt starkare än fibermassasuspensionen. Sedan tillsätts i suspensionen förbehandlingsmedel, vilket lämpligen är en katjonisk polymer, och ännu fördelaktigare än katjonisk polymer_som är avsedd som dispergeringsmedel, vars molmassa är väsentligen mindre än molmassan hos ett ordinärt retentionsmedel. En lämplig mängd förbehandlingsmedel är 0,05 - 10,0 %, lämpligen 0,1 - 1,0 % av fyllnadsmedlets vikt. Den blandade fyllnadsmedelssuspensionen, som innehåller katjoniskt förbehandlingsmedel, hälles i maskinkypet, vilket uppvisar en färdig fibermassasuspension enligt teknikens ståndpunkt. Sedan tillsätts i suspensionen på i och för sig känt sätt hydrofobt neutrallim, vilket lämpligen är en dispersion av ovan nämnda ketendimerderivat, syraanhydrid, isocyanat eller karbamoylklorid, speciellt lämpligt det förstnämnda ämnet, samt katjoniskt retentionsmedel, som kan vara någon av ovan nämnda katjoniska polymerer. En lämplig mängd neutrallim är 0,01 - 1,0 % (effektmedel), och ännu lämpligare 0,04 - 0,20 % av pappersproduktens hela torrvikt.

Lämplig mängd retentionsmedel är 100-500 g/t torr pappersprodukt, om retentionsmedlet är polyakrylamid. 464 875 10 Exempel I det följande ges exempel på hur uppfinningen kan åstadkom- mas.

Förbehandlingen av fyllnadsmedlet med katjonisk polymer ut- fördes på följande sätt. En fyllnadsmedelssuspension tillverkades genom att tillsätta kommersiell fyllnadsmedelskalsiumkarbonat (Faxekalk) i vatten till ca 10 %:s suspension, fastän det i fabriksförhållanden är skäl att använda betydligt högre torrämneshalter för suspensionen.

Efter ca 5 minuters omblandning var suspensionen färdig.

Efter detta tillsattes till fyllnadsmedelssuspensionen uppgiven mängd förbehandlingsmedel, vilket var ett katjoniskt polyakrylamidbaserat dispergeringsmedel (Fennodispo K 91), ett katjoniskt kådborttagningsmedel (Fennodispo K 92), starkt katjonisk massastärkelse (Posenyl 51265), eller ett katjoniskt polyakrylamidbaserat torrhårdlim (Sumirez 906).

Efter tillsatsen av förbehandlingsmedlet fortsattes om- blandningen ännu ca 15 minuter. Den omblandade fyllnads- medelssuspensionen, som behandlats med förbehandlingsmedel, matades till maskinkypet, som innehöll en färdig, ca 2 % fibermassasuspension. Den använda cellulosan innehöll 40 % blekt tallcellulosa, 25°SR och 60 % blekt björkcellulosa, 25°SR. Fyllnadsmedelsdoseringen var 22 % av den totala mängden fast ämne, varvid vid beaktande av retentionen papperets fyllnadsmedelshalt blev ca 20 %. Retentionen var mycket god, eftersom det var fråga om en mycket långsamt gående provpappersmaskin (hastighet 6 m/min).

I blandningen tillsattes uppgiven mängd alkylketendimerlim (AKD-lim), och så mycket katjoniskt, på mycket stor- molekyliskt polyakrylamidbaserade retentionsmedel (Fennopol K304), att detta utgjorde ca 230 g/t torr pappersprodukt.

Limmet tillsattes i den s.k. utjämningsgrytan och reten- tionsmedlet till viravattnet. 464 875' 11 I jämförelseproven enligt teknikens ståndpunkt bortlämnades antingen förbehandlingen eller också ersattes denna genom att i stället för AKD-limmet tillsätta en blandning av AKD-lim och en accelerator enligt teknikens ståndpunkt i trämassa- suspensionen som innehöll fyllnadsmedel. Acceleratorerna som användes i jämförelseprovet enligt teknikens ståndpunkt var katjonisk ureaformaldehydharts (UF-accelerator) och katjonisk dicyandiamidharts (DCD-accelerator).

AKD-limmet tillverkades i två versioner, s.k. kartonglim och finpapperslim (se patentansökan FI ).

Kartonglimmet tillverkades på följande sätt. 2 viktdelar katjonisk stärkelse (t.ex. Posamyl E6) förslammas i 100 vikt- delar vatten och blandningen omblandas ca 30 minuter i 95°C.

Stärkelseblandningen avkyles till 65°C, i den tillsättes 10 viktdelar ketendimer och pH-värdet regleras med svavelsyra till området 2-3. Blandningen emulgeras med en emulgerings- anordning av rotor/statortyp (t.ex. Ultra-Turrax, Jank & Kunkel KG) under ca 10 minuter och avkyles till rumstempera- tur.

Finpapperslimmet tillverkades på följande sätt. Limmets för- blandning tillverkas på samma sätt som vid tillverkning av kartonglim. Efter emulgeringen kördes limmet 2 gånger genom en högtryckshomogenisator (tryckdifferens 400 bar).

Limtest utfördes för lim enligt uppfinningen och enligt teknikens ståndpunkt genom att bestämma Cobb-värdet och ut- föra ett dropprov samt HST-prov.

Cobb-värdet dvs. papperets vattenabsorption, innebär den vat- tenmängd, som papperets någondera yta under en viss tid ab- sorberar ur en 1 cm hög vattenpelare som täcker ytan. Efter- som limningens avsikt är att öka papperets hydrofobitet, in- nebär det att ett lägre Cobb-värde medför bättre limningsre- 464 875 12 sultat. Cobb-förfarandet har närmare beskrivits i standarden SCAN-B 12:64. Enligt denna princip vägs de luftade prov- bitarna före de försätts i kontakt med vattnet under vissa omständigheter, och även efter detta. Före den senare väg- ningen avlägsnas överloppsvattnet genom att pressa prov- bitarna mellan sugpapper med en mässingsrulle med bestämda mått och av bestämd vikt. I samband med Cobb-värdena meddelas även den använda absorptionstiden för vatten som underindex.

Sålunda innebär C0bb30 coh Cobböo att vattnets absorptionstid har varit 30 respektive 60 sekunder.

I enlighet med dropprovet appliceras på papperets yta en vat- tendroppe, och den tid det tar för droppen att sugas in i papperet mätes. Eftersom det är fråga om uppsugningstid, betyder detta att ett större värde innebär en bättre limning.

Ur papperets tillverkningsprocess synpunkt är det viktigt att erhålla hydrofobiteten så snabbt som möjligt. Sålunda har dropprovet utförts genast då papperet färdigställs och Cobb3o efter 10 minuter. Dessa värden definierar den s.k. genast- limningen, dvs. hur snabbt limningen mognar (framkallas).

Värdet Cobböo-moget har mätts efter en halv timmes ugnsbehandling (105°C), och Cobböo-1 vecka har mätts efter en veckas naturlig mogning (23°C 50 % RF). Bägge Cobböo-värdena återspeglar den slutliga limningen.

Vid HST-provet (Hercules Sizing Tester) hälles på papperets övre yta bläck och den tid avläses, under vilken från pap- perets undre yta utförd ljusreflektering sjunkit till 80 % av den ursprungliga reflektionen. Provet har närmare beskrivits i standarden TAPPI T 530 pm-83. Eftersom man genom limningen strävar efter att öka papperets hydrofobitet betyder detta, att ett större HST-värde innebär ett bättre limningsresultat.

I följande tabell har mätresultaten framställts. Därur framgår, att med ett försnabbat limningsförfarande enligt uppfinningen, vid vilket fyllnadsmedlet behandlas separat med aa 464 875 13 en katjonisk polymer före fyllnadsmedlet tillsätts trämassa- suspensionen, åstadkommes en mycket snabbare och bättre neutrallimning. 464 875 14 row omm mm? mmm o.om ~.N~ m.- w.@~ m.«N >.~N >.F~ m.- P_«~ vw E mxow>NF|ww QQOU wß Q ww Q m.>F ow^ m.oN o@^ F.f~ ow^ mm om mv mq »M om o_@~ om ~.mm mm ßw mm mm m E\ >OMm :Ha m~|wmnnoo nmmouo mv. uwHwwEm©mGHH>m Manou uwfl >m w .fimwwëuxwmuwm ÜQEW n-.Mflun CÜUÜCWE .NHNUOU Nwß N ~HÜUÜEU¥ÜMMÜP fam ommfløoccwm Pam Omwflwonfiwm mom Nwufläøw mwwfm H>smwom mmm Ommflwocøwm Pax Ommflwocnwh Pam Ommfløocøwh fax omwfiwocøwh Hwflwä wmcfifiwcmswnuwm w ««o.° w @mo.o w «~o.o w @mo.° mo.o mo.o m°.o mo.o mo.° m°.o mo.o m°.o mo.o mo.o 6969696989* 6969 LOOOOOl-O OO Ox-'Nw-CÛP PN §§§§§§ _§ OOOOOO OO ÖPÖPÖPGPÜPÜPÖPÜPÖPGP mflwuwmoø Nwmcmë MMÜEEMÅ P Houmuwflmoomnnuø + EfiH|Ma< uøumuwflwoomlmb + Eflfilmflá Ewfimuwmßmaøflm Eflfiwuwmmmmcfim Ewfimnmmmmmøfim Efifimcouhmm Eflflmcøunmm Eflflmnøuumm Eflfimcounmm Eflflmcouumm Eflfimcøunmm Efifiwøouuwm Eflq Hfiwnmß

Claims (7)

46,4 875 15 Paterrtkrav

1. Sätt att försnabba och effektivisera liimilmgen vid ljmnilig av en pappersprodlflct som :irmehåller fyllnadsrrxedel med ett hydrofobt, cellulosareak- tivtneutrallim, kännetecknat av, attfylmadsrnedletbehandlas i ett separat skede med ett förbehandlingsmedel, vilket är ett katjonislct tillsatsäzme, läznpligen en katjonisk polymer, före fyllnadsmedlet tillsätts i f ionen för limnirzgen.

2. Sätterfligtpatentlcravl, kännetecknat av, attsom fyllnadsmedlets förbehandlingsmedel används en katjonisk polymer som duger till dispergeringsædel, vilken polyrrers molmassa är väsentligen mindre än Inolmassan hos de katjoniska polymererna som möjligen används för retentions-

3. Sättenligtpatentlcravlellerz, kännetecknat av, att vid behandlingen av fyllnadsmedlet används ett förbehandlingsmedel som utgör 0,05 - 1,0 %, länpligen 0,1 - 1,0 % av fyllnadsxredlets vikt.

4. Sättenligtrmågotavföregåeradepatentkrav, kännetecknat a v, att som hydrofobt, oellulosareaktivt neutrallim används en långkedjad keterxdjiner.

5. Sätterfligtnågotavföregåerxdepatentlcrav, kännetecknat a v, att cellulosareaktivt neutrallim används 0,01 - 1,30 % (effektmedel) , län1pligen 0,04 - 0,20 % av pappersproduktens torrvilct.

6. Sätt enligt något avföregåerxiepatentlravkännetecknat a v, att fyllnadsmedlet som behandlas är ett mirxeralfyllrxadsrraedel, lämpligen kalciumkarbonat.

7. Sättenligtrxågotavföregåetædepatentlorav, kännetecknat a v, att fyllnadslnedlet som behandlas tillsätts i fjbermassasuspensionen ca 10 - 50 % av pappersproduktens torrvílct.