SE463593B - Sondnaering innehaallande betfibrer och foerfarande foer framstaellning daerav - Google Patents

Description

4.3 C*- CN MO CN N liga fibrer, t ex malt vetekli, mald cellulosa mm, men däremot mycket liten andel lösliga fibrer. Denna typ av sondnäring har ingen blod- sockersänkande effekt och är därmed olämplig t ex för diabetiker.

Tillsats av lösliga fibrer i sondnäringen skulle, såsom nämnts ovan, medföra väsentliga fördelar. Vissa olösliga fibrer kan också uppvisa smärre biverkningar, vilka skulle kunna elimineras om den olösliga fibern kombinerades med lösliga fibrer i viss mängd.

Det medför problem att tillsätta lösliga fibrer till sondnäringen beroende på att de lösliga fibrerna binder vatten, vilket medför att sondnäringen får förhöjd viskositet och på grund av sin tjockflu- tenhet kan ha svårt att strömma genom den ofta tunna sonden. Det är visserligen möjligt att inom vissa gränser administrera även sådana tjockflytande sondnäringar med hjälp av pump, men detta ställer sig dyrbart och komplicerat. De lösliga fibrer, vilka som väsentlig och viktig beståndsdel bl a innehåller pektin, är vanligen också hydro- lyserbara, vilket kan medföra att fibrerna under lagring av sond- näringen hydrolyseras och därmed successivt får minskad fysiologisk effekt.

Det skulle alltså vara en fördel att i en sondnäring kunna utnyttja de olika fysiologiska effekter som lösliga resp. olösliga fibrer åstadkommer, och att sondnäringen innehöll viss andel av såväl . lösliga som olösliga fibrer, men detta har hittills medfört tekniska problem, huvudsakligen beroende på de lösliga fibrernas tendens att göra sondnäringen så tjockflytande att den endast med svårighet kan föras genom den ofta tunna sonden. Det skulle vara speciellt fördel- aktigt om såväl de lösliga som de olösliga fibrerna fanns i en och samma fiberprodukt.

En sådan fiberprodukt är känd tidigare, s k sojapolysackarid.

Denna innehåller en relativt liten andel lösliga fibrer och har därmed dålig, om ens någon, blodsockersänkande effekt. Dessutom innehåller sojapolysackarid fytinsyta, som kan störa tarmens upptag- ning av vissa mineraler, t ex zink och järn.

Det är känt att vissa fiberprodukter innehåller större andel lösliga fibrer än sojapolysackarid, och det har nu förvånande visat sig att vissa specifika sådana fiberhaltiga produkter kan tillföras till en konventionell sondnäring utan att de ovan angivna problemen uppkommer. Orsaken till att man på detta sätt kan tillföra såväl lösliga som olösliga fibrer, båda i signifikanta mängder, utan att sondnäringen blir alltför förtjockad för att kunna tillföras på vanligt sätt genom sond, och utan att de lösliga fibrerna hydroly- seras vid lagring är inte helt klarlagd, men orsaken kan vara att de lösliga fibrerna är bundna på sådant sätt i eller av de olösliga fibrerna, att de inte frigörs vid inblandning i sondnäringen eller under lagring utan först vid påverkan av mag- och tarmvätskorna.

Det har sålunda visat sig att rotfrukter i en och samma produkt innehåller såväl lösliga som olösliga fibrer, vilka besitter den nämnda önskade verkan, t ex fibrer av rova och kålrot, och alldeles speciellt fibrer av släktet Beta, såsom foderbeta, fodersockerbeta, sockerbeta_och rödbeta.

Sondnäringen enligt uppfinningen kännetecknas i första hand av att fibrerna är tillsatta i torr form, att fibrerna är av såväl löslig som som olöslig typ, att fibrerna är hämtade ur den grupp rotfrukter som innefattar släktet Beta, speciellt sockerbeta, foderbeta och rödbeta, att fibrerna har en grovlek av 50-200 pm eller företrädesvis 60-150 pm, samt att de lösliga och olösliga fibrerna förekommer i en halt av 0,5-5 vikts-% eller företrädesvis 1-3 vikts-% » av den slutliga fiberhaltiga sondnäringen.

Fibrerna bör alltså förekomma i en halt av 0,5-5 vikts-%, eller företrädesvis 1-3 vikts-%. En högre andel fibrer än cirka 5 % medför ingen närmnvärt förbättrad effekt, och en lägre andel fibrer än 0,5 % ger inte tillräcklig önskad verkan. Storleken på fibrerna bör mot- svara en sikt med 50-200 pm eller företrädesvis 60-130 pm maskvidd.

En storlek av mindre än 60;un ger en försämrad fysiologisk effekt (mindre blodsockerdämande effekt) hos sondnäringen, möjligen beroende på att de lösliga fibrerna frigörs från de olösliga fibrerna vid malning av fibrerna till så små dimensioner. En storlek om mer än 200 um kan medföra att sondnäringen har svårt att rinna genom den rela- tivt tunna sond som vanligen används, och det finns också risk att fibrerna filtar ihop sig. Fibrerna skall även vara av en typ som tål homogenisering och UHT-behandling (temperaturbehandling om upp till 463 xD u! 4> 150°C eller mer).

Av fiberprodukten kan de lösliga fibrerna lämpligen utgöra mer än 30% och de olösliga fibrerna mer än 25%, den resterande delen av fiberprodukten kan utgöras av stärkelse, socker, protein, râfett, mineralämnen och aska mm. En fibrerprodukt av t ex sockerbeta kan ha en kostfiberhalt av cirka 70%, där de lösliga fibrerna består av cirka 25% pektin och delvis lösliga fibrer av hemicellulosa, och de olösliga fibrerna utgörs av cirka 20% cellulosa-fibrer, cirka 4% lignin och olösliga fibrer av hemicellulosa.

Produkten enligt uppfinningen bereds på i och för sig känt sätt av av fett, proteiner, kolhydrater, mineraler och vitaminer, genom att fibrer av såväl löslig som olöslig typ, speciellt fibrer av släktet Beta, utväljs med en grovlek av 50-200 pm eller företrädesvis 60-150 pm och i en mängd av 0,5-5 vikts-% eller företrädesvis 1-3 vikts-% räknat på den slutliga fiberhaltiga sondnäringen, genom att fibrerna blandas med stärkelse, t ex hydrolyserad majsstärkelse, socker, sojaprotein, vassleprotein, eller mjölkproteinpulver, och genom att fiber-stärkelseblandningen därefter inblandas i den beredda sondnäringen.

Det är nödvändigt att tillsätta beskrivna fiberprodukten på speciellt sätt till den konventionella sondnäringen, eftersom annars sondnäringen kan få för hög viskositet och problem uppkommer med genomströmningen av näringslösningen genom sonden. Omfattande försök har visat att detta problem kan förhindras genom att fiberprodukten före inblandningen i sondnäringen blandas med en stärkelseprodukt såsom hydrolyserad majsstärkelse eller socker, eller med sojaprotein, vassleprotein, mjölkproteinpulver. Fiberprodukten är i sig relativt sur, och för att vidare eliminera risken för en därav beroende höjning av viskositeten vid tillsättningen av fibrerna bör pH-värdet på fiberprodukten höjas innan den tillsätts till sondnäringen, vilket kan ske genom att fiberprodukten behandlas med en bas i vatten- lösning, t ex natrium- eller kaliumhydroxid, eller med något fosfat, så att fiberblandningen får ett pH-värde av cirka 7-7,5.

Det visar sig också att homogeniseringstrycket måste vara lägre än det annars vanliga homogeniseringstrycket, eftersom annars fiber- produkten uppenbarligen trycks sönder med den följd att de lösliga fibrerna frigörs, varvid den fysiologiska effekten i sondnäringen kan minska. Normalt homogeniseringstryck för proteinprodukter brukar vara cirka 10-20 MPa, men för den fiberhaltiga sondnäringen bör homo- geniseringstrycket företrädesvis inte överstiga cirka 5 MPa.

Tester på såväl friska som sjuka människor har visat att en fiberhaltig sondnäring enligt uppfinningen ger en påtagligt bättre tarmfunktion än vid intagning av konventionell fiberfri sondnäring eller sondnäring innehållande endast, eller till största delen, olösliga fibrer, och att sådana blodsockertoppar som vanligen uppkommer vid intag av föda, även konventionell sondnäring, uteblivit eller kraftigt dämpats.

Uppfinningen skall nu beskrivas närmare i anslutning till ett antal exempel: EXEMPEL 1 I exemplet utgick man frân en känd lågviskös sondnäring bestå- ende av 4,5% protein (sojaproteinisolat och vassleprotein), 5,6% fett (palmolja och solrosolja), 13,5% kolhydrat (hydrolyserad majsstär- kelse), samt kända och vanliga mineraler och vitaminer. Sondnäringen blandades samman, och till 500 kg av denna blandning sattes 10 kg betfibrer i torr form, motsvarande 2 vikts-%, med en storlek av mer än cirka 100Åpm, vilken storlek är sådan att fibrerna utan problem passerar genom en sond av vanligt slag. Storleken på fibrerna bestämdes genom genom siktning genom en sikt med askstorleken 100 pm.

Det hela blandades i tank, homogeniserades vid 5 MPa och UHT- behandlades (Ultra High Temperature) vid 150°C under 5 sekunder på i och för sig känt sätt, varefter sondnäringen kyldes till 20°C och förpackades aseptiskt och placerades i lager vid rumstemperatur.

Fiberprodukten var opreparerad och hade ett pH-värde av cirka 4,5. Slutprodukten fick något högre viskositet än vad som är önskvärt, beroende på att fiberprodukten var surare än sondnäringens normala pH, som är 7-7,5, men den var fullt användbar, speciellt för genomföring genom sonden med hjälp av pump.

Den framställda fiberhaltiga sondnäringen testades under en tid CN \O CN på sex stycken friska personer, och den visade sig ge en förbättrad tarmfunktion utan vare sig förstoppnings- eller diarré-problem.

Signifikant mindre blodsockertoppar kunda noteras vid intag av födan jämfört med ordinarie sondnäring. För att få ett referensvärde gjordes jämförande prover med dessa sex personer, vilka då fick intaga den tidigare beskrivna konventionella sondnäringen utan tillsats av betfibrer.

Vid lagring under längre tid ökade viskositeten i produkten under hand, eventuellt beroende på en viss sammanfiltning av partiklarna under lagring.

EXEMPEL 2 Samma process upprepades som i exempel 1, men med den skillnaden att fiberprodukten blandades med stärkelse som normalt ingår i standardsondnäringen.

Vid framställning av 2000 kg fiberhaltig sondnäring uttogs 100 kg maltodextrin, och i denna inblandades 40 kg betfibrer motsvarande 2 vikts-% fibrer. Inblandningen gick avsevärt smidigare än i exempel 1.

Slutprodukten visade sig vara något mindre tjockflytande och mer lätthanterlig än produkten enligt exempel 1. Den hade i övrigt i alla" hänseenden samma goda egenskaper som sondnäringen i exempel 1.

EXEMPEL 3 Samma process upprepades som i exempel 1, men med den skillnaden att fiberprodukten, vilken ursprungligen hade ett pH av cirka 4,5 blandades med vatten och behandlades med Na0H så att den erhåll ett pH av 7,5.

Slutprodukten hade lägre viskositet än produkten i exempel 1 och uppvisade i övrigt i alla hänseenden samma goda egenskaper.

Ett ytterligare antal försök gjordes med behandling av fiber- produkten med kaliumhydroxid, natrium- och kaliumfosfat till pH 7 - 7,5. 7 463 595 EXEMPEL 4 För att utröna effekten av homogeriseringstrycket vid framställning av en sondnäring enligt uppfinningen framställdes en produkt enligt exempel 2, vilken homogeniserats vid 10 MPa.

Produkten fick påtagligt högre viskositet än produkten i exempel 2, som homogeniserats vid endast 5 MPa, fibrerna föreföll sönder- brutna och pektinet i de lösliga fibrerna föreföll vid analys vara nedbrutet. Produkten var med tvekan användbar vid administrering med hjälp av pump för genomföring genom sonden.

Flera motsvarande försök gjordes med homogeniseringstryck av 75, 4 och 2,5 MPa. Den vid 2,5 MPa homogeniserade produkten hade en ofullständig fettemulsion, medan de vid 4 och 7,5 MPa homogeniserade produkterna var nära likvärdiga med produkten i exempel 2. Det kunde fastställas_att det optimala homogeniseringstrycket var 4 - 7,5 MPa eller företrädesvis cirka 5 MPa.

EXEMPEL 5 För att utröna effekten av grovleken på fibermaterialet genom- fördes fem olika försök på samma sätt som i exempel 2 men med den skillnaden att att grovleken (malningsgraden) på fibermaterialet var 60 pm, 100 pm, 125 pm, 150 pm och 200 pm.

Fibrer med en grovlek om 60 pm hade uppenbart en viss andel frigjorda lösliga fibrer, vilket medförde en viss icke önskad försämring av produktens effekt på blodsockerinivån, dock inte så att produkten blev oacceptabel.

Fibrerna med en grovlek av 100 och 125 pm hade i alla hänseenden god effekt.

Fibrerna med en grovlek av 150 pm var acceptabla men inte full likvärdiga med fibrerna med 100 och 125¿pm, och fibrerna med en grovlek av 200 pm visade en tendens att stocka sig i sonden och att baka ihop sig till fiberklumpar.

Det kunde därav fastställas att fibergrovleken bör vara mellan 50 och 200 pm eller företrädesvis mellan 60 och 150 pnn EXEMPEL 6 I detta fa11 framstälïdes produkter på samma sätt som i exempeï 3 men med oïika standardsondnäringar, nämigen a) en sondnäring på sojamjöïsbas, b) en fettreducerad sondnäring pâ sojaiso1at-vass1e- proteinbas och c) en sondnäring baserad enbart på mjöikproteiner. a) i detta faiï innehö11 sondnäringen 12% koihydrat, huvudsak- 1igen hydroïyserad majsstärkeïse, 5,5% proteiner från sojamjöïk, 3% fett och samma andeï mineraier och vitaminer som i exempe1 3.

Produkten bedömdes reïativt tjock, men acceptabei. b) den fettreducerade sondnäringen innehölï 18% koïhydrat, 4,5% proteiner, 0,8% fett och samma andeï mineraler och vitaminer som i exempeï 3. Produkten b1ev utmärkt och hade samma goda egenskaper som i exempei 3. c) en sondnäring framstä11des i detta faïi utesiutande på bas av mjöïkproteiner. Produkten visade även i detta fa11 samma goda egenskaper som produkten i exempeï 3, och den var t o m något mindre viskös.

Claims (8)

1. Sondnäring bestående av en i och för sig känd grundprodukt av fullkosttyp sammansatt av fett, proteiner, kolhydrater, vitaminer och mineraler, och med en tillsats av fibrer av rotfrukter, kännetecknad av att fibrerna är tillsatta i torr form, att fibrerna är av såväl löslig som som olöslig typ, att_fibrerna är hämtade ur den grupp rotfrukter som innefattar släktet Beta, speciellt sockerbeta, foderbeta och rödbeta, 'att fibrerna har en grovlek av 50-200 pm eller företrädesvis 60-150 pm, samt att de lösliga och olösliga fibrerna förekommer i en halt av 0,5-5 vikts-% eller företrädesvis 1-3 vikts-% av den slutliga fiberhaltiga sondnäringen.

2. Sondnäring enligt krav 1, kännetecknad av att både de lösliga och de olösliga fibrerna återfinns i en och samma fiberprodukt.

3. Sondnäring enligt krav 1 eller 2, kännetecknad av att de lösliga fibrerna förekommer i väsentligen samma andel som eller något högre andel än de olösliga fibrerna.

4. Sondnäring enligt något av föregående krav, ännetecknad av att fibrerna är behandlade med en bas eller ett fosfat så att deras pH-värde är 7-7,5.

5. Förfarande för framställning av en sondnäring enligt något av föregående krav bestående av en i och för sig känd grundprodukt av fullkosttyp bestående av fett, proteiner, kolhydrater, vitaminer och mineraler, och med en tillsats av fibrer, kännetecknat av att en sondnäring bereds på i och för sig känt sätt av av fett, proteiner, kolhydrater, mineraler och vitaminer, av att fibrer av såväl löslig som olöslig typ, speciellt fibrer av släktet Beta, utväljs med en grovlek av 50-200 pm eller före- trädesvis 60-150 pm och i en mängd av 0,5-5 vikts-% eller före- trädesvis 1-3 vikts-% räknat på den slutliga fiberhaltiga sond- näringen, av att fibrerna blandas med stärkelse, t ex hydrolyserad 453 595 W majsstärkeise, socker, sojaprotein, vassleprotein, eïier mjöik- proteinpuiver, och av att fiber-stärkeïsebïandningen därefter inbiandas i den beredda sondnäringen.

6.Förfarande enligt krav 5, kännetecknat av att fibrerna före tiiisättningen tili sondnäringen behandïas med en ïut, t ex natrium eïler kaïiumhydroxid, eiier med en fosfat, så att fibrerna får ett pH-värde av 7-7,5.

7. Förfarande enligt krav 5 e11er 6, kännetecknat av att fibrer utväijs ur en rotfrukt av siäktet Beta, som innehåiier såväl iösïiga som oiösiiga fibrer i en och samma brodukt.

8. Förfarande eniigt krav 5 eiier 6, kännetecknat av att sondnäringen, efter tiiïsättningen av fibrerna, homogeniseras vid ett tryck av 4Q-70 bar, e11er företrädesvis omkring 50 bar, och att den därefter UHT-behandlas på känt sätt, kyis och förpackas aseptiskt. J;