SE461056B - Anordning foer att kontrollera givare - Google Patents

Description

_ i * g 461 05.6 2 testas, rapporterar givaren den simulerade händelsen eller tillståndet till en mottagande anordning såsom ett överordnat styrsystem.

Testmoden aktiveras enl. en utföringsform av det överordnade systemet, såsom ett datoriserat styrsystem. Som svar när givaren genomlöper test- moden avger den till mottagaren signaler vilka jämföras med förutbestämda signaler eller värden, där de förutbestämda signalerna eller värdena mot- svaras av de signaler som erhålles från givaren när dess funktion är korrekt.

Härvid_testas således inte endast givaren som sådan utan även överföringen av givarsignalen från givaren till mottagaren.

Ett sätt att använda denna typ av givare är att mottagaren, innan en givarsignal accepteras, systematiskt testar givarens Funktion genom att anropa och aktivera testoden. Härvid uppnås att de felfunktioner som kan uppträda är på förhand kända, vilket medger en systematisk och ordnad felkorrigering.

Ett annat sätt att använda denna typ av givare ges om ett systematiskt användande av testmoden kombineras med att kritiska givarfunktïflner dubb- leras. Sannolikheten för att båda givarna samtidigt skall ge en felaktig ' . V givarsignal är låg. Användning av testmoden medför att en felaktig givare l II 1 I kan bytas ut innan båda givarna ger en felaktig givarsignal. "gš Det är uppenbart att användningsområdet för föreliggande anordning är »«§ mycket stort och inte begränsat till några särskilda användningsområden .~3 där givare förekommer. "É Vidare är det uppenbart att färeliggande anerdning kan appliceras på en "'; mycket stor mängd olika givare av skilda slag. « Éizï Nedan beskrivas uppfinningen i samband med ett antal olika exemlifierande Fíïï utfüringsformer av uppfinningen, där föreliggande anordning applicerats ,É på givare av skilda slag.

Föreliggande uppfinning är dock inte begränsad till de givartyper som beskrivas nedan utan uppfinningen kan tillämpas på andra typer av givare såsom elektriska givare för elektriska storheter, mekaniska givare där under testmoden exempelvis reläer eller andra elektromekaniska anordningar É påverkar den mekaniska givarefl,etc.

I bifogade ritningar visar - figur l ett schematiskt bloekschema över en anordning enl. uppfinningen - figur 2 en induktiv givare med tillhörande kretsar - figur 3 en del av de i figur 2 visade kretsarna mer detaljerat - figur Q och 5 olika pulsdiagram där olika ingångars, utgångars och punkters status är avsatta mot tiden - figur 6 och 7 en kapacitiv givare - figur B en givartyp som utnyttjar en Wheatstone-brygga - figur 9 en optisk givare.

Som ovan nämnts utmärkas föreliggande anordning bl.a. av att givaren inne- fattar in- och urkopplingsbara element vilka är anordnade att påverka givaren så att denna avger en signal som avviker från det faktiska till- stånd givaren avkânner. Dessa element utföres således på ett sâtt som är anpassat till vilken typ av givare som avses, vilket exemplifieras i de nedan angivna utföringsformerna. l figur L visas ett schematiskt blockschea där siffran l avser ett styr- organ, vilket exempelvis utgöres av en dator, vilken via ledare är an- sluten till ett antal givare 2-S. Till resp. givare 2-S finns nämnda in- oon urkopplingsbara element 6-9 anslutna. Till dessa element 6-9 finns en styrkrets lü-13 ansluten.

Styrorganet l är vidare anordnat att, beroende på tillämpning via ledare lå styra eller reglera olika komponenter, anordningar eller processer i beroende av från givarna till styrorganet avgivna signaler avseende olika tillstånd. " Enl. uppfinningen är resp. styrkretslß-13 anordnad att på en given signal in- och/eller urkoppla nämnda element 6-9 i.en förutbestämd ordningsföljd.

Styrorganet är vidare anordnat att avkänna resp. givares utsignal och jämföra förändringar i utsignalen i beroende av in- och/eller urkoppling av nännda element 6-9. Styrorganet ägâfllkvid anordnat att genom jämför- elsen detektera huruvida givarens funktion är korrekt eller ej.

Enligt en föredragen utföringsform är nämnda element 6-9 integrerade i givarens elektronik och utgöres av ln- och urkopplingsbara elektriska element. nwfivw . .,,,. . ., ï,v._.,.,s,.n.t 461 056 Det är vidare föredraget att nämnda element är anordnade att in- och ur- kopplas medelst elektroniska switchar, företrädesvis transistorer, där nämnda styrkretsar l0-13 är anordnade att styra nämnda switchar i nämnda förutbestämda ordningsföljd. l det följande beskrivas några olika utföringsformer av givare försedda 'med en anordning enl. föreliggande uppfinning.

En induktivçivëfßkan exempelvis användas för att indikera närvaro av metallföremål eller indikera ett avstånd till metallföremål. l figur 2 visas en dylik givare.

Funktionen grundar sig på en LC-oscillator innefattande en spole 20 och den kondensator 21, där spolen 20 är den spole som påverkas av ett metall- föremål 22 i givarens nära omgivning. LC-oscillatorn kan exempelvis arbeta på en frekvens av SBU kHz. När ett metallföremâl kommer nära spolen 20 uppstår virvelströmsförluster i metallen varvid oscillatorns svängnings- amplitud minskar.

Denna minskade amplitud omvandlas till en mâtvärdessignal, vilken avges som utsignal från givaren till styrorganet l, vilken mätvärdessignal där utvärderas såsom indikerande närvaro av metallföremålet eller ett avstånd till metallföremålet. Givaren matas med spänning via ledaren 29. i detta fall utgöres nämnda in- och urkopplingsbara element av förluster som kopplas in och ur.

I figur 2 visas två strömbrytare Sl och S2. Ledarna i punkterna A och B är anslutna till punkterna framför pilarna vid A och B. Genom att sluta brytaren Sl kopplas bl.a. resistansen RB 3 ur. Genom att sluta brytaren S2 kopplas en eelastning i form av en ytterligare:resistans RB2_in_ Den ovan nämnda testmoden startas genom att en testpulssignal tillföres styrkretsen 10 via en ingång Zä.

För det fall givaren är digital i den meningen att den avger en av två signaler indikerande ett av två tillstånd är styrkretsen 10 anordnad att först avkänna vilket av de två tillstånden givaren indikerar och att där- efter in- eller urkoppla nämnda element så ett givaren påverkas att avge en signal motsvarande det motsatta tillståndet. At; förs; avkänna vilket tillstånd givaren indikerar är väsentligt vid digitala givare.

Uwgvw, ,. . ...lyg,w,_,,_.v,.,.,..,,_ '__ __ , i lå 461 C536 För det fall testmoden skulle börja med att inkoppla element verkande i riktning mot det tillstånd givaren redan befinner sig i konnær en felaktig utvärdering att göras av den från givaren avgivna signalen.

Det är väsentligt att vid digitala givare elementen påverkar givaren ï Sådöfl grad att givarens eventuella hysteres övervinns. Vidare är det väsentligt ~ vid digitala givare att efter testmodens slut givaren försätts i det till- stånd den indikerade före testmodens början. Det sistnämnda är särkskilt viktigt vid givare med hystereseffekt.

När givaren i figur 2 anger närvaro av ett föremål 22 är oscillatorampli? tuden sänkt på grund av virvelströmförluster. Härvid är styrkretsen 10 vid testmodens början anordnad, på sätt som anges nedan , att sluta brytare Sl varvid föriusten RB 3 kopplas ur, varigenom oscillatoramplítuden ökar till ett värde som motsvarar frånvaro av föremål. Ömedelbart efter det att bryta- 'ren Si därefter åter öppnats sluts brytaren S2,vilken inkopplar en belastning RB2som utgör en så stor förlust att oscillatoramplituden sänks till en nivå lägre än den oscillatoramplitud som erhålles vid indikering av före- mål. Testmoden avslutas med att styrkretsen åter öppnar brytaren S2, vari- genom givaren återgår till normal detektering.

När givaren anger frånvaro av föremål är styrkretsen 10 anordnad att vid testmodens början först sluta brytaren S2 varvid oscillatoramplituden an- tager en nivå som motsvarar närvaro av föremål. Omedelbart efter det att brytaren S2 åter öppnats sluts brytaren S1 vilket medför att oscillator- amplituden ökar till en nivå högre än den som erhålles vid frånvaro av föremål. Testmoden avslutas med att styrkretsen 10 öppnar brytaren Sl, vari- genom givaren återgår till normal detektering.

Den ovan beskrivna testmoden har ett reversibelt förlopp. l det första fallet kopplas först förluster ur varefter förluster kopplas in. l det andra fallet kopplas först förluster in varefter förluster kopplas ur.

Denna testmod medger att hystè es erhålles mellan indikering och ej indi- kering av föremål, vilket är vågentligt för att säkerställa en entydig indikering. \“”(,L Givaren i figur 2 är, soninämnts anordnad att avge en digital utsignal.

Transistorn T bringas medelst närvaro av föremål och frånvaro av föremål att ändra sin ledningsstatus. Signalen på transistorns T kollektor för- stärks medelst förstärkaren F och avges i_form av en utsignal på utgången 25! I, _ . a :u ä “ . ._ l . 'e E . n, » . i ï i. . š f, _ i 1 ': l _ i , i _ i _ .l j t l I l l E 1 _ I = g -. ç. 4 . 0 7 . n 400 Illa I ,.I n o øl |'n 1 Û al: old il Oo 461 056 f* När emellertid givaren är utförd för att avge en analog utslgnal är styr- kretsen 10 anordnad att först sluta trytaren SI och efter att denna åter öppnats sluta brytaren S2 eller vice versa. I detta fall är styrorganet I anordnat att jämföra de därvid erhållna utsignalerna från givaren ned förutbestämda värden för hur den före testmoden förefintliga utsignalens amplitud påverkas av in- och urkopplingen av förlusterna under testmoden.

Vid digitala givare kan omkopplingen av brytarna SI och S2 ske snabbt medan vid analoga givare testmodens olika avsnitt bör vara korta tids- intervall med bestämd längd.

Som ovan nämnts avkânnes vid digitala givare först givarens utsignal medelst styrkretsen 10 före det att testmoden påbörjas.

För detta ändamål innefattar styrkretsen 10 en riktningslogikkrets 10' vars uppbyggnad och funktion kortfattat beskrives nedan, se figur 3. l figur 3 anger punkterna A och B punkterna Å och B i figur 2. Figur 3 visar således en del av figur 2 mera detaljerat.

De i figur 2 visade brytarna Sl och S2 är företrädesvis elektroniska switchar, företrädesvis transistorswitchar, med en uppbyggnad enl. vad som visas i figur 3. Härvid innefattar brytaren Sl transistorerna Tl och T2. Brytaren S2 innefattar transistorerna T3 och Th.

Från utgången 25 i figur 2 löper en ledare 26 till riktníngslogikkretsen lÛ'.

Från givaren avges en signal på utgången som är hög eller låg beroende på om ett föremål âr nära givaren eller ej.

.Denna signal påföres ingången 26 till riktníngslogikkretsen lU'. Riktníngs- logikkretsen innefattar en"integrerad krets IEI vilken exempelvis kan vara en IC-krets som betecknas CD ÄOÄZB.

När ingen testpuls förekommer på ingången Zh på lC~kretsen är denna låg.

Så länge ingången Zë är låg kommer utgångarna 27,28 från IC-kretsen att följa signalen på ingången 26, d.v.s. givarens utsignal.

Riktningslogikkretsen lü' innefattar även tre nandgrindar Gl, G2 och G3 vilka kan utgöras av en lC-krets som betecknas CD ä093B. 461 056- lngångarna på nandgrlndarna Gl, G2 och G3 är kopplade dels till utgångarna 27 och 28, dels till ingången 2% på i figur 3 visat sätt. Utgångarna från nandgrindarna G2 och G3 ligger stilla då det inte finns någon testpuls på ingången 2%. D Från nämnda styrorgan l avges en testpuls som påföres ingången 24 och en ~ av ingångarna på G2 resp. G3. När testpulsen mottages i riktningslogík- kretsen 19' läses ntgångarna 2? ash 2§ till den signal som vid testpulsens mottagande förefinns på ingången 26 från-givaren och bibehålles under den tid som den digitala testpulsen är hög. l_och med att testpulsen mottages komer utgången så 92 eller 93 att andras från att vara nog tili att vara låg. Vilken av nandgrindarnas utgång som kommer att ändras till att bli låg beror av om utgången 27 eller utgången 28 är hög.

Antag att ingången 26 är hög när testpulsen mottages. Härvid kommer ut- gången 27 att vara hög under testpulsens varaktighet, vilket medför att utgången på G2 är låg under testpulseñivaraktighet. Utgången från G3 ligger stilla eftersom härvid utgången 28 är íåg. after invertering i nandgrinden Gl pâför utgången från Gl en positiv puls på en differentialkondensator Cl, vilket resulterar i ett positivt spän- nínpssprång relativt lJ-nivån i punkten markerad ® i -figur 3. Detta spänningssprång brlngar translstorn Ti att leda under en något kortare tid än testpuisens längd, Vid_te§teui§en§ slut erhållas ett negativt spânningssprång relativt D-nivån i punkten (:) , vilket bringar transistorn T3 att leda under en lika lång tid som Ti var ledande. Det nyss beskrivna medför att först en slutning och en efterföljande brytning av brytaren Si i figur 2 sker samt att därefter en slutning och en efterföljande brytning av brytaren S2 I figur 2 sker.

Om däremot ingången 26 är låg när testpulsen mottages kommer utgången 27 att vara låg, medan utgången 28 är hög. Detta medför att utgången på G3 kommer att ändras från att vara hög till att vara låg när testpulsen mottages. Härvid uppstår en negativ puls på utgången av G3, vilken puls sáfäfes en diffefefitiaikondansätof 62, vilket resulterar i ett negativt spänningssprång relativt D-nivån i punkten (:) i figur 3. Detta spännings- språng bringar transistorn Tä att leda under en något kortare tid än test- puisens längd. Vid testpulsens slut erhålles ett positivt spänningssprång *taga w 461 oss B ¿ relativt 'Cl-nivån i punkten, vilket bringar T2 att leda under en lika lång tid som transistorn Th.

Det nyss beskrivna medför att först en slutning och en efterföljande brytning av brytaren S2 i figur 2 sker, samt att därefter en slutning och en efterföl- - jande brytning av brytaren S1 i figur 2 sker.

Som framgått ovan är således styrkretsen anordnad att först avkänna vilket av de två tillstånden givaren indikerar och anordnad att därefter in- eller ur- koppla elementen så att givaren påverkas att avge en signal motsvarande det motsatta tillståndet.

För det fall givaren är av analog typ förefinns inte riktníngslogikkretsen l0'. En testpuls påföres i stället direkt på differentialkondensatorn Cl.

Transistorerna T2 och TÅ med tillhörande resistanser samt differentialkonden- satorn C2 utgår i detta utförande.

När en testpuls påföres differentialkondensatorn Cl bringas först transistorn Ti att leda under en något kortare tid än testpulsens längd. Vid testpulsens slut kommer transistorn T3 att leda under en lika lång tid som transistorn Ti.

Detta medför således att först slutes brytaren S1, därefter öppnas brytaren S1 och brytaren S2 slutes, varefter brytaren S2 öppnas. v i figur å resp. figur 5 visas ett antal pulsdiagram, där olika ingångars, ut- gångars och punkters status visas som funktion av tiden före, under och efter varaktígheten hos en testpuls med det i figur Å resp. S visade utseendet. I figurerna ü och S anger siffran-"l" att signalen är "hög" och "O" att signalen är “låg". Siffran -1 anger en signal med omvänd polaritet till en signal be- tecknad med siffran l. Vad gäller beteckningarna i figurerna Å och 5 motsva- ras dessa av de i figur 3 visade beteckningarna. Således anger Q utgången 27; Ö utgången 28. DATA IN anger ingången 26. V Med G3, G2 och Gi menas utgången från resp. nandgrind.

De fyra sista diagrammen i figurerna 4 och S utvisar när resp. transistor Tl, T2, T3 och Tä är ledande och icke ledande. Siffran "O" betecknar att transis- torn är ledande och siffran "l" att den är oledande. Det är således uppenbart att genom att avge en testpuls till styrkretsen 10 kommer, både i fallet di- gital resp. analog givare, förluster in- och urkopplas på ovan angivet sätt. 9' g 461 oss gg Vid en induktiv givare utgöres nämnda element av impedanser, företrädes- vis induktanser och resistanser. n Den beskrivna styrkretsen kan givetvis användas for andra givare än induktiva givare, där styrkretsen används på beskrivet sätt för att sluta resp. bryta två strömbrytare Sl och S2.

Enl. en föredragen utföringsform, såsom den ovan beskrivna, är nännda styrkrets integrerad i givaren.

Emellertid kan givetvis hela eller delar av styrkretsen vara belägen i styrorganet.

Styrorganet l är som nämnts anordnat att jämförg från givaren erhållna å signaler under testmoden med förutbestämda värden och därvid detektera huruvida givarens funktion är korrekt eller ej. I ett fall kan styrorganet L utgöras av en dator som på i och för sig känt sätt är programmerad att ut- föra nänmda jämförelse. f I ett annat fall kan den del av styrorganet som utför nämnda jämförelse istället vara integrerad i givarens elektronik, d.v.s. ansluten till styr- kretsen. Särskilt vid digitala givare kan denna del av styrorganet utgöras av ett grindnät som på i och för sig känt sätt är anordnat att under test- moden jämföra utsignalen från givaren med utsignalerna från styrkretsens grindnät Gl, G2, G3. i figur 6 visas en kapacitiv givare. En kapacitiv givare kan bl.a. användas för att indikera närvaro av eller avstånd till föremål vilka är icke metalliska._ En sådan givares 30 mäthuvud kan ha den utformningen som visas i figur 7, _ d.v.s. en cylindrisk kondensator, bildad av kondensatorelektroder 31,32 vars kapacitans ändras när något föremål 33 komer tillräckligt nära mät- huvudet_30r .I l figur 6 visas givarhuvudet inom en streckad ram. En kapacitiv givare av i och för sig känt slag innefattar en RC-oscíllator 3ü av fasskifttyp och uppbyggd såsom framgår av figur 6, med kapacitanser CS-C7 innefattande mäthuvudet C5 och resistanser Rl-R3Denna RC-oscillator är så dimensionerad att den ej svänger förrän nämnda kapacitans CS överstiger ett visst värde, d.v.s. förrän ett föremål kommer tillräckligt nära. iwøl |vnt Il OO ~n0 *av Q IG »varvid närvaro av ett föremål simuleras. lßi oss *i En testmod för en kapacitiv givare utföres så att kapacitanser kan in- och urkopplas för att simulera närvaro resp. frånvaro av ett föremål. l figur 6 visas en styrkrets 10" benämnd "TESTLOGlK", vilken har motsvarande utförande såsom beskrivits ovan i samband med figurerna 2 och 3 för en digital eller analog givare. Denna styrkrets 10" innefattar två ström- brytare Sl och S2 för in- oöh urloppling av kapacitanser C3 och Ch. Givarens matarledare betecknas med siffran 35. Dess utgång betecknas 36 och in- gången till styrkretsen betecknas 37. Funktionen vid testmoden är följande.

När givaren indikerar närvaro av ett föremål innebär en testpuls på ingången 37 att kapacitansen Cå kopplas bort genom att brytaren S2 öppnas, varvid från- varo av ett föremål simuleras. När givaren indikerar frånvaro av föremål så sluts istället brytaren Sl varvid ytterligare en kapacitans C3 inkopplas, l det fall givaren är digital avkänns först vilket tillstånd givaren indikerar, varefter det motsatta tillståndet simuleras, såsom ovan be- skrivits i samband med den induktiva givaren. i det fall givaren är analog utförs styrkretsen 10" på motsvarande sätt _ som ovan beskrivits för en analog induktiv givare, där testmoden medför att båda tillstånden simuleras under en respektive kort tidsperiod. v Kapacitanserna C3 och Ch kan bestå av vanliga kondensatorer - komponenter men kan också utgöras av elektroder 38,39 på mäthuvudet, vilka in- och urkopplas via iedare 40,Ål på samma sätt som C3 och Ch in- och urkopplas. Även mekaniska givare, såsom gränslägesbrytare, kan testas på beskrivet sätt med en eller flera elektromekaniska komponenter- Härvid kan en styrkrets av ovan beskrivet slag och elektromagnetiska organ ekaniskt aktivera den mekaniska givaren.

Nedan skall kortfattat några andra typer av givare, där föreliggande upp- -finning tillämpas, beskrivas. Denna beskrivning syftar endast till att exemplifiera föreliggande uppfinnings stora användningsområde vad gäller givartyper, enär alla givartyper inte kan beskrivas i denna beskrivning på grund av mångfalden givartyper. l " 461 oss En typ av givare baseras på att den storhet som skall mätas påverkar impe- dansen hos ett elektriskt kretselement, i allmänhet en resistans. Exempel på sådana givare är tràdtöjningsgivare, givare för tryck baserade på ett pie2oreslstivt halvledarmaterial som ändrar resistansen med trycket, givare för flöden där en upphettad tråd ändrar sitt motstånd p.g.a. värme- avledning som är proportionell mot det flöde som passerar tråden samt givare för temperatur där ett temperaturkänsligt motstånd används, etc.

En dylik typ av givare 50 visas i figur 8 där givaren är'i form av en Wheatstonebrygga där fyra i viloläge identiska impedanselement 5l,Sl',5l" spänningssättes diagonalt medelst en spänningskälla 52, varvid en avvikelse från balans avkännes som en ström mellan ledarna S3,5ü över den andra "diagonalen. En av impedanserna Sl',5l“ är härvid det ovan beskrivna givar- eiementet. En styrkrets 10 av ovan angivet slag är anordnad att styra två strömbrytare Sl och S2. Som exempel beskrives en temperaturgivare där impedansen Sl* är ett tempteraturkänstlígt motstånd. När brytaren S1 slutes kopplas impedansen 51" ur vilket exempelvis simulerar en temperaturökning.

När brytaren S2 öppnas kopplas impedansen SS in, vilket exempelvis mot- svarar en temperatursänkning. Denna typ av Qïvafekan utföras digital eller analog varvid det i samband med den induktiva givaren ovan beskrivna är tillämpligt. ' En annan typ av givare är optiska givare av typen fotoceller. En dylik givare visas i figur 9 och innefattar ett ljusemitterande organ 60 såsom en lysdiod, ett ljussensitivt organ 61, såsom en fototransistor, och en reflektor 62. Nämnda element innefattar enl. en utföringsform organ för att bryta en strâlgång löpande mellan det ljusemitterande organet via en reflektor till det ljussensitiva organet, dels organ för att upprätta en alternativ strâlgång nellan det ljusemitterande och det ljussensitiva organet.

Nämnda organ innefattar ett prisma 63 där en eller tvâ sidor, i utförings~ exemplet två sidor 6&,65, försetts med ett skikt 66,67 av spänníngsstyrda flytande kristaller, ett s.k. LCD~skikt. LCD-skíktet medför att bryt~ ningsindex förändras vid ifrågavarande sida hos prismat när LCD-skiktet spänningssätts. l2 461 056 Prismat 63 är omgivet av materialstycken ?Ä,?S, företrädesvis av samma material. Prismat 63 tillsammans med materialstyckena 7ä,7S bildar en kropp med två parallella sidor 76,7? vilka ligger i plan vinkelrätt mot strâlgången mellan organen 60,61 och reflektorn 62.

Brytningsindex i ett LCD-skikt påverkas när skiktet spänningssâtts. Prismats, materialstyekenas resp. LCD-skiktets material väljs så att när LCD-skiktet icke är spänningssatt transmitteras ljus enl. strålgången 72,68,73.

LCD-skiktet är vidare så valt att dess brytningsindex minskar i tillräck- lig grad för att ge en totalreflektion vid sidan 6ä resp. 65 när resp.

LCD-skikt är spänningssatt.

Exempelvis kan ett prisma och tillhörande LCD-Skikt anordnas så BI! när inte något av LCD-skikten är spänningssatt råder den med streckade linjer visade strâlgången 68 mellan det ljusemitterande organet 60, reflektorn 62 och det ljussensitiva organet 61. Två strömbrytare Sl och S2 förefinns vilka styres av en styrkrets av ovan redan beskrivet slag. När endast brytaren S2 slutes spänningssätts LCD-skiktet 67 varvid den från reflektorn 62 mot prismat 63 infallande strålen 68 inte längre transmitteras genom prismat utan reflekteras mot sidan 65 såsom strålen 69 visar.

När endast brytaren Si slutes spänningssätts LCDrskiktet 66 varvid det från det ljusemitterande organet 60 utsända ljuset inte transmitteras genom^prismat utan reflekteras mot sidan_6b men transmitteras genom sidan r 65 såsom strålarna 70,71 visar.

När båda brytarna Sl och S2 är slutna reflekteras det från det ljusemit- terande organet 60 utsända ljuset 72 mot sidan 6h och sedan mot sidan 65 till det ljussensitiva organet 6l såsom strålarna 70,73 visar.

I stället för ett prisma försett med LCD-skikt på beskrivet sätt kan ned- och uppsvängbara vanliga speglar användas där speglarna manövreras med elektromagnetiska anordningar, vilka styrs via en styrkrets av beskrivet slag på motsvarande sätt som brytarna Si och S2 styrs.

Brytarna Sf och S2 är i exemplet i figur 9 anslutna till en styrkrets l0 av det slag som beskrivits ovan, vilken innefattar en riktningslogikkrets av beskrivet slag för att först avkänna om fotocellanordningen indikerar ett föremål i dess strålgäng 68 eller ej och därefter simulera motsattv tillstånd.

Om givaren befinner sig i tillståndet inget föremål i stršlqången áš så slutes brytaren S2 varvid ljuset 58 aldrig när det ijussensitiva organet 53, Om givaren befinner sig i tillståndet föremål i strålgången 68 sluts saw brytarna Si och S2 varvid ljuset löper från det ljusemitterande organet 60 till det ljussensitiva organet 61 via den inre strålgângen ?2,?0,73.

Företrädesvis år organen 60,61 och prismat 63 inkapslat. Detta medför den ytterligare fördelen att stvrorganet i kan vara anordnat att jämföra ut- signalen från det ljussensitiva organet 61 när strâlgången 68 används och när den inre strålgången 72t7G,?3 används. Skillnaden i amplitud mellan dessa signaler är hl.a. ett mått på nedsmutsning av de olika optiska elementen i strålgângen 68.

Det är uppenbart att det ljussensitiva organet 61 istället kan ersätta reflektorn 62 och placeras på dess plats för att alstra en direkt strål- gång mellan det ljusemitterande och det ljussensitiva organet. Härvid kan ett prisma med endast en sida belagd med ett LCD-skikt användas.

Emellertid erhålls därvid inte någon inre strålgâng.

Ovan har olika givartyper beskrivits liksom olika styrkretsar. Det är uppenbart att fackmannen kan applicera föreliggande uppfinning på varje- nanda typ av givare eller anordningar i dess närområde som elektriskt kan aktiveras för att påverka givaren att antaga eller índikera ett till- stånd som avviker från det den utan påverkan indikerar, i syfte att kontrollera givarens funktion.

Det är vidare tydligt att styrkretsarnas detaljuppbyggnad kan varieras väsentligt med ošeehållande av den ovan beskrivna funktionen vad avser två eller flera strömbrytare Sl,S2.

Det är således uppenbart att föreliggande uppfinning kan varieras.

Föreiiggandefuppfinning är således inte begränsad till ovan angivna ut- föringsformer utan kan varieras inom dess av bifogade patentkrav angivna fâlTlf Éi ii _

Claims (5)

461 056 "l Patentkrav

1. Anordning för att kontrollera givare, vilka avger en analog eller di- gital utsignal motsvarande ett tillstånd givaren avkänner, där givaren inne- fattar in- och urkoppiingsbara element (RB3¿23;C3,Cü;66,67) anordnade att på- verka glvaren så att denna avger en signal, som avviker från det faktiska tillstånd givaren avkänner, k ä n nve t e c k n a d a v, att en styrkrets (lB,i0*,lÛ“) förefinns anordnad att på en given signal ln- och/eller urkopplav _nämnda element i en förutbestämd ordningsföljd och av, att ett styrorgan (I) förefinns anordnat att avkänna givarens utsignai och jämföra Förändringar i utsignalen i beroende av in- och/eller urkoppling av nämnda element (RB3,23; t3,Ch;66,67) samt att styrorganet (1) är anordnat att genom jämförelsen detek-r tera huruvida givarens funktion är korrekt eller ej.

2. Anordning enl. krav l, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda ele- ment (RB3,23;C3,Cë) är integrerade i givarens elektronik och utgöres av in- och urkopplingsbara eiektriska element.

3. Anordning enl. krav 1, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda ele- ment (66,6ï) är skilda från givarens elektronik och utgöres av element, vilka är in- och urkoppiingsbara in i och ur givarens avkänningsområde i rummet. Å.

4. Anordning enl» krav 2 eller 3, k ä n n e t e c kön a d a v, att nämn- da element (RB3,23;C3,Cä;66,67) är anordnade att in- och urkopplas medelst elektroniska Switchar, företrädesvis transistorer och av, att nämnda styrkret- sar (i0,i0',1D“) är anordnade att styra nämnda switchar i nämnda förutbestäm- da ordningsföljd.

5. Anordning enl. krav 1, 2, 3 eller ä, k ä n n e t e c k n a d a v, att nämnda styrkrets (i0,10',iÛ") är integrerad i givaren. E. . Anordning enl. krav 5, k ä n n e t e c k n a d a v, att den del av l styrorganet (1), som är anordnad att utföra nämnda jämförelse och anordnad att avge en signal till resterande del av styrorganet (l) motsvarande huruvida gi- varens funktion är korrekt eller ej är integrerad i givaren.