SE455414B - Drivanordning for bandtransportor - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 455 414 2 bandet alltid är uppburet av linorna utmed bandets hela längd även om linorna tidvis avlägsnas från bandet för att bibringas en drivkraft.

Denna lösning är naturligtvis ändamålsenlig. Emellertid erfordrar även denna lösning användningen av flera trummor och linskivor för avlänkning av linorna. Dessa linor är ofta mycket kraftigt spända och detta medför att nämnda trummor och linskivor är utsatta för en kraftig påverkan och förslitning.

Såsom framgår av ovannämnda patentskrifter är transportbandet i sin helhet uppburet av linorna, vilket innebär att bandet inte har någon egen förmåga att bära lasten sett i longitudinell riktning. Principen för ovan- nämnda system med linor (cable belt) går ut på att bandet skall ha en till- räcklig transversell styvhet (medelst förstärkningar eller armeringar) för att fungera som en balk mellan linorna och överföra lasten på bandet till linorna. Bandet måste naturligtvis även ha en viss armering i den längsgående riktningen men endast i sådan utsträckning som erfordras för att bandet inte skall brista. Därvid påpekas speciellt att linorna står för hela drivningen av bandet och drivkraften överföras till bandet via friktion i ingreppe- punkten mellan band och lina.

På senare år har även föreslagits att förse bandet med en egen längs- gående eller longitudinell styvhet genom att låta det med såväl längsgående som tvärgående armeringar försedda bandet ha en från början trågformad konstruktion, så att bandet alltid tenderar att antaga denna trågform, jfr den internationella patentansökan nr PCT/SE85/00409. Därigenom erhålles en egen förmåga hos bandet att bära en del av lasten i longitudinell riktning och bandet kan assistera linorna i att uppbära lasten mellan upplagspunkter- na. Detta innebär att nedbuktningen mellan upplagspunkterna kan minimeras och antalet upplagspunkter kan minskas och därför erfordras lägre drivkraft.

Vidare har bandet en armering i longitudinell riktning, vilket innebär att bandet kan erhålla en drivning tillsammans med linorna.

För att kunna konstruera riktigt långa transportörer som dessutom är ekonomiskt konkurenskraftiga med andra transportsystem erfordras dock även att línornas drivning förbättras i förhållande till den ovan beskrivna tekniken. .

Sammanfattning av uppfinningen. Ändamålet med föreliggande uppfinning är att föreslå en drivanordning för ett dylikt transportband uppburet av linor, där bandet och linorna kan drivas med ett minimum av avlänkning och omlänkning av linorna.

Detta uppnås enligt uppfinningen genom en drivanordning med de känne- tecken som framgår av nedanstående patentkrav. 10 15 20 25 30 35 40 455 414 3 Kortfattad beskrivning av ritningarna.

Uppfinningen beskrivas nedan mer i detalj med hjälp av en föredragen utföringsform av uppfinningen under hänvisning till bifogade ritningar.

Fig 1a är en schematisk sidovy och fig 1b är en schematisk planvy av en bandtransportör av den typ som uppfinningen avser och enligt känd teknik. Fig 2 är en schematisk tvärsnittsvy som visar problemet enligt tidigare känd teknik. Fig 3a är en schematisk sidovy av en första utföringsform av driv- anordningen enligt föreliggande uppfinning. Fig Bb och 3c är tvärsnitt tagna enligt linjerna A - A och B - B i fig 3a. Fig 4 är en schematisk sidovy av utföringsformen enligt föreliggande uppfinning och visar pålastningsänden.

Fig Sa och Sb är tvärsnittsvyer som visar samverkan mellan linorna och bandet. Slutligen är fig 6a en achematisk sidovy och fig 6b en schematisk tvärsnittsvy som visar en mellandrivanordning enligt uppfinningen.

Detaljerad beskrivning av den föredragna utföringsformen.

I fig 1a och 1b visas schematiskt hur drivningen av linorna har skett enligt tidigare känd teknik. I fig 1a visas ett transportband 1 som uppbäres av två linor 2. Bandet omlänkas av en bandtrumma 3a för att bilda retur- parten. Linorne 2 måste omlänkas utåt förbi bandets ände för att kunna nå fram till drivande linskivor 4. Den drivande linskivan är vad man inom gruv- industrin (djupa gruvor) kallar "Koepe-Winders", varvid linorna är lindade i ett eller flera varv omkring linskivorna för att bilda erforderlig friktions- yta. Bandet är inte drivet utan all drivkraft förmedlas av linorna. Vanligen uppbärea även returparten av bandet av linorna, varvid dessa måste vara belägna under returparten av bandet, vilket också framgår av fig 1a.

Dm man önskar undvika separata linskivor för linorna och bandet är detta inte möjligt med känd teknik, såsom närmare framgår av fig 2. Om man försöker linda linan flera varv omkring bandtrumman 3b kommer linan att ligga utanför det uppbärande spåret 5 i bandet och kan inte samverka med bandet på avsett sätt. Vidare kommer linorna och bandet att löpa över olika diametrar, vilket medför olika periferihastigheter. Slutligen kommer spârets kanter att' pâverkas av de intilliggande varven och åstadkomma en allvarlig förslitning.

I fig 3a visas en utföringsform av föreliggande uppfinning där trots vad som framgår av fig 2 bandtrumman används för att driva både bandet och linorna. Såsom närmare framgår av fig 3c är transportbandet, som används i föreliggande uppfinning, ett band med från början trågformad konstruktion och uppvisar därför en viss höjd i fig Sa. Från ungefär tvärsnitt B - B börjar trâgformen att minska och bandet blir mer och mer utplanat för att kunna omlänkas omkring bandtrumman 3c. Denna utplaníng beror på att linorna succesivt börjar ledas ned till drivtrummans diameter och därför inte längre uppbär bandet. Trågformen bildas genom att bandet bibringas denna form redan 10 15 ZU 25 30 35 40 455 414 4 vid tillverkningen. Vidare finns tvärgående armeringar, vilka har en stor styrka men inte förhindrar en utplaning av bandet vid passagen av ändtrummorna.

I fig 3a visas ett första brythjul 6 som utgör det sista understöde- hjulet för linan före drivänden. Därefter löper linorna snett nedåt mot driv- trummans periferi, såsom närmare framgår av fig 3a. Av fig 3b framgår att linorna är lindade flera varv omkring trumman och är belägna i speciella urtagningar eller fördjupningar 7a i trumman.

Drivtrumman är försedd med en lämplig linstyrning 15, såsom visas vid drivtrumman i fig 3a. Linstyrningen 15 tillförsäkrar att linan löper på avsett sätt på drivtrummans yta. Om linan skulle avvika från denna bana finns en elektronisk övervakare, som avger ett larm. Uvervakaren övervakar sam- tidigt eventuellt avbrott på linorna. Linstyrningen påverkar linorna och drives mekaniskt, hydrauliskt eller pneumatiskt på i och för sig känt sätt.

Returparten av bandet uppbäres med speciella retur-rullar 8 och linan passerar ovanför returbanan på brythjul 9, jfr fig Ba. Dessa hjul 8 och 9 är inte utsatta för någon nämnvärd belastning utan skall endast i princip upp- bära bandets respektive linornas tyngder. Eftersom bandet har en förhållande- vis stor egen longitudinell styvhet kan retur-rullarna vara belägna förhål- landevis glest och fördyrar inte konstruktionen.

Returlinorna kan även vara anordnade att uppbära returparten av bandet, varvid linorna med linskivor styres utanför och nedanför bandet för ingrepp med ett särskilt spår vid bandets nu nedåtriktade kanter, såsom närmare beskrives i ovannämnda internationella patentansökan nr FCT/SE85/00409.

I fig 4 visas motsvarande konstruktion vid pålastníngsänden. Där löper linorna över individuella línspännings-ändskivor 10 medan bandet har sin egen bandspännings-ändskiva 11. Individuell sträckning av varje lina för sig är nödvändig för att kompensera för kurvor hos transportören etc.

I fig Sa visas i förstoring och i tvärsnitt hur principen enligt upp- finningen fungerar.

Bandet uppbäres utmed tranportörens längd av linorna som i sin tur uppbäres av linskivor 6 anordnade på lämpliga avstånd från varandra, såsom visas till vänster i fig Sa. Eftersom bandet har en egen longitudinell styvhet kan färre understödjande linskivor användas än enligt känd teknik.

Till höger i fig Sa visas konturen av drivtrumman 3c med fördjupningen 7a där linan samverkar med trumman och drivas. Samtidigt visas ungefärligt hur bandet utplanas för att kunna passera omkring drivtrumman.

För att kunna använda gemensam drivtrumma för drivning av såväl bandet som linorna erfordras att medeldiametern omkring drivtrumman för såväl linorna som den längsgående armeringen i bandet är lika stor. I annat fall 10 15 20 25 30 35 40 455 414 S kommer armeringen i bandets basdel att snabbt förstöra bandet.

Enligt uppfinningen möjliggöres denna egenskap genom att linorna för- sänks under trummans yta i nämnda fördjupningar. Linorna sträcker sig därvid så långt upp ur fördjupningarna att deras centrum eller mittpunkt befinner sig på samma höjd som armeringen i bandet, dvs på en gemensam medeldiameter på drivtrumman, viket i fig Sa är markerat med en streckad linje.

Såsom även framgår av fig Sa kommer inte dessa varv av linorna att påverka bandets sidor eftersom linorna befinner sig nedsänkta i nämnda fördjupning 7a.

Såsom visas i fig 5b kan trumman alternativt vara utformad med ett centralt spår avsett att upptaga bandets centrala del och samtidigt åstad- komma en lämplig centrering och styrning av bandet. Därvid skall fortfarande enligt uppfinningen såväl linornas centrum som centrum för armeringen i bandet befinna sig på samma höjd eller medeldiameter på drivtrumman 3c. Detta åstadkommas genom lämplig relation mellan djupet hos fördjupningarna 7a och fördjupningen 7b. Denna relation är naturligtvis beroende av linornas diameter samt tjockleken på de i armeringen ingående armeringstrådarna, huruvida flera armeringslager används etc.

Inget hindrar att samma egenskap med gemensam medeldiameter erhålles genom en upphöjning på drivtrumman vid bandets basdel.

Slutligen vises i fig 6a en mellandrivanordning där linorna är drivna.

Därvid passerar linan över en första brytskiva 12 och sedan omkring en driv- trumma 13, konstruerad på samma sätt som drivtrumman 3c, och styres sedan av en andra brytskiva 14 till samverkan med bandets uppbärande spår. Bandet vilar på drivtrummans övre yta, som kan vara försedd med fördjupningen 7b. På grund av bandets inneboende longitudinella styvhet behövs ingen uppbärande funktion av linorna vid avståndet mellan brytskivan 12 och drivtrumman 3c samt mellan drivtrumman 3c och brytskivan 14 utan bandet löper här fri- bärande.

Såsom schematiskt visas i fig 6b är en eller bägge av brytskivorna lutande i förhållande till vertikalplanet för att styra linan åter till samverkan med spåret i bandet. Naturligtvis kan en ytterligare linskiva med vertikal axel anordnas omedelbart efter drivtrumman för att åstadkomma styrningen tillbaka till spåret (visas ej närmare i figuren).

Lösningen enligt föreliggande uppfinning är speciellt lämplig i samband med det i figurerna visade bandet men det är inte uteslutet att uppfinningen likaväl kan användas vid andra typer av band med en viss egen longitudinell styvhet. ' Uppfinningen har ovan beskrivits under hänvisning till de bifogade ritningarna. En fackman inser emellertid att uppfinningen kan modifieras på 455 414 6 många sätt inom uppfínningens ram. Sådana modifikationer som är uppenbara för en fackman som läser denna beskrivning är avsedda att ingå inom uppfínningens ' ram. Uppfínningen begränsas endast av nedanstående patentkrav.

Claims (4)

10 15 20 25 30 455 414 7 PATENTKRAV

1. , Drivanordning för en bandtransportör med ett transportband (1) upp- buret av minst två linor (2), varvid bandet samverkar med linorna medelst spår eller liknande och drives av linorna medelst Friktion, medan linorna är drivna av en drivmekanism, k ä n n e t e c k n a d av att bandet utgöres av ett från början trågformat band med en kraftig men böjbar tvärgâende arme- ring, som tillåter utplaning av bandet för passeríng av drivtrumman, och med en längsgående förstärkning eller armering i bandets basdel för att möjlig- göra drivning av själva bandet; att såväl bandet (1) som linorna (2) drives av en gemensam drivtrumma (3c), som är försedd med fördjupningar (7a) för linorna där dessa är lindade ett eller flera varv omkring trumman; och att varje fördjupning (7a) har ett sådant djup att den lina som driver bandet har sitt centrum på samma avstånd från trummans centrum som bandets förstärkning.

2. Anordning enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a d av att drivtrumman har en andra fördjupning (7b) avsedd att inrymma bandets basdel, varvid för- djupningarna (7a) för linorna och fördjupningen (7b) för bandet har ett sådant förhållande att den drivande linans centrum och bandets förstärkning kommer att befinna sig på samma avstånd från drivtrummans centrum.

3. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att bandtransportören vid sin från drivanordníngen belägna ände innefattar separata spänningsanordningar för varje lina och för bandet.

4. Anordning enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a d av att ett flertal mellandrivanordningar kan finnas anordnade utmed bandtran- sportörens längd och vardera består av en brytskiva (12) en drivtrumma (13) och en andra brytskiva (14), varvid åtminstone en av brytskivorna är lutande relativt ett vertikalplan för att styra linan till samverkan med nämnda spår i bandets undersida, och bandet är självbärande mellan de båda brytskivorna och centrum av drivtrumman.