SE451972B - Sett och anordning for att reglera energitillforseln till ett ultraljudforseglingsdon - Google Patents

Description

451 972 Vid försegling av expanderat plastmaterial, s.k. skumplastmaterial, vilket består av en stor mängd små slutna celler med tunna väggar av plastmaterial ställes stora krav på att korrekt energimängd tillföres förseglingsområdet. De nämnda tunna väggarna kan inte utsättas för högt tryck eftersom de då sammantryckes eller "kollapsar". En sådan kollaps inträffar även om de utsättes för stark värme eftersom de tunna cellväggarna då smälter ned.

Det är tidigare känt att utföra försegling med förseglingsorgan som avger en viss bestämd energimängd. Detta sker t.ex. vid det s.k. "spin welding-förfarande" där den genererade värmen utgöres av friktionsvärme. "Spin welding" utföres på sådant sätt att två plastdelar som skall förenas (vanligtvis två skålformade delar som skall förenas till en behållare) roteras relativt varandra och att de sammanföres medan de ännu roterar. Uppbromsningen av de roterande delarna, av vilka åtminstone den ena är kopplad till ett svänghjul med bestämd inertia genererar friktionsvärme som är tillräcklig för att förena plastdelarna med varandra. Genom att avpassa rotationens varvtal, etc. kan man alltså noggrant bestämma den energi som den roterande delen har och hela denna rörelseenergi bromsas och transformeras till värmeenergi då plastdelarna sammanföres.

Det är även känt att med hjälp av elektriska brytare eller regulatorer avpassa längden av värmepulser på sådant sätt att en viss bestämd energi avges från ett förseglingsorgan. I de flesta fall är dessa regulatorer för att avpassa tillförd energi tillräckliga, i all synnerhet då förseglingsorganens anpressningskraft är lika vid varje förseglingstillfälle.

I vissa fall är det emellertid svårt att uppnå förhållanden som ger konstant förseglingstryck, t.ex. 1 de fall då förseglingsobjekten formas i en kedja eller en rad av till varandra anslutna formningsutrymmen. Det är t.ex. svårt att göra nämnda formningsutrymmen exakt likadana eller att forma förseglingsobjekten på exakt samma sätt. Detta kan innebära att de för försegling avsedda delarna, då de föres fram i förseglingsläge och bringas i kontakt med förseglingsorganen, 3 É 451 972 får olikafförseglingstryck. Det har visat sig att förseglingstrycket har stark inverkan på energitillförseln speciellt om energin tillföres i form av ultraljud, varvid högfrekvent mekanisk svängning åstadkommer uppvärmning av materialet på ett sätt som till viss del liknar det tidigare "spinn welding-förfarandet", d.v.s. den tillförda mekaniska energin omvandlas till friktionsvärme i kontaktzonen mellan materialet. Eftersom den mekaniska energin inte överföres lika effektivt om kontakttrycket är lågt fordras i sådana fall en längre förseglingstid för att samma energi skall genereras i förseglingszonen. För att få samma förseglingsresultat och samma tillförd energimängd måste man således avpassa förseglingstiden till kontakttrycket men eftersom de för försegling avsedda förpackningsbehållarna som kommer i en rad efter varandra inte är exakt likadana eller likadant placerade i sina hållare kan kontakttrycket variera mellan på varandra följande förpackningar, varför man måste ha en individuell reglering vid varje förseglingstillfälle.

Den föreliggande uppfinningen ger en anvisning om ett sätt och en anordning för utförande av en sådan reglering och de för uppfinningen karakterisktiska kännetecknen framgår av de bifogade patentkraven.

Det har emellertid visat sig att inte heller denna reglering är tillräcklig för alla tillämpningsområden och särskilt då skumplastmaterialet är laminerat med en metallfolie för att öka dess gastäthet kan förseglingsresultatet bli olika vid användandet av olika förseglingstider även om energitillförseln till förseglingsorganet är exakt lika.

Anledningen till detta är att det sker vissa värmeförlusterl under förseglingsoperationen och att dessa värmeförluster i stort sett är proportionella mot förseglingstidens längd.

Således blir värmeförlusterna vid en lång förseglingstid större än värmeförlusterna vid en kortare förseglingstid, vilket betyder att den för förseglingen tillgängliga energin blir mindre vid långa förseglingstider och som tidigare nämnts måste långa förseglingstider tillgripas då kontakttrycket mellan förseglingsorganet och förseglingsobjektet är lågt. 451 972 4 Uppfinningen anvisar emellertid även medel för avhjälpa detta problem och för att uppnå en automatisk kompensation för långa förseglingstider och dessutom en kompensation som kan varieras eftersom vârmeförlusterna inte är lika vid alla förpackningsmaterialkombinationer.

En utföringsform av uppfinningen kommer i det'följande' att beskrivas med hänvisning till bifogade schematiska ritning, i vilken ' Fig. 1 schematiskt visar framställningen av en förpackningsbehàllare av skumplastmaterial genom svetsning, Fig. 2 visar ett energiflödesschema för att illustrera värmeförlusternas inverkan på förseglingsresultatet, Fig. 3 visar ett schematiskt kopplingsschema för en anordning enligt uppfinningen, V Fig. 4 visar ett tid-spänningsdiagram för uppladdningen av kondensatorn i den integrerande delen av kopplingen uppladdas.

Fig. 5 visar ett effekt-tiddiagram för en förseglingsoperation enligt uppfinningen.

Den i fig. 1 visade anordningen består av ett förseglingsorgan l där förseglingsenergin tillföres i form av ultraljudsvängningar som genom friktion i kontektytorna mellan de för sammansvetsning avsedda materialen genererar den värme som erfordras för försegling.

I det visade fallet består förseglingsobjekten av en rad sammanhängande förpacknigsbehållare 3 som formats i en kedja 4 av sammanhängande formningsdelar 2. I det här visade fallet har förpackningarna 3 formats av två separata banor av skumplastmaterial, av vilka den ena banan formats till den sammanhangande rad U-formade delar genom att banan bringas att ansluta sig till formdelarnas 2 inre kontur. över denna bana av sammanhängade U-formade delar anordnas en andra bana vars centrala del täcker de U-formade utrymmenas uppåtvända delar medan den andra banans kantzoner är avdelade till flikar, vilka nedfälles och förseglas mot de utformade delarnas sidokanter.

De sålunda bildade sammanhängande utrymmena fylles med en 5 451 972 flytande produkt som tillföres genom ett långsmalt fyllrör 5 som är beläget över den nämnda första banans uppstående veck som formats över formdelarnas 2 utstående väggar samt den andra banans insida. Efter fyllningsoperationen skall den nämnda första och andra banan förenas med varandra i en förseglingsskarv med de uppstående sidoväggarna hos formdelarnaz som förseglingsmotháll. Som visas i figuren har förseglingsorganet 1 två stycken förseglingsbackar 6, vilka utgöres av ultraljudsvängare som erhåller sin energi från en elektriskt matad svängningsgenerator 7f Även om man strävar efter att göra formdelarna Zaså lika som möjligt har det visat sig att det är omöjligt att uppnå I samma förseglingsförhållanden vid varje länk i formningskedjan utan kontakttrycket mellan förseglingsbackarna 6 och förseglingsområdena kan variera. Som tidigare nämnts inverkar skillnaden i kontakttryck mellan förseglingsbackarna 6 och förseglingsobjektet på sådant sätt att den tillförda ultraljudenergin till förseglingsbackarna blir olika vid olika förseglingstillfällen.

I enlighet med uppfinningen kan man kompensera för detta fenomen genom att automatiskt förlänga förseglingstiden då kontakttrycket är lågt och således effekten hos förseglingsbackarna är låg. Målet är, som tidigare nämnts, att energiinnehållet i en förseglingspuls alltid skall vara detsamma.

Som framgår av fig. 2 har man emellertid vid förseglingen förluster i form av värme som kyles bort, varför inte all den genererade energin nyttiggöres för förseglingen.

Värmeförlusterna är i stort sett proportionella mot förseglingstidens längd, vilket innebär att den för förseglingen tillgängliga energin vid långa förseglingstider minskar och kan minska i sådan grad att förseglingsresultatet blir otillräcklig. Detta fenomen är mera accentuerat vid förpackningsmaterial innehållande ett aluminiumfolieskikt beroende på att aluminiumfolie effektivare leder bort värme 451 972 från förseglingsstället. Ovannämnda förhållande illustreras i fig. 5 som visar ett effekt-tiddiagram som visar förhållandet mellan effekt och tid för att uppnå ett bra förseglingsresultat.

I det visade fallet har förseglingspulserna (I, II, III) approximerats på sådant sätt att effekten är konstant under hela pulsens längd, d.v.s. pulserna registreras i det diagrammet som rektanglar. Ytan av-rektanglarna I, II, III är lika vilket innebär att de representerar samma energiinnehåll.

De visade tre förseglingsimpulserna har emellertid olika förseglingstid och därför olika impulseffekt. Till exempel för förseglingspulsen I representerar förseglingstiden av sträckan C - D och effekten av sträckan C - A. Hörnpunkten B hos förseglingspulsen I representerar en punkt på en kurva 8, på vilken kurva alla motsvarande hörnpunkter för rektanglarna som motsvarar förseglingspulsen kommer att befinna sig även om pulslängden varierar såsom visats i fig. 5. Kurvanß representerar således förhållandet mellan erforderlig effekt och erforderlig tid hos en förseglingspuls för att ett visst förseglingsresultat skall uppnås.

Som tidigare nämnts ökar emellertid värmeförlusterna med ökande förseglingstid, vilket även illustreras i fig. 5. Det har visat sig att värmeförlusterna är relativt konstanta och proportionella mot förseglingstiden och i fig. 5 har värmeförlusterna som utgöres av streckade fält betecknats medl0. Som framgår av fig. 5 är värmeförlusterna vid den korta förseglingspulsen III betydligt mindre än värmeförlusterna vid den längre förseglingspulsen I. Detta innebär att värmeförlusterna kommer att reducera förseglingspulsens energi så mycket att ett sämre förseglingsresultat uppnås om inte en kompensation göres för de ökade värmeförlusterna vid förlängd förseglingstid. I fig. 5 har värmeförlusterna 10 även de approximerats som rektanglar, vilket stämmer relativt väl och dessa värmeförluster har adderats till, d.v.s. lagts ovanpå sin respektive förseglingspuls I, II, III. Den energi som bortledes genom förpackningsmaterialet vid förseglingspulsen 7 s 451 972 enligt I representeras av rektangeln A - E - F - B och den förseglingsgeneratorn tillförda energin måste således kompenseras för att täcka förlusterna genom att en energi som motsvaras av det streckade fältet 10 adderas till förseglingspulsen I.

Hörnpunkten F hos den rektangel C - E - F - D som representerar den från förseglingsgeneratorn till förseglingsorganets tillförda energin efter kompensering utgör en punkt på en kurva 9 som i fig. 5 visas streckad. Denna kurva 9 kommer att gà igenom de motsvarande hörnpunkterna hos alla kompenserade förseglingspulser och vid en jämförelse mellan kurvorna B och 9 framgår att en varierande förseglingseffekt, t.ex. beroende på varierande förseglingstryck, inte enbart kan justeras med förseglingstidens längd så att den energiavgivande generatorn avger en konstant energipuls utan man måste ta hänsyn till att förlusterna ökar med ökande förseglingstid.

För att utföra den anpassning av energipulsens längd som är betingad av att effekten hos den avgivna förseglingspulsen kan variera och för att kompensera för avkylningen under förseglingspulsen kan man använda en anordning av det slag som schematiskt visas i fig. 3. Liksom i fig. l antages att förseglingsoperationen skall ske med ultraljud, d.v.s. en generator 1 omvandlar elektrisk energi till mekaniska svängningar, vilka överföras till ett på särskilt sätt utformat och mekaniskt avstämt ultraljudhorn 6, vilket kan anpressas mot förseglingsobjektet och därvid skapa en intern friktion mellan de för försegling avsedda objekten, vilka då upphettas i sådan grad att de mot varandra vända termoplastiska skikten sammansmälter till en tät och varaktig försegling.

Ultraljudgeneratorn l matas av en strömkälla 7 som producerar _en växelström med för ultraljudgeneratorn lämplig frekvens och spänning. Den effekt som avges från strömkällan 7 är beroende av den effekt som uttages genom ultraljudhornet 6 under förseglingsoperationen. Som tidigare nämnts blir denna avgivna effekt mindre vid lägre kontakttryck än vid högre och detta 451 972 innebär att strömmen från strömkällan 7 även blir mindre eftersom endast så mycket ström uttages som åtgår för att skapa den mekaniska energi som uttages genom ultraljudhornet 6. Den elektriska energin ledas från strömkällan 7 som utgöres av en osoillator eller högfrekvensgenerator, genom ledningarna 11 och 12 till ultraljudgeneratorn 1, i vilken den elektriska energin omvandlas till mekaniska svängningar. På ledningen 12 är anordnad en strömtransformator 13 med vars hjälp strömmen genom ledningen 12 mätas. Över strömtransformatorns 13 sekundär lindning är anordnat ett motstånd 14 och spänningen över detta motstånd utgör ett transformerat värde på strömmen genom ledningen 12. Mellan tillförselledningarna 11 och 12 är äšen en spänningsdelare 15 bestående av högohmiga motstånd inkopplad.

Det visade uttaget på denna spänningsdelare representerar ett transformerat värde av spänningen mellan ledningarna 11 och 12.

Utspänningarna från strömtransformatorn 13 och spänningsdelarenlâ anslutas till ingångsterminalerna 16 och 17 hos en s.k. multiplikator 18, i vilken spänningarna i punkterna 16 och 17 multipliceras med varandra för att ge ett värde på den av högfrekvensgeneratorn 7 avgivna elektriska effekten.

Värdet av denna effekt representeras som en spänning eller potential 19 vid multiplikatorns 18 utgång. Om man för ett ögonblick bortser från förekomsten av motstånden 20 och 21 kommer en ström att flyta genom kondensatorn C. Storleken av denna ström är beroende av kondensatorns kapacitans och spänningen över kondensatorn, d.v.s. mellan punkterna a och b.

För att närmare förklara förloppet refereras till fig. 4 som visar ett spännings-tiddiagram för uppladdning av kondensatornC. Som framgår av den heldragna linjen 22 kommer kondensatorn C att uppladdas enligt en icke linjär kurva om spänningen över uppladdningskretsen är konstant och kondensatorn kommer successivt att uppladdas med en avtagande ström till dess att spänningen över kondensatorn motsvarar spänningen som lagts över uppladdningskretsen. En sådan uppladdning sker således med en varierande uppladdningsström. I 9' 451 972 det här visade fallet sker emellertid uppladdningen av kondensatorn C med hjälp av en s.k. operationsförstärkare F som styrs av spänningen från multiplikatorn 8. Förstärkaren F strävar efter att ladda upp kondensatorn C med konstant uppladdningsström och då en uppladdningsström som är proportionell mot potentialen hos punkten 19, vilken som tidigare nämnts representerar ett värde på från strömkällan - generatorn 7 avgiven elektrisk effekt. Kopplingen med operationsförstärkaren F och kondensatorn C benämnes ofta integrator och den konstanta uppladdningsströmmen erhålles genom att förstärkaren styr potentialen hos punkten b så att spänningsfallet över kondensatorn alltid blir sådant att en konstant ström flyter igenom densamma.

Som ovan nämnts styres förstärkaren F av potentialen från multiplikatorn 18 (X). Uppladdningsströmmen till integratorns kondensator C avges också av multiplikatorn 18 och för att begränsa uppladdningsströmmen inkopplas mellan multiplikatorn 18 och förstärkaren F ett motstånd 20. Spänningsfallet över motståndet 20 är beroende av laddningsströmmens storlek och kommer att påverka styrningen av förstärkaren F men eftersom laddningsströmmen är konstant kommer inte det av laddningsströmmen förorsakade spänningsfallet över motståndet2O att variera.

För att uppnå en konstant ström genom kondensatorn C måste således potentialen hos punkten b sänkas kontinuerligt för att kurvan 23 i fig. 4 skall bli en rät linje. I fig. 4 visas hur värdet Ub sänkes med uppladdningstiden vid uppladdningen av kondensatorn enligt kurvan 23. Punkten b är emellertid även ansluten till en s.k. komparator K, d.v.s en anordning som jämför två spänningar och som, då jämförelsen visar att spänningarna är lika, ger en utsignal. Komparatorn K är via sin anslutningskontakt C kopplad till en ledning 25 som är ansluten till ett varierbart motstånd 24, vars ena ändpunkt är jordad och vars andra ändpunkt anslutes till en konstant potential. Det varierbara motståndet 24 fungerar således som en spänningsdelare, varvid man genom att justera läget av 451 972 10 anslutningskontakten 26 kan variera potentialen hos punkten c som i det visade fallet får en negativ potential eftersom motståndet 24 är ansluten mellan jordpotential och en negativ potential. Det inställda värdet på potentialen i punkten c betecknas i fig. 4 med Uc och representeras av en punktstreckad linje. Som tidigare nämnts kommer potentialen i punkten b att sjunka allteftersom kondensatorn C uppladdas, varvid potentialen i punkten b styres av förstärkaren F. Då potentialen i punkten b som betecknas med Ub uppnår samma värde som potentialen Uc avkänner komparatorn K att de båda spänningarna är lika, vilket innebär att en registreringspuls avges. Denna registreringspuls styr en regulator R som bryter energitillförseln till generatorn 7 och därefter påverkar kontaktorganet S på sådant sätt att kontakten slutes, vilket innebär att kondensatorn C urladdas.

Det förseglade objektet bortföres nu från sin förseglingsposition och förseglingsorganet 1 bringas i ingrepp med ett nytt förseglingsobjekt och då så skett anslutas åter generatorn 7 till en strömkälla, varvid förseglingsorganet aktiveras och en ny förseglingspuls genereras. g Pâ sätt som ovan beskrivits kan man alltså erhålla förseglingspulser med konstant energiinnehåll oberoende av förseglingspulsens effekt eftersom en lägre effekt ger en lägre utspänning 19 från multiplikatorn 18, vilket i sin tur innebär att förstärkaren F styres på sådant sätt att uppladdningsströmmen genom kondensatorn C blir mindre och uppladdningstiden längre. Det tar med andra ord längre tid för att potentialen i punkten b skall sjunka till samma värde som potentialen i punkten c.

Den beskrivna kopplingen ger emellertid inte någon form av kompensation för värmeförluster utan strävar efter att leverera pulser från den elektriska matningsgeneratorn med samma energiinnehåll oberoende av varierande effektuttag. Man kan emellertid genom att något modifiera kretsen kompensera för värmeförluster betingade av en förlängd förseglingstid. Detta 451 972 ll kan ske genom att i kretsen inkoppla ett varierbart läckmotstånd 21 mellan punkten a och en konstant potential i punkten d som i det här fallet är negativ. Eftersom det råder en potentialskillnad mellan punkten 19 och punkten d (punkten 19 har i allmänhet en potential som är positiv och har en storlek på någon eller några volt) kommer en ström att gå igenom motståndet 20 och motståndet 21. Denna ström medför att det kommer att uppstå ett spänningsfall över motståndet 20 som -gör att potentialen i punkten a kommer att skilja sig från, och vara lägre än potentialen i punkten 19. Detta innebär att regulatorn F kommer att styras på ett sådant sätt att uppladdningsströmmen blir mindre, varför det kommer att ta längre tid att ladda upp kondensatorn C och att uppnå spänningen Uc hos punkten b. I fig. 4 är inlagd en punktstreckad linje 27 som representerar den kompenserade ^ kurvan 23 och som framgår av kurvan 27 skär detta värde Uc senare än kurvan 23. Genom att ställa in värdet på motstàndet2l kan strömmen genom motståndet 20 och därmed även spänningsfallet över motståndet 20 varieras för att kompensera .för material med olika termisk ledningsförmåga. Visserligen varierar potentialen hos punkten 19 i beroende av från strömkällan uttagen effekt men denna spänningsvariation är liten i förhållande till spänningen i punkten d, varför man kan anse att kompensationen är i stort sett oberoende av den uttagna effekten ur generatorn 7.

I princip kan man säga att förseglingspulsens storlek kan inställes genom lämplig inställning av potentialen i punkten c med hjälp av spänningsdelaren 24 samt att kompensationen för värmeförluster inställes med hjälp av det variabla motståndet21. Den här beskrivna schematiska anordningen har visat sig fungera väl men det är givetvis möjligt att inom ramen för uppfinningens idé variera utseendet hos den elektriska kretsen för att uppnå samma resultat.

Claims (6)

451 972 12 PATENTKRAV

1. Sätt att reglera energitillförseln till ett ultraljud- förseglingsdon för försegling av termoplastmaterial i syfte att uppnå optimalt förseglingsresultat, varvid elektrisk energi tillföres det mot det sammanförda materialet anpressade ultraljudförseglingsdonet i en för förseglingsoperationen avpassad mängd samt att den tillförda energimängden kompenseras för värmeförluster betingade av värmeläckage under I förseglingsoperationen k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att spänningen över och strömmen till förseglingsdonet (6) respektive dess drivorgan (1) eller en mot nämnda spänning eller ström proportionell transformerad spänning eller ström ledas till en multiplikator (X), vars utspänning är proportionell mot den inmatade strömmens och spänningens produkt och således utgör ett värde på förseglingsdonet (6) tillförd effekt, att strömmen från multiplikatorn (X) ledes till en medelst ett kontaktdon (5) kortslutbar kondensator (C) som uppladdas under styrning av en förstärkare (F) som är kopplad parallellt över kondensatorn (C) och som reglerar storleken av strömmen genom kondensatorn (C) i beroende av den från multiplikatorn (X) avgivna spänningen, vilken är reglerbart inställbar, att spänningen vid förstärkarens (F) utgång, vilken även är kondensatorns (C) uppladdningspotential, anslutes till en komparator (K), i vilken den nämnda spänningen kontinuerligt jämföres med en fast inställd, komparatorn (K) tillförd spänning och att komparatorn (K) i beroende av den kontinuerligt gjorda jämförelsen styr anslutningen av en strömkälla (7) med vars hjälp förseglingsdonet (6) matas på sådant sätt att strömkällan (7) frànkopplas då skillnaden mellan de jämförda spänningarna är utjämnad samt att strömkällan (7) tillkopplas igen efter det att kondensatorn (C) urladdats medelst nämnda kontaktdon (S) samt då nytt förseglingsobjekt bringats i arbetsläge. 13 É 451 972

2. Sätt i enlighet med patentkravet l, k ä n n e t e c k n a-t d ä r a v, att ett företrädesvis justerbart läckmotstànd (21) med sin ena anslutning är anslutet i en punkt mellan multiplikatorn (X) och kondensatorn (C), vilket läckmotstånd 21 med sin andra anslutning (d) bibringas en sådan konstant potential att en i huvudsak av multiplikatorns (X) utgàngsspänning oberoende ström bringas att flyta genom läckmotstàndet (21) under den tid energi tillföres förseglingsdonet (6).

3. Sätt i enlighet med patentkravet 2 k ä n n e t_e c k n a t d ä r a v, att det mellan läckmotstàndets (21) anslutningspunkt och multiplikatorns (X) utgång anordnas ett motstånd (20) och att utspänningen från multiplikatorn (X) som styr förstärkaren (F) reduceras med spänningsfallet över det nämnda motståndet (20).

4. Sätt i enlighet med patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att den elektriska energin tillföres drivdelen (1) för en ultraljudssvängare (6), vilken drivdel omvandlar den elektriska energin till pulserande mekanisk energi med hög frekvens.

5. Sätt i enlighet med patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att förseglingsorganet (6) användes för att med tillförd energi av ultraljudkaraktär sammansvetsa delar av expanderat plastmaterial, t.ex. polystyrenskumplast.

6. Anordning för försegling av plastmaterial genom ytsammansmältning av mot varandra förda och anpressade delar innefattande dels en strömkälla (7) anordnad att tillkopplas för att aktivera ett ultraljudförseglingsdon (6) och till detta avge för förseglingen erforderlig energi, dels en multiplikator (X), vilken avger en spänning som är proportionell mot produkten från strömkällan (7) avgiven spänning och ström, dels en integreringskrets bestående av en förstärkare (F) eller regulator för avgivande av en i huvudsak konstant och mot multiplikatorns (X) utgàngsspänning proportionell ström och en 451 972 14 kondensator (C) avsedd att uppladdas med den av förstärkaren (F) avgivna strömmen samt ett över kondensatorn (C) parallellkopplat kontaktdon (S), dels en till förstärkaren (F) ansluten komparator (K) anordnad att i beroende av en jämförelse mellan en komparatorn (K) tillförd spänning och en inställd referensspänning avge en reg1erpu1s"som avbryter energitillförseln från strömkällan (7) och därefter sluter .kondensatorns (C) kontaktdon (S) i ooh för urladdning av kondensatorn (C) samt att det mellan multiplikatorn (X) och förstärkaren (F) är anslutet dels ett inställbart läokmotstånd (21) anordnat att shunta bort från multiplikatorn (X) avgiven ström samt dels ett seriekopplat motstånd (20) avsett att skapa ett spänningsfall för att reducera den potential som styr förstärkaren (F).