SE451490B - Vetskeflodesreglerande anordning - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 451 490 artiklar, har de dock inte saknat svårigheter. De har t.ex. varit skrymmande och ej så bärbara som skulle önskas. När det t.ex. gällt tand- och munrengöring har de fungerat bra, när anordningen fått vara kvar på platsen, där både vatten och elektricitet finns men inte på resor t.ex. När en pulserande anordning skall användas i kirurgiska sammanhang, vill man helst att den skall vara liten, kompakt och så lätt som möjligt. Man har önskat sig en steriliserad engångsanordning, vilken dock inte har funnits att uppbringa.

Uppfinningen är gjord för att råda bot på dessa svårigheter.

Uppfinningen rör en pulserande anordning, som kan placeras i själva vätskeströmmen och som får vätskan att pulsera som svar på tryck- differentialen längs anordningen. Tryckdifferentialen kan orsakas av vätskans tryck i flödet. Anordningen innefattar ett hölje med ett inlopp, som är förbundet med en påtryckande vätskekälla, och ett ut- lopp, som släpper ut vätskan i stötar. Flödets väg i höljet är nor- malt tillstängd av en böjlig, eftergivlig ventil, vilken är den enda rörliga delen i anordningen. ventilen är formad och fastsatt i höl- jet på sådant sätt, att den reagerar på en tryckdifferential över ventilen, t.ex. ökat uppströmstryck eller minskat nedströmstryck el- ler av en kombination. Ventilen är konstruerad så, att den när tryck- differentialen nått en förutbestämd utlösningsnivå, plötsligt öpp- nas och låter vätskan strömma förbi. Vätskeflödet orsakar en sänk- ning i den statiska tryckdifferentialen över ventilen och när tryck- differentialen sjunkit till ett förutbestämt värde, återgår den ef- tergivliga ventilen till sitt stabila, flödeshindrande läge. När flödet avstannar, ökar tryckdifferentialen åter över ventilen ända tills utlösningsnivån åter nåtts, då ventilen igen öppnas och en ny cykel börjar. Denna cykliska växling mellan öppet och stängt till- stånd orsakar pulsationen i flödet.

Närmare bestämt uppnås denna pulseringsfunktion enligt uppfinningen genom en vätskeflödesreglerande anordning av inledningsvis nämnt slag, som företer de i den kännetecknande delen av krav 1 angivna särdragen.

Som nedan skall beskrivas utförligare består ventilen av en ihålig, böjlig, eftergivlig, elastisk cylinder med en sluten och en öppen ände. Cylinderns öppna ände böjes eller faller ihop radiellt lätta- re än den slutna änden. Cylindern är monterad så att den öppna änden å* 10 15 20 25 30 35 40 451 490 går in i ett stelt rör. Denna rörhållare utgör själv eller leder till utströmningsporten. Den elastiska cylinderns slutna ände lig- ger uppströms från och sticker ut från den stela rörhållaren. Cy- linderns periferi och hâllarens utseende är så avpassade, att cy- linderns öppna ände är presspassad i hâllaren. Presspassningen räc- ker för att ge en tät stängning mellan periferin på den elastiska cylindern och ytan på rörhållaren.

När anordningen är i arbete, byggs tryckdifferentialen upp över ven- tilen (t.ex. ökat tryck på uppströmssidan), manteln på den elastis- ka cylindern börjar få en inbuktning och kollapsar radiellt. Tät- ningen mellan den elastiska cylindern och hâllaren kvarstår tills ett förutbestämt utlösningstryck uppnåtts, då mantelytan kollapsar, tätningen ögonblickligen upphör och strömningen sätter igång genom hâllaren, förbi den kollapsade cylindern. Men så snart strömningen förbi den avbrutna tätningen sätts igång, börjar den statiska tryck- differentialen på den elastiska cylindern att minska och när slutli- gen en reset-nivå, då den eftergivliga cylinderventilen hoppar till- baka till sitt tätningsläge i hâllaren. När tätningen återupprättats börjar tryckdifferentialen åter att byggas upp. På så vis kommer cy- linderns mantelyta att ömsom kollapsa och ömsom återta sin ursprung- liga skepnad, vilket i sin tur orsakar pulsationerna i vätskeflödet.

I stället för att framkalla pulsationer kan anordningen även tjäna som en backspärrventil, som hindrar ett bakåtriktat flöde. För det tredje kan anordningen även brukas som en tnyckkänslig, pulserbar ventil, varmed man bestämmer graden av vakuum eller trycket i ett kärl eller annat vätskesystem, som fordrar tryckbegränsande ækndnütmr.

Förutom dessa funktioner är även anordningen avsedd att vara billig och lättillverkad, eventuellt även för engångsbruk. Anordningen skall högst ha en rörlig del och vara underhållsfri. Den skall kun- na anslutas till existerande strömflöden och få flödet att pulsera.

Fig. 1 är en uppskärning av en anordning med en kammare som inne- håller det pulserande elementet i uppfinningen.

Fig. 2 är ett längdsnitt av anordningen i fig. 1.

Fig. 3 visar anordningen sedd längs linjen 3-3 i fig. 2. 10 15 20 25 30 35 40 4 451 490 Fig. 4 liknar fig. 2 men visar ventilen i sammantryckt läge.

Fig. 5 visar ventilen i sammantryckt tillstånd sedd längs linjen s-s i fig. 4. ' Fig. 6 visar ventilen och dess hållare i tvärsnitt med en liten inbuktning på ventilen, innan denna vippar över i öppet läge.

Fig. 7 är ett tvärsnitt av anordningen sedd längs linjen 7-7 i fig. 6.

Fig. 8 är en genomskärning av den cylinderformade ventilen, till- verkad med excentrisk, ojämn väggtjocklek.

Fig. 9 är en uppskärning av en modifikation av uppfinningen med tunnväggig cylinder, anpassad för lägre tryck och flödeshastig- heter.

Fig. 10 visar ett tvärsnitt av anordningen i fig. 9 sedd längs linjen 10-10 i fig. 9.

Fig. ll visar en annan modifikation av anordningen.

Fig. 12 visar anordningen enligt fig. 1 ansluten till en vätske- tryckskälla. z Fig. 13 och 14 visar ett kirurgiskt sugsystem, som använder upp- finningen i modifierade former.

Fig. l visar något förenklat en anordning, som byggts enligt upp- finningens principer. Anordningen innefattar ett hölje 10, som definierar en kammare 12. Höljet är försett med ett inloppp 14 och ett utlopp 16. Inloppet 14 kan anslutas medelst en tub eller liknande till en vätsketryckskälla. Utloppet 16 kan anslutas till ett rör eller till ett munstycke.

Höljet 10 kan självt räknas som utgörande en del av strömlinjerna från inloppet 14 till utloppet 16. Beläget längs denna strömlinje finns ett utförande av ventilen med beteckningssiffran 18, vilken alstrar det eftersträvade pulserande flödet. Ventilen 18 är ut- formad som ett ihåligt cylindriskt element 20, slutet i uppströms- ß: 10 15 20 25 30 35 40 S 451 490 änden av ändväggen 22 och öppet i nedströmsänden. Ventilen 20 är böjlig och eftergivlig och kan t.ex. utföras i latexgummi.

Ventilcylinderns 20 öppna nedströmsände passar in och stöds av en tubformad hållare 24, vilken är fastsatt i höljet 10 med för- bindelse till utloppet 16. Som visas kan hållaren 24 byggas i ett med ett utloppsrör 26, vilket definierar utloppet 16. Hållaren 24 är försedd med en skuldra 28. När ventilen 20 är riktigt fastsatt i hållaren 24 (beskrives nedan), kommer dess öppna ände att ligga mot skuldran 28.

Den slutna delen av röret 20 är byggd för att inte falla ihop Ändplattan 22 kan därför göras något tjockare än resten av delen 20. longitudinellt under vattentrycket.

Påpekas bör att änd- plattan inte behöver vara platt och ställd i rät vinkel mot cylin- derns längdaxel såsom i figuren, utan kan vara t.ex. projektil- formad så länge den slutna änden är tillräckligt stel för att motstå longitudinellt sammanfall.

Ytterdiametern hos.cylindern 20 och innerdiametern av hållaren 24 Därmed fås en effektiv tätslutning, när elementet är i sitt slutande, uppspända läge.

Presspassningen hjälper också till att hålla ventilen 20 i läge, väljs så att man får en presspassning. så att den inte kommer på drift, ehuru andra medel också kan an- vändas för att hålla ventilen på plats i hållaren 24.

I I utförandet i fig. 2 hålls ventilen 20 normalt på plats i hålla- ren 24 av det axiella trycket på ändplattan 22, vilket tvingar elementet 20 till ett tätslutande läge i hållaren 24 med fria änden av elementet 20 vilande mot skuldran 28 i slutet av hållaren 24. I vissa fall kan det vara önskvärt att hålla kvar elementet med en gnutta lim (ej visat) på något enda ställe Ä mellan utsidan av elementet 20 och insidan av hållaren 24. Som nedan förklaras bör fastsättningsmedel användas blott sparsamt och på sådant ställe att böjningen av ventilen 20 ej störes.

Den elastiska cylindern 20 och hållaren 24 är så monterade, att trycket i kammaren 12 så småningom når en förutbestämd nivå kallad ut1ÖSflïH8SflíVåfl, då ventilen 20 faller ihop längs sidan, som visas i fig. 4 och 5. När sidan fallit ihop enligt fig. 4 och 5, öppnas en strömlinje från kammaren 12 till utloppet 16, antytt av pilen 21. 10 15 20 30 35 40 6 451 490 Så snart vätskan börjar strömma, börjar det statiska trycket i kammaren 12 och differentialtrycket över elementet att sjunka.

Monteringen 18 är så avpassad, att när ett förutbestämt lägre statiskt tryck (återställningstrycket) har uppnåtts, kommer det sammanfallande trycket på elementet 20 ej längre att räcka till för att vidmakthålla det sammanfallna tillståndet, utan elementet vill återgå till sin ursprungliga cylinderform, varvid strömflödet stryps. När ventilen 20 återgått till sitt stabila, slutna läge, ökar trycket í kammaren 12 omedelbart till utlösningsnívån, var- vid cylindern återigen faller ihop och ger en ny vätskepuls genom utloppet 16. länge en tillräcklig trycknivå upprätthålls i kammaren 12, vilket Cykeln upprepas kontinuerligt och automatiskt, så händer då anordningen anslutits till en vätsketryckskälla.

Slutan- det av flödet av ventílen kan dock varieras från momentan till Flödesöppningen i ventilen är så gott som ögonblicklig. relativt långsam, beroende både på flödeshastigheten inne i höljet Pig. 6 och 7 visar schematiskt hur elementet 20 svarar på en ökande tryck- differential. När elementet 20 är i sin ej sammantryckta, tät- slutande form (fig. 2 och 3), gynnas tätslutningen av tryckdíffe- rentialen från det högre uppströmstrycket, så att elementet 20 säkert och fast hålls kvar i hållaren 24. Samtidigt ger det ökande trycket en radíell kraft på den av elementet 20 utskjutande delens mantelyta. och på eventuella flödeshämmande anordningar vid utloppet.

Mantelytan, som är mera böjlig,på grund av sin form, tjocklek och ej fastsatta fria änden, börjar att få en inbuktníng (utmärkt vid 30 i fig. 6 och 7), som ökar i djup och bredd som svar på den ökande tryckdifferentialen. Inbuktningen 30 kan starta var som helst längs omkretsen av elementet 20. När inbuktningen när- mar sig den fria, yttersta änden 32 till elementet 20, bryts tät- slutningen mellan elementet 20 och innerytan av hållaren 24, var- vid vätskan kan strömma förbi.

Rörelsen hos ventilen 20, när den går från sitt tätslutande till sitt öppna läge, är i huvudsak ögonblicklig. Här bör märkas att ventilen 20 fortfar att sluta tätt till i ytteränden 32, även medan inbuktningen 30 växer, tills inbuktníngen 30 nått ytteränden 32.

Tätslutningen fortfar alltså tills ytteränden 32 i elementet 20 skiljer sig från hållarens inneryta. När brytningen sker, gör det med en snabb, ögonblicklig vippverkan. Denna vippverkan hos ven- tilen 20 kan studeras genom att jämföra fig. 3 och 5, där man ser 10 15 20 25 30 35 40 ' 7 451 490 att den övre delen av röret 20 måste övergå från en nedåtöppnande båge till en uppåtöppnande båge, hela tiden inom den begränsade diametern hos cylinderhâllaren 24.

Vätskeflödets karakteristiska mått kan ändras genom att variera vissa parametrar i anordningen. Så kan man t.ex. ändra pulsations- frekvensen, utloppstrycket, strömningshastígheten och vätskemäng- den per puls för att passa den aktuella användningen. Man kan ändra materialet i elementet 20 och likaså de relativa måtten hos elementet 20 och hållaren 24. Diametern hos utloppet 16 inverkar också, genom att ett smalare utlopp ökar pulsfrekvensen.

Jag har själv funnit en god avpassning av pulsfrekvens och flödes- hastighet genom att välja längden hos det böjliga elementet 20 till ca fyra gånger av innerdiametern med två innerdiametrars längd inne i hållaren, väggtjockleken i cylindern till ungefär en femte- del av innerdiametern, till det elastiska elementet har jag-valt naturligt latexgummi, som ligger på 40 i durometerskalan A. En sådan anordning befinns pulsera i frekvensområdet ca 800 till 1200 pulser per minut, om inflödestrycket varit mellan l och 6 kg per cmz. Detta är det frekvensområde, som kan användas mest inom t.ex. tandläkerikonsten.

En av fördelarna med uppfinningen är att den kan användas över ett brett tryckområde. Beroende på dimensionering och ingående mate- rial kan anordningen användas vid vätsketnyck upp till 300 kg per cmz. Frekvensområdet är också ganska stort, t.ex. från 20 till över 3000 cykler per minut. Arbetsfrekvensen kan också varieras för ett givet tryck genom att strypa uppströmsflödet, t.ex. vid inloppet 14.

Märk även att ventilens mantelyta ej behöver ha jämn väggtjocklek.

Som framgår av fig. 8 kan tvärsnittet i rörelementet 20 vara excent- riskt, så att väggen på något ställe blir tunnare såsom vid 36. I detta fall kommer elementet 20 att vilja falla ihop längs det för- hâllandevis tunna omrâdet i mantelytan. När det gäller den excent- riska modellen, hålls elementet 20 lämpligen fast i hållaren 24 vid den tjocka delen 38. Om alltså lim i hållaren 24 skall använ- das, bör det vara vid det tjockalavsnittet 38.

Uppfinningen har hittills beskrivits för ett utförande med tjocka 10 15 20 25 30 35 40 451 490 väggar, vilket är lämpligt vid högre tryck och högre frekvensom- râden. I vissa fall då differentialtrycksnivâerna är låga, och där man önskar högre frekvenser, kan en tunnväggig ventil vara Pig. 9 och 10 visar ett utförande med tunn ventil- vägg. Beteckningarna tjock vägg och tunn vägg används med avseen- de på ventilens mantelyta. Med ett tjockväggigt element avses ett där väggtjockleken överstiger en tiondel av ventilens ytter- Ett tunnväggigt element är alltså ett där väggtjock- leken är mindre än en tiondel av ytterdiametern. lämpligare. diameter.

Såsom framgår av fig. 9 och 10 blir fasthållningsanordningarna I fig. 9 och 10 saknar ventilhållaren 40 skuldra motsvarande skuldran 28 i något annorlunda jämfört med tjockväggiga element. fig. 2. 42, vilken leder till och går över i ett avsmalnande område 44, Den avsmalnande konvinkeln i området 44 är liten, blott mellan fyra och tio grader, som framgår av vinkeln 46 i fig. 9 (överdriven för tydlighets skull). Vidare bör märkas att även om fig. 9 visar hur den avsmalnande väggen 44 I stället innefattar hållaren 40 en utvidgad inloppsdel som för över i anordningens utlopp. går ända fram till utloppet av hållaren 40, så behöver ytteränden 44 nedströms om den tunna ventilen 48 ej vara avsmalnande. Det är dock viktigt att ett avsmalnande stycke finns i tätslutningsom- rådet, där nedströmsänden av ventilen 48 stöter mot den avsmalnande väggen 44, som nedan beskrivas.

Det tunnväggiga elementet 48 kan vara konstruerat på likartat sätt som motsvarande tidigare element, utom i det avseendet att sido- Den slutna uppströmsänden 52 tillhörande ele- I det tunn- väggiga utförandet hålls ventilen 48 gärna på plats av någon lämp- väggen 50 är tunn. mentet 48 kan ha tjockare konstruktion, som visats. lig hållare vid den slutna uppströmsänden 52 av ventilen 48. I de schematiska figurerna 9 och 10 visas ventilen fasthållen av ett 8 par krysstappar 54, som går genom den förstorade slutna änden 52 till ventilen och hålls på plats av ytterväggen hos hållaren 40.

Krysstapparna 54 håller ventilen mitt i hållaren 40, så att en ringformad flödespassage 56 mellan ventilen 48 och hållaren 40 bildas. hålla fast ventilen i hållaren 40. T.ex. kan ett ankarkors använ- das mellan den slutna uppströmsänden och hållaren 40. Märk att när fasthâllningen sker i den slutna änden, förhindras ett axiellt sam- Krysstapparna 54 kan utbytas mot något annat för att manfall, och större konstruktionsfrihet ernås. 10 15 20 25 30 35 40 9 451 490 Frigången för strömlinjen 56 är minst en tiondel av ventilens ytterdiameter. Jag har funnit en lämplig längd för den tunnväggiga delen 48 vara dubbla ytterdiametern av ventilen 48.

Ventilen 48 och hållaren 40 är så belägna, att den öppna nedströms- änden 58 av ventilen 48 kommer i beröring med flödespassagen 44 längs ett avsmalnande område. När ventilen 48 är i sitt normal- tillstånd, tangerar den hållaren 40 längs ett ringformat band mot avsmalningen 44, så att en tät tillslutníng bildas. Tillslutning- Lägg märke till att ventilen 48 oftast ej behöver vara avsmalnad för att passa den av- smalnande delen 44, då ventilens elasticitet hjälper den att sluta Om hög precision önskas, kan en kan ligga ytterst eller gå ett stycke inåt. tätt emot den avsmalnande delen 44. man naturligtvis från början forma ventilen konisk, så att den passar i avsmalningen 44. ' Verkningssättet för det tunnväggiga utförandet är i princip det- samma som för det tjockväggiga. Ventilen öppnas alltså momentant som en vippa, som tidigare beskrivits.

Fig. ll visar ytterligare ett utförande av uppfinningen, som kan användas både med tjock- och tunnväggiga ventiler, men är gynn- sammast med tunnväggiga. Här stöds ventilen 62 av höljet 60 i ventilens slutna uppströmsände med t.ex. krysstappar 64, armkors och dylikt som i föregående utförande. Här sker tätslutningen radiellt mellan öppningsänden 66 och den inåtgående väggen 68, som utgör en del av hållaren 60. Ventilen 62'har mått anpassade efter hållaren 60, speciellt öppningsväggen 68, så att ventilens öppna ände av ventilen 62 sticker fram i öppningen 66. öppningen 66 är gjord för fin passform med ventilen 62, så att en tillslutníng nor- malt râder mellan ventilen och tillslutningsytan 66. Den yttersta, fria delen av ventilen 62 går något längre än bottenväggen 68 och kan omges av en med hållaren 60 hopbyggd väggförlängníng 70. Den utvidgade väggen 70 kan jämföras med element 26 i fig. 2. Den ringformade frigângen mellan ventilen 62 och höljet 60 är ca en tiondel av ytterdiametern på ventilen 62. Tubens längd från den slutna änden av ventilen 62 till uppströmsdelen av väggen 68 bör vara tvâ gånger ytterdiametern av elementet 62. Den efter väggen 68 nedströms utskjutande delen är omkring halva yttre ventildia- metern. 10 15 20 25 30 35 40 ' 10 451 490 Det bör påpekas, att anordníngen, som främst avses att drivas med varierande positivt tryck i inloppsänden, lika gärna kan dri- vas med negativt tryck i utloppsänden. Anordningen kan t.ex. att ansluta utloppet 16 till vakuum, vilket skapar en tryckdifferential över ventilen 20 och får denna att pulsera SOm Ovan . köras genom Sättet att ansluta anordningen till ett vätskesystem varierar alltefter tillämpningen. Inloppet kan t.ex. anslutas till en vanlig vattenkran, vilket kan vara lämpligt för en flyttbar tand- hygienutrustníng. Ett annat system i fig. 12, som kan användas i kirurgiska tillämpningar, sprutar steril vätska på operations- stället. Därvid kan man använda en behållare 80, som kan utsättas för tryck och innehåller lösningen 82 här eller i en mjuk påse.

Behållaren står under tryck av luft eller kväve, vilka finns till- hands i de flesta operationssalar. Lösningen går under trycket genom slangen 84, genom strypkranen 86 till anordníngens inlopp 14. Utloppet kan anslutas till ett löstagbart munstycke 88, som bestämmer strâlens utseende alltifrån fin eller grov dusch till rak stråle. Strålen kan lätt modereras genom att byta munstycke.

Anordningen är liten och behändig och hållaren 10 kan tjäna som Ventilen 86 kan användas för att ändra strömningsflödet inne i höljet 10, varigenom man kan justera strålens kraft och frekvens ytterligare. handtag för att med munstycket styra strålen.

Hittills är anordningen beskriven i samband med att man söker ett regelbundet pulserande flöde. ett helt annat sätt. några strövísa pulser, eller där man vill ha ventilen öppen en Anordningen»kan dock användas på Det kan gälla ett system, där man vill ha viss tid och ej nödvändigtvis gå igenom öppnings- och stängnings- cykler med bestämd frekvens. Anordningens egenskap att öppnas vid ett högre tryck och stängas vid ett lägre kan utnyttjas för att begränsa sugkraft eller vakuum, t.ex. i kirurgiska sugdosor, som satts på patientens sår eller í hans bukhåla. Fig. 13 visar ett sådant system med sugdosan 90 kopplad till vakuumkällan via ledningen 92 och till patienten via ledningen 94. En ventil 96 kan kopplas direkt eller genom ledningen 98 till dosan 90 för att minska det till patienten överförda vakuumet. Verkningssättet för anordningen 96 får avpassas från fall till fall. Om man t.ex. önskar ett pulserande vakuum, ställer man in anordningen 96 på detta. I andra fall kan man vilja begränsa vakuumets högsta stor- 10 15 20 25 ' 11 451 490 lek och anpassar då anordningen 96, så att den öppnas vid viss ut- lösningsnivå hos vakuumet respektive stängs, då tryckdifferentia- len över anordningen 96 sjunkit till dess återställningsnivâ.

Pig. 14 visar ett snarlikt sätt att utnyttja anordningen vid dränering av sår. Här går dräneringsslangen 100 från såret 102 till uppsamlingsdosan 104, vilken i sin tur via ledningen 106 har förbindelse med en vakuumkälla. Man kan här vilja ha periodiska pulsationer i vakuumet, samtidigt som vakuumet i såret inte får Anordningen 96 ansluts då via ledning- Pulseringsparametrarna väl- överskrída en viss gräns. en 108 till dräneringsledningen 100. jes som vanligt alltefter det speciella fallet. Lägg märke till att höljet i fig. 13 och 14 i vissa fall kan undvaras. Det kan ibland räcka att ansluta hållaren direkt till systemet med den slutna ven- tiländen i kontakt med den omgivande luften.

Av det föregående framgår att anordningen väl kan tjäna som back- ventil, så att ett eventuellt bakâtflöde hindras. Ett even- tuellt baktryck nedströms om ventilen kan ej öppna tätslutningen mellan ventil och hållare, utan förstärker densamma. Detta fenomen utnyttjas i en anordning, där ventilen är särskilt spänd i slutet läge av sin böjlighet och samverkar med hâllaren.

Anordningen kan även få vara normalt-öppen och släppa fram flödet så länge flödet har en bestämd hastighet. Om därvid tryckdifferen- tíalen inte faller till återställningsnivân, kommer ventilen ej att pulsera utan förblir öppen. Ventilen används då på ett sätt som är motsatt det ovan beskrivna, nämligen för att hålla flödes- vägen öppen, så länge trycket hålls på tillräckligt hög nivå.

Claims (6)

10 15 20 25 30 35 451 490 2 12 Patgngkrav

1. Vätskeflödesreglerande anordning, vari ingår ett hölje med ett inlopp och ett utlopp jämte en i höljet befintlig ventil, anordnad att normalt stänga flödesvägen från inloppet till ut- loppet och att öppna vid en förutbestämd tryckskillnad samt att stänga då tryckskillnaden faller till en lägre förutbestämd nivå. k ä n n e t e c k n a d av att ventilen innefattar dels ett ihåligt cylindriskt. eftergivligt och böjligt ventilorgan (20) med en sluten ände (22) och en öppen ände. vilket ventil- organ är mera motståndskraftigt mot axiell kollaps än mot radi- ell kollaps. dels en till det cylindriska ventilorganet passan- de hållare (24). varvid åtminstone en del av ventilorganets öppna ände är omsluten av hållaren (24) och dess slutna ände (22) utsticker därifrån. så att en del av dess cylindriska omkretsyta är frilagd. medan en annan del därav tätande an- ligger mot hållarens yta, varigenom ventilorganet vippningsvis vid ett förutbestämt utsidestryck mot detsamma kommer att över- gå från en stängande form till en öppnande form.

2. Vätskeflödesreglerande anordning enligt krav 1. k ä n n e - t e c k n a d av att ventilorganets längd är approximativt dubbelt så stor som dess diameter.

3. Vätskeflödesreglerande anordning enligt krav 1. k ä n n e - t e c k n a d av att åtminstone en del av ventilorganets cylindriska vägg har ett försvagat omrâde (fig. 8) sträckt i organets längdriktning.

4. Vätskeflödesreglerande anordning enligt krav 1, k ä n n e - t e c k n a d av att ventilen är utformad i ett enda stycke, där den slutna änden är gjuten i ett stycke med den rörformade delen.

5. Vätskeflödesreglerande anordning enligt krav 1. k ä n n e - t e c k n a d av att ventilpartiet inom hållaren ej är väsent- ligt längre än dubbla inte ventildiametern. 'f w] 451 49,0 13

6. Vätskeflödesregleranäe anordning enligt krav 1. k ä n n e - t e ck n a d av att ventilorganet är så tillverkat och monte- rat. att det ändras till öppet läge endast som svar på tryck- differential i ena riktningen.