SE447723C - Sjoeankare anordnat foer nedsaenkning laengs en lutande bana - Google Patents

Description

447 723 dig Järnkonstruktion, vilken enligt uppfinningen är så utformad, att den förutom sin glidförmåga uppvisar en förmåga att synnerligen snabbt och effektivt ingripa med botten då den ankaret följande ankarlinan sträckes.

Hur “glidankaret" enligt uppfinningen kan uppvisa en sådan förmåga att glida flackt genom vattnet inses lätt vid en Jämförelse mellan aerodyna- miska och hydrodynamiska förhållanden: i princip glider ankaret enligt uppfinningen genom vattnet på samma sätt som ett glidflygplan glider genom luften, och för bägge gäller samma lagar och formler för bärkraft och mot- stånd. I dessa formler ingår som bekant mediets täthet som en direkt propor- tionerande faktor, och med hänsyn till att vattnets täthet är ca 775 gånger större än luftens inses lätt att ett "flygplan" i vatten kan utformas täm- ligen tungt Jämfört med ett likartat plan avsett att glidflyga i luft.

Uppfinningen kommer nu att beskrivas med hänvisning till bifogade rit- ningar, som helt i exemplifierande och icke begränsande syfte åskådliggör ett förslag till utförande av ankaret enligt uppfinningen. På ritningarna visar sâluda fig. l-3 en sido-, plan- respektive frontvy av ett ankare ut- format enligt uppfinningen, varvid samtliga figurer är synnerligen schema- tiskt utformade och så, att de så tydligt som möjligt visar uppfinningens princip. Fig. 4 är en sidovy, likaledes schematisk, av ankaret enligt upp- finningen och visar detta i ett inledande skede av ingrepp med en havs- el- ler sjöbotten. Fig. 5 är en perspektivvy av en praktisk utföringsform av an- karet enligt uppfinningen och visar detta snett framifrån medan det seglar fram genom vattnet. Fig. 6 visar, likaledes i perspektiv, ankaret enligt fig. 5 sedan det landat på botten och medan det dras till ingrepp med denna. Fig. 7 visar sehematiskt och i mindre skala ett något modifierat ankare enligt fig. 5 och 6 sett från sidan i ett hängande läge. Fig. 8 och 9 slutligen är detaljsnitt genom det centrala partiet av ett ytterligare modifierat ankare enligt uppfinningen, varvid fig. 8 hänför sig till ett ankare i glidläge, me- dan fig. 9 visar samma ankarparti i ingreppsläge.

I fig. l-3 visas sålunda schematiskt ett ankare 10 enligt uppfinningen, och det omfattar - om klassiska benämningar på ankardetaljer används - en ankarlägg 15 i form av en rak stång eller skena, som framtill bildar anka- rets krona 12 och baktill ankarets huvud l4. I detta är en schackel eller röring l6 fästad för anslutning av ett ankartåg 18.

Från läggen 15 bakom kronan 12 utgår ankarets armar riktade tvärs läg- gen, och enligt uppfinningen har dessa armar formen av en sammanhängande vinge 20, som strax skall beskrivas närmare. För att förena vingen 20 med an- karläggen 15 är den förra försedd med två centralt anordnade, längsgående bommar eller ribbor 28, se särskilt fig. 2 och 3, vilka mellan sig upptar \)] 447 725 läggen 15. Denna är ledet förbunden med oommarna medelst en gàngled 50, t.ex. i form av en bult eller axeltapp. Armparet eller vingen 20 är så- ledes ledat förbunden med ankarläggen 15, för ett ändamål som skall be- skrivas.

Det schematiskt åskådliggjorda ankaret enligt uppfinningen visar som synes bilden av ett stiliserat flygplan, där läggen l5 svarar mot flygkrop- pen och armparet 20 mot flygplanets vinge. Denna har som synes utpräglad pilform (se fig. 2) och V-form (se fig. 5). Vingens bakkant visar, såsom också tydligt framgår, en bruten planprofil, och vingens centrala parti är förlängt bakåt till en spets 26, så att ett triangulärt, spadformat parti 25 erhålles, såsom särskilt framgår av fig. 2. Detta parti 25 svarar mot ett ankarfly på det konventionella ankaret, och själva spetsen 26 bildar så- ledes ett pynt. Något särskilt organ svarande mot flygplanets stabilisator förekommer inte.

Då ankaret lO nedsänkes i vatten, intagande ett i huvudsak horisontellt läge enligt fig. l, kommer det omedelbart att glida snett framåt i vattnet längs en lutande glidbana med vattnet anströmmande under en viss anfalls- vinkel mot ankarets vinge 20, helt i analogi med ett i luften befintligt vanligt flygplan eller glidflygplan under glidflykt. Ankarläggens 15 stor- lek och läge i förhållande till armparet eller vingen 20 är avpassade till de på ankaret verkande huvudkrafterna, vilka som vid ett flygplan utgöres av en resulterande, på vingen 20 verkande lyftkraft, en på ankaret som hel- het verkande, glidrörelsen framåt motverkande, resulterande motståndskraft samt ankarets tyngd, vilka krafter precis som vid ett flygplan håller varand- ra i jämvikt. I detta fall ingår i motståndskraften en komposant från ankar- tåget 18, som ankaret släpar med sig genom vattnet, och som också stabilise- rar ankaret i dess glidflykt framåt. Ankartâget 18 utgöres företrädesvis av ett band av modernt syntetmaterial, exempelvis så som beskrivas i patentet 8300515-2. Ett dylikt band är synnerligen starkt och erbjuder ett tämligen ringa motstånd mot framdragningen genom vattnet.

Genom sin utformning i enlighet med från aerodynamiken och hydrodynamiken kända principer kommer ankaret enligt uppfinningen att glida stabilt framåt längs en i stort sett rätlinjig bana, vars lutning i första hand bestämmas av ankarvingens 20 detaljutformning. Det har i praktiken visat sig vara möjligt att uppnå tämligen flaska glidbanor, särskilt om den nämnda, bandformade ty- pen av ankartåg 18 används. Såsom tidigare nämnts har glidtalsförhållanden av storleksordningen 1:4 till l:5 uppnåtts.

Såsom ovan framhölls är ankarvingen 20 förenad med läggen 15 medelst en gångled 50. Denna är belägen vid eller nära vingens framkant, se fig. 1 och 447 723 E, vilket innebär att Vingen 20 som helhet kan fällas nedåt i förhållande till läggen l5. När ankaret sålunda landat plant mot havs- eller sjöbotten och ankartåget l8 på vanligt sätt dras åt kommer vingens spetsiga bakre par- ti 25 att gräva ned sig i botten, på samma sätt som sker med ett vanligt an- kares med gångled anslutna ankarfly. Detta åskådliggöres i fig. 4, som sche- matiskt visar inledningsskedet av ankarets gripprocedur. Då sålunda en kraft P ansättes i ankartåget lS kommer läggen 15 att resa sig från Vingen 20 un- der vridning kring gångleden §O. Dennas läge i förhållande till den längst fram belägna delen eller spetsen av den pilformade vingens framkant är exem- pelvis sådant, att framkanten träffar undersidan av läggen 15 vid en kontakt- punkt Bl. Härigenom förhindras fortsatt relativsvängning mellan lägg och vinge, och de båda organen bildar en trubbig vinkel V av lämplig storlek med varandra, så att vingens bakre spetsparti eller ankarfly 25 tvingas att bör- ja gräva ned sig, såsom fig. 4 visar. Sedan detta huvudparti 25 grävt ned sig ett stycke kommer även de bakåtsvepta vingspetsarna 25' att verka som ankar- flyn med pynt 26' och börja gräva ned sig, och snart befinner sig hela aggre- gatet säkert förankrat i botten. Över huvud taget gäller att den rena ankringsfunktionen hos ankaret en- ligt uppfinningen följer kända, beprövade principer, och i detta avseende fungerar det synnerligen snarlikt andra gångledsförsedda ankare av känd typ och ger samma säkra bottenfasthållning. Skillnaden är den att ankaret en- ligt uppfinningen har sin ankarutformning avpassad för att skapa dess förmåga till glidflykt genom vattnet, och härtill kommer att ankarets vingparti genom sin utforming gör ankaret självstabiliserande under glidflykten (i första hand genom vingarnas V-form), så att ankaret alltid landar så att säga på "rätt köl" på botten. Någon stjälpanordning liknande den vanliga ankarstocken behövs således inte, inte heller någon dubblering av de rörliga ankarflyna, såsom erfordras vid kända ankare för att de skall kunna gripa i vilket läge de än hamnar på botten.

I fig. 5 visas en perspektivvy av en praktisk utföringsform av ett glid- ankare 40 enligt uppfinningen, på väg genom vattnet. Utförandet överensstäm- mer helt med det som endast schematiskt visas i föregående figurer, och om- fattar en vinge 50. Denna motsvarar den tidigare visade vingen 20 och kan framställas av plåt, som profilerats och klippts, men i detta fall består den av ett gjutstycke. Detta är utformat i ett stycke med bommar 58, vilka upptill och framtill förenas med en brygga 59 och såsom förut bildar lagring för en gångled 60. Mellan bommarna är således en ankarlägg 45 lagrad medels gångle- den 60, och framtill avslutas läggen med ett utvidgat, ankarets krona bildan- de parti 42. I sitt i fig. 5 visade glidläge sträcker sig således ankarläggen 45 från kronan 42 bakåt mot ett huvud 44, vid vars ände en schackel eller rö- kn 447 723 ring 46 är fästad. Denna i sin tur är förenad med ett ankartåg 48 i form av det tidigare beskrivna bandet. Den i ett stycke utformade Vingen, vilken så- lunda motsvarar det vanliga ankarets armpar, visar i detta fall en central, grund ränna 52, som sträcker sig bakåt från bommarna 58, och utgör en fort- sättning av mellanrummet mellan dessa. Såsom förut uppvisar vingen ett cen- tralt, bakåt avsmalnande parti 55, som bildar ankarets fly med spets eller pynt 56, vilket befinner sig vid änden av den nämnda rännan 52.

Fig. 5 visar sålunda ankarekipaget enligt uppfinningen på väg genom vattnet i glidflykt, släpande ankartåget 48 efter sig. Fig. 6 åskådliggör hur ankaret Just landat på botten och dragning ansatts i ankartåget. Såsom förut beskrivits motverkas omedelbart ankarets bakåtrörelse genom att vingens 50 fly 55 ingriper i botten eller hejdas av annat förekommande hinder. Resul- tatet av ingreppet blir omedelbart att ankarläggen 45 reser sig upp ur rännan 52 och svänger kring gångleden 60 en viss vinkel V', som exempelvis begränsas genom läggens anslag mot bakre kanten av bryggan 59. Dennas framkant kan f.ö. i glidläget utnyttjas som anslag mot kronan 42, samtidigt som ankarläggen el- ler “flygkroppen" 45 med sin undersida vilar mot botten av rännan 52.

Såsom förut beskrivits kan gripläget enligt fig. 6 vid ankarets fortsat- ta nedåtgrävning utvidgas till ett ingrepp även vid vingens spetsiga bakkan- ter 56' vid vingändarna 55', vilka såluda även här bildar ytterligare flyn på ankaret 40. Vid sidan av sin förmåga till glidflykt genom vattnet uppvi- sar ankaret enligt uppfinningen alla det konventionella ankarets egenskaper ifråga om förmåga till ingripande med och fasthållning i en sjö- eller havs- botten.

Såsom förut framhållits är ankaret enligt uppfinningen självstabilt, dvs. det kan kastas i vattnet i stort sett i vilket läge som helst, varefter det under sin väg mot botten rätar upp sig och startar glidflykten framåt. Emel- lertid kan ankaret i praktiken inte hanteras så, eftersom det skulle förlora alldeles för mycket "höjd" i förhållande till bottnen, och glidsträckan ris- kerar att bli alldeles för kort. I stället bör ankaret sjösättas i ett unge- färligen horisontellt läge, så att det omedelbart kan inta sitt "flygläge" och anträda glidflykten, varvid man givetvis riktar ankaret åt det håll man önskar en ankringspunkt.

Emellertid kan det oftast vara svårt att sjösätta ankaret på detta sätt genom att bara kasta i det liggande horisontellt, särskilt om båten har täm- ligen högt fribord. Ankaret bör därför kunna firas ned liggande i ett rätt avpassat läge, närmare bestämt med ankarets vinge i ett läge medförande att den omedelbart erhåller lämplig anfallsvinkel då glidflykten börjar. Givet- vis bör ankaret helst kunna firas i ankartåget, men då måste uppenbarligen Ox 447 723 särskilda åtgärder vidtas, eftersom ankaret enligt uppfinningen vid det vi- sade utförandet kommer att hänga rakt ned i tåget.

Denna olägenhet kan emellertid avhjälpas genom ett enkelt arrangemang, som schematiskt åskådliggöres 1 fig. 7. Det där visade ankaret 40' överens- stämmer i allt väsentligt med ankaret 40 enligt fig. 5 och 6, men som synes är ett längsgående spår 47 utformat i ankarets 40' lägg 45'. Spårets bredd är avpassad efter röringens 46 tvärgående bult, så att röringen med sitt an- slutande ankartåg 48 kan glida längs spåret 47 utefter större delen av läg- gen 45', ända fram till en punkt strax bakom ankarets gångled 60'. Här vi- sar spåret 47 en avböjning 49 uppåt i förhållande till läggen, såsom tydligt framgår av fig. 7. Detta innebär att om röringen 46 skjutes fram och upp i avböjningen 49 och ankaret får hänga fritt, kommer ankarvingen 50' att svän- ga nedåt kring gångleden 60' samtidigt som ankarläggen 45' svänger uppåt.

Härvid är avböjningens 49 läge och avböjningsvinkel så avpassade i förhållan- de till hela ekipagets tyngdpunkt, att ankaret kommer att inta ungefärligen det i fig. 7 visade läget, varvid röringens 46 bult hållas kvar i avböjningen 49 genom att denna i detta läge kommer att luta något uppåt. Som helhet är den beskrivna upphängningen så avpassad, att ankaret kommer att hänga med Vingen 50' i stort sett horisontell och intagande ett lämpligt läge för att efter sjösättning rakt ned snabbast möjligt intaga glidläge. I samma ögon- blick som ankaret såluda kommer ned i vattnet och dess vinge 50' bär, fal- ler läggen 45' och intar sitt normalläge enligt fig. 5. I och med att glid- flykten framåt börjar kan röringen 46 halka tillbaka i spåret 47, eftersom nu dragningen i dess bult för ut denna ur avböjningen 49, och röringen med ankartåg intar sitt normalläge vid ankarets bakre ände.

En tillfällig upphängning av ankaret i läget enligt fig. 7, dvs. för nedfirning i vattnet för att åstadkomma snabbast möjliga start av ankarets glidflykt, kan åstadkomas även på andra sätt än det nyss beskrivna. Exem- pelvis kan ankartåget vara på normalt sätt förbudet med ankaränden, t.ex. enligt fig. 5 och 6, men framtill på ankarläggen, ungefär vid läget för den nyss beskrivna spåravböjningen 49 enligt fig. 7, kan en krokanordning anord- nas på läggen för tillfällig påhakning av ankartågets band. Krokanordningen 'ar härvid så utformad och riktad, att bandet hänger kvar 1 makan via att läge enligt fig. 7 men sedan glider av när ankaret intar sitt glidläge. Det är även möjligt att placera krokanordningen på Vingen intill läggen, varvid arrangemanget avpassas så, att hela ekipaget blir hängande i våg med läggen liggande nedfälld mot Vingen.

I det föregående har det för enkelhets skull förutsatts att den vrid- nings- eller svängningsrörelse som förekommer mellan läggen och Vingen vid 447 723 ankaret enligt uppfinningen åstadkommes genom att de båda organen är före- nade med en gångled §O, 60 i form av en bult e.d. Det framhålles emeller- tid särskilt att denna gångled kan vara helt imaginär, och läggen kan lig- ga löst på plats mellan vingens bommar och tillåtas röra sig fritt mellan två gränslägen, vilka representeras av de beskrivna glid- och grävlägena.

Om fig. 5 betraktas framgår att om leden 60 avlägsnas kan läggen 45 ligga kvar i sitt läge av sin egen tyngd och vila mot vingen 50 i dennas ränna 52, och dragningen bakåt i läggen upptas genom anslaget mellan bakkanter på kronan 42 och framkanterna av bryggan 59 och bommarna 58. Vid grävlägen enligt fig. 6 överförs dragningen i ankarläggen 45 genom att sidopartier av kronan 42 stöder mot vingbommarnas 58 i detta fall rundade framkanter, så- som fig. 6 visar. Dessutom stöder läggens 45 översida mot bakkanten av bryg- gan 59, såsom tidigare beskrivits, varigenom läggens gränsläge i denna rikt- ning, dvs. dess grävläge, fixeras. Emellertid är det ur praktisk synpunkt inte möjligt att på detta sätt utan vidare slopa bulten 60, eftersom ingen- ting hindrar läggens 45 rörelse framåt i förhållande till vingen 50. Uppen- barligen skulle läggen ständigt ramla framåt mellan bommarna 58 vid anka- rets hantering ombord, och även om röringen 46 vid läggens bakre ände skulle förhindra att läggen föll ur helt, så blir hanteringen otymplig. Ä andra sidan skulle det vara till fördel om möjligheten fanns att på ett enkelt sätt dra ut ankarläggen ur dess hållare på vingen, eftersom detta i hög grad skulle underlätta ankarets stuvning ombord.

Fig. 8 visar sålunda schematiskt ett centralt vertikalsnítt genom ett ankare 70, vilket i sina huvuddrag överensstämmer med det tidigare beskriv- na ankaret 40, men vars vinge utgöres av en kraftig, till rätt planform till- klippt järnplåt, som enkelknäckts vid mittpartiet, där bommar svetsas fast på översidan. Ankaret 70 består alltså såsom förut av en ankarlägg 75 med sin främre krona 72 samt en vinge 80 enligt ovan, av vilken ett centralsnitt synes i fig. 8 och 9, med bommar 88, vilka som nämnts är fastsvetsade på vingens översida, en på var sida om läggen. Bommarna 88 är upptill och fram- till förenade med en brygga 89. Såsom redan påpekats uppvisar således anka- ret 70 samma allmänna konfiguration som ankaret 40 enligt fig. 5 och 6.

Intill främre kanten av vingens 80 centrala parti är en klack 87 fäs- tad, vilken svarar mot läggens 75 bredd och med ungefärligen den tvärsnitts- form som fig. 8 och 9 visar. Ankarläggen 75 är försedd med en motsvarande urtagning 77, i vilken klacken 87 passar, och i ankarets normalläge eller glidläge kommer ankarlägg och vinge att samverka så, som fig. 8 visar. Det framgår genast att denna samverkan innebär att läggen 75 av klacken 87 hind- ras från att röra sig i längdriktningen relativt vingen 80, och det är härvid att märka att denna klackens låsverkan - vilken således hindrar läggen 75 447 725 från att glida framåt åt vänster, sett i figuren - kvarstår under större delen av läggens svängningsrörelse uppåt, se nedan.

I detta fall är ankarkronans bakre del utformad med sneda anslags- plan 73 anordnade att i ncrmalläge anligga mot motsvarande sneda ytor, vilka gemensamt betecknas 93 och är utformade på bommarnas 88 och bryg- gans 89 framkanter. Detta normalläge åskådliggöres sålunda i fig. 8.

Efter landning på botten och sedan dragning ansatts i ankarläggen 75 via det förekommande ankartåget för att förmå ankarets fly att ingripa så- som förut beskrivits, komæer uppenbarligen läggen 75 att svänga kring en främre kant 90 av vingens 80 centrala parti. Denna kant 90 bildar således ankarets gångled i detta fall, och förloppet blir detsamma som förut, dvs. vingen 80 med dess (i fig. 8 och 9 ej visade) ankarfly fälls nedåt till ett gränsläge, som här bestänzes av att ankarläggens 75 överside går emot en avfasad anslagsyta 92 längs bryggans 89 bakkant. För att möjliggöra sväng- ningsrörelsen kring kanten 90 är bakkanten av ankarkronans 72 nedre del av- fasad längs ett plan 73, såsom fig. 8 visar. Avfasningen är så avpassad att samtidigt som gränsläget uppnås, dvs. då läggens översida gör kontakt med anslagsytan 92 på bryggan 89 gör också den avfasade ytan 73 kontakt med en motstående yta 81 längs framkanten av vingens 80 centrala parti. Denna yta 81 ligger i plan med framkantsplanen 93 på bommarna 88 och bryggan 89, och som framgått av det ovanstående befinner sig gångledskanten 90 vid övre än- den av vingens nämnda fraskantsyta 81. Här befinner sig också den ovannämnda spärrklacken 87 på vingen.

Ankaret enligt fig. E och 9 fungerar som nämnts på exakt samma sätt som tidigare beskrivits i samband med ankarets övriga utföringsformer, var- vid ankarläggen 75 och vingen 80 i såväl glidläge som grävläge samverkar på sådant sätt, att all erforderlig kraftöverföring mellan dessa ankarets hu- vudkomponenter sker på ett effektivt sätt genom samverkan mellan anslags- ytor med erforderligt omfång. Härigenom hindras alltså ankarläggen 75 från att röra sig 1 den med pilen L markerade riktningen i förhållande till vingen 80. Samtidigt är det sörjt för, tack vare klacken 87 på vingen 80 och samverkande urtagning 77 i låga 75, att den senare heller inte oav- siktligt kan röra sig i den motsatta, med pilen R i fig. 9 markerade rikt- ningen utom Just i det fall som denna figur åskådliggör, nämligen då läggen anlänt till sitt gränsläge för grävning. I detta relativläge mellan kompo- nenterna går klacken 87 fri från urtagningen 77, och det blir möjligt att dra ut läggen ur vingen i den med pilen R markerade riktningen (givetvis sedan ankartågets röring kopplats bort från läggen). När ankaret således hanteras ombord är risken liten att ankarläggen ramlar ur oavsiktligt, eftersom klack- 447 723 en 87 med sin samverkande urtagning 77 förhindrar detta i de flesta lägen.

För att ta isär lägg och vinge måste man avsiktligt föra komponenterna till gränsläget för grävning och sedan dra isär dem. Härvid är klacken 87 före- trädesvis utformad så, att den endast medger ankarläggens utdragning under övervinnande av en viss friktion, vilket ytterligare bidrar till att ankar- komponenterna inte åtskiljes oavsiktligt. Å andra sidan är det som nämnts av stort värde om ankaret lätt kan tas isär för stuvning ombord.

Avslutningsvis påpekas att den överraskande möjligheten att bringa ett förhållandevis tungt ankare att glida snett framåt genom vattnet och inte sjunka rakt ned kan skapas med även andra ankarutformningar än de som ute- slutande i exemplifierande syfte presenterats här. Med bibehållande av upp- finningens grundprincip kan andra praktiska utföringsformer tänkas, och sär- skilt torde det vara möjligt att variera och på olika sätt effektivisera an- karets "grävelement", dvs. de som motsvarar det klassiska ankarets flyn, och som inte nödvändigtvis behöver förbindas mer eller mindre direkt med de or- gan som skapar ankarets glidförmåga. Inom ramen för efterföljande patent- krav torde fackmannen kunna föreslå åtskilliga modifikationer, och uppfin- ningen är således ingáunda begränsad till de visade och beskrivna utförings- formerna.

Claims (9)

447 725 ic Patentkrav

1. Ankare för båtar och fartyg anordnat att göra botteningrepp vid en punkt på avsevärt horisontellt avstånd från den punkt där båten eller fartyget fäller ankaret genom att självt styra sig genom vattnet längs en flack, lutande bana, varvid ankaret (10; 40; 70) omfattar dels en central, lång- sträckt stomme eller lägg (l5; 45; 75) anordnad för anslutning av ett an- kartåg (18: 48) e.d. i sin bakre ände, dels ett par med läggens främre el- ler nedre del förbundna, tvärgående armar (20: S0; 80), vilka sträcker sig ut från var sida av läggen, i stort sett symmetriskt i förhållande till den- na, varvid varje arm är utformad så, att den bildar en plattliknande ving- halva, vars plan sträcker sig i stort sett parallellt med ankarläggen (l5; 45; 75) med vinghalvorna bildande en sammanhängande vinge,som uppvisar mar- kerad pilform med tillbakasvepta vingspetsar och markerad V-form med läggen belägen i den centrala delen av V:et,och varvid läggen och vingen har ett sådant inbördes läge att de på ankaret verkande huvudkrafterna håller varand- ra i jämvikt, k ä n n e t e c k n a t av minst ett spad- eller bladformigt griporgan eller ankarfly (25; 55),som är ledat förbundet med ankaret och anordnat att sedan ankaret nått botten fällas ut från ett víloläge till ett grip]äge,i vilket flyet på känt sätt kan gräva ned sig i botten då ankartå- get sträckes.

2. Ankare enligt krav 1, k ä n n e t e c k n a t av att ett centralt parti (25) av den i ett stycke sammanhängande vingen (20) är förlängt bakåt och , avsmalnar mot en spets (26), varvid vfngen som helhet är ledat (30) för- bunden med-läggen (15) på sådant sätt, att dess centrala, avsma1nande,parLi (25) bildar det nämnda, utfällbara ankarflyet.

3. Ankare enligt krav 2, k ä n n e t e c k n a t av att vingspetsarnas bak- 447 723 1! re partier (25') är anordnade att fungera som ytterligare ankarflyn.

4. Ankare enligt krav 2 och 3, k ä n n e t e c k n a t av att ankarläggen (15) upptas mellan två på vingene översida anordnade ribbor eller bommar (28), varvid den nämnda ledförbindclsen (30) mellan vinge (20) och lägg (15) är anordnad nära bommarnas främre ändar.

5. Ankare enligt något av föregående krav, k ä n n e t e c k n a t av att vingen består av en metallplåt tillklippt färdig i víngens pilform, eller hopsvetsad av mindre delar till denna form, samt enkelknäckt kring en central axel parallell med planfnrmens symmetriaxel. så att önskad V-form erhållits.

6. Ankare enligt krav h eller 5, k a n n e t e c k n a t av aLt boumwrnas (58; 88) överkanter vid sina främre ändar är förenade med en brygga (59; 89), som sträcker sig över ankarläggen (45; 75), vars framför bommarna lig- gande del eller krona (å2; 72) är utvidgad och utformad med anslagsytor (73), vilka i ankarets normala läge eller glídläge íngriper med motståen- de ytor (93) på bommarna (88) och/eller bryggan (89), samt att ledförbin- delsen mellan ankarets vinge (80) och lägg (75) är anordnad genom att ett bakre parti av kronans (72) undre del är stjälpbart mot en motstående fram- kant (90) av vingen (80), varvid svängningsrörelsen mot grävläget begränsas av en anslagsyta (92) på bryggans (89) bakkant som träffar ankarläggens (75) översida.

7. Ankare enligt något av föregående krav med ankurtåget normalt förbundet med ankarlaggens bakre eller ovrc ände, t.ex. genom förmedling av en achackel eller röring, k ä n n e L e c k n a c av att ankartågef ar anordnat att tillfälligt ingripa med och uppbära ankaret i en punkt över tyngdpunkten på sådant sätt, att ankaret kan firas för sjösättning hängande 1 ankartåget 447 723 'fl med vingen intagande ett lämpligt, optimalt läge för omedelbar start av glidflykteu genom vattnet, varefter ankartåget genom ankarcts rörelse fram- åt befrias från sitt tillfälliga ingrepp och återgår till sitt normala in~ grepp med läggens bakre eller övre ände.

8. Ankare enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t av att ankartågets (48) röring (46) är anordnad att löpa i ett längsgående spår (A7) i ankarläggen (45'), från ett normallägc vid läggens bakre ände till ett firningsläge i närheten av ankarets (40') tyngdpunkt, där spåret (Å7) gör en avböjníng (49) uppåt, vilken är så avpassad, att röringen (A6) med sitt anslutna an- kartåg (48) hålles kvar i avböjningen (49) då ankaret får hänga fritt i sitt firningsläge, för att glida ur avböjningen och tillbaka längs spåret (47) till sitt normalläge, då ankarets glídflykt börjar och ankartåget (48) riktas bakåt.

9. Änkare enligt krav 7, k ä n n e t e c k n a t av att en krokanordning är inrättad på läggen och/Qller vingen över ankarets tyngdpunkt för till- fällig påhakning av ankartågct och firande av ankaret i víngens nämnda, för sjösättning lämpliga, optimala läge, varvid krokanordningens bärclement ar så riktade, att ankartåget medges glida av då ankarets glidílykt börjar och tåget riktas bakåt.