SE446175B - Material till forpackningsbehallare samt sett att framstella materialet - Google Patents

Description

8500350-7 styvhet som dels ger mekaniskt skydd och dels medger att förpackningen blir så formstyv att den utan svårighet kan hanteras och gripas med handen förses förpackningar av detta slag ofta med ett bärarskikt av papper eller kartong. Ett sådant bärarskikt har emellertid dåliga täthetsegenskaper gentemot gaser eller vätskor och den goda styvheten hos materialet försvinner om materialet utsättes för fukt som suges upp i materialet. För att ge materialet en god vâtsketäthet lamineras det ofta med ett plastmaterial och om detta plastmaterial är termoplastiskt kan plastskiktet på sätt som tidigare nämnts användas för att försegla plastskikt till varandra med hjälp av värme och tryck och på så sätt kan förpackningsbehållare förseglas och permanentas i sin givna form genom att överlappande eller intilliggande materialfält som är termoplastbelagda förseglas till varandra i en tät och varaktig försegling.

Förpackningsbehällare av här nämnt slag framställes antingen från i förväg utstansade ämnen eller från en kontinuerlig bana, vilket försetts med lämplig dekor samt med ett vikformning underlättande biglinjemönster.

Förpackningsbehållare framställes från en sådan bana genom att banans längsgående kanter förenas med varandra i en överlappsskarv till bildad av en tub som sedan fylles med avsett fyllgods samt avdelas till slutna behâllarenheter genom upprepade tvärförseglingar av tuben vinkelrät mot tubens längsaxel. Efter lämplig vikformning av förpackningsmaterialet i tuben omformas materialet i de nämnda behållarenheterna till önskad geometrisk form, vanligtvis en parallellepiped genom att tuben förses med längsgående viklinjer samt med dubbelväggiga triangulära flikar vid förpackningsbehållarens fiörn. Vare sig förpackningsbehållaren framställes från i förväg tillverkade ämnen eller från en kontinuerlig bana är av praktiska skäl materialet jämntjock. Detta innebär att materialet och då i synnerhet bärarskiktet av papper eller kartong är mekaniskt överstarkt eller överdimensionerat utmed vissa områden som inte 8500350-7 utsättas för större mekaniska påkänningar vid normal användning och hantering medan andra delar av materialet i förpackningen borde vara tjockare eller styvare för att kunna uthärda de mekaniska påfrestningar som det utsättes för. Man skulle med andra ord önska att materialet hade en differentierad tjocklek för att kunna uppnå bättre ekonomisk utnyttjning av materialet.

Det är känt att åstadkomma ett sådant material med differentierad tjocklek genom att vika materialet till bildande av en dubbelveck (en s.k. Z-vikning), varvid de överlappande partierna av materialet därefter förseglas till varandra till bildande av en styv väggdel med trefaldig materialtjocklek. Det är även från den svenska patentansökan 8405539-1 känt att tjookleksreducera vissa partier av sådant förpackningsmaterial för att möjliggöra vikformning och försegling av materialet.

I det fall då förseglingen utföres med hjälp av ett högfrekvent elektromagnetiskt fält, vilket inducerar strömmar inom ett utvalt förseglingsområde går det inte att utföra en sådan försegling på ett Z-vikt material eftersom detta material i Z-vikningsområdet får tre över varandra anordnade materialskikt, vilka även om de är tjockleksreducerade dock samtliga har ett aluminíumfolíeskikt. Detta innebär att de magnetfält genererande yttre spolar som användes för att skapa de önskade induktionsströmmarna i aluminiumfoliematerialet kommer att generera en induktionsström i det närmast belägna, d.v.s. yttre alumíniumfolíeskiktet medan inte någon eller enbart försumbar ström kommer att genereras i de två underliggande aluminiumfolieskikten, av vilka det innersta är det som står i direkt kontakt med det termoplastskikt som skall upphettas till förseglingstemperatur. Det går således inte att i ett förseglingsområde anordna flera utanpå varandra lagda parallella aluminiumfolieskikt utan aluminiummaterialet i de två övre materialskikten i Z-området måste avlägsnas inom förseglingsområdet eftersom i annat fall ingen förseglingsvärme kommer att tillföras förseglingsomrâdet.

Eë50Û35Û=-7 Denna olägenhet undvikes genom att använda ett material enligt uppfinningen, vars kännetecken framgår av de bifogade patentkraven.

Uppfinningen kommer i det följande att beskrivas med hänvisning till bifogade schematiska ritning, vilken visar den mot förpackningens insida vända sidan av ett ämne till en förpackningsbehållare. I Som tidigare nämnts är det ett önskemål att utnyttja materialet i en förpackning på optimalt sätt och detta är kanske särskilt eftersträvansvärt vid framställning av sådana massfabricerade engångsförpackningar som användes för förpackning av mjölk och fruktsafter. På grund av den höga mekaniseringsgraden och snabba produktionsförloppet vid framställning av denna typ av förpackningar utgör materialkostnaden en mycket väsentlig del av förpackningens totala kostnad, varför stora vinster kan göras genom att spara material t.ex. genom att effektivisera materialets utnyttjande.

Ett sådant effektivare utnyttjande av materialet kan uppnås om mängden använt material selekteras så att mera material användes vid de delar av förpackningen som skall vara starka eller styva medan mindre materialmängder, d.v.s. tunnare material användes utmed de delar av förpackningen som inte behöver någon större styvhet eller styrka. Detta innebär att materialet skall ha en differentierad tjocklek, vilket t.ex. kan uppnås genom att separata förstärkningspaneler limmas på materialämnena. Ett sådant förfarande som är känt är emellertid besvärligt att utföra och dessutom så dyrbart att den vinst man uppnår genom att effektivare utnyttja materialets egenskaper förbrukas genom merkostnaden för att framställa materialet.

Ett annat sätt att lösa problemet med differentierad styrka hos en förpackning går ut på att vika materialet i ett överlappsveck till bildande av en s.k. Z-vikning i vilken tre materialskikt kommer att överlappa varandra. En väqgdel i en förpackning med ett sådant Z-vikt parti får en väsentligen större styvhet än omgivande partier av förpackningsväggen men _._.._..___....___...___.____... -__ ._ , S5Û0350-7 olägenheten är att materialet inom vikningsomràdet också får en _tredubblad tjocklek, vilket ställer till stora problem vid utförande av vätsketäta hopförseglingar av förpackningsmaterialet. Problemet är att det vid de nämnda förseglingsskarvarna uppstår läckagekanaler vid övergången mellan tunnare och tjockare materialdelar och detta har medfört att s.k. Z-vikning inte har kunnat tillämpas vid vätskeförpackningar i någon större utsträckning. Ett annat problem i samband med Z-vikningen är att det endast med stor svårighet går att utföra vikningar i materialet i dessa genom Z-vikning förtjockade partier av materialet.

Lösningen på detta tekniska problem är att materialet Z-vikes för att uppnå de fördelar från hållfasthetssynpunkt som eftersträvas men att materialet selektivt förtunnas genom aktiv avverkning, företrädesvis slipning eller fräsning} utmed sådana partier av materialet där vikningar skall utföras eller där förseglingsskarvar skall anordnas.

Som tidigare nämnts kan man vid försegling av sammanlagda skikt på förpackningsmaterial som innehåller aluminiumfolie erhålla en god och snabb försegling genom att utnyttja aluminiummaterialets goda elektriska ledningsegenskaper. Genom att utsätta den del av förpackningsmaterial som man vill försegla för ett starkt högfrekvent elektromagnetiskt fält kan man snabbt och effektivt generera induktionsströmmar på avsedda platser i alumíniumfolieskiktet, vilka induktionsströmmar i sin tur genererar värme som genom ledning överföras till intilliggande förseglingsskikt av termoplast som snabbt bringas att smälta och därvid kan sammansmältas med ett annat likadant intilliggande plastskikt till erhållande av en tät och varaktig skarv. Denna typ av försegling användes oftast vid automatiska förpackningsmaskiner men som tidigare nämnts måste man i det här beskrivna fallet där materialet sammanvikts på så sätt att tre materialskikt kommer att ligga ovanpå varandra avlägsna aluminiumskiktot inom förseglingsområdet hos två av 85ÜD35Û-7 förseqlingsskikten eftersom i annat fall någon värme inte skulle genereras i det inre aluminiumfolieskiktet utan all värme skulle genereras i det yttre skiktet, vilket inte ger någon förseglingsvärme till det termoplastiska förseglingsskiktet. Om emellertid aluminiumfolieskíktet i förseglingsområdet kan avlägsnas pâ två av de tre Z-vikta materialpanelerna (32) kan högfrekvens/induktionsförsegling utföras på normalt sätt och med känt gott resultat. Därför är i figuren som visar insidan av ett förpackningsämne de med 100 betecknade dubbelstreckade eller rutmönstrade ytorna fria från aluminiumfolieskikt medan däremot aluminiumfolieskiktet kvarligger på ytorna l0l av det Z-vikta omrâdet B. I övrigt visar Fig. l ett utgângsämne till en förpackningsbehållare.

Detta ämne utstansas av ett ark eller en bana av kartongmaterial med konstant tjocklek och ämnet betecknas i figuren med l. Ämnet l uppdelas genom ett biglinjemönster 12 i sidoväggpaneler eller sidoväggfält 2 och 3, toppförslutningsfält 4 och 13 samt bottenförseglingsfält 8 och 9. Toppförseglingsfälten l3 och bottenförseglingsfälten 8 är triangulära och anordnade så att på ett bälgartat sätt vikas in mellan toppförslutningsfälten 4 respektive bottenförseglingsfälten 9. Vid denna invikning av de triangulära fälten l3 och 8 tillbakavikes de anslutande fälten 49 på sådant sätt att de kommer att ligga mellan fälten 4 och 13 respektive fälten 9 och 8. Denna topp och bottenkonstruktion är allmänt förekommande på flera s.k. "gable top"-förpackningar. Ämnet 1 formas i princip till en förpackning genom att det formas till ett rör med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnitt samt att ämnets l kortsidor förenas med varandra genom att längdskarvsfältet 7 i en överlappsskarv förenas med motstående kortsida av ämnet l. Efter det att ämnet formats till ett rör med kvadratiskt eller rektangulärt tvärsnintt uppträdes det på en dorn i en här ei visad förpackninqsmaskin. .-- ....._.,~_-...,-.,...._.__~__...7_.-_~ -U I s... _... 8500350-7 Medan det rörformade ämnet befinner sig på dornen invikes bottenväggfälten 8 och 9 över varandra på ovan antytt sätt varefter bottenfälten förseglas till varandra genom att termoplastbeläggningarna hos mot varandra liggande partier bringas att sammansmälta genom tillförsel av värme och tryck.

För att stabilisera bottenförseglíngen är det ena av bottenväggfälten 9 försett med en förseglingsflik l0, vilken vid bottenförseglingen kommer att överlappa yttre kanten hos det andra bottenväggfältet9.

Då bottenförseglingen är utförd drages den bildade behållaren av dornen och fylles med avsett fyllgods varefter toppen tillslutes genom att toppförslutningsfälten 13 och 4 fälles in över behållarens öppning med de triangulära fälten 13 lokaliserade in mellan de yttre rektangulära fälten 4. Vid utförandet av denna toppfältsinvikning kommer förseglingsfälten 5 att samlas sida vid sida i en förseglingsfena med fyra materialskikt. Genom att sammanpressa dessa förseglingsfält under tillförsel av värme bringas de på fältens ytor anordna termoplastiska beläggningarna att smälta samt förenas med varandra till bildande av en vätsketät och varaktig förseglingsskarv. De med de rektangulära fälten 4 sammanhängande toppförseglingsfälten 6 kommer också att förenas med varandra i en förseglingsskarv som kommer att ligga över förseglingsskarven 5.

Det i figuren 1 visade ämnet l kan emellertid inte omedelbart formas till en förpackning på sätt som ovan beskrivits. I det här antagna fallet önskas större greppstyvhet hos förpackningen, vilket i princip innebär att den ena eller båda av förpackningens "greppsidor" (d.v.s. de sidor över vilka ett handgrepp appliceras vid förpackningens hantering, normalt de sidoväggar 3 som ansluter till de triangulära toppförslutningsfälten 13) förses med förstyvande balkar i form av Z-vikta hopförseglade partier. 8500350-7 Det är möjligt att i andra fall och för andra ändamål anordna de förstärkande Z-vikta partier på andra delar av förpackningen men i det här tänkta utföringsexemplet är målet att anordna de förstyvande partierna eller balkarna på så sätt att motstående sidor skall förstärkas. För att uppnå detta utföres och behandlas förpackningsämnet l på följande sätt: De delar av ämnet l som skall sammanvikas i ett Z-mönster så att tre materialskikt bildas utmed de Z-vikta partierna måste dimensioneras så att de har en bredd B som är tre gånger större än bredden hos det Z-vikta partiet vid det färdigställda förpackningsämnet. I fig. 1 betecknas dessa partier som skall Z-vikas med B och väggfälten som skall hopvikas och förenas med varandra genom värmeförsegling betecknas med 32. För utförande av Z-vikningen måste viklinjer, s.k. biglinjer ll förberedas i materialet och dessa viklinjer ll utföres antingen på sätt att materialet "krossas" eller permanentdeformeras genom linjeformiga inpressningar eller också kan biglinjerna utföras på så sätt att material borttages genom slipning eller fräsning.

För att det Z-vikta materialet skall kunna förseglas med hjälp av s.k. induktionsvärme måste på sätt som tidigare beskrivits aluminiumfolíeskiktet avlägsnas utmed partierna 100 inom de Z-vikta områdena 32 medan däremot aluminiumfolieskiktet måste lämnas intakt utmed partiet l0l hos den del av det Z-vikta området som kommer att ligga närmast förseglingsytan.

Sättet att avlägsna aluminiumfolieskiktet inom områdena 100 kan variera men ett sätt som visas vara effektivt är slipning. Ett annat sätt är att stansa urtag i aluminíumfoliebanan, företrädesvis just innan aluminiumfoliebanan lamineras till bärarskiktet hos Eörpackningsmaterialet. Man måste emellertid då noggrant lokalisera de urstansade partierna eftersom dessa noggrant måste anpassas till förseglingsomrâdena. Ett enklare tillvägagångssätt torde vara att i förväg förse bärarbanan med åtminstone delar av ett biglinjemönster l2, ll och i samband 8500350-7 med lamineringen avkänna detta biglínjemönster samt styra stansen på sådant sätt att de urstansade partierna noggrant kommer att anpassa sig till biglinjemönstrets läge både i sidled och i längsled eftersom det är av stor vikt att de urstansade partierna kommer att bli belägna på just de platser där dubblerade aluminiumfolieskikt inte får finnas.

Den föreliggande uppfinningen kan med fördel tillämpas vid framställning av det material som beskrivits i den svenska patentansökan 8405539-1, i vilken det beskrivas hur materialets bärarskikt tjocklekreduceras inom de Z-vikta områden 15, 16, 17, 18, lä som är avsedda att ingå i förpackningsbehâllarens vikmönster eller förseglingsområden. I det här visade fallet är de genom slipning tjockleksreducerande områdena markerade med streckade linjer. I detta fall bör den tjockleksreducerade bearbetningen utföras från materialets utsida medan däremot borttagandet av aluminiumfolien bör ske med hjälp av en bearbetning mot materialets insida på vilken det termoplastiska förseglíngsskiktet är anbringat. Efter den bearbetning som medför att aluminíumfolieskiktet avlägsnas inom de selekterade områdena 100 och givetvis även efter lamineringen av det med ustansade partier försedda aluminiumfolieskiktet måste förpackningens insida beläggas med ett termoplastiskt förseglingsskikt som täcker aluminiumfolien och de nämnda avlägsnade eller utstansade partierna l00.

I det fall förpackningsmaterialet inte utgöres av avdelade ämnen utan i stället av en bana som avrullas från en rulle tillämpas i princip samma förfarande som ovan beskrivits i det fall förpackningsmaterialet är försett med ett aluminiumfolieskikt som lokaliserats invid materialets förseglingsskikt av termoplast som är avsett att bilda insida hos den bildade förpackningen.

I själva verket framställes i praktiken båda typerna av här nämnt förpackningsmaterial som en bana som successivt lamineras med ett antal lamíneringsskikt av olika slag. .__ k- _.,... f ._ .-.....»..._W -..___.__f V. _.. r ....._,_._.___,_,._____- ___. ._ , , 8500350-7 Bärarskiktet som är det tjockaste skiktet utgöres i regel av ett skikt papper eller kartong, vilket på ena sidan belägges med ett aluminiumfolieskikt och på den andra med en tunn termoplastbeläggning som är avsedd att bilda förpackningens utsidesbelägqning som skall skydda mot yttre fukt och vätskeinträngning. För att kunna påföra aluminiumfolieskiktet fordras ett bindemedel som i regel utgöres av ett mycket tunt termoplastskikt, vilket i smält form pâföres bärarskiktet av papper samtidigt som aluminiumfolieskiktet pàlägges och pressas mot bärarskiktet under samtidig kylning. Det päförda aluminiumfolieskíktet måste skyddas av ett plastskikt som dessutom skall utgöra ett förseglingsskikt som bildar insida hos den färdiga förpackningen och ett sådant plastskikt pålägges genom extrudering, d.v.s. ett smält skikt av termoplast utpressas genom ett spaltformigt munstycke till bildande av en sammanhängande film av smält plast, vilket pålägges aluminiumfolieskiktet samtidigt som den smälta filmen av plast pressas mot aluminiumfolieskiktet med hjälp av en kylvals som avkyler och stabiliserar plastskiktet. Med hjälp av denna process uppnås en god vidhäftning mellan plastskikt och aluminiumfolieskikt samtidigt som.man erhåller en fullständig täckning av aluminiumfolieskiktet. De här nämnda arbetsoperationerna där de olika skikten i förpackningsmaterialet uppbygges och sammansättes utföres i en maskin som man brukar kalla laminator och framställning av materialet i enlighet med uppfinningen sker företrädesvis i denna laminator som då utrustas med anordningar för slipning av materialet eller stansar för bortstansning av aluminiumfolie.

Bortstansningen av partier hos det aluminiumfolieskikt som lamineras till bärarskiktet måste lokaliseras så att de noga överenstämmer med de förseglingsområden inom det Z-vikta området där aluminiumfolieskiktet måste avlägsnas för att möfiligqörn nn Förseglinq med hjälp av induktionsuppvärmning.

Detta innebär att stansningsoperationen måste styras av präglingen av det biglinjemönster som anordnas på .._._.__..___.........___....___._..-__..._._., _." , . 85003504 11 förpackningsmaterialet för att underlätta förpackningens formning. Man måste således med en avkänníngsanordning, t.ex. fotocell eller biglinjeavkännande anordning registrera förseglingsfältens läge och styra stansen för utstansning av delar av aluminiumfoliematerialet på sådant sätt att aluminiumfolien då den kommer i kontakt med och fixeras till bärarskiktet kommer att uppvisar ursparningar just inom de områden där sådana bör finnas för att möjliggöra försegling med hjälp av induktionsupphettning. Sådana avkänningsanordningar är i och för sig kända och man kan använda varje känd eller kommersiellt tillgänglig styranordning förutsatt att reglernoggrannheten är tillräcklig. Som tidigare nämnts läggas i en sista arbetsoperation ett plastlager utanpå aluminiumfolien, vilken således kommer att täcka såväl aluminiumfolien som nämnda ursparade partier av densamma. Vad ovan sagts om utstansningen av aluminiumfolien utmed partier som inte skall uppvisa någon aluminiumfoliebeläggning gäller i lika grad för det slipningsförfarande man även kan tillämpa. I detta fall belägges bärarskiktet med ett kontinuerligt aluminiumfolieskikt varefter de partier där aluminiumfolie ej skall finnas slipas bort med hjälp av ett slipningsförfarande som i princip tidigare beskrivits. Detta slipningsförfarande består i korthet av att banan ledes över en matrisvals som är försedd med lokala upphöjníngar som bringas i kontakt med de delar av förpackningsmaterialbanan där slipning skall förekomma och slipdjupet bestämmas av de nämnda lokala upphöjningarnas tjocklek eller rättare hur mycket de lokala upphöjningarna skjuter ut utanför matrisvalsens nominella kontur. Intill den nämnda matrisvalsen är anordnad en hastigt roterande slipvals varvid avståndet mellan slipvalsens slipyta och matrisens nominella yta motsvarar förpackningsmaterialets tjocklek, d.v.s. förpackningsmaterialet kan passera mellan matrisvals och slipvals utan att påverkas av slipvalsen. Då det emellertid på matrisvalsen finns lokala upphöjningar kommer dessa att pressa 12 materialet mot slipvalsen, varvid slipvalsen slipar bort ett stycke av förpackningsmaterialbanan som motsvarar den nämnda lokala upphöjningens storlek och ytomfång. De nämnda upphöjningarna pressas således mot förpackningsmaterialets ena sida medan däremot dess andra sida avverkas med hjälp av slipvalsen.

På sätt som nämnts kan alltså aluminiumfolieskiktet som pålagts förpackningsmaterialbanan bortslipas utmed de områden där aluminiumfolie inte skall finnas genom att på matrisvalsen upphöjningar anordnats, vilka dimensionerats så att alnminiumfolieskiktet bortslipas medan däremot bärarmaterialet inte i någon större grad beröres av Kslipningsoperationen. Liksom i det tidigare beskrivna fallet måste matrisvalsens läge relativt förpackningsmaterialbanan justeras på sådant sätt att slipning sker på utmed de korrekta områdena och därför måste även i det här nämnda exemplet matrisvalsens lägre relativt banan justeras med hjälp av en regleranordning som avkänner det präglade biglinjemönstrets läges Som tidigare nämnts måste även det Z~vikta omrâdet slipas för att erhålla en tjockleksreducering av sådan storleksordninq att de tre ovanpå varandra lagda väggpanelerna 32 inom det Z-vikta området B endast motsvarar tjockleken av ett materialskikt utmed de områden där försegling skall ske och de områden där förpackningsmaterialet skall vikas. En sådan tjockleksreducering kan också med fördel erhållas genom slipning, och en mera omfattande slipning än den som erfordras för att avlägsna aluminiumfolieskiktet. Således måste i princip 2/3 delar av varje materinlskikt inom de nämnda områdena 15, 16, 19 bortslipas, vilket innebär att slipníngen företrädesvis bör utföras från den sidan av förpackningsmaterialet som är motstâende den sida som uppvisar aluminiumfolieskiktet och detta därför att aluminiumfolieskiktet måste bevaras intakt på den ena förseglingspanelen inom det Z-vikta området. Denna slipning i 8500550-7 13 tjockleksreducerande syfte bör således utföras med ett separat slipaggregat som i princip är likartat det tidigare beskrivna.

Eftersom slípdjupet skall vara större då avsikten är att reducera materialets tjocklek bör de på matrisvalsen anordnade lokala upphöjningarna vara högre och motsvara det slipdjup som man vill åstadkomma. Även i detta fall måste matrisvalsen styras så att de slipade partierna 15, l6, 17, 18, 19 kommer att lokaliseras på rätt ställen på förpackningsmaterialet och därför bör även denna matrisvals styras av en regleranordning av tidigare nämnt slag. Slipningen bör utföras före den yttre plastbeläggningen av bärarskiktet som är det skikt som huvudsakligen avverkas genom slipning och om så inte är möjligt bör en efterföljande plastbeläggning ske för att de slipande partierna skall täckas av ett plastskikt.

Man kan i prinicp även tänka sig att den tjockleksreducerande slipningen av materialet endast utfiöres mot den sida av bärarskiktet som skall vara vänd mot förpackningens insida. Slipningen måste då utföras före aluminiumfolieskiktets pâläggning och en andra slipningsoperation mot samma sida av förpackningsmaterialet utföres efter aluminiumfolieskiktets påläggning, varvid emellertid endast de delar bortslipas där aluminiumfolie inte bör förekomma för att försegling med induktionsvärme skall kunna utföras. Fördelen med detta senare förfarande är att förpackningsmateríalets utsida blir helt opåverkad av slipning och således får en vackare och opåverkad yta. Nackdelen är att aluminiumfolieskiktet måste påläggas mot ett material som är försett med “urgröpningar" som åstadkommits med hjälp av slipningen och som medför att det blir svårare att få ett bra lamineringsresultat inom nämnda “urgröpta" eller slipade partier. Det har emellertid visat sig att man med hjälp av mjuka qummivalsnr kan uppnå en relativt god anliggning och lamineríng av aluminiumfolieskiktet även till nämnda slipade partier och i ett sådant fall är sannolikt slipning i tvâ operationer mot den sida av förpackningsmaterialet som bildar , . _ . . ...___ _....._.._..............._..-_V _ __ 8500350-7 14 förpackningens insida att föredra. I den första slipningsoperationen tjockleksreduceras således då bärarmaterialet medan den andra slipningsoperatíonen utföres först sedan aluminiumfolieskiktet pålagts och denna andra slipning avser endast bortförandet av aluminíumfolieskiktet utmed de delar där aluminiumfolieskikt inte får förekomma eftersom försegling med hjälp av índuktionsvärme då omöjliggöres.

I slipningsmönstret kan även inläggas slipning av perforeringslinjer, hål, biglinjer etc. och slipning av dessa kan utföras samtidigt med endera av de slipningsoperationer som tidigare nämnts. Man kan t.ex. i princip utföra slipningen av hela biglinjemönstret i en operation och därvid få en automatisk korrekt inpassning av t.ex. de tjockleksreducerande områdena eftersom de upphöjningar på matrisvalsen som motsvarar biglinjemönster och de tjockleksreducerande områdena är anordnade på en och samma matrisvals. Detsamma gäller för öppningsanordningar i form av hål, perforeringslinjer eller andra försvagningslinjer. Hittills har man emellertid framställt de biglinjer som underlättar vikformningen av förpackningen på så sätt att förpackningsmaterialet pressformats eller “krossats" då förpackningsmaterialet bearbetats mellan samverkande valsar, av vilka den ena valsen uppvisar utskjutande åsar medan den andra valsen uppvisar motsvarande fördjupningar, vilket gör att förpackningsmaterialet pressas ned i nämnda fördjupningar, varvid ett mönster som underlättar vikformningen bildas.

Med hjälp av uppfinningen löses det tekniska problem som uppstår om man samtidigt vill ha förstyvade Z-vikta partier på en förpackning med det aluminiumfolíeskikt samt önskar att på ett rationellt och snabbt sätt försegla förpackningen med hjälp av_induktionsvärme. , _, _ -___ _____....í_._.._..._._.í..__r ___, _... -,__._._ ,.., _ __.. ..._.-_.__.__......_._...,rr.._..._...._.

Claims (6)

8500350-7 15 PATENTKRAv

1. l. Material till förpackningsbehållare innefattande ett härarskikt av kartong eller papper, inre och yttre skikt av termoplast samt ett skikt av aluminiumfnlie, varvid selekterade partier av materialet är avsedda att genom överlappande vikning (s.k. Z-vikning) och hopförsegling av överlappande partier skapa förstyvande områden eller paneler innefattande tre hopfdrseglade materialskikt k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att aluminiumfolieskiktet inom tvâ av de tre materialskikten som innefattas i det Z-vikta området är avlägsnat inom de delar av materialet som är avsett att ingå i en förseglingsskarv.

2. Material i enlighet med patentkravet l, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att aluminiumfolieskiktet är avlägsnat genom slipning.

3. Material i enlighet med patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att aluminiumskíktet är avlägsnat genom bortstansning av selekterade partier.

4. Material i enlighet med patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att materialet efter nämnda Z-vikning uppvisar för försegling avsedda partier med tre hopförseglade materialskikt men med endast ett aluminiumskikt, vilket företrädesvis är lokaliserat på det materialskikt som är beläget närmast förseglingsområdet.

5. Material i enlighet med patentkravet 1, varvid nämnda överlappande partier är tjockleksreducerade inom Z-vikta områdena genom att bärarskiktet inom nämnda områden delvis avlägsnats, t.ex. genom slipning, på sådant sätt att den sammanlagda tjockleken av de tjockleksreducerade områdena som sammanförts i Z-vikningen i huvudsak motsvarar materialets normala tjocklek, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att vardera av materialets motstàende sidor är bearbetade i separata arbetsoperationer i och för tjockleksreducerinq av bärarskiktet samt avlägsnande av aluminiumfolíeskiktet, varvid området för avlägsnande av aluminiumfolieskiktet helt inrymmes i och omfattas av området för tjockleksreducering av bärarskiktet. 16

6. Sätt att framställa material i enlighet med patentkravet l, varvid bärarskiktet och en aluminíumfoliebana lamineras till varandra medelst ett bindemedelsskikt av extruderad termoplast, k ä n n e t e c k n a t d ä r a v, att selekterade partier av aluminíumfoliebanan bortstansas före eller i samband med lamíneringsprocessen, varvid nämnda selekterade partier är så utvalda att de sammanfaller med områden nv materialet som är avsedda att dels ingå i en förseglingsskarv och dels är belägna inom ett omrâde inom vilket materialet är anordnat att i förstyvande syfte vikas i en s.k. Z-vikníng inom vilken tre överlappande materialskikt är förseglade till varandra.