SE445858B - Kraftmetningsgivare for elektroniska vagor jemte ett sett att framstella en givare - Google Patents

Description

10 15 20 25 30 83051U8~6 2 bifogade ritningar, som framställer uppfinningens princip och nägra praktiska utföringsformer, och i vilka: Figur 1 i princip visar formförändringarna hos en obelastad, en tryckbelastad och en dragbelastad cell.

Figur 2 visar axonometriskt en utföringsform av cellen.

Figurerna 3, 4 och 5 visar 5 olika utföringsformer av cellen.

Figurerna 6, 7 och 8 visar den övre delen av en cell, där i den tunna sidan har gjorts O, 1 och 2 avsmalningar.

Figurerna 9, 10 och 11 visar den övre delen av en cell, där de tunna sidorna bildar olika vinklar med belastningslinjen.

Figurerna 12, 15 och 14 visar olika arrangemang för överbelast- ningsskyddet.

Givaren enligt uppfinningen kan användas både vid tryckbelastning och dragbelastning. Figur 1 visar starkt överdrivet på vilket sätt den till vänster obelastade givarcellen ändrar form vid tryck- och dragbelastning. Vid tryck fungerar överbelastnings- skyddet sålunda, att cellen vid mitten är försedd med parallella, mot belstningslinjen vinkelräta plan 1; vilka i fall av överbe- lastning träffar varandra och hindrar de tunna sidorna 2 från att böjas mera och gå sönder. Överbelastningsgränsen kan och bör givet- vis ställas sä, att i de tunna sidorna icke uppstår bestående formförändringar. Vid dragbelastning kan ett sådant enkelt över- belastningsskydd givetvis icke användas, utan överbelastningen måste förhindras med andra medel.

Konstruktionen hos givarens mätkropp eller cell enligt uppfinnin- gen framgâr närmare ur figur 2. Utom de nämnda mittplanen 1 och den sneda parallellogrammens tunna sidor 2 finns där parallelle- grammens tjocka, praktiskt taget oböjliga sidor 3. Mellan planen 1 kan som överbelastningsskydd användas ett avståndsstycke 4.. uppe och nere) finns mot belast- 5! I vardera änden av cellen (t.ex. ningslinjen vinkelräta, således med planen 1 parallella plan i vilkas mittpunkt det i belastningslinjens riktning finns gänga- de fästhàl 6. Sá som nämnts.görs cellerna genom att ur en dragen metallprofilskena vinkelrätt mot denna kapa stycken av lämplig tjocklek allt efter det önskade mätningsomràdet. Cellens tjock- lek kan också vid behov ändras genom att man gör snitt längs de sträckade linjerna 7 i figur 2. Motståndstöjningsremsorna 8 kan med fördel placeras på de i figur 2 visade ställena, men de kan också placeras annorstädes på den tunna sidan eller på vardera 10 15 20 25 30 35 8305108-6 sidan om denna.

Figur 3 visar schematiskt en cell med de nämnda mittplanen 1 utan avståndsstycken 4. Figur 4 visar en cell utan mellan- plan 1; vid dragbelastning kan dessa ju icke användas. Figur 5 visar en cell, där den sneda parallellogrammens tjocka sidor är bâgformade och som är försedd med plan för ett avstàndsstycke.

Figur 6 visar den övre delen av en cell, vars tunna sida_icke har några avsmalningar, figur 7 en tunn sida som har en och figur 8 två avsmalningar. Dessa avsmalningar används närmast vid små belastningar, då av cellen fordras större känslighet.

Figur 9 visar en cell, vars tunna sidor bildar en 900 vinkel med belastningslinjen. I figur 10 är motsvarande vinkel 1200 och i figur 11 600. De två senare fallen borde dock undvikas, ty ju mera man avviker från 900 desto onoggrannare blir givaren.

Figur 12 visar hur överbelastningsskyddets avståndsstycke 4 kan placeras närmast i cellen enligt figur 3. Det kan limmas fast vid den nedre änden och vid behov bytas ut. I fallet enligt figur 13 erfordras icke något avståndsstycke, utan cellens mitt- plan är redan så nära varandra att de redan som sådana fungerar som överbelastningsskydd. Figur 14 visar hur avständsstycket 4 kan placeras i cellen enligt figur 5.

Då cellen belastas bildas formförändringar i de båda tunna sidorna på exakt samma sätt. Dä de båda ändarna hos de tunna sidorna är fästade vid de tjocka sidorna (se fig. 1), så böjer sig de tunna sidorna vid belastning av cellen i S-form enligt figur 1, där det är lätt att mäta formförändringarna. Figurerna 1, 2, 6, 7 och 8 ger exempel på placeringen av motståndstöj- ningsremsornas placering.

Jämfört med tidigare lösningar erbjuder uppfinningen följande fördelar: - Den sneda parallellogramformen, där de tunna sidorna ligger i rät vinkel mot belastningslinjen, ger synnerligen exakta värden.

- I cellen enligt uppfinningen är det lätt att få överbelastnings- skydd.

- Tillverkningen av cellen blir synnerligen ekonomisk då den kan göras ur en dragen metallprofilskena genom att man kapar till lämpliga stycken.

Claims (3)

8305108-6 le PATENTKRAV

1. Kraftmätningsgivare för elektroniska vågar o.dyl., vilken grundar sig på mätning av töjningen och hoptryckningen i ytskik- tet hos en belastad mätkropp genom en i och för sig känd mot- ståndstöjningsteknik, där töjningsremsornas motstånd mäts genom

Sen motståndsbrygga, k ä n n e t e c k n a d av att den utgörs av ett diagonalt belastat, huvudsakligen snett parallellogram- format stycke, vars två motsatta sidor är tjocka och relativt oböjliga, medan de två andra sidorna, de s.k. mätningssidorna (2), vid vilka töjningsremsorna (8) är placerade, är tunna och 10ligger vinkelrätt eller i det närmaste vinkelrätt mot belast- ningslinjen, och att mätkroppen uppvisar två vinkelrätt mot be- lastningslinjen belägna ytor (1), vilka då de vid tryckbelast- ning av mätkroppen träffar varandra begränsar rörelsen och så- lunda utgör överbelastningsskydd. 152. Givare enligt patentkrav 1. k ä n n e t e c k n a d av att mätningssidorna (2) är försedda med en eller tvâ avsmal- ningar vid de ställen där töjningsremsorna (8) är placerade.

3. Givare enligt patentkrav 1, k ä n n e t e c k n a d av att överbelastningsskyddet utgörs av två vid mitten av mätkrop- 20pen vinkelrätt mot belastningslinjen belägna ytor (1), vilka vid överbelastning trycks mot varandra eller mellan vilka kan anbringas särskilda avståndsstycken (4). Ä. Sätt att framställa en givare enligt något av de ovanstå- ende patentkraven, k ä n n e t e c k n a t av att först genom 25dragning framställs en metallprofilskena av mätkroppens form och dimension, ur vilken sedan de enskilda mätkropparna fram- ställs genom att avsäga stycken av lämplig längd i enlighet med det önskade mätningsområdet.