SE443340B - Svevfordon - Google Patents

Description

8102373*1 böjliga elementens sidoväggar tryckas mot varandra under inverkan av en tryckkraft från luft, som tillföres från luftkuddeområdet, varigenom varje böjligt element kan deformeras, när det träffar något hinder, utan att förorsaka uppkomst av mekaniska spänningar i de an- gränsande böjliga elementen och någon avsevärd ökning av körmotståndet hos svävfordonet. För att kunna ge svävfordonet den önskade stabili- teten är emellertid de böjliga elementens ytterväggar anordnade i en liten vinkel mot horisontalplanet, vilket medför en minskning av luftkuddeytan med 20-25 % och en motsvarande minskning av last- förmågan. Framställningen av de böjliga elementen kräver dessutom en avsevärd âtgång av dyrbara speciella material, eftersom dessa elements sidoväggar har avsevärd yta.

Ett svävfordon är dessutom känt (jämför exempelvis den brittiska patentskriften 1 528 952), vilket innefattar dels ett skrov med däri anordnade luftledningar och dels ett system för åstadkom- mande av en luftkudde, varvid systemet innefattar dels en böjlig kjol med vid denna fästa böjliga element och dels två fläktar med drivanordning. Den ena fläkten, d v s högtrycksfläkten med låg kapacitet är avsedd att inmata luft i kjolens inre hålrum, medan den andra fläkten, d v s lågtrycksfläkten med hög kapacitet, är avsedd för luftinmatning i luftkuddeområdet.

För att detta kända svävfordon skall kunna fungera normalt Å måste trycket i.kjola1vana 60-70 % högre än trycket i luftkuddeområdet.

För att kompensera tryckfallet i luftledningen måste trycket hos den luft, som skall inmatas i kjolens inre hålrum medelst fläkten, vara 150-200 % högre än lufttrycket i luftkuddeomrâdet, vilket med andra ord innebär att högtrycksfläktens drivanordning måste ha hög effekt. Genom att det kända svävfordonet innefattar två olika fläktar och luftledningssystemet får det komplicerad, konstruktiv utformning, varjamte det är àyrbarc att framställa.

Ett svävfordon är dessutom känt (jämför exempelvis den franska patentskriften 2 183 771), vilket innefattar ett skrov och en i en akterdel anordnad fläkt med drivanordning. För att kunna ut- balansera fordonet är detta försett med en böjlig mellanvägg, som är anordnad att dela luftkuddeområdet i sektioner, vilka är pneumatiskt förbundna med varandra medelst en luftledning med styrbar spjällventil.

Ett dylikt svävfordon fungerar emellertid inte effektivt på härd markyta, när luft kan strömma ut ur den ena sektionen in i den andra sektionen under den böjliga mellanväggen och luftkuddeomrâdet inte funktionssäkert delar sig i sektionerna. 8102373-1 Ett genom den brittiska patentskriften 1 127 982 känt sväv- fordon representerar en teknisk lösning, som i det närmaste liknar den som ligger till grund för svävfordonet enligt föreliggande upp- finning. Detta kända fordon innefattar ett skrov med minst en på detta anordnad fläkt och en drivanordning för luftinmatning i ett luftkuddeområde, samt böjliga, vid huset fästa kjoldelar med böjliga, på dessa fästa element. Tryckluft inmatas från fläkten genom luft- ledningar i kjoldelarna samt i luftkuddemmädet, varvid trycket i kjoldelarna är högre än det i luftkuddeområdet. Svävfordonets stabili- tet säkerställas genom ökning av luftkuddeområdet genom att de böj- liga elementen böjes när de bringas till kontakt med markytan. De böjliga elementen är anordnade att bilda en gräns för luftkuddeom- rådet utefter hela omkretsen hos svävfordonet, vilket resulterar i att fordonet får låg krängningsstabilitet på grund av att de böjliga elementens inböjda del uppvisar liten yta, varför en ökning av luft- kuddeområdets yta förorsakar uppkomsten av ett lågt återställnings- moment.

Vid körning måste trycket i de böjliga kjoldelarna vara 60-70 % högre än det i luftkuddeområdet, vilket leder till en avse- värd effektförbrukning för âstadkommande av luftkudden, eftersom hela luftströmmen för åstadkommandet av luftkudden tillföres medelst den* enda högtrycksfläkten med hög kapacitet. Verkningsgraden hos systemet för åstadkommande av luftkudden blir därför låg. Genom att detta kända svävfordons skrov är försett med luftledningar med stor längd och tvärsnittsyta får fordonet komplicerad konstruktiv utformning, varjämte det blir dyrbart att framställa.

Det huvudsakliga syftet med föreliggande uppfinning är att åstadkomma ett svävfordon med enklare konstruktion och högre stabili- tet, vars system för åstadkommande av luftkudden har hög verknings- grad och vars drivanordning kräver låg effekt genom att svävfordonets böjliga kjoländdelar är uppbyggda i form av konformade kjoldelar i kombination med böjliga element, vilka är anordnade att bilda en ändgräns för luftkuddeområdet, medan fordonets kjolsidodelar är upp- byggda i form av böjliga ballongformade kjoldelar, vars undre delar är anordnade att bilda en sidogräns för luftkuddeområdet, varvid dessa organ är utformade med böjliga väggar, vilka är anordnade att dela luftkuddeområdet i kamrar, som är anordnade utefter fordonets längdaxel.

Detta uppnås enligt föreliggande uppfinning medelst ett sväv- 8102373-1 4 fordon, som innefattar dels ett skrov med minst en på detta anordnad fläkt med drivanordning för luftínmatning i luftkuddeområdet, dels en kjol med böjliga, vid skrovet fästa kjoländdelar, vilka är upp- byggda i form av stympade, i riktning mot fordonets längdaxel av- smalnande koner med på dessa koner fästa böjliga element med variabel böjd, vilkas underkanter är belägna i ett horisontalplan, och böj- liga kjolsidodelan varvid undre delar av kjolsidodelarna, enligt upp- finningen, är anordnade att bilda sidogränser för luftkuddeområdet, medan kjolsidodelarna är förbundna med de böjliga, ballongformade kjoländdelarna medelst övergângsdelar, vilka var och en har formen av en del av en sfärisk yta, varvid höjden av de böjliga element, som är fästa på kjoländdelarnas konformade delar, minskar till noll i riktning mot sidogränserna för luftkuddeområdet, varvid på kjol- sidodelarna mellan de böjliga elementen är fästa böjliga väggar, vil- ka är anordnade att uppdela luftkuddeområdet, sett i riktningen för fordonets längdaxel, i en centrumkammare och sidokamrar, varvid trycket i sidokamrarna är lägre än det i centrumkammaren och centrum- kammaren genom hål står i förbindelse med det inre av kjolsidodelarna, varvid trycket i centrumkammaren och kjolsidodelarna är i huvudsak detsamma. De så utformade kjoldelarna bidrar till att minska hastiq- heten hos den luft, som strömmar ut i atmosfären och förhindra att kjoldelarna utför egensvängningar och skakrörelser.

För fordon med stor skrovbredd är det lämpligt, att man för att undvika att kjoländdelarnas höjd måste ökas i alltför hög grad mellan de stympade konernas avsmalnande delar anordnar cylindriska delar av kjoldelarna med på dessa delar fästa böjliga element med lika stor höjd.

För att säkert kunna uppdela luftkuddeområdet i centrum- kammaren och sidokamrarna måste de böjliga väggarnas underkanter ligga under kjolsidodelarnas undre delar.

För svävfordon avsedda att köras över ojämn markyta är det lämpligt, att de böjliga väggarna för att bättre kunna ävtäta luft- kuddeomrâdets centrumkammare är uppbyggda i form av böjliga element av öppen typ, vilka är anordnade så, att deras öppna sidor är vända mot svävfcrdonets längdaxel.

Ifall svävfordonet är avsett att huvudsakligen köras över vattenyta, kan varje böjlig vägg för att minska materialåtgången och tillverkníngskostnaden uppbyggas av minst tre böjliga elastiska skivor, av vilka den ena är fäst på kjolsidodelen, medan de båda andra skivorna är anordnade på den första elastiska böjliga skivan medelst sina, åt motsatta håll riktade kanter, varvid deras fria kanter är riktade mot varandra, står i kontakt med varandra och är riktade från kjol- 8102373-1 sidodelen.

För att minska körmotståndet nos svävfordonet är det att föredraga, att man i fordonets föränddel använder böjlíga element av öppen typ, medan i fordonets akterdel användes böjliga element av sluten typ.

För att skydda kjolsidodelarna mot eventuella mekaniska skador och förslitning är det lämpligt, att böjliga skivor är fästa på kjolsídodelarnas undre delar.

Genom att kjoldelarna är uppbyggda av med varandra för- bundna sektioner blir de lättare att montera, demontera och reparera.

Det är att föredra, att kjolen är omgiven av en skyddskjol, som är fäst på kjolsidodelarna och kjoländdelarnas konformade och cylindriska delar och avsedd att skydda fordonet mot vattenstänk, damm och snö, som uppvirvlas av luftströmmen ur luftkuddeområdet.

För att dels utbalansera ett tomt svävfordon med i dess akterdel anordnad fläkt och drivanordning och dels reglera trimläget är det lämpligt att vid skrovets bottendel och kjolsidodelarna fästa en böjlig mellanvägg, som är anordnad att uppdela centrumkammaren i en mot fordonets längdaxel vinkelrät riktning i två sektioner. I en fästzon för denna mellanvägg måste man i detta fall, i hålrummet i varje kjolsidodel anordna ett böjligt membran, som är avsett att uppdela nämnda hålrum i delar, vilka är pneumatiskt förbundna med varandra medelst luftledningar med styrbara reglerspjällventiler, varvid endera sektionen är anordnad under fordonets tyngdpunkt och pneumatiskt direkt förbunden med fläkten, medan den andra sektionen är förbunden med fläkten genom hålrummen i kjolsidodelarna medelst luftledningar med styrbara reglerspjällventiler.

För att säkert kunna uppdela centrumkammaren i två sektioner är det nödvändigt, att varje, från fläkten medelst det böjliga mem- branet skild del av hålrummen i kjolsidodelarna är pneumatiskt för- bunden med atmosfären medelst en luftrörstuts med styrbar regler- spjällventil.

Uppfinningen gör detrüjligt att åstadkomma ett konstruktions- mässigt enkelt svävfordon med en åt tre sidor öppen lastplattform, som är bekväm för pâ- och avlastning, vilket fordon uppvisar hög stabilitet och kräver låg effekt för åstadkommande av luftkudden. Sväv- fordonet enligt uppfinningen kan funktionssäkert utbalanseras i tomt och lastat tillstånd genom påverkan av reglerspjällventilerna och är lätt att manövrera.

Svävfordonet kan med hjälp av ett amfibiedragfordon säker- 8102373-1 ställa transport av gods av varierande slag och tunga utrustningar över träskig och kuperad terräng med bäckar och floder utan att dyr- bara vägar och broar måste byggas.

Svävfordonet enligt uppfinningen kan användas vid ett för- sörjningsfartyg för avlastning av detta i outrustade hamnar, där grunt vatten finns längs med stranden.

Uppfinningen beskrives närmare nedan under hänvisning till bifogade ritning, på vilken fig 1 visar en sidovy av svävfordonet enligt uppfinningen, med en böjlig ballongformad kjolsidodel delvis bortskuren, fig 2 visar en uppifrån sedd vy av svävfordonet enligt uppfinningen, fig 3 visar en frontvy av svävfordonet enligt upp- finningen, fig Å visar ett snitt längs linjen IV-IV i fig 2, fig 5 visar en underifrån sedd perspektivvy av svävfordonet med den böj- liga ballongformade kjolsidodelen delvis borttagen, fig 6 visar ett snitt längs linjen VI-VI i fig 2, fig 7 visar en sidovy av ett svävfordon med böjlig mellanvägg, med skrovet delvis bortskuret, fig 8 visar en uppifrån sedd vy av svävfordonet enligt fig 7 med skrovet delvis bortskuret, fig 9 visar ett snitt längs linjen IX-IX i fig 8, fig 10 visar ett snitt längs linjen X-X i fig 8 och fig 11 visar en underifrån sedd perspektivvy av svävfordonet med böjlíg mellanvägg.

Svävfordonet enligt uppfinningen innefattar ett skrov 1 (fig 1) med på detta anordnade fläktar 2 med en drivanordning 3 för luftinmatning i ett luftkuddeområde U. Fordonet innefattar dessutom yójliga ballongformade kjolsidodelar 5, en böjlig ballongformad förlig kjoländdel 6 och en böjlig ballongformad aktre kjoländdel 7.

En undre del av den böjliga ballongformade aktre kjoländ- delen 7 är försedd med hål 8 för luftinmatning i böjliga segment- element 9, vilka är fästa vid den böjliga aktre kjoländdelen 7. På den förliga kjoländdelen 6 är böjliga segmentelement 10 fästa.

Kjoldelarna 5, 6, och 7 är fästa vid skrovet 1. Kjolsido- delarna 5 och den förliga kjoländdelen 6 är försedda med hål 11 för inmatning av tryckluft i luftkuddeområdet U. Kjoldelarna 5, 6, och 7 är omgivna av en skyddskjol 12.

Kjolsidodelarna 5 är förbundna med den förliga kjoländdelen, vilken utgöres av stympade, i riktning mot fordonets längdaxel lä avsmalnande koner 13 (fig 2), medelst partier 13', vilka vart och ett utgöres av en del av en sfärisk yta.

Fordonets aktre kjoländdel 7 är uppbyggd i form av stympade, i riktning mot fordonets längdaxel lä avsmalnande koner 15 och för- 8102373-1 bunden med kjolsidodelarna 5 medelst partier 15', vilka vart och ett utgöres av en del av en sfärisk yta.

Mellan de avsmalnande delarna av de stympade konerna 13 och 15 är cylindriska partier 16 och 17 av kjoländdelarna 6 resp 7 anordnade.

På det cylindriska partiet 16 (fig 3) är böjliga element 18 med lika stor höjd fästa.

Vid en undre del av de stympade konernas 13 yta är fästa böjliga element 19 av öppen typ med en höjd, som avtar till noll i riktning mot en sidogräns 20 för luftkuddeområdet. Sidogränsen 20 är bildad av partier av kjolsidodelarna 5.

Vid en undre del av de stympade konernas 15 (fig 2) yta är fästa böjliga element 21 (fig H) av sluten typ med en höjd som minskar till noll i riktning mot sidogränsen 20 för luftkuddeom- rådet.

På detcylindriska partiet 17 (fig 2) är böjliga element 22 (fig U) mfld lika stor höjd fästa.

På den böjliga kjolsidodelen 5 är mellan de böjliga elementen 19 och 21 fästa böjliga väggar, vilka är anordnade att dela luft- kuddeomrâdet i en centrumkammare 23 (fig 5) och sidokamrar 2D, varvid trycket i kamrarna 2U är lägre än i centrumkammaren 23.

De böjliga väggarna kan uppbyggas i form av böjliga element 25 av öppen typ, vilkas öppna sidor är vända mot fordonets längd- axel lü.

De böjliga väggarna kan dessutom utföras i form av tre elastiska skivor 26 (fig 6), 27 och 28. Skivan 28 är fäst på kjolsido- delen 5, medan skivorna 26 och 27 är fästa på skivan 28 medelst åt motsatta håll riktade kanter, varvid deras fria kanter är riktade mot varandra, står i kontakt med varandra och är riktade från kjolsído- delen 5.

Vid en undre del av kjolsidodelarnas 5 yta är fästa böjliga skivor 29, vilka är avsedda att skydda kjolsidodelarna 5 mot mekaniska skador och förslitning.

De böjliga väggarnas underkanter, exempelvis de böjliga elementens 25 kanter 30 (fig U), är anordnade under kjolsidodelarnas 5 undre delar, vilka sammanfaller med gränsen 20 för luftkuddeområdet.

Kjolsidodelarna 5 är uppbyggda av med varandra förbundna sektioner 31 (fig 5).

Vid skrovets 1 bottendel är fäst en böjlig mellanvägg 32 8102373-1 (fiâ 7), som är anordnad att uppdela centrumkammaren 23 (fig 5) i tvâ sektioner 33 (fig 7) och 3ü. Sektionen 33 är anordnad under for- donets tyngdpunkt och pneumatiskt förbunden med fläkten 2 genom hålen 11 och kjolsidodelarnas 5 inre hålrum.

I fästzonen för den böjliga mellanväggen 32 är i hålrummet i varje kjolsidodel 5 anordnat ett böjligt membran 35, som uppdelar dessa hälrum i delar 36 och 37, vilka är pneumatiskt förbundna med varandra_medelst luftledningar 38 med styrbara reglerspjällventiler 39- Hålrummens delar 36 är direkt förbundna med fläkten 2, medan deras delar 37 är förbundna med fläkten 2 medelst luftled- ningarna 38. I skrovet 1 är anordnade luftrörstutsar H0 med styr- bara reglerspjällventiler 41, vilka är avsedda att sätta hålrummens delar 37 och sektionen 3ü i förbindelse med atmosfären. Luftrör- stutsarna H0 är förbundna med luftledningarna 38.

Sektionen 3U är förbunden med fläkten 2 genom hålen 11, hâlrummens delar 37, luftledníngarna 38 och hålrummens delar 36.

I fig 8 visas en uppifrån sedd vy av fordonet enligt upp- finningen som något närmare visar luftledningarnas 38 och membranens 35 läge.

I fig 9 och 10 visas snitt längs linjerna IX-IX respektive X~X i fig 8 för att närmare visa läget av luftledningarna 38 och luftrörstutsarna HO.

Den böjliga mellanväggens 32 och de böjliga väggarnas 26 och 27 läge visas i fig 11.

Svävfordonet enligt uppfinningen fungerar på följande sätt.

Under drift inmatar den av drivanordningen 3 drivna fläkten 2 (fig 1) luft direkt i hålrummen i kjolsidodelarna 5, där man in- ställer ett tryck lika med det statiska tryck, som alstras av fläkten 2. Luft inmatas genom hålen 11 i luftkuddeområdet U under skrovet 1.

I luftkuddeområdet 4 alstras ett övertryck, som verkar så, att skrovet 1 lyftes ovanför mark- eller vattenytan. För att göra fordonet flyt- bart kan skrovet 1 uppbyggas i form av en ponton.

För att funktionssäkert kunna hålla det önskade övertrycket i luftkuddeområdet H, när fordonet köres över en ojämn yta, är sväv- fordonet försett med den förliga kjoländdelen 6 och den aktre kjol- änddclen 7 med de böjliga, vid dessa organ, i deras undre delar fästa elementen 9 respektive 10. För att bättre kunna övervinna eventuella hinder för svävfordonet är i dess änddelar de böjliga elementen 10 av öppen respektive sluten typ anordnade. De böjliga elementen 10 8102373-1 9 är avsedda att fyllas med tryckluft ur luftkuddeområdet U, medan elementen 9 fylles med tryckluft genom hålen 8 ur den aktre kjol- änddelens 7 hålrum.

Kjolsidodelarnas 5 (fig M) undre delar är anordnade att tillsammans med den yta, ovanför vilken svävfordonet köres, bilda en smal, på ritningarna inte visad spalt, genom vilken den luft, som tillföres av fläkten 2, kontinuerligt strömmar ut. I spalten sjunker luftövertrycket, varvid spaltzonen anses vara sidogränsen 20 för luftkuddeområdet U.

Genom att kjolsidodelarna 5 är anordnade att bilda cylind- riska ytor, som skjuter utanför skrovets 1 gränser, sammanfaller sidogränserna 20 praktiskt taget med en projektion av skrovets 1 sidor på horisontalplanet, vilket eliminerar minskningen av luft- kuddeområdets U yta och följaktligen av svävfordonets lastförmåga.

För att minska luftläckaget ur luftkuddeområdet Ä är kjol- änddelarna uppbyggda i form av de stympade, i riktning mot fordonets längdaxel ih avsmalnande konerna 15 (fig 3) och 15 (fig 2), medan höjden av de böjliga, vid konerna 15 och 15 fästa elementen 19 (fig 3) respektive 21 (fig 4) minskar till noll i riktning mot sido- gränsen 20, varvid luftkuddeområdet N (fig 1) vid fordonets ändar begränsas av de böjliga elementens9 och 10 underkanter. Genom att de böjliga elementens 19 (fig 3) och 21 (fig U) höjd avtar till noll i riktning mot sidogränserna 20, övergår luftkuddeområdets U änd- gränser naturligt till dess sidogränser 20.

För att bättre kunna utnyttja drivanordningens 5 effekt är hålens 11 tvärsnittsyta så vald, att tryckfallet mellan kjol- sidodelarnas 5 hålrum och luftkuddeområdet H blir lågt och är lika med högst 2-3 % av det tryck, som alstras av fläkten 2. Detta bi- drar till att öka verkningsgraden hos systemet för åstadkommande av luftkudden och att minska drivanordningens 3 effekt.

De böjliga, vid kjolsídodelarna 5 fästa väggarna är anord- nade att uppdela luftkuddeområdet H i centrumkammaren 23 (fig 5) och sidokamrarna 2M. De böjliga väggarna kan utgöras av de böjliga elementen 25 (fig 4). Det erforderliga villkoret för uppdelning av luftkuddeområdet U i kamrarna 23 och 2ß (fíg 5) är att elementens 25 underkanter 30 (fig H) måste ligga under kjolsidodelarnas 5 undre delar. När fordonet köres utefter över en markyta, inböjes de böjliga elementen 25, men deras underkanter 30 alltid är i kon- takt med markytan. När fordonet köres längs en vattenyta, befinner sig de böjliga elementens 25 underkanter 30 i vatten, samtidigt som 8102373-1 10 de säkert tillsluter centrumkammaren 23 (fig 5), i vilken vatten- nívân blir lägre än den i sidokamrarna 2H på grund av att trycket i centrumkammaren 23 är högre än det i sidokamrarna 23. Vattennivån i kamrarna 23 och 2N visas inte på ritningen. 6 De böjliga väggarna, som är avsedda att uppdela luftkudde- området U i centrumkammaren 23 och sidokamrarna 2H, kan uppbyggas av minst tre elastiska böjliga skivor 26 (fig 6), 27 och 28, varvid den ena skivan 28 är fäst på kjolsidodelen 5 och fungerar som elastiskt fundament för de båda andra skivorna 26 och 27, vilka medelst sina kanter är fästa på skivan 28 så, att skivornas 26 och 27 fria kanter är riktade mot varandra och böjes utåt från kjolsido- delen 5, när de bringas till kontakt med varandra. Skivornas 26 och 27 fria kanter är i kontakt med den på ritningen inte visade yta, ovanför vilken svävfordonet köres, varvid den ur centrumkammaren 23 utströmmande tryckluftcn undergår ett strömningsmotstånd, som alstras av skivorna 26 och 27. I sidokamrarna 24 inställes därför ett tryck, som är lägre än det i centrumkammaren 23 uppträdande trycket. Det optimala lufttrycket i sidokamrarna 2ü utgör 50 % av trycket i centrumkammaren 23.

För att underlätta fordonets körning utefter ojämn markyta kan skivorna 26 och 27 uppdelas i sektioner. 3 Ifall man använder böjliga väggar, som är uppbyggda av de böjlíga elementen 25 (fig U), inböjes deras underkanter 30, när de bringas till kontakt med den på ritningen inte visade markytan, samtidigt som de förhindrar att luft strömmar ut ur kammaren 23 in i sidokamrarna 2ü, vilket medför en trycksänkning i sidokamrarna 2ü.

Det låga, i sidokamrarna 2U uppträdande trycket verkar så, att kjolsidodelarna 5 tryckes mot markytan, vilket leder till en minskning av luftutströmningen till atmosfären och följaktligen en minskning av drivanordningens 3 effekt. Man kan dessutom därigenom eliminera risken att kjolsidodelarna 5 kommer att utföra egensväng- ningar och skakrörelser.

Den undre delen av kjolsidodelarna 5 (fig 6) är i zonen för luftkuddens sidogränser 20 försedd med hål H2 för passage av vatten, som trängt in i hålrummen i kjolsidodelarna 5.

Då fordonet kränger ovanför markytan får dess nedsänkta sida en ökad lyftkraft från sidan av sidokammaren 23 (fig Ä), i vilken trycket ökar på grund av att strömningsmotståndet blir högre till följd av den minskning av spalthöjden under kjolsidodelen 5, som 8102373-1 11 förorsakas genom dess formförändring.

Sidokammarens 24 yta under fordonets nedsänkta sida ökar dessutom till följd av att luftkuddens sidogräns 20 förskjutes utåt från fordonets längdaxel lä.

Under det krängande svävfordonets upplyfta sida blir det i sidokammaren 2U uppträdande trycket däremot lägre, varvid luft- kuddens sidogräns 20 förskjutes i riktning mot fordonets längdaxel lä.

De ovan beskrivna fenomenen förorsakar uppkomsten av ett avsevärt återställníngsmoment vid svävfordonet vid en liten kräng- ning av fordonet, vilket bidrar till att fordonet får godtagbar stabilitet.

Om fordonets föränddel sänkes, inböjes de büjliga elementen 10 (fig 1), samtidigt som kjolsidodelarna 5 deformeras, varvid det av sidogränserna 20 (fíg 5) avgränsade luftkuddeområdet U blir trapetsformat. Trapetsets större basyta utgöres av luftkuddens förliga gräns, varvid tryckcentrum i detta fall förskjuter sig i riktning mot denna gräns, varigenom ett återställningsmomtent alstras.

Om svävfordonets akterdel sänkes, förskjuter sig tryck- centrum, analogt med vad som sagts ovan, i riktning mot luftkuddens aktregräns, varigenom ett återställningsmoment alstras.

Användningen av kjolsidodelarna 5 med böjliga väggar i form av de böjliga elementen 25 eller de elastiska, böjliga skivorna 26 (fig 6), 27 och 28 gör det möjligt att öka fordonets stabilitet utan någon komplicering av dess konstruktion och att säkert hålla trycket i luftkuddeområdet U (fig 5) konstant vid ett lågt effektuttag från drivanordningen 3 (fig 1) för fläktarna 2.

De böjliga, på kjolsidodelarna 5 fästa skivorna 29 (fig 6) är avsedda att skydda kjolsidodelarnas 5 undre partier mot eventuella mekaniska skador och förslitning, när svävfordonet köres utefter markytan. De böjliga skivorna 29 är framställda av ett slitbeständigt material, exempelvis av gummi och tyg.

De böjliga kjoldelarna monteras på fordonets skrov sektions- mässigt, varvid sektionerna därefter förbindes med varandra, och re- pareras genom byte av de skadade sektionerna mot andra sådana.

När fordonet köres utefter neddammad markyta, snö- eller vattenyta, skyddar skyddskjolen 12 (fig 5) fordonet mot damm, snö och vattenstänk.

Det är lämpligt, att svävfordonet är så utformat, att fläktarna 2 och drivanordningen 3 är anordnade i fordonets akterdel, 8102373-1 12 vilket bidrar till att bilda en stor, åt tre sidor öppen lastplatt- form samt till att på- och avlastningsarbetena blir bekväma att ut- föra.

Problemet med att i längdriktningen utbalansera svävfor- donet med drivanordningen 3 anordnad i fordonets akterdel har lösts genom anordnandet av den böjliga mellanväggen 32 (fig 7), S0m äP avsedd att uppdela centrumkammaren 23 i tvâ sektioner 33 och 3ü, vilka pneumatiskt kan sättas i förbindelse med varandra medelst de styrbara reglerspjällventílerna 39 och luftledningarna 38.

När fordonet köres med full belastning, öppnas spjällven- tilen 39 helt, samtidigt som den styrbara reglerspjällventilen M1 stänges helt. Tryckluften strömmar i detta fall från fläktarna 2 in i hålrummen i kjolsidodelarna 5 och genom hålen 11 in i sektionerna 33, varvid den genom luftledningarna 38 inmatas i hålrummets del 37 och genom hålen 11 i luftkuddeområdets H sektion 3ü, i vilket alstras ett tryck, som är praktiskt taget lika med trycket i sektionen 33, samtidigt som svävfordonets lyftkraft blir maximal.

Fordonets utbalansering, d v s frånvaron av krängning och trim, vid full belastning säkerställas genom lämplig placering av lasten på fordonets skrov 1.

Ifall fordonet drives så, att den gemensamma tyngdpunkten för fordonet tillsammans med lasten är förskjuten i riktning mot ak- terdelen och fordonets akterdel sänkes, stänges den styrbara regler- spjällventilen 39 delvis, varigenom lufttillförseln i hålrummets del 37 och sektionen 3ü minskar, samtidigt som den styrbara regler- spjällventilen H1 är stängd eller något öppen. I detta drifttillstând hos svävfordonet blir trycket i hålrummets del 37 och sektionen 3ü lägre, medan trycket i sektionen 33 ökar i motsvarande grad, varigenom ett åsterställande trimmoment alstras, vilket trímmoment verkar så, att fordonets akterdel höjes.

Ifall fläkten 2 och drivanordningen 3 är anordnade i sväv- fordonets akterdel, är det tomma fordonets tyngdpunkt förskjuten i riktning mot akterdelen. Spjällventilerna 39 och H1 stänges i detta fall helt respektive öppnas, varigenom trycklufttillförseln i hålrummets del 37 genom luftledningen 38 upphör helt. Tryckluften strömmar från sektionen 33 in i sektionen 34 genom spalten under den böjliga mellanväggen 32. Denna spontana tryckluftström inmatas ur sektionen 3U genom hålen 11 i delen 37 av kjolsidodelarnas 5 hål- rum och avledes genom luftrörstutsen H0 till atmosfären, vilket re- sulterar i att trycket i sektionen 3D blir mycket lågt, varigenom

Claims (10)

8102373-1 13 fordonet utbalanseras i tomt tillstånd. Genom att medelst de styrbara reglerspjällventilerna på lämpligt sätt ändra luftledningarnas 58 och luftrörstutsarnas H0 genomströmningsyta kan man eliminera trimförändringar eller för- ínställa den önskade trimvinkeln för fordonet. Uppfinningen gör det möjligt att åstadkomma ett konstruk- tionsmässigt enkelt svävfordon med för på- och avlastning bekväm plattform, som uppvisar hög stabilitet och utbalanseringsförmåga i tomt och lastat tillstånd. P a t e n t k r a v

1. Svävfordon innefattande dels ett skrov (1) med minst en pà detta anordnad fläkt (2) och en drivanordning (3) för luftinmat- ning i ett luftkuddeomràde (4), dels en kjol med böjliga, vid skro- vet (1) fästa säckliknande kjoländdelar (6, 7), vilka är uppbyggda i form av stympade, i riktning mot fordonets längdaxel avsmalnande koner med pà dessa koner fästa böjlíga element (19, 21) med variabel höjd, vilkas underkanter är anordnade i ett horisontalplan, och böj- liga säckliknande kjolsidodelar (5), k ä n n e t e c k n a t a v att de undre partierna av kjolsidodelarna (5) bildar luftkuddeomrá- dets (4) sidogränser (20), att kjolsidodelarna (5) är förbundna med kjoländdelarna medelst övergángsdelar (13', 15'), vilka var och en utgörs av en del av en sfärisk yta, att höjden av de böjliga elemen- ten (19, 21), vilka bildar luftkuddeområdets (4) ändgränser och är fästa på kjoländdelarnas (6, 7) konformade delar, minskar till noll i riktning mot luftkuddeomrádets (4) sidogränser (20), att på kjol- sidodelarna (5) mellan de böjliga elementen (19,21) är fästa böjliga väggar, vilka uppdelar luftkuddeomrádet (4), sett i riktningen för fordonets längdaxel (14), i en centrumkammare (23) och sídokamrar (24) varvid trycket i sidokamrarna (24) är lägre än i centrumkammaren (23'), och att centrumkammaren (23) genom hål (11) står i förbindelse med det inre av kjolsidodelarna (5), varvid trycket i centrumkammaren och kjol- sidodelarna är i huvudsak detsamma.

2. Fordon enligt patentkravet 1, k ä n n e t e c k n a t a v att cylindriska delar (16 och 17) med böjliga, på dessa delar fästa element (18 respektive 22) med lika stor höjd är anordnade mellan kjol- änddelarnas (6, 7) stympat koniska delar (13, 15).

3. Fordon enligt patentkravet 1 eller 2, k ä n n e t e c k n a t a v att de böjliga väggarnas underkanter är anordnade under kjolsido- delarnas (5) undre delar och att de böjliga väggarna företrädesvis är så anordnade, att deras öppna sida är vänd mot fordonets längdaxel (14). 81023"'3~1 14

4. Fordon enligt patentkravet 3, k ä n n e t e c k n a t a v att varje böjlig vägg utgöres av minst tre elastiska, böjliga skivor (26, 27 och 28), varvid en skiva (28) är fäst pâ kjolsidodelen (5), medan de andra skivorna (26, 27) är fästa på den första skivan (28) medelst sina åt motsatta håll riktade kanter och de andra skivornas (26, 27) fria kanter är riktade mot varandra, står i kontakt med varandra och är riktade från kjolsidodelen (5).

5. Fordon enligt patentkravet 3 eller 4, k ä n n e t e c k n a t a v att de böjliga elementen (19) av öppen typ är anordnade i fordo- nets föränddel och att de böjliga elementen (21) av sluten typ är an- ordnade i fordonets akterdel.

6. Fordon enligt patentkravet S, k ä n n e t e c k n a t a v att böjliga skivor (29) är fästa på en undre del av kjolsidodelarnas (5) yta.

7. Fordon enligt patentkravet 6, k ä n n e t e c k n a t_ a v att kjolsidodelarna (5) är uppbyggda av med varandra förbundna sek- tioner (31).

8. Fordon enligt patentkravet 7, k ä n n e t e c k n a t a v att kjolen (5, 6, 7) är omgiven av en skyddskjol (12), som är fäst på kjolsidodelarna (S) och kjoländdelarna (6, 7).

9. Fordon enligt patentkravet 8, k ä n n e t e c k n a t a v att vid skrovets (1) bottendel och kjolsidodelarna (5) är fäst en böj- lig mellanvägg (32), som är anordnad att uppdela centrumkammaren (23), sett i en mot fordonets längdaxel (14) vinkelrät riktning, i två sek- tioner (33 och 34), varvid i fästzonen för mellanväggen (32) i hål- rummet i varje kjolsidodel (5) är anordnat ett böjligt membran (35), som är avsett att dela dessa hàlrum i delar (36 och 37), vilka är pneumatiskt förbundna med varandra medelst luftledningar (38) med styr- bara reglerspjällventiler (39), varvid den ena sektionen (33) är anordnadunderfordonets tyngdpunkt och pneumatiskt direkt förbunden med fläkten (2), medan den andra sektionen (34) är förbunden med fläk- ten (2) genom delarna (36, 37) av hàlrummen i kjolsidodelarna (5) me- delst luftledningarna (38) med de styrhara reglerspjällventilerna (39).

10. Fordon enligt patentkravet 9, k ä n n e t e c k n a t a v att varje, från fläkten (2) medelst det böjliga membranet (35) skild del (37) av hâlrummen i kjolsidodelarna (5) är pneumatiskt förbunden med atmosfären medelst en luftrörstuts (40) med en styrbar regler- spjällventil (41).