SE440582B - Elektronisk krets i en indikeringsanordning - Google Patents

Description

15 20 25 30 35 40 öüßâšltfifl z Om i en sådan anläggning vid en given tidpunkt ej samtliga n lampor, utan m < n lampor ej lyser, innebär detta att ett av- brott måste föreligga någonstans i sekundärkretsen hos respektive transformator eller transformatorer; dvs dessa är obelastade, i de flesta fall på grund av att lampan eller lamporna har brunnit ut.

Vid de föredragna flygfältsbelysningsanläggningarna är lamporna_seriekopplade, men detta sker via individuella ström- transformatorer. Detta innebär att trots serieförbindelsen kommer blott de defekta lamporna ej att lysa.

Icke desto mindre är det uppenbart, att det är till olägen- het om i en belysningsanläggning för flygfält lampor förekommer, som ej lyser. Givetvis är det av mindre betydelse, om blott en ringa procent av lamporna ej fungerar, men om exempelvis 10% av lamporna mankerar, kan detta vara besvärligt, och om procent- talet blir så högt som exempelvis 20%, kan detta vara ödesdigert, eftersom piloterna då kan få svårigheter att orientera sig, speciellt under landningsoperationer vid dåliga siktförhâllan- den.

Därför har det befunnits önskvärt att bevaka antalet defek- ta lampor i sådana anläggningar med hjälp av en lämplig indi- keringsanordning för detta ändamål. En sådan anordning bör före- trädesvis vara konstruerad för fjärrövervakning av lampornas funktionstillstând och kunde med fördel vara installerad hos flygfältets underhållspersonal, som skall utbyta utbrunna lampor i vederbörlig tid.

En sådan indikeringsanordning har även utvecklats. Den kända anordningen fungerar i beroende av fasskillnaden mellan sling- strömmen och slingmatarspänningen. Emellertid blir den vid den kända anordningen alstrade utsignalen en sann indikering av an- talet m obelastade strömtransformatorer blott så länge som kurv- formen hos slingmatarspänningen_g icke ändras och så länge som slingströmmen_i hålls konstant.

Dessa förhållanden gör den kända indikeringsanordningen mindre lämpad för användning i samband med anläggningar, som är utrustade med en växelströmskälla av en typ, som ger en ström med en kurvform, vilken skiljer sig från den kurvform, för vil- ken indikeringsanordningen är konstruerad, och i samband med an- läggningar, som är utrustade med en växelströmskälla, som har kända första organ för att automatiskt hålla den avgivna strömmen 15 20 25 30 35 40 s 80025474 konstant på ett fixerat värde, oberoende av antalet obelastade strömtransformatorer, och som har kända andra organ för att manuellt ändra det fixerade värdet på den konstanta slingströmmen.

Sådana ändringar erfordras, när väderleksförhållanden med avse- ende pá siktändringar gör det önskvärt att ändra lampornas ljus- styrka i överensstämmelse härmed genom manuell ökning eller minskning av det fixerade konstanta strömvärdet.

Vid den kända indikeringsanordningen kommer en ändring i kurvformen och/eller i det fixerade värdet på den konstanta slingströmmen att ändra den proportionalitetsfaktor, som ut- trycker hur fasskillnaden mellan slingströmmen och slingmatar- spänningen varierar med ändringar i antalet obelastade ström- transformatorer; därför blir den kända indikeringsanordningen mindre tillförlitlig.

Indikeringsanordningen enligt uppfinningen lider ej av de ovannämnda olägenheterna, och den av anordningen alstrade utsig- nalen bestäms ej av fasskillnaden mellan slingströmmen 1 och slingmatarspänningen g, Detta sker genom att indikeringsanordningen enligt uppfin- ningen erhâllit de i patentkravet angivna kännetecknen.

I praktiken är kompensationsspänningen en gång för alla så justerad, att visaren på den egentliga indikatorn precis står stilla på noll, när icke någon av strömtransformatorerna är obe- lastad.

En utföringsform av indikeringsanordningen enligt uppfin- ningen, tillämpad på en belysningsanläggning för flygfält, liksom den teoretiska bakgrunden till anordningen beskrivs nedan under hänvisning till bifogade ritningar. Där visar fig_l delvis i blockform ett kopplingsschema för en flygfältsbelysningsanlägg- ning med en indikeringsanordning enligt uppfinningen och fig_§ fyra karakteristiska periodiska kurvor a, b, c och d, som åskåd- liggör ändringen i slingmatarspänningen 3 och slingströmmen 1 med tiden t under olika omständigheter.

I den del av fig 1, som visar ett kopplingsschema, beteck- nar i, 2, 3 och 4 fyra lampor, som via respektive strömtrans- formatorer 1', 2'. 3' och 4' är kopplade till en slingkrets 5, vilken även innehåller en växelströmkälla 6 i form av en trans- formator för matning av elektrisk ström via n identiskt lika strömtransformatorer till n lampor, av vilka blott de ovannämnda (1, 2, 3 och 4) visas. De delar av slingan 5, där de (n-4) 10 15 20 25 30 35 öüüâšfiflri 4 lamporna är insatta via sina respektive strömtransformatorer, visas med streckade linjer och är betecknade 5' och 5".

Växelströmskällan 6 har utgângsklämmor 9 och 10, till vilka slingan 5, 5', 5" är kopplad och över vilka slingspänningen är g, och ingângsklämmor 7 och 8 för anslutning till nätet via kända, här ej visade organ för att automatiskt hälla den i slingkretsen flytande slingströmmen 1 konstant vid ett fixerat värde, oberoen- de av ändringar i slingkretsens impedans.

Mellan nätet och klämmorna 7 och 8 är kända, ej heller visa- de organ anordnade för manuellt utförande av en stegvis ändring i det fixerade värdet på strömmen i ändamål att ändra lampornas ljusstyrka i överensstämmelse med varierande siktförhållanden eller på begäran från piloterna.

Av fig 1 framgår vidare att en spänningstransformator 11 (instrumenttransformator) är ansluten över klämmorna 9 och 10, Transformatorns sekundärspänning är proportionell mot spänningen över växelströmskällans 6 utgângsklämmor 9 och 10 samt bidrar till bildandet av spänningsintegralen J/Immt i den elektroniska kretsen. 0 En strömtransformator 12 (instrumenttransformator) är lika- så anordnad. Dess primärkrets är inlagd i slingkretsen 5, 5', 5", varigenom den blir seriekopplad med primärkretsarna hos de n lamptransformatorerna. När ett lämpligt ohmskt motstånd överbryg- gar strömtransformatorns 12 sekundärkrets, kommer spänningen över detta motstånd att bli porportionell mot den i slingan 5, 5', 5" flytande strömmen 1. Även denna spänning bidrar till bildandet av spänningsintegralen //I udt o I fig 2 är var och en av kurvorna a, b, c och d inritade i sitt eget koordinatsystem, där abskissaaxeln i samtliga fyra fall representerar förloppet av tiden t, räknad från en gemensam noll- punkt. Beträffande kurvan a representerar ordinatan slingmatar- spänningen u, mätt i volt, och beträffande kurvorna b, c och d representerar ordinatorna slingströmmen 1, mätt i ampere, under följande driftstillstând: Kurvan b visar hur slingströmmen varierar, när samtliga lampor lyser, _ kurvan c när ett visst antal lampor ej lyser, kurvan d när dubbla antalet lampor jämfört med kurvan c ej lyser. 10 15 20 25 30 35 s 80025lf7~1 -Kurvan a är en grafisk framställning av utsignalen från spänningstransformatorn 11 och kurvorna b, c och d av utsignalen från strömtransformatorn 12.

Den teoretiska bakgrunden till utvecklingen av indikerings- anordningen enligt uppfinningen skall nu klargöras.

Momentanvärdet pâ spänningen g_kan erhållas från följande differentialekvation: u=~tå~l+rei+ cfiat (i) där 1 är den momentana slingströmmen, t är tiden, L den totala momentana induktansen och R det totala ohmska motståndet i slingan (varvid lampans ohmska motstånd har överförts till primärsidan på strömtransformatorn, dvs till slingan) r:h C är den totala kapacitansen mellan klämmorna 9 och 10.

I den ovan angivna differentialekvationen är det andra och det tredje ledet (Ri och jß idt) försumbara i Jämförelse i med det fihsta ledet (- L%% ), eftersom C är liten och till och med det största värde på 1, som kan komma i betraktande i det före- liggande sammanhanget, är litet (varierande mellan noll och iM, vilket senare värde i och för sig är litet).

I detta fall kan därför ekvationen förenklas till: u = -L å% eller (2) udt = -L di eller (3) jaa: = - ft m' (4) Om L1, Lz, L3 ...._ Ln är den individuella självinduktan- sen hos de respektive n strömtransformatorerna, kan ekvationen (4) omskrivas enligt följande: / f ”.__ _/ . _51 I . _, . juot - _ L1di Ä L2 J 3di ... v Lndi (5) Eftersom samtliga n strömtransformatorer i slingan antas vara identiskt lika, och eftersom deras primärkretsar är hopkopp- lade i serie i slingan, kommer den genom primärkretsen för var och en av transformatorerna flytande strömmen att vid varje tid- punkt vara identiskt lika.

Om nu en lampa blir defekt (utbränd), vilket leder till att den tillhörande strömtransformatorn blir obelastad, kommer denna transformators självinduktans att avsevärt öka gentemot själv- induktansen hos en transformator, som är belastad med en felfri lampa. För transformatorer av den typ, som kan användas för ända- 10 15 20 25 30 ss, 40 800254474 6 målet, kommer självinduktansen att multipliceras med en faktor från kanske 50 till 100. Emellertid kommer denna ökning i själv~ induktans blott att uppträda i vissa tidsintervaller inom en halv period av den växelström 1, som flyter genom den obelastade transformatorns primärkrets (och genom de lampbelastade trans- formatorernas primärkretsar). Dessa tidsintervaller är de båda, inom vilka 1 stiger från noll till i = iM till noll (se kurvorna c och d i fig 2). Transformatorns s.k. resp faller från iM mättningsström, iM, är karakteristisk för varje individuell transformator, men lika stor för identiskt lika transformatorer, och är den ström, som är tillräckligt stor för att magnetiskt mätta järnkärnan i den ifrågavarande transformatorn.

I tidsintervallet mellan de båda nämnda intervallerna íM tílï imax M' Under detta mellanintervall kommer den obelastade transformatorns järnkärna att magnetiskt mättas, vilket resulterar i att trans- formatorns självinduktans under detta tidsintervall ej längre blir 50 till noll. Detta innebär att under mellantidsintervallet kommer den stiger 1 från i = och faller återigen till i l00 gånger det normala värdet utan nästan lika med obelastade transformatorn blott att uppvisa ett ohmskt men praktiskt taget ej något induktivt motstånd mot den ström 1, som passerar genom slingkretsen 5, 5', 5", inklusive primärkretsarna hos både den obelastade transformatorn och de normalt belastade transformatorerna.

En jämförelse mellan kurvorna a, b, c och d i fig 2 ger vid handen, att förekomsten av en defekt lampa eller flera defekta lampor (med åtföljande markanta induktansändringar för låga värden på 1, såsom ovan förklarats) ger upphov till en ändring i kurvformen hos kurvorna c och d i jämförelse med kurvan b. Jäm- förelsen visar även att en eller flera defekta lampor även får en annan effekt, nämligen en förskjutning ät höger mellan á ena sidan spänningskurvan a och å andra sidan strömkurvorna b, c och d.

Närmare bestämt: ju fler defekta lampor (dvs ju fler obe- lastade transformatorer), desto mer kommer strömkurvorna att tillplattas nära den punkt, där i är lika med noll och desto större blir nämnda förskjutning.

Ekvation (5) skall nu modifieras att ta vederbörlig hänsyn till det som ovan förklarats. Den integrering, för vilken leden på båda sidorna om likhetstecknet utsätts, utförs nu mellan 7 8fiÜ2Sn?"i fasta värden pà t resp i, nämligen mellan t = tg, svarande mot i = noll, och t = T, svarande mot i = iw, dvs den tidigare om~ nämnda mättningsströmmen. I strömintervallet i = 0 till i = i I M mättes ej järnkärnan i någon av strömtransformatorerna. Om m 5 lampor av n är defekta, blir den modifierade ekvationen: /ÅT ii. udi; = f-ni K id . :i J/ L>di - (n~m) ' M . . ,. to JO F jo LNCI? 16) där LT är självinduktansen hos en strömtransformator med obelaS~ tad sekundärkrets, ocn LN är självinduktansen hos en strömtrans- formator, vars sekundërkrets är belastad med ei lampa.

Om nu LT och LN betraktas oberoende av i, vilket är till- a 10 lâtligt så länge som v rierar inom intervallet i = ntil till |..,. i = iM, blir ekvationen: :T udt ~ (-nl ~ fn-m)L ) GM ' " - '~i ~ n WL ai I '(mLT * ("'m)Ln) “M (7) Genom utlösning av m kan ekvationen omskrivas enligt föl- jande: m = ---l- ( ' udt + n iv LN) (8) (kn LT) ln “ io Genom att satta --~-í-~«-~e= Åt och ft - I-) i l l M får man Följande viktiga uttryck: - ;T \ m = A (Af udt + B; (9) to 15 Denna ekvation säger att bortsett från ett konstant till- skott B kommer antalet m defekta lampor att vid varje tidpunkt vma proportionellt mot integralen av slingmatarspänningen 3 inom det givna intervallet 'tå tfil T).íæt bör observeras att den erhälna ekvationen har full oiltignet för vilka som helst tvâ tidsangivel- 20 ser to och T, om blott de motsvarande fasta värdena på 1 uppfyl- it < iï O H/\ Il/ ler villkoret 0 iM, men värdet på A och B kommer att variera med valet av it ocn iT. Eftersom emellertid i = ioll och i = im lätt är reproducerbara, väljs lämpligen to att vara den tid, när 1 stiger från noll, och T den tid, när 1 närmar sig 10 15 20 25 30 35 40 $ÜÜ25@7_¶ 3 värdet_iM.

I anslutning till ritningarna skall nu klargöras, hur ut- trycket enligt ekvation (9) omsätts i praktiken på basis av sig- naler, som mottas från spänningstransformatorn 11 och strömtrans- formatorn 12, och hur den elektroniska krets, som identifieras av detaljer med hänvisningsbeteckningarna 13-23 i fig 1 är konstruerad enligt uppfinningen.

Med 13 är ett ohmskt motstånd betecknat, nämligen det tidi- gare nämnda, vilket överbryggar sekundärklämmorna på strömtrans- formatorn 12 och tjänar till att omvandla sekundärströmmen från transformatorn till en spänning, som är proportionell mot ström- men och mot strömmen 1 i slingan 5, 5' 5". 14 och 15 är lågpassfilter, vilka tjänar till att avlägsna ej önskvärda "främmande" frekvenser, "brus", från spännings- kurvan, som representerar spänningen över sekundärklämmorna på spänningstransformatorn 11 resp strömtransformatorn 12. 16 och 17 är likriktare, och 18 är en logisk krets, som styr en integrator 19. Komponenternas 18 och 19 funktioner be- skrivs närmare senare. 20 är en subtraktionskrets, till vilken en spänning kan matas frân en potentiometer 21. 22 är en indikator, ett visar- instrument, för angivande av hur många, m, av de n lamporna som ej lyser vid den givna tidpunkten. Indikatorns skala kan vara så graderad, att visaren direkt anger antalet m, eller procenttalet % 100, defekta lampor. 23 betecknar klämmor, till vilka modifie- rade indikatorer kan kopplas, t.ex. ett larmorgan i stånd att ge en synlig (röd lampa) eller hörbar (ringklocka) signal, när procenttalet ej lysande lampor överskrider exempelvis 10, och kmßkê även en signal, när procenttalet överskrider exempelvis 20.

Den av delarna 13-21 bestående elektroniska kretsen arbetar enligt följande, när m lampor av n är defekta.

I Spänningstransformatorn 11 avger en växelspänningssignal, som vid varje tidpunkt är proportionell mot momentanvärdet på spänningen 3 över klämmorna 9 och 10. Efter att ha filtrerats i filtret 14 och likriktats i likriktaren 16 läggs spänningssig- nalen på en första ingång till integratorn 19.

På liknande sätt avger strömtransformatorn 12 en växel- strömssignal, som vid varje tidpunkt är proportionell mot momentanvärdet på den i slingkretsen 5, 5', 5" flytande strömmen 10 20 25 30 35 40 9 8002547-'1 1. Till följd av det överbryggande ohmska motståndet 13 omvand- las växelströmssignalen till en växelspänntngssignal, som är proportionell mot växelströmssignalen och slingströmmen 1. Den från strömtransformatorn 12 härrörande spänningssignalen filtre- ras därefter i filtret 15 och likriktas i likriktaren 17 samt matas till logikkretsen 18.

Logikkretsen 18 innefattar en konventionell bistabil vipoa, som pâverkas av två komparatorer, I och II, med tillhörande resp II'.

Varje komparator har tvâ ingångar och en utgång. Vippan har en utgång och tvâ ingångar, dvs en inställningsingáng och en áterställningsingång, i det följande för korthets skull kalla- de eit-ingång resp noll-ingång. Ett-ingången är anslute' till potentiometrar I' komparatorns I utgång. Noll-ingången är ansluten till komparatorns II utgång. Vippans utgång är ansluten till en andra ingång på integratorn 19, vilken har totalt två ingångar och en utgång.

Utsignalen från likriktaren 17 är i logikkretsen 18 pålagd både en ingång på komparatorn I och den motsvarande ingången på komparatorn II. Vardera av de båda potentiometrarna I' och II' är i stånd att avge en spänning, som för potentiometern I' har ett värde, som svarar mot i = noll och för potentiometern II' ett värde, som svarar mot i = iM. Spänningen från potentiometern I' matas till den tillgängliga ingången på komparatcrn I, och spänningen från potentiometern II' matas till den tillgängliga ingången på komparatorn II.

I en logisk krets 18, som exempelvis kan vara utförd enligt ovanstående, inträffar följande inom en halv period av i och inom de efterföljande halvperioderna.

När strömmen 1 i slingan 5, 5', 5" passerar värdet noll (vid tidpunkten to), kommer komparatorn I att så pâverkas, att den bringar vippan att ett-ställas och förbli i detta tillstånd, tills strömmen i passerar värdet iM (vid tidpunkten T). När så sker, kommer komparatorn II att påverkas och bringa vippan att noll-ställas och kvarstå i detta tillstånd, medan 1 ökar från iM till imax och avtar från imax genom iM ned till i = noll, när en ny halvperiod börjar, och vippan återigen ett-ställs, osv.

Med andra ord kommer vippan att vara "hög" (eller "logisk 1") under den första delen av halvperioden från t = to till t = T och "låg" (eller-"logisk 0") under den återstående delen av halvperioden; dvs utsignalen från den logiska kretsen 18 ger en 10 15 20 25 30 35 80025k7~i N till t = T under varje halvperiod och ej någon puls under den återstående delen spänningspuls med en varaktighet från t = to av halvperioden.

Spänningspulsen matas, såsom redan nämnts, till den andra ingången på integratorn 19, där den används för påverkan av en analog strömställare, vilken tillåter logikkretsen 19 att integre- ra utspänningen från likriktaren 16 mellan gränserna to och T samt att beräkna medelvärdet av detta, vilket blir utsignalen från integratorn 19. Denna utsignal är den som i patentkravet kallas den_elekUfiska signalen, vilken i den elektroniska kretsen alstras att bli proportionell mot spänningsintegralen J{:udt, och från det ovanstående är det uppenbart att så är O fallet.

I detta skede av beskrivningen är det lämpligt att återigen betrakta fig 2, eftersom denna i grafisk framställning visar vad som pågår i den elektroniska kretsen, speciellt i dennas delar 18 och 19.

I koordinatsystemet är två karakteristiska ordinator för strömkurvan b inritade och utdragna uppåt till skärning med spänningskurvan a. Den ena av dessa båda ordinator passerar genom den punkt, där strömkurvan b skär abskissan eller tidsaxeln t.

Denna punkt representerar den tidpunkt to, vid vilken 1 är lika med noll. Den andra ordinatan passerar genom den punkt, där kur- van b skär en'linje, som är parallell med och liggande på ett av- stånd i = iM över tidsaxeln. Denna punkt representerar den tid- punkt T, vid vilken i = iM.

De båda ett par bildande ordinatorna år ritade med ett av- stånd från varandra, som är betecknat 24 i fig 2 och utgör ett tfasintervaii iaka méa T - to.

Spänningskurvan a avgränsar tillsammans med de båda ordina- torna och tidsaxeln för kurvan a en yta, som är ostreckad i fig 2.

Liknande par av ordinator är ritade med avseende på ström- kurvorna c resp d, varigenom ytterligare två ytor erhålls. Den ena ytan, som är baserad pâ ordinatan från strömkurvan c, är streckad snett nedåt åt höger, och den andra ytan, som är'base- rad på ordinatan från strömkurvan d, är streckad snett uppåt åt höger. Avståndet mellan de båda sistnämnda ordinatparen är betecknat 25 resp 26. 10 20 25 30 11 BÛÛ2547'1 Vardera av de tre ytorna är proportionell mot (T udt _ 1:0 på basis av vilken som helst av kurvorna a, b, c och d, men värdena pâ to och T är olika i de tre fallen, nämligen enligt följande: kurva b: to är den tidpunkt, när i = noll, och T är den tidpunkt, när i = iM, varvid i-värdena tas från kurvan b, som representerar den situation när samtliga lampor lyser.

Ytan är ostreckad. Kurva c: här tas i-värdena från kurvan c, som representerar situationen när ett visst antal av lamporna ej lyser. Ytan är streckad nedåt åt höger. Kurva d: här tas i- -värdena från kurvan d, som representerar situationen när dubbla antalet lampor gentemot kurvan c ej lyser. Ytan är streckad snett uppåt ät höger. , Av ovanstående framgår hur spänningsintegralen }T udt O grafiskt framställs som en yta, och att denna yta är proportio- nell mot utsignalen från den på ovan beskrivet sätt styrda in- tegratorn 19.

Integratorns 19 utsignal, som är den i den elektroniska kretsen alstrade elektriska signalen, är den konstanta, enkla aritmetiska huvudspänning, som är resultatet av den "utjämning", som utförs i integratorn 19 för ett givet värde på m, dvs antalet defekta lampor.

Nu är emellertid detta antal ej proportionellt mot nämnda elektriska signal, utan sambandet ges av ekvation (9), som lyder: m = A (j : udt + B), där (9) O A och B är konstanter, så länge som to och T hålls konstanta och oíi šiw Om m = noll, dvs om samtliga lampor lyser; bör den slutliga utsignal, som skall matas till den egentliga indikatorn, vara lika med noll. Av ekvation (9) framgår att i ett sådant fall 'T t udt o m=0' mäste B vara lika med - Om m = m > kan ekvation (9) omskrivas enligt följande genom insättning av det fastställda värdet på B: m = A (J/T udt - !)T udt) , där t t (10) 0 O m = m m = 0 10 15 20 25 30 @@@25¿l-?"l 12 den förra integralen varierar med m, medan den senare är konstant och svarar mot m = noll. Detta innebär att°en fast spänning, näm- ligen kompensationsspänningen, i subtraktionskretsen 20 måste subtraheras från /fïudt to m=m för att bringa den egentliga indikatorn 22 ange det verkliga an- talet m defekta lampor.

B = -,/%udt representeras av den i anslutning till kurvan o m=0 a i tig 2 omnämnda ostreckade ytan, och dennas närvaro i ekvatio- nerna (9) och (10) beror på den omständigheten, att även om samt- liga lampor lyser (m=0), skulle en viss induktans förekomma i slingan 5, 5', 5“, som skulle ge upphov till en viss förställning av visaren hos den egentliga indikatorn 22, om denna anslöts direkt till integratorn 19. Om m lampor vore defekta, skulle denna vissa förställning adderas till den befogade förställningen genom de m defekta lamporna. Härav kommer nödvändigheten av att från den elektriska utsignal, som avges av integratorn 19, sub- íïudt , vilken sub- t trahera en kompensationsspänning lika medj m=0 o tration utförs i subtraktionskretsen 20.

För detta ändamål är en potentiometer 21 anordnad, från vil- ken en kompensationslikspänning matas till subtraktionskretsen 20, där den subtraheras från utsignalen, så att en spänning lika med A kJ/Tudt -/fçudt) blir tillgänglig vid subraktionskretsens 20 to m=m ' to m=0 utgång.

Det korrekta värdet på spänningen, som skall avges av potentiometern 21, kan beräknas med hjälp av ekvationen B = -/zíudt , _ t m=0 0 men det är lättare och ger större noggrannhet att inställa potentiometern experimentellt, när hela anläggningen har installerats och är färdig För användning, nämligen enligt följande: Den egentliga indikatorn 22 ansluts till utgângsklämmorna på subüaktionfluetsen 20, och man kontrollerar att samtliga berörda n lampor lyser,_dvs m = noll. Under dessa omständigheter skall indikatons 22 visare peka på noll, men den kommer utan tvivel att förställas, eftersom potentiometern 21 är slumpvis inställd. 13 80025/47-1 Knappen på potentiometern 21 vrids eïier förskjuts nu långsamt i sådan riktning, att förstäliningen av visaren minskar. Knappens röreise fortsätts ti11s visare precis när fram tiii no11. Den motsvarande regleringen av potentiometern 21 är den korrekta; dvs den korrekta spänningen kommer att subtraheras i kretsen 20.

För övrigt kan graderingen av den ekvidistanta skaïan på den egentiiga indikatorn utföras pá motsvarande sätt efter instäii- ning av potentiometern 21 en gang för aïia, varvid en iampa av- ïägsnas, viïket bringar visaren att förstäiïas tiii en viss punkt på skaian. Denna punkt markeras med 1. Därefter avïägsnas en annan iampa, viiket bringar visaren att ytterïigare förstäi- ias. Den då uppnådda punkten markeras med 2 osv.

Claims (1)

1. ßüfiâåffl-'à a I Patentkrav Elektronisk krets i en indikeringsanordning för att vid en anläggning för matning av elektrisk ström från en växelströms- källa (6) till en slingkrets (5), som innefattar seriekopplade primärkretsar hos ett antal n strömtransformatorer (1', 1', "n J ... n'), vilkas sekundärkretsbelastning t ex kan utgöras av lampor i belysningsanläggningen för ett flygfält, åstadkomma indikering av det antal m, där m < n, av transformatorerna, som vid en given tidpunkt har obelastade sekundärkretsar, varvid den egentliga indikatorn (22) i indikeringsanordningen påverkas av en elektrisk slutsignal, som alstras av den elektroniska kretsen (13 ... 21) i beroende av momentanvärdena på sling- strömmen i och slingmatarspänningen u, k ä n n e t e c k n a d av att den elektroniska kretsen (13 ... 21) innefattar dels en logisk krets (18) och en integrator (19) för att i samverkan alstra en signal, som är proportionell mot spänningsintegralen J/%udt av slingmatarspänningen E från den tidpunkt to, när t o slingströmmen i under varje halvperiod passerar nollvärdet, fram till den tidpunkt T, när slingströmmen i uppnår ett värde, som svarar mot mättningsströmmen iM för transformatorerna (1', 2', 3' ... n'), och dels en subtraktionsdel (20,Z1) för att alstra och från nämnda signal subtrahera en konstant kompensationsspänning, som representerar värdet av spännings- integralen för det fall att ej någon av transformatorerna har obelastad sekundärkrets, till bildande av nämnda slutsignal för vidarebefordran till den egentliga indikatorn (22).